Nostalgi på holmen

Som jag tidigare skrev var årets midsommar en av de bästa. En av orsakerna var att vi kunde fira på två olika ställen och med olika människor. På lördagen drack vi kaffe och åt en ordentlig frukost i Ingå, hoppade in i båten och sedan bilen och åkte till Porkala för att fira med min familj och släktingar.

IMG_8819.JPG

IMG_8824.JPG

IMG_8821.JPG

IMG_8828.JPG
Det var en väldigt overklig känsla att komma till holmen. För det första är det alltid lite speciellt att komma till holmen den där första gången på året. Alla klippor, havet, rötterna, fåglarna och växterna har väntat på en hela långa vintern. För det andra hade det ju stormat och regnat kvällen innan, men nu sken solen och havet glittrade och allt var så vackert. Men för det tredje kändes det som en midsommar rakt från min barndom. Nästan alla var på plats! När vi bar upp väskorna till stugan och hälsade på kusiner och mostrar och hundar sköljdes jag av nostalgi. Såhär var det ju alltid när vi var små och alla var samlade på holmen.

IMG_8864.JPG

IMG_8865.JPG

Vi blev direkt bjudna på Aperol spritz och en härlig gräddtårta till ära av Julias 25-års dag. Sedan blev det pizza och musik på klipporna. Pojkarna hade riggat upp ett gammalt segel som vindskydd. Där satt vi tills solen gick ner, precis som när vi var små. Fast då sprang vi väl omkring och lekte och byggde kojor. Det som också var så nostalgiskt var att se hur alla barn på holmen (ca 10-15 stycken?) nu lekte samma lekar och spelade samma spel som vi.

IMG_8874.JPG

IMG_1818.JPG

IMG_1824.JPG

Livet på holmen

Hälsningar från världens bästa holme! Här har vi varit sedan måndagen och ännu har vi några dagar kvar. Tyvärr har det regnat varje dag, men det är ändå skönt att vara här. Det är en helt annan livsrytm direkt då man stiger av båten och fötterna träffar de bekanta stenarna på stranden. Man vaknar långsamt, kollar om solen skiner eller inte, knäpper på gasspisen och kokar vatten till två koppar kaffe, läser en bok eller två, tittar på segelbåtarna som skyndar till Hangöregattan, lyssnar på sommarprat blandat med regnsmatter mot taket, planerar dagens lunch och middag, eldar i bastun, simmar i 11-gradiga havet, spelar kort, dricker vin på någons terass, skålar och hurrar om solen vågar sig fram till kvällen, glömmer bort klockan och telefonen och livet utanför holmen. Man bara är.

Lycklig i skärgården

porkala1

porkala2

porkala3

porkala4

porkala5

porkala6

porkala7

porkala8.JPG

Förra veckoslutet var ett av sommarens absolut bästa; jag fick vara på mitt favorit ställe! Ibland tänker jag att man borde skriva en bok om hur fint det är, men sen tänker jag att alla vet väl det redan. Och den boken har jag ju i mitt huvud. Den där känslan av att komma till holmen efter en allt för lång paus, när man efter många om och men äntligen sitter i motorbåten med luften virvlande i ens hår och man ser första glimten av den bekanta holmen. Och när man stiger i land och fylls av en glädje man inte känner någon annanstans. Där har man vuxit upp och holmen har blivit en del av en. Man känner igen varje liten kotte, vrå, rot och sten. Det känns som att komma hem.

En midsommar ute i skärgården

mid1.JPG

Det här året firade vi midsommar på vår holme ute i Porkala skärgård. Med mig på holmen hade jag tre fina typer, tre flaskor skumpa, en tårta, halva släkten och en massa mat och vin. Dvs. allt man behöver för en lyckad midsommar.

mid2.JPG

mid3

mid4

mid5

mid6

När jag tittar på bilderna ser det ut som om vi bara åt, åt och åt dygnet runt. Kanske vi gjorde det? Nä, men vi spelade också kortspel, hängde med mina kusiner, spådde, badade bastu, envisades med att sitta ute trots kylan, lyssnade på regnet och musiken inne i stugan och pratade, skrattade, umgicks. Tiden gick otroligt snabbt och plötsligt var det redan dags att hoppa in i båten och åka hem igen.

