Skogen och vi

Skogen har en lugnande effekt på mig. Jag fyller mina lungor med doften av barr, fukt, jord, träd, bär, svampar. På hösten är luften alltid lika klar, krispig, frisk. Min favorit årstid är här och det här är första gången jag hinner njuta av den. Det är svalare än det brukar vara i september och jag har en för tunn jacka och dåliga skor för att gå på skogspromenad. Oliver springer glatt framför oss och jag tänker att han blir säkert en friluftsmänniska när han är stor. Själv skulle jag inte kalla mig för det, men ändå älskar jag att vara här i naturen. Kanske det inte är för sent att bli en friluftsmänniska?

Vi går nya stigar som vi inte har gått förut. Vi går djupt in i skogen och det är bara vi tre. Plötsligt känns skogen ganska stor och jag börjar tänka på björnar. Rör de sig också här i skogen? Vad om vi möter en enorm björn under vårt skogsäventyr?

Vi samlar kottar och pinnar, snubblar ibland, äter lingon och havtorn rakt från buskar och berättar om naturen för Oliver. Vi grillar korv vid en lägereld och glömmer bort allt annat än här och nu. På kvällen när Oliver har somnat badar vi bastu. Jag har saknat stugan och längtar redan efter nästa besök!

Hårklippning i Vichtis

Jag älskar att titta på bilder från årets sommar för jag kan lugnt säga att det varit den bästa sommaren pålänge. Vi har faktiskt njutit för fullt och gjort allt vi ville göra under semestern. Daniel började jobba idag och snart är det också min tur. Vardagen kommer att ändras totalt, men vi är alla redo för det. Spännande! Innan vi sätter igång med hösten har jag en del kvar att blogga om sommaren. I slutet av juli tillbringade vi några sköna dagar i Vichtis.

I värmeböljan var det skönt att kunna doppa sig i sjön när det blev för hett. Dessutom var stugan sval tack vare luftkonditioneringen. Det kändes lyxigt! Jag är en sådan som inte alls tål för varmt väder. Daniel däremot älskar när det är 30 grader och stekhett.

En dag bestämde vi oss för att klippa Olivers hår. Det hade blivit helt för långt och kom i ögonen. När Daniel klippte bort lockarna i nacken kunde jag inte låta bli att gråta. Det kändes på något sätt stort och sorgligt. Han förvandlades från en toddler till en stilig pojke. Han trivdes själv mycket bättre med det kortare håret, så det var ett bra beslut!

En dag åkte vi till Daniels gudfar som bor nära vår stuga. Det har blivit en tradition att åka dit varje sommar. Det är alltid lika roligt att träffa honom! Oliver talar fortfarande om Pekka-setä.

Åh bastubad och dopp i sjön; vad jag saknar det. Det här året hann vi inte vara så hemskt mycket i Vichtis. Speciellt om man jämför med förra året, då vi ju bodde där hela sommaren på grund av vår rörsanering på Drumsö. Det här året hade vi en hel del att fixa hemma i vårt nya hus och så ville vi också vara på holmen när det var så fint väder. Som tur kan man åka till Vichtis året runt. Egentligen är hösten i Vichtis det mysigaste jag vet! Jag hoppas på många höstveckoslut där i stugan med brasa, bastu, skogspromenader och spel.

Tankar om dagisstart

Jordgubbar och denna vy; något jag aldrig kommer att tröttna på.

Det känns som att veckorna rusar iväg och jag vill bara krampaktigt klänga mig fast vid den här lediga tiden tillsammans med min lilla familj. Det är ännu nästan en månad kvar tills Oliver börjar på dagis och jag börjar jobba. Alla dagar är viktiga nu! Igår beställde jag namnlappar till hans kläder och saker på dagis. På natten hade jag svårt att sova när jag bara tänkte på dagisstarten. Det kommer säkert att gå hur bra som helst, men ändå känner jag en klump i magen varje gång jag tänker på det. Hur ska de första dagarna gå? Kommer Oliver att kunna sova dagssömn på dagis? Hur kommer det att kännas för Oliver att vara så länge borta hemifrån? Kommer han att ha någon att leka med? Hur kommer personalen att klicka med honom? Kommer han att ha roligt? Hur blir nätterna? Hur ska det gå att börja jobba samma dag som han börjar på dagis? Så många frågor snurrar i mitt huvud. Jag borde nu bara försöka njuta av sommaren och sluta tänka för mycket på det.

