Min tredje morsdag som mamma

I år fick jag fira min tredje morsdag som mamma. Så otroligt fint! Något jag är tacksam för varje dag. Det är verkligen ingen självklarhet och hur tungt det än är ibland så tar jag det aldrig för givet. Tiden springer iväg fortare än någonsin när man har en toddler. Han utvecklas så himla fort och det är svårt att tänka att det bara är 2,5 år sedan han föddes, sedan han var en liten baby som tittade upp på oss för första gången med sina stora, kloka ögon. Nu pratar han redan långa meningar, har den bästa humorn, skrattar med oss så vi kiknar, hjälper oss med att laga mat, odla i trädgården och städa. Han är en så självklar del av oss och jag minns knappt ett liv utan honom. På morsdagen kommer alla känslor upp. Inte bara om att vara mamma, men också om min egen mamma. På lördagen före morsdagen hann vi ta en sväng via Ekenäs och föra en morsdagsblomma till henne. Vi har kommit varandra närmare sedan jag själv blev mamma och jag är så lycklig över hurdan relation hon har med Oliver. Om jag någonsin blir en farmor, hoppas jag att jag kommer att vara lika nära med mitt barnbarn som hon är med Oliver. Det är något så speciellt och fint med deras relation.

På lördagskvällen, när Oliver hade somnat, öppnade Daniel och jag en flaska champagne och pratade sent in på natten. Det var ett roligt sätt att börja morsdagsfirandet! Nästa morgon fick jag sova lite längre och blev sedan serverad en ordentlig frukost och hemlagade, gulliga kort. Samt en Urna från Marimekko, så fin!!!

Oliver plockade vitsippor från vår trädgård och vi kunde sitta ute i solen och äta tårta och dricka kaffe. Vårsolen värmde lite.

På kvällen tillredde Daniel en utsökt morsdagsmiddag och jag blev igen bjuden på bubbel. Lyxigt! En så fin och bra morsdag hade jag.

Middagsbjudning

Förra lördagen hade vi finbesök hos oss. Min kusin Julia och hennes Walter flyttade förra hösten till samma trakter som vi. Vi ser till och med deras hus från vårt vardagsrum, helt galet! Så på lördagen gick de en tiominuters promenad med sin lilla söta pudel Elsa och kom till oss på middag. Min andra kusin Fia hade lite längre väg, eftersom hon kom ända från Borgå. Men det är nog klart ändå närmare än Australien, där hon bodde i typ åtta år. Ljuvligt att se dem igen och att få vara värdar och ordna middagsbjudning! Förr ordnade vi fester och middagar nästan varannan månad, men nu har det verkligen inte blivit av. Man njuter extra mycket nuförtiden när man ser folk.

Oliver var också så glad över att ha gäster. Och speciellt glad var han över att se hunden Elsa. Hela dagen berättade han ivrigt att han skulle visa alla sina bilar till henne och leka med henne hela kvällen. Mitt hjärta brister lite när jag vet att han aldrig kommer att få uppleva att ha en egen hund (Daniel är svårt allergisk). Eller sen när han flyttar hemifrån kan han ju skaffa en, men den tiden vill jag inte ens tänka på.. Men som tur har han ändå en massa hundar i släkten.

Vi tog en fördrink ute i solen och gick sedan in för att äta grillmat som Daniel hade tillrett. Jättegott! Och lyxigt med någon som älskar att laga mat, så behöver jag inte tänka på den biten.

Till efterrätt blev det Creme Brülee, även om gasen tog slut på den lilla brännaren. Det blev ändå riktigt krämigt och gott! När Oliver hade gått och lagt sig satt vi och drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Om bland annat megastora spindlar i Australien, koalan som följde Fia nästan hela vägen hem en gång, resor, vilda ungdomskvällar, realityshows och annat viktigt i livet. Så fin kväll på alla sätt! Mera sånt, tack.

Överraskningsfester och bubbel på terrassen

Påsken var verkligen fylld med roligt program och festligheter. På långfredagen åkte vi till Järvenpää. Min pappa hade hyrt en festlokal och ordnade en överraskningsfest till sin Marita, som fyllde 60 år. Min bror med familj åkte in från Sverige och det var så roligt att träffa alla. En bror var fortfarande kvar i Spanien, men honom träffar vi om några veckor när vi åker på resa.

