När vi besökte Taj Mahal

tajmahalkvinnor.jpg

Det här året har jag fått kryssa av flera saker från min bucket list, som t.ex. att gifta mig, åka på bröllopsresa och besöka Taj Mahal. Resan till Taj Mahal fick vi som en bröllopsgåva av Daniels mamma och styvpappa. De har båda jobbat på Finnair kring 30 år så de har verkligen rest runt och sett världen och jag är så otroligt tacksam över de äventyr vi fått uppleva tack vare dem. Som t.ex. då vi flög till Kina och köpte min brudklänning.  Eller när jag fick åka i cockpiten för första gången och blev av med min flygrädsla. 

tajmahal

I augusti flög vi (eller okej, Daniels styvpappa Pasi flög oss) till New Delhi. Här skrev jag om vår första dag i Indien.  På vår andra dag i Indien var det dags att vakna tidigt och hoppa in i den stora bilen vi hade hyrt. Sedan åkte vi i ca 4-5 timmar till staden Agra.

familytajmahal.jpg

När vi väl var framme blev vi igen chockade av den tropiska hettan. Jag tror inte jag någonsin har haft lika varmt och svettats lika mycket som under den här dagen under den indiska solen i Agra.

danieltaj

Vår lokala guide fixade in oss till området utan att vi behöva köa. Det var en säkerhetskontroll vid portarna och vi fick gå förbi den superlånga kön. Och samma hände då vi skulle in till själva mausoleet. Det kändes nästan orättvist mot de andra då kön slingrade runt hela byggnaden och vi bara stegade efter vår guide som gick förbi. Men jag klagade verkligen inte, eftersom det annars skulle ha tagit timmar att komma in.

jagtajmahal

Taj Mahal var fantastiskt vackert och mäktigt. Den vita marmorytan såg nästan overklig och magisk ut då solens strålar tittade fram bakom molnen. Ibland blev man nästan bländad då man beundrade monumentet. Orsaken varför vi fick resan som en bröllopsgåva var historien bakom Taj Mahal. Monumentet byggdes på begäran av den dåvarande härskaren Shah Jahan, som ville bygga världens vackraste grav till sin fru. På sin dödsbädd fick hans fru honom att avge fyra löften: han skulle bygga en fantastisk gravplats åt henne, aldrig gifta sig igen, ta hand om barnen samt besöka hennes grav varje år.

tofflor

Vi var tvungna att ha skoskydd på oss då vi gick in till Taj Mahal, vilket man förstår eftersom detta underverk besöks av ca 8 miljoner människor per år.

tajmahalkö

guide.jpg

dandyindien.jpg

satupasitajmahal.jpg

marmor

Efter någon timme vid Taj Mahal åkte vi vidare. Vi besökte ett ställe där det tillverkades konstverk av samma material som användes till att bygga Taj Mahal, nämligen marmor. Det var verkligen imponerande att se hur konstverken tillverkades för hand. Så små, små detaljer som bildar en vacker helhet. Vi köpte några glasunderlägg som ett minne.

marmor2

marmor3.jpg

indienselfie

Efter besöket till marmorverkstaden var det dags att åka tillbaka till New Delhi. Vi åkte en lite längre väg för att se landsbygden. Den glödande solen blev bakom oss när vi lämnade Agra och från fönstret kunde jag betrakta människor, lösa hundar, kossor som gick på gatorna, den kaotiska trafiken och de förfallna husen. Alla var ganska färdiga efter den varma dagen i Agra så de flesta sov i bilen. När bilen guppade upp och ner på den ojämna marken såg jag barfota barn springa på gatan. De lekte och skrattade, levde sina liv, men ändå fick jag en stor klump i magen som vägrade att släppa. Jag försökte blunda men det hjälpte inte. Jag såg ändå framför mig de nerrivna husen, familjer som låg i sina hörn med bara en filt och inget tak över huvudet, de vädjande ögonen hos de små pojkarna som gick omkring och tiggde på området utanför Taj Mahal. Det fick mig verkligen att uppskatta mitt liv och inse hur bra vi har det. Men kvar blev ändå en gnagande känsla av hur orättvist livet egentligen är.

