Holmen

Det är en vanlig sommardag i juli, mitt i semestertiderna. Vi har packat bilen full med saker för att kunna bo på holmen i en vecka. Med oss har vi allt det vi behöver; lakan, handdukar, vattendunkar, varma kläder, baddräkter, mat i mängder, vin, leksaker, böcker. Vi lastar väskorna från bilen till den lilla motorbåten som ska ta oss ut till holmen. Det är varmt och lite jobbigt med alla saker, men när vi har satt oss i motorbåten och känner den svalkande havsbrisen i håret, blundar jag och ler. Njuter. Havet glittrar när solstrålarna träffar ytan. Snart är vi framme.

Oliver vill köra båten. Det får han. Han sitter bredvid sin pappa och kramar hårt om ratten. Han ser så liten men ändå så stor ut. Han har ett viktigt uppdrag och en koncentrerad min. Mitt hår virvlar i vinden och slår knut på sig. Tänk att jag inte ens efter dessa 32 somrar har lärt mig att sätta fast håret när vi åker över till holmen. Efter bara tio minuter är vi framme. Daniel landar båten och jag hoppar över till de välbekanta klipporna. Hej igen, holmen. Jag har saknat dig.

Sedan fortsätter lastandet av saker. Snälla kusiner och släktingar kommer emot oss och vill hjälpa oss med våra väskor. Vi säger nej nej, det behövs inte. Men ändå får vi hjälp. Det bli några varv mellan båten och stugan. Jag håller Oliver i handen och tillsammans går vi över rötter, kottar och stenar. Vi hälsar på mostrar, hundar och kusiner. Alla är på holmen. Det känns som att vi har kommit hem. Vi vandrar upp längs klipporna, över stora rötter och slitna, små broar. När vi har kommit till högsta toppen stannar vi och blickar ut över havet. Min kropp fylls av glädje. Äntligen är vi här. Det doftar skärgård och hem.

De första timmarna går åt till att packa upp saker. Alla dessa saker. Behöver vi verkligen så mycket? Det är snacks, drickor, mat, allt man kan tänk sig att behöva under en vecka. Så att vi inte får skyndsamt bort. Ett varmt gult sken fyller vår stuga och jag tänker att jag är lyckligare här än någon annanstans. Daniel får göra en spindel-check i sovrummen och efter det kan jag bädda våra sängar. Vi grillar mat, öppnar en rosé och leker med bilar. Oliver är upprymd, ivrig. Han vill utforska stugan och efter det allt som finns på holmen. Jag vet att han älskar holmen lika mycket som jag, och jag blir så varm av den tanken. Jag hoppas han får växa upp här och skapa egna minnen här när han är vuxen.

På kvällen samlas hela släkten på berget. Alla har med sig vin och snacks. Det här är allas happy place, tänker jag. Alla vi som har vuxit upp här, eller gift sig in i släkten. Vi pratar och skrattar tills solen går ner, vi spelar brädspel med en bomullshimmel bakom oss och fåglarna ropar, som de alltid gör i skärgården. De där trygga ljuden som jag saknar resten av året. Här finns bara vi och skärgården. Inget annat.

Grekland

Hej och gott nytt år! Det nya året har redan kommit igång och snart är det ju nästan februari. Jag har nu jobbat tre veckor på det nya jobbet och jag älskar det! Men nytt jobb och småbarnsliv är alltid utmanande att få ihop och ibland känns det som att det inte blir så mycket tid över till att koppla av och återhämta sig. Men det brukar ju alltid ta en stund att vänja sig vid något nytt. Bloggen har varit ganska bortglömd på sistone, men jag tycker om att blogga och att ha ett ställe där jag samlar bilder och minnen, så jag tänkte nu börja med ett nytt koncept där jag bloggar på söndagar. Får se hur länge det håller, men jag tänkte åtminstone prova. Det första söndagsinlägget tänkte jag att kunde handla om vår resa till Grekland!

I början av oktober flög vi till Kreta. Det var en väldigt bra idé att åka till värmen precis innan det blev mörkt och ruskigt i Finland. Det måste vi komma ihåg att göra i framtiden också.

När vi kom fram var det ganska stormigt och svalt, men efter två dagar blev det ljuvligt sommarväder. Inte för varmt, men ändå så att man riktigt njöt av solen och kunde simma i havet.

