Den legendariska kvällen

Sällan har en sommar innehållit lika många fina stunder som denna sommar. En av de mest legendariska kvällarna under sommaren var när jag gick ut på “ett par glas vin” med mina två kusiner Fia och Julia. Vi började kvällen med lite rosé och utsökta pizzor på Skiffer och fortsatte sedan till Löyly.

Helsingfors visade sin vackraste sida men inga solnedgångar är lika vackra som de vi har fått uppleva på vår holme i Porkala, kunde vi alla tre konstatera när vi smuttade på vårt vittvin och blickade ut över den pastellfärgade himlen.

När klockan blev tolv stängdes Löyly, men vi ville verkligen inte sluta kvällen där. Den hade ju just börjat, kändes det som. Tiden gick helt för fort och vi började leta efter nästa ställe. Det var måndag, men vi blev ändå chockade över hur många barer som stängdes redan klockan tolv. Det var ju ändå juli och semestertider! Till slut hamnade vi i Erottaja Bar för att sjunga karaoke. Kvällen blev till tidig morgon och fåglarna skrek och solen gick upp. Den spontana natten slutade med att Fia sov över på vår soffa och vi spenderade nästa dag tillsammans. Helt oplanerat förvandlades den “lugna kvällen med ett par glas vin” till en legendarisk kväll som avslutades med att både Fia och Julia kom med till The Killers konserten följande kväll!

Det är inte alla som är så lyckligt lottade som vi med så jämnåriga och likasinnade kusiner. När vi var små hängde vi alltid tillsammans på vår holme. Vi reste tillsammans, åkte på kryssningar, spelade spelkort, simmade, åkte på båtutflykter, skapade de bästa barndomsminnena och skrattade – alltid har skrattet varit nära med dessa två. Trots att den röda Juissin kanske har bytts ut till rosévin och spelandet på holmen har bytts ut till dans och barkvällar har inget annat förändrats. Vi är fortfarande samma kusiner som sprang som små på klipporna på holmen och skrev brev till varandra under somrarna, trots att vi spenderade varje vaken stund tillsammans. Jag är så glad att vi hann uppleva det här dygnet tillsammans innan Fia åkte tillbaka till Australien där hon bor. Hoppas det här bli en årlig tradition som vi alltid kommer att fortsätta med!

Bröllopet del 1

img_1437

Trots att det är sex veckor sedan den bästa dagen i mitt liv minns jag ändå allt så tydligt. Flera gånger efteråt har jag tänkt: “Oj bara jag skulle få uppleva den dagen om och om igen” som i Groundhog Day. Om jag var tvungen att leva en dag på repeat så skulle det definitivt vara 16.6.2018.

Allt började med att väckarklockan ringde 8.00. Sonja och jag sov i vår dubbelsäng och Fia sov på soffan i vårt vardagsrum. Jag hade somnat rätt snabbt efter en middag med flickorna, men vaknat klockan 5 och inte fått sömn. Det var ju lite pirrigt. Vi satte på musik (partysånger från 2008), dukade fram frukost, öppnade en skumpaflaska och gjorde oss i ordning. Klockan 9 ringde det på dörren och två glada flickor kom in med sina kappsäckar. Vi hade verkligen tur med våra frisörer och sminkörer. Det kändes som om vi hängde med våra kompisar och de gjorde stämningen mindre nervös. Och så sjukt duktiga de var!

Vi hade sagt att vi gärna skulle vara färdiga klockan 12. Några minuter innan klockan slog tolv smällde tambursdörren fast och kvar blev vi tre. Nervösa, pirriga, glada, ivriga och fixade med fina frisyrer och smink. Sonja och Fia hjälpte mig in i min klänning (vilket var ett litet projekt med all mängd tyll och korsettdelen som måste spännas), klädde på sig sina vackra klänningar och sedan beställde vi taxi. Då blev jag nervös!

