Drumsöhemmet

Nu är vår lägenhet till salu. Det känns spännande men också lite sorgligt. Det var ju där allt det stora hände!

Vi flyttade in i februari 2019. Vi var så otroligt ivriga och förväntansfulla. Nu hade vi äntligen en egen balkong, mer utrymme, tre rum, stora fönster, ett vardagsrum som badade i ljus också på vintern. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet med den lägenheten. Så mycket älskade vi den att vi gick med på att överleva en stor rörsanering, bara vi fick bo där, i den lägenheten och på den ön.

Det var i den lägenheten som graviditetstestet för första gången visade positivt. Bara ett par veckor efter att vi flyttat in. Något magiskt var det ju med den lägenheten, tänkte jag. Och den bostaden blev Olivers första hem. Jag minns fortfarande så tydligt de där första sekunderna i vårt hem när vi plötsligt var tre. Vi hade precis kommit hem från sjukhuset och det kändes så overkligt att vara hemma igen. Daniel sprang omkring i lägenheten och checkade alla rum för att kolla om det var för kallt eller varmt. En mycket stressad och orolig pappa var han de där första stunderna, sött.

Det var i den lägenheten Oliver tog sina första steg, hade sina 1-årskalas och lärde sig att säga mer än mamma och pappa. Vi firade julafton, nyår, 30-årsfödelsedagar, första mors- och farsdagar. I två år och tre månader hann vi skapa våra mest värdefulla minnen där och därför känns det lite vemodigt att lämna det bakom oss. Men också fint att någon annan snart kan skapa minnen för livet i den lägenheten. Och att vi snart får flytta till vårt drömhus!

Havet och trädgården

Veckorna springer iväg. Nu är det plötsligt fredag igen? Jag tycker det hela tiden är fredag! Men hellre så än hela tiden måndag. Förra veckoslutet var som ett helt vanligt veckoslut. På fredagen badade vi bastu, på lördagen lekte vi på Casinostranden och på söndagen åkte vi till våra nya hemtrakter för att bekanta oss med området.

Det var väl 10 grader varmt och solen sken. Det kändes som vår. Ca femton minuters promenad från huset vi kommer att flytta till finns den här stranden. Ljuvligt med en sandstrand så nära oss!

Oliver var inte stilla en sekund. Det blir nog inte många lugna stunder på stranden på sommaren. Men ändå roligt att kunna gå dit för att leka!

Jag är så glad över att vi flyttar så nära havet! Annars skulle jag nog ha mer ångest över att lämna Drumsö. Havet är inte lika nära som vi nu har här på Drumsö, men ändå ser vi det från fönstret och vet att det finns där, en kort promenad ifrån oss. Det gör mig glad. Och förväntansfull. Jag börjar nu bli otålig och vill planera och fixa i vår trädgård! Förr har jag verkligen inte klarat av att ta hand om enkla krukväxter, men de senaste två åren har något ändras och nu älskar jag att ta hand om växter! Och de verkar dessutom må bra hos oss och växa fint. Och det ska bli så roligt att fundera ut vad vi ska plantera och odla på vår gård. Snart, snart..

Drömhuset

Vi har köpt ett hus! Allt hände sedan väldigt fort. Jag skrev det här inlägget om våra husdrömmar och om att vi inte hade skyndsamt att hitta vårt nästa hem. Och fem dagar senare hittade vi det! Jag visste direkt att det var något speciellt med huset, så när klockan blev 8.01 ringde jag till fastighetsmäklaren och bokade en visning. Hon blev chockad över hur snabbt någon ringde, men av erfarenhet hade jag märkt att de bästa husen såldes väldigt fort. I vissa fall hann vi inte ens gå på visning, för då var huset redan sålt (några timmar efter att annonsen hade publicerats). Så det gällde att vara snabb.

