Skogen och vi

Skogen har en lugnande effekt på mig. Jag fyller mina lungor med doften av barr, fukt, jord, träd, bär, svampar. På hösten är luften alltid lika klar, krispig, frisk. Min favorit årstid är här och det här är första gången jag hinner njuta av den. Det är svalare än det brukar vara i september och jag har en för tunn jacka och dåliga skor för att gå på skogspromenad. Oliver springer glatt framför oss och jag tänker att han blir säkert en friluftsmänniska när han är stor. Själv skulle jag inte kalla mig för det, men ändå älskar jag att vara här i naturen. Kanske det inte är för sent att bli en friluftsmänniska?

Vi går nya stigar som vi inte har gått förut. Vi går djupt in i skogen och det är bara vi tre. Plötsligt känns skogen ganska stor och jag börjar tänka på björnar. Rör de sig också här i skogen? Vad om vi möter en enorm björn under vårt skogsäventyr?

Vi samlar kottar och pinnar, snubblar ibland, äter lingon och havtorn rakt från buskar och berättar om naturen för Oliver. Vi grillar korv vid en lägereld och glömmer bort allt annat än här och nu. På kvällen när Oliver har somnat badar vi bastu. Jag har saknat stugan och längtar redan efter nästa besök!

Midsommaren 2021

Midsommaren firades i år på holmen i skärgården. Det är alltid en lika speciell känsla att komma till holmen efter vintern. Alla stenar, rötter och klippor är på samma ställe som vanligt. Havet glittrar likadant som förr. Luften doftar hav och sjögräs, sommar och skog. Måsarna välkomnar oss tillbaka och det känns som om man kommit hem.

Vi kom till holmen redan på torsdagen före midsommarafton. Det känns alltid skönare att vara färdigt på holmen när man vaknar på midsommaren. Trots att det inte är en så lång väg hemifrån (35 min med bil) så är det ändå alltid ett projekt med att packa, fylla bilen med saker, köra den slingriga vägen till hamnen, åka båt och bära upp alla saker från båten.

Nästa dag var det midsommar! Solen sken, värmeböljan fortsatte, vi tog flera dopp medan Oliver sov. Vi vinkade till min pappa och hans fru Marita som seglade förbi holmen.

Vi gjorde Duellen från Hbl med min mamma, utforskade holmen med Oliver, lekte och njöt. På kvällen drog vi fram några bord och åt middag med mina kusiner och min moster. En så trevlig kväll!

Senare på kvällen samlades holmens befolkning på berget för att dricka vin och se på solnedgången.

På lördagen levde vi öliv. Vi badade bastu, simmade, grillade, spelade spel, klappade hundar, skrattade och somnade sent. En superbra midsommarhelg!

Blåsippor och kaffe i solen

Förra veckan åkte jag med Oliver till Ekenäs. Vår lägenhet kommer snart till salu, så vi flydde från Drumsö för att fotografen skulle få ta bilder ifred. Det blir spännande att se hur det går med försäljningen. Vem kommer att bo här efter oss?

I Ekenäs var det 14 grader i skuggan och det kändes nästan som sommar, trots att träden var kala. Oliver var mycket förtjust i Lejonparken. Jag längtar efter att åka till Ekenäs på sommaren då glasskioskerna har öppnat och träden har fått sina löv.

Den här gången blev det bara ett dygn i Ekenäs, men vi stortrivdes och fick så mycket energi av det.

Vi hann måla med vattenfärger, baka bullar (okej min mamma bakade men vi åt av dem), dricka kaffe i solen, gunga och klättra i lekparken. Mysigt!

Vårlängtan

Igår regnade det små istappar och idag ligger det en tjock, vit dimma över ön vi bor på. Det är grått, kallt och inte sådär jättemysigt väder. Men som tur hann vi få några vackra vinterveckor i februari. Bilderna är tagna förra veckan när jag tog kameran och hörlurarna med och gick på promenad medan jag talade med Jannika i telefon.

Snart är det mars och det är ju en vårmånad! Även om vintern har varit fin, så längtar jag efter torra trottoarer, vårjackor, sneakers, fågelkvitter, blommande träd och solen som värmer. Snart!

