Vecka 38

93 % av graviditeten är nu avklarad! Tiden går fort men ändå långsamt. Jag börjar bli otålig och vill hålla honom i famnen nu men samtidigt är jag också lite nervös inför själva förlossningen. Men det kommer nog att gå bra. Och varje värk och smärta är ju ett steg närmare honom.

Igår var vi hos rådgivningen och mitt hemoglobin hade stigit och var nu äntligen bra! Det har jag också märkt i mitt mående. Jag är inte alls lika sömnig som för några veckor sedan.

Nu försöker jag bara koppla av och njuta av den här unika tiden precis innan han kommer.

Vem är Daniel?

Eftersom Daniel figurerar så ofta i min blogg tänkte jag att det var dags att låta honom svara på några frågor i form av en lista (älskar ju listor!). Så här kommer listan:

1. Beskriv dig själv med fem ord:

Social, tokig, glad, ambitiös och målmedveten. (Det här var fruktansvärt svårt, hur man än gör låter man som en douchebag)

2. Hur många syskon har du?

Tre fantastiska och unika bröder.

3. Vad är din favoritmat?

Oj nej vad svårt! Matlagning är verkligen min passion. Det finns så mycket och beror på varifrån vinden blåser. Min favoritmat är väldigt beroende på säsongen. Sen finns de ju en kavalkad av olika rätter och hur man äter (förrätt, huvudrätt, efterrätt – primipiatti, secondi piatti etc.). Men just nu – till hösten – om jag ska tänka enligt den västerländska modellen av tre rätter så skulle jag säga den här menyn: A) carpaccio b) pollo cacciatore med saffran risotto c) kokos-lime pannacotta d) comte 36 månader. Bonus varv med dryck a) Casal Garcia b) Pasqua Villa Borghetti Valpolicella Classico 2018 c) espresso b) portvin. Ja, jag är en food snob!

 

4. Hur känns det att bli pappa? Vad är du mest nervös över? Vad ser du mest fram emot?

Skrämmande/spännande/förväntansfullt/lycklig/nervös. En potpurri av känslor som är svåra att forma i ord eller meningar. Jag är nog mest nervös över hur jag blir som en pappa, över hur markant livet kommer att förändras och så känner jag redan oro för barnet och undrar om jag kommer att bli en bra förebild till mitt barn – basic run of the mill “att bli far” -tankar. När det kommer till kritan tänker jag ändå att det blir en ny medlem i vår familj och försöker att inte tänka på ”hurdan jag ska vara” utan jag tänker leva i stunden och vara mig själv. Blir bäst så. Det jag ser mest fram emot är att ha en familj och en annan människa att dela mitt och Mandys liv med. Spel och filmkvällar med familjen och att ha en person som är en kulmination av min och Mandys kärlek. Och så ser jag också fram emot att ha en legitimerad orsak att använda faijaläppän (pappaskämt).

5. Vad gör dig glad?

Många saker, familjen som inkluderar Mandy och våra bådas familjer, vänner, fester, mat, resor och materiella saker som ”stil” (blir riktigt glad av att ha fyndat något som jag finner unikt och snyggt som framhäver min personlighet och stil).

6. Något som du vill bli bättre på?

Det finns så många saker jag vill bli bättre på – jag har en ganska ”sträng” uppfattning om min kompetens. Att jag skulle vara bra på något har jag svårt att definiera för att jag vill alltid vara bättre. Om jag måste välja en sak så skulle jag kanske vilja bli bättre på att skriva naturligt med en självklarhet.

7. En plats du skulle vilja besöka?

Finns så många ställen – men ett ställe jag definitivt vill se är New Zealand.

8. Hur har ditt år 2019 varit?

Minst sagt händelserik. Vi har köpt en bostad, Mandy blev gravid, vi åkte till Japan på bröllopsresa, jag har fyllt 30(?!), skaffat en ny bil och så har jag börjat på ett nytt jobb. Alla de här sakerna är fantastiska och jag har varit lyckligt lottad (jag tog i trä).

9. Vad spenderar du mest pengar på?

Vår lägenhet (obviously, men lite tråkigt svar, jag antar vi syftar på materiella saker). Då skulle jag säga köksredskap och ”gentlemans style” slipsar, klockor, manschettknappar, bouttoniere, skjortor, skor, etc. Materialist javisst!

10. Vad kommer du dricka och äta i höst?

Grytor, risotton, rostbiffar med goda robusta rödvin (+ så klart god whiskey).

11. Vilka är dina tre favoritresor?

Vår roadtrip i USA (älskar California), vår honeymoon i Japan och vår minimoon i Grekland.

12. Hur ser din drömbostad ut?

Min drömbostad är modern – fyrkantig, högt i tak, enorma fönster, två våningar, nära centrum och att man ser havet.

