Borgå och Haiko gård

En liten video från lördagen

På lördagen firade vi Daniels födelsedag ett par månader efter den riktiga dagen. Som födelsedagsgåva hade jag gett honom en culinary weekend på Haikogård. Innan det åt vi en otroligt god eggs benedict brunch i Borgå och beundrade de små, idylliska gränderna och de färggranna träden.

Fotoutmaning: På gatan

danielpågatan.jpg

pågataniborgå.jpg

Fotoutmaningens tema den här veckan var “på gatan”. Jag hade gärna gått ut på stan och fotat människor men av någon anledning hann jag inte med det under veckan, så det fick bli ett par bilder från vårt veckoslut i Borgå. Jag tycker om färgerna på båda bilderna, men vet inte om de egentligen kan klassas som en del av utmaningen. Men jag ska nog definitivt öva på att gå och fota random människor på gatan. Det har alltid varit så svårt för mig, så det är verkligen något jag borde öva på, dvs. en riktig utmaning.

När vi besökte Taj Mahal

tajmahalkvinnor.jpg

Det här året har jag fått kryssa av flera saker från min bucket list, som t.ex. att gifta mig, åka på bröllopsresa och besöka Taj Mahal. Resan till Taj Mahal fick vi som en bröllopsgåva av Daniels mamma och styvpappa. De har båda jobbat på Finnair kring 30 år så de har verkligen rest runt och sett världen och jag är så otroligt tacksam över de äventyr vi fått uppleva tack vare dem. Som t.ex. då vi flög till Kina och köpte min brudklänning.  Eller när jag fick åka i cockpiten för första gången och blev av med min flygrädsla. 

tajmahal

I augusti flög vi (eller okej, Daniels styvpappa Pasi flög oss) till New Delhi. Här skrev jag om vår första dag i Indien.  På vår andra dag i Indien var det dags att vakna tidigt och hoppa in i den stora bilen vi hade hyrt. Sedan åkte vi i ca 4-5 timmar till staden Agra.

familytajmahal.jpg

När vi väl var framme blev vi igen chockade av den tropiska hettan. Jag tror inte jag någonsin har haft lika varmt och svettats lika mycket som under den här dagen under den indiska solen i Agra.

danieltaj

Vår lokala guide fixade in oss till området utan att vi behöva köa. Det var en säkerhetskontroll vid portarna och vi fick gå förbi den superlånga kön. Och samma hände då vi skulle in till själva mausoleet. Det kändes nästan orättvist mot de andra då kön slingrade runt hela byggnaden och vi bara stegade efter vår guide som gick förbi. Men jag klagade verkligen inte, eftersom det annars skulle ha tagit timmar att komma in.

jagtajmahal

Taj Mahal var fantastiskt vackert och mäktigt. Den vita marmorytan såg nästan overklig och magisk ut då solens strålar tittade fram bakom molnen. Ibland blev man nästan bländad då man beundrade monumentet. Orsaken varför vi fick resan som en bröllopsgåva var historien bakom Taj Mahal. Monumentet byggdes på begäran av den dåvarande härskaren Shah Jahan, som ville bygga världens vackraste grav till sin fru. På sin dödsbädd fick hans fru honom att avge fyra löften: han skulle bygga en fantastisk gravplats åt henne, aldrig gifta sig igen, ta hand om barnen samt besöka hennes grav varje år.

tofflor

Vi var tvungna att ha skoskydd på oss då vi gick in till Taj Mahal, vilket man förstår eftersom detta underverk besöks av ca 8 miljoner människor per år.

tajmahalkö

guide.jpg

dandyindien.jpg

satupasitajmahal.jpg

marmor

Efter någon timme vid Taj Mahal åkte vi vidare. Vi besökte ett ställe där det tillverkades konstverk av samma material som användes till att bygga Taj Mahal, nämligen marmor. Det var verkligen imponerande att se hur konstverken tillverkades för hand. Så små, små detaljer som bildar en vacker helhet. Vi köpte några glasunderlägg som ett minne.

