Dopet

På lördagen 11.1 fick Oliver sitt namn! Vi ordnade dop i en festlokal nära oss på Drumsö. Det var lite stressigt att få ihop allt men med hjälp av våra bådas föräldrar fick vi det fixat! Dopet var jättelyckat och det var rörande att se hur många människor som bryr sig om Oliver och oss.

Oliver skötte sig väldigt fint under hela dopet. Han umgicks och sov lite i olika famnar. Jag hann själv knappt hålla honom under hela dagen eftersom det alltid fanns någon som ville hålla honom, gulligt!

Efter dopet badade vi Oliver och så somnade han nästan direkt. Han var helt slut efter en lång fest!

Wow, mängden gåvor han fick var helt otrolig. Han fick allt från söta mjukisdjur till manchettknappar och ljusstakar. Så snälla familjer och gudföräldrar han har!

Strandbastu och stugliv med en baby

Hälsningar från stugan! Det är så skönt att vara här igen. Jag kollade på bilder från förra året och då var det helt snöiga och vintriga vyer i januari. Annat är det nu! Det som också är annorlunda är ju att vi nu har Oliver. Men stuglivet med Oliver skiljer sig inte så mycket från tiden utan honom. Vi har kanske mer avbrott i våra tv-serier och filmer och vi sitter inte och dricker vin eller skumpa men allt är ändå så mycket bättre nu. Dessutom har vi haft möjlighet att gå i strandbastun tack vare Daniels mamma som har skött om Oliver under tiden. Lyx med tumistid! Och idag var vi alla fyra på en vagnpromenad:

Vår julafton

Det är något magiskt med att få fira första julen med sitt barn. Trots att Oliver bara var 6 veckor gammal på julen så kändes det ändå mycket speciellt. En jul vi alltid kommer att minnas. Vi började julen med frukost och julmusik hemma, sedan åkte vi till Vanda för att äta jullunch med Daniels pappa och den sidan av familjen. Det var som vanligt jättegod mat där. 16-tiden var det igen dags att åka till nästa ställe. Vi åkte hem och förberedde julmaten eftersom vi skulle få gäster. Våra bådas mammor kom hem till oss på julmiddag. Det var en jättelyckad julafton! Nästa jul är Oliver redan lite på ett år. Månne han då redan kan gå? Helt galet!

Idag fyller jag 30 år!

Idag fyller jag 30 år! Det blev kanske inte helt en så glamorös födelsedag som jag nångång hade tänkt mig. Det blev inte en resa till New York eller Paris och inte blev det heller någon stor fest med hyrd festlokal och champagne. Istället blev lilla Oliver förkyld och mitt hjärta brister varje gång han gråter. Han har snuva och det rasslar hemskt när han andas. Stackarn! Så idag har jag ammat typ konstant för det är det enda han vill göra. Första natten när han blev sjuk (mån-tis natten) så vakade jag hela natten för att se om han andades. Jag har aldrig i mitt liv känt en sådan oro som jag nu har gjort som mamma. Och det började direkt då han föddes. Jag hoppas förkylningen går snabbt om!

Trots att dagen har bestått av amning, Näsfrida, oro, koksaltsdroppar och gråt så är jag ändå så otroligt tacksam över att jag får fira min 30-årsdag såhär. Att jag har både Oliver och Daniel att fira den med. Det är ju verkligen ingen självklarhet och varje stund med dem vinner ändå alla fester och resor i världen. Nu i skrivande stund står Daniel och lagar mat i köket och Oliver ligger bredvid honom i sin säng och stirrar på honom med stora ögon och lyssnar när han babblar på. Så gulligt! Jag skulle alltså få lite egen tid framför Netflix men nu efter 20 min saknar jag dem redan. På kvällen ska vi försöka se några avsnitt av ett par tv-serier och äta ostar och charkuterier. Mysigt!

3 veckor

Idag fyllde Oliver 3 veckor! Hur kan det redan ha gått tre veckor sedan förlossningen? Och det betyder också att Daniels pappaledighet är slut. Imorgon blir det hans första jobbdag sedan Oliver föddes. Det känns lite sorgligt, eftersom vi haft så roligt under de här dagarna medan vi lärt känna vår lilla baby. Men som tur är det inte så länge kvar till julledigheterna, så sen kan vi återvända till vår lilla babybubbla igen.

Imorgon får jag dessutom besök av Sonja och Elliot. Det ska bli så otroligt roligt att träffa dem efter en såhär lång paus. Oliver ska få träffa sin blivande bästis!

