Plättar och träningar mitt i natten

Under våra sista semesterdagar åkte vi bland annat till min pappa och blev serverade goda plättar med inhemska bär. Hos Olivers morfar finns det alltid en massa spännande leksaker att utforska.

Påväg tillbaka till stugan tittade vi på en live streaming av ett bröllop som vi var bjudna till. Våra vänner gifte sig på Utö och vi var så ledsna över att missa det, men som tur kunde vi se själva vigseln via nätet. Så fint! Men säkert ännu finare i verkligheten, ute vid havet.

På Daniels sista semesterdag åkte vi till rangen och slog lite golfbollar. Det var inte alls lika enkelt som det varit några dagar tidigare. Konstigt! Men det visar bara att man måste fortsätta träna för att upprätthålla rätt teknik och känsla. Före det åt vi lunch på klubbhuset.

Daniels semester tog slut. Han var lite vemodig, vilket man ju alltid är efter en semester. Men samtidigt var han mycket nöjd med sin långa semester och pappaledighet, så han var nog också ivrig på att återvända till jobbet.

För ungefär två veckor sedan började Oliver stiga upp mot stöd. Såhär stod han överallt. Nu har han tränat det och kommer snabbt och stadigt upp på benen. Det jobbiga är att han nu tränar på det varje natt. Igår steg han upp i sin säng säkert tjugo gånger under natten. Varje gång vi hade somnat om så hörde jag en massa stönande och såg sedan ett huvud sticka upp från sängen. Hur länge ska en sådan fas hålla på?

En kväll kom Daniels bror och flickvän på besök till Vichtis. Vi åt middag ihop och det är alltid lika gulligt att se hur älskad Oliver är.

Glasmuseum och svampsoppa

På Daniels sista semesterdag ville vi åka på en utfärd. Vi hade nyligen blivit rekommenderade att besöka Glasmuseumet i Riihimäki, så vi valde det som vår destination för dagen. Oliver fick sova sin första dagssömn medan vi körde lite på en timme till Riihimäki. Oliver var väldigt glad när vi kom fram. Han tycker också om att åka på små äventyr!

Vi började med att äta en lunch på kaféet innan vi gick till museumet för att beundra alla vackra glasverk. Jag har alltid älskat glas och var mycket imponerad av alla färger och former. Som tur trivdes Oliver i vagnen. Med ett äldre barn skulle det kanske ha varit riskfyllt att besöka ett museum fullt av glas.

Det var så avkopplande och rofyllt att strosa runt bland konstverken. Kanske vi ändå borde skaffa muséikortet? Eller är det helt onödigt nu då man kanske inte kommer att kunna röra sig bland folk?

Efter museumet åkte vi till två olika outlets i närheten; Iittala och Havi. På båda ställena köpte vi en del saker till vårt nya men gamla hem. Om man är som jag och älskar ljus och servetter så rekommenderar jag verkligen ett besök till Havis outlet. Nu behöver jag inte köpa nya servetter på säkert 10 år! Och nu har vi verkligen förberett oss för en mysig och mörk höst fylld med färggranna ljus.

Hur många gånger har jag månne nämnt att jag kommer att sakna dessa vyer?

När vi kom tillbaka till Vichtis blev vi bjudna på en galet god svampsoppa. Jag brukar inte tycka om svamp, men oj så god den här soppan var! Den var gjord på svarta trumpetsvampar. Och som huvudrätt fick vi grillad mat. Och Oliver fick sin favorit: gurka.

En simmande älg

Klockan är några minuter över sju när Oliver väcker mig. Jag minns inte så mycket av natten, bara att jag i något skede vaknade av att min hand hade domnat mellan spjälorna i Olivers säng. Det var ändå en ganska bra natt, trots några uppvak. När jag drar upp gardinen möts jag av ett strålande solsken och ett flyktigt lager av dis som ligger som en slöja över den stora sjön. Jag kommer att sakna den här vyn, tänker jag då jag förbereder kaffet. Plötsligt ser jag något enormt som simmar mitt ute på sjön. Det är en älg som simmar från en ö till en annan. Jag går ut ur stugan och beundrar det magnifika djuret med sina horn. Vi är så nära naturen här. Jag är så tacksam över att vi har fått uppleva en såhär unik sommar mitt i Finlands natur. I tre månader har vi nu bott här och snart är det dags att packa ihop våra saker och flytta in till stan igen.

