Sommarens 10 bästa minnen

Jag hittade ett gammalt opublicerat utkast från augusti. Varför inte blicka bakåt och ta en titt på sommarens 10 bästa minnen såhär en kall februaritisdag?

Mina 10 bästa minnen från sommaren 2018:

Bild051Bild: Emilia Nyberg

1.När vi sa ja! Och hela den dagen, förstås. Allt var perfekt. Skulle göra vad som helst för att få uppleva exakt samma dag en gång till.

sneakpeak06Bild: Emilia Nyberg

2. Vår minimoon på Zakynthos, i Grekland. Alla solnedgångar, goda middagar, drinkar, bröllopsbubblan och all kärlek.

IMG_9926

3. Dagarna på holmen. Trots att vädret inte var det bästa på vår första semestervecka på holmen så är jag ändå alltid så lycklig där. När man är på holmen lever man nästan isolerad från omvärlden och omringad av familj, hav och god mat, skratt och vin.

img_1939

4. Midsommaren i både Ingå och Porkala. Kändes som en dröm att (nästan) alla var samlade på holmen. Till och med Fia som bor i Australien!

img_1733

1fe8b7be-3ddb-45e7-865b-6942206a0f11

IMG_1824

5. Min möhippa. Sonja och Fia hade ordnat så fint och jag var så rörd och lyckligt lottad som hade alla mina bästa vänner samlade hos mig hela dagen. Den här dagen skulle jag också så gärna uppleva en gång till!

15db1a51-6de8-467d-891d-8b77b7c10d04

img_1174

img_1160

6. Dagarna på holmen med mamma när vi skulle sova i samma rum och bara pratade och skrattade i mörkret så att vi fick ont i magen och tårarna rann.

IMG_0702

7. När jag åkte med min äldsta bror på båtutflykt och vi såg några sälar. Och när vi samma kväll hoppade in i motorbåten med hela hans familj (fyra barn, hund och fru) och körde till fyren Kallbådan och gungande i Silja Lines stora vågor medan vi pekade ut alla nyfikna sälar vi såg.

IMG_0951

IMG_0942

IMG_0835

8. På dansgolvet på vårt bröllop när vart jag än tittade såg jag alla våra vänner, familjer, släktingar och kärlek. Oändligt med kärlek!

Bild086

9. Den legendariska kvällen med Fia och Julia. 

img_2423

img_2422

img_2453

10. Den där första semesterkvällen när vi badade bastu i Vichtis och hela sommaren var framför oss. Kan nästan höra fågelljudet och känna doften av grillmat, strandbastu och sommar.

IMG_0497

IMG_0605

Åh vad jag saknar sommaren nu!!!

Mina resedrömmar

f48e0925-dc85-4877-a58b-8398f16e840a

Roadtrip i Kalifornien, en månad i Los Angeles, övernattning i öknen i Death Valley, ett besök till Grand Canyon och Yosemite, en vecka på en riad i Marocko, flera olika resor till New York; det är alla drömresor jag haft möjligheten att uppleva. Fortfarande har jag många, många resmål att kryssa av från min bucket list. Och snart är det dags för en av dem: vår tågresa i Japan! 40 dagar enligt min countdown-app.

Helena, som driver bloggen Oh darling, let’s be adventurers skrev ett inlägg om sina resedrömmar och jag fick lust att göra det samma. Så här kommer:

marrakech1

Safari i Afrika

Det här är något vi har planerat i flera år men som inte ännu har blivit av. Jag drömmer till och med på nätterna att jag fotograferar lejon och leoparder i naturen och snart måste nog den drömmen också bli verklighet.

Zanzibars stränder

Daniel har alltid pratat om Zanzibars vita stränder, turkosa hav och färska frukter. Jättelänge var det meningen att vår bröllopsresa skulle vara just där men sedan blev det Japan istället (vilket vi båda är ivriga på!), så Zanzibar får vänta en stund. På den senaste tiden har man dock sett att turismen har ökat där. Men hoppas det ändå inte är för turistiskt där?

New Orleans, Louisiana

En roadtrip till New Orleans är något vi förhoppningsvis kommer att göra inom fem år. Musiken, maten och stämningen verkar så lockande där. Och det kunde man även kombinera med andra intressanta städer i USA, som t.ex. Houston och San Antonio, som också är på vår bucket list.