Det värsta med jobbresor

Det värsta med att åka på jobbresa är inte att väckarklockan ringer 4.30. Det värsta är inte heller att behöva småprata med en ovanligt social taxichaufför då man helst bara vill ligga under ett varmt täcke och sova. Det värsta är inte heller att trängas i den långa kön vid säkerhetskontrollen eller att halva arbetsdagen går åt till att resa, vänta, förflytta sig från en plats till en annan. Det värst är nog känslan direkt då man stiger in i själva flygplatsen. Den där förväntansfulla, exalterade, lyckliga känslan som bubblar i ens mage i några sekunder på grund av alla ljud, lukter, stämningen, minnen. Den där bästa känslan i världen precis innan en resa. Den känslan slår emot mig fortfarande trots att jag på den senaste tiden åkt på flera arbetsresor. Jag ser människor dricka bubbel, lysa av iver och vara nykära och ivriga inför sina kommande äventyr. Och så sitter jag där med min rykande kaffekopp, bränner mig på tungan och bär på en tung datorväska från säkerhetskontrollen till gaten, som en trött zombie. Men jag är ändå glad att den där känslan fortfarande möter mig. Den får mig att drömma och planera framtida resor. Och då jag sitter där och väntar på min tur att ställa mig i kön till flygplanet, som en av alla andra zombies som ska på arbetsresa till Stockholm, tänker jag att det är ju nu jag sparar in pengarna så att jag i framtiden kan åka på de där efterlängtade äventyren.

Minimoon på en grekisk ö

båtarigrekland

Jag kan varmt rekommendera den vackra grekiska ön Zakynthos som destination för en liten bröllopsresa. Ön var inte lika “turistig” som andra grekiska öar jag tidigare besökt och området vi bodde på var ganska lugnt. Om man bestämmer sig för att åka till Zakynthos måste man ändå ta reda på var det lönar sig att bo. Det är en enorm skillnad mellan områdena på ön. Laganas är till exempel mer för minderåriga eller väldigt unga personer som endast vill festa och Kalamaki, där vi bodde, var betydligt lugnare. Där fanns en gata med kanske 10 olika restauranger, några butiker och sedan en väldigt cool bar uppe i bergen. Dessutom kunde man hoppa på en buss om man ville åka till någon annan stad, som t.ex. till Zante.

IMG_9983

bynight

rosepåballkongen

IMG_0001 (1)

IMG_0017

IMG_0011

IMG_0009

Eftersom målet med vår resa var att äta gott, koppla av efter bröllopet och bara njuta av vackra vyer så passade det oss perfekt. Men om man vill åka på en mer aktiv resa fanns det även olika utflykter och aktiviteter att välja mellan.

IMG_0018.JPG

 

Cykelturer och marknader i Old Delhi

Värmen slår oss i ansiktet direkt då vi stiger ut från flygfältet. Först tror jag att vi står nära någon maskin som blåser ut varm luft, men det gör vi inte. Vi är i Indien och jag har aldrig förr upplevt ett likadant klimat. Det är en fuktig och tropisk hetta som kryper nära in på huden. Vi slår följe med flygpersonalen och hoppar in i deras Finnairbuss som tar oss till hotellet. Och det är inte vilket hotell som helst, utan ett femstjärnigt Marriott hotell. Vi serveras en lyxig frukost och sover sedan en fem timmars powernap innan vi börjar vår första dag i Delhi.

