Termometern på balkongen visar över trettio grader. I skuggan är det svalare men när jag blundar kunde det lika bra vara juni och inte mars. Solen gassar och jag tar av mig ylletröjan. Det är årets första varma vårdag. Jag känner solens mjuka smekning mot min hud. Jag har saknat den här värmen. Fåglarna kvittrar hysteriskt och jag hör ett konstant ljud av vatten som rinner, snön som smälter och gräver sig in i marken. Redo för att lämna oss. En avlägsen fiskmås ropar någonstans längre bort. Och jag känner en sådan oerhörd tacksamhet. Känslan fyller hela min kropp. Tacksamhet över att få bo här med egen gård och balkong. Tacksamhet för att få känna solen mot min hud, höra fåglarna sjunga och ha en hel vår och sommar framför mig.
amanda sofia 