Funderingar om lycka

happyinyc

Rädslan över att vara totalt lycklig. Det är något jag har försökt jobba bort genom åren. Jag vet att jag har blivit bättre på att inte vara så rädd för att släppa in lyckan. Förr kunde jag vara väldigt försiktig med att konstatera att nu är jag lycklig, nu mår jag så bra. Jag tänkte alltid att något hemskt händer alltid då man säger högt att allt är bra. Jag tänkte: vad om jag nu jinxar det?

Men vad är det för liv om man inte vågar omfamna den där härliga bubblande lyckan som kanske kommer från att det är fredag, solen skiner, våren är snart här och bröllopet/resan/semestern närmar sig. Och inte bara en tillfällig, situationsbunden glädje, utan en genuin eufori och tacksamhet för livet överlag.

Dessutom tror jag att lycka attraherar mer lycka och framgång i livet. Det är så tydligt och självklart, men ändå är det svårt att alltid komma ihåg att tillämpa det i vardagen. Ibland kan det vara utmanande att inte fokusera på det negativa eller att inte vara rädd eller nervös för en situation eller framtiden. Men jag är helt övertygad om att då man vill något här i livet måste man våga tro på det och vara säker på att man i något skede av livet kommer att få det. Om det enda man vill är att ha ett liv fyllt med resor kommer man att dras till personer som känner likadant. Om ens högsta dröm är att bli författare, tror jag att man ska föreställa sig och visualisera sig små och konkreta steg för att nå det målet. I flyget mellan Finland och Sverige satt jag hela vägen och tänkte på vad jag skulle servera på min release fest sedan när min bok är skriven. Jag ska inte fokusera på hur lång väg det fortfarande är tills boken är utgiven, utan på det att boken någon dag kommer att ligga i min bokhylla. Och rädslan över att säga högt och jinxa den här drömmen finns tyvärr fortfarande där, men jag måste försöka träna bort det tankesättet.

Solen går ner 20.43

ljusrödatulpaner.JPG

Är det bara jag eller känns det inte som om livskvaliteten skulle stiga nu när våren äntligen är här? I sju månader har man gått och frusit i mörkret och kylan och bara längtat efter doften av vårregn, ljudet av fågelkvitter, fiskmåsens rop från havet, värmande solstrålar och ljusa kvällar. Och nu är den tiden äntligen här! Jag glömmer alltid hur bra det verkligen känns när våren visar sina första tecken. Och för att få känna den pirriga känslan måste man ju tåla snö, mörker och kyla. Så är det bara. Kanske det ändå är helt okej att ha flera årstider? Eller så är det här tankesättet bara en försvarsmekanism, något vi behöver för att överleva halva året här uppe i Norden. Hur som helst, så är jag förväntansfull och glad över att det än en gång blivit ljusare tider. Snart kan jag börja cykla, köpa vårskor, gå ute i tunn jacka, dricka skumpa på en terass i kvällssolen och planera sommaren.

1, 2, 3, 4.

Den perfekta lördagen

skogen.JPG

Om jag skulle få som uppgift att skriva om en perfekt lördag skulle jag skriva om en dag som igår; jag vaknar till att solen fyller stugan med ett orangeljus, stiger upp och beundrar den vackra soluppgången ett par minuter och kryper sedan tillbaka under täcket och sover till 10. Jag lagar frukost och dukar fram, vi lyssnar på Ted och Kaj-podcasten medan vi äter. Vi klär på oss ordentliga skor och går på en skogspromenad och kliver över stora snöhögar medan solen värmer. Utan solglasögon hade vi antagligen blivit blinda. Vi diskuterar om skrivandet och andra inspirerande ämnen. Jag får bolla idéer med Daniel medan vi flyttar oss från skogen till isen och går runt några holmar, trots att jag lovade min mamma att vi inte skulle gå på isen. Solen värmer fortfarande och isen spricker plötsligt. Jag skriker och tror att jag ska falla i. Det är tydligen inget farligt, utan bara ett lager av is som spricker. Det lugnar mig ändå inte, men en promenad med några adrenalinkickar är ju helt okej.

När vi kommer tillbaka till stugan vill vi inte ännu gå in, så vi brygger kaffe med kokos- och mandelmjölk, tar kopparna med oss och sätter oss ute i eftermiddagssolen och njuter. Daniel älskar vintern och dagar som dessa, men jag kan inte låta bli att påminna honom om mina vårkänslor med jämna mellanrum. Vi går in och Daniel börjar laga indisk mat medan jag sätter mig ner och skriver. Det har jag inte gjort på några veckor nu. Kanel, kokos och doften av indiska kryddor sprider sig i stugan och jag tar paus för att äta. Sedan skriver jag i nästan tre timmar medan Daniel värmer bastun. Det finns ingen bättre känsla än känslan av att man har kommit framåt med något projekt och ser att sidorna ökar.

