9 månader med Oliver

Tänk att Oliver nu har varit lika länge på utsidan som på insidan. När jag låg på sjukhussängen, ett dygn efter förlossningen, kom en fysioterapeut till rummet för att berätta om förlossningsskadorna och kroppens återhämtning. Hon sade att i många fall kan det ta nio månader för skadorna att läka och i vissa fall två år. Jag tyckte då att nio månader lät som en evighet, men nu tycker jag att tiden har gått förvånansvärt fort.

Idag fyller Oliver nio månader. Kanske är det för att graviditeten var lika lång, som den här dagen känns mer speciell än de andra månaderna. Kanske var det därför jag igårkväll låg och tänkte på förlossningen och hade svårt att somna. Det var en tid sedan det hände. Men det är ett kapitel för sig. Nu går vi över till Olivers månadssammanfattning:

Sömnen har jag ju skrivit tidigare om i ett eget inlägg. Men det har också ändrats och försämrats sedan dess. I ungefär 7-10 dagar har nätterna varit mardrömslika. Jag har läst att det är helt normalt och en fas, igen. På nätterna sätter sig Oliver upp och börjar gråta för att han är trött och vill fortsätta sova, men vaknar av att han sitter. Jobbigt att hålla på lägga ner honom på nytt tio gånger under en natt. Ett par kvällar har vi nu försökt göra så att han själv ska sätta nappen i munnen och lägga sig ner när vi klappar på hans madrass och säger ”nu ska vi sova”. Han har lärt sig att göra det, men ändå vaknar vi flera, flera gånger under natten. Vi får hoppas att den här fasen snart tar slut.

Idag klättrade Oliver första gången upp för några trappsteg och så drar han sig nuförtiden upp med stöd. Snart står han nog säkert på sina vingliga ben. Men han väger ju också kring 11 kg, så jag antar att det kan vara tungt för benen att balansera den vikten.

Jag tycker att han har vuxit och ändrats på något sätt under de senaste dagarna. Han känns inte alls lika baby mer. Han har lärt sig att härma, att skaka på huvudet och säga ”nej nej” (vilket är så gulligt och det är svårt att hålla sig för skratt fast han är allvarlig och vill tas på allvar), att vinka och klappa och att stå på knä. Han är den kärleksfullaste personen jag känner. Han ger stora, blöta pussar och vill hela tiden krypa upp i famnen och ge en kram. Han trivs ändå bra på golvet och leker nöjt för sig själv så att man kan sitta och läsa tidning i fred.

Det är så tydligt att han har humor, vilket är så fascinerande. Jag visste inte förr att så små barn kunde visa tecken på humor. Han grimaserar, spexar, busar och skrattar mycket. Tänk att han bara varit med oss i nio månader!? Det känns ju som att han alltid varit en del av vår lilla familj.

Holmen och nätterna

Den här sommaren har vi haft möjlighet att vara på holmen i två veckor! Jag kommer alltid att minnas Olivers första sommar i skärgården. Förra veckan var vi hela veckan där. Trots att vädret inte var det bästa så skapade vi så många fina minnen tillsammans. Vi badade bastu, eldade i stugan, simmade, läste mycket och tog tupplurer. Så avkopplande och skönt!

Dessutom sov Oliver i sitt eget rum och vi blev av med en matstund på morgonnatten. Så nu dricker han mjölk ungefär 23-tiden och nästa gång först på morgonen. Ännu är det en bit kvar till hela nätter (kommer de någonsin?) men man måste också vara tacksam för dessa små framsteg!

I skärgården med en baby

Jag har själv varit fem månader gammal då jag besökte skärgården för första gången. I trettio år har jag alltså tillbringat somrarna på vår holme. Så det kändes väldigt naturligt att ta med Oliver till holmen den här sommaren. Först var jag nog en aning nervös; hur skulle det gå utan rinnande vatten och vad skulle vi göra när han lär sig att krypa på klipporna?

Men allt gick hur bra som helst. Det är en ca 10 minuters båtfärd från hamnen till vår holme. Oliver tyckte det var mycket spännande med vågor och vind. Då var det viktigt med solglasögon, solhatt och flytväst. En gång somnade han faktiskt i min famn under den korta båtfärden. Jag antar att det var något med det stadiga brummandet från motorn och det trygga guppandet på vågorna som sövde ner honom.

Första gången hade vi med oss vagnen till holmen. Det kändes nog absurt eftersom holmen ju består av klippor och den är inte riktigt lämpad för några vagnpromenader. Men han sov då sin dagssömn i den, så den var verkligen viktig. Nu packade vi inte ens med vagnen, eftersom han har lärt sig att sova i sin resesäng på dagarna.