img_1452

e4a0a659-f552-46b7-8b43-326a28c19b09

Som tur hade jag valt de bästa brudfrämmorna som fick mig att skratta och slappna av. Jag minns att jag oroade mig för att komma in i taxin med min stora, puffiga klänning. De sade att isåfall lägger de mig ner liggandes på baksätet och springer vid sidan om taxin till kyrkan, haha. Men vi rymdes alla tre in i taxin som körde oss den korta vägen till Tyska kyrkan.

c6958201-5b01-434b-bb82-a134bba39104

Jag märker att jag nu också blir nervös bara av att tänka på den här stunden! Taxin rullade fram till Tyska kyrkan och alla bröllopsgästerna stod samlade utanför. De skulle ju inte få se mig innan vigseln, tänkte jag. Taxichauffören förstod ju problemet, så han trängde in den stora bilen genom en smal grind, så att jag inte behövde stiga ut bland gästerna. Dessutom visade det sig att fönstren i taxin var mörka, så gästerna såg väl inte oss. Tyska kyrkans kanslist välkomnade oss och ledde oss till det hemliga rummet där vi kunde vänta tills kyrkklockorna skulle ringa. Min pappa kom också med och där kände jag hur hjärtat slog som trummor i mina öron. Där skulle vi stå och vänta i ungefär femton minuter, om inte mer. Äntligen ringde klockorna och vi började gå genom den evighetslånga gången under marken som ledde till kyrkan. Det var inte helt lätt med min stora klänning, men mina brudfrämmor såg till att slöjan eller klänningen inte fastnade någonstans. När vi väl var framme vid dörren stegade mina brudfrämmor fram längs altaret.

Bild004

Bild005.jpg

Bild008.jpg

Pappa och jag väntade ännu några minuter. Kanslisten sa åt mig att försöka slappna av och le, njuta av varje stund. När vi började gå kände jag hur nervositeten lättade och jag fick se alla våra nära och kära samlade för att fira vår kärlek, för att fira oss. Jag fick kalla kårar och blev helt varm. Och det bästa av allt var att se Daniel framme vid altaret. Han log så stort och fick mig känna mig så trygg. Jag har aldrig sett honom lika lycklig och nervös. När vi tog i varandras händer kände jag hur han bara skakade. Jag kände mig plötsligt inte alls nervös. Efter en stund slutade hans hand att skaka och senare sade han att det var för att jag var vid hans sida. Han berättade att han (som aldrig brukar vara nervös) hade varit jättenervös när han stått där framme och väntat på mig i så många, långa minuter.

Bild013.jpg

Bild025

Vi hade bett om en kort vigsel och det fick vi. Jag minns knappt vad prästen sade, men jag minns hur lycklig jag var. Daniels mamma läste en del ur bibeln och min bror Fredrik sjöng och spelade en sång som han hade skrivit själv. Det var en av de vackraste sångerna jag har hört och den passade så bra till oss, trots att han en gång i tiden skrev den till sin egen fru när de hade förlovat sig. Så fint!

Bild027

Bild035

Bild 5-11: Emilia Nyberg

Sedan var vi plötsligt gifta! Hurra! Den bästa känslan! Vi gömde oss i ett litet rum medan gästerna ställde sig utanför kyrkan. Det var en så overklig känsla att se på varandra och konstatera att nu var den delen över och nu är vi man och fru! När vi sedan gick ut ur kyrkan möttes vi igen av ett stort gäng glada vänner, familj och släktingar. Hela den stunden i kyrkan och efter kyrkan lever jag länge på. Eller förstås hela dagen, men det får ni höra om en annan gång.

Nostalgi på holmen

Som jag tidigare skrev var årets midsommar en av de bästa. En av orsakerna var att vi kunde fira på två olika ställen och med olika människor. På lördagen drack vi kaffe och åt en ordentlig frukost i Ingå, hoppade in i båten och sedan bilen och åkte till Porkala för att fira med min familj och släktingar.

