Det är jämnt ett år sedan vi åkte på vår tredje bröllopsresa, dvs. den Stora bröllopsresan. Vi flög till Tokyo och bodde där i en vecka. Vi åt ramen, Daniel åt sushi, vi utforskade olika coola områden, tog in nya intryck, bekantade oss med den japanska kulturen, pratade försiktigt om det fem veckor gamla fostret som växte i min mage och tog sedan snabbtåget Shinkansen till Kyoto där vi stannade i fem dagar. Kyoto var också ett väldigt fint ställe. Det var inte alls en likadan storstadskänsla som i Tokyo, men jag trivdes ändå. Från Kyoto åkte vi också på dagsutfärder, som t.ex. till Nara för att klappa på snälla hjortar. Det var nog resans höjdpunkt!

Till slut tog vi tåget tillbaka till Tokyo för ett par nätter innan det var dags att åka hem. Det var en så fin resa som jag aldrig glömmer. Vi längtar ofta tillbaka till Japan och jag skulle gärna få äta äkta, japansk sushi och smaka på sake, samt äta japanska smaker utan att få ett lätt illamående pga graviditeten eller att behöva tänka hysteriskt vad man inte får och vad man får äta. Vi planerar redan att vi vill åka tillbaka till Japan tillsammans med Oliver. Men kanske någon mor- eller farförälder kan åka med den här gången? Jag tänker mig att det kanske inte är så enkelt att flyga så långa vägar med en 1-2 åring. Men vi får väl se! Jag älskar att drömma om och planera framtida resor, hur långt in i framtiden det än är.

Staden Nara var definitivt en av resans höjdpunkter! Det tog ungefär en timme med tåg från Kyoto. Nara har en gång varit Japans huvudstad (ca år 700 så det var en tid sedan) och nu är staden mest känd för sina tempel och tama hjortar. I Nara rör sig över 1000 vilda men tama hjortar runt omkring i staden. Enligt japansk folktro är hjortarna heliga.

I Naras olika parker fanns det möjlighet att köpa kex som man fick mata de tama hjortarna med. Det kändes surrealistiskt att stå där och klappa på hjortarna och ge dem kex. De var så otroligt söta och jag var så lycklig när jag fick umgås med dem. I början blev jag lite skrämd då jag inte var förberedd på att en hel flock skulle komma så nära för att de var så sugna på kexen jag hade i handen. Jag gav alla mina 10 kex på en gång medan Daniel var mer sparsam med sina och delade ut dem till utvalda favoriter under dagens gång.

När man lyfte upp händerna förstod hjortarna att kexet var slut och sedan backade de. Imponerande!

En baby bambi! Den hade jag gärna tagit med mig hem.

Jag köpte mera kex för att kunna skämma bort de söta djuren.

Det är inte varje dag man får känna sig som en Disneyprinsessa som blir kompis med alla skogens djur.

De flesta hjortarna var väldigt tama och åt glupskt från handen men här träffade vi en lite blygare flock som efter många om och men vågade tassa sig fram till oss och riktigt försiktigt ta några tuggor från mitt kex. Här kunde jag ha spenderat flera dagar med hjortarna!

Alltid när vi är på resa brukar Daniel villa smaka på alla konstiga och speciella maträtter och bakverk. Jag är imponerad över hur mycket konstigheter han har smakat på och själv är jag verkligen inte sådan, vilket egentligen är lite synd. Det hör ju till resandet att prova på sådant man inte är van vid och få nya intryck och upplevelser. Det här var något slags risbakverk Daniel smakade på i Nara. Det var tydligen inte så gott.

Efter att vi hade klappat färdigt och hälsat på säkert hundra hjortar var det dags att ta tåget tillbaka till Kyoto. Den kvällen åt vi middag på en restaurang där vi själva kunde steka vår mat. Här steker Daniel en av sina favorit maträtter; dvs. bläckfisk.

Om ni är på väg till Japan och om ni älskar djur: besök Nara!! 

På vår andra dag i Kyoto tog vi bussen till Bambuskogen, nämligen till Arashiyama Bamboo Grove. Bussresan tog ungefär 45-50 minuter, så det var relativt nära.

Trots att det var så nära kändes det som en helt annan stad på grund av naturen.

Bambuskogen var vacker och mäktig. Det gick inte riktigt att fånga på bild eftersom parken var fylld av andra människor som försökte få instagramvänliga bilder på sig själva mitt i bambuskogen. Men fint var det trots människorna!

Efter promenaden i skogen gick vi lite omkring i Arashiyama och sedan tog vi bussen tillbaka till vårt område och åt ramen som vanligt. Jag undrar hur många ramen vi åt under resan?

En dag hoppade vi på Yamanotelinjen för att ta oss till stadsdelen Akihabara. Området kallas även för Akihabara Electric Town eftersom det är mest känt för sina affärer som säljer elektronik. Det började kallas så redan direkt efter andra världskriget då det var där all elektronik först såldes. Jag tycker det är så coolt att det finns olika områden och stadsdelar som specialiserar sig på olika saker, som t.ex. en stadsdel för elektronik och en för köksprodukter.

När det började skymma tog vi oss till Okachimachi som egentligen var som en slags marknad. Det var livligt men ändå inte alls som på en marknad i t.ex. Marrakech. Här såg jag bara en försäljare ropa sina bästa erbjudanden, men annars gick det väldigt lugnt till, som förväntat i Japan.

Och när vi blev hungriga åt vi förstås ramen, vad annars?