Sedan Oliver föddes har vi nu varit på två utlandsresor och det som man alltid kollar på när man bokar hotell, är att det finns en balkong eller ett annat rum, så att man kan umgås efter att Oliver har somnat kring 20-tiden.

Jag hade varit på Kreta ett par gånger som barn och det kändes nostalgiskt att vara där igen. Eftersom resan var utanför högsäsongen behövde vi inte trängas med en massa andra turister.

Ett annat önskemål gällande hotellet var definitivt lekrum eller lekplats. Det här hotellet hade ett par olika lekplatser, barnbassäng och lekrum. Lyxigt, tyckte Oliver.

Något som var ännu lyxigare var att vissa restauranger hade lekrum bredvid matbordet, så man kunde låta Oliver leka med alla nya leksaker, lära känna andra barn i hans ålder från både Sverige och Norge och så kunde vi äta i lugn och ro och prata med varandra. Win-win! Oliver fick flera nya internationella kompisar under den här resan.

Vi bodde på ett hotell med utsikt över havet och stranden! Det här var en vacker soluppgång. Då känns det inte så hemskt att bli uppväckt innan klockan sex.

Färggranna blommor och en känsla av sommar i oktober. Som pensionär vill jag nog bo i något varmt land.


Det är lite annorlunda att resa med ett litet barn, men verkligen inget jag skulle byta ut. Vi har hunnit resa mycket före Oliver kom, och kontrasten mellan dessa resor är stor, men ändå inte så stor som jag hade tänkt mig. Vi äter ändå ute på restaurang, åker på utflykter, utforskar staden, besöker museum och utställningar, umgås, spelar och skrattar. Men eftersom vi nu är tre, så funderar vi såklart på vad Oliver skulle tycka om och kombinerar alla våra önskemål. Vi letar kanske efter en restaurang med lekrum eller tar med oss leksaker, går på utställning där barn trivs och väljer hotell med lekplats. Det går hur bra som helst. Och det kommer nog en tid då vi kan resa till Tokyo, New York och Los Angeles igen. Nu just föredrar jag dessa resor där man njuter, ligger på stranden, äter glass och leker i solen.

Novembersol

Idag skulle det vara årets gråaste dag, men för en gångs skull sken solen. Och det fanns inget grått med den här dagen. När jag stod på stranden, blundade och kände havsbrisen i mitt hår kändes det som en lördag i april, då sommaren smyger sakta fram bakom hörnet. Den apelsingula himlen i eftermiddagssolen viskade om hopp och jag kände ett lyckorus i kroppen. Något jag inte känt på väldigt länge. Det var en bra dag.

Morgondopp

Nu har vi skapat en ny tradition och jag förstår inte hur det kunde ta såhär länge för oss att göra det. Sommaren är snart förbi, men nu börjar vi veckoslutsmorgnar med ett dopp i havet! Tänk att vi får bo såhär nära havet! Så tacksam.

Idag hade vi sovmorgon och sov till klockan 7. I veckor har vi vaknat mellan 5 och 6, så det kändes faktiskt lyxigt med en ostörd natt. När vi vaknade drog vi på oss våra baddräkter och badrockar, hoppade i bilen och körde ett par minuter ner till stranden. Ljuvligt att ha en strand och brygga såhär nära oss. Vattnet var inte ens kallt! Och morgonsolen värmde.

Efter doppet körde vi hem igen. Längtar redan efter morgondagens dopp! Får se om vi fortsätter med traditionen också på vintern?

På gården växer våra flera meter långa solrosor. Det känns lite sentimentalt att sommaren snart är förbi, men jag är nog ockå redo för hösten. Tror jag.

Juni

Juni började med en ordentlig sommarvärme. Bästa tiden på året då syrenerna har slagit ut! Och alla blad i träden är sådär pinfärska och ljusgröna. Det kändes plötsligt lättare att andas igen och hela sommaren var framför oss. Jag lånade böcker, drack kaffe ute på terrassen och njöt av sommarvardagen.

Det har tydligen blivit lite av en tradition att fira vår bröllopsdag med en liten hotellvistelse. I mitten av juni var det dags att fira att vi varit gifta i fyra år. Ljuvligt! Bästa fyra åren i mitt liv.

