Havet och hönor

Det är höst i luften när jag besöker Ekenäs. Men bara vissa löv har ändrat färg. Solen värmer och det är ovanligt hett för att vara september. Havet ser alltid mörkare och kraftigare ut på hösten och jag går längs stranden med en kopp kaffe som bränner mot fingrarna. Oliver sover hos sin mormor medan jag får lite egentid. Jag bläddrar i böcker på loppis, köper med mig två kanelbullar på ett café och strosar omkring med min kamera. Havet är alltid lika närvarande i Ekenäs. Havsfåglar ropar och en svag doft av sjögräs smyger upp från vattnet. Jag tänker igen på att om jag skulle få välja, skulle jag leva nära havet hela livet. Hoppas det är möjligt.

En dag åker jag med Oliver och min mamma till en mammas kompis. Vi dricker hemlagad lingonsaft på terrassen och hälsar på hennes höns och tuppar. Oliver blir skrämd av fåglarnas plötsliga rörelser och kacklande. Han tycker heller inte alls om att röra i gräs eller kvistar. Han är nog helt tydligt en stadsbo, trots att han bott tre månader av sitt liv ute på landet.

Hemma hade han en mammafas, men hos sin mormor hade han helt tydligt en mormorfas och ville bara leka och skoja med henne. Det gör mig så glad att se hur trygg han är med sina mor- och farföräldrar. Idag ska Daniel och jag för första gången bort över natten, så det är otroligt viktigt att han känner sig bekväm med andra också. Jag vet att jag inte behöver vara orolig för hur det går här hemma, men ändå är jag jättenervös. Det ska nog också bli så galet skönt att få sova en hel natt och att få umgås med min Daniel.

Värmebölja, körsbär och havet

I skrivande stund ösregnar det men för bara några dagar sedan fick vi svettas i värmeböljan på holmen. Helt skönt med lite regn i mellanåt. På holmen fick Oliver låna en gunga som han älskade att gunga i!

Jag är så glad att vi råkade vara på holmen när det var som varmast. Man kunde doppa sig i havet alltid när det blev för hett. Otroligt hur varmt vattnet var med tanke på att det bara var juni.

Den sista natten i stugan var helt hopplös. Solen hade gassat på stugan hela dagen och ingen av oss sov något för att det var så hett. Trots att det var vemodigt att vinka hej då till holmen, så var det också skönt att åka till en stuga med luftkonditionering. Om några veckor åker vi tillbaka till holmen igen!

Det är nog en konstig men samtidigt rolig tid vi lever i då vi bara förflyttar oss mellan olika stugor. Jag kan berätta att det var väldigt skönt att gå i duschen efter 10 dagar i värmeböljan utan rinnande vatten.

Sköna dagar på holmen

Nu har vi varit prick en vecka på holmen. Det känns nästan som om vi varit här i en månad. Tiden står still och om det inte vore för Oliver så skulle jag nog inte ha någon aning om vad klockan är. Skönt att bara kunna koppla av och leva semesterliv i skärgården.

På midsommardagen firade vi Julia som fyllde år. Det har blivit lite av en tradition att fira henne då om man är på holmen. Roligt! Jag har alltid avundats alla som har födelsedag på våren och sommaren, eftersom jag själv fyller år i december..

På kvällen spelade vi Trivial Pursuit från 2000-talet. Det är ju sjukt att det redan är 20 år sen det blev 2000. Jag hänger inte med! Tiden går så fort.

Vi har nu åkt båt några gånger då vi åkt upp till Kyrkalätt för att köpa mer mat och vatten. Oliver trivs mer och mer i båten och han älskar att följa med båtlivet här.

Jag njuter så av kvällarna här. När Oliver har somnat brukar vi sätta oss i kvällssolen med varsin bok och ett glas vin. Eller så går vi till grannhusets terrass för att umgås med min mamma, moster och kusiner. En tropisk, varm vind fläktar ännu vid klockan 22. Vi valde bra vecka att vara här!

Dessutom har jag shoppat lite. Jag köpte den här härliga korgväskan och seglarskorna från Bohemia och fick leverans till holmen, eftersom en av ägarna är min kusins fästmö.

Midsommar 2020

På fredagen körde vi äntligen till Porkala för att fira midsommar på vår holme. När vi hade kört en halv timme insåg jag att vi hade glömt babymonitorn. Vi svängde om och körde tillbaka för att hämta dem. Det kändes ändå värt det för utan den hade vi ju inte kunnat fira midsommar eller vaka längre än till klockan 19. När vi äntligen var framme på holmen och Oliver hade somnat för sin sista nap kunde vi pusta ut, dricka ett glas rosé och börja midsommaren!

Oliver åkte båt för första gången och han verkade tycka att det var ganska roligt och spännande (även om man inte ser det från den här bilden).

Middagen åt vi såklart ute i solen med den bästa utsikten. När Oliver hade somnat kunde vi sätta på babymonitorn och umgås med mina kusiner och andra släktingar. En mycket fin och rolig midsommar fick vi!

