Den här vintern är väldigt lång. Nu har snön kommit tillbaka för att stanna, tror jag. Tråkigt då man längtar efter våren, men roligt om man är 3 år och älskar snö. Förra lördagen hade vi en magisk vinterdag i Vanda. Vi åkte Stiga och åt raclette och fondue på kvällen hos Daniels pappa. Så gott!
Under veckan blir det inte så många vardagsbilder. Jag längtar efter inspirationen för att fota. Det var länge sedan jag kände den inspirationen. Men kanske det känns så varje vinter?
På fredagen firade vi vår gudsons födelsedag. Det var 10 barn under 5 år, men inte alls så kaotisk som man kanske kunde ha föreställt sig. Fint ordnat och riktigt mysigt med barnkalas!
Igår bestämde vi oss för att åka till Tripla. Där åt vi god lunch och sedan blev det spontanbesök till Hoplop. Oliver var så ivrig!
Idag åkte vi till min pappa för att äta napolitanska, hemlagade pizzor. Supergott! Oliver fick leka med sina kusiner och åka pulka på gården. Skönt med en söndag utan söndagsångest. Om 42 dagar är det vår! Det låter ju lite dystert. Men varje dag blir det lite ljusare.
I skrivande stund sitter jag på ett hotell i Kuopio. Jag är här på arbetsresa, eftersom vårt kontor ligger här. Det känns konstigt att vara två dygn borta hemifrån, men jag vet ju nog att resten av familjen klarar sig bra där hemma. Idag satt jag nästan fem timmar i tåget när jag åkte hit från Helsingfors. Tiden gick ändå ganska snabbt då jag jobbade och njöt av det vackra landskapet som flimrade förbi. Hösten är nog nu helt som finast och sommaren känns egentligen ganska avlägsen. Men jag vill ändå blicka bakåt på våra sista semesterdagar i juli:
I slutet av juli tog vi färjan över till Tallinn. Det är en stad som verkligen har utvecklats under de senaste 15 åren. Det är dessutom ganska behändigt att kunna åka på en liten miniresa sådär bara med färja.
När vi kom fram till Tallinn tog vi oss direkt till Telliskivi. Jättestämningsfullt område! Det påminde lite om Berlin, tyckte vi.
Vi lekte i en lekpark, tog en öl på en uteservering, gick omkring och gick sedan till Fotografiska. Äntligen! Jättefina utställningar och bilder.
Efter vårt besök till Telliskivi åkte vi till hotellet. Oliver var imponerad över vyerna och han klättrade direkt upp på fönsterbrädet för att se bättre. Spännande med hotell! Sedan gick vi till en pizzeria och åt utsökta pizzor.
Den här gången valde vi att stanna två nätter i Tallinn, vilket var ett jättebra beslut. Då hade vi en hel dag ännu kvar att turista. Så trevligt med en miniresa!
För bara några veckor sedan var det kokhett och vi besökte Borgbacken (tillsammans med hälften av Finlands befolkning kändes det som). När vi gifte oss, fick vi som bröllopsgåva av Daniels bror och flickvän en dag på Borgbacken. Så roligt! Nu fyra år senare var det äntligen dags att lösa in denna gåva. Daniels mamma och styvpappa kom också med oss! Jätteroligt att vara samlade igen.
Oliver hade så roligt! Det fanns några attraktioner som han fick åka gratis i. Han älskade att rida hästarna (det minns jag att var min favorit som liten) och att åka lastbil med Daniels mamma och styvpappa.
Daniel och Noona sprang till de galnaste attraktionerna, medan resten av oss var riktigt nöjda med barnattraktionerna och berg- och dalbanan. Jag tyckte nästan den var värre nu än för några år sedan. Det var kanske 10 år sedan jag besökte Borgbacken senast? Det kändes som att tåget körde hårdare och var högre än förr, men troligen är det ju bara jag som blivit fegare.
En jätterolig och varm dag hade vi. Det är alltid lika roligt med Daniels familj. När vi stod där i hettan tänkte jag på när vi alla åkte på resa till Indien för fyra år sedan. Det kan ni läsa om här och här. Så många fina minnen vi har tillsammans.