Tågresa i Schweiz

Jag har alltid drömt om att åka tåg genom alplandet. Alltså vyerna! Det ser ut som ur en saga och det är verkligen något jag måste få uppleva. Överlag är jag jättenyfiken på att åka mer tåg. Lite längre sträckor och så att man övernattar på tåget! Känns som att det skulle vara ett spännande äventyr. När vi är pensionärer vore ju drömmen att ha råd att åka på Rovos rail i södra Afrika, dvs. en väldigt lyxig tågresa kombinerat med safari. Kanske ett mål att sträva efter?

Besöka Seattle

Det är något med den staden jag romantiserat i mitt huvud och alltid drömt om. Jag vet inte ens riktigt varför men jag måste ändå få besöka Seattle någon av de gångerna jag är i USA. Och kanske kombinera det med en resa till Kanada?

Road trip i England & Skottland

Åh, vyerna! Att få åka bil där och stanna ofta för att fota den otroligt vackra naturen.

Vandra i Lappland på hösten

Jag har besökt Rovaniemi som liten, men jag minns knappt något av det. Varje gång det blir höst blir jag påmind om min dröm att åka upp till Lappland för att vandra i den vackra naturen bland de färgsprakande träden. Det kan väl inte vara så svårt att fixa?

kaktusar

Vecka 2: Tankar om flytten

hfors1

I nästan sex år har vi bott här. Sex år fyllda av glädje, kärlek, middagar, promenader, netflix-kvällar, nervösa stunder innan två olika bröllop, möhippor, bröder som sover på soffan, matlagning, lyckliga ögonblick, halloweenfester, vappenfester, överraskningsfester, födelsedagsfester, förlovningsfester, vinkvällar och framför allt: vardag; det jag kommer att sakna allra mest. Vår vardag i vårt kära hem. Hur lycklig jag än är över att flytta till ett eget hem, till en lägenhet vi själva har valt och köpt, så är det ändå vemodigt att lämna det här som har varit vår trygghet i så många år. Jag minns så tydligt den där stunden då vi kom hem efter vår tremånaders resa i Kalifornien. Båda hade ett tungt hjärta och med släpande steg tog vi oss fram till lägenheten, förkrossade över att vårt äventyr var över. Men när vi öppnade dörren till det här hemmet lossnade en knut inom mig. Det var inte sen heller så farligt att komma hem. Det kändes till och med bra, skönt. När jag steg in genom dörren insåg jag hur mycket jag hade saknat vårt knarriga golv och lägenheten som var bara vårt hem; inte något vi delade med tre män och en hund i San Francisco eller ett par i Los Angeles.
Det här var vårt första gemensamma hem. Det var hit vi flyttade från två olika håll: Daniel från en sliten och grå studentbostad i Åbo och jag från en sliten och grå studentbostad i Malmgård. Jag minns hur stort det kändes att se våra bådas efternamn på dörren. Hur det kändes som ett så stort steg att flytta ihop trots att vi varit ihop i 4-5 år. Men snart ser vi våra efternamn på en annan dörr och snart skapar vi nya minnen i vårt första riktigt egna hem. Och trots att jag kommer att sakna att bo såhär centralt, så vet jag ju att allt det där vemodiga, nostalgiska inte är bundet till den fysiska lägenheten. Alla de där vackra stunderna och den där känslan av hem följer ju med oss. I nästa hem kommer att vi att ordna minst lika många fester och skapa minst lika många om inte fler lyckliga minnen. Och dessutom kommer vi att bo ännu närmare havet än nu! Det ser jag nog mest fram emot.

hfors2

hfors5

hfors4

När sjön fryser till is

Utanför stugan ropar sjön. Det kommer ett sorgligt och märkligt ljud varje gång sjön fryser till is. Det har varit plusgrader hela jullovet men nu sjunker graderna och det bubblar och håller på under ytan. Det är ett fenomen som var obekant för mig innan vi fixade upp stugan här i Vichtis för några år sedan. Innan vi bodde här. Och jag säger bo eftersom det nu känns helt som vårt hem. Under den senaste månaden har vi bott här i femton dagar. Vi åkte av och an in till Helsingfors för att fira nyår och det kändes så skönt och naturligt att direkt på årets första dag sätta sig i bilen och köra tillbaka hit till vår trygga, lilla stuga. Jag har redan ångest av att lämna det här stället, trots att jag ju vet att vi kommer att komma tillbaka. Det här stället kommer aldrig att försvinna.