Fredag igen

Och så är det plötsligt fredag igen. Det är -19 grader idag, men vi var ändå på en rask promenad på morgonen för att få frisk luft och röda kinder. Idag skiner solen igen. Är det bara jag eller har februari varit förvånansvärt solig? Okej, vi är bara inne på den femte dagen av februari, men ändå. Ljuvligt med sol!

Bilderna är tagna förra veckoslutet då vi var i Vichtis. Isen var inte så tjock, så vi kunde inte gå på den. Men Daniel tog ett dopp i sjön när vi badade bastu. Jag förstår inte hur jag vågade vinterbada för ett par år sedan. Kanske jag ska försöka våga det här året igen? Äh, jag tror nog ändå inte det..

Förra veckoslutet var vi på stugan och nu det här veckoslutet åker vi till Åbo. Det känns skönt att få lite miljöombyte och att ha lite program i denna stillsamma coronabubbla.

En magisk vinterdag

Idag var vintern nästan magisk. Eller så kändes det egentligen hela helgen. Jag är så glad att vi hade prickat in ett Vichtisveckoslut just nu när vintern visade sin tjusigaste sida. Jag minns inte när jag senast skulle ha sett en lika vacker vinter! Snön knastrade under skorna, solen strålade, snödrivorna glimmade och för en stund glömde man bort allt som hade med corona att göra. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag naturens närvaro och lugn.

Pulka och is

I dessa coronatider är det så mysigt att kunna åka ut till stugan för lite miljöombyte. Senast vi var där fick Oliver prova att åka pulka för första gången. Först var han inte helt övertygad men efter en stund skrattade han högt när han åkte ner för backen tillsammans med Daniel, mig och sin Oma.

Annat som är bra med stugan är att det alltid finns någon där som vill leka med Oliver. Det betyder att vi kan föra honom till sina farföräldrar på morgonen och själva fortsätta sova en stund. Sådant uppskattar man verkligen efter några hackiga nätter.

Senast vi var på landet så hade isen inte ännu frusit fast, men nästa gång tror jag nog att man kan ta en promenad på isen. Jag är inte direkt sagt någon vintermänniska men promenader i vackra vinterlandskap kan man ju inte hata.

Vinterdagar

Förra veckan vällde snön ner. Jag hade glömt hur högljudd snöplogen är då den kör förbi vårt fönster mitt i natten. Det känns som en evighet sedan vi haft såhär mycket snö, men egentligen är det väl två år sedan.

Världen blev så mycket vackrare men -20 är nog för kallt tycker jag. Speciellt då man har en 1-åring som måste ut varje dag. Under de kallaste dagarna blev det nog inga långa promenader runt ön.

Vi får se hur länge snön stannar, men nu just piggar den upp mig ganska bra. Dagarna känns ljusare och jag njuter av vardagen med Oliver.

Promenader och mat

Årets första måndag. På lördagen kom snön och jag tror den ska stanna ett tag. Under veckoslutet turades vi om med sovmorgon. Enda problemet med det är att jag aldrig lyckas somna om, trots att jag vet att jag behöver mer sömn. Men ändå skönt att få ta det lugnare på morgonen och att hela familjen kunde vara tillsammans i tre dygn.

Under veckoslutet gick vi på långa promenader, lagade god mat, lekte i snön. Jag bakade semlor och vi tittade på Mumin tillsammans. Vi åt våfflor och gungade.

Stugan

Några dagar innan jul åkte vi till stugan. Vi hade inte varit där på flera månader. Senast vi var där hade det gått för kort tid sedan vi flyttade hem därifrån (bodde där i 3 månader på grund av rörrenovering i vår lägenhet) och vi stannade då bara en natt. Nu hade det gått så lång tid att vi hade börjat längta efter naturen, stugan och bastun.

Ute var det grått och blött, men ändå fint att vara där. Frisk luft, vacker omgivning och brasa i stugan. Väldigt mysigt och avkopplande. Jag längtar redan efter nästa stugbesök!