Söndagsutflykt

Förra söndagen mötte vi upp Sonja och Joni + deras barn för att gå på ett litet skogsäventyr i Grankullaskogar. Det är nog verkligen något magiskt med skogen på hösten. Frisk luft, glatt sällskap och vacker natur. Det var en mycket bra start på den dagen!

Lilla A sov i vagnen genom hela utflykten. Pojkarna sprang med sina pappor och Sonja och jag fick lite efterlängtad tumistid. Vi grillade korv vid en brasa och efter ett par timmar ute i skogen åkte vi hem. Även om det ibland känns tungt att vakna 5-6 tiden varje dag, så märker jag nog att dagarna blir mycket längre så. Man hinner göra så mycket mer och skapa många nya fina minnen under de där extratimmarna. För tre år sedan skulle vi nog inte ha träffats klockan 9 på en söndagsmorgon, men nu när vi gjorde det så hann vi med så mycket annat också den dagen.

Skogen och vi

Skogen har en lugnande effekt på mig. Jag fyller mina lungor med doften av barr, fukt, jord, träd, bär, svampar. På hösten är luften alltid lika klar, krispig, frisk. Min favorit årstid är här och det här är första gången jag hinner njuta av den. Det är svalare än det brukar vara i september och jag har en för tunn jacka och dåliga skor för att gå på skogspromenad. Oliver springer glatt framför oss och jag tänker att han blir säkert en friluftsmänniska när han är stor. Själv skulle jag inte kalla mig för det, men ändå älskar jag att vara här i naturen. Kanske det inte är för sent att bli en friluftsmänniska?

Vi går nya stigar som vi inte har gått förut. Vi går djupt in i skogen och det är bara vi tre. Plötsligt känns skogen ganska stor och jag börjar tänka på björnar. Rör de sig också här i skogen? Vad om vi möter en enorm björn under vårt skogsäventyr?

Vi samlar kottar och pinnar, snubblar ibland, äter lingon och havtorn rakt från buskar och berättar om naturen för Oliver. Vi grillar korv vid en lägereld och glömmer bort allt annat än här och nu. På kvällen när Oliver har somnat badar vi bastu. Jag har saknat stugan och längtar redan efter nästa besök!

Nytt kök och Stora Kalvholmen

Vi håller på planerar vår kommande köksrenovering. Köket är stilrent och modernt nu men det finns bara inte tillräckligt med förvaringsutrymme för oss, så vi kommer att skaffa lite till skåp och sådant. Överlag tycker vi om hur det ser ut, men vi ska nog göra det lite mer praktiskt. Renoveringen kommer att bli någon gång under hösten, det är ännu inte helt fastspikat. Men jag ska visa before och after bilder när allt är färdigt!

I juli åkte vi på flera olika mindre och större utflykter. Vi tog t.ex. färjan över till Stora Kalvholmen en eftermiddag. Jag hade hört om stället men aldrig besökt holmen tidigare. Så fint! Och så lätt att komma dit. Vi tog bilen till Nokkalan Majakka, där vi hoppade på en färja och åkte typ 10 minuter tills vi var framme. Ett par timmar senare tog vi samma färja tillbaka, som den här gången körde via Gäddvik. Det var en vacker sommarkväll så det var fint att kunna beundra skärgården i Esbo.

På Stora Kalvholmen åt vi räksmörgåsar och njöt av goda glassar. Vi gick runt holmen som inte var sådär jättestor. Oliver tyckte det var spännande med frigående höns på caféet. Rekommenderar verkligen ett besök till den ön! På holmen fanns en stor lekpark, caféer, stränder och skog. Det var en mysig och harmonisk stämning på ön.

Hemma har vi njutit av vår balkong, den egna trädgården och av att kunna äta grillmat varje dag. Det känns som att vår livskvalitet ökade med flera grader när vi flyttade till det här huset. Vi älskar det! Här mår vi bra.