IMG_1104.JPG

IMG_1106.JPG

Photo 10-08-2018, 13.05.45

Vi har bokat en större bil som rymmer oss alla. Det är jag och Daniel, Daniels mamma och styvpappa samt Daniels bror med flickvän som är på resa. Vår lokala guide är supervänlig och rolig. Han kör oss runt i Delhi och vi ser indiska miljöer susa förbi fönstret. Till slut kommer vi fram till Old Delhi och direkt då vi ska stiga av bilen blir himlen mörk och en häftig regnskur och åska väller över oss. Vi väntar en stund i bilen men efter 15 minuter bestämmer vi oss för att springa ut i regnet. Den tropiska hettan chockerar mig igen. Vi väntar ut regnet under ett tak och när skuren äntligen passerat hoppar vi alla tre par upp på olika cykelrikshan. Vi flyger genom Old Delhi. Dofter och lukter blandas ihop och vår kusk cyklar som en galning. Men han är trygg i sitt cyklande. Han väjer och styr som ett proffs trots det kaotiska vimlet. Vi är mitt inne i gamla Delhis pulserande hjärta med marknader, lokala människor, hemlösa hundar, heliga kossor, fruktstånd, getter, apor som klättrar på murarna och olika spännande dofter av kryddor och rökelser. Vi köper kryddor och indiska tesorter och när hettan blir för tryckande viker vi av vid en bar och dricker några indiska öl. På kvällen beställer vi bordet fullt av de godaste indiska rätterna och de färggranna smakerna exploderar i munnen. En perfekt första dag i Indien!

IMG_1112.JPG

IMG_1116.JPG

IMG_1119.JPG

IMG_1127.JPG

IMG_1139

IMG_1143.JPG

IMG_1155

IMG_1176

IMG_1179

IMG_1181.JPG

IMG_1187

En liten resa till Indien

Jag har väl tidigare också skrivit om hur bra svärföräldrar jag har? Förra året fick vi ju flyga till Kina för att köpa min brudklänning och nu som bröllopsgåva fick vi en resa till Indien! Helt sjukt coolt! Om ett par timmar lyfter flygplanet och sen är vi två nätter i Indien och flyger tillbaka hem på söndag. En kort men spännande resa! Jag ser fram emot att uppleva en helt ny kultur, smaka på den goda indiska maten och beundra vackra Taj Mahal!

Så det här blir nu alltså bröllopsresa nr 2 av 3. Man kan lätt säga att vi drar ut på bröllopsbubblan. Men man gifter ju sig bara en gång, så vi måste passa på!

Bröllopsresa till Zakynthos

IMG_9802.JPG

Nästan fyra veckor efter bröllopet flög vi på vår första bröllopsresa, nämligen vår minimoon. Resan var nog inte så mini, eftersom vi hängde en hel vecka under Greklands heta sol och njöt av livet för fullt. Det var en perfekt bröllopsresa! Vi tyckte det var en superbra idé att förlänga på bröllopsbubblan och inte åka direkt efter bröllopet. På det här sättet fick vi njuta längre av det roliga. Dessutom fick vi bröllopsfotografens bilder kvällen innan vi åkte iväg, så det var perfekt timing dessutom att komma tillbaka in i bröllopsstämningen.

IMG_9790

Daniel och jag hade aldrig åkt på någon strandsemester tillsammans. Alla resor vi har åkt på har faktiskt varit stadsresor eller roadtrips. Men vi tyckte att en avkopplande och enkel resa till Greklands vackra natur kunde passa utmärkt som en bröllopsresa. Och det gjorde det definitivt! I en vecka fick vi beundra det otroligt klara och turkosa havet, de imponerande bergen och förstås av varandras sällskap. Ibland fick vi båda sådana Kalifornien-känslor att vi började längta till LA, trots att vi hade det hur bra som helst på Zakynthos. Men Kalifornien-saknaden är väl något vi alltid kommer att behöva leva med. Det var kombinationen av bergen, palmerna och den karga kusten som påminde om Highway 1.

IMG_9828

Under resan åt vi god mat (Daniel åt varje gång seafood), hyrde en bil och åkte runt, spelade minigolf, simmade i havet, hade picknick under en klippa vid havet, hyrde en trampbåt, läste flera böcker vid poolen, drack goda drinkar, spelade kort och bara njöt.