Det som har varit en aning besvärligt är mjölken. Det går ännu ungefär 600 ml mjölk per dag åt Oliver, så vi har med oss fem flaskor. Vi måste såklart diska flaskorna noggrant varje morgon och på en holme utan rinnande vatten blir det lite jobbigt. Jag hade antagligen stressat mer om Oliver hade varit mindre, men nu då han ändå äter riktig mat och får i sig smuts från golv och leksaker, så är jag inte helt hysterisk om den saken. Det hade nog varit mer stressigt att åka till holmen med en baby under 6 månader, tror jag. Men verkligen inte omöjligt!

Det som säkert också skulle vara bra att ha är nog en bärsele. Vi har ingen, så vi måste bära honom i famnen när vi går ute, vilket kan bli tungt då tyngden inte fördelar sig jämnt på kroppen.

Igår fick Oliver komma med in till bastun för första gången. I Vichtis har han varit inne med oss i några sekunder, men nu fick han bada i sitt badkar på golvet. Han var riktigt ivrig och klappade till och med i händerna!

Det är så roligt att se hur han njuter av både stug- och skärgårdslivet. Jag hoppas han får lika många fina barndomsminnen från skärgården som jag själv har.

Hur vi sover nu

När jag tänker på hur mycket sömnbrist kan påverka människans hjärna och kropp blir jag stressad. Kan det ha långvariga konsekvenser att man i över ett år bara sovit max 5 timmar i sträck? Eller är människan ändå så anpassningsbar att allt blir normalt när man sedan äntligen får sova en hel natts sömn igen?

Jag läste inlägget jag skrev i februari om hur vi sover. Här är inlägget. Då var Oliver 3 månader gammal och jag vaknade med ca 1-2 timmars mellanrum för att amma honom. Nu är Oliver 8 månader och nätterna har förbättrats. Jag låter kanske vidskeplig, men varje gång jag har sagt att nu har nätterna varit bra, så då har det vänt och blivit dåligt. Men med en förbättring menar jag att vi inte vaknar med en timmes mellanrum mer. Nätterna är fortfarande besvärliga, men mycket bättre än förr.

Såhär ser Olivers rytm ut nu:

  • 7.30 Vaknar Oliver
  • 7.30-8 Gröt, 100 ml mjölk
  • 10-11.45 Dagssömn
  • 12 Lunch, 100 ml mjölk
  • 14 Mellanmål
  • 14.45-16 Dagssömn
  • 16.30-17 Middag, 100 ml mjölk
  • 18.30 Gröt, 200 ml mjölk
  • 19.00 Kvällssaga, pyjamas på och läggdags
  • ca 23-00 mjölk
  • ca 4-5 mjölk

Jag är så nöjd att vi nu har fått en rytm. Det har underlättat allas liv och jag tror det har en stor inverkan på att nattsömnen har förbättrats. Den största skillnaden var när han äntligen började sova dagssömnen inomhus i sin säng. Det hände för ungefär en månad sedan. Då blev hans dagssömn från 30 minuter till 1,5 timme! Både den första och den andra dagssömnen är ofta kring en timme. Tidigare sov han alltså bara i vagnen.

Det som också har hjälpt min ork är att vi har börjat ge ersättning på natten. Jag har slutat amma helt och hållet för ett par veckor sedan. Eftersom Daniel nu är pappaledig (han använder nu sina tre veckor) har han möjlighet att mata Oliver på natten, vilket har varit skönt. Jag vaknar nog ändå alltid till varje ljud och har svårt att somna om, men det är ändå en stor skillnad på att sätta sig upp i sängen och börja amma flera gånger i natten.

Nu när vi är på holmen har vi provat att ha Olivers säng i ett skilt rum. Vår stuga här på holmen har alltså tre små sovrum bredvid varandra. Vi har båda dörrarna öppna, så vi hör honom ändå trots att vi sover i ett skilt rum. Jag vaknar ibland till hans små ljud, men det känns ändå såhär efter två nätter att jag sover bättre när han inte sover helt bredvid oss. Vi får väl se hur det går sen när vi flyttar hem igen! Hans rum är ganska långt borta från vårt rum, så att springa dit flera gånger under natten för att ge mjölk och trösta honom lockar inte precis. Men kanske vi snart slutar med att ge mjölk på natten?