Vi gick på visning samma dag. Solen sken för första gången på väldigt länge och det låg något magiskt i luften när vi körde in till gården. Grannarna var samlade längs vägen för att de väntade på glassbilen som kom bakom knuten. Vi fick genast en så bra känsla av området. Mysigt, stämningsfullt, varmt. När vi steg in i huset kände jag det direkt. Magkänslan som sade att det var här vi skulle bo. Och jag såg på Daniel att han tänkte samma sak. Oliver sprang mest runt och ville röra i allting. Huset hade ett öppet kök, högt till tak, en balkong och en mycket stor bakgård, bastu, tre sovrum och havsutsik. Allt vi hade önskat oss.

Vi är så lyckliga över att äntligen ha en egen gård där vi kan odla tomater, vinbär och örter. Gården har dessutom ett äppelträd, så idylliskt. Igår blev köpet officiellt och i slutet av maj flyttar vi!

Glad påsk!

Idag var det första dagen som solen värmde och jag kände vår i luften. Måsarna har börjat ropa och snön har smultit nästan helt och hållet här på Drumsö. Ikväll har jag bakat en citronpaj som ska ätas imorgon när vi firar påsk. Det blir en liten påskmiddag med min mamma, Daniel och Oliver. Fint att ändå kunna fira på något sätt.

Oliver blir nog också jätteglad när han märker att vi båda är lediga och hemma med honom över ett förlängt veckoslut. Han är alltid som lyckligast när vi alla är samlade.

Åh som jag njuter av dessa ljusa vårkvällar! Jag hade glömt hur solig vår lägenhet blir på våren och sommaren.

Nu ska jag njuta av ett glas rosé framför en film. Glad påsk!

Veckoslutet

Små pyjamasfötter, hett kaffe och god frukost på fredagsmorgonen. Jag har märkt att det oftast är en bra stämning på fredagar, oavsett om man jobbar eller inte. Efter frukosten fick Oliver se en stund på barnprogram och jag fick läsa tidningen i lugn och ro.

Lycka är att ha en morfar som hämtar nya duplon medan man sover dagssömn. När Oliver vaknade hade han nya leksaker att bygga med. Duplon är nu just det roligaste han vet. Och jag tycker själv att det kan vara ganska terapeutiskt att bygga med dem. Också ett sätt att få Oliver att lugna ner sig och då har han även en liten paus från att springa runt, runt, runt i lägenheten.

Fredagar är nuförtiden ännu roligare än förr, eftersom vi har gått och bokat bastutur. Varje fredagen från kl 16-17 badar vi alltså bastu. Om vi inte är på stugan, men då badar vi nog troligen bastu där. När man tänker på saken är det ju ganska galet, men också roligt hur viktig bastun är för finländare. Vi har gått på ca 10 husvisningar och varje hus har haft en egen bastu. Det lär finnas mer än 3,5 miljoner bastur i Finland.

På lördagen lagade jag en liten brunch som bestod av pocherat ägg, sparris, gravad lax, avocado och hollandaise. Riktigt gott blev det! Och äntligen är sparrissäsongen inledd!

På lördagen var vi alla tre länge i lekparken och byggde snögubbar innan det började regna och allt det vita förvandlades till slask. Sen köpte vi nya gardiner och dekorationskuddar till sovrummet. Mycket spännande.

Och på kvällen, när Oliver hade somnat, fick vi ha en date night här hemma. Vi åt Hotpot, drack vin och umgicks. Det blir så lätt att man bara tittar på en serie eller film tillsammans när man är trött, så det är bra att ibland satsa på att umgås och verkligen prata. Konstigt (men bra) att vi ännu har så mycket att prata om, trots att vi är tillsammans (eller i samma lägenhet åtminstone) 24/7. Maten var jättegod! Vi hade blomkål, paprika, morötter, bok choy, svampar, kött och vitlök som vi lade i fonduepannan. I pannan puttrade en god sataysmakande buljong. Och till det åt vi nudlar.

