Ocean Beach och Sunset Cliffs i San Diego

sandiego1
San Diego är en stad jag märker att jag ofta går och tänker på. Staden ligger ett par timmars bilväg från LA, dvs. om man åker vid rätt tillfälle och missar rusningen. I värsta fall kan resan ta flera, flera timmar. För oss tog det ca 4-5 timmar att komma fram. Men när vi körde in i den varma, coola staden där alla gick omkring med flipflops och kepsar och sandstranden sträckte sig bredvid oss, glömde vi bort den jobbiga bilresan. Efter ett besök till Finnish American Chamber of Commerce, där vi träffade några trevliga personer, körde vi raka vägen till vårt hotell. Hotellet hade en otrolig utsikt över havet, eftersom det låg nästan på stranden. Vi övernattade på Ocean Beach Hotel, som var rätt billigt, men framför allt hade det bästa läget tyckte vi.

sandiego2

sandiego3

sandiego4

Om man åker till Kalifornien måste man besöka San Diego och om man besöker San Diego måste man åka till Ocean Beach. Hela området var så avslappnat och tidlöst. Det kändes lite som om vi var i San Junipero, staden från Black Mirror. Avsaknaden av andra turister gjorde upplevelsen så mycket bättre. Området vi bodde på bestod av en ganska lång gata fylld med micro breweries, små butiker och coola restauranger. Gatan löpte ner till stranden och pieren, där man kunde stå i sanden och beundra solnedgången, de enorma vågorna och de skickliga surfarna.

sandiego5

sandiego6

sandiego7

Bilderna är tagna i Sunset Cliffs, ett ställe man definitivt måste besöka om man reser till San Diego.

Snart flyger vi till Kina!

jordgubbar.JPG

Fem arbetsdagar kvar och sedan får jag ta semester! Eftersom jag bytte jobb vid årsskiftet har jag “bara” två veckor ledigt, men under de 14 dagarna kommer jag att njuta extra mycket och varva med både avkoppling i Vichtis och nya äventyr ute i världen.

På vår första semesterdag flyger vi nämligen till Kina! Det blev en relativt spontan resa med tanke på att vi bestämde det för några veckor sedan. Jag har aldrig varit i Asien, så jag ser extremt mycket framemot denna “lilla” resa. Daniels mamma är flygvärdinna och hans styvpappa är flygkapten, så vi åker tillsammans med dem medan de jobbar. Det känns också spännande att känna personen som flyger oss till Kina. Vi flyger åtta timmar till X’ian, stannar där två nätter på ett fint hotell och flyger sedan tillbaka. I Kina ska vi shoppa, titta på brudklänningar och se bland annat Terrakottaarmén. Eftersom sommarvädret av allt att döma inte kommer att nå fram till Finland är det bra att vi får uppleva värmen två dagar i X’ian. Det kommer att vara 38 grader och sol medan vi är där! Senast jag kände en sådan värme var i Death Valley för två år sedan.

Kalifornien i min bakficka

ca1

ca2.JPG

ca3

ca4

Våra roadtrip-sånger dånar i bilen när vi kör längs highway 1 till Malibu. Det är vår sjunde dag på resan och chocken av att vara tillbaka har börjat lägga sig. Det känns inte längre lika overkligt, bara bekant och välkomnande. Här hör vi hemma. Med stilla havet tryggt vaggande vid vår sida. När vi kommer fram till Malibu är himlen täckt av ett grått molntäcke. Vi sliter av oss våra skor och går längs den mjuka, varma stranden. Vi äter våra whole foods-sallader och efteråt samlar vi skatter nära vågorna. Jag önskar vi kunde ta med oss mer än två små stenar och en snäcka. Jag önskar hela Kalifornien rymdes i min bakficka. När vi packat undan våra saker och lämnar stranden försvinner molnen plötsligt och solen gör havet blått igen.

ca5.JPG

Efter vår snabba lunch på stranden hoppar vi in i bilen och kör tillbaka till LA. American Pie strömmar ur högtalarna och jag tänker tillbaka på hur många gånger jag drömt om och saknat just denna sträcka, denna vy, under de två senaste åren; Stilla havet på den högra sidan och min favorit person på den vänstra.

ca6

Vi lämnar bilen vid vår airbnb-lägenhet och tar bussen ner till Abbot Kinney, Venice Canals och Venice Beach. Vattnet har sjunkit rejält och kanalerna ser helt annorlunda ut än för två år sedan.

ca7

ca8

ca9

ca10

ca11

ca12

ca13

ca14

ca177

Venice Beach vibrerar av liv som vanligt. Vi beundrar de skickliga skejtarna och smyger några blickar mot de konstiga artisterna som tycks bo där utomhus. Turister i mängder cyklar längs strandbulevarden på sina hyrda cyklar medan solen lägger sig bakom dem. Det känns absurt att tänka att allt det här fortsätter att existera trots att vi åker hem.

