Heureka och sjukstuga

Söndag igen! Veckorna går fort. Förra söndagen besökte vi Heureka. Vi blev positivt överraskade när vi märkte att vi kom gratis in med Museikortet. Så bra! Det fanns mycket spännande att se och röra. Oliver fick bygga en egen träbil, vi lärde oss om jordens katastrofer och om artificiell intelligens. Och Daniel cyklade på den där cykeln högt uppe på en lina. Det var ganska nostalgiskt att besöka Heureka, då man senast hade varit där som barn.

På jobbet går det också framåt. Det känns som att jag har jobbat där i flera år redan, trots att det bara varit en månad. En kväll hade vi AW med kollegorna och åt supergoda bagels på Yeastiboi. Måste gå dit snart igen!

En kväll fick jag lust att måla, så vi åkte till K-Rauta och köpte målfärg. Sedan målade jag två pallar i en ljuvlig pastellfärg!

Sedan hände det; årets första sjukstuga. Ändå ganska fint att vi klarade oss hela januari utan någon förkylning. Men andra februari blev Oliver sjuk och vi turades om att sköta honom medan vi jobbade. Och på fredagen kom min mamma och hjälpte oss. Nu hoppas jag vi hålls friska resten av månaden.

På lördagen åkte vi till Vichtis! Solen sken och det kändes som vår i luften. Vi höll oss för det mesta inomhus, pga Olivers snuva, men det var ändå härligt att kunna åka till stugan efter en så lång paus. Nästa gång vi kommer dit har kanske all snö och is smultit! Det ser jag fram emot.

Oliver fick leka med Daniels föräldrar medan vi badade i strandbastun. Jag vågade inte ta ett dopp, men det var ändå skönt att bada bastu. Veckorna kommer nog att gå fort och snart är det vår igen.

Idag har vi bakat muffinsar, målat bastun, lekt, sett på Paw Patrol och tvättat kläder. Ute snöar det och våren känns mer avlägsen än igår.

Familj och ny terrass

För ett par veckor sedan åkte vi på lunch till Vichtis, eftersom min svärmor fyllde år. Vi firade det med medelhavsinspirerad mat. Mina svärföräldrar är lite som flyttfåglar, när de återvänder till Finland efter ett halvt år i södern, då vet man att våren är snart här. Så vill jag också leva när jag har gått i pension. Oliver var också så glad över att ha dem hemma igen!

En dag kom min bror (enda som bor kvar i Finland) till oss för att hjälpa med vårt äppelträd. Han hade med sig alla verktyg och visste precis var man skulle klippa och hur mycket. Det är ganska praktiskt med en utbildad trädgårdsmästare i familjen. Vi klippte ganska mycket av trädet, eftersom den inte alls mådde bra. Vi får se vad det blir av det!

Härligt med vårtecken i trädgården. Det som vi nu just är så ivriga över här hemma är att vi om några veckor kommer att få en ny terrass! När vi flyttade hit tänkte vi att vi skulle själva bygga en terrass följande vår. Men ingendera av oss har någonsin byggt en terrass förut, och vi är inte sådär jätte händiga, så vi beslöt oss för att anlita en person som gör det för oss. Det var ett bra beslut för nu kommer vi att få en jättefin terrass på bara två-tre dagar. Jag längtar efter middagar under äppelträdet och sköna lässtunder i solstolarna. Snart!

Förra lördagen blev det igen middag hos svärföräldrar, hos Daniels pappa i Vanda. Vi blev bjudna på champagne och god mat.

Och så har vi även varit hos min pappa i Tusby. Det råkade bli en familjefylld vecka. Och idag kommer min mamma till oss för att jag och Daniel ska gå på bio!

Vi har hängt en hel del på gården. Det finns mycket att planera, röja och fixa. De har väl lovat snö till nästa vecka, men jag hoppas hoppas det inte stannar kvar på marken.

Stugsemester

I början av januari tog vi några lediga dagar från jobb och dagis. Det var det bästa beslutet pålänge! Vi skulle ju egentligen ha rest till Spanien, men när resan avbokades ville vi ändå hitta på något roligt tillsammans. Vi hade fyra lediga dagar, men det kändes ändå längre än det. Vi tillbringade vår lilla minisemester i Vichtis. Där var vi omringade av skog och sjö, fick beundra vackra soluppgångar och åkte mycket pulka. Vi badade i yacuzzin, bakade muffins och lekte mycket. Fina minnen skapade vi den veckan.

Vintern när den är som bäst. Och åh skogen. Älskar doften och lugnet där. Det kändes också bra att få komma ut medan det ännu var ljust. Mycket ovanligt i januari.