IMG_8819.JPG

IMG_8824.JPG

IMG_8821.JPG

IMG_8828.JPG
Det var en väldigt overklig känsla att komma till holmen. För det första är det alltid lite speciellt att komma till holmen den där första gången på året. Alla klippor, havet, rötterna, fåglarna och växterna har väntat på en hela långa vintern. För det andra hade det ju stormat och regnat kvällen innan, men nu sken solen och havet glittrade och allt var så vackert. Men för det tredje kändes det som en midsommar rakt från min barndom. Nästan alla var på plats! När vi bar upp väskorna till stugan och hälsade på kusiner och mostrar och hundar sköljdes jag av nostalgi. Såhär var det ju alltid när vi var små och alla var samlade på holmen.

IMG_8864.JPG

IMG_8865.JPG

Vi blev direkt bjudna på Aperol spritz och en härlig gräddtårta till ära av Julias 25-års dag. Sedan blev det pizza och musik på klipporna. Pojkarna hade riggat upp ett gammalt segel som vindskydd. Där satt vi tills solen gick ner, precis som när vi var små. Fast då sprang vi väl omkring och lekte och byggde kojor. Det som också var så nostalgiskt var att se hur alla barn på holmen (ca 10-15 stycken?) nu lekte samma lekar och spelade samma spel som vi.

IMG_8874.JPG

IMG_1818.JPG

IMG_1824.JPG

Bröllopstårtan!

I mars gick vi på caketasting och hittade den perfekta bröllopstårtan för oss. Det blev ingen traditionell gräddtårta, utan istället flera eleganta cheesecakes. Smaken vi valde var champagne-passion och den var så luftig, fräsch och lätt. Den smakade lite solero-glass, vilket var min favorit glass när jag var liten. Vi beställde tårtan via Tårta på tårta och var supernöjda med slutresultatet. Tårtorna var både vackra och den godaste cheesecaken jag någonsin ätit! Som dekoration hade de vackra pärlor tillverkade av vitchoklad och några eukalyptuskvistar.

IMG_8659

IMG_1531

IMG_1525

Midsommarafton i Ingå

Denna midsommar var en av de bästa! Det som gjorde den så bra var att vi var på två olika ställen och hängde med två olika gäng under veckoslutet. Perfekt sätt att maximera det roliga! Vi började firandet i Ingå.

Här hade havet lugnat sig, men när vi åkte båt till holmen hoppade vi på två meter höga vågor och det var en ordentlig storm ute i Ingå skärgård.

Vi var tio personer som åkte till Jonis holme där vi badade bastu, simmade i havet, åt kräftor och midsommarmat, eldade en midsommarbrasa, lyssnade på musik och dansade så stugan skakade fram till tre på natten. Bra sällskap, god mat och typiskt men också lite mysigt midsommarväder.

Sneak peek från bröllopet

Bröllopsyran håller sakta på att lägga sig, men ändå märker jag att minnen från lördagen dyker upp med jämna mellanrum och jag blir helt varm och glad av det.  Man brukar ju höra om att det ofta finns något som har gått fel eller tokigt under ett bröllop, något man kan skratta åt efteråt, men jag kommer inte på en enda sak som gick fel på vårt bröllop. Allt kändes så perfekt! Valet av fotograf var också något vi båda var så otroligt nöjda med. Vår fotograf var Emilia Nyberg och vi valde egentligen henne för att jag har länge läst hennes blogg och visste att hon var duktig. Nu har vi fått några sneak peek bilder av henne och resten av bilderna kommer om några veckor. Men det var inte bara det att bilderna blev så otroligt fina, utan hon var lätt att umgås med under de där nervösa och stora stunderna kring vigseln. Jag kan verkligen rekommendera henne!

sneakpeak04

sneakpeak01

sneakpeak05

sneakpeak09

sneakpeak07

sneakpeak06

Alla foton: Emilia Nyberg

Min möhippa!

Igår ringde det på dörren och två reseledare steg in i vår lägenhet! Sonja och Fia, mina brudfrämmor hade ordnat en möhippa med temat Världen runt eftersom jag älskar att resa. Till mig hade de en cheerleader kjol och pom poms. Jag fick representera USA!