Höst i juli och jobbiga faser

Solen skiner nu äntligen och jag hoppas att sommarvädret nu fortsätter. Det kändes inte alls mysigt med höststorm och regn i början av juli. Men om man ska tro väderleksrapporten ser det ju lovande ut!

Vi har nu igen haft program nästan varje dag. Det har varit så roligt att träffa människor men Oliver har nu de senaste dagarna varit på riktigt dåligt humör. Han är vanligtvis väldigt glad och nöjd, men har helt tydligt någon fas på gång. Han provar kanske lite sin makt och försöker bestämma och kommendera. Kan så små redan komma i trotsålder? Jobbigt är det. Men kanske det bara är en fas och snart blir allt normalt igen?

Innan läggdags läste Daniel en fotobok som jag gett till honom som bröllopsdagsgåva. Oliver var mycket fascinerad av vår Japanresa.

I morfars famn lugnade sig Oliver äntligen. Min pappa hade köpt någon rolig trumma som de provade tillsammans. Bra att det finns andra famnar att lugna sig i när inget riktigt duger.

8 månader med Oliver

Det är månadens sjunde dag, vilket betyder att Oliver nu är 8 månader gammal! Han krälar snabbt framåt och man måste konstant vara på alerten, annars är han där var han inte får vara, som t.ex. vid våra skor eller drar i någon elsladd. Lugna stunder med en kopp kaffe eller frukost är nog förbi. Men han är inte lika frustrerad nu när han äntligen kommer framåt och dit han vill. Han drar sig framåt med armarna och söker sig ständigt till en krypande ställning, så snart kan han nog krypa.

Prat och mat

Han har alltid varit väldigt ”babblig” och för några månader sedan började han säga ”mammammamamma” men nu märker man att han förstår att det är jag som är mamma. Han tittar på mig och säger mamma och ibland klarar han också av att säga pappa och mena det till Daniel. ”Nam” säger han alltid när han äter. Han älskar fortfarande mat. Det är skönt att inte behöva stressa om det. Han växer fint och har god aptit. Hittills är det bar banan som inte har smakat åt honom. Allt annat går.

Jag har nu minskat på amningen och ammar typ 2-3 gånger om dygnet. Till hösten ammar jag nog inte mer. På natten får han ena gången ersättning så att han hålls längre mätt och så att vi ser hur mycket han får. Jag försöker sluta amningen väldigt gradvis och försiktigt så att jag inte får några mjölkstockningar eller inflammationer igen. Det vill jag aldrig mer gå igenom.

Sömn

Sömnen.. ja det kunde ju få ett helt eget inlägg. Jag är nuförtiden så fascinerad och besatt av sömn men förstår att andra kanske inte bryr sig. Oliver sover i sin egen säng, vilket var något vi bara kunde drömma om för några månader sedan. Han protesterade inte ens så mycket när vi flyttade honom till egen säng. Han var kanske nu först färdig för det. Men nätterna är ändå jobbiga. Visst har vi bättre nätter också. En bra natt vaknar han bara 3 gånger. En dålig natt kan han vara två timmar vaken mitt i natten. Han lär sig nu så mycket nytt, så det stör antagligen sömnen också. Vi har försökt att inte ge mat på natten, men han är nog vrålhungrig när han vaknar första gången och dricker 200 ml ersättning, trots att han äter bra på dagen och kvällen. Jag ser det ändå som ett framsteg att han bara äter två gånger på natten. Förr kunde han ju äta varannan timme! Man måste också komma ihåg de positiva sakerna som att han sover i egen säng och att han inte äter konstant. Och att han somnar självständigt (eller jag måste nog ha min hand på honom, men ändå..) Det blir nog bra!

Personlighet

Han verkar vara väldigt finurlig med en glimt i ögat. Han är högljudd och pratsam. Han är mycket temperamentsfull och meddelar nog argt och högt om något inte är som han vill eller om han är hungrig. Han har en massa olika miner som man får skratta åt. För det mesta är han så nöjd och glad. Det finns inget sötare ljud än när han skrattar!

Grattis på 8-månadersdagen, Oliver!

Livet på landet

Livet här på landet har ett lugnare tempo än i stan. När jag går på promenader möter jag fler hästar än människor. Det skiljer sig ganska mycket från Drumsö, men jag trivs ändå här. På dagarna, när Oliver sover, kan jag bara gå några trappsteg ner och ta ett dopp eller två. Så skönt, speciellt då det är 26 grader i skuggan.

Middagarna försöker vi alla äta utomhus, såklart. Det är ju ändå sommar!

Kaffe på bryggan tror jag det blir mycket av under semestern. Sa jag redan att Daniels semester börjar snart? Som vi har längtat!