Vi har varit några dagar i Vichtis. Skönt med strandbastu och god mat. Oftast sover vi alla ganska bra här men igår var ett undantag.

Oliver har fått plocka blåbär, smultron och hallon från buskarna. Gott!

Oliver i sin Omas famn!

Sjöliv och öliv

Efter några dagar i skärgården åkte vi hem, tvättade kläder, duschade och körde till Vichtis. Det är alltid en stark kontrast mellan skärgårdslivet och livet här vid sjön. Den känns speciellt tydlig då man besöker båda ställena under en och samma dag. I skärgården händer det konstant något. Alla ljud, färger och dofter är på något vis explosiva. Vart man än tittar ser man olika fåglar som har sina små intriger. Svanar, tärnor, måsar, kråkor, Skarven, doppingar. De skriker och för oljud, men på ett behagligt sätt. Det är något så tryggt med skärgårdsljud. Holmen ligger bredvid ett farled, så det åker ständigt olika segelbåtar och motorbåtar förbi. Man har alltid något att titta på och hålla sig sysselsatt med när man är på holmen. Och när solen börjar lägga sig målas himlen alltid i overkligt vackra nyanser, naturen varvar ner och ett tilltalade lugn rullar in. När solen skrider fram igen på morgonnatten sätter fåglarna igång med sitt oväsen. När det stormar och åskar på holmen vibrerar det ända in i benmärgen. Allting känns mer påtagligt där, mitt ute på havet. Där är det bara holmen och vi. Och alla hysteriska fåglar såklart.

Livet vid en sjö är annorlunda. Det är mer dämpat, harmoniskt kanske. Trots att det är en väldigt stor sjö brukar det sällan finnas vågor på ytan. Lövträden rasslar behagligt i den svaga vinden och en mild doft av gräs och skog fyller mina lungor när jag andas in. Fjärilar och sländor flyger förbi, stannar upp och tittar på mig och fortsätter sedan sin färd. Små ödlor smyger snabbt förbi mig när jag går ner till sjön. När vattnet omsluter min kropp är det sällan kallt. När jag vadar i det ljumma vattnet ser jag några fiskmåsar längre bort. Varför är måsarna så tysta här?

När jag har simmat färdigt lägger jag mig på bryggan i solen. Det är verkligen en rikedom att få uppleva dessa två världar. Jag har vuxit upp med havet vid min sida, men livet vid sjön har jag också lärt mig att älska.

Pavlova, fotboll och grannar

Knoppar har förvandlats till löv, häggen har redan börjat blomma och snart slår väl syrenen också ut. Det är med andra ord försommar nu. Eller? Hursomhelst så har jag försummat bloggen på sistone. Det känns som att det har hänt mycket, men ändå inte. Vi är mitt inne i en flytt, vilket inte är det lättaste med en vild 1,5-åring. Men det blir nog bra! Och vi är alla så ivriga inför flytten. Om en vecka sover vi första natten i vårt nya hem. Längtar så!

Vi har fortsatt att träffa vänner utomhus. Bland annat på Casinostranden och i olika lekparker. Skönt att det nu blir varmare så att man kan vara lite socialare igen. Överlag känns det som att det finns hopp om ett normalare liv. Det är säkert inte länge kvar tills jag får vaccinet! Daniel fick vaccin redan för flera veckor sedan, eftersom han hör till riskgruppen.

Sedan firade vi såklart morsdag! Det var min andra morsdag som mamma. Jag fick läsa tidning i sängen medan pojkarna fixade frukost. Så fick jag egen tid medan de plockade vitsippor till mig. Jättefina Marimekko-koppar fick jag också som gåva. På eftermiddagen kom min mamma på besök och Daniel hade lagat en utsökt pavlova! Jag blev riktigt bortskämd hela dagen. Lyxigt!

I maj började Oliver spela fotboll! Varje vecka samlas samma grupp i min gamla hemstad och sparkar boll, lär sig nya saker och leker. Väldigt roligt men också lite kaotiskt. Gruppen består av barn i åldern 1-3.

Vi har också hunnit vara några dagar i Vichtis. Då fanns det ännu vitsippor och knappt några blad på träden. Det ser säkert så somrigt ut nu. Jag vet inte när vi nästa gång hinner åka dit när vi nu har så mycket med nya hemmet, men snart är det sommar och då blir det nog mer tid för utflykter och stugbesök.

Här leker Oliver med sin kompis Saga som är en månad yngre än han. Så trevligt med vänner som har barn i samma ålder!

