När man tittar ut ser det inte riktigt ut som jul, men på något underligt vis har jag ändå lyckats skapa en julfiilis. Äntligen kom den alltså. Dagen börjar med kaffe och julklappsutdelning på tumanhand hemma hos oss, sen åker vi till Esbo för att äta julgröt och träffa en del av min familj och på kvällen åker vi till Vichtis för att fira julafton med Daniels mamma, styvfar och bror. God jul!
Det känns verkligen konstigt att gå igenom sommarfoton såhär kvällen innan jul, men på ett sätt är det också ganska roligt. Medan jag går igenom sommarens händelser håller Daniel på att förbereda lite julmat och den klassiska julmusiken stormar ut från vår högtalare. Ljusen brinner glatt och under julgranen ligger redan några klappar och trycker.
Jag måste nu redan varna att det här inlägget kommer att innehålla en massa foton.
I juni åkte jag med Sonja och hennes mamma till Cambridge. Det var en mysig liten universitetsstad.
Efter ett par dagar i Cambridge åkte vi till London. Det var tredje gången Sonja och jag besökte London tillsammans. Det har blivit lite av en tradition att åka dit med jämna mellanrum.
Under sommaren besökte Daniel och jag våra bådas sommarställen som skämde bort oss med pastellfärgade sommarkvällar.
Sedan åkte Daniel och jag till Skåne för att hälsa på hans pappa med familj. Vi åkte längs vallmoängar, hälsade på får, åt goda middagar i ett stämningsfullt växthus, spelade sällskapsspel och besökte stranden.
Efter några dagar i Skåne tog Daniel och jag tåget till Köpenhamn där vi stannande ett par nätter.
Den sextonde juli var det äntligen dags för Sonjas polttare. Herregud så nervös jag var kvällen innan! Jag var stressad att hon skulle vara misstänksam och rädd att något skulle gå fel. Men hon och alla andra verkade trivas, så jag tror att det var en lyckad dag och kväll.
Den trettionde juli kommer för alltid att vara en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det var då Daniel gick ner på knä och överraskade mig med ett frieri. Här har jag skrivit mer om den dagen.
Det här var sekunderna innan Sonjas och Jonis vigsel. Förväntansfullt, pirrigt och nervöst.
I slutet av augusti ordnade vi kusinträff i form av kräftskiva på allas vår gemensamma holme i Porkala. Kvällen var mycket lyckad och det var roligt att umgås igen med nästan alla kusiner. Vi har tillbringat alla våra somrar tillsammans sen vi var små, så man kan lätt säga att vi har ganska mycket gemensamt och många fina minnen tillsammans.
En av de bästa sakerna med sommaren var att Fia kom hem från Australien och att vi lyckades ordna en kväll då Fia, Julia och jag träffades. Vi åt pizza på Alfons och drack vin på Löyly. Ett mycket bra koncept! Jag hoppas det blir en tradition.
Nu är det bara två nätter kvar till jul och alla julklappar är inhandlade. Jag hann nog bli riktigt störd på posten, men för ett par timmar sen fick jag till slut ett meddelande om att paketet kunde hämtas från kiosken. Som tur!
Ikväll bytte Sonja och jag våra julklappar, åt en festlig julmåltid (pizza) och gick på bio. Vi såg Elle. Uppfriskande att se på annat än bara Hollywood-filmer. Isabelle Huppert spelade en intressant karaktär och spänningen var påtaglig. Och som BBC skrev var filmen “The thriller too shocking for Hollywood”. Rekommenderar! En annan sak som jag rekommenderar, men som säkert ingen missat vid det här laget: Skam säsong 1 och 2 på Yle Arenan.
I april var stugan färdig! Vi fick så mycket hjälp med att fixa upp den och den blev just så perfekt som vi hade hoppats på. Ljus, fräsch och stilig.
Det måste vi ju fira med skumpa på bryggan. Och så firade vi nog lite att isen höll på att smälta bort och att våren hade kommit.
På vappen ordnade vi fest hemma hos oss. Två timmar före Havis Amanda skulle få sin mössa skar Daniel bort en del av sitt finger. Han måste åka till Dextra för att få några stygn, men hann tillbaka före gästerna kom.
Enligt mina bilder från sjätte maj var det redan shortsväder (!?) och vi grillade utomhus.
Den här synen längtar jag efter! Vitsippor! Blåsippor! Maskrosor!
Vi åkte på utfärd till Sveaborg och blev kompisar med en söt katt.
Och i slutet av maj fick vi fira att Daniel hade kämpat färdigt med sin gradu och blivit magister. Vi bjöd våra bådas familjer till Vichtis och drack skumpa och åt lax och sallader.