Marita blev glatt överraskad och festen var jättelyckad. God mat, mycket skratt, en gudomlig tårta, familj, improvisatiosshow och bastubad för barnen. Jag är så glad över att Oliver fick träffa sina kusiner. Själv har jag haft så mycket glädje av mina kusiner och det är så fint att Oliver har så många ljuvliga typer i sitt liv. Hans äldsta kusin är 19 år och yngsta fyllde 9 i februari.

Kring 21-tiden tackade vi för oss och gick ut i den ljusa vårkvällen. Även om det ännu låg is på sjön, så kände vi ändå vår i luften.

Nästa dag åkte vi till Vanda för att fira påsk med Daniels pappa och den sidan av familjen. Vi blev igen överösta med god mat, chokladägg och bra sällskap.

På söndagen firade vi påsk hemma hos oss. Min mamma kom till oss övernatten. Vi sökte påskägg, drack bubbel ute på vår nya terrass, åt lamm och spelade sällskapsspel. Så mysigt!

På måndagen gick vi på en promenad i solen. Stranden var fortfarande täckt av is, men nu när jag tittar ut från fönstret ser jag att isen har smultit. Älskar att se det öppna havet! Vi drömde om framtida picknickar på stranden. Och gick sedan hem för att beställa en ny picknickkorg. Snart, snart..

Senare på måndagen kom Olivers kusiner igen på besök. Vi måste ju passa på att träffas när min bror och hans familj var i Finland. Så fint att få se familjen så många gånger under ett veckoslut. Det var alltså precis så som en påsk ska vara, med mycket familjehäng, matkoma och överdos av choklad.

Veckan som gick

Efter mitt senaste inlägg bröt århundradets magsjuka ut i vår familj. Usch, jag vet inte när jag senast skulle ha varit så sjuk. Det började med Oliver som spydde hela dagen och följande natt fick Daniel och jag det ungefär samma tid. Men nu har vi överlevt det och kan gå vidare i livet.

Något positivt var att innan noroviruset bröt ut hittade vi några ouppackade lådor i förrådet. Lådorna innehöll gamla foton och minnen, hundra gamla dagböcker, massor Gogon (minns ni dem från 2000-talet?) och min farmors gamla teservis. Vacker och unik tycker jag.

Narcisserna blommar ute trots det kyliga vädret. Varför är det fortfarande så kallt?? Det är ju redan april! Jag hoppas min app ljuger när den säger att det ska snöa de kommande dagarna..

Sparrissäsongen är här, hurra! Trots att det är så kallt ute så har vi börjat grilla igen. Jag hade verkligen saknat grillmat och längtar efter nypotatis och att kunna äta middagar ute i solen. Får nog kanske vänta ännu en stund på det.

Vi tog in några äppelträdskvistar i en vas och riktigt snart slår blommorna ut! Ljuvligt med lite vårstämning inomhus.

Förra veckans höjdpunkt var ju definitivt att Lippulaiva öppnade sina dörrar. Äntligen! Vi fyndade rosor för ett par euro och var mycket imponerade över hur fräscht och trevligt köpcentrum vi fått så nära oss. Nu har vi allt vi behöver bara en 10 minuters promenad från oss. Där finns ett satsat lekrum, ett bibliotek, loppis, Lidl, Alko, Prisma i två våningar, restauranger och caféer och allt möjligt. Det var så mycket människor där, så jag hann inte ens se vad allt där fanns, men det jag såg var jag nöjd med.

På fredagsmorgon började vårt terrassprojekt och på lördagskväll var det redan färdigt. Det skulle aldrig ha gått så snabbt om vi hade valt att själva bygga den. Jag ska visa före och efter bilder här i bloggen. Vi är SÅ nöjda med slutresultatet. Nu har vi också beställt hem ett stort matbord och stolar som ska bo på terrassen. Och sen behövs ännu solstolar och en massa krukor. Jag kommer mer eller mindre att bo på vår terrass sen när det blir lite varmare väder.

