It’s a boy!

Vi hade ju storslagna planer att barnmorskan skulle skriva könet på en lapp och vi skulle öppna lappen när vi åt ute på en fin restaurang ett par dagar senare. Men nyfikenheten tog över och redan några timmar efter ultraljudet öppnade vi lappen tillsammans och såg ordet ”pojke”. Jag började direkt storgråta lyckotårar och var glad att vi hade öppnat lappen hemma på vår soffa istället för på en fin restaurang.

Livet är så konstigt ibland. Sen jag var liten har jag drömt att jag har en son som heter Oliver. Drömmarna var alltid olika men alltid när jag hade ett barn så var det Oliver. Förra hösten drömde jag att jag ordnade Halloween-födelsedagskalas för Oliver och när jag plussade på stickan och räknade ut det beräknade datumet insåg jag att det just faller kring Halloween!

Nu kan vi med gott samvete fortsätta kalla minipersonen i magen för ”han”, som vi egentligen har gjort sedan jag plussade på stickan en solig eftermiddag i februari.

Jag skulle ju självklart ha varit lika lycklig om barnet hade varit en flicka och huvudsaken var ju förstås att allt verkade vara bra med vår miniperson! Men det ger mig igen mer orsak att lita på min magkänsla, vilket jag alltid brukar göra.

Vecka 20

Vecka 20. Så konstigt att jag nu är halvvägs in i graviditeten? Jag tänker fortfarande att det är helt i början men så är det ju inte. På söndagen kände Daniel för första gången rörelser genom magen. Och trots att jag känner rörelser med jämna mellanrum blir jag alltid lika glad av dem. Mitt i ett tre timmars möte på jobbet kan den lilla plötsligt börja sparka och vara rastlös och så börjar jag le för mig själv när jag inser att det inte bara är jag; vi är ju två. Och samma händer när jag vaknar klockan fyra på natten och inte får sömn. Sedan börjar lillen göra kullerbyttor i magen och så är vi plötsligt två som inte får sömn. Så otroligt mysig känsla!

Men annars då? Jag märker att jag och min kropp verkligen behöver semester men ändå är det den kommande semestern som stressar mig. Det finns så mycket att göra på jobbet och de här senaste dagarna har jag haft hög puls och känt mig andfådd pga stress. Jag måste varva ner och tänka på hur dåligt det är med stress. Andas in, andas ut. Kanske jag borde börja meditera.

Varje helgdag under våren har jag jobbat in och så har jag även jobbat extra under vissa veckoslut så nu på fredagen får jag en ledig dag! Och imorgon efter jobbet åker vi till Tyskland. Det blir en lång dag men ändå så roligt att få se en ny stad och att umgås med svärföräldrarna.

Vecka 18

Mitt mående går verkligen i vågor nu! Ena dagen känner jag mig mer som mig själv och har energi och nästa dag somnar jag direkt klockan 18 efter att jag har kommit hem från jobbet och lider hela dagen av migrän. Den här veckan har jag haft ett par väldigt dåliga dagar men jag hoppas det snart håller på att vända. Det jobbiga är när man inte alls kan förutspå sitt mående. Det blir svårt att planera program då man inte vet när migränen eller illamåendet kommer.

Förra fredagen var vi hos rådgivningen och där fick vi höra hjärtslagen. Det var först svårt att hitta dem och då hann jag bli lite orolig. Men den lilla typen hade bara gömt sig bra och låg säkert och sov då det var så tidigt på morgonen. Om tre veckor blir det rutinultraljud! Jag är nog nu lite nervös inför det men det gäller ju bara att vara positiv och tänka att allt är bra.

Vecka 17

Jag lider fortfarande av migrän men tröttheten har lättat en aning. Fram till vecka 16 somnade jag direkt efter jobbet och kunde inte planera in något program på kvällarna eftersom jag visste att jag skulle vara helt för trött. Men under de senaste dagarna har jag märkt att jag ju hålls vaken utan att somna framför alla tv-serier och filmer vi försöker se på!