Lapland Hotels Bulevardi

För en vecka sedan tog vi buss och metro in till Helsingfors och checkade in på Lapland Hotels Bulevardi. Det var nog ett av de finaste hotellen vi bott på. Vi hade en egen bastu i vårt rum! Hur galet är inte det? Vanligtvis, när vi reser utomlands brukar vi välja de billigaste hotellrummen, för det spelar ju ingen roll hurdant rum man har om man får utforska New York, London, Tokyo eller någon annan spännande stad. Då kan man hur bra som helst bo i en liten koja med säng. Nu när vi firade vår bröllopsdag i vår före detta hemstad ville vi ändå lyxa till det lite. Och jag är så glad att vi gjorde det!

Efter att vi beundrat vårt fina rum och lämnat våra saker tog vi en promend genom sommarhelsingfors. Älskar den staden på sommaren! Vi gick till Kaserntorgets stora uteservering och skålade i Aperol spritz.

När vi blev hungriga åt vi hamburgare i gassande solsken. Det var nostalgiskt att gå omkring i våra gamla hemtrakter. Före vi flyttade till Drumsö bodde vi sex år i Ulrikasborg. Det var en så kravlös tid i livet. Studier, deltidsjobb, fester, barer, Nylle, biobesök osv. Jag kan föreställa mig att bo där igen som gammal, om vi inte då blivit för vana att bo i ett större hem med egen gård, för det skulle ju vara omöjligt i de trakterna.

Sommarkväll som bäst!

Nästa morgon fick vi en utsökt frukost serverad till rummet. Åh en sådan lyx att få sova 9 timmar i sträck i prassliga hotellakan, i ett luftkonditionerat rum.

Nöjda, utvilade och lyckliga tog vi metron och bussen hem igen.

Nycklarna till nya hemmet

Nu har vi fått nycklarna till vårt nya hem! Vi har åkt dit nästan varje dag för att föra lådor och saker. Varje gång vi är där blir jag mer och mer förälskad i huset. Oliver älskar också att vara där, vilket är ett gott tecken.

Gården ser ut som en djungel, men när vi har fått alla saker flyttade över så tar vi tag i det projektet. Det blir så spännande! På lördagen sover vi första gången i vårt nya hem!

Åh älskar den här vyn!

Och vårt äppelträd. Så idylliskt!

Date night!

När vi blev föräldrar lovade vi varandra att vi skulle ha date night minst en gång i månaden. I början var det faktiskt lättare att hålla det löftet, men sen ändrades allt på grund av coronan. Men nu på lördagen var det äntligen dags för ett restaurangbesök i Helsingfors! Oliver fick bli hemma hos oss med min mamma.

Vår date night var på Fiasco by Ultima, en italiensk restaurang nära salutorget. Det var länge sedan vi varit ute och äta på kvällen. Mycket välkommet alltså! Vi började med varsitt glas prosecco. Och så babblade vi igenom hela kvällen.

På grund av corona och restriktionerna i Finland var det ett lite annorlunda restaurangbesök. Vanligtvis skulle vi väl ha börjat äta kring 19, men nu fick man inte längre dricka en droppe alkohol efter klockan 18. Vi ville gärna dricka vin till maten, så vi hade ett bord reserverat till oss redan klockan 16.30 (!!).

Menyn var så välplanerad och maten så utsökt! Vi var otroligt nöjda med allt.

Efteråt gick vi en stund omkring i Helsingfors, tog sedan metron till Drumsö och hoppade på ett par elskotrar. Det var första gången jag åkte med en sådan och oj så roligt det var! Där flög vi omkring i den ljusa vårkvällen, mätta, lyckliga och skrattiga innan vi smög in i lägenheten och lovade varandra att göra det snart igen.

Blåsippor och kaffe i solen

Förra veckan åkte jag med Oliver till Ekenäs. Vår lägenhet kommer snart till salu, så vi flydde från Drumsö för att fotografen skulle få ta bilder ifred. Det blir spännande att se hur det går med försäljningen. Vem kommer att bo här efter oss?

I Ekenäs var det 14 grader i skuggan och det kändes nästan som sommar, trots att träden var kala. Oliver var mycket förtjust i Lejonparken. Jag längtar efter att åka till Ekenäs på sommaren då glasskioskerna har öppnat och träden har fått sina löv.

Den här gången blev det bara ett dygn i Ekenäs, men vi stortrivdes och fick så mycket energi av det.

Vi hann måla med vattenfärger, baka bullar (okej min mamma bakade men vi åt av dem), dricka kaffe i solen, gunga och klättra i lekparken. Mysigt!

