11 veckor i stugan

Nu har vi bott 11 veckor på lande i en liten stuga. Med en baby. Men det har gått förvånansvärt bra, trots att det stundvis har varit trångt, jobbigt och stökigt. Det har också varit mycket mysigt, nära till naturen och avkopplande med bastu och dopp i sjön på kvällarna. Vi har grillat god mat, ätit måltider utomhus och läst ute i solen när Oliver har sovit på dagarna. Jag kan inte ännu heller riktigt förstå att tiden här börjar lida mot sitt slut. Det är först nu som vi har börjat längta hem. Vi planerar inredningen, saknar ett eget badrum och kan inte vänta att få laga mat i vårt splitternya kök! Om allt går som planerat får vi flytta tillbaka hem fredagen den 21.8.

Vi saknar havet, Drumsö, att kunna åka in till stan när som helst, att beställa hem mat och att ha mer än ett rum. Nu har nedräkningen börjat: 11 dagar kvar! Men nu ska vi nog fokusera på att njuta av naturen och livet på landet medan Daniel ännu är ledig.

9 månader med Oliver

Tänk att Oliver nu har varit lika länge på utsidan som på insidan. När jag låg på sjukhussängen, ett dygn efter förlossningen, kom en fysioterapeut till rummet för att berätta om förlossningsskadorna och kroppens återhämtning. Hon sade att i många fall kan det ta nio månader för skadorna att läka och i vissa fall två år. Jag tyckte då att nio månader lät som en evighet, men nu tycker jag att tiden har gått förvånansvärt fort.

Idag fyller Oliver nio månader. Kanske är det för att graviditeten var lika lång, som den här dagen känns mer speciell än de andra månaderna. Kanske var det därför jag igårkväll låg och tänkte på förlossningen och hade svårt att somna. Det var en tid sedan det hände. Men det är ett kapitel för sig. Nu går vi över till Olivers månadssammanfattning:

Sömnen har jag ju skrivit tidigare om i ett eget inlägg. Men det har också ändrats och försämrats sedan dess. I ungefär 7-10 dagar har nätterna varit mardrömslika. Jag har läst att det är helt normalt och en fas, igen. På nätterna sätter sig Oliver upp och börjar gråta för att han är trött och vill fortsätta sova, men vaknar av att han sitter. Jobbigt att hålla på lägga ner honom på nytt tio gånger under en natt. Ett par kvällar har vi nu försökt göra så att han själv ska sätta nappen i munnen och lägga sig ner när vi klappar på hans madrass och säger ”nu ska vi sova”. Han har lärt sig att göra det, men ändå vaknar vi flera, flera gånger under natten. Vi får hoppas att den här fasen snart tar slut.

Idag klättrade Oliver första gången upp för några trappsteg och så drar han sig nuförtiden upp med stöd. Snart står han nog säkert på sina vingliga ben. Men han väger ju också kring 11 kg, så jag antar att det kan vara tungt för benen att balansera den vikten.

Jag tycker att han har vuxit och ändrats på något sätt under de senaste dagarna. Han känns inte alls lika baby mer. Han har lärt sig att härma, att skaka på huvudet och säga ”nej nej” (vilket är så gulligt och det är svårt att hålla sig för skratt fast han är allvarlig och vill tas på allvar), att vinka och klappa och att stå på knä. Han är den kärleksfullaste personen jag känner. Han ger stora, blöta pussar och vill hela tiden krypa upp i famnen och ge en kram. Han trivs ändå bra på golvet och leker nöjt för sig själv så att man kan sitta och läsa tidning i fred.

Det är så tydligt att han har humor, vilket är så fascinerande. Jag visste inte förr att så små barn kunde visa tecken på humor. Han grimaserar, spexar, busar och skrattar mycket. Tänk att han bara varit med oss i nio månader!? Det känns ju som att han alltid varit en del av vår lilla familj.

