Fotoutmaning: Självporträtt

höst2018.JPG

Veckans tema i fotoutmaningen är självporträtt. Jag tycker det är det svåraste temat för att a) jag tycker egentligen inte om att bli fotad och b) det skulle vara tråkigt att bara ta en vanlig selfie, så då var jag tvungen att hitta på något annorlunda. Daniel tyckte att bilden påminde om Muminavsnittet där Snorkfröken hade fått en önskan av Trollkarlen och valde att önska sig vackrare ögon och blev sedan chockad när hon såg sina nya ögon. Som liten tyckte jag alltid att den scenen var obehaglig och kunde aldrig riktigt förstå mig på Snorkfröken. Jag tyckte alltid och tycker fortfarande att hon är den mest irriterande karaktären i Mumindalen. Så fåfäng, osäker och gnällig på något sätt.

Här är resten av fotoutmaningen:

  1. Kväll
  2. Självporträtt
  3. På gatan
  4. Blått
  5. Skugga
  6. Ljus
  7. Färggrant
  8. Siluett
  9. Närbild
  10. Årstid
  11. Porträtt
  12. Ögon

 

Nu när jag ser hela listan märker jag att veckans bild kunde ha passat bättre vid punkt 12, men oh well.. Får väl bara hitta på något annat den veckan.

Fotoutmaning: Kväll

kväll1

kväll2

kväll3

Kamera: Canon EOS 600D. Objektiv: EF-S 55-250mm.

Inga mästerverk men dessa tre bilder beskriver våra typiska kvällar i Vichtis. Kvällen inleds alltid med bastu, dopp i sjön och avslutas med spel, Netflix eller en lyxig middag inne i vår stämningsfulla stuga.

Det här veckoslutet var det så tydligt att det hade blivit höst. Solen värmde knappt och det blev nästan minusgrader på natten. Ändå älskar jag hösten i Vichtis.

Här kan man se resten av utmaningen.

En flytande bar

IMG_0497

När semestern närmar sig sitt slut blir jag alltid så sentimental. Jag saknar precis allt som jag upplevt under semestern och sommaren. Den här gången är inget undantag. Jag kan lugnt säga att sommaren 2018 var den bästa sommaren i mitt liv och jag har njutit av den bästa semestern någonsin. Vi har hunnit göra så mycket under de här fem veckorna! Förra veckan var Daniels sista semestervecka. På tisdagskväll, efter the Killers konserten, åkte vi till Vichtis. Där njöt vi igen som vanligt. Hur galet är inte det här vädret dessutom? När har vi senast haft en såhär varm sommar?

IMG_9058.JPG

IMG_0508

På den varmaste dagen åkte vi på en 2-timmars båtutfärd med Daniels föräldrar. Vi packade med oss sommarhattar, skumpa och picknick och åkte iväg mot Lojo. Det var första gången jag åkte genom slussen, vilket var roligt. Vår destination var Kaljaasi, en flytande bar! Efter Kaljaasi stannade vi båten mitt ute på sjön och drack lite bubbel och åt picknick. Det var en helt superbra dag!

IMG_0512

IMG_0518

IMG_0537

IMG_0546

IMG_0550

IMG_0559

IMG_0564

IMG_0605

IMG_0617

IMG_0619

Åh, vad jag saknar Vichtis. Lägenheten här i stan är inte direkt gjord för 32 graders värmebölja. Man kan inte äta, sova, gå eller andas här just nu. Men klart man inte heller ska klaga. Snart kommer ju hösten..

Den försiktiga våren

eerie4

eerie1

eerie3

eerie2

Det här året har våren verkligen smugit fram på tå. Långsamt och sakta. Nu just skulle jag så gärna bo ute på landet för att se hur stora förändringar som sker i naturen under en dag. Jag tror att nästa gång vi är i Vichtis har knopparna redan brustit. Den här gången vi var där fanns det ännu inga gröna löv någonstans. Men snart.

Årets första dopp

På fredagen tog vi årets första dopp i sjön! Vackra iskristaller flöt runt oss och kroppen tänkte gå i chocktillstånd för några sekunder då det iskalla vattnet omgav mig. Men känslan efteråt var otroligt skön. Nästa dag sken solen så att resten av isen smalt. Små blåsippor gömde sig i knutarna, fåglarna kvittrade glatt och små gröna knoppar hade uppenbarat sig i träden. Nu är det vår!!!  