En vanlig lördag hos oss

Den här lördagen har varit så bra. Lugn, harmonisk, normal, trygg. Vi började dagen klockan 6.20. Det är så mycket lättare att vakna nuförtiden när morgnarna är så ljusa. Oliver kom till vår säng och vi gosade och läste lite tills det var dags att stiga upp för att äta frukost. Solen smög in i vårt kök och gjorde oss varma och glada.

Finns det något mysigare än lördagsmorgnar? När ingen har skyndsamt och man kan verkligen njuta av sitt kaffe och frukosten, läsa tidning och umgås, prata och lyssna.

9.30 var vi redan ute i solskenet. Vårsolen värmde trots att det bara var två grader varmt. Sakta men säkert kommer nog våren, som den alltid gör. Vi gick ner till änderna och hälsade på dem.

Jag blev förvånad över hur många människor som fortfarade gick på isen. Där satte en massa gubbar och pilkade och några skidade och promenerade med hundar och barn. Själv skulle jag nog inte våga ta den risken, men kanske isen fortfarande är tjock? Hoppas den snart skulle smälta.

När vi kom hem igen var det dags för lunch och vila. Medan Oliver sov passade vi på att läsa. Jag började på boken Klara and the sun av Kazuo Ishiguro. Resten av dagen har jag längtat efter att få fortsätta läsa på den. Jag älskar, älskar den känslan! Att ha en bok man längtar efter att få läsa. Som tonåring läste jag hans bok Never Let Me Go och den hade samma effekt på mig.

Efter Olivers dagssömn åkte vi till Plantagen för att få inspiration, men också för att skaffa lite narcisser och tillbehör till trädgården. Ärligt sagt är vi inne i en sådan fas att det inte är så värst avkopplande att gå i butiker. Oliver vill verkligen inte sitta i någon kärra eller vagn, utan ska helst springa huvudlöst omkring i butiken. Jag som helst rör mig väldigt diskret bland folk får alltid lite ångest när det ständigt ska uppstå små dramatiska ögonblick, som raserianfall när man inte får dra i allt man ser eller ha något som ser roligt ut. Det hör väl till när man har barn och snart lär jag mig kanske att sluta bry mig om vad andra i butiken tänker.

En tradition vi har när vi är i Pikkulaiva är att alltid gå och se på kaninerna och fiskarna i djurbutiken. Hoppas djuren också finns i Lippulaiva som öppnas om några veckor. Jag har helt tydligt blivit en ordentlig esbobo när jag genuint är så förväntansfull över att Lippulaiva ska öppnas.

Hemma har vi lekt med Duplo, sett på Paw Patrol, ätit god mat och korkat rosésäsongen. En perfekt men fullständigt vanlig lördag med andra ord.

Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.

En födelsedag i Tallinn

För ett par veckor sedan fyllde jag år. Jag som älskar födelsedagar hade redan i augusti bokat en miniresa till Tallinn över mitt födelsedagsveckoslut. Vi beställde pass till Oliver och höll tummarna att resan skulle bli av, trots höstens alla förkylningar och det växande antalet coronasmittor. När det äntligen var dags för vår lilla resa råkade vi alla vara friska, så vi behövde inte avboka något.

Kvällen före njöt vi av goda ostar och prosecco. Om man fyller år på en lördag hör det till att fira också på fredagen, tycker jag.

Vi körde bilen in till färjan och Oliver tyckte det var mycket spännande. Det bästa med båten enligt Oliver var nog lekrummet. Har typ aldrig sett honom lika glad och ivrig. Två timmar gick väldigt fort. Vi åt, gick lite i Tax free och lekte i lekrummet. Sen var det dags att gå till bilen. Oliver sov sin dagssömn när vi körde ut från färjan till vårt hotell.

I Tallinn möttes vi av ett riktigt winter wonderland. Det snöade och termometern visade att det var -10 grader. Vi checkade in på hotellet och promenerade till Gamla stan för att gå på julmarknad.

Julmarknaden var stämningsfull med julgran, karusell, glögg, pepparkakor och jullampor. Oliver hittade en stor snöhög som han älskade att leka vid med andra barn och där vi hängde och drack glögg. Mysigt! Men iskallt. För att inte frysa av oss våra tår skyndade vi sedan tillbaka till hotellet, in till värmen.

