Söndagstankar

Det där tunga novembermörkret har lagt sig över Finland. Men vi överlever genom att tända ljus på morgonen, pynta huset och balkongen med långa ljusslingor, lyssna på julmusik, inleda glöggsäsongen, baka jultårtor och gå på promenader alltid då solen tittar fram.

Det är söndag idag, så vi dricker hett kaffe och äter frukost och går sedan ut på vår traditionella söndagspromenad till stranden. Oliver ropar av glädje när han ser stranden, krälar sig ur vagnen och skyndar ner till sanden. Han tar sin lilla spade från vagnen och börjar gräva, men blir förvånad när sanden är så hård. Det går ju inte längre att bygga sandslott här. Vi förklarar och berättar om vintern. Vi beundrar de små vattenpölarna som har förvandlats till is. Det kommer ett roligt ljud när isen krackelerar under våra skor. Frosten har lagt sig i sjögräset som ligger på stranden, en glittrande kvarleva av sommaren. Vi minns de heta sommardagarna då vi vadade i havet och välkomnade den svalkande havsbrisen på vår varma hud. Nu känns havsbrisen kall mot kinderna och vi drar kragen över munnen, skyddar oss från vinden. Novembersolen värmer ändå svagt. Plötsligt börjar det virvla små, små snöflingor ner från himlen. Snöflingorna smälter direkt då de landar på oss. Vad stör det att årets mörkaste tid är här när vi ändå ibland får uppleva stunder som dessa? Och vad spelar det för roll fast vi har flera månader kvar av kyla, snöslask och regn när tiden ändå går så fort? Vi blinkar och snart är det redan nya knoppar i träden och en ny sommar påväg in i vårt liv.

Ett besök till stugan

Jag är så glad att vi hann åka till stugan ännu då hösten var som vackrast. Jag älskar att vara där på hösten!

En morgon när Oliver gick upp för att leka med sin Oma fick jag egentid och kunde gå ner till sjön för att njuta av morgonsolen. Löven sprakade i vackra färger och luften var frisk och krispig.

Den finska naturen är så otroligt vacker på hösten. Det känns viktigt att tanka i sig av det vackra så mycket som möjligt nu innan vintern är här.

Oliver fick åka och se på stora fordon en dag, vilket var mycket spännande! Daniels styvpappa, som varit pilot på Finnair under hela sin karriär, har nu bytt jobb och sköter istället om Hill Side’s golfbana. Oliver fick provköra några stora fordon när vi var där. Det var lite för spännande ibland då maskinerna hade så högt ljud, men han pratar om dem fortfarande, så det var nog en minnesvärd upplevelse för honom.

Sent i oktober

Snart har alla löv fallit. Ute piskar regnet mot fönsterrutorna. Vinden viner och det känns tydligt att vi bor så nära havet nu. En ordentlig höststorm härjar ovanför oss. Den här hösten har gått så fort. Jag känner att jag inte riktigt hinner med nu. I år har jag inte alls hunnit tända ljus, laga grytor eller läst någon bra bok under en varm filt. Jag har inte hunnit njuta av hösten ännu. Vanligtvis brukar hösten vara den mest kreativa och inspirerande tiden på året men så känns det verkligen inte nu. Kanske hittar jag tillbaka till det i något skede, kanske inte. Vi får väl se. Som tur har vi ändå hunnit gå på några promenader i höst och bekantat oss med våra nya hemtrakter.

Tänk att månaden snart byts till november. Jag tycker det var bara några dagar sedan sommar. Om 1,5 vecka firar vi redan Olivers 2-årsdag! Vi får hoppas att vi alla är friska då och kan ordna ett litet kalas.

Skogen och vi

Skogen har en lugnande effekt på mig. Jag fyller mina lungor med doften av barr, fukt, jord, träd, bär, svampar. På hösten är luften alltid lika klar, krispig, frisk. Min favorit årstid är här och det här är första gången jag hinner njuta av den. Det är svalare än det brukar vara i september och jag har en för tunn jacka och dåliga skor för att gå på skogspromenad. Oliver springer glatt framför oss och jag tänker att han blir säkert en friluftsmänniska när han är stor. Själv skulle jag inte kalla mig för det, men ändå älskar jag att vara här i naturen. Kanske det inte är för sent att bli en friluftsmänniska?

Vi går nya stigar som vi inte har gått förut. Vi går djupt in i skogen och det är bara vi tre. Plötsligt känns skogen ganska stor och jag börjar tänka på björnar. Rör de sig också här i skogen? Vad om vi möter en enorm björn under vårt skogsäventyr?