Det kändes som något litet sportlov då vi spenderade dagarna ute i snön och kvällarna framför brasan och i bastun. Ett mysigt avbrott från vardagen.

Mellandagarna

Note to self: nästa år vill jag vara ledig på mellandagarna. Det skulle vara så mysigt att ha flera dagar att vara tillsammas med familjen, läsa julklappsböcker och åka pulka mitt på dagen. I år blev det inte så, men vi hade ändå en fin vecka. På juldagen åt jag julgodis och läste bok (Sinun, Margot) innan det var dags att åka till Vanda och äta julmiddag hos Daniels pappa.

I Vanda var Oliver så ivrig. Han fick leka med Daniels bröders gamla leksaker och vi fick dricka skumpa och äta utsökt mat. I julgranen fanns det levande ljus och glaskulor, men det gick ändå hur bra som helst.

På söndagen var vädret igen så otroligt vackert. Ljusröda bomullsmoln, snön som knarrar under skorna, apelsinfärgad sol som målar landskapet i mjuka pastellfärger.

Oliver fick jullov hela veckan, trots att Daniel och jag jobbade. På måndagen hängde han hos Daniels pappa i Vanda och på tisdagen kom hans mormor (mimmi, som han kallar henne) övernatten till oss. Daniel och jag åkte till stugan och jobbade ostört därifrån. Det var så konstigt att vara i Vichtis utan Oliver. Men också lite skönt att på kvällen gå i strandbastu, sen se på filmer sent in till natten och sova till 8.15!

Efter ett dygn i Vichtis åkte vi hem igen. Min mamma stannade några dagar och på fredagen var det redan nyårsafton. Och nu är det redan år 2022, galet hur fort tiden går!

Raclette och Daimtårta

Förra veckoslutet tillbringade vi i Vichtis. Det är alltid lika mysigt där oberoende av årstiden. Den här gången fick vi uppleva både lite regn men också solsken. Vi pysslade och lekte inomhus men njöt också av skogsdoften utomhus. Det är något speciellt med dessa soliga novemberdagar. Det ger så mycket energi.

På lördagen åt vi en god second breakfast. Oliver fyllde år på söndagen men vi firade lite hela veckoslutet, som sig bör. Jag tänker verkligen föra vidare min iver för födelsedagar! Daniel har aldrig tyckt att det är något speciellt med födelsedagar eller att man skulle behöva fira det så mycket. Jag har däremot alltid räknat dagar till min dag och firat hela veckan kring själva dagen. Och så tänker vi göra i den här familjen!

Vi åt raclette och åhh så gott det var! Och så skålade vi för att vi varit föräldrar i 2 år. Duktigt kämpat! Det är inte alltid helt lätt.

På kvällen fick Oliver blåsa ut två ljus på sin födelsedagstårta. Det fick bli en Daimtårta i år. Det var första gången på säkert 15-20 år som jag åt denna kaka. Jag åt så ofta Daimtårta då när den kom till Finland (tycker den bara fanns på Ikea?) att jag länge haft aversioner mot den. Men nu var den faktiskt jättegod igen. Tydligen hade det gått tillräckligt med tid så att jag kunde uppskatta smaken igen.

Natten mellan lördag och söndag behöver vi inte komma ihåg. Oliver blev sjuk och ingen av oss sov. Nästa dag var det Olivers födelsedag men vi kunde inte göra så mycket på grund av den hemska förkylningen. Men som tur hade vi firat på lördagen och veckoslutet innan! Så vad lärde vi oss av det? Att det lönar sig att fira i flera dagar!

Ett besök till stugan

Jag är så glad att vi hann åka till stugan ännu då hösten var som vackrast. Jag älskar att vara där på hösten!

En morgon när Oliver gick upp för att leka med sin Oma fick jag egentid och kunde gå ner till sjön för att njuta av morgonsolen. Löven sprakade i vackra färger och luften var frisk och krispig.

Den finska naturen är så otroligt vacker på hösten. Det känns viktigt att tanka i sig av det vackra så mycket som möjligt nu innan vintern är här.

Oliver fick åka och se på stora fordon en dag, vilket var mycket spännande! Daniels styvpappa, som varit pilot på Finnair under hela sin karriär, har nu bytt jobb och sköter istället om Hill Side’s golfbana. Oliver fick provköra några stora fordon när vi var där. Det var lite för spännande ibland då maskinerna hade så högt ljud, men han pratar om dem fortfarande, så det var nog en minnesvärd upplevelse för honom.