Ett besök till Griffith Observatoy

Griffith Observatory och Griffith Park var den här gången helt fullsmockad. Det var mycket mera människor där nu än för två år sedan och jag tror att mycket berodde på La La Land, som ju delvis filmades där.

go1

og2.JPG

Vi började vårt besök med att gå in till Griffith Observatory för att se på en halv timmes show i deras planetarium. Jag älskar att se på filmer om rymden och tycker att det alltid är lika spännande att besöka ett planetarium. Filmen vi såg handlade om stora frågor som: Vem är vi? Varifrån kommer vi? Vad händer med oss om 10000 år? Finns det liv på andra planeter?
Rymden och livet är så fascinerande och det är alltid bra att då och då stanna upp och fundera på detta.

og3.JPG

og4.JPG

cloudy.JPG

go5

Efter observatoriet gick vi på en hajk upp till parkens högsta toppen, dvs. Mount Hollywood. Utsikterna var imponerande!

og7.JPG

og6.JPG

og9

og10

og8

og11

og12

og13

Observatorielunden

sthlm1

Jag träffar Jannika vid Odenplan. Det är nu andra gången vi träffas i Stockholm den här våren. Vi är kalla och hungriga, så vi går till en restaurang i närheten för att äta mexikansk mat. Solen tränger sig genom fönstret och vill vara med, vill tjuvlyssna. Vi diskuterar och drömmer som vi alltid brukar. Vi smider planer för framtiden och sätter upp konkreta mål som vi ska sträva efter för att få just det liv vi vill ha. Det känns bra att vi förstår varandra. Att vi tänker så lika om livet. Efter några timmar lämnar vi restaurangen och går dit fötterna tar oss. Vi klättrar upp för Observatorielunden för att molnen lägger ett dramatiskt sken över staden och vi vill beundra det från ett högt ställe. Där uppe blåser det. Vinden är kall och kraftig, men Stockholm är vackrare än någonsin.

sthlm2

sthlm3

sthlm4

Venice Beach

clownen

weedweek

venicebeach

mandybech

danielbeach

IMG_9037

slackline

Vi vaknar tidigt i vårt lilla rum i airbnb-lägenheten, fortfarande exalterade över att vara tillbaka. Utanför fönstret kvittrar fåglarna och en avlägsen gräsklippare brummar sakta på. Det låter som vår. Solen tränger sig in genom gardinen och vi skyndar ut till värmen. Det är bråttom; vi får inte missa en sekund av Kalifornien. Vi promenerar nio kvarter för att komma till frukoststället vi brukade besöka för två år sedan. Vi beställer in the usual och dricker flera koppar kaffe innan vi tar bussen ner till Venice Beach. Där vimlar det av liv som vanligt. Vi går på den mjuka, vita sanden och river snabbt av oss våra skor. Våra vinterbleka armar och ben blir snåla på solstrålarna medan vi sitter och läser våra böcker och observerar människorna omkring oss. När solen lägger sig märker vi att vi har bränt oss. Med svidande näsor och röda ben promenerar vi hela vägen tillbaka till Santa Monica. Vi spontanköper biobiljetter till biosalongen där man kan ligga ner och se på filmen. Jetlaggen tynger våra ögonlock och det är svårt att inte somna.

All the leaves are brown and the sky is gray

IMG_8972

Under de senaste två dagarna har det varit omöjligt att skaka av sig den sorgliga känslan av att vi igen måste lämna Kalifornien bakom oss. Sekunderna, minuterna, timmarna där var alldeles för korta. Jag ville inte blogga eller lägga tid på något annat än bara vara där i stunden och det gjorde vi. I 10 dagar fick vi hänga i staden som känns som vårt andra hem på andra sidan jorden.

Igår blev bergen, palmerna och Stilla havet bakom oss när flygplanet lyfte. Klumpen i magen växte ju högre vi kom. När vi landade i Oslo vällde snön ner från himlen, vilket gjorde att vårt flyg som skulle ta oss hem var tre timmar försenat. När vi efter ett dygn på resande fot äntligen satte oss i taxin, trötta, förkylda och lite ledsna började radion spela California dreamin’. Vi skrattade och lovade varandra att åka tillbaka så fort som möjligt. Idag har sången spelats på repeat i mitt huvud. I’d be safe and warm if I was in LA.