Hej! Hur mår ni, mina några lojala läsare? ❤️ Vi befinner oss i sjukstugan igen, tredje gången den här hösten och det är först början på september. Det tär en hel del på krafterna, måste jag medge. Och fjärde natten i rad utan ordentlig sömn gör att man känner sig ganska hopplös. Jag märker att jag sällan bloggar då det känns svårt eller då jag känner mig trött, men sedan slog det mig att kanske någon annan också mår dåligt nu och känner sig mindre ensam om hen ser att andra föräldrar också är utmattade. För så är det ju. Mellan alla roliga utflykter och resor är det ju vardag. Och vardag med små barn kan vara väldigt tung. Och det att man tycker så gör en inte till en svagare eller sämre förälder, även om jag ibland själv tänker så om mig själv (skulle aldrig tänka så om någon annan). Det betyder inte heller att man skulle älska sitt barn eller vardagen något mindre, bara för att man ibland inte orkar eller för att man känner sig slutkörd. Det som jag däremot har märkt att hjälper i stunden:
Prata med en vän eller familjemedlem om det. Vara öppen och ärlig om sitt mående, och säga hur det påriktigt känns just då.
Ta en andningspaus och gå ut på en ensampromenad.
Se på någon hjärndöd reality-serie när man har tid för det.
Ha något att se fram emot som kanske inte ens skulle bli av, som tex. ”På kvällen när jag får egentid ska jag äta en glass eller ta ett glas vin” eller ”sen när alla är friska ska jag checka in på hotell och sova en natt i krispiga hotellakan utan att någon ropar på mig”. I stunden behöver man bara något för att blicka framåt.
Nu har vi skapat en ny tradition och jag förstår inte hur det kunde ta såhär länge för oss att göra det. Sommaren är snart förbi, men nu börjar vi veckoslutsmorgnar med ett dopp i havet! Tänk att vi får bo såhär nära havet! Så tacksam.
Idag hade vi sovmorgon och sov till klockan 7. I veckor har vi vaknat mellan 5 och 6, så det kändes faktiskt lyxigt med en ostörd natt. När vi vaknade drog vi på oss våra baddräkter och badrockar, hoppade i bilen och körde ett par minuter ner till stranden. Ljuvligt att ha en strand och brygga såhär nära oss. Vattnet var inte ens kallt! Och morgonsolen värmde.
Efter doppet körde vi hem igen. Längtar redan efter morgondagens dopp! Får se om vi fortsätter med traditionen också på vintern?
På gården växer våra flera meter långa solrosor. Det känns lite sentimentalt att sommaren snart är förbi, men jag är nog ockå redo för hösten. Tror jag.
Nu börjar det vara ett tag sedan vår resa till Spanien, men jag tänker ändå nästan varje dag på hur roligt och härligt vi hade det där. Det var så skönt att komma bort från vardagen och rutinerna. Jag tror vi alla fick mycket mer energi efter vår resa. Efter en lång och kall vinter var det precis vad vi behövde; sand som fastnar under fötterna, havsdoft, blommor i alla färger, palmträd, skratt som ekar över spanska landskap, ostar i mängder, sena kvällar och sol, sol, sol.
Vi träffade min bror Sebbe och hans flickvän Hana nästan varje dag. Det kändes inte alls som att vi inte hade setts på 10 månader. Jag minns inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket som med dem på kvällarna på vår balkong.
Ungefär tjugo minuter från vårt hotell fanns en stor park med olika djur och en kaktusträdgård. Paloma Park i Benalmadena var verkligen ett fint ställe både för barn och vuxna. Vi såg kaniner, tuppar, hönor, kycklingar, katter, getter och sköldpaddor.
När vi hade spenderat ett par timmar i parken gick vi via en restaurang och köpte med oss lite seafood och glass till hotellet. När man reser med en 2,5 åring är det bra med hotellrum som har en stor balkong med vacker utsikt och kvällssol, så att man kan hänga där när barnet har somnat. Vårt hotellrum hade också kylskåp och ett litet kök, vilket också var behändigt.
Oliver tyckte om att vara vid poolen. Vi hann aldrig gå på babysim med honom pga coronan, så vi har inte spenderat så mycket tid i vatten, men det var bra att han gillade det. Det fanns en barnpool på hotellet, så där hängde vi en del på dagarna.
En dag promenerade vi till Sealife. Det tyckte Oliver om och det var det han berättade till alla när vi kom hem, att vi hade varit i Sealife i Espanja. Det var så roligt att se honom så ivrig av allt det nya han såg och hälsa på alla med ett glatt ”hola”. Även om han kanske inte kommer att minnas sin första resa så var det en av mina viktigaste resor. Vi skapade så många nya fina familjeminnen.
