Dag två i Tallinn

Dag två i Tallinn. Oliver drog ut en pall framför fönstret för att se ut på staden som vaknade till liv utanför hotellet. Tänk att det då var sådär ljust på morgonen.

Efter en stadig hotellfrukost tog vi oss till djurparken i Tallinn. En biljett kostade 8€, medan en vuxenbiljett till Högholmen kostade 21€ om jag minns rätt. Miljön var också betydligt trevligare där (lummiga parker, vackra blommor, mycket grönska) men vissa av djuren hade helt för små burar tyckte jag. Djurparker ger mig alltid lite ångest, men jag vill tro att det finns etiska djurparker också, som stöder djurarter och sköter väl om sina djur.

Det kändes absurt att plötsligt möta en enorm elefant. Hellre hade jag sett den på en safari i Afrika, men var ändå rätt imponerad av den där i Tallinn. Ett så vackert och gigantiskt djur.

Resten av dagen i Tallinn gick vi i butiker, traskade omkring, stannade på café och åt god mat. Allt det där man brukar göra på en miniresa.

Nästa dag tog vi färjan hem. Nästan hela resan tillbringades i färjans lekrum, och trots att vi tvättade nästan frenetiskt våra händer med jämna mellanrum så lyckades vi hämta hem ett virus. Men sånt händer och vi överlevde. Det förstörde ändå inte minnet av vår lilla Tallinnresa ❤️

Telliskivi och Fotografiska i Tallinn

I skrivande stund sitter jag på ett hotell i Kuopio. Jag är här på arbetsresa, eftersom vårt kontor ligger här. Det känns konstigt att vara två dygn borta hemifrån, men jag vet ju nog att resten av familjen klarar sig bra där hemma. Idag satt jag nästan fem timmar i tåget när jag åkte hit från Helsingfors. Tiden gick ändå ganska snabbt då jag jobbade och njöt av det vackra landskapet som flimrade förbi. Hösten är nog nu helt som finast och sommaren känns egentligen ganska avlägsen. Men jag vill ändå blicka bakåt på våra sista semesterdagar i juli:

I slutet av juli tog vi färjan över till Tallinn. Det är en stad som verkligen har utvecklats under de senaste 15 åren. Det är dessutom ganska behändigt att kunna åka på en liten miniresa sådär bara med färja.

När vi kom fram till Tallinn tog vi oss direkt till Telliskivi. Jättestämningsfullt område! Det påminde lite om Berlin, tyckte vi.

Vi lekte i en lekpark, tog en öl på en uteservering, gick omkring och gick sedan till Fotografiska. Äntligen! Jättefina utställningar och bilder.

Efter vårt besök till Telliskivi åkte vi till hotellet. Oliver var imponerad över vyerna och han klättrade direkt upp på fönsterbrädet för att se bättre. Spännande med hotell! Sedan gick vi till en pizzeria och åt utsökta pizzor.

Den här gången valde vi att stanna två nätter i Tallinn, vilket var ett jättebra beslut. Då hade vi en hel dag ännu kvar att turista. Så trevligt med en miniresa!

Veckan i Spanien

Nu börjar det vara ett tag sedan vår resa till Spanien, men jag tänker ändå nästan varje dag på hur roligt och härligt vi hade det där. Det var så skönt att komma bort från vardagen och rutinerna. Jag tror vi alla fick mycket mer energi efter vår resa. Efter en lång och kall vinter var det precis vad vi behövde; sand som fastnar under fötterna, havsdoft, blommor i alla färger, palmträd, skratt som ekar över spanska landskap, ostar i mängder, sena kvällar och sol, sol, sol.

Vi träffade min bror Sebbe och hans flickvän Hana nästan varje dag. Det kändes inte alls som att vi inte hade setts på 10 månader. Jag minns inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket som med dem på kvällarna på vår balkong.

Ungefär tjugo minuter från vårt hotell fanns en stor park med olika djur och en kaktusträdgård. Paloma Park i Benalmadena var verkligen ett fint ställe både för barn och vuxna. Vi såg kaniner, tuppar, hönor, kycklingar, katter, getter och sköldpaddor.

När vi hade spenderat ett par timmar i parken gick vi via en restaurang och köpte med oss lite seafood och glass till hotellet. När man reser med en 2,5 åring är det bra med hotellrum som har en stor balkong med vacker utsikt och kvällssol, så att man kan hänga där när barnet har somnat. Vårt hotellrum hade också kylskåp och ett litet kök, vilket också var behändigt.