Vi åt god mat och skålade för vår lilla resa (och min födelsedag). Jag är så glad att vi hann åka. Nu känns det som att man inte längre vågar röra sig någonstans, så det var bra att vi ändå fick uppleva någon liten resa under denna hemska pandemi. Vi har en resa inbokad i januari, men jag tror tyvärr att resan måste inhiberas, vilket är så sorgligt. När ska det bli normalt igen?! Blir det någonsin? Jag är ändå glad att vi hann skapa lite nya familjeminnen i Tallinn i år.

Raclette och Daimtårta

Förra veckoslutet tillbringade vi i Vichtis. Det är alltid lika mysigt där oberoende av årstiden. Den här gången fick vi uppleva både lite regn men också solsken. Vi pysslade och lekte inomhus men njöt också av skogsdoften utomhus. Det är något speciellt med dessa soliga novemberdagar. Det ger så mycket energi.

På lördagen åt vi en god second breakfast. Oliver fyllde år på söndagen men vi firade lite hela veckoslutet, som sig bör. Jag tänker verkligen föra vidare min iver för födelsedagar! Daniel har aldrig tyckt att det är något speciellt med födelsedagar eller att man skulle behöva fira det så mycket. Jag har däremot alltid räknat dagar till min dag och firat hela veckan kring själva dagen. Och så tänker vi göra i den här familjen!

Vi åt raclette och åhh så gott det var! Och så skålade vi för att vi varit föräldrar i 2 år. Duktigt kämpat! Det är inte alltid helt lätt.

På kvällen fick Oliver blåsa ut två ljus på sin födelsedagstårta. Det fick bli en Daimtårta i år. Det var första gången på säkert 15-20 år som jag åt denna kaka. Jag åt så ofta Daimtårta då när den kom till Finland (tycker den bara fanns på Ikea?) att jag länge haft aversioner mot den. Men nu var den faktiskt jättegod igen. Tydligen hade det gått tillräckligt med tid så att jag kunde uppskatta smaken igen.

Natten mellan lördag och söndag behöver vi inte komma ihåg. Oliver blev sjuk och ingen av oss sov. Nästa dag var det Olivers födelsedag men vi kunde inte göra så mycket på grund av den hemska förkylningen. Men som tur hade vi firat på lördagen och veckoslutet innan! Så vad lärde vi oss av det? Att det lönar sig att fira i flera dagar!

Olivers 2-årskalas

Mellan alla förkylningar hann vi ordna ett 2-årskalas för Oliver. Jag är så glad att det blev av! Vi hade bjudit in våra familjer och Olivers gudföräldrar. Senast vi samlades med det här gänget var på Olivers dop för snart två år sedan, så det var jätteroligt att kunna ordna ett litet kalas. På grund av förkylningar och resor var det flera som inte kunde komma men vi blev väl ändå 12 stycken till slut.

Oliver fick en massa fina gåvor! Han var mycket nöjd. Det konstiga var att han var enda barnet på kalaset, men han hade roligt ändå.

Vi bjöd på pastasallader, kakor, kaffe och vin.

Familjen ❤️

Det var ett fint kalas! Nästa morgon lekte Oliver ivrigt med alla sina nya leksaker. Imorgon fyller han 2 år! De senaste dagarna har jag tänkt mycket på den första tiden med honom. Vart försvann den tiden? Allt gick så fort. Just var han ju vår lilla baby och nu pratar han redan, har en mycket stark vilja och ett stort hjärta. Han är redan sin egen lilla person. Vår älskade Oliver ❤️

Inglasad terrass

För några veckor sedan (före den värsta förkylningen) besökte vi Daniels pappa i Vanda. Vi beundrade deras nya inglasade terrass som blev otroligt fin. Det blev som ett till rum! Och jag blev nästan lite sugen på att själv ha en inglasad terrass. Där skulle man kunna sitta insvept i en varm filt och dricka glögg och läsa en bok mitt i vintern.

I Vanda firade vi Daniels födelsedag. Vi brukar vanligtvis äta kräftor, men eftersom vi alla haft så mycket program under hösten så hann vi inte göra det i år. Men det blev istället romsmörgåsar, grillmat och den traditionella födelsedagskakan. Inte så illa det heller!