Blomkransar och brunch

På lördagen åkte Sonja och jag till Sörnäs för att gå på en ”blombrunch” (kukkabrunssi) via Kukkatehdas. Det började med att vi blev serverade en god brunch (bröd, bananbröd, granola och yoghurt, kaffe, saft och så köpte vi förstås ett glas cava) och hann prata och umgås sådär som man inte riktigt hinner då man också har en baby och en 1-åring med sig. Efter det flyttade vi oss till övre våningen där vi fick höra hur man binder en blomkrans. Tekniken var inte så svår men det var svårt att bestämma sig för hurdan krans man ville göra. Det fanns ett bord med en massa olika blommor, blad och snören att välja mellan. Det var ett perfekt lördagsprogram! Och roligt att inte alltid bara träffas för en kaffe eller liknande, utan att verkligen göra något. Jag är faktiskt ingen pysslig människa och har sällan tålamod för hantverk men att pyssla ihop en krans medan man sitter och umgås med sin bästa vän var något för mig!

Brunch och vänner

Förra lördagen hade jag bjudit några vänner till Kiila för en brunch! Det är ju också superviktigt att ta tid för sina vänner och sig själv. När man umgås med sina vänner då man har en liten baby med sig så blir det ju inte helt samma sak. Det känns som att man inte hinner tala ut ordentligt då man konstant måste se till att allt är bra med babyn.

Sedan förlossningen för nästan tre månader sedan hade jag inte haft egen tid borta hemifrån förutom alla mina läkarbesök. Att sitta i väntrum och läkarmottagningar kändes inte precis som någon quality time för mig själv. Därför var brunchen så otroligt viktig för mig. När jag för någon månad sedan rörde mig på stan ensam för att ta mig till Kirurgiska sjukhuset så tittade jag omkring mig på människor och undrade om man såg på mig att jag hade lämnat min 2 månader gamla baby med sin mormor och en flaska ersättning. Jag var verkligen stressad och tänkte att Oliver lider utan mig. Jag kände mig som en dålig mamma. Nu skrattar jag åt de där känslorna, trots att det inte är så länge sedan. Men när man mår dåligt så känner man inte heller alltid igen sig själv. Nu när jag satt i metron och åkte in till stan kände jag för första gången på länge att jag är jag igen. Och så slog det mig plötsligt att jag är jag och en mamma. Otrolig känsla när den sköljer över en. Tänk att jag är en mamma!

De bästa komplimangerna

Imorse tog vi metron in till centrum och blev bjudna på en jättegod frukost. Det är så ljuvligt med vänner som bryr sig om ens barn! Jag hade inte tidigare förstått att det kan vara så rörande och betydelsefullt som det är. Vi åt frukost på caféet Kuuma i Kämp. Supergott! Och så fick jag höra de två bästa komplimangerna man kan höra nuförtiden: ”Oj så han har vuxit!” och ”Men du ser inte alls trött ut. Du ser helt ut som förr” Yay!

Fun fact: Tessi och jag är gamla brevvänner. Vi ”träffades” på nätet när vi var typ 10-11 år gamla och chattade på en sida som hette Funplanet. Efter det började vi skriva brev till varandra och med åren har vi blivit ännu närmare. Nu 20 år senare är hon fortfarande en av mina bästa vänner!

Lekrum, trygga famnar och kusiner

Veckorna går fort men ändå kändes det som att det varit januari i flera år. Typ. Nu när jag varit frisk i snart två veckor så har jag hunnit med mycket mer än tidigare. Oliver har tex. besökt ett lekrum för första gången! Vi var där egentligen för min gudsons skull, men Oliver kunde ändå uppskatta alla färger och log åt de andra barnen. Sonja fick springa efter Elliot och klättra upp och ner för trapporna medan jag satt och ammade. Deras åldersskillnad är bara 9 månader men nu i den här åldern känns det som en stor skillnad. Men när de växer är ju 9 månader ingenting. Vi kallar dem för minibästisarna!

Vi har också besökt Iso Omena. Det var mycket spännande för Oliver och han fick igen nya intryck. Man märker att det nog gör gott för honom och mig att komma bort hemifrån!

Hej hej!

Vi har också haft besök här hemma. Bland annat Fami kom och hälsade på oss. Det är så fint att Oliver har så många trygga famnar i sin omgivning.

En dag tillredde jag en tomatsoppa och bjöd två av mina kusiner på lunch. Fia, som också är gudmor till Oliver, flyttade i december tillbaka till Finland. Hon hade bott sju år i Australien! Så roligt att vi alla tre nu bor i samma land. Äntligen!

En lekstund i babygymmet tillsammans med pappa.

Nyårsafton

I år firade vi nyår tillsammans med Sonja, Joni och Elliot. Sonja o jag har varit bästa vänner sedan vi var 14-15 och sen dess har vi firat alla nyår tillsammans (förutom ett år då hon var på resa). Det här året blev det lite lugnare än vanligt då vi hade med oss en 8 veckor gammal baby och en 10 månader gammal baby. Men roligt hade vi ändå!

Daniel tillredde en helt supergod trerättersmiddag till oss. Olika röror till förrätt, skaldjurspasta till huvudrätt och creme brulé till efterrätt! Jag ser fram emot alla framtida nyår vi kommer att fira tillsammans då barnen växer.

Januari 2019

Januari var en spännande månad eftersom jag då började på nytt jobb. Efter flera års sökande efter det perfekta jobbet hade jag äntligen hittat det! Det var en ny vardag, eftersom Daniel och jag då började samåka till jobbet, eftersom våra kontor låg 4 minuter ifrån varandra. Ett veckoslut i januari åkte Sonja och jag till ett vintrigt Åbo och stannade där över natten. Det var bådas julklapp till varandra. Vi lagade nachos, tittade på Bachelorette, shoppade, promenerade, gick på brunch och njöt av riktig bästistid. Och ett annat veckoslut i januari firade vi hennes baby shower.

Daniel och jag hann med ett veckoslut i Vichtis, men annars njöt vi av att fortfarande bo så centralt i Helsingfors. Vi gick på promenader och beundrade våra favorit trakter och vyer innan det var dags att flytta bort. Vi packade ihop våra liv och allt som samlats under de 6 åren vi hade bott i lägenheten. Jag gick på brunch med Julia, som varit min nästan-granne i flera år. Det var sorgligt att vinka hejdå till lägenheten som var vårt första gemensamma hem, men vi var också väldigt ivriga på att flytta till vår helt egna lägenhet på Drumsö!

Friendsgiving

Förra lördagen var det igen dags för den årliga traditionen; Friendsgiving! Vi började traditionen förra året då vi ännu bodde i Ullrikasborg och Sonja var gravid. Nu blev vi bjudna hem till Sonja och Joni i Esbo där vi serverades en utsökt trerättersmiddag. De hade verkligen satsat på menyn och bjöd på allt som brukar serveras på amerikanska Thanksgiving. Det var en ganska annorlunda Friendsgiving än senast, eftersom vårt gäng nu har ökat med två barn. Den här gång drack vi inte gin tonics till morgonnatten, men sådana kvällar hinner vi nog med en annan gång. Den här gången satt en 9 månader gammal baby vid ändan av bordet och åt sin kvällsgröt och en 3 veckor gammal baby låg i en krubba bredvid mig och sov djupt under hela middagen. Jag är så glad att vi skapade den här tradition och att vi också håller fast vid den. Nästa år blir det Friendsgiving på Drumsö. Helt galet att Oliver då är 1 år gammal!