Husdrömmar

Jag älskar vårt hem. Och jag älskar ön vi bor på. Och att jag kan se havet från vårt vardagsrumsfönster. Det är verkligen inte något man kan ta för givet här i Helsingfors. Men ändå har jag börjat längta efter att bo i hus. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Väldigt länge var jag helt övertygad om att jag kanske alltid ville bo i centrum av Helsingfors eller på Drumsö. Men sen kom pandemin och allt skiftade. Vi tillbringar ju typ 95 % av vår vakna tid hemma nu. Och då märker man plötsligt hur det skulle vara trevligt med en egen gård. Och flera rum. Mer förvaringsutrymme. Öppet kök. Det är konstigt hur åsikter och planer kan ändras på ett år. Vi är inte nu påväg att flytta, men vi har börjat gå på husvisningar. Jag vet inte ännu om det är på fullt allvar, men samtidigt om jag räknar hur många visningar vi har gått på de senaste månaderna så tror jag nog det närmar sig 10. Om inte mer?

Det har också blivit av en besatthet att klicka fram Oikotie-appen och bläddra igenom de nyaste annonserna. Kanske det också är spännande nu när man inte kan göra så mycket annat. Man kan inte boka resor eller planera något. Då är det väl underhållande att försöka föreställa sig hur det skulle vara att bo i ett par- eller radhus i Esbo eller Helsingfors. Vi har inte alls skyndsamt och jag har också lite svårt med tanken att vi skulle flytta bort från finaste Drumsö. Men det skadar ju inte att gå på visningar och att ha något roligt att drömma om. Varje gång vi varit på visning har vi också blivit klokare på vad vi egentligen vill och inte vill ha. För Daniel är det t.ex. livsviktigt med ett öppet kök, eftersom han älskar att laga mat och vill kunna umgås med gästerna (sen när man äntligen får ordna middagsbjudningar) medan han tillreder maten. För mig är det viktigt med en gård. Och stora fönster, så att huset badar i naturljus. Och nu just har Daniel sitt kontor i vårt sovrum, så det skulle vara skönt med ett skilt kontor.

Men nu njuter vi ännu av livet på Drumsö och roar oss med att drömma om framtida hem. Skönt att inte ha bråttom.

Inlärda attityder och soliga vinterdagar

I februari får man frossa i blodapelsiner och köpa tulpaner så ofta man vill och har möjlighet. Dagarna då det varit närmare -20 grader har varit lite jobbiga. Och förra veckan var det så kallt nästan varje dag. Med ett litet barn känns det som att man måste ut åtminstone en gång om dagen. Men det är inte så enkelt med en liten typ som protesterar och skriker så fort man ska klä på honom alla hundra lager av overaller och ylle. Då krävs det tålamod och nerver av stål. Jag har ingendera men på något sätt har vi ändå klarat oss och kommit ut varje dag.

Alltså blodapelsinerna är så galet goda just nu. Oliver älskar också dem och vi måste köpa apelsiner nästan varannan dag.

Morgonsolen har hittat in till vårt kök. När jag växte upp tyckte jag inte alls om soliga vinterdagar, det kändes så bortkastat med sol på en iskall dag. Men nu som vuxen har jag lärt mig att verkligen älska det. För ett par dagar sedan sade mamma exakt den meningen; ”Jag avskyr soliga vinterdagar, det känns så bortkastat”. Ibland blir man skrämd av hur mycket som är inlärt. Det är alltid lika fascinerande.

Daniel har igen lagat god mat, vilket alltid uppskattas här hemma. Oliver äter nuförtiden samma som vi. Han älskar kryddig mat redan nu. Och när han bläddrar i någon tidning och hittar matbilder, pekar han på det och säger ”mmmm”. Jag tror han blir en likadan gourmand som sin pappa.

