Promenad längs havet

Den här hösten har jag verkligen känt av fomo (fear of missing out). Inte direkt på grund av att jag missat fester utan mer för att jag missat den vackra hösten, som ju är min favorit tid på året. Jag har saknat att gå ut och fota detaljer och stämningar i naturen. Nu på lördagen kände jag mig plötsligt pigg och kunde också röra på mig, så vi tog en promenad längs havet och jag fick äntligen fota lite! Trots att jag inte var länge ute så gjorde den här promenaden mig så otroligt lycklig och nöjd.

 

Första hösten på Drumsö

Hej oktober! Jag har väntat på dig.

Jag kan inte ännu heller riktigt förstå att vi hittade en så fin lägenhet inom vår budget på Drumsö. Tänk att vi får bo här! Såhär nära havet och naturen, men ändå bara 10 minuter från centrum av Helsingfors. Den första hösten här blev kanske inte helt som jag hade tänkt mig då jag inte kan gå på långa promenader och beundra alla vackra färger och stränder. Men som tur ser man havet från vår balkong! Och som tur kommer det fler höstar här.

Sista semesterdagarna på holmen

Idag började vardagen igen. Jag trodde att det skulle vara tyngre att återvända till kontoret, men genast när jag steg in i byggnaden insåg jag hur mycket jag tycker om mitt jobb och njuter av den här vardagen. Snart är det ju dags för en helt annorlunda vardag! Men innan semestern tog slut hann vi njuta av några dagar på mitt happy place: på vår holme i Porkala skärgård. Där inledde vi kräftsäsongen med finska kräftor:

Det här året har jag besökt holmen endast två gånger! Jag blir genast lite ledsen när jag tänker på det, eftersom jag alltid är som lyckligast där. Men det här året får verkligen vara ett undantag och nästa år kommer jag att tillbringa mycket mer tid där. Det var så märkligt att gå omkring på holmen och tänka att nästa sommar går jag här med en baby! Och överlag en konstig tanke att det här var vår sista semester på tumanhand. Nästa gång vi semestrar är vi tre och jag gissar att det inte blir lika många avkopplande lässtunder i solen och sköna sovmorgnar.

Vecka 2: Tankar om flytten

hfors1

I nästan sex år har vi bott här. Sex år fyllda av glädje, kärlek, middagar, promenader, netflix-kvällar, nervösa stunder innan två olika bröllop, möhippor, bröder som sover på soffan, matlagning, lyckliga ögonblick, halloweenfester, vappenfester, överraskningsfester, födelsedagsfester, förlovningsfester, vinkvällar och framför allt: vardag; det jag kommer att sakna allra mest. Vår vardag i vårt kära hem. Hur lycklig jag än är över att flytta till ett eget hem, till en lägenhet vi själva har valt och köpt, så är det ändå vemodigt att lämna det här som har varit vår trygghet i så många år. Jag minns så tydligt den där stunden då vi kom hem efter vår tremånaders resa i Kalifornien. Båda hade ett tungt hjärta och med släpande steg tog vi oss fram till lägenheten, förkrossade över att vårt äventyr var över. Men när vi öppnade dörren till det här hemmet lossnade en knut inom mig. Det var inte sen heller så farligt att komma hem. Det kändes till och med bra, skönt. När jag steg in genom dörren insåg jag hur mycket jag hade saknat vårt knarriga golv och lägenheten som var bara vårt hem; inte något vi delade med tre män och en hund i San Francisco eller ett par i Los Angeles.
Det här var vårt första gemensamma hem. Det var hit vi flyttade från två olika håll: Daniel från en sliten och grå studentbostad i Åbo och jag från en sliten och grå studentbostad i Malmgård. Jag minns hur stort det kändes att se våra bådas efternamn på dörren. Hur det kändes som ett så stort steg att flytta ihop trots att vi varit ihop i 4-5 år. Men snart ser vi våra efternamn på en annan dörr och snart skapar vi nya minnen i vårt första riktigt egna hem. Och trots att jag kommer att sakna att bo såhär centralt, så vet jag ju att allt det där vemodiga, nostalgiska inte är bundet till den fysiska lägenheten. Alla de där vackra stunderna och den där känslan av hem följer ju med oss. I nästa hem kommer att vi att ordna minst lika många fester och skapa minst lika många om inte fler lyckliga minnen. Och dessutom kommer vi att bo ännu närmare havet än nu! Det ser jag nog mest fram emot.

hfors2

hfors5

hfors4

Keri Village, Zakynthos

keri1

När jag försökte hitta på något blått att fota började jag tänka på en av de blåaste färgerna jag någonsin sett, nämligen det Joniska havet. För tre månader sedan firade vi vår första bröllopsresa på den grekiska ön Zakynthos. En dag hyrde vi bil och körde till byn Keri, där vi åt pizza med öns vackraste vy framför oss. Jag fick inte nog av utsikten och hade inte sett något så vackert på länge – inte sedan vi besökte Kalifornien, skulle jag säga. Medan vi väntade på maten sprang jag av och an mellan bordet och räcket för att ta mera bilder. Varje gång jag satte mig ner såg jag någon ny blå nyans jag måste föreviga. Så otroligt vackert och något man inte får missa om man besöker Zakynthos!

keri2

keri3

keri4

keri7

keri8

keri9

keri10

Livet på holmen

Hälsningar från världens bästa holme! Här har vi varit sedan måndagen och ännu har vi några dagar kvar. Tyvärr har det regnat varje dag, men det är ändå skönt att vara här. Det är en helt annan livsrytm direkt då man stiger av båten och fötterna träffar de bekanta stenarna på stranden. Man vaknar långsamt, kollar om solen skiner eller inte, knäpper på gasspisen och kokar vatten till två koppar kaffe, läser en bok eller två, tittar på segelbåtarna som skyndar till Hangöregattan, lyssnar på sommarprat blandat med regnsmatter mot taket, planerar dagens lunch och middag, eldar i bastun, simmar i 11-gradiga havet, spelar kort, dricker vin på någons terass, skålar och hurrar om solen vågar sig fram till kvällen, glömmer bort klockan och telefonen och livet utanför holmen. Man bara är.