I bastun känns det plötsligt som sommar och vi minns ljudet av rasslande löv utanför, hur vågorna kluckar mot båten och stunden då vi hoppar ner i en spegelblank sjö för att svalka oss från bastun.

Kvällen avslutas med en film, Slumdog millionare, som vi båda sett tidigare, men som igen förvånar mig hur bra den är.

ljusrödvinter.JPG

Det var min perfekta lördag!

 

Vecka 8

vichtis18.JPG

Förr brukade jag alltid se alla Oscarsnominerade filmer långt innan själva Oscarsgalan och jag brukade alltid vaka för att se vilka skådespelare som vann och vilken film valdes till årets bästa av juryn. Jag minns alltid när Sonja och jag dukade fram energidrycker, Doris-kex, vindruvor och annat snacks när vi bänkade oss framför tv:n för att följa med galan. Och herregud så trött man var följande dag..

Nu har jag knappt hunnit hänga med att det redan är februari och att Oscarsgalan närmar sig. Det gör mig lite ledsen och det är så beskrivande till att tiden inte räcker till. På ett sätt skulle jag gärna ha det så, att dessa kalla vinterdagar går fort förbi, för då kommer vi snabbare till sommaren. Men det stressar mig och det känns som att man inte hinner med allt: prestera mer, utvecklas, vara kreativ, skriva och komma vidare på skrivprojektet, delta aktivt i kursen, hinna träffa vänner, hinna vara en bra vän och höra av sig oftare, vara en bra flickvän, träffa föräldrarna, röra på sig mer, träffa brorsbarn, läsa böcker, planera bröllop, vara glad och känna sig lugn och nöjd. Men jag tänker mig att det lugnar sig bara det blir vår. Vet inte egentligen varför det skulle hända, men så känns det bara?

Och jag har nu hittat ett fungerade koncept som åtminstone lite dämpar ångesten över att jag inte hinner träffa vänner: jag träffar dem på luncher och om ett par veckor har jag en frukostdejt med Jannika! Effektivt att hinna ses före jobbet.

vichtis2018_.JPG

Vecka 7

Det enda som får mig att tåla vintern i Finland är dagar som dessa; ett tjockt duntäcke har lagt sig över hela landskapet, solen skiner och man kan gå på promenader på isen, snön glittrar till i solskenet och allt är så vitt och vackert. När det blir kväll målas himlen i någon mjuk pastellnyans och man kan sitta inne och värma sig med yllesockor och en kopp varm kakao.

vinterivichtis

På lördagen kom vi hit till Vichtis för en natt och möttes direkt av ett strålande vinterväder. Vintern märks inte lika tydligt inne i stan. Här ute i naturen känner man varje årstid på ett helt annat sätt än i centrum. Och varje gång jag kommer hit märker jag hur lugn, harmonisk och nöjd jag blir. Jag har alltid velat bo inne i stan, så den här tanken att vilja bo mitt ute i skogen är ganska främmande. Men som tur behöver vi inte välja, utan kan komma hit till naturen åtminstone en gång i månaden.

Den här veckan har igen gått så galet fort förbi. Och jag har varit ovanligt trött varje dag och kväll. Lördagens och dagens vackra väder var nog veckans räddare. Annars hade jag bara googlat resor och klagat; “kan inte det snart bli vår?!”. Eller okej, det har jag nog också gjort, men ändå. Nästa år måste jag komma ihåg att åka på resa under januari-mars; årets tråkigaste månader.

vinterivichtis2.JPG

Vecka 3

kaffesöndag

Året började ju inte helt perfekt då jag gick och blev sjuk, men idag avslutade jag min andra medicinkur och hoppas jag nu hålls frisk resten av året och att min öroninflammation är botad.

gråjanuari.JPGJag saknar verkligen vackert vinterväder då man kan gå ut på fotoäventyr. Det är så tråkigt då allt är jämngrått just nu. Kanske jag missade en massa soliga, krispiga dagar när jag var sjuk, eller har det bara varit grått hela januari?

Det bästa med veckan:

När min bror och hans flickvän kom på besök till oss och vi åt sushi, satt och talade sent in på natten och åt den godaste brunchen på Dylan följande dag.

Photo 20-01-2018, 11.15.14Det sämsta med veckan:

Tröttheten, speciellt i början av veckan då jag inte var fullständigt frisk.

alfons.JPGNågot jag funderat på under veckan:

Jag går alltid och längtar tillbaka till något minne, en stund, en känsla jag upplevt när jag varit utomlands, vilket leder till att jag hela tiden går och tänker: “När kommer jag att kunna resa igen?” Istället för att ständigt längta efter nästa resa borde jag försöka hitta den där samma känslan i vardagen, hur mörkt och grått det än är i Helsingfors just nu. Januari gör det verkligen inte enkelt, men jag måste bara försöka.