Gulligt besök

Idag hade jag en bättre dag, då jag igår bestämde att jag inte skulle fokusera för mycket på värkarna. Och det hjälpte verkligen att få besök av Sonja och Elliot! De hämtade med sig rosor, chokladkex och gott humör. Jag är så lycklig över att det faktiskt blev så som vi alltid hade hoppats på; att Sonja och jag har möjlighet att vara mammalediga samtidigt och att våra bebisar kommer att vara födda samma år. Drömmen!

Första hösten på Drumsö

Hej oktober! Jag har väntat på dig.

Jag kan inte ännu heller riktigt förstå att vi hittade en så fin lägenhet inom vår budget på Drumsö. Tänk att vi får bo här! Såhär nära havet och naturen, men ändå bara 10 minuter från centrum av Helsingfors. Den första hösten här blev kanske inte helt som jag hade tänkt mig då jag inte kan gå på långa promenader och beundra alla vackra färger och stränder. Men som tur ser man havet från vår balkong! Och som tur kommer det fler höstar här.

Vecka 37

“Your baby is now the size of a watermelon” säger mina graviditetsappar. Och så känns det nog verkligen! Jag minns så tydligt när appen sade att han var lika stor som ett riskorn, ett blåbär, vindruva, plommon, apelsin etc. Alltid när vi samåkte till jobbet (Daniels och mitt kontor låg ca 4 minuters avstånd från varandra) brukade Daniel gissa veckans storlek. Lite saknar jag den tiden också, trots att allt var så osäkert och jag var orolig att något skulle gå fel. Men då hade jag inga krämpor och mådde ändå relativt bra. Nu kan jag tyvärr inte säga samma sak. Men ändå är jag ju så glad att graviditeten närmar sig sitt slut. Nu är jag i vecka 37! Trettiosju. Själv föddes jag i den här veckan, vilket är helt galet. 36+2 föddes jag. Då var det för att moderkakan låg i vägen och började blöda, vilket ledde till ett kejsarsnitt. Min moderkaka hade ju flyttat på sig, så det borde inte vara samma problem. Men ändå tänker jag ju att månne det finns någon koppling mellan hur tidigt eller sent föräldrarna har fötts och hur tidigt eller sent ens baby kommer att födas. Nu när smärtorna är så olidliga så längtar jag ju mer än någonsin efter ett tecken på att han ska komma lite tidigare än beräknat. Men självklart är det ju viktigast att han är fullt utvecklad och mår bra. Men vi lever nog nu i så spännande tider; han kan ju födas närsomhelst.

Sjukhusväskan är med andra ord packad. Imorgon inleder vi (förhoppningsvis) hans födelsemånad. Äntligen!

Grytor och spelkvällar

Snart är det igen veckoslut (veckorna går nog nu skrämmande snabbt). Förra veckoslutet hade vi tänkt åka till stugan i Vichtis men i och med mina krämpor och smärtor bestämde vi oss för att stanna hemma. Som tur älskar jag vårt hem, annars skulle jag lätt känna mig instängd här. Jag saknar Vichtis, naturen och stugan så otroligt mycket, men allt finns ju kvar där och väntar på oss.

Förra veckoslutet njöt vi av god mat och varandras sällskap. Det är nog jätteviktigt att ta vara på den här tiden då det bara är vi två. Vi sov länge, åt croissants till frukost, tillredde höstens första gryta och spelade både brädspel och videospel. Vi såg på tv-serier, filmer och gick ett tag ut på kaffe vid havet. Jag har knappt lämnat lägenheten den senaste veckan eftersom det gör så ont att gå, så redan att gå ut på en kaffe gjorde mig så glad.

Imorgon är det igen fredag och jag tror planerna ser ganska lika ut det här veckoslutet; äta gott, vila, prata och skratta tillsammans och kanske gå ut lite om kroppen låter mig.

Baby shower i ett paket

Förra veckan fick jag plötsligt ett paket postat till mig. Eftersom jag nu på sistone har shoppat en hel del på nätet försökte jag komma på vad jag nu hade beställt. Men det var inget jag själv hade beställt utan det var en superrolig överraskning!

Jannika, som bor i Stockholm, hade tyvärr inte möjlighet att delta i min baby shower. Istället hade hon kommit på den bästa idén; att skicka en mini baby shower per post!

Hon hade fixat några baby shower-lekar, skrivit ett vackert brev och köpt en supergullig gåva från New York.

Musse Pigg hittade direkt sin plats i spjälsängen. Så gullig! Och så snällt av Jannika. Baby O (och jag) är så lyckligt lottad med så många fina personer som ser fram emot hans födsel.

30-årskalas

För några veckor sedan firade vi Daniels 30-årsdag genom att ordna en liten fest hemma hos oss. Det här året fyller största delen av vår vänner 30 år, så det har blivit några kalas under årets lopp. Men det verkar som att största delen är födda i slutet av året och hösten är fylld av festligheter som vi troligtvis inte kommer att kunna delta i på grund av att det krockar med vårt beräknade datum eller är för nära det. Ledsamt, men jag antar och hoppas att det kommer fler fester i framtiden.