Oliver tyckte om att vara vid poolen. Vi hann aldrig gå på babysim med honom pga coronan, så vi har inte spenderat så mycket tid i vatten, men det var bra att han gillade det. Det fanns en barnpool på hotellet, så där hängde vi en del på dagarna.

En dag promenerade vi till Sealife. Det tyckte Oliver om och det var det han berättade till alla när vi kom hem, att vi hade varit i Sealife i Espanja. Det var så roligt att se honom så ivrig av allt det nya han såg och hälsa på alla med ett glatt ”hola”. Även om han kanske inte kommer att minnas sin första resa så var det en av mina viktigaste resor. Vi skapade så många nya fina familjeminnen.

En kväll kom Sebbe och Hana till vårt hotell med egna oliver och mandlar från deras gård, hemlagad sylt och en massa utsökta ostar. Åh vad gott allt var!! Och så roligt vi hade. Den kvällen saknar jag.

Det blev en hel del kvällar med rosé på vår balkong. Vi njöt verkligen av livet där!

Efter 6 ljuvliga dagar under den spanska solen blev det dags för vår sista dag. Det är alltid lite ångestfyllt med resans sista dag då man hunnit skapa sina små rutiner under resan. Vi började sista dagen med att gå till stranden, såklart. Havet var ännu ganska kallt (trots att det hela veckan var 32 grader i luften) så Oliver doppade inte sig, men vi andra gjorde det. På eftermiddagen hängde vi igen med Sebbe och Hana. Men då tog jag faktiskt noll bilder. Det kändes viktigare att vara med dem i stunden. Och sorgligt kändes det att krama dem hejdå, men vi ses nog snart igen och nästa gång vi åker till Spanien vill vi besöka deras olivgård.

Den sista kvällen läste jag en bok medan Daniel nattade Oliver. Sedan tankade vi i oss av den sköna sommarkvällen, pratade om alla nya minnen och åt goda körsbär. Följande morgon flög vi hem. Nu längtar jag redan efter vår nästa resa!

Hej från Spanien!

Hälsningar från värmen! I skuggan är det 25 grader. En skön havsbris gör att värmen inte känns tryckande. Fåglarna kvittrar och träden är fyllda med väldoftande blommor. Jag älskar att vara här! Resan gick bra och Oliver somnade i flyget efter 1,5 timme. Han kämpade så fint hela resan, även om det blev en sen ankomst till hotellet. Klockan 3 på natten började vi sova och klockan 6 vaknade han. Så den första dagen var vi alla lite zombies, men njöt ändå av att vara framme. Vi bekantade oss med området och gick till stranden för att plocka snäckor. Sedan träffade vi dessutom min bror och hans flickvän som bor i Spanien! Såå roligt att se dem igen.

Roligt att se allt med Olivers ögon. Stranden var spännande med så mycket sand och små stenar som man kunde leka med. Vi doppade inte oss den här gången, men kanske imorgon!

En glad semester-Daniel ❤️

Spegelselfie och shorts! Hoppas sommaren har kommit ordentligt igång i Finland när vi kommer tillbaka.

Idag provade vi på poolen. Det var också roligt, tyckte Oliver. Nu ska jag läsa min bok på balkongen medan Oliver sover dagssömn.

Här är vyn från vår balkong. Havet är på andra sidan vårt hotell, men det är något speciellt med bergsvy och palmer. Det får mig att tänka på Los Angeles ❤️

Att resa med en 2,5 åring

Tiden innan en resa är minst lika viktig för mig som själva resan. Speciellt nu då det varit en så lång paus med resandet märker jag att jag varje dag går och drömmer om vårt kommande äventyr. Om bara några veckor ska vi flyga till Spanien! Vi har redan en gång varit tvungna att avboka en resa till Grekland och en gång har vi skjutit upp denna resa, men nu! Jag hoppas med alla mina krafter att ingen av oss är sjuk då och att vi kommer iväg. Jag vet att resan verkligen inte blir som när vi reste på tumanhand. Det blir inga långa lässtunder i solen eller avkoppling med en iskall drink i handen. Det kommer att bli fart och fläng från morgon till kväll. Men det ser jag också fram emot! Att få resa med Oliver och att se hans reaktion på allt det nya vi upplever. Längtar efter spansk mat, havsbrisen, sand mellan tårna, solen som bränner mot huden, doften av solkräm, kvalitetstid, utflykter, blommor i naturen, att få höra spanska, att få se min bror och hans flickvän, dricka skumpa på vår lilla hotellbalkong och att få vakna upp i krispiga hotellakan. Nu är det inte länge kvar!

