Skriva

Höstlistan

Amanda SofiaLeave a comment

Nu är september här. Det var länge sedan jag fyllde i en blogglista, så nu när jag såg att både Kugge och Malin hade fyllt i en septemberlista bestämde jag mig för att också göra det. Listor är ju så roliga!

Första tanken under månadens första morgon:
“Nej, inte ännu!” när jag hörde att Oliver var vaken. Som varje morgon. Vi har nu börjat ta honom till vår säng kring 6-tiden när han vaknar, med hopp om att han skulle somna om där och att vi skulle få fortsätta sova. Men han börjar bara leka, riva mig i håret, snurra och sätta sig upp i sängen. Tiden då han sov sina nätter mellan oss känns väldigt avlägsen.

Synen på månadens första morgon: kaffe i mängder!

Jag ska jobba med:
Jag har inte ännu heller vant mig vid tanken att jag inte kommer att jobba på en stund. Så mitt jobb just nu är att ta hand om Oliver. Och så tänker jag nog också jobba med utkastet av romanprojektet jag har haft paus med. Det känns så bortkastat om jag inte fortsätter med det, då jag ändå har lagt mycket tid och energi på det under årens lopp. Hur svårt ska det vara att komma igång med skrivandet igen!? Jag trodde ju att det skulle gå att skriva på sommaren, men jag skrev kanske 2-3 sidor under hela den tiden vi bodde i Vichtis.. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men så kan det gå.

Jag ska skriva:
Oj, jag såg inte att den här frågan fanns. Men svaret är samma som på förra frågan. Och så ska jag också fortsätta skriva dagbok, det är så terapeutiskt. Och bloggen såklart.

Maträtt jag vill testa:
Vi bestämde med Daniel att vi skulle börja laga en soppa i veckan. Den här veckan blev det en tomatsoppa och nästa vecka tänkte jag testa på någon ny soppa. Det är egentligen ganska avkopplande att lägga hörlurarna i öronen och laga mat i sällskap av en bra ljudbok. Dessutom i vårt superfina, splitternya kök!

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Hmm.. Kanske att packa upp våra saker efter renoveringen i vår lägenhet. Det börjar se ut som ett hem igen!

En målsättning som är möjlig att nå:
Att börja skriva igen. Och att delta i någon kurs under hösten. Jag hade redan hittat en skrivarkurs på Arbis, men följande morgon när jag skulle anmäla mig var den fullsatt. Typiskt! Man borde alltid slå till direkt när man ser något man vill ha.

Den här boken ska jag läsa:
Maskiner som jag av Ian McEwan ska jag börja läsa till näst. Och så vill jag gärna läsa Kjell Westös nyaste bok. Och i oktober utkommer äntligen Keplers nyaste deckare!

Jag är mest kluven till:
Kommer jag att ha tid, energi och vilja att skriva färdigt min roman? Eller ska jag lägga undan den och börja skriva på en ny historia?

Det här ger mig energi just nu:
Oliver, vårt hem, promenader på Drumsö, alla roliga planer till hösten.

Det här ser jag mest fram emot:
Att rörrenoveringen ska bli färdig i hela byggnaden, så att vi inte behöver lyssna på borrljud hela dagen. Och att gå på bio!!!! Har längtat efter bio så otroligt länge och snart händer det!

Jag klagar inte på vyn då vi går och gungar med Oliver.

Min egen stund

Amanda SofiaLeave a comment

Jag vaknar av att en liten hand smäller mot min kind. Samtidigt flyger en fluga in i rummet som redan badar i solsken, trots att klockan bara är sju på morgonen. Oliver ligger bredvid mig och ler stort när jag öppnar ögonen. Vi har igen sovit oroligt. Han snurrar och övar på att krypa i sömnen. I stugan är det för varmt och för ljust. Varje morgon börjar lika: jag tänker att vi borde kanske åka härifrån för att Oliver sover så dåligt här. Men sedan kommer jag ut ur stugan och möts av allt det där jag längtar efter hela året; havet, den friska skärgårdsdoften, fågellivet och solskenet. Vi kan ju bara inte lämna holmen när vi nu är här. Jag knäpper på spisen och väntar på att vattnet ska börja koka så att jag får i mig min första kopp kaffe. Daniel klär på Oliver och bär honom till stugan bredvid, där min mamma bor. Oliver får busa och leka med sin mormor medan jag får lite egentid och Daniel får sova. Jag borde egentligen sova, men idag väljer jag att skriva. Det går trögt, speciellt utan kaffe.