Snälla svärföräldrar

Jag har säkert skrivit det förut, men Oliver är så lyckligt lottad som har så många mor- och farföräldrar i sitt liv. Stugan vi har bott i under hela sommaren ligger på samma tomt som Daniels mammas och styvpappas hus, vilket betyder att vi har fått så mycket hjälp av dem under hela vår lande-exil. Sommaren skulle nog ha sett mycket annorlunda ut utan dem. Vi har fått bada bastu på tumanhand, gått på dejter och fått mycket hjälp med klädtvätt och andra grejer som inte funkar så smidigt i en liten stuga. Det har nog varit så praktiskt med två ivriga barnvakter några meter ifrån. Och det är så ljuvligt att se hur trygg och bekväm Oliver är med dem! Jag är så tacksam för mina snälla svärföräldrar som har hjälpt oss när nätterna varit korta och hackiga och våra krafter varit slut.

Olivers Oma (farmor på tyska) är redan ledsen över att vår renovering snart är färdig. Men som tur är det inte så lång väg mellan Vichtis och Drumsö, så det blir nog många besök och lekstunder under resten av året också.

11 veckor i stugan

Nu har vi bott 11 veckor på lande i en liten stuga. Med en baby. Men det har gått förvånansvärt bra, trots att det stundvis har varit trångt, jobbigt och stökigt. Det har också varit mycket mysigt, nära till naturen och avkopplande med bastu och dopp i sjön på kvällarna. Vi har grillat god mat, ätit måltider utomhus och läst ute i solen när Oliver har sovit på dagarna. Jag kan inte ännu heller riktigt förstå att tiden här börjar lida mot sitt slut. Det är först nu som vi har börjat längta hem. Vi planerar inredningen, saknar ett eget badrum och kan inte vänta att få laga mat i vårt splitternya kök! Om allt går som planerat får vi flytta tillbaka hem fredagen den 21.8.

Vi saknar havet, Drumsö, att kunna åka in till stan när som helst, att beställa hem mat och att ha mer än ett rum. Nu har nedräkningen börjat: 11 dagar kvar! Men nu ska vi nog fokusera på att njuta av naturen och livet på landet medan Daniel ännu är ledig.

Den somriga körsbärspajen

Nu är det den tiden på sommaren, nämligen tiden då Daniel bakar sin körsbärspaj. Det har blivit en tradition för honom att baka den varje sommar och oj så god den är! Det växer alltså körsbär på gården här i Vichtis, vilket är ganska praktiskt. Ett av mina mest lästa inlägg här på bloggen är faktiskt inlägget som innehåller receptet på Daniels somriga körsbärspaj. Här kommer ni till receptet! Om ni tycker om körsbär så tycker jag ni ska baka den här enkla men fräscha pajen.

En date i månaden

Vi hann vara tio år tillsammans med Daniel innan vi skaffade barn. Jag minns att jag var lite orolig att något skulle förändras, eftersom jag var så nöjd med vårt liv just då. Vi bodde centralt, åt ofta ute på restaurang, gick spontant på bio när vi fick lust (väldigt ofta) och reste så mycket vi kunde. Jag minns att många sade att det inte behöver ändras bara för att man får barn. Men det är klart det till en viss grad gör det. Och speciellt till en början. Det blir kanske inte lika spontant och man måste planera mera än förr, men jag skulle nog säga att coronan har varit större orsak till att vi inte har levt som förut än att vi har fått ett barn. Vår resa till Grekland blev ju avbokad, biosalongerna stängdes och man kunde inte gå ut och äta på hela våren.

När Oliver föddes bestämde vi med Daniel att vi skulle försöka gå på date åtminstone en gång i månaden. I december, januari och februari gick vi på bio och brunch varje månad. Sen kom coronan. Så nu var det äntligen dags för vår date! Vi förde Oliver till Daniels mamma och styvfar, hoppade i båten och körde till en restaurang. Det var så roligt att sitta och umgås och prata, planera och skratta som alltid förut. Mycket viktigt med tid på tumanhand! Det var nog en av sommarens bästa dagar.