Vårkänslor i Vichtis

stuga1.JPG

Förra året firade vi påsk i Los Angeles, det här året firar vi den i Vichtis. Det känns så otroligt lyxigt att få 4 sovmorgnar och lediga dagar i rad. Och att få tillbringa dem här ute i naturen. Det börjar nästan kännas som vårt andra hem nu.

påsk1

Nu är vi halvvägs in på påsklovet och vi har hunnit äta en massa godis, choklad, påskmat och för några minuter sedan åt vi årets första sparris. Jag har läst, skrivit, sovit, bara njutit av ledigheten och så har vi gått på promenader på isen, sett på serien Jättekiva, spelat Trivial Pursuit, badat bastu och umgåtts. Solen värmer där ute och våren är riktigt, riktigt snart här. Nästa gång vi kommer hit tror jag att knopparna redan har brustit och snön har antagligen smält.

stuga2

stuga3

påskägg1

satuopasi

videkissor

tulpanerpåsk

danielpåtrappan.JPG

philipteir

Den perfekta lördagen

skogen.JPG

Om jag skulle få som uppgift att skriva om en perfekt lördag skulle jag skriva om en dag som igår; jag vaknar till att solen fyller stugan med ett orangeljus, stiger upp och beundrar den vackra soluppgången ett par minuter och kryper sedan tillbaka under täcket och sover till 10. Jag lagar frukost och dukar fram, vi lyssnar på Ted och Kaj-podcasten medan vi äter. Vi klär på oss ordentliga skor och går på en skogspromenad och kliver över stora snöhögar medan solen värmer. Utan solglasögon hade vi antagligen blivit blinda. Vi diskuterar om skrivandet och andra inspirerande ämnen. Jag får bolla idéer med Daniel medan vi flyttar oss från skogen till isen och går runt några holmar, trots att jag lovade min mamma att vi inte skulle gå på isen. Solen värmer fortfarande och isen spricker plötsligt. Jag skriker och tror att jag ska falla i. Det är tydligen inget farligt, utan bara ett lager av is som spricker. Det lugnar mig ändå inte, men en promenad med några adrenalinkickar är ju helt okej.

När vi kommer tillbaka till stugan vill vi inte ännu gå in, så vi brygger kaffe med kokos- och mandelmjölk, tar kopparna med oss och sätter oss ute i eftermiddagssolen och njuter. Daniel älskar vintern och dagar som dessa, men jag kan inte låta bli att påminna honom om mina vårkänslor med jämna mellanrum. Vi går in och Daniel börjar laga indisk mat medan jag sätter mig ner och skriver. Det har jag inte gjort på några veckor nu. Kanel, kokos och doften av indiska kryddor sprider sig i stugan och jag tar paus för att äta. Sedan skriver jag i nästan tre timmar medan Daniel värmer bastun. Det finns ingen bättre känsla än känslan av att man har kommit framåt med något projekt och ser att sidorna ökar.

I bastun känns det plötsligt som sommar och vi minns ljudet av rasslande löv utanför, hur vågorna kluckar mot båten och stunden då vi hoppar ner i en spegelblank sjö för att svalka oss från bastun.

Kvällen avslutas med en film, Slumdog millionare, som vi båda sett tidigare, men som igen förvånar mig hur bra den är.

ljusrödvinter.JPG

Det var min perfekta lördag!

 

Morgonsol

morgonsol4

Imorse när jag vaknade 6.45 var det här det första jag såg. Jag vaknade innan klockan hann ringa eftersom solstrålarna hade letat sig in i stugan och fick mig att drömma att det var sommar. Jag knäppte på kaffemaskinen och satte mig ner vid bordet i den lilla stugan för att jobba. Det känns så bra att då och då kunna jobba distans. Att få välja om man jobbar hemma, på kontoret, på café eller på stugan.

morgonsol1

Jag hade nästan glömt hur det var att se solen hela dagen. Ljuset omringar en på ett helt annat sätt här ute i naturen än där hemma i stan. Ljuset flödade in i stugan hela dagen och trots att det var -16 (utomhus) när jag vaknade känns det som att våren väntar otåligt bakom knuten.
morgonsol2

morgonsol3

Det bästa med att jobba härifrån på en fredag är att när man stänger av datorn i slutet av arbetsdagen är man redan framme. Snart ska vi värma bastun och sedan laga mat. Glad fredag!

Vecka 7

Det enda som får mig att tåla vintern i Finland är dagar som dessa; ett tjockt duntäcke har lagt sig över hela landskapet, solen skiner och man kan gå på promenader på isen, snön glittrar till i solskenet och allt är så vitt och vackert. När det blir kväll målas himlen i någon mjuk pastellnyans och man kan sitta inne och värma sig med yllesockor och en kopp varm kakao.

vinterivichtis

På lördagen kom vi hit till Vichtis för en natt och möttes direkt av ett strålande vinterväder. Vintern märks inte lika tydligt inne i stan. Här ute i naturen känner man varje årstid på ett helt annat sätt än i centrum. Och varje gång jag kommer hit märker jag hur lugn, harmonisk och nöjd jag blir. Jag har alltid velat bo inne i stan, så den här tanken att vilja bo mitt ute i skogen är ganska främmande. Men som tur behöver vi inte välja, utan kan komma hit till naturen åtminstone en gång i månaden.

Den här veckan har igen gått så galet fort förbi. Och jag har varit ovanligt trött varje dag och kväll. Lördagens och dagens vackra väder var nog veckans räddare. Annars hade jag bara googlat resor och klagat; “kan inte det snart bli vår?!”. Eller okej, det har jag nog också gjort, men ändå. Nästa år måste jag komma ihåg att åka på resa under januari-mars; årets tråkigaste månader.

vinterivichtis2.JPG