Men i och med den kommande flytten tror jag inte att vi kommer att ha möjlighet att vara här lika mycket i januari och februari. Det gör mig lite ledsen, även om jag också ser fram emot att flytta. Här i Vichtis har vi levt som två lyckliga pensionärer. Vi har badat bastu varje kväll, gått på promenader, lagt pussel, spelat, sovit länge, druckit vin, eldat i brasan och läst böcker. Så som det ska vara på jullovet. Nu är jag helt redo för det nya året, trots att det känns ledsamt att lämna Vichtis imorgon.

IMG_3107

IMG_3118

IMG_3072

IMG_3304

IMG_3319

IMG_1133

IMG_3502

IMG_3148

Gott nytt år!

IMG_3836

År 2018 var mitt mest händelserika år: jag gifte mig och köpte lägenhet! Det är svårt att toppa det men jag har på känn att år 2019 blir minst lika bra. Det här året orkar jag inte göra en sammanfattning av år 2018, men året innehöll många nya upplevelser, att gå utanför sin bekvämlighetszon, hektiska stunder blandade med avkopplande dagar i Vichtis, utmaningar, glada nyheter, stora beslut och självklart lite framtidsångest och stress. Men det jag än en gång har fått bekräftat är att allt löser sig bara man vill det tillräckligt mycket, jobbar hårt för det och har en positiv inställning. Och att jag alltid, alltid ska lita på min magkänsla.

Gott nytt år!

Min jul

Årets julafton var riktigt mysig. Termometern visade på minus 10 grader, solen sken och snön glittrade. Vilket perfekt julväder! Vi åt julgröt i Esbo och öppnade julklappar med min sida av familjen. Hälften av familjen befann sig utomlands, dvs. i Argentina, Indien och Sverige, men som tur har vi en så stor familj att det inte kändes tomt.

Eftersom jag har tre äldre bröder blev jag faster redan som trettonåring. Det betyder att jag har fått fira julafton tillsammans med barn nu i sexton år! Och det finns ju inget roligare än att se hur glada och ivriga barnen är på julen. Allt är så spännande och magiskt och det är svårt att inte smittas av deras iver.

Kring 18-tiden hoppade vi i bilen och körde till Vanda där vi åt en supergod middag tillsammans med Daniels familj. Efter det delade vi ut julklappar och när vi hade delat ut klapparna insåg vi att klockan var redan kring två på natten! Efter det åt vi ännu ost och drack portvin – det var ju trots allt julafton! Följande dag åkte vi till Vichtis och firade julafton nummer två med resten av Daniels familj. Vilken lyx med många jular!

Det här året bestämde vi med min familj att inte köpa julklappar åt varandra. Vi köpte gåvor bara till våra gudbarn och det var helt galet att inte ha ca femton julklappar att dela ut det här året, vilket jag vanligtvis brukar ha. Men jag tycker det är helt bra – det viktigaste med julen är ju kvalitetstid med familjen! Några dagar innan jul gick jag igenom gamla foton hemma hos mamma och insåg igen hur lyckligt lottad jag är som har en så stor och fin familj:

God jul!

IMG_3431.JPG

Kvällen innan julafton och äntligen har även jag känt av julstämningen. Netflix-brasan sprakar i bakgrunden, Daniel står i köket och lagar mat och sjunger julsånger medan jag smuttar på en julig drink med tranbär och skumpa. Imorgon firar vi julafton först med min mamma och på kvällen åker vi till Daniels pappa. På juldagen åker vi till Vichtis och firar med Daniels mamma. Julafton som skilsmässobarn har alltid varit lite komplicerat, men det är ju också en rikedom att ha flera familjer att fira jul med, trots att det alltid är ett pussel som man måste försöka få löst varje år.

Tänk att vi fick en vit jul i år! Imorgon tänker jag tvinga Daniel med på en morgonpromenad direkt när vi vaknat. Det gjorde vi också förra året och det är roligt att skapa nya, helt egna traditioner.

God jul!