Ett dygn med bästa vänner

För jämnt en vecka sedan fick vi vänner på besök! Sonja, Joni och deras son Elliot kom till oss över natten. Daniels föräldrar var snälla och gjorde en house swap med oss. De övernattade en natt i vår lilla stuga, så att vi kunde sova i samma hus med våra gäster.

När gästerna kom sov Oliver sin första dagssömn. Vi fick istället hänga på terrassen med vår gudson och hans föräldrar. Lite tapas och rosa champagne måste vi ju njuta av till ära av att vi alla var samlade.

När Oliver vaknade fick små pojkarna bekanta sig med varandra. På grund av coronan har vi ju inte alls träffats som förut, så det kändes viktigt att få hänga ett helt dygn tillsammans. Oliver tyckte det var så roligt att följa med vad den 9-månader äldre kompisen höll på med och så var han väldigt bekväm i sina gudföräldrars sällskap. Det kändes nästan som om han skulle komma ihåg dem trots den långa pausen.

Det var också ljuvligt att se gudsonen Elliot, som hade vuxit och utvecklats så mycket på den senaste tiden!

Daniel ansvarade för maten (som vanligt) och han kockade en lyxig måltid till oss. Vi åt grillad lax, safranrisotto, majs, zuccini, grillad vårlök och en vattenmelonssallad med fetaost. Mycket gott!

Kring 19 var det dags för pojkarna att lägga sig. Oliver sov första gången i sin resesäng och till vår förvåning gick det helt bra. Fördelen med resesängen är att han inte kan slänga sina nappar mitt i natten eller slå sitt huvud i spjälorna. Nackdelen är att den är väldigt låg, så när han vaknar på natten måste man hänga över kanten för att lägga handen på honom.

När pojkarna hade somnat kunde vi alla äntligen pusta ut, ta en drink och verkligen lyssna och prata med varandra. Utanför huset var det storm med ösregn och hagel, men plötsligt sken solen och himlen pryddes av en vacker och tydlig regnbåge.

Jag ansvarade för efterrätten och det fick bli en ostkaka med vitchoklad och blåbär plockade från gården. Vi satt uppe till midnatt och talade om allt och inget. En perfekt kväll!

Följande morgon blev det frukost och lek tills våra gäster tackade för sig och åkte hem. Vi ska definitivt göra om det! Man får så mycket energi av att hänga ett dygn med sina kompisar.

Det ska bli spännande att se dessa två växa upp tillsammans! Jag är så glad att vi fick barn såhär nära varandra. De kommer att ha mycket glädje av varandra hela livet igenom tror jag.

Efter ett roligt dygn uppe i stora huset var det dags att flytta tillbaka till vår stuga!

På golfbanan med en baby

Förra veckan var vi på golfbanan med mina svärföräldrar. Det kändes först som en främmande tanke att ta med barnvagnen och en 8-månaders baby till golfbanan. Men min svärmor ringde till Hillside Golf för att kolla om det var okej för dem, vilket det var. Jag har förstått att vissa golfklubbar inte tillåter barnvagnar på golfbanan, men som tur gjorde Hillside det. Det finns ju klart alltid en risk att bollen skulle kunna komma på en, men Oliver var hela tiden inne i sin vagn som hade skydd och det var inte så många som spelade just då.

Oliver tyckte det var så roligt att följa med. Han skrattade högt varje gång någon slog bollen. Det måste ha sett komiskt ut när vuxna står allvarliga och koncentrerade och sedan svingar de plötsligt hela kroppen och en liten boll flyger iväg tvärs över gräsmattan. En helt ny och spännande upplevelse för honom. Mitt sällskap spelade en bana som hade 9 hål och det var just lämpligt för Oliver. Om det skulle ha varit 18 hål skulle han kanske inte ha orkat. 9 hål tog ungefär två timmar! Så medan de andra spelade följde jag med och skuffade på Oliver i sin vagn och njöt av de fina vyerna.