Ganska snabbt efter att vi hade slagit fast att vi skulle gifta oss sommaren 2018 började jag förstås fundera på min brudklänning. Jag googlade och pinnade och stressade en aning över att jag inte riktigt hittade någon stil jag tyckte om. Jag ville ha något klassiskt och elegant, men hittade inget i Finland. Eller fina var de ju nästan alla, men ingen som passade mig och min stil. Och det värsta var att jag inte alls visste vad jag letade efter. På min examensfest, ett år innan bröllopet, kom Daniels mamma med den perfekta idén: vi åker till Kina och kollar på klänningar!

Eftersom både Daniels mamma och styvpappa jobbar på Finnair fick vi flyga tillsammans med dem till Kina över ett förlängt veckoslut i september. Vi åkte i cockpiten och på tillbakavägen fick vi flyga i business class. Jag kommer aldrig att glömma den resan! Det var så sjukt coolt på alla sätt och jag tänker ofta på hur roligt det var. Det kändes inte ens som en så kort resa, trots att vi var där bara två nätter.

Förutom att äta galet god mat, suga in av den nya kulturen, gå på livliga gator, shoppa lite och se Terracotta armén hann vi dessutom gå in i tiotals olika butiker fyllda med vita och fluffiga brudklänningar. I Xian fanns det en hel gata dedikerad till brudklänningar, vilket där och då kändes överväldigande: hur ska jag någonsin kunna hitta en klänning?! Men som förstås ju var en bra sak då det fanns så många klänningar att välja mellan.

Vi började resan med en tre timmars powernap, tog en kaffe och for direkt till första klänningsbutiken. Den affären var inte på bröllopsgatan, utan den hade Daniels styvpappa hittat på en av sina tidigare resor till Xian då han utforskat området innan vår resa (hur snälla svärföräldrar har jag inte?). Direkt då vi steg in i butiken blev jag nervös. Butiken var väldigt fin och vi tog av oss våra skor och fick vita tofflor istället. Kvinnan i butiken hämtade en stor mapp och bad mig visa hurdan klänning jag skulle vilja ha. Jag bläddrade i mappen och fick smått panik. Jag hade ju ingen aning hurdan klänning jag ville ha! Men jag pekade på den elegantaste jag hittade och hon nickade, log snällt och förde mig till ett annat rum. Där drog hon för gardinen, sa att jag skulle klä av mig och sedan hjälpte hon mig kliva in i klänningen.

Gardinen drogs undan och på andra sidan satt Daniel och mina svärföräldrar. De tyckte om klänningen men vi var alla överens om att jag måste prova fler klänningar. Vi kunde ju inte åka ända till Kina, prova en klänning och välja den första bästa. Dessutom visade det sig att den kostade över 2000 euro. Jag var ändå inte helt övertygad och den kändes inte helt rätt, men jag tyckte om klänningens midja och materialet av fållen. Trots att jag inte valde den här klänningen styrde den mig åt rätt riktning. Nu visste jag lite bättre hurdana klänningar jag skulle prova i nästa butik.

Vi hoppade på bussen och åkte till centrum av Xian, där bröllopsgatan fanns. Vi gick in i flera butiker och jag kände igen paniken krypa på. Jag ville ju inte prova någon klänning och hittade ingenting! Då föreslog Daniels styvpappa att vi skulle gå och ta en öl. Vilken perfekt idé! Där kunde jag igen slappna av och bestämde mig för att i nästa butik prova någon klänning, oberoende om det är en klänning jag vill ha eller inte. Alltid kan man ju prova! Efter det var det hur enkelt som helst att prova på olika modeller. Vi visade upp bilden vi tog i den första butiken och efter det provade jag säkert 10 klänningar.

Den här klänningen var mitt andrahandsval. Här tyckte jag om överdelen, men inte om spetsdetaljerna vid midjan. Släpet var också lite för stort för mig, men materialet och färgen blev jag förtjust i.

Det var annars lite stressigt att prova klänningar i Kina. “Provrummet” var bara en del i butiken som skiljdes åt av en gardin. Bakom gardinen provade flera kvinnor sina klänningar och det kunde vara ganska trångt. I någon av butikerna satt personalens små pojkbarn inne i provrummet och stirrade då man bytte om och det var inte helt lätt att kommunicera med någon då ingen riktigt kunde engelska. Vi var alltid tvungna att försöka kommunicera med gester, handrörelser och google translate.

Jag köpte ingen klänning på första dagen, utan jag ville “sova på saken”. Nästa dag åkte vi till Terracotta armén och på eftermiddagen återvände vi igen till bröllopsgatan. En klänning provade jag åtminstone 5 gånger och när jag kom den femte gången verkade personalen lite störd. Det var ju inte helt smidigt att prova den, eftersom den alltid måste spännas där bak osv. Jag fick aldrig den där “det här är min drömklänning!” -känslan, men jag visste ändå att jag skulle ha blivit ledsen om någon annan hade hunnit köpa den före mig. Det avgjorde saken! Vi prutade och fick ner priset med några hundringar. Efteråt skålade vi såklart för att jag äntligen hade hittat klänningen! Jag förstår inte ännu heller hur mitt ressällskap orkade springa av och an i alla butiker. Så snälla de var!

Hemma i Finland förde jag klänningen till en sömmerska som sydde upp den och så köpte jag en smalare underkjol, eftersom den från Kina fick mig att känna mig som en gräddbakelse.

Det var en otroligt lyckad resa på alla sätt och jag rekommenderar att åka till Xian (eller utomlands överlag) för att shoppa brudklänningar om det råkar komma en sådan möjlighet. Klänningen skulle antagligen ha kostat 10 gånger mer om jag hade köpt den i Finland. Och så fick vi ju en massa minnen och upplevelser på köpet!

För några dagar sedan åkte vi på en veckoslutsresa till Kina. Det låter ju ganska märkligt, men det kändes som om vi hann se och uppleva en massa. Under våra ca 60 timmar i Kina hann jag få så många nya intryck och upplevelser att det kändes som om vi var på resa i ungefär en vecka. Efter en spännande och avkopplande flygresa till Asien var vi tvungna att ta en liten powernap på det exklusiva och enorma hotellet för att hållas vakna till kvällen. Efter tre timmars sömn hoppade vi på en buss som tog oss till centrum av Xian.

Det var min första resa till Kina och första gången i Asien. Vi promenerade ganska direkt till de muslimska kvarteren och Muslim street. Där var det livligt, färggrant, hektiskt, högljutt och stämningsfullt. Just så som jag hade föreställt mig. Olika dofter och lukter blandade sig i luften och alla stirrade på oss, eftersom vi var de enda västerlänningarna där. Några människor filmade och tog bilder på oss, vilket vi fick uppleva flera gånger under den resan.

Vi drack färskpressad granatäppelsaft och åt kryddstarka spett. Efter en rundtur på den hektiska gatan svängde vi till lugnare områden, nämligen till gatan som sålde brudklänningar. Resans huvudsyfte var i princip att hitta en brudklänning till mig, så resten av kvällen gick vi till många butiker och jag provade flera olika sorters klänningar. Vi varvade detta förstås med att sätta oss ner för en flaska öl och gå igenom vilken klänning var vår favorit. När vi kände att vi hade tittat och provat färdigt gick vi till ett matställe som serverade kräftor kryddade med chili, ingefära och vitlök. Det var verkligen en minnesvärd och händelserik första dag i Asien.