It’s a boy!

Vi hade ju storslagna planer att barnmorskan skulle skriva könet på en lapp och vi skulle öppna lappen när vi åt ute på en fin restaurang ett par dagar senare. Men nyfikenheten tog över och redan några timmar efter ultraljudet öppnade vi lappen tillsammans och såg ordet ”pojke”. Jag började direkt storgråta lyckotårar och var glad att vi hade öppnat lappen hemma på vår soffa istället för på en fin restaurang.

Livet är så konstigt ibland. Sen jag var liten har jag drömt att jag har en son som heter Oliver. Drömmarna var alltid olika men alltid när jag hade ett barn så var det Oliver. Förra hösten drömde jag att jag ordnade Halloween-födelsedagskalas för Oliver och när jag plussade på stickan och räknade ut det beräknade datumet insåg jag att det just faller kring Halloween!

Nu kan vi med gott samvete fortsätta kalla minipersonen i magen för ”han”, som vi egentligen har gjort sedan jag plussade på stickan en solig eftermiddag i februari.

Jag skulle ju självklart ha varit lika lycklig om barnet hade varit en flicka och huvudsaken var ju förstås att allt verkade vara bra med vår miniperson! Men det ger mig igen mer orsak att lita på min magkänsla, vilket jag alltid brukar göra.

Vecka 21: Redan halvvägs!

Idag var vi på rutinultraljudet. Jag har egentligen inte varit så nervös för den men stunderna innan var väldigt spännande. Trots att magen växer och babyn sparkar aktivt där inne kan man ju inte veta om det är något fel med utvecklingen. Men allt var jättebra och vi såg små minifötter och minifingrar och en miniperson som vi redan älskar mer än allt annat!

Barnmorskan skrev könet på en lapp så att vi får kolla lappen på tumanhand. Imorgon ska vi äta på en fin restaurang för att fira och öppna lappen. Så sjukt spännande att vi snart vet lite mer om vår miniperson!

Vecka 20

Vecka 20. Så konstigt att jag nu är halvvägs in i graviditeten? Jag tänker fortfarande att det är helt i början men så är det ju inte. På söndagen kände Daniel för första gången rörelser genom magen. Och trots att jag känner rörelser med jämna mellanrum blir jag alltid lika glad av dem. Mitt i ett tre timmars möte på jobbet kan den lilla plötsligt börja sparka och vara rastlös och så börjar jag le för mig själv när jag inser att det inte bara är jag; vi är ju två. Och samma händer när jag vaknar klockan fyra på natten och inte får sömn. Sedan börjar lillen göra kullerbyttor i magen och så är vi plötsligt två som inte får sömn. Så otroligt mysig känsla!

Men annars då? Jag märker att jag och min kropp verkligen behöver semester men ändå är det den kommande semestern som stressar mig. Det finns så mycket att göra på jobbet och de här senaste dagarna har jag haft hög puls och känt mig andfådd pga stress. Jag måste varva ner och tänka på hur dåligt det är med stress. Andas in, andas ut. Kanske jag borde börja meditera.

Varje helgdag under våren har jag jobbat in och så har jag även jobbat extra under vissa veckoslut så nu på fredagen får jag en ledig dag! Och imorgon efter jobbet åker vi till Tyskland. Det blir en lång dag men ändå så roligt att få se en ny stad och att umgås med svärföräldrarna.

Vecka 19

46,1 % av graviditeten är avklarad, så snart är jag halvvägs. Tiden gick verkligen som långsammast i början. Nu springer tiden iväg och magen den bara växer och växer!

På måndagen hade jag en läkartid och där lyssnade vi igen på babyns hjärtljud. Jag blir alltid lika glad! Och nu i skrivande stund ligger jag på sängen i Vichtis och känner hur det sparkas och härjas inne i magen. Jag började känna av rörelserna redan kring vecka 14-15 men i början var det svårt att avgöra om det faktiskt var rörelser eller inte. Och nu har rörelserna blivit allt tydligare för var dag som går. Om fjorton dagar får vi veta om det är en liten flicka eller en liten pojke som bor och växer inuti min mage. Så spännande!