En kväll kom Sebbe och Hana till vårt hotell med egna oliver och mandlar från deras gård, hemlagad sylt och en massa utsökta ostar. Åh vad gott allt var!! Och så roligt vi hade. Den kvällen saknar jag.
Det blev en hel del kvällar med rosé på vår balkong. Vi njöt verkligen av livet där!
Efter 6 ljuvliga dagar under den spanska solen blev det dags för vår sista dag. Det är alltid lite ångestfyllt med resans sista dag då man hunnit skapa sina små rutiner under resan. Vi började sista dagen med att gå till stranden, såklart. Havet var ännu ganska kallt (trots att det hela veckan var 32 grader i luften) så Oliver doppade inte sig, men vi andra gjorde det. På eftermiddagen hängde vi igen med Sebbe och Hana. Men då tog jag faktiskt noll bilder. Det kändes viktigare att vara med dem i stunden. Och sorgligt kändes det att krama dem hejdå, men vi ses nog snart igen och nästa gång vi åker till Spanien vill vi besöka deras olivgård.
Den sista kvällen läste jag en bok medan Daniel nattade Oliver. Sedan tankade vi i oss av den sköna sommarkvällen, pratade om alla nya minnen och åt goda körsbär. Följande morgon flög vi hem. Nu längtar jag redan efter vår nästa resa!
I år fick jag fira min tredje morsdag som mamma. Så otroligt fint! Något jag är tacksam för varje dag. Det är verkligen ingen självklarhet och hur tungt det än är ibland så tar jag det aldrig för givet. Tiden springer iväg fortare än någonsin när man har en toddler. Han utvecklas så himla fort och det är svårt att tänka att det bara är 2,5 år sedan han föddes, sedan han var en liten baby som tittade upp på oss för första gången med sina stora, kloka ögon. Nu pratar han redan långa meningar, har den bästa humorn, skrattar med oss så vi kiknar, hjälper oss med att laga mat, odla i trädgården och städa. Han är en så självklar del av oss och jag minns knappt ett liv utan honom. På morsdagen kommer alla känslor upp. Inte bara om att vara mamma, men också om min egen mamma. På lördagen före morsdagen hann vi ta en sväng via Ekenäs och föra en morsdagsblomma till henne. Vi har kommit varandra närmare sedan jag själv blev mamma och jag är så lycklig över hurdan relation hon har med Oliver. Om jag någonsin blir en farmor, hoppas jag att jag kommer att vara lika nära med mitt barnbarn som hon är med Oliver. Det är något så speciellt och fint med deras relation.
På lördagskvällen, när Oliver hade somnat, öppnade Daniel och jag en flaska champagne och pratade sent in på natten. Det var ett roligt sätt att börja morsdagsfirandet! Nästa morgon fick jag sova lite längre och blev sedan serverad en ordentlig frukost och hemlagade, gulliga kort. Samt en Urna från Marimekko, så fin!!!
Oliver plockade vitsippor från vår trädgård och vi kunde sitta ute i solen och äta tårta och dricka kaffe. Vårsolen värmde lite.
På kvällen tillredde Daniel en utsökt morsdagsmiddag och jag blev igen bjuden på bubbel. Lyxigt! En så fin och bra morsdag hade jag.
På tisdagen tog dagisstrejken slut. Det har varit en ganska hektisk vecka fylld med otillräcklighetskänslor, lite sömn och en del ångest. Men nu har vi äntligen fått återgå till det normala. Och fina stunder har vi också haft. Särskilt glad är jag över att min mamma och svärmor hjälpt oss så mycket. Så tacksam för dem ❤️ Och som innan strejken är jag fortfarande så tacksam för personalen på Olivers dagis. Och jag vet att han under strejken saknade dagis och sina kompisar där. Före strejken blev Oliver dessutom förkyld, så han var extralänge hemma.
På grund av förkylningen kunde vi inte fira vappen med någon. Vi hade blivit bjudna på vappenfest, men ibland blir det såhär och då får man anpassa sig. Vi blåste ut serpentiner, drack mjöd och dukade fram kex. Det fick bli en liten hemmavapp istället. Det var också riktigt festligt och mysigt.
