Sista semesterdagarna på holmen

Idag började vardagen igen. Jag trodde att det skulle vara tyngre att återvända till kontoret, men genast när jag steg in i byggnaden insåg jag hur mycket jag tycker om mitt jobb och njuter av den här vardagen. Snart är det ju dags för en helt annorlunda vardag! Men innan semestern tog slut hann vi njuta av några dagar på mitt happy place: på vår holme i Porkala skärgård. Där inledde vi kräftsäsongen med finska kräftor:

Det här året har jag besökt holmen endast två gånger! Jag blir genast lite ledsen när jag tänker på det, eftersom jag alltid är som lyckligast där. Men det här året får verkligen vara ett undantag och nästa år kommer jag att tillbringa mycket mer tid där. Det var så märkligt att gå omkring på holmen och tänka att nästa sommar går jag här med en baby! Och överlag en konstig tanke att det här var vår sista semester på tumanhand. Nästa gång vi semestrar är vi tre och jag gissar att det inte blir lika många avkopplande lässtunder i solen och sköna sovmorgnar.

Nostalgi på holmen

Som jag tidigare skrev var årets midsommar en av de bästa. En av orsakerna var att vi kunde fira på två olika ställen och med olika människor. På lördagen drack vi kaffe och åt en ordentlig frukost i Ingå, hoppade in i båten och sedan bilen och åkte till Porkala för att fira med min familj och släktingar.

IMG_8819.JPG

IMG_8824.JPG

IMG_8821.JPG

IMG_8828.JPG
Det var en väldigt overklig känsla att komma till holmen. För det första är det alltid lite speciellt att komma till holmen den där första gången på året. Alla klippor, havet, rötterna, fåglarna och växterna har väntat på en hela långa vintern. För det andra hade det ju stormat och regnat kvällen innan, men nu sken solen och havet glittrade och allt var så vackert. Men för det tredje kändes det som en midsommar rakt från min barndom. Nästan alla var på plats! När vi bar upp väskorna till stugan och hälsade på kusiner och mostrar och hundar sköljdes jag av nostalgi. Såhär var det ju alltid när vi var små och alla var samlade på holmen.

IMG_8864.JPG

IMG_8865.JPG

Vi blev direkt bjudna på Aperol spritz och en härlig gräddtårta till ära av Julias 25-års dag. Sedan blev det pizza och musik på klipporna. Pojkarna hade riggat upp ett gammalt segel som vindskydd. Där satt vi tills solen gick ner, precis som när vi var små. Fast då sprang vi väl omkring och lekte och byggde kojor. Det som också var så nostalgiskt var att se hur alla barn på holmen (ca 10-15 stycken?) nu lekte samma lekar och spelade samma spel som vi.

IMG_8874.JPG

IMG_1818.JPG

IMG_1824.JPG

Livet på holmen

Hälsningar från världens bästa holme! Här har vi varit sedan måndagen och ännu har vi några dagar kvar. Tyvärr har det regnat varje dag, men det är ändå skönt att vara här. Det är en helt annan livsrytm direkt då man stiger av båten och fötterna träffar de bekanta stenarna på stranden. Man vaknar långsamt, kollar om solen skiner eller inte, knäpper på gasspisen och kokar vatten till två koppar kaffe, läser en bok eller två, tittar på segelbåtarna som skyndar till Hangöregattan, lyssnar på sommarprat blandat med regnsmatter mot taket, planerar dagens lunch och middag, eldar i bastun, simmar i 11-gradiga havet, spelar kort, dricker vin på någons terass, skålar och hurrar om solen vågar sig fram till kvällen, glömmer bort klockan och telefonen och livet utanför holmen. Man bara är.

Lycklig i skärgården

porkala1

porkala2

porkala3

porkala4

porkala5

porkala6

porkala7

porkala8.JPG

Förra veckoslutet var ett av sommarens absolut bästa; jag fick vara på mitt favorit ställe! Ibland tänker jag att man borde skriva en bok om hur fint det är, men sen tänker jag att alla vet väl det redan. Och den boken har jag ju i mitt huvud. Den där känslan av att komma till holmen efter en allt för lång paus, när man efter många om och men äntligen sitter i motorbåten med luften virvlande i ens hår och man ser första glimten av den bekanta holmen. Och när man stiger i land och fylls av en glädje man inte känner någon annanstans. Där har man vuxit upp och holmen har blivit en del av en. Man känner igen varje liten kotte, vrå, rot och sten. Det känns som att komma hem.