Magen går fortfarande att gömma med lösa kläder (tror jag?) men nu vet alla på mitt jobb så det finns ingen orsak att gömma det. Jag är ändå såklart ovan att se mig själv med mage och märker att jag omedvetet försöker gömma den. Det är kanske så nu i början då magen inte ännu är så stor att man genast skulle förstå att jag är gravid om man inte vet.

På fredagen ska vi gå till rådgivningen för andra gången. Det ska bli roligt! När vi var på första rådgivningsbesöket stressade jag över att hinna till ett möte på jobbet, så jag ville inte ställa några frågor som skulle leda till att det drog ut på tiden. Det ångrade jag lite efteråt, men nu har jag ju en ny chans att ställa frågor. Och jag tror vi ska lyssna på fostrets hjärtslag! Det är så länge sen vi hörde dem senast, så det ser jag förstås fram emot.

Magen

Och plötsligt var den där! Bilden är tagen på söndagen och det var första gången jag märkte hur stor den blivit. Jag har känt mig svullen och större än normalt sedan Japanresan, dvs. ungefär kring vecka 6-7 men det var nog i vecka 15 som magen ploppade ut ordentligt. Och nu har den fortsatt att växa sedan söndagen. Helt otroligt! Jag undrar hur det kommer att se ut och kännas i vecka 35 eller 40 då jag tycker att den redan är ganska stor. Dessutom är jag bara 163 cm lång så jag vet inte hur mycket utrymme den har att växa? Vi får väl se! Det känns så galet och obeskrivligt fint att en liten, liten person håller på att växa där inne.

Jag är nu alltså inne i vecka 16 och som det kanske märks har jag tänkt blogga aktivare nu eftersom jag vill dokumentera den här graviditeten så att jag många år senare kan bläddra bakåt och ha allt nedskrivet.

En helt ny liten person

På fredagen skulle Sonja och jag äta cupcakes och fira vändagen och på lördagen skulle jag fota deras graviditetsfoton. Men det blev inte helt som planerat. På fredagseftermiddag ringde Sonja och berättade att vattnet hade gått och att deras lilla baby var färdig att komma redan nu – två veckor innan beräknade. Mina ögon tårades direkt och det kändes så stort, så spännande! På söndagen kl. 4 på morgonnatten föddes han. Igår åkte jag och Daniel till sjukhuset för att träffa den lilla personen och de två nyblivna föräldrarna. Jag trodde det skulle kännas absurt att se två av våra bästa vänner med ett barn men det kändes helt naturligt och så självklart på något sätt. Och så självklart att det var just den här lilla människan som blev deras baby!

Sommarens 10 bästa minnen

Jag hittade ett gammalt opublicerat utkast från augusti. Varför inte blicka bakåt och ta en titt på sommarens 10 bästa minnen såhär en kall februaritisdag?

Mina 10 bästa minnen från sommaren 2018:

Bild051Bild: Emilia Nyberg

1.När vi sa ja! Och hela den dagen, förstås. Allt var perfekt. Skulle göra vad som helst för att få uppleva exakt samma dag en gång till.

sneakpeak06Bild: Emilia Nyberg

2. Vår minimoon på Zakynthos, i Grekland. Alla solnedgångar, goda middagar, drinkar, bröllopsbubblan och all kärlek.

IMG_9926

3. Dagarna på holmen. Trots att vädret inte var det bästa på vår första semestervecka på holmen så är jag ändå alltid så lycklig där. När man är på holmen lever man nästan isolerad från omvärlden och omringad av familj, hav och god mat, skratt och vin.

img_1939

4. Midsommaren i både Ingå och Porkala. Kändes som en dröm att (nästan) alla var samlade på holmen. Till och med Fia som bor i Australien!

img_1733

1fe8b7be-3ddb-45e7-865b-6942206a0f11

IMG_1824

5. Min möhippa. Sonja och Fia hade ordnat så fint och jag var så rörd och lyckligt lottad som hade alla mina bästa vänner samlade hos mig hela dagen. Den här dagen skulle jag också så gärna uppleva en gång till!