Min skrivkurs började på söndagen. Jag tycker om konceptet bakom den här skrivkursen. Det går ut på att man i en månads tid ska skriva tre sidor varje morgon. Begreppet morgonsidor kommer från författaren Julia Cameron. Principen är att man ska skriva om vad som helst så fort man vaknar. Nu har jag gjort det i fem dagar (ibland får det bli på kvällen om det varit en jobbig natt) och jag tycker om det. Jag tror nog jag ska fortsätta med det även efter att kursen tagit slut. Det enda problemet är att jag känner ofta: ”är det verkligen meningen att jag ska pladdra på i tre sidor?” Det känns som att jag bara skriver dagbok. Men syftet med övningen är att öppna kreativiteten och rensa hjärnan. Jag tror att om man börjar morgonen med att vara kreativ är man också mer mottaglig för kreativitet under dagens lopp. Om jag tillbringar en halv timme på morgonen med att skriva fritt, kanske jag i något skede under dagen kommer till samma flow. Men det känns ändå som att jag borde sätta den där halva timmen på att skriva på mitt projekt? Tiden är så begränsad med en baby. Men samtidigt är det också ganska terapeutiskt att sätta sig ner med en kaffekopp och bara skriva vad man tänker på eller ser när man tittar runt sig.

7 sätt att komma igång med skrivandet

Amanda Sofia7 Comments
Det här landskapet gav mig inspiration till boken

Sömn är helt klart det jag saknar mest just nu, men på andra plats är nog definitivt kreativiteten. Jag saknar att använda min hjärna till annat än att fundera ut när Oliver ska sova eller äta. När jag var gravid hade jag storslagna planer på att skriva färdigt min bok som har varit på paus i ett par år. Jag skulle delta i National Novel Writing Month (det går ut på att deltagarna skriver ett manus på 50 000 ord under en månad) som äger rum i november. Oliver föddes den sjunde november. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte? När skulle jag ha hunnit med det? Jag vet ju att allt handlar om prioriteringar, men ibland är krafterna bara slut och man har inte möjlighet att sätta sig ner för att skriva några sidor om fiktiva karaktärer och intriger. Om man sovit högst två timmar i sträck under natten är det enklare att bara lägga sig ner med en bok eller Netflix om kvällarna. Och på dagarna sover han ju bara 30-40 minuter, vilket är helt för kort tid för mig att sätta mig in i skrivandet.

Men om några dagar börjar Daniels semester och då är vi två personer som tar hand om Oliver. Jag tänker mig att det är ett perfekt tillfälle att ta itu med skrivandet igen. Dessutom fick jag en kurs i kreativt skrivande som årsdagsgåva av Daniel. Jag älskar hur han alltid stöder mitt skrivande. Som morsdagsgåva fick jag en prenumeration på tidningen Skriva. Han vet ju hur mycket jag behöver skrivandet i mitt liv för att vara lycklig. Så nu är det dags att damma av mitt 55-sidors Word-dokument och bara börja, eller alltså fortsätta.

Men var börjar man när man inte har skrivit ordentligt på över ett år? Jag är beroende av listor, så jag bestämde mig för att skriva en lista om det här.

Sju sätt att komma igång med skrivandet:

  • Skriv bokens baksidetext för att få en kort beskrivning om vad boken handlar om
  • Hitta på bokens titel
  • Skriv något varje dag (minst 30 minuter om dagen)
  • Planera eller fundera på boken varje dag
  • Delta i en skrivkurs
  • Låt någon annan läsa de skrivna sidorna och be om input
  • Lägg bort telefonen och blocka alla sociala medier när det är dags att skriva

Så nu är det “bara” för mig att själv följa dessa tips, hitta tiden och att sätta mig ner för att skriva. Jag tror det måste bli på kvällarna när Oliver har lagt sig för natten.

Funderingar om lycka

Amanda SofiaLeave a comment

happyinyc

Rädslan över att vara totalt lycklig. Det är något jag har försökt jobba bort genom åren. Jag vet att jag har blivit bättre på att inte vara så rädd för att släppa in lyckan. Förr kunde jag vara väldigt försiktig med att konstatera att nu är jag lycklig, nu mår jag så bra. Jag tänkte alltid att något hemskt händer alltid då man säger högt att allt är bra. Jag tänkte: vad om jag nu jinxar det?

Men vad är det för liv om man inte vågar omfamna den där härliga bubblande lyckan som kanske kommer från att det är fredag, solen skiner, våren är snart här och bröllopet/resan/semestern närmar sig. Och inte bara en tillfällig, situationsbunden glädje, utan en genuin eufori och tacksamhet för livet överlag.