Sommarhelsingfors var som vackrast. Vi åt goda tacos, läste böcker i en park och njöt av lugnet, kände doften av syrener och tog en promenad i våra gamla hemtrakter. Vanligtvis saknar jag inte att bo mitt i centrum av Helsingfors, men alltid då vi är på hotell där känner jag saknaden smyga fram. Men i det här livsskedet skulle jag inte ens trivas där. Jag skulle sakna att ha egen gård! Men fint att kunna besöka stan då och då.

Vi drack goda drinkar och åt supergod mat på restaurangen Bull and the Firm. Kan varmt rekommendera restaurangen för dess trevliga atmosfär, personalen och den utsökta maten. Och så övernattade vi på Hotel Lilla Roberts. Vi valde hotellet på grund av att det var där vi åt brunch dagen efter vårt bröllop, så det kändes passande. När vi checkade in på hotellet råkade jag träffa en gammal vän, som nu jobbade på hotellet. Hon var så snäll, så hon gav oss en upgrade av rummet och vi fick leva riktigt lyxigt och njuta av vårt dygn. Så härligt!

Den sextonde juni firade vi såklart igen, på själva dagen. Då blev det god grillmat på vår gård efter jobb och dagis. Undrar hur vi ska fira nästa år, då vi varit gifta i fem år? Kanske någon liten resa eller fest?!

Sommarkvällar på balkongen och gården. Det kommer jag verkligen att sakna resten av året…

Olivolja från Sebbes och Hanas gård i Spanien. Älskar etiketten! Och så god olja, som nu tyvärr är slut. Som tur kommer de till Finland i oktober, så får man kanske lite mer olivolja och oliver från deras olivgård.

I juni hann vi tillbringa några dagar i Vichtis ❤️

De senaste tio åren har vi åtminstone en gång om året besökt Kasvihuoneilmiö, som ligger ca 20 minuter från Vichtis. Sällan köper vi något därifrån, man ändå värt ett besök! Och munkarna där är väldigt goda.

Oliver hos barberaren. Hans hår växer så galet fort. Jag är nog jätteavundsjuk på hans tjocka lockiga hår, som han ärvt från sin pappa.

Sen åkte vi till världens bästa ställe för att fira midsommar. Inget vinner midsommar i skärgården.

Vi njöt för fullt av sommaren, långa kvällar, Trivial Pursuit med kusinerna, mycket skratt, vin, hundmys, lekar, dopp i havet, grillmat, diskussioner och gamla minnen. Tre dygn var vi på holmen, men det kändes ändå som en vecka eller två. På holmen kollar jag sällan på telefonen och lever bara där och då. Mera sånt skulle behövas i vardagen också.

Bomullskvällar och färska smultron från den egna gården. Tack juni, du var så fin.

Söndagstankar

Det där tunga novembermörkret har lagt sig över Finland. Men vi överlever genom att tända ljus på morgonen, pynta huset och balkongen med långa ljusslingor, lyssna på julmusik, inleda glöggsäsongen, baka jultårtor och gå på promenader alltid då solen tittar fram.

Det är söndag idag, så vi dricker hett kaffe och äter frukost och går sedan ut på vår traditionella söndagspromenad till stranden. Oliver ropar av glädje när han ser stranden, krälar sig ur vagnen och skyndar ner till sanden. Han tar sin lilla spade från vagnen och börjar gräva, men blir förvånad när sanden är så hård. Det går ju inte längre att bygga sandslott här. Vi förklarar och berättar om vintern. Vi beundrar de små vattenpölarna som har förvandlats till is. Det kommer ett roligt ljud när isen krackelerar under våra skor. Frosten har lagt sig i sjögräset som ligger på stranden, en glittrande kvarleva av sommaren. Vi minns de heta sommardagarna då vi vadade i havet och välkomnade den svalkande havsbrisen på vår varma hud. Nu känns havsbrisen kall mot kinderna och vi drar kragen över munnen, skyddar oss från vinden. Novembersolen värmer ändå svagt. Plötsligt börjar det virvla små, små snöflingor ner från himlen. Snöflingorna smälter direkt då de landar på oss. Vad stör det att årets mörkaste tid är här när vi ändå ibland får uppleva stunder som dessa? Och vad spelar det för roll fast vi har flera månader kvar av kyla, snöslask och regn när tiden ändå går så fort? Vi blinkar och snart är det redan nya knoppar i träden och en ny sommar påväg in i vårt liv.