marmor2

marmor3.jpg

indienselfie

Efter besöket till marmorverkstaden var det dags att åka tillbaka till New Delhi. Vi åkte en lite längre väg för att se landsbygden. Den glödande solen blev bakom oss när vi lämnade Agra och från fönstret kunde jag betrakta människor, lösa hundar, kossor som gick på gatorna, den kaotiska trafiken och de förfallna husen. Alla var ganska färdiga efter den varma dagen i Agra så de flesta sov i bilen. När bilen guppade upp och ner på den ojämna marken såg jag barfota barn springa på gatan. De lekte och skrattade, levde sina liv, men ändå fick jag en stor klump i magen som vägrade att släppa. Jag försökte blunda men det hjälpte inte. Jag såg ändå framför mig de nerrivna husen, familjer som låg i sina hörn med bara en filt och inget tak över huvudet, de vädjande ögonen hos de små pojkarna som gick omkring och tiggde på området utanför Taj Mahal. Det fick mig verkligen att uppskatta mitt liv och inse hur bra vi har det. Men kvar blev ändå en gnagande känsla av hur orättvist livet egentligen är.

Fotoutmaning: Självporträtt

höst2018.JPG

Veckans tema i fotoutmaningen är självporträtt. Jag tycker det är det svåraste temat för att a) jag tycker egentligen inte om att bli fotad och b) det skulle vara tråkigt att bara ta en vanlig selfie, så då var jag tvungen att hitta på något annorlunda. Daniel tyckte att bilden påminde om Muminavsnittet där Snorkfröken hade fått en önskan av Trollkarlen och valde att önska sig vackrare ögon och blev sedan chockad när hon såg sina nya ögon. Som liten tyckte jag alltid att den scenen var obehaglig och kunde aldrig riktigt förstå mig på Snorkfröken. Jag tyckte alltid och tycker fortfarande att hon är den mest irriterande karaktären i Mumindalen. Så fåfäng, osäker och gnällig på något sätt.

Här är resten av fotoutmaningen:

  1. Kväll
  2. Självporträtt
  3. På gatan
  4. Blått
  5. Skugga
  6. Ljus
  7. Färggrant
  8. Siluett
  9. Närbild
  10. Årstid
  11. Porträtt
  12. Ögon

 

Nu när jag ser hela listan märker jag att veckans bild kunde ha passat bättre vid punkt 12, men oh well.. Får väl bara hitta på något annat den veckan.

Pyjamas party

IMG_1965

Igår var det igen dags för min och Sonjas tradition: pyjamas party! Vi brukar försöka ha en sleepover typ varannan månad, men nu hade vi haft en några månaders paus. Det är det bästa att kunna se på serier och filmer, baka, äta gott och sitta och umgås till sent på natten tills det är dags att sova. Och att fortsätta umgås direkt på morgonen! Vi bodde ju ändå ca 4 år tillsammans så det är viktigt att upprätthålla traditioner. Som tur blev våra män typ bästa vänner och har mer än gärna poker- och playstationkvällar medan vi ser på Bachelor och bakar (misslyckade) kakor.

IMG_1969

IMG_1979

IMG_1976

IMG_0462

IMG_0463

IMG_1993

Bröllopet del 3

Det är oktober nu. Nästan fyra månader sedan bröllopet. Idag när jag skulle gå hem från kontoret gick jag en liten omväg. Jag brukar göra så ibland. Omvägen tar mig förbi kyrkan vi gifte oss i. Varje gång jag går förbi den ser jag framför mig stunden då vi steg ut ur kyrkan och möttes av havet av människor vi älskar. När jag mitt i den ruskiga hösten trampar förbi kyrktrapporna kan jag se oss alla stå där i en klunga och bli fotade. Jag ser hur glada och lyckliga vi alla är och jag ser hur Daniel och jag stiger ombord på den snygga bilen och åker iväg mot vårt happily-ever-after medan alla vinkar och hurrar.

Bild100.jpg

Jag blir helt varm när jag ser på alla bilder från den sextonde juni. Det är säkert därför jag drar ut på att blogga om bröllopet. För att spara på dagen lite till. Här kan man läsa del 1 och del 2.  Del två slutade med att Daniel och jag kom till festplatsen. Vi möttes av alla våra gäster som hade ställt sig på led vid bron som ledde till lokalen. Det var stämningsfullt att mötas av alla gäster på det viset. Efter det blev det direkt fotografering av olika konstellationer; familjer, bridal party etc.

Bild099.jpg

Bild093.jpg

Min “lilla” familj.