Herre gud vad spännande det var att det äntligen var dags! Och att inte ha någon kontroll över dagen och inte veta vad vi skulle göra. Vi började med att skåla i skumpa och sedan fick jag ögonbindel medan mina två reseledare ledde mig till en restaurang.

Första stoppen var Marocco! När jag äntligen fick öppna ögonen möttes jag av ett helt gäng med glada och utklädda vänner. Det var så otroligt att ha alla sina närmaste vänner samlade runt ett bord. Alla förutom Stina kunde komma (eftersom hon hade beräknade dagen då!). Vi åt en supergod brunch på Sandro. Jag hade aldrig ätit brunch där förut, men wow, jag kan verkligen rekommendera den brunchen! Så stort urval och galet goda kakor till efterrätt.

Efter brunchen var alla mätta och nöjda och vi kunde fortsätta resan. Det var så roligt att människor hade satsat på sin klädsel! Det var cowboy-hattar, safari-dräkter, kimonon, solhattar och strumpor i sandaler. Jag var imponerad! Vi promenerade ner till min favorit del av Helsingfors, nämligen stranden i Eira. Alla hade tagit med sig ett vykort eller en bild på sitt favorit resmål och sedan skulle jag gissa vem som hade valt vad och sedan förklara hur jag känner den vännen. En så rolig idé som passade perfekt till temat! Det var ganska svårt, men jag tycker att jag ändå fick en del rätt. Efter det hade vi några andra aktiviteter i parken och provsmakning av skumpa, champagne och vin.

Vädret kunde inte ha varit bättre! Strålande solsken och sommarvärme. Vi satt i parken och drack champagne tills vi fortsatte vår resa. Vi kom fram till hotellet Radisson Blu och där möttes jag av ett snyggt dekorerat hotellrum med vimplar, popcorn, godis, skumpa med sockervadd och musik. Det var så roligt att umgås och dricka på rummet. Där bytte vi sedan om till andra kläder och fräschade upp oss.

Sedan fortsatte färden igen mot det okända! Vi hoppade på bussen och kom till Italien. Eller den stämningsfulla restaurangen Linko. Jag åt en så fräsch sallad med halloumi, jordgubbar och avocado, som jag tänker återskapa under veckan.

Efter maten promenerade vi igen vidare med några obligatoriska fotopauser eftersom Petro hade med sig sin selfiepinne! Som vanligt hade jag ingen aning vart vi skulle. Vi kom fram till Korjaamo och Sonja berättade att vi skulle gå på Päiväkirjaklubi, dvs. vi skulle lyssna på personer som frivilligt läser upp sina dagböcker från tonårstiden! Herre gud. Så sjukt modigt av dem! Det var helt galet roligt och salen exploderade av skratt. Jag förstår inte hur de här personerna vågade göra det?!

Hela kvällen blev jag bjuden på fräscha och somriga aperol spritzar och skumpa och öl. Allt vad jag ville ha! En sån lyx. Och så sjukt bra vänner jag har. Inte en enda gång var det stelt eller konstigt, trots att där var en hel del människor som aldrig träffats förut. Allt gick så naturligt och alla kom så bra överens med varandra. Jag har garanterat de bästa vännerna! Efter Korjaamo tog vi oss till Merikerho, en båt i Berghäll där vi spelade Never have I ever och satt ute hela kvällen. Vid två tiden hoppade vi på bussen och åkte till vårt hotell, där jag övernattade med mina två brudfrämmor. Så roligt att sova på hotell i sin egen hemstad! En perfekt möhippa och dagen gick helt för snabbt förbi. Jag är så otroligt tacksam för mina vänner och imponerade över hur bra planerat och ordnat det var.

Idag åt vi en lyxig hotellfrukost på tremanhand innan det var dags att krama mina brudfrämmor hejdå. Hemma kändes det så tomt efter att man tillbringat en hel dag tillsammans med alla sina vänner. Som tur ser jag dem alla snart igen på bröllopet!

Antal dagar till bröllopet: 20!