15db1a51-6de8-467d-891d-8b77b7c10d04

img_1174

img_1160

6. Dagarna på holmen med mamma när vi skulle sova i samma rum och bara pratade och skrattade i mörkret så att vi fick ont i magen och tårarna rann.

IMG_0702

7. När jag åkte med min äldsta bror på båtutflykt och vi såg några sälar. Och när vi samma kväll hoppade in i motorbåten med hela hans familj (fyra barn, hund och fru) och körde till fyren Kallbådan och gungande i Silja Lines stora vågor medan vi pekade ut alla nyfikna sälar vi såg.

IMG_0951

IMG_0942

IMG_0835

8. På dansgolvet på vårt bröllop när vart jag än tittade såg jag alla våra vänner, familjer, släktingar och kärlek. Oändligt med kärlek!

Bild086

9. Den legendariska kvällen med Fia och Julia. 

img_2423

img_2422

img_2453

10. Den där första semesterkvällen när vi badade bastu i Vichtis och hela sommaren var framför oss. Kan nästan höra fågelljudet och känna doften av grillmat, strandbastu och sommar.

IMG_0497

IMG_0605

Åh vad jag saknar sommaren nu!!!

Mina resedrömmar

f48e0925-dc85-4877-a58b-8398f16e840a

Roadtrip i Kalifornien, en månad i Los Angeles, övernattning i öknen i Death Valley, ett besök till Grand Canyon och Yosemite, en vecka på en riad i Marocko, flera olika resor till New York; det är alla drömresor jag haft möjligheten att uppleva. Fortfarande har jag många, många resmål att kryssa av från min bucket list. Och snart är det dags för en av dem: vår tågresa i Japan! 40 dagar enligt min countdown-app.

Helena, som driver bloggen Oh darling, let’s be adventurers skrev ett inlägg om sina resedrömmar och jag fick lust att göra det samma. Så här kommer:

marrakech1

Safari i Afrika

Det här är något vi har planerat i flera år men som inte ännu har blivit av. Jag drömmer till och med på nätterna att jag fotograferar lejon och leoparder i naturen och snart måste nog den drömmen också bli verklighet.

Zanzibars stränder

Daniel har alltid pratat om Zanzibars vita stränder, turkosa hav och färska frukter. Jättelänge var det meningen att vår bröllopsresa skulle vara just där men sedan blev det Japan istället (vilket vi båda är ivriga på!), så Zanzibar får vänta en stund. På den senaste tiden har man dock sett att turismen har ökat där. Men hoppas det ändå inte är för turistiskt där?

New Orleans, Louisiana

En roadtrip till New Orleans är något vi förhoppningsvis kommer att göra inom fem år. Musiken, maten och stämningen verkar så lockande där. Och det kunde man även kombinera med andra intressanta städer i USA, som t.ex. Houston och San Antonio, som också är på vår bucket list.

Tågresa i Schweiz

Jag har alltid drömt om att åka tåg genom alplandet. Alltså vyerna! Det ser ut som ur en saga och det är verkligen något jag måste få uppleva. Överlag är jag jättenyfiken på att åka mer tåg. Lite längre sträckor och så att man övernattar på tåget! Känns som att det skulle vara ett spännande äventyr. När vi är pensionärer vore ju drömmen att ha råd att åka på Rovos rail i södra Afrika, dvs. en väldigt lyxig tågresa kombinerat med safari. Kanske ett mål att sträva efter?

Besöka Seattle

Det är något med den staden jag romantiserat i mitt huvud och alltid drömt om. Jag vet inte ens riktigt varför men jag måste ändå få besöka Seattle någon av de gångerna jag är i USA. Och kanske kombinera det med en resa till Kanada?

Road trip i England & Skottland

Åh, vyerna! Att få åka bil där och stanna ofta för att fota den otroligt vackra naturen.