På kvällen plockade vi fram Ticket to ride spelet och umgicks. Det blir lätt så att man inte hinner umgås i vardagen mellan möten och lekar, så kvällar som dessa värderar jag högt. Hur lockande det än är att bara knäppa på tv:n och se på någon serie tillsammans, så borde man kanske oftare damma av ett brädspel och lägga på en spotify-lista med nostalgiska låtar som får en att prata om och skratta åt glada minnen. Det blev alltså sist och slutligen en helt lyckad och bra vapp.
Påsken var verkligen fylld med roligt program och festligheter. På långfredagen åkte vi till Järvenpää. Min pappa hade hyrt en festlokal och ordnade en överraskningsfest till sin Marita, som fyllde 60 år. Min bror med familj åkte in från Sverige och det var så roligt att träffa alla. En bror var fortfarande kvar i Spanien, men honom träffar vi om några veckor när vi åker på resa.
Marita blev glatt överraskad och festen var jättelyckad. God mat, mycket skratt, en gudomlig tårta, familj, improvisatiosshow och bastubad för barnen. Jag är så glad över att Oliver fick träffa sina kusiner. Själv har jag haft så mycket glädje av mina kusiner och det är så fint att Oliver har så många ljuvliga typer i sitt liv. Hans äldsta kusin är 19 år och yngsta fyllde 9 i februari.
Kring 21-tiden tackade vi för oss och gick ut i den ljusa vårkvällen. Även om det ännu låg is på sjön, så kände vi ändå vår i luften.
Nästa dag åkte vi till Vanda för att fira påsk med Daniels pappa och den sidan av familjen. Vi blev igen överösta med god mat, chokladägg och bra sällskap.
På söndagen firade vi påsk hemma hos oss. Min mamma kom till oss övernatten. Vi sökte påskägg, drack bubbel ute på vår nya terrass, åt lamm och spelade sällskapsspel. Så mysigt!
På måndagen gick vi på en promenad i solen. Stranden var fortfarande täckt av is, men nu när jag tittar ut från fönstret ser jag att isen har smultit. Älskar att se det öppna havet! Vi drömde om framtida picknickar på stranden. Och gick sedan hem för att beställa en ny picknickkorg. Snart, snart..
Senare på måndagen kom Olivers kusiner igen på besök. Vi måste ju passa på att träffas när min bror och hans familj var i Finland. Så fint att få se familjen så många gånger under ett veckoslut. Det var alltså precis så som en påsk ska vara, med mycket familjehäng, matkoma och överdos av choklad.
För ett par veckor sedan åkte vi på lunch till Vichtis, eftersom min svärmor fyllde år. Vi firade det med medelhavsinspirerad mat. Mina svärföräldrar är lite som flyttfåglar, när de återvänder till Finland efter ett halvt år i södern, då vet man att våren är snart här. Så vill jag också leva när jag har gått i pension. Oliver var också så glad över att ha dem hemma igen!
En dag kom min bror (enda som bor kvar i Finland) till oss för att hjälpa med vårt äppelträd. Han hade med sig alla verktyg och visste precis var man skulle klippa och hur mycket. Det är ganska praktiskt med en utbildad trädgårdsmästare i familjen. Vi klippte ganska mycket av trädet, eftersom den inte alls mådde bra. Vi får se vad det blir av det!
Härligt med vårtecken i trädgården. Det som vi nu just är så ivriga över här hemma är att vi om några veckor kommer att få en ny terrass! När vi flyttade hit tänkte vi att vi skulle själva bygga en terrass följande vår. Men ingendera av oss har någonsin byggt en terrass förut, och vi är inte sådär jätte händiga, så vi beslöt oss för att anlita en person som gör det för oss. Det var ett bra beslut för nu kommer vi att få en jättefin terrass på bara två-tre dagar. Jag längtar efter middagar under äppelträdet och sköna lässtunder i solstolarna. Snart!
Förra lördagen blev det igen middag hos svärföräldrar, hos Daniels pappa i Vanda. Vi blev bjudna på champagne och god mat.
Och så har vi även varit hos min pappa i Tusby. Det råkade bli en familjefylld vecka. Och idag kommer min mamma till oss för att jag och Daniel ska gå på bio!
Vi har hängt en hel del på gården. Det finns mycket att planera, röja och fixa. De har väl lovat snö till nästa vecka, men jag hoppas hoppas det inte stannar kvar på marken.
amanda sofia 