Stora nyheter

kontraktet.jpg

I det här inlägget lämnade jag er med en cliffhanger om att något stort höll på att hända. Det var egentligen meningen att blogga om det för en vecka sedan, men förra veckan var helt galet hektisk och jag hann helt enkelt inte. Men det stora var alltså: vi köpte en lägenhet! Vi har älskat vår lägenhet i Ulrikasborg och det är ju trots allt vårt första gemensamma hem, men det senaste halvåret har vi gått omkring och tänkt att det nog snart är dags att köpa en egen lägenhet. Jag har alltid drömt om att bo på Drumsö och innan jag träffade Daniel var jag bombsäker på att det var där jag skulle bo när jag flyttade hemifrån. Hyrorna var så höga för en studerande att jag ju inte hade råd att bo där då och när Daniel flyttade till Helsingfors från Åbo kändes det naturligt att flytta med honom till hans pappas lägenhet. Men nu! Nu är vi helt äkta bostadsägare! Det känns fortfarande så absurt. I februari flyttar vi! Vi är så otroligt ivriga och det går inte en dag då jag inte tänker på den lägenheten och planerar inredningen. Jag kan inte ännu lägga ut bilder på den men i februari kommer bloggen att explodera av bilder från vårt nya hem. Vi kommer äntligen att ha en balkong! Jag har aldrig bott i en lägenhet med balkong. Och så kommer vi dessutom att se havet från balkongen! Jag har alltid drömt om att bo nära havet. Eller det har egentligen alltid varit ett kriterium för mig och nu kommer den drömmen att gå i uppfyllelse! Och vi har fönster mot båda hållen så lägenheten är helt jätteljus! Det var också ett kriterium för mig att hitta en ljus lägenhet.

Här var vår lista på kriterier när vi började söka lägenheter:

  • På Drumsö
  • Bra skick och nya ytor
  • Balkong
  • Nära havet
  • Ljus
  • Tre rum
  • Större kök

Vi kunde kryssa av allt från listan och det bästa av allt var att det kändes som vårt hem direkt då vi steg in i bostaden. Och den känslan ska man ju jaga efter då man kollar på lägenheter. Jag tror jättestarkt på den där magkänslan. Det ska kännas helt rätt och det gjorde det verkligen. Bara två månader tills vi flyttar!

Det värsta med jobbresor

Det värsta med att åka på jobbresa är inte att väckarklockan ringer 4.30. Det värsta är inte heller att behöva småprata med en ovanligt social taxichaufför då man helst bara vill ligga under ett varmt täcke och sova. Det värsta är inte heller att trängas i den långa kön vid säkerhetskontrollen eller att halva arbetsdagen går åt till att resa, vänta, förflytta sig från en plats till en annan. Det värst är nog känslan direkt då man stiger in i själva flygplatsen. Den där förväntansfulla, exalterade, lyckliga känslan som bubblar i ens mage i några sekunder på grund av alla ljud, lukter, stämningen, minnen. Den där bästa känslan i världen precis innan en resa. Den känslan slår emot mig fortfarande trots att jag på den senaste tiden åkt på flera arbetsresor. Jag ser människor dricka bubbel, lysa av iver och vara nykära och ivriga inför sina kommande äventyr. Och så sitter jag där med min rykande kaffekopp, bränner mig på tungan och bär på en tung datorväska från säkerhetskontrollen till gaten, som en trött zombie. Men jag är ändå glad att den där känslan fortfarande möter mig. Den får mig att drömma och planera framtida resor. Och då jag sitter där och väntar på min tur att ställa mig i kön till flygplanet, som en av alla andra zombies som ska på arbetsresa till Stockholm, tänker jag att det är ju nu jag sparar in pengarna så att jag i framtiden kan åka på de där efterlängtade äventyren.

Livet på holmen

Hälsningar från världens bästa holme! Här har vi varit sedan måndagen och ännu har vi några dagar kvar. Tyvärr har det regnat varje dag, men det är ändå skönt att vara här. Det är en helt annan livsrytm direkt då man stiger av båten och fötterna träffar de bekanta stenarna på stranden. Man vaknar långsamt, kollar om solen skiner eller inte, knäpper på gasspisen och kokar vatten till två koppar kaffe, läser en bok eller två, tittar på segelbåtarna som skyndar till Hangöregattan, lyssnar på sommarprat blandat med regnsmatter mot taket, planerar dagens lunch och middag, eldar i bastun, simmar i 11-gradiga havet, spelar kort, dricker vin på någons terass, skålar och hurrar om solen vågar sig fram till kvällen, glömmer bort klockan och telefonen och livet utanför holmen. Man bara är.