Promenad längs havet

Den här hösten har jag verkligen känt av fomo (fear of missing out). Inte direkt på grund av att jag missat fester utan mer för att jag missat den vackra hösten, som ju är min favorit tid på året. Jag har saknat att gå ut och fota detaljer och stämningar i naturen. Nu på lördagen kände jag mig plötsligt pigg och kunde också röra på mig, så vi tog en promenad längs havet och jag fick äntligen fota lite! Trots att jag inte var länge ute så gjorde den här promenaden mig så otroligt lycklig och nöjd.

 

Första hösten på Drumsö

Hej oktober! Jag har väntat på dig.

Jag kan inte ännu heller riktigt förstå att vi hittade en så fin lägenhet inom vår budget på Drumsö. Tänk att vi får bo här! Såhär nära havet och naturen, men ändå bara 10 minuter från centrum av Helsingfors. Den första hösten här blev kanske inte helt som jag hade tänkt mig då jag inte kan gå på långa promenader och beundra alla vackra färger och stränder. Men som tur ser man havet från vår balkong! Och som tur kommer det fler höstar här.

Sista semesterdagarna på holmen

Idag började vardagen igen. Jag trodde att det skulle vara tyngre att återvända till kontoret, men genast när jag steg in i byggnaden insåg jag hur mycket jag tycker om mitt jobb och njuter av den här vardagen. Snart är det ju dags för en helt annorlunda vardag! Men innan semestern tog slut hann vi njuta av några dagar på mitt happy place: på vår holme i Porkala skärgård. Där inledde vi kräftsäsongen med finska kräftor:

Det här året har jag besökt holmen endast två gånger! Jag blir genast lite ledsen när jag tänker på det, eftersom jag alltid är som lyckligast där. Men det här året får verkligen vara ett undantag och nästa år kommer jag att tillbringa mycket mer tid där. Det var så märkligt att gå omkring på holmen och tänka att nästa sommar går jag här med en baby! Och överlag en konstig tanke att det här var vår sista semester på tumanhand. Nästa gång vi semestrar är vi tre och jag gissar att det inte blir lika många avkopplande lässtunder i solen och sköna sovmorgnar.

Vecka 2: Tankar om flytten

hfors1

I nästan sex år har vi bott här. Sex år fyllda av glädje, kärlek, middagar, promenader, netflix-kvällar, nervösa stunder innan två olika bröllop, möhippor, bröder som sover på soffan, matlagning, lyckliga ögonblick, halloweenfester, vappenfester, överraskningsfester, födelsedagsfester, förlovningsfester, vinkvällar och framför allt: vardag; det jag kommer att sakna allra mest. Vår vardag i vårt kära hem. Hur lycklig jag än är över att flytta till ett eget hem, till en lägenhet vi själva har valt och köpt, så är det ändå vemodigt att lämna det här som har varit vår trygghet i så många år. Jag minns så tydligt den där stunden då vi kom hem efter vår tremånaders resa i Kalifornien. Båda hade ett tungt hjärta och med släpande steg tog vi oss fram till lägenheten, förkrossade över att vårt äventyr var över. Men när vi öppnade dörren till det här hemmet lossnade en knut inom mig. Det var inte sen heller så farligt att komma hem. Det kändes till och med bra, skönt. När jag steg in genom dörren insåg jag hur mycket jag hade saknat vårt knarriga golv och lägenheten som var bara vårt hem; inte något vi delade med tre män och en hund i San Francisco eller ett par i Los Angeles.
Det här var vårt första gemensamma hem. Det var hit vi flyttade från två olika håll: Daniel från en sliten och grå studentbostad i Åbo och jag från en sliten och grå studentbostad i Malmgård. Jag minns hur stort det kändes att se våra bådas efternamn på dörren. Hur det kändes som ett så stort steg att flytta ihop trots att vi varit ihop i 4-5 år. Men snart ser vi våra efternamn på en annan dörr och snart skapar vi nya minnen i vårt första riktigt egna hem. Och trots att jag kommer att sakna att bo såhär centralt, så vet jag ju att allt det där vemodiga, nostalgiska inte är bundet till den fysiska lägenheten. Alla de där vackra stunderna och den där känslan av hem följer ju med oss. I nästa hem kommer att vi att ordna minst lika många fester och skapa minst lika många om inte fler lyckliga minnen. Och dessutom kommer vi att bo ännu närmare havet än nu! Det ser jag nog mest fram emot.

hfors2

hfors5

hfors4

Keri Village, Zakynthos

keri1

När jag försökte hitta på något blått att fota började jag tänka på en av de blåaste färgerna jag någonsin sett, nämligen det Joniska havet. För tre månader sedan firade vi vår första bröllopsresa på den grekiska ön Zakynthos. En dag hyrde vi bil och körde till byn Keri, där vi åt pizza med öns vackraste vy framför oss. Jag fick inte nog av utsikten och hade inte sett något så vackert på länge – inte sedan vi besökte Kalifornien, skulle jag säga. Medan vi väntade på maten sprang jag av och an mellan bordet och räcket för att ta mera bilder. Varje gång jag satte mig ner såg jag någon ny blå nyans jag måste föreviga. Så otroligt vackert och något man inte får missa om man besöker Zakynthos!

keri2

keri3

keri4

keri7

keri8

keri9

keri10