Raclette och Daimtårta

Förra veckoslutet tillbringade vi i Vichtis. Det är alltid lika mysigt där oberoende av årstiden. Den här gången fick vi uppleva både lite regn men också solsken. Vi pysslade och lekte inomhus men njöt också av skogsdoften utomhus. Det är något speciellt med dessa soliga novemberdagar. Det ger så mycket energi.

På lördagen åt vi en god second breakfast. Oliver fyllde år på söndagen men vi firade lite hela veckoslutet, som sig bör. Jag tänker verkligen föra vidare min iver för födelsedagar! Daniel har aldrig tyckt att det är något speciellt med födelsedagar eller att man skulle behöva fira det så mycket. Jag har däremot alltid räknat dagar till min dag och firat hela veckan kring själva dagen. Och så tänker vi göra i den här familjen!

Vi åt raclette och åhh så gott det var! Och så skålade vi för att vi varit föräldrar i 2 år. Duktigt kämpat! Det är inte alltid helt lätt.

På kvällen fick Oliver blåsa ut två ljus på sin födelsedagstårta. Det fick bli en Daimtårta i år. Det var första gången på säkert 15-20 år som jag åt denna kaka. Jag åt så ofta Daimtårta då när den kom till Finland (tycker den bara fanns på Ikea?) att jag länge haft aversioner mot den. Men nu var den faktiskt jättegod igen. Tydligen hade det gått tillräckligt med tid så att jag kunde uppskatta smaken igen.

Natten mellan lördag och söndag behöver vi inte komma ihåg. Oliver blev sjuk och ingen av oss sov. Nästa dag var det Olivers födelsedag men vi kunde inte göra så mycket på grund av den hemska förkylningen. Men som tur hade vi firat på lördagen och veckoslutet innan! Så vad lärde vi oss av det? Att det lönar sig att fira i flera dagar!

Ett besök till stugan

Jag är så glad att vi hann åka till stugan ännu då hösten var som vackrast. Jag älskar att vara där på hösten!

En morgon när Oliver gick upp för att leka med sin Oma fick jag egentid och kunde gå ner till sjön för att njuta av morgonsolen. Löven sprakade i vackra färger och luften var frisk och krispig.

Den finska naturen är så otroligt vacker på hösten. Det känns viktigt att tanka i sig av det vackra så mycket som möjligt nu innan vintern är här.

Oliver fick åka och se på stora fordon en dag, vilket var mycket spännande! Daniels styvpappa, som varit pilot på Finnair under hela sin karriär, har nu bytt jobb och sköter istället om Hill Side’s golfbana. Oliver fick provköra några stora fordon när vi var där. Det var lite för spännande ibland då maskinerna hade så högt ljud, men han pratar om dem fortfarande, så det var nog en minnesvärd upplevelse för honom.

Skogen och vi

Skogen har en lugnande effekt på mig. Jag fyller mina lungor med doften av barr, fukt, jord, träd, bär, svampar. På hösten är luften alltid lika klar, krispig, frisk. Min favorit årstid är här och det här är första gången jag hinner njuta av den. Det är svalare än det brukar vara i september och jag har en för tunn jacka och dåliga skor för att gå på skogspromenad. Oliver springer glatt framför oss och jag tänker att han blir säkert en friluftsmänniska när han är stor. Själv skulle jag inte kalla mig för det, men ändå älskar jag att vara här i naturen. Kanske det inte är för sent att bli en friluftsmänniska?

Vi går nya stigar som vi inte har gått förut. Vi går djupt in i skogen och det är bara vi tre. Plötsligt känns skogen ganska stor och jag börjar tänka på björnar. Rör de sig också här i skogen? Vad om vi möter en enorm björn under vårt skogsäventyr?

Vi samlar kottar och pinnar, snubblar ibland, äter lingon och havtorn rakt från buskar och berättar om naturen för Oliver. Vi grillar korv vid en lägereld och glömmer bort allt annat än här och nu. På kvällen när Oliver har somnat badar vi bastu. Jag har saknat stugan och längtar redan efter nästa besök!

Hårklippning i Vichtis

Jag älskar att titta på bilder från årets sommar för jag kan lugnt säga att det varit den bästa sommaren pålänge. Vi har faktiskt njutit för fullt och gjort allt vi ville göra under semestern. Daniel började jobba idag och snart är det också min tur. Vardagen kommer att ändras totalt, men vi är alla redo för det. Spännande! Innan vi sätter igång med hösten har jag en del kvar att blogga om sommaren. I slutet av juli tillbringade vi några sköna dagar i Vichtis.

I värmeböljan var det skönt att kunna doppa sig i sjön när det blev för hett. Dessutom var stugan sval tack vare luftkonditioneringen. Det kändes lyxigt! Jag är en sådan som inte alls tål för varmt väder. Daniel däremot älskar när det är 30 grader och stekhett.