Kvällarna avslutas oftast med bastu. Olivers farmor köpte ett badkar till honom så att han också får bada när vi badar. En gång fick han komma snabbt in i bastun efter sitt bad. Han var riktigt chockad, men vet inte om han tyckte om det eller inte. Vi vågade inte ha honom där så länge, då det väl rekommenderas först efter 1-års åldern. Men jag tror han nog blir en ordentlig bastubadare med tanke på hur ofta vi badar när vi är här.

Imorgon är det midsommar och vi åker till skärgården! Glad midsommar!

Syrenbloggen

Snart har syrenerna vissnat bort. Jag blir alltid lika förvånad över hur kort tid de egentligen blommar. Jag undrar förresten hur många gånger jag har nämnt syrenerna i den här bloggen? Jag verkar kanske lite besatt av dem. Bilderna togs för någon vecka sedan, innan denna otroliga värmebölja kom. Jag bestämde att jag vill varje år ha en bild av Oliver framför denna syrenbuske. Ser framför mig en gänglig tonåring som poserar motvilligt bland buskarna om några år.

Ultraljud för ett år sedan

Idag för ett år sedan var vi väldigt nervösa. Eller jag åtminstone. Daniel körde med sin vanliga positiva attityd, men jag var mer paranoid. Vi hade nämligen tid för det andra ultraljudet, där vi skulle få se att allt var bra med fostret som sparkade i magen. Jag minns så tydligt känslan av kall gel mot magen och stunderna innan vi fick höra de stadiga hjärtljuden. Vi kunde pusta ut av lättnad när vi fick höra att allt var bra och precis så som det skulle. Vi ville inte höra könet där på mottagningen, utan bad läkaren (?) skriva upp det på en lapp som vi skulle öppna på vår bröllopsdag några dagar senare. Vi var så uppspelta och lyckliga hela den dagen. Den lilla lappen brände i Daniels plånbok och jag klarade av högst en timmes väntan när vi väl var hemma. Vi struntade i vår ursprungliga plan om att äta en god middag och öppna lappen några dagar senare. Vi satte oss på soffan och vek upp den lilla lappen. Poika. Jag började gråta. Det kändes så magiskt och stort att få veta att det var Oliver som växte där inne. Det är ju självklart ingen skillnad vilket kön babyn hade, men varje liten detalj om babyn kändes så stor och fin. Vi visste ju inget om fostret som växte inom mig, men vi längtade efter varje bit av information som förde oss närmare den lilla personen. Vi visste bara att musik, speciellt ABBA, fick babyn att dansa vilt. Tänk att det är ett år sedan vi fick veta att det var Oliver som skulle födas till den här världen.

7 månader med Oliver

Igår blev Oliver sju månader gammal. Han fortsätter att vara en glad och aktiv baby. Han är väldigt rörlig och tar sig snabbt bakåt och åt sidan. Han kommer också framåt genom att åla, men kryper inte ännu. Han blir varje dag snabbare på att röra sig och det blir nog inte många lugna stunder när han är vaken. Han har alltid varit väldigt intresserad av sin omgivning, men det är roligt att se hur han nu märker nya saker. Igår var han väldigt fascinerad över äggen som kokade i kastrullen och stirrade länge på ångan ovanför kastrullen.

I nästan sju månader sov han i vår säng, men nu för tre dagar sedan fick han flyttas till egen säng. Det började bli farligt att ha honom i vår säng när han är så rörlig OCH vi sover nog alla bättre såhär. Jag trodde det skulle vara jobbigare och mer hysteriskt att flytta honom till egen säng, men det gick förvånansvärt bra. När vi provade det första gången för en månad sedan var det helt för hjärtskärande och han var väldigt upprörd. Men han var kanske inte färdig för det då.

Det är ju nog säkert ännu för tidigt att säga hurdan personlighet han kommer att få, men det som man redan märker är att han inte gnäller i onödan, dvs. han är en ganska nöjd baby. Men han kan bli väldigt arg väldigt fort och sedan lugna sig snabbt (måste väl hålla med Daniel om att det är en egenskap han har ärvt från mig). Han ler mycket och trivs bland människor. Han observerar sin omgivning noga och har gjort det helt från början. Han tycker om sin egen röst och vill gärna överrösta oss med sitt pladder. Jag tror han blir lika pratsam och social som sin pappa. Utseendemässigt liknar han helt en mini-Daniel men med lite rundare och större ögon. Det ska bli spännande att se hurdan person han utvecklas till!