Jag vet att allt kommer att gå bra (bara vi kommer iväg) men är ändå lite nervös över hur det kommer att gå på flygplatsen och i flygplanet. Oliver springer iväg så fort han får en möjlighet och så ska han ju röra i precis allting. Och har svårt att sitta stilla. Så alla tips om att flyga med en 2,5 åring tas gärna emot! Vi flyger ganska sent på kvällen och är framme på natten. Blir ju säkert en intressant upplevelse 😅

Resandet

Åh vad jag saknar att resa! Det är snart tre år sedan jag reste utomlands (om man inte räknar med vår lilla Tallinnresa). Då var jag gravid och besökte mina svärföräldrar i Leipzig. Vem hade trott att det var den sista resan pålääänge? Vi hade ju bokat en resa till våren 2020 men som alla andras resor så inhiberades den. Och idag skulle vi egentligen ha suttit på en solig balkong i Spanien med ett glas bubbel i handen, men förra veckan var vi tvungna att fatta ett beslut och vi bestämde att flytta på resan till maj. Det kändes inte tryggt att resa nu och vi vill kunna njuta av resan utan att behöva oroa oss om att bli sjuka utomlands och att inte komma hem. Så det kändes som rätt beslut, även om jag gärna hade åkt på en resa.

Jag har klarat mig förvånansvärt bra utan att ha en resa bokad. Förr kändes det nästan deppigt att inte veta när man skulle resa till näst. Men nu har man haft en del annat att tänka på och dessutom har det ju inte ens gått att resa på grund av corona. Men jag är ändå så glad att det finns bilder från alla våra äventyr! När jag bläddrade igenom bilderna kunde jag nästan känna kryddoften i Marocko, se de blinkande neonljusen i New York och känna smaken av ramen i Tokyo. Det kommer nog en dag då vi kommer att få resa igen. Det blir kanske aldrig helt som förut, men det blir nog bättre snart. Det måste det ju bli.

En födelsedag i Tallinn

För ett par veckor sedan fyllde jag år. Jag som älskar födelsedagar hade redan i augusti bokat en miniresa till Tallinn över mitt födelsedagsveckoslut. Vi beställde pass till Oliver och höll tummarna att resan skulle bli av, trots höstens alla förkylningar och det växande antalet coronasmittor. När det äntligen var dags för vår lilla resa råkade vi alla vara friska, så vi behövde inte avboka något.

Kvällen före njöt vi av goda ostar och prosecco. Om man fyller år på en lördag hör det till att fira också på fredagen, tycker jag.

Vi körde bilen in till färjan och Oliver tyckte det var mycket spännande. Det bästa med båten enligt Oliver var nog lekrummet. Har typ aldrig sett honom lika glad och ivrig. Två timmar gick väldigt fort. Vi åt, gick lite i Tax free och lekte i lekrummet. Sen var det dags att gå till bilen. Oliver sov sin dagssömn när vi körde ut från färjan till vårt hotell.

I Tallinn möttes vi av ett riktigt winter wonderland. Det snöade och termometern visade att det var -10 grader. Vi checkade in på hotellet och promenerade till Gamla stan för att gå på julmarknad.

Julmarknaden var stämningsfull med julgran, karusell, glögg, pepparkakor och jullampor. Oliver hittade en stor snöhög som han älskade att leka vid med andra barn och där vi hängde och drack glögg. Mysigt! Men iskallt. För att inte frysa av oss våra tår skyndade vi sedan tillbaka till hotellet, in till värmen.

Vi åt god mat och skålade för vår lilla resa (och min födelsedag). Jag är så glad att vi hann åka. Nu känns det som att man inte längre vågar röra sig någonstans, så det var bra att vi ändå fick uppleva någon liten resa under denna hemska pandemi. Vi har en resa inbokad i januari, men jag tror tyvärr att resan måste inhiberas, vilket är så sorgligt. När ska det bli normalt igen?! Blir det någonsin? Jag är ändå glad att vi hann skapa lite nya familjeminnen i Tallinn i år.