Kräftor och stranden

Här kommer ännu några bilder från sommaren. Det känns så avlägset nu då vardagen har kickat igång ordentligt. För en månad sedan inledde vi kräftsäsongen. Daniel älskar, älskar kräftor och vill helst ha kräftskiva varje veckoslut. För mig räcker det med en gång om året. Jag tycker om konceptet och stämningen på kräftskivor men själva maträtten är inte någon stor favorit.

I början av augusti blev det nästan direkt höst. Det är konstigt hur snabbt det kunde vända. Fram med regnkläder, gummistövlar och jackan!

En dag fick vi besök av Sonja och baby A. Så ljuvligt! Hon är snart två månader gammal. Man glömmer alltid hur små bebisar faktiskt är. Tänk att Oliver också har haft sådär små fingrar och tår! Tiden går så fort.

Före vardagen började fick vi njuta av en varm sommarfredag. Vi gick ner till stranden och lekte i sanden. Nu är det länge till nästa sommar. Men som tur är hösten också mysig.

På holmen

Det här året var det lite annorlunda på holmen jämfört med förra året. Förra året lärde sig Oliver att krypa framåt när vi var där och det här året var det fart och fläng hela tiden. Förra året tänkte vi att ”oj nej hur ska vi nu få en lugn stund” när han kom framåt några centimeter. Little did we know..

Men även om det inte fanns så många lugna stunder i år så kändes det så fint att få visa holmen till Oliver nu när han förstår sin omgivning på ett annat sätt. Han stortrivdes på holmen och det är jag så glad för! Han talar fortfarande mycket om Porkala och att åka båt. Får se om han kommer ihåg stället nästa gång vi åker dit, vilket troligen blir först nästa sommar.

Det finns så mycket spännande att utforska på holmen; stenar, växter, skog, stranden, stugan. Sällan har man tråkigt där.

Dessa dagar på holmen kommer jag verkligen att sakna och tänka på hela vintern.

Nytt kök och Stora Kalvholmen

Vi håller på planerar vår kommande köksrenovering. Köket är stilrent och modernt nu men det finns bara inte tillräckligt med förvaringsutrymme för oss, så vi kommer att skaffa lite till skåp och sådant. Överlag tycker vi om hur det ser ut, men vi ska nog göra det lite mer praktiskt. Renoveringen kommer att bli någon gång under hösten, det är ännu inte helt fastspikat. Men jag ska visa before och after bilder när allt är färdigt!

I juli åkte vi på flera olika mindre och större utflykter. Vi tog t.ex. färjan över till Stora Kalvholmen en eftermiddag. Jag hade hört om stället men aldrig besökt holmen tidigare. Så fint! Och så lätt att komma dit. Vi tog bilen till Nokkalan Majakka, där vi hoppade på en färja och åkte typ 10 minuter tills vi var framme. Ett par timmar senare tog vi samma färja tillbaka, som den här gången körde via Gäddvik. Det var en vacker sommarkväll så det var fint att kunna beundra skärgården i Esbo.

På Stora Kalvholmen åt vi räksmörgåsar och njöt av goda glassar. Vi gick runt holmen som inte var sådär jättestor. Oliver tyckte det var spännande med frigående höns på caféet. Rekommenderar verkligen ett besök till den ön! På holmen fanns en stor lekpark, caféer, stränder och skog. Det var en mysig och harmonisk stämning på ön.

Hemma har vi njutit av vår balkong, den egna trädgården och av att kunna äta grillmat varje dag. Det känns som att vår livskvalitet ökade med flera grader när vi flyttade till det här huset. Vi älskar det! Här mår vi bra.

Dagar i Ekenäs

I mitten av juli åkte vi till min mamma i Ekenäs. Mamma bor i gamla stan och jag älskar att gå omkring bland de pittoreska husen och idylliska vyerna. Nu var det såklart fullt av sommarturister (som jag själv säkert räknas till) vilket är lite störande, men bortsett från det var det väldigt vackert.

Vi skulle på min brorsdotters kalas i Snappertuna följande dag, så vi fick både njuta av en sommarstad och skärgården under vårt besök. Det var så roligt att träffa familjen igen. Min bror bor med sin familj i Sverige, så på grund av coronatider hade vi inte setts på typ ett år?! Galet. Oliver tyckte speciellt mycket om att åka båt med min bror. Varje dag sen det hände har han sagt ”Robban kör båt, stora vågor”. Hoppas vi snart skulle kunna åka på besök till Sverige!