Vecka 2

mandyvinmarocko.JPG

Det är sex dagar sedan jag lämnade lägenheten. I sex dagar har jag legat på soffan eller i sängen på grund av hög feber, halsont och huvudvärk. Förra måndagen mådde jag bra största delen av dagen, men plötsligt steg febern och det visade sig att jag hade drabbats av a virus, dvs. influensan som man borde vaccinera sig mot. Jag kan med säkerhet säga att jag från och med nu alltid kommer att vaccinera mig mot influensan, för jag vill aldrig mer drabbas av detta virus. Som tur tillhör jag inte någon riskgrupp, men ändå känns dessa sex dagar som en evighet och ännu är jag inte frisk. Nu hoppas jag bara att jag inte drabbas av någon följdsjukdom. Det här är första dagen jag kan sitta och skriva något istället för att ligga i en feberdimma och lida, så det känns ju ändå som framsteg.

Tyvärr har vecka 2 varit ganska tråkig, men igår köpte vi Little Big Planet 3 och det kunde jag ändå hänga med i, så vi tillbringade hela dagen med att spela playstation. Och på kvällen bokade vi vår första bröllopsresa, dvs. vår minimoon! Kan vi inte bara spola framåt och hoppa över de här vinterveckorna?

Bilden ovan är från Marocko och totalt motsatsen till mitt läge och mående just nu. Då kan man väl säga att man är lycklig när man sitter på en takterass i Marocko med ett glas rödvin i handen och beundrar solnedgången och man har hela semestern framför sig (och är dessutom frisk!)?

Vecka 1

nyårsafton1

Nu är årets första vecka slut. Förutom den vädermässigt lite gråa och blöta starten tror jag starkt att 2018 kommer att bli ett bra år. Det finns så mycket att se fram emot under det här året:

  • Bröllopet!
  • Bröllopsresorna!
  • Möhippan!
  • Fyra veckors semestern på sommaren
  • Flytten till det nya kontoret
  • Författarkursen som börjar i slutet av januari
  • The Killers i Helsingfors
  • Allt det vanliga: fester, nya filmer, att våren kommer, besök till Vichtis, reseplaneringar, spontana kvällar, familjeträffar, båtutfärder, lata sommardagar.

Det bästa med år 2017

marrakech1

Nu är det bara två dagar kvar av det här året, vilket betyder att det är dags att blicka framåt och tänka på målen man vill nå under kommande år. Hur kliché det än låter, tycker jag att det här är ett perfekt tillfälle att tänka på sin nuvarande livssituation och skriva listor i huvudet eller på papper eller i ett worddokument angående sina mål. Det är nu man funderar vad det är man vill nå och ha. Men innan det vill jag också tänka på året som gått.

Förra året minns jag att jag tänkte: vad gjorde jag egentligen det här året? Vad gjorde jag för nytt? Vad har jag åstadkommit? Trampar jag på ställe?

Och där och då bestämde jag mig för att se och göra något nytt kommande år, vilket jag också gjorde. Jag är så extremt nöjd med år 2017 och jag tror och hoppas att år 2018 kommer att bli ännu bättre.

marrakech2

Här kommer nu en lista på de mest minnesvärda stunderna år 2017:

  • Den där stunden i april då vi äntligen körde bland bekanta och saknade vyer i Los Angeles och det kändes som om vi kommit hem
  • När vi gick på klipporna i San Diego och drömde om att någon vacker dag bo där
  • När jag i maj fick mina magisterpapper i handen och kunde äntligen sluta kalla mig för studerande och istället vara politices magister

marrakech3

  • I juni när hela familjen och släktingar och Daniels familj var samlade hos min pappa för att fira min examen
  • Midsommaren på min happy place omringad av vänner och släktingar
  • När hela företaget åkte till Stockholm och vi körde rally, åkte med båt till Sandhamn och umgicks sent in på natten

marrakech5

  • Att kunna jobba från Stockholm och ha ett tryggt nätverk och en vardag där
  • Vår semestervecka i Vichtis då Finland visade sin vackraste sida
  • Veckoslutet i Porkala, då vi badade bastu och simmade från den nya bryggan medan vågorna var vilda och solen gick ner i havet. Då bestämde vi oss för att nästa år tillbringa mer tid på holmen

marrakech6

  • När jag besökte Asien för första gången och fick åka i cockpiten
  • Att prova brudklänningar för första gången i livet
  • Att åka i business class på vägen hem från Kina

marrakech4

  • Resan till Marrakech och att få njuta av solen och värmen i november
  • Vår dag i Atlasbergen
  • De här vardagarna nu i Vichtis då vi jobbat distans

Det bästa med året var definitivt de tre stora resorna till Kalifornien, Kina och Marocko, men även de små ögonblicken, stunderna i vardagen, bröllopsplaneringen, fotostunderna, skratt med vännerna och de ljusa sommarkvällarna.

