If you like Piña Coladas and getting caught in the rain

fall2

Det bästa med att bo i centrum av Helsingfors och ha en stuga mitt i naturen är ju att man får variera var man tillbringar sitt veckoslut. Man får välja vilket man känner för mer i stunden: stadsliv eller skogsliv. Förra veckoslutet valde vi stadslivet, eftersom vi var bjudna på förlovningsfest i Esbo. Men innan festen gick vi på en promenad i vår fina hemstad.

fall1

d1

v

fall5

Det känns som om vi har sett varenda hörn och knut i den här stadsdelen, men ibland hittar vi områden där vi inte har rört oss lika mycket. Lugna områden med diplomater och imponerande byggnader samt lummiga trädgårdar. Mycket vackert den här tiden på året.

fall4

fall6

fall11

När vi kom fram till havet såg vi ett gäng stora, dramatiska skepp! Vi stod och beundrade dem en lång stund och märkte knappt hur molnen blev mörkare och mörkare..

fall9

fall8

Daniel försökte varna om regnet, men jag lyssnade inte för jag var så upptagen med kameran.. Och plötsligt föll det en enorm droppe på mig. Och en till. Och sedan vräkte regnet ner över oss. Och för första gången under hela hösten hade jag inte med mig ett paraply, så det var bara att linda kameran in i halsduken och halvspringa till Ursula på ett glas bubbel. Regnet droppade ner från mitt hår i mitt skumpaglas, men det finns värre ställen att vänta ut regnet. Till slut insåg vi att vi skulle missa festen om vi stannade länge till, så vi var ändå tvungna att halvspringa hem trots de envisa regndropparna.

fall10

Sommaren

cyklarna

smultron

ekenäs

orangeskärgård

gulablommor1

lila

Det känns lite vemodigt att sommaren nu är över. Hur kan den alltid kännas så kort? Men det var ändå en bra sommar trots vädret och trots att vi alla ständigt klagade på vädret. Det blev en hel del väntande (när börjar sommaren riktigt? när kommer värmen?), men också avkopplande på stugan, jobb, cykelturer i Helsingfors, tankar om framtiden, firande och festande, bröllop och möhippor, skumpa i åskväder, simturer i regn, bastubadande i kvällssolen, deckare i solstolen och pastellfärgade vardagskvällar i stan.

Lycklig i skärgården

porkala1

porkala2

porkala3

porkala4

porkala5

porkala6

porkala7

porkala8.JPG

Förra veckoslutet var ett av sommarens absolut bästa; jag fick vara på mitt favorit ställe! Ibland tänker jag att man borde skriva en bok om hur fint det är, men sen tänker jag att alla vet väl det redan. Och den boken har jag ju i mitt huvud. Den där känslan av att komma till holmen efter en allt för lång paus, när man efter många om och men äntligen sitter i motorbåten med luften virvlande i ens hår och man ser första glimten av den bekanta holmen. Och när man stiger i land och fylls av en glädje man inte känner någon annanstans. Där har man vuxit upp och holmen har blivit en del av en. Man känner igen varje liten kotte, vrå, rot och sten. Det känns som att komma hem.

Papegojor och parallella universum

sand1

En flock av pelikaner flyger med jämna mellanrum ovanför oss och deras enorma vingslag får mig att tänka på dinosaurier. Vi är i San Diego där solen alltid skiner och alla dricker lokalbryggd öl medan surfarna flyter avslappnat fram på de stora vågorna.

”Tänk, i ett parallellt universum har vi båda fötts och vuxit upp här i San Diego”

Här vill vi bo.

Solen lägger ett gult sken över havet och en klump växer i min mage; kommer vi någonsin att återvända?

sand3

Vid trapporna ner till havet träffar vi en man jag har glömt namnet på. Han är trevlig, som amerikaner brukar vara. Han berättar att han aldrig har rest utanför Kalifornien och att han sparar det tills allting är perfekt i livet och tills han har träffat någon han vill dela alla upplevelser med. Han har aldrig i sitt liv sett snö och för honom är det ett drömscenario att resa till Norden. Jag tänker på hur jag alltid längtar mig sönder till Kalifornien och att det finns människor där som verkligen vill resa till Norden. Eller så var han bara artig, som amerikaner också brukar vara.