Bröllopsnervositet

Photo 12-05-2018, 10.36.03

På lördagen fylldes vår lägenhet med ca 20 män då Daniels kompisar kom och rövade bort honom. Det var dags för hans polttare (svensexa, så konstigt ord på svenska)! Pojkarna kom in utan att ringa på dörrklockan och det bara vällde mer och mer typer in i vårt sovrum. Klockan 8 på morgonen! Som tur hade Daniels bestman skrivit till mig kvällen innan och varnat att det kommer att hända, men ändå var det absurt att ha så många människor hemma hos sig då man precis hade vaknat och satt där yrvaken i sin pyjamas. Daniel fick packa sin väska, dricka en öl och klä på sig en dinosauriedräkt. Efter en stund försvann de alla och jag fick ett samtal från Sonja. Hon berättade att vi tyvärr inte hade polttare samtidigt, men hon sa att hon kan träffa mig på stan istället. Det var årets varmaste dag så vi gick till Allas Sea Pool för en kaffe.

Photo 12-05-2018, 11.52.05

Photo 12-05-2018, 10.35.31

På kvällen träffade jag Sonja igen och hon bjöd på skumpa och fräscha snacks. Tuuli och Meeri kom också dit och vi kunde sitta ute tills det blev mörkt! Sommaren är äntligen här! Jag blev övernatten hos Sonja och hade mitt helt egna rum, vilken lyx! Det kändes också så nostalgiskt på något sätt, eftersom Sonja nu bor väldigt nära var hon bodde när vi var yngre och vi var typ hela tiden övernatten hos varandra. Dessutom kom min mamma och hämtade mig på morgonen då vi ju skulle fira morsdag. Som yngre fick vi hela tiden skjuts av våra föräldrar fram och tillbaka mellan våra hem. Så bortskämda var vi.

fruktochbär

sonjameeri

sonjaskumppa

IMG_7939

meeriskumppa

Idag är det bara 33 dagar kvar till bröllopet. Idag träffade vi vår präst för att gå igenom vigseln. Nervöst! Spännande! Roligt! Skrämmande! Jag ser så galet mycket fram emot dagen, men är också ganska nervös. Är allt fixat? Kommer allt att gå bra? Kommer dagen att gå för fort? Kommer jag att snubbla i kyrkan? Kommer alla att vara glada? Det ser vi väl om ungefär en månad!

38 dagar kvar till bröllopet

Wow. Jag kan inte riktigt förstå att det bara är 38 dagar kvar till bröllopet. Fem veckor och tre dagar kvar till Den stora dagen. Men det finns nog ändå tydliga tecken på att det närmar sig:

  • Varje vecka har vi flera inbokade grejer som har med bröllopet att göra
  • Jag börjar fundera på små detaljer och stora bröllopsrelaterade problem precis innan jag ska somna
  • Jag pinnar på Pinterest ovanligt ofta
  • Jag börjar bli nervös
  • Igår mötte vi upp med cateringen för att diskutera dagens schema och maten
  • Jag börjar bli nyfiken på när det blir dags för polttare/möhippa?

Det som vi ännu har på to-do listan såhär fem veckor innan bröllopet:

  • På måndagen träffar vi prästen
  • På tisdagen åker vi till bröllopslokalen för att se hur vi ska placera borden etc
  • På onsdagen åker vi till banken för att göra ett äktenskapsförord
  • Veckan efter det ska vi hämta min brudklänning från sömmerskan
  • Träffa fotografen
  • Träffa frisören/sminkaren som gör testfrisyr och testsmink till mig
  • Köpa borddukar
  • Prata med en florist
  • Bestämma sångerna till kyrkan
  • Fixa detaljer och dekorationer till bröllopslokalen
  • Träffa bridal party för en genomgång av dagen

+ säkert en massa annat jag inte nu just kommer på. Det börjar verkligen bli lite nervöst. Men allt ordnar sig och det är ju bara en rolig och bra nervositet.

Bilderna är från vintern då jag använde mitt presentkort till blombutiken för att skapa en brudbukett. Vissa blommor kommer jag att ändra i buketten, men vill ändå att den ska vara ganska grön med många eukalyptuskvistar.