Idag fyller jag 30 år!

Idag fyller jag 30 år! Det blev kanske inte helt en så glamorös födelsedag som jag nångång hade tänkt mig. Det blev inte en resa till New York eller Paris och inte blev det heller någon stor fest med hyrd festlokal och champagne. Istället blev lilla Oliver förkyld och mitt hjärta brister varje gång han gråter. Han har snuva och det rasslar hemskt när han andas. Stackarn! Så idag har jag ammat typ konstant för det är det enda han vill göra. Första natten när han blev sjuk (mån-tis natten) så vakade jag hela natten för att se om han andades. Jag har aldrig i mitt liv känt en sådan oro som jag nu har gjort som mamma. Och det började direkt då han föddes. Jag hoppas förkylningen går snabbt om!

Trots att dagen har bestått av amning, Näsfrida, oro, koksaltsdroppar och gråt så är jag ändå så otroligt tacksam över att jag får fira min 30-årsdag såhär. Att jag har både Oliver och Daniel att fira den med. Det är ju verkligen ingen självklarhet och varje stund med dem vinner ändå alla fester och resor i världen. Nu i skrivande stund står Daniel och lagar mat i köket och Oliver ligger bredvid honom i sin säng och stirrar på honom med stora ögon och lyssnar när han babblar på. Så gulligt! Jag skulle alltså få lite egen tid framför Netflix men nu efter 20 min saknar jag dem redan. På kvällen ska vi försöka se några avsnitt av ett par tv-serier och äta ostar och charkuterier. Mysigt!

3 veckor

Idag fyllde Oliver 3 veckor! Hur kan det redan ha gått tre veckor sedan förlossningen? Och det betyder också att Daniels pappaledighet är slut. Imorgon blir det hans första jobbdag sedan Oliver föddes. Det känns lite sorgligt, eftersom vi haft så roligt under de här dagarna medan vi lärt känna vår lilla baby. Men som tur är det inte så länge kvar till julledigheterna, så sen kan vi återvända till vår lilla babybubbla igen.

Imorgon får jag dessutom besök av Sonja och Elliot. Det ska bli så otroligt roligt att träffa dem efter en såhär lång paus. Oliver ska få träffa sin blivande bästis!

Hej från babybubblan!

På bilderna ovan är Oliver 5 dagar gammal och nu är det redan 18 dagar sedan han föddes! Det känns som att vi precis kommit hem från sjukhuset, men samtidigt känns det också som att vi varit Olivers föräldrar i flera år. Tiden är väldigt luddig här inne i babybubblan.

På ett sätt vill jag stanna tiden och kapsla in den här fasen så att jag alltid kan återvända till de här dyrbara stunderna med honom. Men samtidigt ser jag också fram emot att min kropp ska bli normal och att jag ska må fysiskt bra igen och jag vet att det kräver tid. Så därför ser jag ändå fram emot att lägga förlossningen och den tiden bakom mig. Och jag längtar så efter att se Olivers första riktiga leende och att se honom utvecklas för var vecka som går.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått dela den här upplevelsen (och hela livet) med någon som Daniel. Världens finaste pappa och soulmate. Han har varit så hjälpsam och omhändertagande och jag vet att jag inte skulle ha klarat mig utan honom de här första veckorna. De första dagarna var ganska tunga för honom eftersom han var tvungen att ta hand om både Oliver och mig. Som tur hade han sparat semesterdagar och kunde vara tre veckor hemma med oss. Om 4 dagar återvänder han till jobbet och jag hoppas så att jag har återhämtat mig tills dess!

Första promenaden

Igår var det dags för Olivers första promenad! Eftersom jag fortfarande har så svårt att gå efter förlossningen kunde vi inte gå långt, men han verkade ändå njuta av den friska luften. Han somnade direkt då vi satte honom i vagnen och sov djupt i flera timmar efter det.

Det var inte meningen att den här bloggen skulle förvandlas till någon baby/mammablogg, men nu såhär inne i babybubblan så finns det inte mycket annat innehåll att blogga om. Jag får se om jag delar med mig av min förlossningsberättelse sen när jag har återhämtat mig. För var dag som går känns det lite bättre, men förlossningen lämnade ändå djupa spår i mig och jag vet inte om det känns okej att dela berättelsen här på bloggen. Vi får väl se!

Nu kom vi precis hem från Olivers andra promenad. Vi ska förlänga sträckorna lite varje dag och sakta men säkert blir det nog normalt igen. Det kändes så ljuvligt att gå på promenad med familjen. Det var en av mina målbilder när jag var gravid och det var just så fint som jag hade föreställt mig (även om vi med jämna mellanrum måste kolla att han andas eller om han var för varm eller kall).

Välkommen Oliver!

På torsdagen 7.11 klockan 13.14 föddes han äntligen! Vår älskade lilla Oliver. Eller så liten var han ju inte. Under hela graviditeten fick jag höra att han troligtvis är lite mindre eller medelstor. Men hans mått var 53,3 cm och 3945 g. Han är helt galet lång och när han nu sträcker på benen (vilken lyx det måste vara!) kan jag inte förstå hur han har rymmats inuti min mage?! Sjukt. Men nu är han äntligen här!

Igår fick vi åka hem från sjukhuset, passligt till farsdagen. Här har det varit många blöjbyten, bebismys, amning och tupplurer. Nu ska jag återgå till babybubblan!