Drömhuset

Vi har köpt ett hus! Allt hände sedan väldigt fort. Jag skrev det här inlägget om våra husdrömmar och om att vi inte hade skyndsamt att hitta vårt nästa hem. Och fem dagar senare hittade vi det! Jag visste direkt att det var något speciellt med huset, så när klockan blev 8.01 ringde jag till fastighetsmäklaren och bokade en visning. Hon blev chockad över hur snabbt någon ringde, men av erfarenhet hade jag märkt att de bästa husen såldes väldigt fort. I vissa fall hann vi inte ens gå på visning, för då var huset redan sålt (några timmar efter att annonsen hade publicerats). Så det gällde att vara snabb.

Vi gick på visning samma dag. Solen sken för första gången på väldigt länge och det låg något magiskt i luften när vi körde in till gården. Grannarna var samlade längs vägen för att de väntade på glassbilen som kom bakom knuten. Vi fick genast en så bra känsla av området. Mysigt, stämningsfullt, varmt. När vi steg in i huset kände jag det direkt. Magkänslan som sade att det var här vi skulle bo. Och jag såg på Daniel att han tänkte samma sak. Oliver sprang mest runt och ville röra i allting. Huset hade ett öppet kök, högt till tak, en balkong och en mycket stor bakgård, bastu, tre sovrum och havsutsik. Allt vi hade önskat oss.

Vi är så lyckliga över att äntligen ha en egen gård där vi kan odla tomater, vinbär och örter. Gården har dessutom ett äppelträd, så idylliskt. Igår blev köpet officiellt och i slutet av maj flyttar vi!

När vi såg öknen blomma

Med brist på något att blogga om gick jag igenom mina utkast för att se om det låg något där jag inte hade publicerat. Jag scrollade neråt och hittade ett inlägg från år 2016. Nu har det gått fem år sedan inlägget är skrivet, men ändå känner jag igen tankarna och kan känna sådär ännu idag. En stark längtan efter vår resa, vårt stora äventyr. Här var utkastet, skrivet i mars 2016:

Ibland kan jag titta på bilderna från vår tre månaders resa och undra om det verkligen är vi som står där på bilderna och tittar skräckslaget men förtjust ner i Grand Canyon eller blickar drömmande ut över Stilla Havet i Santa Monica. Gjorde vi faktiskt vår drömresa redan? Är den verkligen förbi? Varje dag tänker jag på ett minne, en känsla eller en händelse från resan. Och jag behöver knappast ens säga hur mycket jag längtar tillbaka. Jag hade ingen aning om att man kunde sakna en resa eller en plats i världen såhär mycket som jag nu gör och har gjort i nio månader. Men som tur är jag inte ensam om det. Som tur känner Daniel likadant.

I dag har jag varit på föreläsning och skrivit på min avhandling. För jämnt ett år sedan såg min vardag lite annorlunda ut:

35
IMG_9362
IMG_9294
IMG_9470
IMG_9504
IMG_9460

För ett år sedan bodde vi på ett egendomligt hotell mitt i öknen, med åsnor och husbilar på bakgården. Vi besökte Nordamerikas lägsta punkt, som var 85,5 meter under havsnivån och det kändes som om min hjärna kokade av hettan. Vi drack litervis med vatten som hann bli varmt i bilen och mitt kamerabatteri höll på att ta slut, vilket jag var stressad över varje gång jag tog en bild. Vi körde i landskap som såg ut som taget ur ett bilspel eller en bilreklam och vi fick se öknen blomma. Allt var så kravlöst och vi var så fria där ute i ödemarken.

Kalla dagar i Ekenäs

Förra veckan åkte Oliver och jag till min mamma i Ekenäs. Oliver var så lycklig över att få umgås med sin ”mimmi” (han började redan tidigt kalla henne för det så det fick stanna).

Det är så skönt att Oliver nuförtiden går överallt. Vi kunde lämna vagnen hemma i Helsingfors och istället promenera eller åka pulka om vi skulle någonstans.

Det var -20 grader under de dagarna vi var i Ekenäs. Sagolikt vackert och idylliskt, men helt för kallt tycker jag.