Första promenaden

Igår var det dags för Olivers första promenad! Eftersom jag fortfarande har så svårt att gå efter förlossningen kunde vi inte gå långt, men han verkade ändå njuta av den friska luften. Han somnade direkt då vi satte honom i vagnen och sov djupt i flera timmar efter det.

Det var inte meningen att den här bloggen skulle förvandlas till någon baby/mammablogg, men nu såhär inne i babybubblan så finns det inte mycket annat innehåll att blogga om. Jag får se om jag delar med mig av min förlossningsberättelse sen när jag har återhämtat mig. För var dag som går känns det lite bättre, men förlossningen lämnade ändå djupa spår i mig och jag vet inte om det känns okej att dela berättelsen här på bloggen. Vi får väl se!

Nu kom vi precis hem från Olivers andra promenad. Vi ska förlänga sträckorna lite varje dag och sakta men säkert blir det nog normalt igen. Det kändes så ljuvligt att gå på promenad med familjen. Det var en av mina målbilder när jag var gravid och det var just så fint som jag hade föreställt mig (även om vi med jämna mellanrum måste kolla att han andas eller om han var för varm eller kall).

Min babyshower!

Igår var det äntligen dags för min babyshower! I juni fick jag veta datumet för babyshowern och sedan dess har jag haft en countdown i min telefon som jag kollat med jämna mellanrum. Och igår var det äntligen 15.9! Kring 11-tiden ringde det på dörrklockan och jag möttes av Sonja, min brors fru och min mamma. De kom för att dekorera lägenheten och lägga fram maten. Jag fick vänta tålmodigt medan de förberedde inför kalaset. Spännande!

Vid 12 började resten av gästerna välla in i vår lägenhet. Det var så obeskrivligt roligt att se alla på en gång! Jag har känt mig så osocial de senaste veckorna då jag varit så trött och haft värkar att jag inte riktigt har hunnit träffa någon. Babyshower är ju det bästa konceptet när man får träffa alla på en gång!

Det serverades både alkoholfri och alkoholhaltig skumpa som fördrink. Jag räknade att vi var (åtminstone) fyra stycken gravida av alla 15 deltagare. Det är så roligt med vänner som får barn kring samma tider som man själv. Det känns som att år 2019 är ett riktigt babyår i våra kretsar.

Det dukades upp en otroligt imponerande brunch i vårt vardagsrum. Det var knytkalas, så jag vet inte riktigt vem som hämtade vad, men allt var så galet gott och fint!

Sonja hade fixat allt så fint och hon hade också planerat några roliga lekar. En lek där man skulle smaka på barnmat (som tur bara fruktsmaker som ju är goda!) och gissa vad för smak det var. Det var ganska svårt eftersom de egentligen smakade ganska lika, men jag fick alla rätt. Jee! Sedan hade alla deltagare hämtat babybilder från sin egen barndom och jag skulle pussla ihop vem som var vem. Det var förvånansvärt svårt men roligt! Och i den sista leken skulle alla deltagare fylla i lappar där de skulle skriva när de tror att baby O kommer, vad för färgs ögon han kommer att få, vilken hårfärg och vilka egenskaper han får av mamma och pappa. Det var så rörande att läsa lapparna när alla hade gått hem. Så fina minnen ❤

Jag blev chockad över mängden presenter jag (eller Oliver) fick. När dörren stängdes och sista gästerna for hällde jag ett glas alkoholfritt skumpa till mig och gick igenom alla vackra kort och gåvor och läste lapparna som alla hade fyllt i. Jag är så otroligt lyckligt lottad med så fina vänner och familj omkring mig.

Baby Oliver blev nu redan helt bortskämd med alla superfina presenter. Han fick en blöjtårta fylld med en massa nödvändiga produkter, många par urgulliga strumpor, en jätteskön babyfilt, vackra bodys, blusar och byxor, leksaker, böcker, en orkidé till sitt rum, sina första skor, stickade tofflor, en overall och en bärsjal!

Babyshower är ju den bästa idén någonsin! Nu behöver jag inte alls shoppa mer till O, för nu har han nog allt. När Daniel kom hem gick han ner till källaren och hämtade upp den stora lådan som innehöll vår vagn. Han monterade ihop den och nu har vi en vagn i babyrummet! Det blev genast mer verkligt att han faktiskt är på kommande snart. Tänk att han troligen är här inom fem veckor!