Saffransrisotto och spel

Det händer ju inte så mycket nuförtiden, så då när det händer något så uppskattar man det kanske mer än tidigare. För ett par veckor sedan bjöd vi in Daniels bror Hippu och hans flickvän Noona hem till oss på middag och spelkväll. På hösten flyttade de till samma husbolag som vi, så de hade verkligen inte lång väg när de kom till oss. De bor i en annan trappa än vi, men de kunde ändå komma inre vägen och behövde inte gå ut i -15 grader. Ganska roligt att bo i samma byggnad som sin bror i vuxen ålder. Det är jag nog lite avundsjuk på med tanke på att en av mina bröder bor i Sverige och den andra har köpt en olivgård i Spanien och flytt vintern dit. Men Daniels familj är också min familj, så jag är bara glad att någon bror har flyttat nära oss.

Daniel hade tillrett en utsökt middag, som vanligt. Det blev Risotto Milanese och kyckling med oliver, örter och annat gott. Till efterrätt blev vi serverade Crème brûlée som vi fick slutföra själva med en brännare. Och när Oliver hade lagt sig spelade vi roliga spel till midnatt. Jag vet inte när vi senast skulle ha suttit uppe till midnatt med vin och spel. Trots att det var trögt att stiga upp klockan sju följande morgon, så var det definitivt värt det.

En dag i taget

Det finns inte så mycket att rapportera nuförtiden, så därför är det ganska tyst här på bloggen också. Dagarna rullar på. På grund av snön är det svårt att röra sig utomhus med vagn. Trottoaren plogas aldrig. Men dagarna känns ändå på något sätt ljusare och jag försöker förgylla dem med tulpaner och bra deckare. Och kaffe. Här dricks det tusen koppar kaffe om dagen.

Daniel har lagat mycket god mat och jag har bakat ibland. Januari är långsam, sådär som januari brukar vara. Ena sekunden saknar jag jobbet och den andra sekunden blir jag tårögd av tanken på en vardag utan att hänga med Oliver på dagen.

Någon enstaka gång har solen tittat fram (kanske 1-2 gånger under hela månaden?) och då har jag fått vårkänslor. Men i år är det annorlunda. Jag längtar inte sönder mig efter våren. Jag lever en dag i taget. Det var jag väldigt dålig på innan jag blev förälder, men nu då jag vill maximera stunderna med Oliver, så känns det naturligt. Det är ganska skönt och mycket välkommet.

Rörrenovering och stress

Min favorit årstid är här! Nu kan man nog säga att det är höst. Jag brukar vanligtvis vara väldigt inspirerad och peppad på hösten. Men nu när augusti byttes till september hann jag inte ens märka det. Jag fokuserade för mycket på stressen av att flytta med en nästan 10-månader gammal baby och framför allt fokuserade jag för mycket på alla oljud och obehag orsakade av rörrenoveringen i vår byggnad. Vi är nästan de enda som har flyttat in i husbolaget och resten av byggnaden är ett arbetsfält. Lägenheterna i den här trappan och våningen renoveras fortfarande, så dagarna består av en massa borrljud och hamrande. Men att fokusera på det fick mig att må dåligt. Jag sov inte på nätterna och varje gång jag vaknade av Olivers ljud tog det två timmar för mig att somna om. Och jag kunde inte sluta tänka på att det kommer att vara såhär nu resten av året.

Men förra veckan bestämde jag mig för att sluta tänka på det för mycket. Oliver har ändå somnat på sin dagssömn trots all kalabalik. Och han har blivit mer och mer van vid höga och plötsliga ljud. Och oljudet får oss åtminstone att lämna hemmet på dagarna. Jag vet ju själv att jag mår bättre av att komma ut och se folk. Så nu när jag har slutat stressa om det, så mår jag också bättre och kan fokusera på annat. Som att läsa, kanske ta itu med stickandet igen, inreda, planera, skriva, fota, blogga. Mycket skönare så! Och nu när lägenheten börjar se ut som vårt hem igen, går jag omkring och myser och njuter av att vara hemma och av att bo här i vår drömlägenhet igen.

Daniel fick sin födelsedagstårta två veckor efter den riktiga dagen. Bättre sent än aldrig!