Jag längtar så tillbaka till skärgården och undrar när jag nästa gång kommer att få gå barfota på mina klippor? Äta gräslök från naturen? Bada i det mörka, kalla havet? Känna vinden som trasslar till håret då vi åker över farleden? Dricka rödvin ur plastmuggar och blicka ut över solnedgången när den är som allra, allra vackrast?

mid7

mid8

mid9

mid10

mid11

23 – Sommaren

img_6650

Det känns verkligen konstigt att gå igenom sommarfoton såhär kvällen innan jul, men på ett sätt är det också ganska roligt. Medan jag går igenom sommarens händelser håller Daniel på att förbereda lite julmat och den klassiska julmusiken stormar ut från vår högtalare. Ljusen brinner glatt och under julgranen ligger redan några klappar och trycker.

Jag måste nu redan varna att det här inlägget kommer att innehålla en massa foton.

sommarboken

cambridge

I juni åkte jag med Sonja och hennes mamma till Cambridge. Det var en mysig liten universitetsstad.

cambridge2

londontrappa

Efter ett par dagar i Cambridge åkte vi till London. Det var tredje gången Sonja och jag besökte London tillsammans. Det har blivit lite av en tradition att åka dit med jämna mellanrum.

ljusro%cc%88ttvichtis

svanensommar

Under sommaren besökte Daniel och jag våra bådas sommarställen som skämde bort oss med pastellfärgade sommarkvällar.

ska%cc%8ane

ska%cc%8ane2

ska%cc%8ane3

ska%cc%8ane4

Sedan åkte Daniel och jag till Skåne för att hälsa på hans pappa med familj. Vi åkte längs vallmoängar, hälsade på får, åt goda middagar i ett stämningsfullt växthus, spelade sällskapsspel och besökte stranden.

ko%cc%88penhamn

ko%cc%88penhamn

Efter några dagar i Skåne tog Daniel och jag tåget till Köpenhamn där vi stannande ett par nätter.

polttare

polttare2

Den sextonde juli var det äntligen dags för Sonjas polttare. Herregud så nervös jag var kvällen innan! Jag var stressad att hon skulle vara misstänksam och rädd att något skulle gå fel. Men hon och alla andra verkade trivas, så jag tror att det var en lyckad dag och kväll.

regnba%cc%8age

frukostpa%cc%8abryggan

sonjasfo%cc%88dis

fo%cc%88rlovning

Den trettionde juli kommer för alltid att vara en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det var då Daniel gick ner på knä och överraskade mig med ett frieri. Här har jag skrivit mer om den dagen. 

fo%cc%88rebro%cc%88llopet

brideochmaidofhonor

Det här var sekunderna innan Sonjas och Jonis vigsel. Förväntansfullt, pirrigt och nervöst.

kusintra%cc%88ff2

kusintra%cc%88ff3

kusintra%cc%88ff4

I slutet av augusti ordnade vi kusinträff i form av kräftskiva på allas vår gemensamma holme i Porkala. Kvällen var mycket lyckad och det var roligt att umgås igen med nästan alla kusiner. Vi har tillbringat alla våra somrar tillsammans sen vi var små, så man kan lätt säga att vi har ganska mycket gemensamt och många fina minnen tillsammans.

15658843_10157959186215174_1490229969_o

En av de bästa sakerna med sommaren var att Fia kom hem från Australien och att vi lyckades ordna en kväll då Fia, Julia och jag träffades. Vi åt pizza på Alfons och drack vin på Löyly. Ett mycket bra koncept! Jag hoppas det blir en tradition.

15696640_10157959186525174_1755579983_o

30.7.2016

I arton dagar har jag burit på en stor hemlighet och nu är det äntligen dags att avslöja den.

IMG_0951

Den trettionde juli firade Daniel och jag vår 7-årsdag på min happy place i skärgården. På dagen fick jag sitta i solen och läsa medan Daniel skämde bort mig med en lyxig frukost. Efter det gick vi på en promenad runt ön och märkte att vi var helt ensamma på hela holmen. Det var märkligt, eftersom det oftast kryllar av hundar och människor där. Plötsligt kom Daniel på idén att vi skulle simma till grannholmen (som är obebodd och hör till släkten). Jag har alltid haft litet obehag för djupa vatten och varit allmänt rädd för att simma, men det lät som ett roligt äventyr så jag gick med på det (men bara om vi kunde simma med flytvästar på, så äventyrlig är jag). Så hoppade vi i och började simma. Strömmarna under oss var starka och halvvägs till holmen fick jag panik.