Vår dag i Atlasbergen

Det finns flera olika utflyktsmöjligheter från Marrakech; antingen kan man åka på en övernattning till Sahara eller sitta ett par timmar i bussen för att komma till Essaouira, eller besöka de små byarna vid Atlasbergen. Vi valde Atlasbergen.

ab1.JPG

Vi brukar väldigt sällan åka på guidade rundturer då vi är ute och reser, men för att se något annat än bara Marrakech, var det den fiffigaste lösningen den här gången. Efter frukosten blev vi upplockade av vår privata kusk, som var hemma från en liten by vid Höga Atlas, dvs. vår slutdestination för dagen. Vår kusk var väldigt trevlig och han lärde oss en hel del om berbisk kultur, berberbefolkningen och om Marocko och hur det är att leva där.

ab2.JPG

ab5

Det tog ungefär 1,5 timme att komma till bergen och under bilresan stannade vi några gånger då vi såg något vi tyckte var fint eller då kusken tyckte att det var något vi borde uppleva. Ett av stoppen var bland annat vid en berbermarknad, där byarnas befolkning hade samlats för att sälja frukt, kött, kryddor, hantverk och begagnade kläder och saker. Vi var nästan de enda västerlänningarna på marknaden och fick en del uppmärksamhet. Vår kusk verkade känna alla och stannade ibland till för att prata med någon. Då och då plockade han åt sig mandariner och rostade dadlar och lät oss smaka på dem.

ab3.JPG

ab4.JPG

Efter marknaden körde vi igen en bit och stannade sedan vid ett kooperativ som drivs av enbart kvinnor. På stället tillverkade och sålde kvinnorna arganolja. Vi fick se hur oljan tillverkas och så fick vi smaka och dofta på olika smör och oljor som de producerat. Vi köpte några oljor, drack lite te och åkte vidare.

ab6.JPG

ab7.JPG

Efter det var det dags att rida kamel. Jag var först lite tveksam, då jag aldrig skulle rida på t.ex. en elefant eller något annat djur som behandlas illa och som endast utnyttjas för att underhålla turister och för att få in pengar. Och jag vet inte ännu heller om det var rätt eller fel att göra det, men kamelerna verkade inte må dåligt. Vet dock inte om jag skulle göra om det igen.

ab8.JPG

ab9.JPG

ab10

Efter kamelridningen hoppade vi in i bilen igen och åkte upp till bergen. Där träffade vi vår andra guide, som var bästa vän med vår kusk. Alla lokala människor vi träffade under dagen var så hjärtliga och det var nog det som gjorde hela dagen så minnesvärd; den där varma stämningen i byn. Alla kände varandra, skojade och skrattade. Vår andra guide ledde oss upp för bergen för att se på ett vattenfall. Det var otroligt vackra vyer under denna hajk upp till vattenfallet och ner igen.

ab12

ab13

ab14

ab15

ab17

Dagen avslutades hemma hos vår kusk. Hans syster lagade marockansk mat till oss som vi fick njuta av i denna omgivning:

ab18.JPG

ab19.JPG

Att besöka Atlasbergen var definitivt en av höjdpunkterna under vår resa till Marrakech.

När det var dags att åka tillbaka till riaden igen hoppade vi in i den bekanta bilen. Kusken frågade om det var okej att hans moster kom med samma skjuts in till Marrakech. Självklart, svarade vi. Hon kunde inte engelska, men hon kommunicerade med hjälp av gester, ansiktsuttryck och skratt. Sedan berättade vår kusk att hon varit med om ett sorgligt liv, då hon tvingades gifta sig redan som 14-åring med en gammal man hon inte älskade. Mannen dog några år efter bröllopet, så hon hade tillbringat största delen av sitt liv som änka. Kusken berättade att det inte längre är så vanligt med arrangerat äktenskap, utan nu får man gifta sig med den man älskar.

När jag satt där i bilen påväg tillbaka till vår riad och den glödande solen höll på att gå ner bakom bergen tänkte jag på hur många olika liv, historier, kulturer, världar det finns och hur olika, men ändå lika vi alla är och hur lite vi hinner uppleva av det här livet om vi bara följer samma omloppsbana och stannar på samma ställe år efter år. För att få ut allt av det här korta livet vi har måste vi också resa till nya ställen, lära oss och beröras av andra livshistorier, kulturer och delar av världen.