Kräftskiva och promenad i Ekenäs

Förra veckan åkte vi till Ekenäs och stannade där ett par nätter hos min mamma. Jag tycker verkligen om den staden. Ekenäs är så idyllisk och mysig på något sätt. Trots att det är en sommarstad så föredrar jag den ändå på hösten och vintern. Det är alltid så fullsmockat med folk på sommaren, så man ryms knappt att gå bland de färggranna trähusen. På vintern kan jag gå runt i byn i en timme utan att möta en enda människa. Lite som en spökstad.

Glada men mycket trötta föräldrar.

När vi hade kommit fram fick Oliver stanna med sin mormor, medan Daniel och jag tog en promenad till ett loppis. Det var så roligt att gå på tumanhand och bläddra i böcker och kärl. Sedan tog vi ännu en öl/skumpa vid havet innan vi gick tillbaka.

Nästa dag promenerade vi till ett annat loppis längre bort, köpte lite till böcker och njöt av promenaden. Jag har saknat att gå på långa promenader när vi nu har bott på lande i 10 (!) veckor.

Min mammas hem är nuförtiden ett dagis för växter. Våra växter rymdes ju inte i stugan så hon fick sköta om dem över sommaren. Och min brors alla miljoner växter fick också flytta in hos henne när han och hans flickvän åkte på sin långa roadtrip över sommaren. Så nu trängs alla våra växter i mammas alla fönster. Våra växter har aldrig mått lika bra!

På vår sista kväll åt vi årets första, finska kräftor med en liten minikräftskiva. Så roligt! Och så otroligt skönt att hämta Oliver till sin mormor när han vaknade kring klockan 6 och att själv få fortsätta sova. Det är så sällsynt och lyxigt! Åh vad jag saknar sömn!

Den somriga körsbärspajen

Nu är det den tiden på sommaren, nämligen tiden då Daniel bakar sin körsbärspaj. Det har blivit en tradition för honom att baka den varje sommar och oj så god den är! Det växer alltså körsbär på gården här i Vichtis, vilket är ganska praktiskt. Ett av mina mest lästa inlägg här på bloggen är faktiskt inlägget som innehåller receptet på Daniels somriga körsbärspaj. Här kommer ni till receptet! Om ni tycker om körsbär så tycker jag ni ska baka den här enkla men fräscha pajen.

Holmen och nätterna

Den här sommaren har vi haft möjlighet att vara på holmen i två veckor! Jag kommer alltid att minnas Olivers första sommar i skärgården. Förra veckan var vi hela veckan där. Trots att vädret inte var det bästa så skapade vi så många fina minnen tillsammans. Vi badade bastu, eldade i stugan, simmade, läste mycket och tog tupplurer. Så avkopplande och skönt!

Dessutom sov Oliver i sitt eget rum och vi blev av med en matstund på morgonnatten. Så nu dricker han mjölk ungefär 23-tiden och nästa gång först på morgonen. Ännu är det en bit kvar till hela nätter (kommer de någonsin?) men man måste också vara tacksam för dessa små framsteg!

En date i månaden

Vi hann vara tio år tillsammans med Daniel innan vi skaffade barn. Jag minns att jag var lite orolig att något skulle förändras, eftersom jag var så nöjd med vårt liv just då. Vi bodde centralt, åt ofta ute på restaurang, gick spontant på bio när vi fick lust (väldigt ofta) och reste så mycket vi kunde. Jag minns att många sade att det inte behöver ändras bara för att man får barn. Men det är klart det till en viss grad gör det. Och speciellt till en början. Det blir kanske inte lika spontant och man måste planera mera än förr, men jag skulle nog säga att coronan har varit större orsak till att vi inte har levt som förut än att vi har fått ett barn. Vår resa till Grekland blev ju avbokad, biosalongerna stängdes och man kunde inte gå ut och äta på hela våren.

När Oliver föddes bestämde vi med Daniel att vi skulle försöka gå på date åtminstone en gång i månaden. I december, januari och februari gick vi på bio och brunch varje månad. Sen kom coronan. Så nu var det äntligen dags för vår date! Vi förde Oliver till Daniels mamma och styvfar, hoppade i båten och körde till en restaurang. Det var så roligt att sitta och umgås och prata, planera och skratta som alltid förut. Mycket viktigt med tid på tumanhand! Det var nog en av sommarens bästa dagar.