Jag fyller själv 30 år ungefär en månad efter vårt beräknade datum, så det blir nog ingen stor fest för mig i december. Därför var jag ivrig över att få ansvara för Daniels dekorationer på hans 30-årskalas.

Daniel och jag har alltid älskat att ordna fester, både tillsammans och på skilda håll innan vi blev ihop. Jag hoppas vi kommer att kunna fortsätta med det i framtiden, trots att det troligen kommer att vara en liten paus med det helt i början. Det kändes konstigt att inte kunna städa eller fixa maten (på grund av mitt mående) så Daniel skötte allt själv och bakade sin jättegoda cheesecake.

Kring 22-tiden drog vi oss vidare till en bar på Drumsö, där födelsedagsbarnet fick sin önskan uppfylld; det fanns nämligen karaoke! Jag orkade nästan till tolv och var väldigt stolt över mig själv; det händer inte så ofta nuförtiden. Det var en rolig och lyckad första fest i vår lägenhet på Drumsö och födelsedagsbarnet var lycklig och nöjd.

Mammaledig

Min officiella mammaledighet börjar nu! På grund av sjukledigheten började den ju lite tidigare än planerat men det känns ändå spännande. Eftersom jag redan varit ledig i ett par veckor har jag hunnit bli rastlös, uttråkad och sett alla serier från alla streamingtjänster. Men egentligen var det svårast i början. Då hade jag fortfarande en känsla av att jag måste prestera och vara duktig. Och eftersom kroppen inte tillät mig göra det kände jag mig stundvis lätt deppig. Men nu har något ändrats och jag tror det är min inställning. Jag känner inte längre att jag behöver ha något stort projekt på gång utan jag lyssnar mer på min kropp. Om kroppen behöver vila så sover jag. Och eftersom nätterna är svåra så blir det lätt att jag sover ett par timmars tupplurar mitt på dagen. Man måste ju passa på att sova innan babyn kommer.

Här kommer några tips på mindre projekt man kan hitta på under mammaledigheten innan babyn kommer:

– Lägga pussel

– Lära sig att sticka

– Baka och frysa ner bakelser

– Göra färdigt babyrummet

– Näthandla (en favoritsyssla)

– Lyssna på ljudböcker (hittills har jag somnat varje gång jag har börjat lyssna på en bok, oops!)

– Lyssna på podcasts medan man tvättar och viker babykläder

– Skaffa och fylla i en “Mamma”-bok som man kan ge till barnet i framtiden

– Rensa foton på datorn och flytta över till en hårdskiva

– Beställa fotoböcker eller framkalla bilder till fotoalbum

– Prova på nya recept

– Läsa! Har som regel att läsa åtminstone en timme per dag nu på mammaledigheten

– Gå ensam på bio

– Gå på museum

– Ring till vänner, mammor, pappor eller syskon bara för att prata. Det blir lätt ensamt om man hänger hemma hela dagarna.

– Bjud in vänner och familj på kaffe

– Börja blogga!

– Läs om förlossning, amning och babyskötsel. Vet inte om det funkar för alla men för mig funkar det jättebra och jag blev genast lugnare angående förlossningen då jag läste andras förlossningshistorier.

– Gå på fotvård eller massage menat för gravida

– Packa sjukhusväskan

– Skriva förlossningsönskemål på en lapp som man ger till barnmorskan när man kommer in för att föda

Vecka 35

Vecka 15.

Vecka 34.

Jag skrattade när jag nu såg bilden från vecka 15. Då tyckte jag att ju har en såå stor mage. Nu är magen nog dubbelt så stor. Känns som att den har vuxit nu på några dagar igen, men det gör den väl såhär i slutskedet; växer i racerfart. Jag tycker synd om babyn när han har så trångt där inne. Nu har rörelserna börjat värka och när han stretchar, sparkar och yogar där inne kan jag nästan se en liten fot. Gulligt men också lite jobbigt när man försöker sova eller sitta i biosalongen.

Man vill ju inte klaga, men krämporna har verkligen ökat nu de senaste dagarna. Halsbränna, sammandragningar, ryggont, höftvärk, trötthet, sömnlöshet. Och allt är obekvämt. En kväll grät jag över att det fortfarande är fem veckor kvar och i nästa sekund grät jag över att jag ens tänkte så; jag vill ju att han ska vara där tills beräknade så att han är mogen att komma ut. Jag förstår verkligen inte hur olika graviditeter kan vara. Jag skulle tex aldrig i livet kunna resa nu i vecka 35 medan man ju ser på sociala medier och bloggar att andra gravida kvinnor är fulla av energi och klarar av en massa ännu i det här skedet. Det är svårt att inte jämföra trots att jag ju vet att man aldrig ska göra det.

38 dagar kvar till beräknade! Jag längtar så.