“Vill ni gå en lite längre bit för att komma till en gata med en massa autentiska, stämningsfulla matställen med ordentlig kinesisk mat eller vill ni gå till någon av restaurangerna bredvid Starbucks?” frågade Daniels styvpappa när vi skulle avgöra kvällens middagsställe, trots att han antagligen visste vårt svar. Vi valde det senare!
Vi slängde hastigt in brudklänningen på hotellrummet och började vår vandring mot middagsstället. Under vår promenad passerade vi flera gator med stora, fullsatta restauranger. De såg också helt bra ut, men vi ville ha äventyr. Och vi ville ta del av den äkta sidan av Kina, så vi fortsatte gå. Till slut kom vi till en gränd som såg ut som tagen ur Blade Runner eller någon annan dystopisk film. Gatan var upplyst av neonskyltar och här om någonstans var människorna nyfikna på oss; fyra västerlänningar som hade virrat bort sig till dessa kvarter. Restaurangerna var egentligen bara öppningar i väggarna och några små bord med pallar hade placerats inuti. Det fanns oändligt med ställen att välja mellan, men till slut valde vi ett där en man stod och lagade färska nudlar bredvid oss. Menyerna var alla på kinesiska, så vi pekade på de bilderna som såg godast ut.
Och wow så gott det var! Vi delade alla fyra på fyra stycken maträtter. Det var olika nudlar, wokar och stekt ris. Och så tog vi alla varsin öl därtill. Det var som en festmåltid! Stället var annars smutsigt och skulle antagligen inte ha godkänts i en inspektion enligt västerländsk standard, men allt sådant glömde man bort då man satt där och åt av den kryddstarka maten och kände att vi var ute på äventyr. Ibland ska man orka gå lite längre, gå utanför det bekväma och våga, annars kan man gå miste om mycket.
Hela vår festmåltid för fyra personer kostade förresten sammanlagt 5 (!) euro.
amanda sofia 