Dessutom tror jag att lycka attraherar mer lycka och framgång i livet. Det är så tydligt och självklart, men ändå är det svårt att alltid komma ihåg att tillämpa det i vardagen. Ibland kan det vara utmanande att inte fokusera på det negativa eller att inte vara rädd eller nervös för en situation eller framtiden. Men jag är helt övertygad om att då man vill något här i livet måste man våga tro på det och vara säker på att man i något skede av livet kommer att få det. Om det enda man vill är att ha ett liv fyllt med resor kommer man att dras till personer som känner likadant. Om ens högsta dröm är att bli författare, tror jag att man ska föreställa sig och visualisera sig små och konkreta steg för att nå det målet. I flyget mellan Finland och Sverige satt jag hela vägen och tänkte på vad jag skulle servera på min release fest sedan när min bok är skriven. Jag ska inte fokusera på hur lång väg det fortfarande är tills boken är utgiven, utan på det att boken någon dag kommer att ligga i min bokhylla. Och rädslan över att säga högt och jinxa den här drömmen finns tyvärr fortfarande där, men jag måste försöka träna bort det tankesättet.

Den perfekta lördagen

Amanda SofiaLeave a comment

skogen.JPG

Om jag skulle få som uppgift att skriva om en perfekt lördag skulle jag skriva om en dag som igår; jag vaknar till att solen fyller stugan med ett orangeljus, stiger upp och beundrar den vackra soluppgången ett par minuter och kryper sedan tillbaka under täcket och sover till 10. Jag lagar frukost och dukar fram, vi lyssnar på Ted och Kaj-podcasten medan vi äter. Vi klär på oss ordentliga skor och går på en skogspromenad och kliver över stora snöhögar medan solen värmer. Utan solglasögon hade vi antagligen blivit blinda. Vi diskuterar om skrivandet och andra inspirerande ämnen. Jag får bolla idéer med Daniel medan vi flyttar oss från skogen till isen och går runt några holmar, trots att jag lovade min mamma att vi inte skulle gå på isen. Solen värmer fortfarande och isen spricker plötsligt. Jag skriker och tror att jag ska falla i. Det är tydligen inget farligt, utan bara ett lager av is som spricker. Det lugnar mig ändå inte, men en promenad med några adrenalinkickar är ju helt okej.

När vi kommer tillbaka till stugan vill vi inte ännu gå in, så vi brygger kaffe med kokos- och mandelmjölk, tar kopparna med oss och sätter oss ute i eftermiddagssolen och njuter. Daniel älskar vintern och dagar som dessa, men jag kan inte låta bli att påminna honom om mina vårkänslor med jämna mellanrum. Vi går in och Daniel börjar laga indisk mat medan jag sätter mig ner och skriver. Det har jag inte gjort på några veckor nu. Kanel, kokos och doften av indiska kryddor sprider sig i stugan och jag tar paus för att äta. Sedan skriver jag i nästan tre timmar medan Daniel värmer bastun. Det finns ingen bättre känsla än känslan av att man har kommit framåt med något projekt och ser att sidorna ökar.

I bastun känns det plötsligt som sommar och vi minns ljudet av rasslande löv utanför, hur vågorna kluckar mot båten och stunden då vi hoppar ner i en spegelblank sjö för att svalka oss från bastun.

Kvällen avslutas med en film, Slumdog millionare, som vi båda sett tidigare, men som igen förvånar mig hur bra den är.

ljusrödvinter.JPG

Det var min perfekta lördag!

 

Vecka 4

Amanda SofiaLeave a comment

snöjanuari

Igen har det gått en vecka. Och igen är vi en vecka närmare våren! Den här veckan var lite speciell, eftersom skrivarkursen drog igång. Jag deltar i en författarkurs över nätet och kommer alltså att lägga ca 4-7 timmar i veckan på att skriva. Eller det är planen åtminstone. Det blir såklart lite utmanande med heltidsjobb, socialt liv och Netflix, men i åtta veckor framöver måste jag prioritera mitt skrivande på fritiden. Ända sedan jag var liten har jag velat bli en författare och skrivandet har alltid varit en självklar del av mitt liv, så nu känns det mer än naturligt att delta i en skrivarkurs och få mer tips och inspiration från en professionell och av de andra kursdeltagarna som verkar riktigt duktiga och ambitiösa. I morse hade jag väckning klockan 9, knäppte på kaffemaskinen och satte igång med några skrivövningar. Flera av övningarna gick ut på att man skulle ställa klockan på tio minuter och under dessa minuter skulle man skriva ett stycke enligt ett förutbestämt tema. Det var svårare än väntat att hålla sig vid 10 minuter, men verkligen behövligt att ibland bara flödesskriva utan att tänka för mycket på vart man vill komma med texten. Bara låta fingrarna flyga över tangenterna och när klockan ringer har man plötsligt en ny karaktär, en idé till en berättelse eller inspiration och lusten att skriva mer.

kaffesnö

snö2januari