Förra januari var det -28 grader kallt. Jag får nu obehag av tanken att det möjligtvis kommer att bli så kallt igen inom ett par månader. Det var så kallt att vi inte kunde sova i den lilla stugan i Vichtis. På kvällen spelade vi afrikanska sällskapsspel och gick omkring med dunjackor inomhus för att hålla oss varma. Tänk att stugan såg ut såhär för mindre än ett år sedan:
Det ser inte ens ut som samma stuga. Jag måste nästa gång vi är där ta några after-bilder för att visa hur den ser ut nu.
Galningen Daniel tog sig ett dopp trots att det var närmare 30 grader kallt och vi inte hade eldat i strandbastun, det vill säga han vaksimmade och var sedan tvungen att springa hela vägen upp till stora huset för att gå i bastun.
I februari hade jag en veckas betald vintersemester: lyx! Jag semestrade i Ekenäs hos min mamma. Jag minns att solen värmde och snön höll på att smälta. Det var hoppfullt och man kunde ana vår i luften, även om det bara var början på februari. Men så är det väl varje år: man söker frenetiskt efter vårtecken och hoppas på att tiden går fort, fort och att vintern ska vara så skonsam och kort som möjligt.
I mars åkte vi på en liten get-away till Tallinn. Vi sov där en natt och åt en trerätters middag på F-hoone. Det borde vi göra snart igen!
Den vintern började projektet i vår stuga, så vi tillbringade ganska mycket tid i Vichtis. Både Daniel och jag jobbade och studerade samtidigt, så det gick bra att åka ut till landet för att studera. Skönt!
Annat som inte fastnade på bild men som ändå hände: jobb, studier, stand-up med Jim Gaffigan, Imagine Dragons, familjemiddagar, bröllopsmässa, planering av Sonjas polttare, renovering av stugan, en massa IKEA-besök, kokkisota, fester, spex och en del skrivande. Förra vintern känns mer avlägsen än vintern för två år sedan. Kanske för att det inte hände så mycket speciellt, bara livet liksom. Men jag minns det ändå som en bra, trevlig och lugn tid. Kanske den här vintern kan bli lite mer händelserik?
Julveckan har börjat och jag har fixat kanske 10 % av mina julklappar, men som tur har jag ännu fyra dagar på mig. Idag har jag skrivit höstens sista artikel som ingick i min journalistikkurs och efter onsdagen tänker jag ta jullov. Jag måste försöka bli bättre på att koppla av och pausa hjärnan från stress. Det ska jag satsa på efter onsdagen.
Igår fyllde min mamma år, så idag bjöd jag henne på en födelsedagslunch här hemma hos mig. Jag bakade en paj med spenat, pinjenötter och soltorkade tomater. Jag serverade den med en grekisk sallad och skumpa. Bilden nedan visar hur vi båda såg ut då vi var femton år gamla. Det är lite oklart varför vi båda ser så sura ut. Jag undrar förresten var min Spider-Man tröja är som jag har på bilden, jag tyckte så mycket om den.
Nu har jag varit långsam med min julkalender. Jag skyller på mina studier, eftersom de nu stressar mig en del. Men som så mycket annat går det här över och om ett år kommer jag inte att minnas den här stressiga känslan. Nu tänker jag ta veckoslut och laga en gin & tonic till mig medan jag väntar på att middagen blir färdig.
Bilden är tagen då när det fortfarande var ljust på kvällen, det vill säga i augusti.
10 dagar sedan min födelsedag och 10 dagar till jul. Rekommenderar verkligen att äta brunch på Meripaviljonki. Fin omgivning och mycket god och satsad mat! Nu blev jag vrålhungrig när jag började tänka på den goda maten. Förrättsbordet var min favorit med rökta räkor, lax, rödbetshummus och smått plock!
Idag är det bara 10 dagar kvar till jul. Som sagt brukar jag inte längre vara så överdrivet förtjust i julen, utan istället förhålla mig ganska neutral till den. Men nu längtar jag ändå otroligt mycket till julafton och mellandagarna. Det ska bli skönt att ta en vecka ledigt från alla måsten och stressfaktorer. Året kommer att börja bra med nytt jobb och förhoppningsvis framsteg med avhandlingen, men före det behöver jag lite paus och det kommer jag att unna mig själv mellan jul och nyår. Det känns så spännande och overkligt att år 2017 kommer att vara året då jag slutför mina studier och stiger ordentligt in i arbetslivet. Så som jag har längtat! Ännu några månaders slutspurt, men sen.
amanda sofia 