En midsommar ute i skärgården

mid1.JPG

Det här året firade vi midsommar på vår holme ute i Porkala skärgård. Med mig på holmen hade jag tre fina typer, tre flaskor skumpa, en tårta, halva släkten och en massa mat och vin. Dvs. allt man behöver för en lyckad midsommar.

mid2.JPG

mid3

mid4

mid5

mid6

När jag tittar på bilderna ser det ut som om vi bara åt, åt och åt dygnet runt. Kanske vi gjorde det? Nä, men vi spelade också kortspel, hängde med mina kusiner, spådde, badade bastu, envisades med att sitta ute trots kylan, lyssnade på regnet och musiken inne i stugan och pratade, skrattade, umgicks. Tiden gick otroligt snabbt och plötsligt var det redan dags att hoppa in i båten och åka hem igen.

Jag längtar så tillbaka till skärgården och undrar när jag nästa gång kommer att få gå barfota på mina klippor? Äta gräslök från naturen? Bada i det mörka, kalla havet? Känna vinden som trasslar till håret då vi åker över farleden? Dricka rödvin ur plastmuggar och blicka ut över solnedgången när den är som allra, allra vackrast?

mid7

mid8

mid9

mid10

mid11

23 – Sommaren

img_6650

Det känns verkligen konstigt att gå igenom sommarfoton såhär kvällen innan jul, men på ett sätt är det också ganska roligt. Medan jag går igenom sommarens händelser håller Daniel på att förbereda lite julmat och den klassiska julmusiken stormar ut från vår högtalare. Ljusen brinner glatt och under julgranen ligger redan några klappar och trycker.

Jag måste nu redan varna att det här inlägget kommer att innehålla en massa foton.

sommarboken

cambridge

I juni åkte jag med Sonja och hennes mamma till Cambridge. Det var en mysig liten universitetsstad.

cambridge2

londontrappa

Efter ett par dagar i Cambridge åkte vi till London. Det var tredje gången Sonja och jag besökte London tillsammans. Det har blivit lite av en tradition att åka dit med jämna mellanrum.

ljusro%cc%88ttvichtis

svanensommar

Under sommaren besökte Daniel och jag våra bådas sommarställen som skämde bort oss med pastellfärgade sommarkvällar.

ska%cc%8ane

ska%cc%8ane2

ska%cc%8ane3

ska%cc%8ane4

Sedan åkte Daniel och jag till Skåne för att hälsa på hans pappa med familj. Vi åkte längs vallmoängar, hälsade på får, åt goda middagar i ett stämningsfullt växthus, spelade sällskapsspel och besökte stranden.

ko%cc%88penhamn

ko%cc%88penhamn

Efter några dagar i Skåne tog Daniel och jag tåget till Köpenhamn där vi stannande ett par nätter.

polttare

polttare2

Den sextonde juli var det äntligen dags för Sonjas polttare. Herregud så nervös jag var kvällen innan! Jag var stressad att hon skulle vara misstänksam och rädd att något skulle gå fel. Men hon och alla andra verkade trivas, så jag tror att det var en lyckad dag och kväll.

regnba%cc%8age

frukostpa%cc%8abryggan

sonjasfo%cc%88dis

fo%cc%88rlovning

Den trettionde juli kommer för alltid att vara en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det var då Daniel gick ner på knä och överraskade mig med ett frieri. Här har jag skrivit mer om den dagen. 

fo%cc%88rebro%cc%88llopet

brideochmaidofhonor

Det här var sekunderna innan Sonjas och Jonis vigsel. Förväntansfullt, pirrigt och nervöst.

kusintra%cc%88ff2

kusintra%cc%88ff3

kusintra%cc%88ff4

I slutet av augusti ordnade vi kusinträff i form av kräftskiva på allas vår gemensamma holme i Porkala. Kvällen var mycket lyckad och det var roligt att umgås igen med nästan alla kusiner. Vi har tillbringat alla våra somrar tillsammans sen vi var små, så man kan lätt säga att vi har ganska mycket gemensamt och många fina minnen tillsammans.

15658843_10157959186215174_1490229969_o

En av de bästa sakerna med sommaren var att Fia kom hem från Australien och att vi lyckades ordna en kväll då Fia, Julia och jag träffades. Vi åt pizza på Alfons och drack vin på Löyly. Ett mycket bra koncept! Jag hoppas det blir en tradition.

15696640_10157959186525174_1755579983_o