I skärgården med en baby

Jag har själv varit fem månader gammal då jag besökte skärgården för första gången. I trettio år har jag alltså tillbringat somrarna på vår holme. Så det kändes väldigt naturligt att ta med Oliver till holmen den här sommaren. Först var jag nog en aning nervös; hur skulle det gå utan rinnande vatten och vad skulle vi göra när han lär sig att krypa på klipporna?

Men allt gick hur bra som helst. Det är en ca 10 minuters båtfärd från hamnen till vår holme. Oliver tyckte det var mycket spännande med vågor och vind. Då var det viktigt med solglasögon, solhatt och flytväst. En gång somnade han faktiskt i min famn under den korta båtfärden. Jag antar att det var något med det stadiga brummandet från motorn och det trygga guppandet på vågorna som sövde ner honom.

Första gången hade vi med oss vagnen till holmen. Det kändes nog absurt eftersom holmen ju består av klippor och den är inte riktigt lämpad för några vagnpromenader. Men han sov då sin dagssömn i den, så den var verkligen viktig. Nu packade vi inte ens med vagnen, eftersom han har lärt sig att sova i sin resesäng på dagarna.

Det som har varit en aning besvärligt är mjölken. Det går ännu ungefär 600 ml mjölk per dag åt Oliver, så vi har med oss fem flaskor. Vi måste såklart diska flaskorna noggrant varje morgon och på en holme utan rinnande vatten blir det lite jobbigt. Jag hade antagligen stressat mer om Oliver hade varit mindre, men nu då han ändå äter riktig mat och får i sig smuts från golv och leksaker, så är jag inte helt hysterisk om den saken. Det hade nog varit mer stressigt att åka till holmen med en baby under 6 månader, tror jag. Men verkligen inte omöjligt!

Det som säkert också skulle vara bra att ha är nog en bärsele. Vi har ingen, så vi måste bära honom i famnen när vi går ute, vilket kan bli tungt då tyngden inte fördelar sig jämnt på kroppen.

Igår fick Oliver komma med in till bastun för första gången. I Vichtis har han varit inne med oss i några sekunder, men nu fick han bada i sitt badkar på golvet. Han var riktigt ivrig och klappade till och med i händerna!

Det är så roligt att se hur han njuter av både stug- och skärgårdslivet. Jag hoppas han får lika många fina barndomsminnen från skärgården som jag själv har.

Hur vi sover nu

När jag tänker på hur mycket sömnbrist kan påverka människans hjärna och kropp blir jag stressad. Kan det ha långvariga konsekvenser att man i över ett år bara sovit max 5 timmar i sträck? Eller är människan ändå så anpassningsbar att allt blir normalt när man sedan äntligen får sova en hel natts sömn igen?

Jag läste inlägget jag skrev i februari om hur vi sover. Här är inlägget. Då var Oliver 3 månader gammal och jag vaknade med ca 1-2 timmars mellanrum för att amma honom. Nu är Oliver 8 månader och nätterna har förbättrats. Jag låter kanske vidskeplig, men varje gång jag har sagt att nu har nätterna varit bra, så då har det vänt och blivit dåligt. Men med en förbättring menar jag att vi inte vaknar med en timmes mellanrum mer. Nätterna är fortfarande besvärliga, men mycket bättre än förr.

Såhär ser Olivers rytm ut nu:

  • 7.30 Vaknar Oliver
  • 7.30-8 Gröt, 100 ml mjölk
  • 10-11.45 Dagssömn
  • 12 Lunch, 100 ml mjölk
  • 14 Mellanmål
  • 14.45-16 Dagssömn
  • 16.30-17 Middag, 100 ml mjölk
  • 18.30 Gröt, 200 ml mjölk
  • 19.00 Kvällssaga, pyjamas på och läggdags
  • ca 23-00 mjölk
  • ca 4-5 mjölk

Jag är så nöjd att vi nu har fått en rytm. Det har underlättat allas liv och jag tror det har en stor inverkan på att nattsömnen har förbättrats. Den största skillnaden var när han äntligen började sova dagssömnen inomhus i sin säng. Det hände för ungefär en månad sedan. Då blev hans dagssömn från 30 minuter till 1,5 timme! Både den första och den andra dagssömnen är ofta kring en timme. Tidigare sov han alltså bara i vagnen.