En dag bestämde vi oss för att klippa Olivers hår. Det hade blivit helt för långt och kom i ögonen. När Daniel klippte bort lockarna i nacken kunde jag inte låta bli att gråta. Det kändes på något sätt stort och sorgligt. Han förvandlades från en toddler till en stilig pojke. Han trivdes själv mycket bättre med det kortare håret, så det var ett bra beslut!

En dag åkte vi till Daniels gudfar som bor nära vår stuga. Det har blivit en tradition att åka dit varje sommar. Det är alltid lika roligt att träffa honom! Oliver talar fortfarande om Pekka-setä.

Åh bastubad och dopp i sjön; vad jag saknar det. Det här året hann vi inte vara så hemskt mycket i Vichtis. Speciellt om man jämför med förra året, då vi ju bodde där hela sommaren på grund av vår rörsanering på Drumsö. Det här året hade vi en hel del att fixa hemma i vårt nya hus och så ville vi också vara på holmen när det var så fint väder. Som tur kan man åka till Vichtis året runt. Egentligen är hösten i Vichtis det mysigaste jag vet! Jag hoppas på många höstveckoslut där i stugan med brasa, bastu, skogspromenader och spel.

Tankar om dagisstart

Jordgubbar och denna vy; något jag aldrig kommer att tröttna på.

Det känns som att veckorna rusar iväg och jag vill bara krampaktigt klänga mig fast vid den här lediga tiden tillsammans med min lilla familj. Det är ännu nästan en månad kvar tills Oliver börjar på dagis och jag börjar jobba. Alla dagar är viktiga nu! Igår beställde jag namnlappar till hans kläder och saker på dagis. På natten hade jag svårt att sova när jag bara tänkte på dagisstarten. Det kommer säkert att gå hur bra som helst, men ändå känner jag en klump i magen varje gång jag tänker på det. Hur ska de första dagarna gå? Kommer Oliver att kunna sova dagssömn på dagis? Hur kommer det att kännas för Oliver att vara så länge borta hemifrån? Kommer han att ha någon att leka med? Hur kommer personalen att klicka med honom? Kommer han att ha roligt? Hur blir nätterna? Hur ska det gå att börja jobba samma dag som han börjar på dagis? Så många frågor snurrar i mitt huvud. Jag borde nu bara försöka njuta av sommaren och sluta tänka för mycket på det.

Vi har varit några dagar i Vichtis. Skönt med strandbastu och god mat. Oftast sover vi alla ganska bra här men igår var ett undantag.

Oliver har fått plocka blåbär, smultron och hallon från buskarna. Gott!

Oliver i sin Omas famn!

Sjöliv och öliv

Efter några dagar i skärgården åkte vi hem, tvättade kläder, duschade och körde till Vichtis. Det är alltid en stark kontrast mellan skärgårdslivet och livet här vid sjön. Den känns speciellt tydlig då man besöker båda ställena under en och samma dag. I skärgården händer det konstant något. Alla ljud, färger och dofter är på något vis explosiva. Vart man än tittar ser man olika fåglar som har sina små intriger. Svanar, tärnor, måsar, kråkor, Skarven, doppingar. De skriker och för oljud, men på ett behagligt sätt. Det är något så tryggt med skärgårdsljud. Holmen ligger bredvid ett farled, så det åker ständigt olika segelbåtar och motorbåtar förbi. Man har alltid något att titta på och hålla sig sysselsatt med när man är på holmen. Och när solen börjar lägga sig målas himlen alltid i overkligt vackra nyanser, naturen varvar ner och ett tilltalade lugn rullar in. När solen skrider fram igen på morgonnatten sätter fåglarna igång med sitt oväsen. När det stormar och åskar på holmen vibrerar det ända in i benmärgen. Allting känns mer påtagligt där, mitt ute på havet. Där är det bara holmen och vi. Och alla hysteriska fåglar såklart.

Livet vid en sjö är annorlunda. Det är mer dämpat, harmoniskt kanske. Trots att det är en väldigt stor sjö brukar det sällan finnas vågor på ytan. Lövträden rasslar behagligt i den svaga vinden och en mild doft av gräs och skog fyller mina lungor när jag andas in. Fjärilar och sländor flyger förbi, stannar upp och tittar på mig och fortsätter sedan sin färd. Små ödlor smyger snabbt förbi mig när jag går ner till sjön. När vattnet omsluter min kropp är det sällan kallt. När jag vadar i det ljumma vattnet ser jag några fiskmåsar längre bort. Varför är måsarna så tysta här?

När jag har simmat färdigt lägger jag mig på bryggan i solen. Det är verkligen en rikedom att få uppleva dessa två världar. Jag har vuxit upp med havet vid min sida, men livet vid sjön har jag också lärt mig att älska.