När vi såg öknen blomma

Med brist på något att blogga om gick jag igenom mina utkast för att se om det låg något där jag inte hade publicerat. Jag scrollade neråt och hittade ett inlägg från år 2016. Nu har det gått fem år sedan inlägget är skrivet, men ändå känner jag igen tankarna och kan känna sådär ännu idag. En stark längtan efter vår resa, vårt stora äventyr. Här var utkastet, skrivet i mars 2016:

Ibland kan jag titta på bilderna från vår tre månaders resa och undra om det verkligen är vi som står där på bilderna och tittar skräckslaget men förtjust ner i Grand Canyon eller blickar drömmande ut över Stilla Havet i Santa Monica. Gjorde vi faktiskt vår drömresa redan? Är den verkligen förbi? Varje dag tänker jag på ett minne, en känsla eller en händelse från resan. Och jag behöver knappast ens säga hur mycket jag längtar tillbaka. Jag hade ingen aning om att man kunde sakna en resa eller en plats i världen såhär mycket som jag nu gör och har gjort i nio månader. Men som tur är jag inte ensam om det. Som tur känner Daniel likadant.

I dag har jag varit på föreläsning och skrivit på min avhandling. För jämnt ett år sedan såg min vardag lite annorlunda ut:

35
IMG_9362
IMG_9294
IMG_9470
IMG_9504
IMG_9460

För ett år sedan bodde vi på ett egendomligt hotell mitt i öknen, med åsnor och husbilar på bakgården. Vi besökte Nordamerikas lägsta punkt, som var 85,5 meter under havsnivån och det kändes som om min hjärna kokade av hettan. Vi drack litervis med vatten som hann bli varmt i bilen och mitt kamerabatteri höll på att ta slut, vilket jag var stressad över varje gång jag tog en bild. Vi körde i landskap som såg ut som taget ur ett bilspel eller en bilreklam och vi fick se öknen blomma. Allt var så kravlöst och vi var så fria där ute i ödemarken.

Japan för ett år sedan

Det är jämnt ett år sedan vi åkte på vår tredje bröllopsresa, dvs. den Stora bröllopsresan. Vi flög till Tokyo och bodde där i en vecka. Vi åt ramen, Daniel åt sushi, vi utforskade olika coola områden, tog in nya intryck, bekantade oss med den japanska kulturen, pratade försiktigt om det fem veckor gamla fostret som växte i min mage och tog sedan snabbtåget Shinkansen till Kyoto där vi stannade i fem dagar. Kyoto var också ett väldigt fint ställe. Det var inte alls en likadan storstadskänsla som i Tokyo, men jag trivdes ändå. Från Kyoto åkte vi också på dagsutfärder, som t.ex. till Nara för att klappa på snälla hjortar. Det var nog resans höjdpunkt!

Till slut tog vi tåget tillbaka till Tokyo för ett par nätter innan det var dags att åka hem. Det var en så fin resa som jag aldrig glömmer. Vi längtar ofta tillbaka till Japan och jag skulle gärna få äta äkta, japansk sushi och smaka på sake, samt äta japanska smaker utan att få ett lätt illamående pga graviditeten eller att behöva tänka hysteriskt vad man inte får och vad man får äta. Vi planerar redan att vi vill åka tillbaka till Japan tillsammans med Oliver. Men kanske någon mor- eller farförälder kan åka med den här gången? Jag tänker mig att det kanske inte är så enkelt att flyga så långa vägar med en 1-2 åring. Men vi får väl se! Jag älskar att drömma om och planera framtida resor, hur långt in i framtiden det än är.

I maj åker vi till Grekland!

Vi har typ aldrig haft en såhär lång paus med resandet. Senast vi var på resa var i juni då vi besökte Daniels mamma och styvpappa i Leipzig. Så nu var det äntligen dags att boka vårens resa. I maj återvänder vi till Greklands turkosa hav, den gudomliga tsatsikin och den otroligt vackra naturen! Senast vi var där var på vår minimoon år 2018. Då åkte Daniel och jag till Zakynthos, men den här gången ska vi utforska en ny ö: Skiathos! Och med oss den här gången tar vi förstås Oliver men också Sonja, Joni och Elliot. Det ska bli så roligt! Och jag är så glad att vi har något sådant att se fram emot när det regnar slask där ute.

Oliver kommer att vara sex månader gammal då vi åker. Vi hoppas att flygresorna kommer att gå bra och att han också kan njuta lite av den grekiska naturen. Det ska bli så spännande att resa med en liten baby!