Mammalådan är här!

Söndagen blev genast lite bättre när vi fick hämta ut mammalådan. Det känns som en milstolpe i graviditeten då man får öppna mammalådan och beundra alla söta, små kläder och produkter. Lådan innehöll en massa klädesplagg och det är helt otroligt att man får allt det här gratis! Nu har vi en hel del kläder att tvätta, men det är ju inte så skyndsamt då beräknade är först om ca 14 veckor.

Vecka 25

Jag skippade förra veckans veckoinlägg för det blir lätt upprepningar då man bloggar om samma ämne varje vecka. Nu är jag i vecka 25 och det betyder att det är bara 15 veckor kvar till beräknade! Det känns så absurt. Måendet går fortfarande i vågor och energinivån är för det mesta ganska låg. Järntabletterna har alltså inte ännu hjälpt något. På tisdagen somnade jag genast när jag kom hem och sov från 19-7.00. Och ändå känns det som om jag har sömnskuld! Imorgon ska jag på sockerbelastning och är lite nervös inför det. Hur ska det gå att fasta i 12 timmar och att bara dricka den där sockerdrickan utan någon mat? Jag är orolig att det kommer att leda till migrän..

I skrivande stund håller Daniel på att montera ihop spjälsängen! Det blir genast mer verkligt när man ser alla små babykläder och tillbehör i hans egna rum. 109 dagar kvar till beräknade och 9 dagar kvar till semestern!

Vecka 23

Idag hade vi igen rådgivning och det visade sig att jag hade lågt hemoglobin, vilket förklarar min trötthet. Jag har behövt sova en timme varje dag efter jobbet, vilket är ganska svårt då man ju gärna också njuter av fina sommarkvällar. Men hoppas järntabletterna nu hjälper mot detta! Magen har igen vuxit och det betyder ju en hel del värkar i kroppen, men annars är allt jättebra. Idag kunde jag äntligen beställa mammalådan och det känns ju som en liten milstolpe i sig. Vi har nu beställt vagn (eller ett set med många olika delar, som bilstol etc) och lite kläder men resten av inköpen ska ännu skaffas. Jag har en jättelång lista på saker som ska köpas och ser fram emot att börja bena av den. Jag har en så stark nesting-mode på gång nu och vill skaffa allt på en gång! Men dyrt blir det ju så det känns ändå bättre att köpa lite åt gången.

Vecka 22

Den här veckan har vi haft semester! Och det var verkligen en bra timing med tanke på vädret men också mitt mående. Den här veckan har jag haft en hel del olika värkar överallt. Kroppen förbereder sig väl bara på att babyn ska växa och ha utrymme där inne i magen, men stundvis har jag svårt att gå. Enligt alla appar är det nu man ska vara som mest energisk, men jag har inte alls känt av den energin. Som tur har jag möjlighet att ta tupplurer på dagarna och sova 10 timmars nätter. Semester, jag behövde dig verkligen!! Vi får hoppas att dessa värker försvinner under veckan då jag har tid att vila.

Snart är det midsommar och vi blev bjudna till två roliga fester. Jag kände redan tidigt på mig att det finns en risk för att jag inte kommer att ha så mycket ork på sommaren och vi var tvungna att tacka nej till dessa fester. Nu är jag lättad att vi gjorde det, eftersom mitt mående verkligen inte går att lita på. Vi kommer att fira midsommar på min holme och det blir nog ändå helt jättelyckat! Vi kommer att äta gott och umgås med min familj och släkt. Och så kan jag ta powernaps alltid när jag behöver det.

Men annars? Olivers sparkar blir allt starkare och det känns som att han kommer att bli väldigt aktiv. Jag har ju inget att jämföra med, men aktiv är han åtminstone. Enligt apparna är han nu ungefär lika stor som en äggplanta, galet!

It’s a boy!

Vi hade ju storslagna planer att barnmorskan skulle skriva könet på en lapp och vi skulle öppna lappen när vi åt ute på en fin restaurang ett par dagar senare. Men nyfikenheten tog över och redan några timmar efter ultraljudet öppnade vi lappen tillsammans och såg ordet ”pojke”. Jag började direkt storgråta lyckotårar och var glad att vi hade öppnat lappen hemma på vår soffa istället för på en fin restaurang.