Bild106.jpg

Efter fotograferandet var det dags för gratulationerna. Vi ställde oss på ett led (vi två + alla våra hundra föräldrar) och sedan kom gästerna och kramade oss. Efter det blev det brudskål och mingel innan vi satte oss till bords. Vilket perfekt väder vi fick! Inte alls för varmt men solen sken hela dagen och det blåste inte för mycket. Det finns ju alltid en risk med att ordna bröllop i juni, men vi hade tur.

 

 

 

Bild131

Bild144.jpg

Bild110

Bild113.jpg

Bild115.jpg

Bild114.jpg

Alla foton: Emilia Nyberg

Efter att Daniel och jag hade kommit till stället (Merimelojien maja i Helsingfors) minglade vi i ca en halv timme och drack bubbligt innan vi slog oss ner till bords. Vid det skedet vinkade vi hejdå till fotografen och fortsatte festen utan ett proffs som förevigade vår dag. Men vi bad gästerna fota mycket och jag hade lånat min kamera till pappa som också tycker om att fota, så vi har ändå en hel del material från kvällen också.

Maten vi serverade på bröllopet:

Baguetter med smak av tomat, lök och örter

Margarin, hummus och tomatpesto

*

Fruktig och fräsch grönsallad med nötter och mangovinägrett

Tapassallad (manchego, chorizo, oliver, sparris, pesto)

*

Grillad grön sparris och rabarbermarinerad lax, olja med örter

*

Coq au vin

*

Små potatisar i rosmarin

Ratatouille med färska grönsaker

*

Champagne-passion cheesecake

Kaffe & avec

 

Fotoutmaning: Kväll

kväll1

kväll2

kväll3

Kamera: Canon EOS 600D. Objektiv: EF-S 55-250mm.

Inga mästerverk men dessa tre bilder beskriver våra typiska kvällar i Vichtis. Kvällen inleds alltid med bastu, dopp i sjön och avslutas med spel, Netflix eller en lyxig middag inne i vår stämningsfulla stuga.

Det här veckoslutet var det så tydligt att det hade blivit höst. Solen värmde knappt och det blev nästan minusgrader på natten. Ändå älskar jag hösten i Vichtis.

Här kan man se resten av utmaningen.

Säg ja!

IMG_8640

IMG_2026

En av de finaste stunderna på bröllopet var när mina tre storebröder steg upp och höll sitt tal. En av bröderna höll ett roligt tal som fick oss alla att skratta och efter talet spelade de två andra bröderna upp en sång de hade skrivit åt oss. En hel sång! Med egna ord och egen musik! Vi var så rörda. Och idag när jag lyssnade på sången igen tårades mina ögon och det kändes det som om jag var där igen, på vår bröllopsdag och lyssnade på de vackra orden. Jag är så otroligt imponerad över hur duktiga, snälla och kreativa storebröder jag har. Igår bandade bröderna in sången på vår stuga och här kan man nu lyssna på den:

Freda och Sebbe – En dag (säg ja!)

Det värsta med jobbresor

Det värsta med att åka på jobbresa är inte att väckarklockan ringer 4.30. Det värsta är inte heller att behöva småprata med en ovanligt social taxichaufför då man helst bara vill ligga under ett varmt täcke och sova. Det värsta är inte heller att trängas i den långa kön vid säkerhetskontrollen eller att halva arbetsdagen går åt till att resa, vänta, förflytta sig från en plats till en annan. Det värst är nog känslan direkt då man stiger in i själva flygplatsen. Den där förväntansfulla, exalterade, lyckliga känslan som bubblar i ens mage i några sekunder på grund av alla ljud, lukter, stämningen, minnen. Den där bästa känslan i världen precis innan en resa. Den känslan slår emot mig fortfarande trots att jag på den senaste tiden åkt på flera arbetsresor. Jag ser människor dricka bubbel, lysa av iver och vara nykära och ivriga inför sina kommande äventyr. Och så sitter jag där med min rykande kaffekopp, bränner mig på tungan och bär på en tung datorväska från säkerhetskontrollen till gaten, som en trött zombie. Men jag är ändå glad att den där känslan fortfarande möter mig. Den får mig att drömma och planera framtida resor. Och då jag sitter där och väntar på min tur att ställa mig i kön till flygplanet, som en av alla andra zombies som ska på arbetsresa till Stockholm, tänker jag att det är ju nu jag sparar in pengarna så att jag i framtiden kan åka på de där efterlängtade äventyren.