Oliver är alltid så ivrig hos sin morfar, för där finns så massor olika duplon och andra leksaker. På sommaren ska vi kanske ut och segla med morfars segelbåt. Hur kommer det att gå med en 1,5 åring som knappt orkar sitta stilla? Ett äventyr blir det åtminstone!

Vi hann också äta middag hos Daniels bror och flickvän som bor i samma husbolag som vi. I ungefär ett halvt år hann vi vara grannar. Synd att vi inte kommer att vara det mer om en vecka! Vi hade en så rolig kväll hemma hos dem och blev bjudna på en så god middag. Nästa gång blir det grillkalas hemma hos oss!

Vinterbad och pyjamas party

Veckorna springer iväg. Nu är det redan mars! Solen skiner och snön smälter. Imorgon ska det kanske vara minusgrader, men man får väl njuta nu så länge man kan. Och dessutom vet vi ju att våren är på kommande. Det om något blir man på gott humör av.

Det är inte så mycket som händer på dagarna eller kvällarna nuförtiden. Så då när det händer något uppskattar man det extra mycket. För några veckor sedan fyllde vår gudson 2 år. Det blev ju såklart inget stort kalas, men vi fick ändå fira den söta två-åringen.

Förra veckoslutet åkte vi till stugan. Daniel och jag gick i bastun medan Oliver lekte med Daniels föräldrar. Himlen blev sådär magiskt ljusröd som sockervadd och jag vågade ta mig ett dopp i vattnet. Årets första dopp! Mina fötter värkte av kylan men det var värt det. Och efteråt kändes det skönt.

På lördagen gjorde vi något roligt, vi bytte nämligen hus med Daniels föräldrar för en natt. De sov en natt i vår lilla stuga och vi fick flytta upp till det större huset.

Sonja, Joni och Elliot kom på besök och på det här viset kunde vi sitta uppe och prata med våra vänner när pojkarna hade lagt sig för natten. Ett mycket lyckat koncept!

Vi åt middag, grillade marshmallows i kotan, lekte, sprang omkring och drack skumpa när barnen hade somnat. Pojkarna sov rastlöst och vaknade tidigt, säkert för att det var så spännande och roligt med ett pyjamas party.

Fredag igen

Och så är det plötsligt fredag igen. Det är -19 grader idag, men vi var ändå på en rask promenad på morgonen för att få frisk luft och röda kinder. Idag skiner solen igen. Är det bara jag eller har februari varit förvånansvärt solig? Okej, vi är bara inne på den femte dagen av februari, men ändå. Ljuvligt med sol!

Bilderna är tagna förra veckoslutet då vi var i Vichtis. Isen var inte så tjock, så vi kunde inte gå på den. Men Daniel tog ett dopp i sjön när vi badade bastu. Jag förstår inte hur jag vågade vinterbada för ett par år sedan. Kanske jag ska försöka våga det här året igen? Äh, jag tror nog ändå inte det..

Förra veckoslutet var vi på stugan och nu det här veckoslutet åker vi till Åbo. Det känns skönt att få lite miljöombyte och att ha lite program i denna stillsamma coronabubbla.

En magisk vinterdag

Idag var vintern nästan magisk. Eller så kändes det egentligen hela helgen. Jag är så glad att vi hade prickat in ett Vichtisveckoslut just nu när vintern visade sin tjusigaste sida. Jag minns inte när jag senast skulle ha sett en lika vacker vinter! Snön knastrade under skorna, solen strålade, snödrivorna glimmade och för en stund glömde man bort allt som hade med corona att göra. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag naturens närvaro och lugn.

Pulka och is

I dessa coronatider är det så mysigt att kunna åka ut till stugan för lite miljöombyte. Senast vi var där fick Oliver prova att åka pulka för första gången. Först var han inte helt övertygad men efter en stund skrattade han högt när han åkte ner för backen tillsammans med Daniel, mig och sin Oma.

Annat som är bra med stugan är att det alltid finns någon där som vill leka med Oliver. Det betyder att vi kan föra honom till sina farföräldrar på morgonen och själva fortsätta sova en stund. Sådant uppskattar man verkligen efter några hackiga nätter.

Senast vi var på landet så hade isen inte ännu frusit fast, men nästa gång tror jag nog att man kan ta en promenad på isen. Jag är inte direkt sagt någon vintermänniska men promenader i vackra vinterlandskap kan man ju inte hata.