Daniel lugnade ner mig och till slut intalade jag mig själv att det blir bara värre om jag hyperventilerar, så jag stillade min ångest och fortsatte att simma. Väl framme var jag alldeles skakig, men så glad att jag hade vågat.

När vi kommit tillbaka till vår holme åt vi romsmörgåsar uppe på öns högsta klippa, så att vi kunde blicka ut över farleden. Efter det föreslog jag att vi skulle gå ner till stranden, närmare havet. Vi klättrade ner och satte oss på mitt favoritställe på hela ön. Solen spred ett gulaktigt sken över skärgården. Vi drack rödvin, åt ärter och sedan svängde Daniel om sig för att gräva efter sitt årsdagskort från väskan. Jag drack en klunk rödvin och tittade på måsarna som stred om en fisk, och när jag tittade tillbaka stod han plötsligt där. På ett knä! Med en svart ask i handen! Han visade ringen och sade en massa vackra ord om mig och vår relation och frågade om jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Jag blev så överrumplad och överraskad och började gråta av lycka. Havet glittrade i bakgrunden då Daniel placerade ringen på mitt finger och vi lovade att vara varandras för evigt.

Resten av kvällen var vi helt virriga, chockade och nykära. Vi ringde till våra föräldrar, skålade i cava, kallade varandra för ”fästman” och ”fästmö” och tog ett dopp i solnedgången.

IMG_0992

IMG_1026

IMG_1029

IMG_1069

Det var den finaste dagen i mitt 26-åriga liv och jag kommer aldrig att glömma den.

Midsommar 2016

IMG_7827

IMG_7843

Årets midsommar var så bra. Jag kommer inte på ett lämpligare sätt att inleda semestern på. Bra sällskap, god mat och långa, ljusa nätter i skärgården.

IMG_7848

IMG_7856

IMG_7859

IMG_7869

IMG_7879

IMG_7881

IMG_7890

Vi hade förberett oss för regn och blev överraskade när solen tittade fram och gav oss tre vackra kvällar.

IMG_7908

IMG_7922

IMG_7930

IMG_7951

IMG_7946

Bänkarna och klipporna var fortfarande blöta, så vi var alla utrustade med regnkläder och stövlar, men det hör ju lite till den finska midsommaren.

IMG_7972

IMG_7983

IMG_7996

IMG_8005

När vi kom hem tömde vi våra väskor och fyllde våra kappsäckar. På morgonnatten ska vi nämligen rulla våra resväskor till flygfältet och sedan flyga till Köpenhamn, där vi hoppar på tåget som tar oss till Skåne. Det känns som om jag hela tiden packar upp och packar ner, men jag trivs nog i känslan av att ständigt vara på väg någonstans.

Semesterkänslor

Ett, två, tre – nu! Äntligen började den, semestern! Nu ska vi packa inför midsommaren och sedan köra till skärgården och äntligen stiga iland på vår holme. Jag har saknat den så! Det har nästan känts som om jag svikit min egen holme då jag spenderat så mycket tid i Vichtis. Men det här veckoslutet blir det grillmat, spel, skratt och skumpa på mina helt egna klippor. Nu börjar min fyra veckors betalda semester! Känslan:

pinterest1

Bilder: pinterest

Sommarbeslut

a2

Ett av sommarens svåraste beslut var att vakna till det här dagen efter vår årsdag och att sedan avgöra om vi skulle stanna till kvällen eller åka till Helsingfors som planerat. Det hade ännu inte varit en enda solig, molnfri och spegelblank dag under sommaren, så det kändes jobbigt att lämna skärgården. Men samtidigt visste vi att vi skulle åka i något skede av dagen, och då blir den dagen oftast den där “åka-hem-dagen” som ändå inte är så värst avkopplande. Så vi diskade och städade och vinkade hejdå till holmen. Sedan körde vi in till stan och njöt av den första sommardagen i Helsingfors istället.

a1

a3

a4

a5

a6

a7

a8

a9

a10

a11

Vi åt lunch på Salutorget och delade en crêpe med bär, choklad och grädde till efterrätt. Sedan gick vi omkring i stan och njöt av vår lediga och soliga dag.