IMG_9827

IMG_9847

IMG_9878

IMG_9902

IMG_9917

IMG_9926

IMG_9938

IMG_9940

Hej från bröllopsresan!

Livet här på ön Zakynthos är problemfritt och harmoniskt. Vi har märkt att vi nog är riktiga livsnjutare. Och så ska det ju vara på en bröllopsresa! De flesta bilderna från resan är på min kamera, så jag får inte dem överförda till bloggen just nu och nätet är ganska långsamt, men det är kanske helt bra att vara offline alltid då och då. Jag ville bara kika in här och säga att allt är så bra just nu. Och att jag verkligen kan rekommendera Zakynthos för andra som vill njuta lite av livet.

En snabb hälsning från Zakynthos

En kall och mörk kväll i januari satte vi oss ner och gick igenom olika alternativ för en minimoon, dvs. en liten bröllopsresa strax efter bröllopet. Valet föll på Zakynthos, en vacker ö i Grekland! Under året har jag längtat hit otaliga gånger och nu är den här veckan äntligen här! Vår första bröllopsresa har nu alltså kickat igång.

Resan kunde inte ha haft en bättre start. Vi blev nämligen överraskade med champagne! Daniels mamma hade fixat så att personalen på flyget kom och gratulerade oss och hämtade små flaskor champagne. Alla var så vänliga och glada och då människor omkring oss hörde att vi var på bröllopsresa blev även de glada och gratulerade oss.

Vi är supernöjda med vårt hotell och vårt rum! Hittills har allt varit så bra. Nu ska vi gå och ta en drink vid havet. Det är närmare 30 grader och vi njuter för fullt!

Hur jag hittade min brudklänning i Kina

Ganska snabbt efter att vi hade slagit fast att vi skulle gifta oss sommaren 2018 började jag förstås fundera på min brudklänning. Jag googlade och pinnade och stressade en aning över att jag inte riktigt hittade någon stil jag tyckte om. Jag ville ha något klassiskt och elegant, men hittade inget i Finland. Eller fina var de ju nästan alla, men ingen som passade mig och min stil. Och det värsta var att jag inte alls visste vad jag letade efter. På min examensfest, ett år innan bröllopet, kom Daniels mamma med den perfekta idén: vi åker till Kina och kollar på klänningar!

Eftersom både Daniels mamma och styvpappa jobbar på Finnair fick vi flyga tillsammans med dem till Kina över ett förlängt veckoslut i september. Vi åkte i cockpiten och på tillbakavägen fick vi flyga i business class. Jag kommer aldrig att glömma den resan! Det var så sjukt coolt på alla sätt och jag tänker ofta på hur roligt det var. Det kändes inte ens som en så kort resa, trots att vi var där bara två nätter.

pasiflyger

satupasi2

kineser

china2017

Photo 18-09-2017, 7.27.27

Photo 18-09-2017, 6.37.25 (1)

Förutom att äta galet god mat, suga in av den nya kulturen, gå på livliga gator, shoppa lite och se Terracotta armén hann vi dessutom gå in i tiotals olika butiker fyllda med vita och fluffiga brudklänningar. I Xian fanns det en hel gata dedikerad till brudklänningar, vilket där och då kändes överväldigande: hur ska jag någonsin kunna hitta en klänning?! Men som förstås ju var en bra sak då det fanns så många klänningar att välja mellan.

Vi började resan med en tre timmars powernap, tog en kaffe och for direkt till första klänningsbutiken. Den affären var inte på bröllopsgatan, utan den hade Daniels styvpappa hittat på en av sina tidigare resor till Xian då han utforskat området innan vår resa (hur snälla svärföräldrar har jag inte?). Direkt då vi steg in i butiken blev jag nervös. Butiken var väldigt fin och vi tog av oss våra skor och fick vita tofflor istället. Kvinnan i butiken hämtade en stor mapp och bad mig visa hurdan klänning jag skulle vilja ha. Jag bläddrade i mappen och fick smått panik. Jag hade ju ingen aning hurdan klänning jag ville ha! Men jag pekade på den elegantaste jag hittade och hon nickade, log snällt och förde mig till ett annat rum. Där drog hon för gardinen, sa att jag skulle klä av mig och sedan hjälpte hon mig kliva in i klänningen.