Livet är så konstigt ibland. Sen jag var liten har jag drömt att jag har en son som heter Oliver. Drömmarna var alltid olika men alltid när jag hade ett barn så var det Oliver. Förra hösten drömde jag att jag ordnade Halloween-födelsedagskalas för Oliver och när jag plussade på stickan och räknade ut det beräknade datumet insåg jag att det just faller kring Halloween!

Nu kan vi med gott samvete fortsätta kalla minipersonen i magen för ”han”, som vi egentligen har gjort sedan jag plussade på stickan en solig eftermiddag i februari.

Jag skulle ju självklart ha varit lika lycklig om barnet hade varit en flicka och huvudsaken var ju förstås att allt verkade vara bra med vår miniperson! Men det ger mig igen mer orsak att lita på min magkänsla, vilket jag alltid brukar göra.

Vecka 21: Redan halvvägs!

Idag var vi på rutinultraljudet. Jag har egentligen inte varit så nervös för den men stunderna innan var väldigt spännande. Trots att magen växer och babyn sparkar aktivt där inne kan man ju inte veta om det är något fel med utvecklingen. Men allt var jättebra och vi såg små minifötter och minifingrar och en miniperson som vi redan älskar mer än allt annat!

Barnmorskan skrev könet på en lapp så att vi får kolla lappen på tumanhand. Imorgon ska vi äta på en fin restaurang för att fira och öppna lappen. Så sjukt spännande att vi snart vet lite mer om vår miniperson!

Vecka 20

Vecka 20. Så konstigt att jag nu är halvvägs in i graviditeten? Jag tänker fortfarande att det är helt i början men så är det ju inte. På söndagen kände Daniel för första gången rörelser genom magen. Och trots att jag känner rörelser med jämna mellanrum blir jag alltid lika glad av dem. Mitt i ett tre timmars möte på jobbet kan den lilla plötsligt börja sparka och vara rastlös och så börjar jag le för mig själv när jag inser att det inte bara är jag; vi är ju två. Och samma händer när jag vaknar klockan fyra på natten och inte får sömn. Sedan börjar lillen göra kullerbyttor i magen och så är vi plötsligt två som inte får sömn. Så otroligt mysig känsla!

Men annars då? Jag märker att jag och min kropp verkligen behöver semester men ändå är det den kommande semestern som stressar mig. Det finns så mycket att göra på jobbet och de här senaste dagarna har jag haft hög puls och känt mig andfådd pga stress. Jag måste varva ner och tänka på hur dåligt det är med stress. Andas in, andas ut. Kanske jag borde börja meditera.

Varje helgdag under våren har jag jobbat in och så har jag även jobbat extra under vissa veckoslut så nu på fredagen får jag en ledig dag! Och imorgon efter jobbet åker vi till Tyskland. Det blir en lång dag men ändå så roligt att få se en ny stad och att umgås med svärföräldrarna.

Vecka 19

46,1 % av graviditeten är avklarad, så snart är jag halvvägs. Tiden gick verkligen som långsammast i början. Nu springer tiden iväg och magen den bara växer och växer!

På måndagen hade jag en läkartid och där lyssnade vi igen på babyns hjärtljud. Jag blir alltid lika glad! Och nu i skrivande stund ligger jag på sängen i Vichtis och känner hur det sparkas och härjas inne i magen. Jag började känna av rörelserna redan kring vecka 14-15 men i början var det svårt att avgöra om det faktiskt var rörelser eller inte. Och nu har rörelserna blivit allt tydligare för var dag som går. Om fjorton dagar får vi veta om det är en liten flicka eller en liten pojke som bor och växer inuti min mage. Så spännande!

Vecka 18

Mitt mående går verkligen i vågor nu! Ena dagen känner jag mig mer som mig själv och har energi och nästa dag somnar jag direkt klockan 18 efter att jag har kommit hem från jobbet och lider hela dagen av migrän. Den här veckan har jag haft ett par väldigt dåliga dagar men jag hoppas det snart håller på att vända. Det jobbiga är när man inte alls kan förutspå sitt mående. Det blir svårt att planera program då man inte vet när migränen eller illamåendet kommer.

Förra fredagen var vi hos rådgivningen och där fick vi höra hjärtslagen. Det var först svårt att hitta dem och då hann jag bli lite orolig. Men den lilla typen hade bara gömt sig bra och låg säkert och sov då det var så tidigt på morgonen. Om tre veckor blir det rutinultraljud! Jag är nog nu lite nervös inför det men det gäller ju bara att vara positiv och tänka att allt är bra.