sand2.JPG

Det är kväll och vi sitter på en låg mur och blickar ut över solnedgången. Barn som tjuter av glädje springer ner till havet och jagas av de stora vågorna. En tjusig hund med blåa ögon snusar förbi. Alla har hund här, många har flera. Himlen målas ljusröd och surfarna rider smidigt fram på vågorna. Människor samlas på stranden för att ta in allt det vackra, stunden innan solen dyker ner i Stilla havet. Bakom oss hörs ett högljutt tjatter och vi undrar varifrån det kommer. Till slut ser vi några gröna papegojor i palmträden ovanför oss. Jag tänker på hur mycket jag vill stanna här i den här stunden på stranden då solen faller ner i havet och vaknar upp på andra sidan jorden medan papegojorna ropar glatt bakom oss.

sand4

sand5

sand6

sand7.JPG

Ocean Beach och Sunset Cliffs i San Diego

sandiego1
San Diego är en stad jag märker att jag ofta går och tänker på. Staden ligger ett par timmars bilväg från LA, dvs. om man åker vid rätt tillfälle och missar rusningen. I värsta fall kan resan ta flera, flera timmar. För oss tog det ca 4-5 timmar att komma fram. Men när vi körde in i den varma, coola staden där alla gick omkring med flipflops och kepsar och sandstranden sträckte sig bredvid oss, glömde vi bort den jobbiga bilresan. Efter ett besök till Finnish American Chamber of Commerce, där vi träffade några trevliga personer, körde vi raka vägen till vårt hotell. Hotellet hade en otrolig utsikt över havet, eftersom det låg nästan på stranden. Vi övernattade på Ocean Beach Hotel, som var rätt billigt, men framför allt hade det bästa läget tyckte vi.

sandiego2

sandiego3

sandiego4

Om man åker till Kalifornien måste man besöka San Diego och om man besöker San Diego måste man åka till Ocean Beach. Hela området var så avslappnat och tidlöst. Det kändes lite som om vi var i San Junipero, staden från Black Mirror. Avsaknaden av andra turister gjorde upplevelsen så mycket bättre. Området vi bodde på bestod av en ganska lång gata fylld med micro breweries, små butiker och coola restauranger. Gatan löpte ner till stranden och pieren, där man kunde stå i sanden och beundra solnedgången, de enorma vågorna och de skickliga surfarna.

sandiego5

sandiego6

sandiego7

Bilderna är tagna i Sunset Cliffs, ett ställe man definitivt måste besöka om man reser till San Diego.

En midsommar ute i skärgården

mid1.JPG

Det här året firade vi midsommar på vår holme ute i Porkala skärgård. Med mig på holmen hade jag tre fina typer, tre flaskor skumpa, en tårta, halva släkten och en massa mat och vin. Dvs. allt man behöver för en lyckad midsommar.

mid2.JPG

mid3

mid4

mid5

mid6

När jag tittar på bilderna ser det ut som om vi bara åt, åt och åt dygnet runt. Kanske vi gjorde det? Nä, men vi spelade också kortspel, hängde med mina kusiner, spådde, badade bastu, envisades med att sitta ute trots kylan, lyssnade på regnet och musiken inne i stugan och pratade, skrattade, umgicks. Tiden gick otroligt snabbt och plötsligt var det redan dags att hoppa in i båten och åka hem igen.

Jag längtar så tillbaka till skärgården och undrar när jag nästa gång kommer att få gå barfota på mina klippor? Äta gräslök från naturen? Bada i det mörka, kalla havet? Känna vinden som trasslar till håret då vi åker över farleden? Dricka rödvin ur plastmuggar och blicka ut över solnedgången när den är som allra, allra vackrast?

mid7

mid8

mid9

mid10

mid11

Venice Beach

clownen

weedweek

venicebeach

mandybech

danielbeach

IMG_9037

slackline

Vi vaknar tidigt i vårt lilla rum i airbnb-lägenheten, fortfarande exalterade över att vara tillbaka. Utanför fönstret kvittrar fåglarna och en avlägsen gräsklippare brummar sakta på. Det låter som vår. Solen tränger sig in genom gardinen och vi skyndar ut till värmen. Det är bråttom; vi får inte missa en sekund av Kalifornien. Vi promenerar nio kvarter för att komma till frukoststället vi brukade besöka för två år sedan. Vi beställer in the usual och dricker flera koppar kaffe innan vi tar bussen ner till Venice Beach. Där vimlar det av liv som vanligt. Vi går på den mjuka, vita sanden och river snabbt av oss våra skor. Våra vinterbleka armar och ben blir snåla på solstrålarna medan vi sitter och läser våra böcker och observerar människorna omkring oss. När solen lägger sig märker vi att vi har bränt oss. Med svidande näsor och röda ben promenerar vi hela vägen tillbaka till Santa Monica. Vi spontanköper biobiljetter till biosalongen där man kan ligga ner och se på filmen. Jetlaggen tynger våra ögonlock och det är svårt att inte somna.