Friendsgiving

Förra lördagen var det igen dags för den årliga traditionen; Friendsgiving! Vi började traditionen förra året då vi ännu bodde i Ullrikasborg och Sonja var gravid. Nu blev vi bjudna hem till Sonja och Joni i Esbo där vi serverades en utsökt trerättersmiddag. De hade verkligen satsat på menyn och bjöd på allt som brukar serveras på amerikanska Thanksgiving. Det var en ganska annorlunda Friendsgiving än senast, eftersom vårt gäng nu har ökat med två barn. Den här gång drack vi inte gin tonics till morgonnatten, men sådana kvällar hinner vi nog med en annan gång. Den här gången satt en 9 månader gammal baby vid ändan av bordet och åt sin kvällsgröt och en 3 veckor gammal baby låg i en krubba bredvid mig och sov djupt under hela middagen. Jag är så glad att vi skapade den här tradition och att vi också håller fast vid den. Nästa år blir det Friendsgiving på Drumsö. Helt galet att Oliver då är 1 år gammal!

Sista tiden på tumanhand

Även om jag är ganska otålig och vill att babyn ska födas snart, så njuter jag också av den här sista tiden vi har på tumanhand med Daniel. Långsamma morgnar, tv-serier till klockan ett på natten, lyxiga och långa frukostar, spontana biobesök och tid att umgås, prata och skratta tillsammans. Om det är något jag är orolig över med att bli föräldrar är att vi inte kommer att ha så mycket tid på tumis. Men samtidigt tröstar jag mig med att vi har varit tillsammans i över 10 år och har därmed byggt en väldigt trygg bas och känner varandra så bra att vi vet hur vi ska kommunicera med varandra och vet när den andra behöver egentid och när vi behöver tid på tumanhand. Tror nog inte att jag behöver vara rädd för att inte ha tid för varandra, men det är ju ändå självklart att det kommer att ske en stor förändring eftersom vi välkomnar en tredje person in i vår lilla familj. Men bra ska det gå! Nu är det bara lite på en vecka till beräknade datumet. Spännande!

Grytor och spelkvällar

Snart är det igen veckoslut (veckorna går nog nu skrämmande snabbt). Förra veckoslutet hade vi tänkt åka till stugan i Vichtis men i och med mina krämpor och smärtor bestämde vi oss för att stanna hemma. Som tur älskar jag vårt hem, annars skulle jag lätt känna mig instängd här. Jag saknar Vichtis, naturen och stugan så otroligt mycket, men allt finns ju kvar där och väntar på oss.

Förra veckoslutet njöt vi av god mat och varandras sällskap. Det är nog jätteviktigt att ta vara på den här tiden då det bara är vi två. Vi sov länge, åt croissants till frukost, tillredde höstens första gryta och spelade både brädspel och videospel. Vi såg på tv-serier, filmer och gick ett tag ut på kaffe vid havet. Jag har knappt lämnat lägenheten den senaste veckan eftersom det gör så ont att gå, så redan att gå ut på en kaffe gjorde mig så glad.

Imorgon är det igen fredag och jag tror planerna ser ganska lika ut det här veckoslutet; äta gott, vila, prata och skratta tillsammans och kanske gå ut lite om kroppen låter mig.

Recept: Daniels sommarpasta

Du behöver:

– Färsk pasta

– Körsbärstomater (helst olika färger)

– Mozzarella di Bufala

– Hönfiléer

– Vårlök

– Rostad vitlökskrydda

– Extra virgin olivolja

– En halv citron

Gör såhär:

Skär grönsakerna i bitar och grilla hönan (om du inte har grill kan du steka hönan). Koka upp pastavattnet (rikligt saltat). Låt hönan vila i minst fem minuter efter att den har grillats. När pastan har kokat färdigt ska du lägga den i en skål och hälla olivolja och vitlökskrydda över pastan. Blanda ihop allt och lägg till vårlöken och tomaten. Riv mozzarellan för hand. Blanda ihop allt. Skär upp hönan i lämpliga bitar och släng den in i pastan. Pressa citronsaft över hela pastan. Voilá! Avnjut tillsammans med ett kallt glas vitvin eller med kallt bubbelvatten eller coca cola om du inte kan dricka alkohol, som jag. En superenkelt men sjukt god pasta som passar bra en het sommardag.