Pavlova, fotboll och grannar

Knoppar har förvandlats till löv, häggen har redan börjat blomma och snart slår väl syrenen också ut. Det är med andra ord försommar nu. Eller? Hursomhelst så har jag försummat bloggen på sistone. Det känns som att det har hänt mycket, men ändå inte. Vi är mitt inne i en flytt, vilket inte är det lättaste med en vild 1,5-åring. Men det blir nog bra! Och vi är alla så ivriga inför flytten. Om en vecka sover vi första natten i vårt nya hem. Längtar så!

Vi har fortsatt att träffa vänner utomhus. Bland annat på Casinostranden och i olika lekparker. Skönt att det nu blir varmare så att man kan vara lite socialare igen. Överlag känns det som att det finns hopp om ett normalare liv. Det är säkert inte länge kvar tills jag får vaccinet! Daniel fick vaccin redan för flera veckor sedan, eftersom han hör till riskgruppen.

Sedan firade vi såklart morsdag! Det var min andra morsdag som mamma. Jag fick läsa tidning i sängen medan pojkarna fixade frukost. Så fick jag egen tid medan de plockade vitsippor till mig. Jättefina Marimekko-koppar fick jag också som gåva. På eftermiddagen kom min mamma på besök och Daniel hade lagat en utsökt pavlova! Jag blev riktigt bortskämd hela dagen. Lyxigt!

I maj började Oliver spela fotboll! Varje vecka samlas samma grupp i min gamla hemstad och sparkar boll, lär sig nya saker och leker. Väldigt roligt men också lite kaotiskt. Gruppen består av barn i åldern 1-3.

Vi har också hunnit vara några dagar i Vichtis. Då fanns det ännu vitsippor och knappt några blad på träden. Det ser säkert så somrigt ut nu. Jag vet inte när vi nästa gång hinner åka dit när vi nu har så mycket med nya hemmet, men snart är det sommar och då blir det nog mer tid för utflykter och stugbesök.

Här leker Oliver med sin kompis Saga som är en månad yngre än han. Så trevligt med vänner som har barn i samma ålder!

Oliver är alltid så ivrig hos sin morfar, för där finns så massor olika duplon och andra leksaker. På sommaren ska vi kanske ut och segla med morfars segelbåt. Hur kommer det att gå med en 1,5 åring som knappt orkar sitta stilla? Ett äventyr blir det åtminstone!

Vi hann också äta middag hos Daniels bror och flickvän som bor i samma husbolag som vi. I ungefär ett halvt år hann vi vara grannar. Synd att vi inte kommer att vara det mer om en vecka! Vi hade en så rolig kväll hemma hos dem och blev bjudna på en så god middag. Nästa gång blir det grillkalas hemma hos oss!

Vinterbad och pyjamas party

Veckorna springer iväg. Nu är det redan mars! Solen skiner och snön smälter. Imorgon ska det kanske vara minusgrader, men man får väl njuta nu så länge man kan. Och dessutom vet vi ju att våren är på kommande. Det om något blir man på gott humör av.

Det är inte så mycket som händer på dagarna eller kvällarna nuförtiden. Så då när det händer något uppskattar man det extra mycket. För några veckor sedan fyllde vår gudson 2 år. Det blev ju såklart inget stort kalas, men vi fick ändå fira den söta två-åringen.

Förra veckoslutet åkte vi till stugan. Daniel och jag gick i bastun medan Oliver lekte med Daniels föräldrar. Himlen blev sådär magiskt ljusröd som sockervadd och jag vågade ta mig ett dopp i vattnet. Årets första dopp! Mina fötter värkte av kylan men det var värt det. Och efteråt kändes det skönt.

På lördagen gjorde vi något roligt, vi bytte nämligen hus med Daniels föräldrar för en natt. De sov en natt i vår lilla stuga och vi fick flytta upp till det större huset.

Sonja, Joni och Elliot kom på besök och på det här viset kunde vi sitta uppe och prata med våra vänner när pojkarna hade lagt sig för natten. Ett mycket lyckat koncept!

Vi åt middag, grillade marshmallows i kotan, lekte, sprang omkring och drack skumpa när barnen hade somnat. Pojkarna sov rastlöst och vaknade tidigt, säkert för att det var så spännande och roligt med ett pyjamas party.

Fredag igen

Och så är det plötsligt fredag igen. Det är -19 grader idag, men vi var ändå på en rask promenad på morgonen för att få frisk luft och röda kinder. Idag skiner solen igen. Är det bara jag eller har februari varit förvånansvärt solig? Okej, vi är bara inne på den femte dagen av februari, men ändå. Ljuvligt med sol!

Bilderna är tagna förra veckoslutet då vi var i Vichtis. Isen var inte så tjock, så vi kunde inte gå på den. Men Daniel tog ett dopp i sjön när vi badade bastu. Jag förstår inte hur jag vågade vinterbada för ett par år sedan. Kanske jag ska försöka våga det här året igen? Äh, jag tror nog ändå inte det..

Förra veckoslutet var vi på stugan och nu det här veckoslutet åker vi till Åbo. Det känns skönt att få lite miljöombyte och att ha lite program i denna stillsamma coronabubbla.