Vi samlar kottar och pinnar, snubblar ibland, äter lingon och havtorn rakt från buskar och berättar om naturen för Oliver. Vi grillar korv vid en lägereld och glömmer bort allt annat än här och nu. På kvällen när Oliver har somnat badar vi bastu. Jag har saknat stugan och längtar redan efter nästa besök!

Midsommaren 2021

Midsommaren firades i år på holmen i skärgården. Det är alltid en lika speciell känsla att komma till holmen efter vintern. Alla stenar, rötter och klippor är på samma ställe som vanligt. Havet glittrar likadant som förr. Luften doftar hav och sjögräs, sommar och skog. Måsarna välkomnar oss tillbaka och det känns som om man kommit hem.

Vi kom till holmen redan på torsdagen före midsommarafton. Det känns alltid skönare att vara färdigt på holmen när man vaknar på midsommaren. Trots att det inte är en så lång väg hemifrån (35 min med bil) så är det ändå alltid ett projekt med att packa, fylla bilen med saker, köra den slingriga vägen till hamnen, åka båt och bära upp alla saker från båten.

Nästa dag var det midsommar! Solen sken, värmeböljan fortsatte, vi tog flera dopp medan Oliver sov. Vi vinkade till min pappa och hans fru Marita som seglade förbi holmen.

Vi gjorde Duellen från Hbl med min mamma, utforskade holmen med Oliver, lekte och njöt. På kvällen drog vi fram några bord och åt middag med mina kusiner och min moster. En så trevlig kväll!

Senare på kvällen samlades holmens befolkning på berget för att dricka vin och se på solnedgången.

På lördagen levde vi öliv. Vi badade bastu, simmade, grillade, spelade spel, klappade hundar, skrattade och somnade sent. En superbra midsommarhelg!

Blåsippor och kaffe i solen

Förra veckan åkte jag med Oliver till Ekenäs. Vår lägenhet kommer snart till salu, så vi flydde från Drumsö för att fotografen skulle få ta bilder ifred. Det blir spännande att se hur det går med försäljningen. Vem kommer att bo här efter oss?

I Ekenäs var det 14 grader i skuggan och det kändes nästan som sommar, trots att träden var kala. Oliver var mycket förtjust i Lejonparken. Jag längtar efter att åka till Ekenäs på sommaren då glasskioskerna har öppnat och träden har fått sina löv.

Den här gången blev det bara ett dygn i Ekenäs, men vi stortrivdes och fick så mycket energi av det.

Vi hann måla med vattenfärger, baka bullar (okej min mamma bakade men vi åt av dem), dricka kaffe i solen, gunga och klättra i lekparken. Mysigt!

Vårlängtan

Igår regnade det små istappar och idag ligger det en tjock, vit dimma över ön vi bor på. Det är grått, kallt och inte sådär jättemysigt väder. Men som tur hann vi få några vackra vinterveckor i februari. Bilderna är tagna förra veckan när jag tog kameran och hörlurarna med och gick på promenad medan jag talade med Jannika i telefon.

Snart är det mars och det är ju en vårmånad! Även om vintern har varit fin, så längtar jag efter torra trottoarer, vårjackor, sneakers, fågelkvitter, blommande träd och solen som värmer. Snart!

Fredag igen

Och så är det plötsligt fredag igen. Det är -19 grader idag, men vi var ändå på en rask promenad på morgonen för att få frisk luft och röda kinder. Idag skiner solen igen. Är det bara jag eller har februari varit förvånansvärt solig? Okej, vi är bara inne på den femte dagen av februari, men ändå. Ljuvligt med sol!

Bilderna är tagna förra veckoslutet då vi var i Vichtis. Isen var inte så tjock, så vi kunde inte gå på den. Men Daniel tog ett dopp i sjön när vi badade bastu. Jag förstår inte hur jag vågade vinterbada för ett par år sedan. Kanske jag ska försöka våga det här året igen? Äh, jag tror nog ändå inte det..

Förra veckoslutet var vi på stugan och nu det här veckoslutet åker vi till Åbo. Det känns skönt att få lite miljöombyte och att ha lite program i denna stillsamma coronabubbla.

En magisk vinterdag

Idag var vintern nästan magisk. Eller så kändes det egentligen hela helgen. Jag är så glad att vi hade prickat in ett Vichtisveckoslut just nu när vintern visade sin tjusigaste sida. Jag minns inte när jag senast skulle ha sett en lika vacker vinter! Snön knastrade under skorna, solen strålade, snödrivorna glimmade och för en stund glömde man bort allt som hade med corona att göra. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag naturens närvaro och lugn.