Gravid på resa i Japan

Innan vi ens förlovade oss visste vi att vi ville åka till Zansibar på bröllopsresa. Daniel hade varit där som barn och förälskat sig i stället. Jag såg fram emot alla promenader på tropiska stränder, dopp i det turkosa havet och att få smaka på otroligt färska frukter. Men när bröllopet närmade sig och vi skulle boka vår resa insåg vi att det inte var ett lämpligt resmål för oss just då. Det finns nämligen en stor risk för att få zikaviruset då man besöker Zansibar. Och samma gäller största delen av alla tropiska destinationer, märkte vi till vår besvikelse. Zikaviruset är inte annars farligt för vuxna människor men om är gravid eller om man vill försöka skaffa barn inom ett halvt år efter resan så rekommenderas det inte. Vi ville inte ta några onödiga risker så Zansibarresan fick vänta! Och Japan hade vi talat om minst lika länge, så vår stora bröllopsresa fick bli dit istället.
I mars reste vi då till Tokyo. Det blev ingen champagne för mig på den bröllopsresan, eftersom jag då var gravid i vecka 5.
8377117918939408253_img_0967
Hur var det då att resa till Japan som gravid?
Överlag var jag ganska stressad under de 12 första veckorna av graviditeten. Jag gick omkring och oroade mig om missfall och var verkligen bekymrad över att det skulle hända när vi var så långt borta hemifrån eller på ett 10,5 timmars flyg. Men förutom det gick det bra! Allt var fortfarande så nytt så det kändes spännande att få bearbeta nyheten utomlands och tillsammans med Daniel i sexton dagars tid. Varje mening som handlade om fostret var att “OM allt går bra…” Jag kommer säkert alltid att förknippa Japan med en konstant hunger. Det var inte det lättaste att ständigt behöva leta efter något matställe som dög för mig.
Maten i Japan
Vi hade ingen frukost på hotellet, eftersom vi vanligtvis tycker mer om att utforska nya caféer och restauranger när vi reser. Men då man är gravid borde man kanske anpassa sig och prioritera maten! Det var några morgnar som började dåligt eftersom jag var så hungrig och om jag inte fick mat i mig direkt blev jag både illamående och arg – inte en lätt kombination kan jag säga. Men Daniel var verkligen det bästa ressällskapet och hade tålamod med mig. En stor del av resan gick verkligen åt till att leta efter mat till mig. I början vågade jag inte smaka på ramen eftersom varje lukt och smak fick mig lätt illamående. Men på tredje dagen övertalade Daniel mig att smaka och efter det var jag nöjd! Det smakade ju hur gott som helst. Resten av resan åt jag typ bara ramen. Ingen sushi smakade jag på eftersom man inte får äta rå fisk. Men nu har jag något att se fram emot nästa gång vi åker till Japan.
img_2090
Det enda negativa
Trots lätt illamående, konstant hunger och den där otroliga tröttheten som vägrar lätta så gick allt bra. Japan är ett väldigt lätt land att vara gravid i, som turist åtminstone. Det fanns toaletter överallt och allt var väldigt rent. Dessutom fanns det olika automater överallt så om man plötsligt blev törstig eller sugen på något kunde man hitta det vid sidan om gatan i en automat. Det enda som jag verkligen har trauma av var flyget från Japan till Finland. Flyget till Helsingfors tog 10,5 timme. De första fem timmarna gick bra, inga problem. Men när det hade gått en tillräckligt långt tid efter maten kom migränen och illamåendet. Jag ville verkligen inte spy på flygplanet och det gick inte att somna, så de sista fem timmarna led jag verkligen. Jag tror inte det blir någon babymoon för oss på grund av den här upplevelsen. Men lösningen hade väl varit att ta mer mat till flyget och inte bara nötter och godis, som jag hade.
Men annars kan jag lätt rekommendera att åka till Japan även om man råkar vara gravid!

Ett träd i vardagsrummet

Igår köpte vi ett litet träd! Och mera växter förstås. Det känns som att man aldrig kan ha för många växter! Hoppas vi håller dem alla vid liv, speciellt trädet.

Här fick trädet bo! Jag tror det kommer att trivas hos oss.

Skönt med lördag! Frukost, kaffe och the Office innan vi ska på promenad i solen och sedan tar vi en tjuvstart på påskfirandet med lunch tillsammans med min mamma.

Yakiniku i Japan

Då det kommer till mat är Japan så mycket mer än bara sushi. Egentligen åt vi sushi bara ett fåtal gånger men ramen åt vi typ varje dag. En av de bästa matupplevelserna under resan var när vi åt på ett mysigt yakiniku-ställe, dvs. en restaurang där man får grilla sin egen mat. Vi var så nöjda att vi råkade hitta just det här stället, eftersom vi under resan såg flera turistiska och dyra yakiniku-ställen. Det här stället var inte alls turistiskt, utan väldigt stämningsfullt. Vi valde några goda köttbitar, grönsaker och en massa vitlöksklyftor som vi sedan grillade vid vårt bord. Så gott!

Vecka 6

En vecka har vi nu bott här och vi trivs bra! Nu har våra efternamn också kommit upp på dörren och det känns genast mer officiellt. Det här är nu vårt hem. Vårt helt egna hem! Här på soffan börjar jag både lördags- och söndagsmorgnar med några koppar kaffe, en bok eller en tv-serie på Netflix medan Daniel sover lite till. Vi har nu beställt ett matbord och 8 stolar som kommer om ett par veckor. Och under kommande vecka ska vi till Ikea och hämta ett par byråer, så att vi får sista sakerna in i lådor. Snart börjar det bli färdigt! Det enda jag har att klaga på just nu är vädret. Jag hade ju så gärna gått på långa promenader i våra nya trakter, men vintern visar sin värsta sida med alla gråa nyanser, regn och is på marken, så det lockar inte direkt att gå ut och halka i regn. Men kanske det är helt bra att vädret är såhär, så får vi snabbare fixat upp här i hemmet.

Igår drack vi bubbel och åt charkuterier medan Daniel tillredde en jättegod älggryta. Det var också en av mina målbilder innan flytten; en helt vanlig lördagskväll med god mat, skratt och skumpa i vårt fina nya hem.