Vandra i Lappland på hösten

Jag har besökt Rovaniemi som liten, men jag minns knappt något av det. Varje gång det blir höst blir jag påmind om min dröm att åka upp till Lappland för att vandra i den vackra naturen bland de färgsprakande träden. Det kan väl inte vara så svårt att fixa?

kaktusar

Vecka 2: Tankar om flytten

hfors1

I nästan sex år har vi bott här. Sex år fyllda av glädje, kärlek, middagar, promenader, netflix-kvällar, nervösa stunder innan två olika bröllop, möhippor, bröder som sover på soffan, matlagning, lyckliga ögonblick, halloweenfester, vappenfester, överraskningsfester, födelsedagsfester, förlovningsfester, vinkvällar och framför allt: vardag; det jag kommer att sakna allra mest. Vår vardag i vårt kära hem. Hur lycklig jag än är över att flytta till ett eget hem, till en lägenhet vi själva har valt och köpt, så är det ändå vemodigt att lämna det här som har varit vår trygghet i så många år. Jag minns så tydligt den där stunden då vi kom hem efter vår tremånaders resa i Kalifornien. Båda hade ett tungt hjärta och med släpande steg tog vi oss fram till lägenheten, förkrossade över att vårt äventyr var över. Men när vi öppnade dörren till det här hemmet lossnade en knut inom mig. Det var inte sen heller så farligt att komma hem. Det kändes till och med bra, skönt. När jag steg in genom dörren insåg jag hur mycket jag hade saknat vårt knarriga golv och lägenheten som var bara vårt hem; inte något vi delade med tre män och en hund i San Francisco eller ett par i Los Angeles.
Det här var vårt första gemensamma hem. Det var hit vi flyttade från två olika håll: Daniel från en sliten och grå studentbostad i Åbo och jag från en sliten och grå studentbostad i Malmgård. Jag minns hur stort det kändes att se våra bådas efternamn på dörren. Hur det kändes som ett så stort steg att flytta ihop trots att vi varit ihop i 4-5 år. Men snart ser vi våra efternamn på en annan dörr och snart skapar vi nya minnen i vårt första riktigt egna hem. Och trots att jag kommer att sakna att bo såhär centralt, så vet jag ju att allt det där vemodiga, nostalgiska inte är bundet till den fysiska lägenheten. Alla de där vackra stunderna och den där känslan av hem följer ju med oss. I nästa hem kommer att vi att ordna minst lika många fester och skapa minst lika många om inte fler lyckliga minnen. Och dessutom kommer vi att bo ännu närmare havet än nu! Det ser jag nog mest fram emot.

hfors2

hfors5

hfors4

När sjön fryser till is

Utanför stugan ropar sjön. Det kommer ett sorgligt och märkligt ljud varje gång sjön fryser till is. Det har varit plusgrader hela jullovet men nu sjunker graderna och det bubblar och håller på under ytan. Det är ett fenomen som var obekant för mig innan vi fixade upp stugan här i Vichtis för några år sedan. Innan vi bodde här. Och jag säger bo eftersom det nu känns helt som vårt hem. Under den senaste månaden har vi bott här i femton dagar. Vi åkte av och an in till Helsingfors för att fira nyår och det kändes så skönt och naturligt att direkt på årets första dag sätta sig i bilen och köra tillbaka hit till vår trygga, lilla stuga. Jag har redan ångest av att lämna det här stället, trots att jag ju vet att vi kommer att komma tillbaka. Det här stället kommer aldrig att försvinna.

Men i och med den kommande flytten tror jag inte att vi kommer att ha möjlighet att vara här lika mycket i januari och februari. Det gör mig lite ledsen, även om jag också ser fram emot att flytta. Här i Vichtis har vi levt som två lyckliga pensionärer. Vi har badat bastu varje kväll, gått på promenader, lagt pussel, spelat, sovit länge, druckit vin, eldat i brasan och läst böcker. Så som det ska vara på jullovet. Nu är jag helt redo för det nya året, trots att det känns ledsamt att lämna Vichtis imorgon.

IMG_3107

IMG_3118

IMG_3072

IMG_3304

IMG_3319

IMG_1133

IMG_3502

IMG_3148