Det som också har hjälpt min ork är att vi har börjat ge ersättning på natten. Jag har slutat amma helt och hållet för ett par veckor sedan. Eftersom Daniel nu är pappaledig (han använder nu sina tre veckor) har han möjlighet att mata Oliver på natten, vilket har varit skönt. Jag vaknar nog ändå alltid till varje ljud och har svårt att somna om, men det är ändå en stor skillnad på att sätta sig upp i sängen och börja amma flera gånger i natten.

Nu när vi är på holmen har vi provat att ha Olivers säng i ett skilt rum. Vår stuga här på holmen har alltså tre små sovrum bredvid varandra. Vi har båda dörrarna öppna, så vi hör honom ändå trots att vi sover i ett skilt rum. Jag vaknar ibland till hans små ljud, men det känns ändå såhär efter två nätter att jag sover bättre när han inte sover helt bredvid oss. Vi får väl se hur det går sen när vi flyttar hem igen! Hans rum är ganska långt borta från vårt rum, så att springa dit flera gånger under natten för att ge mjölk och trösta honom lockar inte precis. Men kanske vi snart slutar med att ge mjölk på natten?

Ett dygn med bästa vänner

För jämnt en vecka sedan fick vi vänner på besök! Sonja, Joni och deras son Elliot kom till oss över natten. Daniels föräldrar var snälla och gjorde en house swap med oss. De övernattade en natt i vår lilla stuga, så att vi kunde sova i samma hus med våra gäster.

När gästerna kom sov Oliver sin första dagssömn. Vi fick istället hänga på terrassen med vår gudson och hans föräldrar. Lite tapas och rosa champagne måste vi ju njuta av till ära av att vi alla var samlade.

När Oliver vaknade fick små pojkarna bekanta sig med varandra. På grund av coronan har vi ju inte alls träffats som förut, så det kändes viktigt att få hänga ett helt dygn tillsammans. Oliver tyckte det var så roligt att följa med vad den 9-månader äldre kompisen höll på med och så var han väldigt bekväm i sina gudföräldrars sällskap. Det kändes nästan som om han skulle komma ihåg dem trots den långa pausen.

Det var också ljuvligt att se gudsonen Elliot, som hade vuxit och utvecklats så mycket på den senaste tiden!

Daniel ansvarade för maten (som vanligt) och han kockade en lyxig måltid till oss. Vi åt grillad lax, safranrisotto, majs, zuccini, grillad vårlök och en vattenmelonssallad med fetaost. Mycket gott!

Kring 19 var det dags för pojkarna att lägga sig. Oliver sov första gången i sin resesäng och till vår förvåning gick det helt bra. Fördelen med resesängen är att han inte kan slänga sina nappar mitt i natten eller slå sitt huvud i spjälorna. Nackdelen är att den är väldigt låg, så när han vaknar på natten måste man hänga över kanten för att lägga handen på honom.

När pojkarna hade somnat kunde vi alla äntligen pusta ut, ta en drink och verkligen lyssna och prata med varandra. Utanför huset var det storm med ösregn och hagel, men plötsligt sken solen och himlen pryddes av en vacker och tydlig regnbåge.

Jag ansvarade för efterrätten och det fick bli en ostkaka med vitchoklad och blåbär plockade från gården. Vi satt uppe till midnatt och talade om allt och inget. En perfekt kväll!

Följande morgon blev det frukost och lek tills våra gäster tackade för sig och åkte hem. Vi ska definitivt göra om det! Man får så mycket energi av att hänga ett dygn med sina kompisar.

Det ska bli spännande att se dessa två växa upp tillsammans! Jag är så glad att vi fick barn såhär nära varandra. De kommer att ha mycket glädje av varandra hela livet igenom tror jag.

Efter ett roligt dygn uppe i stora huset var det dags att flytta tillbaka till vår stuga!