Skogen och vi

Skogen har en lugnande effekt på mig. Jag fyller mina lungor med doften av barr, fukt, jord, träd, bär, svampar. På hösten är luften alltid lika klar, krispig, frisk. Min favorit årstid är här och det här är första gången jag hinner njuta av den. Det är svalare än det brukar vara i september och jag har en för tunn jacka och dåliga skor för att gå på skogspromenad. Oliver springer glatt framför oss och jag tänker att han blir säkert en friluftsmänniska när han är stor. Själv skulle jag inte kalla mig för det, men ändå älskar jag att vara här i naturen. Kanske det inte är för sent att bli en friluftsmänniska?

Vi går nya stigar som vi inte har gått förut. Vi går djupt in i skogen och det är bara vi tre. Plötsligt känns skogen ganska stor och jag börjar tänka på björnar. Rör de sig också här i skogen? Vad om vi möter en enorm björn under vårt skogsäventyr?

Vi samlar kottar och pinnar, snubblar ibland, äter lingon och havtorn rakt från buskar och berättar om naturen för Oliver. Vi grillar korv vid en lägereld och glömmer bort allt annat än här och nu. På kvällen när Oliver har somnat badar vi bastu. Jag har saknat stugan och längtar redan efter nästa besök!

Hårklippning i Vichtis

Jag älskar att titta på bilder från årets sommar för jag kan lugnt säga att det varit den bästa sommaren pålänge. Vi har faktiskt njutit för fullt och gjort allt vi ville göra under semestern. Daniel började jobba idag och snart är det också min tur. Vardagen kommer att ändras totalt, men vi är alla redo för det. Spännande! Innan vi sätter igång med hösten har jag en del kvar att blogga om sommaren. I slutet av juli tillbringade vi några sköna dagar i Vichtis.

I värmeböljan var det skönt att kunna doppa sig i sjön när det blev för hett. Dessutom var stugan sval tack vare luftkonditioneringen. Det kändes lyxigt! Jag är en sådan som inte alls tål för varmt väder. Daniel däremot älskar när det är 30 grader och stekhett.

En dag bestämde vi oss för att klippa Olivers hår. Det hade blivit helt för långt och kom i ögonen. När Daniel klippte bort lockarna i nacken kunde jag inte låta bli att gråta. Det kändes på något sätt stort och sorgligt. Han förvandlades från en toddler till en stilig pojke. Han trivdes själv mycket bättre med det kortare håret, så det var ett bra beslut!

En dag åkte vi till Daniels gudfar som bor nära vår stuga. Det har blivit en tradition att åka dit varje sommar. Det är alltid lika roligt att träffa honom! Oliver talar fortfarande om Pekka-setä.

Åh bastubad och dopp i sjön; vad jag saknar det. Det här året hann vi inte vara så hemskt mycket i Vichtis. Speciellt om man jämför med förra året, då vi ju bodde där hela sommaren på grund av vår rörsanering på Drumsö. Det här året hade vi en hel del att fixa hemma i vårt nya hus och så ville vi också vara på holmen när det var så fint väder. Som tur kan man åka till Vichtis året runt. Egentligen är hösten i Vichtis det mysigaste jag vet! Jag hoppas på många höstveckoslut där i stugan med brasa, bastu, skogspromenader och spel.

Tankar om dagisstart

Jordgubbar och denna vy; något jag aldrig kommer att tröttna på.

Det känns som att veckorna rusar iväg och jag vill bara krampaktigt klänga mig fast vid den här lediga tiden tillsammans med min lilla familj. Det är ännu nästan en månad kvar tills Oliver börjar på dagis och jag börjar jobba. Alla dagar är viktiga nu! Igår beställde jag namnlappar till hans kläder och saker på dagis. På natten hade jag svårt att sova när jag bara tänkte på dagisstarten. Det kommer säkert att gå hur bra som helst, men ändå känner jag en klump i magen varje gång jag tänker på det. Hur ska de första dagarna gå? Kommer Oliver att kunna sova dagssömn på dagis? Hur kommer det att kännas för Oliver att vara så länge borta hemifrån? Kommer han att ha någon att leka med? Hur kommer personalen att klicka med honom? Kommer han att ha roligt? Hur blir nätterna? Hur ska det gå att börja jobba samma dag som han börjar på dagis? Så många frågor snurrar i mitt huvud. Jag borde nu bara försöka njuta av sommaren och sluta tänka för mycket på det.

Vi har varit några dagar i Vichtis. Skönt med strandbastu och god mat. Oftast sover vi alla ganska bra här men igår var ett undantag.

Oliver har fått plocka blåbär, smultron och hallon från buskarna. Gott!

Oliver i sin Omas famn!