Photo 16-09-2017, 8.55.35

Gardinen drogs undan och på andra sidan satt Daniel och mina svärföräldrar. De tyckte om klänningen men vi var alla överens om att jag måste prova fler klänningar. Vi kunde ju inte åka ända till Kina, prova en klänning och välja den första bästa. Dessutom visade det sig att den kostade över 2000 euro. Jag var ändå inte helt övertygad och den kändes inte helt rätt, men jag tyckte om klänningens midja och materialet av fållen. Trots att jag inte valde den här klänningen styrde den mig åt rätt riktning. Nu visste jag lite bättre hurdana klänningar jag skulle prova i nästa butik.

Vi hoppade på bussen och åkte till centrum av Xian, där bröllopsgatan fanns. Vi gick in i flera butiker och jag kände igen paniken krypa på. Jag ville ju inte prova någon klänning och hittade ingenting! Då föreslog Daniels styvpappa att vi skulle gå och ta en öl. Vilken perfekt idé! Där kunde jag igen slappna av och bestämde mig för att i nästa butik prova någon klänning, oberoende om det är en klänning jag vill ha eller inte. Alltid kan man ju prova! Efter det var det hur enkelt som helst att prova på olika modeller. Vi visade upp bilden vi tog i den första butiken och efter det provade jag säkert 10 klänningar.

Photo 16-09-2017, 11.51.49

Photo 16-09-2017, 11.52.13.jpg

Den här klänningen var mitt andrahandsval. Här tyckte jag om överdelen, men inte om spetsdetaljerna vid midjan. Släpet var också lite för stort för mig, men materialet och färgen blev jag förtjust i.

Det var annars lite stressigt att prova klänningar i Kina. “Provrummet” var bara en del i butiken som skiljdes åt av en gardin. Bakom gardinen provade flera kvinnor sina klänningar och det kunde vara ganska trångt. I någon av butikerna satt personalens små pojkbarn inne i provrummet och stirrade då man bytte om och det var inte helt lätt att kommunicera med någon då ingen riktigt kunde engelska. Vi var alltid tvungna att försöka kommunicera med gester, handrörelser och google translate.

Jag köpte ingen klänning på första dagen, utan jag ville “sova på saken”. Nästa dag åkte vi till Terracotta armén och på eftermiddagen återvände vi igen till bröllopsgatan. En klänning provade jag åtminstone 5 gånger och när jag kom den femte gången verkade personalen lite störd. Det var ju inte helt smidigt att prova den, eftersom den alltid måste spännas där bak osv. Jag fick aldrig den där “det här är min drömklänning!” -känslan, men jag visste ändå att jag skulle ha blivit ledsen om någon annan hade hunnit köpa den före mig. Det avgjorde saken! Vi prutade och fick ner priset med några hundringar. Efteråt skålade vi såklart för att jag äntligen hade hittat klänningen! Jag förstår inte ännu heller hur mitt ressällskap orkade springa av och an i alla butiker. Så snälla de var!

IMG_8542

IMG_1450

Hemma i Finland förde jag klänningen till en sömmerska som sydde upp den och så köpte jag en smalare underkjol, eftersom den från Kina fick mig att känna mig som en gräddbakelse.

Det var en otroligt lyckad resa på alla sätt och jag rekommenderar att åka till Xian (eller utomlands överlag) för att shoppa brudklänningar om det råkar komma en sådan möjlighet. Klänningen skulle antagligen ha kostat 10 gånger mer om jag hade köpt den i Finland. Och så fick vi ju en massa minnen och upplevelser på köpet!