Vecka 17

Jag lider fortfarande av migrän men tröttheten har lättat en aning. Fram till vecka 16 somnade jag direkt efter jobbet och kunde inte planera in något program på kvällarna eftersom jag visste att jag skulle vara helt för trött. Men under de senaste dagarna har jag märkt att jag ju hålls vaken utan att somna framför alla tv-serier och filmer vi försöker se på!

Magen går fortfarande att gömma med lösa kläder (tror jag?) men nu vet alla på mitt jobb så det finns ingen orsak att gömma det. Jag är ändå såklart ovan att se mig själv med mage och märker att jag omedvetet försöker gömma den. Det är kanske så nu i början då magen inte ännu är så stor att man genast skulle förstå att jag är gravid om man inte vet.

På fredagen ska vi gå till rådgivningen för andra gången. Det ska bli roligt! När vi var på första rådgivningsbesöket stressade jag över att hinna till ett möte på jobbet, så jag ville inte ställa några frågor som skulle leda till att det drog ut på tiden. Det ångrade jag lite efteråt, men nu har jag ju en ny chans att ställa frågor. Och jag tror vi ska lyssna på fostrets hjärtslag! Det är så länge sen vi hörde dem senast, så det ser jag förstås fram emot.

Magen

Och plötsligt var den där! Bilden är tagen på söndagen och det var första gången jag märkte hur stor den blivit. Jag har känt mig svullen och större än normalt sedan Japanresan, dvs. ungefär kring vecka 6-7 men det var nog i vecka 15 som magen ploppade ut ordentligt. Och nu har den fortsatt att växa sedan söndagen. Helt otroligt! Jag undrar hur det kommer att se ut och kännas i vecka 35 eller 40 då jag tycker att den redan är ganska stor. Dessutom är jag bara 163 cm lång så jag vet inte hur mycket utrymme den har att växa? Vi får väl se! Det känns så galet och obeskrivligt fint att en liten, liten person håller på att växa där inne.

Jag är nu alltså inne i vecka 16 och som det kanske märks har jag tänkt blogga aktivare nu eftersom jag vill dokumentera den här graviditeten så att jag många år senare kan bläddra bakåt och ha allt nedskrivet.

Gravid på resa i Japan

Innan vi ens förlovade oss visste vi att vi ville åka till Zansibar på bröllopsresa. Daniel hade varit där som barn och förälskat sig i stället. Jag såg fram emot alla promenader på tropiska stränder, dopp i det turkosa havet och att få smaka på otroligt färska frukter. Men när bröllopet närmade sig och vi skulle boka vår resa insåg vi att det inte var ett lämpligt resmål för oss just då. Det finns nämligen en stor risk för att få zikaviruset då man besöker Zansibar. Och samma gäller största delen av alla tropiska destinationer, märkte vi till vår besvikelse. Zikaviruset är inte annars farligt för vuxna människor men om är gravid eller om man vill försöka skaffa barn inom ett halvt år efter resan så rekommenderas det inte. Vi ville inte ta några onödiga risker så Zansibarresan fick vänta! Och Japan hade vi talat om minst lika länge, så vår stora bröllopsresa fick bli dit istället.
I mars reste vi då till Tokyo. Det blev ingen champagne för mig på den bröllopsresan, eftersom jag då var gravid i vecka 5.
8377117918939408253_img_0967
Hur var det då att resa till Japan som gravid?
Överlag var jag ganska stressad under de 12 första veckorna av graviditeten. Jag gick omkring och oroade mig om missfall och var verkligen bekymrad över att det skulle hända när vi var så långt borta hemifrån eller på ett 10,5 timmars flyg. Men förutom det gick det bra! Allt var fortfarande så nytt så det kändes spännande att få bearbeta nyheten utomlands och tillsammans med Daniel i sexton dagars tid. Varje mening som handlade om fostret var att “OM allt går bra…” Jag kommer säkert alltid att förknippa Japan med en konstant hunger. Det var inte det lättaste att ständigt behöva leta efter något matställe som dög för mig.
Maten i Japan
Vi hade ingen frukost på hotellet, eftersom vi vanligtvis tycker mer om att utforska nya caféer och restauranger när vi reser. Men då man är gravid borde man kanske anpassa sig och prioritera maten! Det var några morgnar som började dåligt eftersom jag var så hungrig och om jag inte fick mat i mig direkt blev jag både illamående och arg – inte en lätt kombination kan jag säga. Men Daniel var verkligen det bästa ressällskapet och hade tålamod med mig. En stor del av resan gick verkligen åt till att leta efter mat till mig. I början vågade jag inte smaka på ramen eftersom varje lukt och smak fick mig lätt illamående. Men på tredje dagen övertalade Daniel mig att smaka och efter det var jag nöjd! Det smakade ju hur gott som helst. Resten av resan åt jag typ bara ramen. Ingen sushi smakade jag på eftersom man inte får äta rå fisk. Men nu har jag något att se fram emot nästa gång vi åker till Japan.
img_2090
Det enda negativa
Trots lätt illamående, konstant hunger och den där otroliga tröttheten som vägrar lätta så gick allt bra. Japan är ett väldigt lätt land att vara gravid i, som turist åtminstone. Det fanns toaletter överallt och allt var väldigt rent. Dessutom fanns det olika automater överallt så om man plötsligt blev törstig eller sugen på något kunde man hitta det vid sidan om gatan i en automat. Det enda som jag verkligen har trauma av var flyget från Japan till Finland. Flyget till Helsingfors tog 10,5 timme. De första fem timmarna gick bra, inga problem. Men när det hade gått en tillräckligt långt tid efter maten kom migränen och illamåendet. Jag ville verkligen inte spy på flygplanet och det gick inte att somna, så de sista fem timmarna led jag verkligen. Jag tror inte det blir någon babymoon för oss på grund av den här upplevelsen. Men lösningen hade väl varit att ta mer mat till flyget och inte bara nötter och godis, som jag hade.
Men annars kan jag lätt rekommendera att åka till Japan även om man råkar vara gravid!