Vecka 38

93 % av graviditeten är nu avklarad! Tiden går fort men ändå långsamt. Jag börjar bli otålig och vill hålla honom i famnen nu men samtidigt är jag också lite nervös inför själva förlossningen. Men det kommer nog att gå bra. Och varje värk och smärta är ju ett steg närmare honom.

Igår var vi hos rådgivningen och mitt hemoglobin hade stigit och var nu äntligen bra! Det har jag också märkt i mitt mående. Jag är inte alls lika sömnig som för några veckor sedan.

Nu försöker jag bara koppla av och njuta av den här unika tiden precis innan han kommer.

Vecka 37

“Your baby is now the size of a watermelon” säger mina graviditetsappar. Och så känns det nog verkligen! Jag minns så tydligt när appen sade att han var lika stor som ett riskorn, ett blåbär, vindruva, plommon, apelsin etc. Alltid när vi samåkte till jobbet (Daniels och mitt kontor låg ca 4 minuters avstånd från varandra) brukade Daniel gissa veckans storlek. Lite saknar jag den tiden också, trots att allt var så osäkert och jag var orolig att något skulle gå fel. Men då hade jag inga krämpor och mådde ändå relativt bra. Nu kan jag tyvärr inte säga samma sak. Men ändå är jag ju så glad att graviditeten närmar sig sitt slut. Nu är jag i vecka 37! Trettiosju. Själv föddes jag i den här veckan, vilket är helt galet. 36+2 föddes jag. Då var det för att moderkakan låg i vägen och började blöda, vilket ledde till ett kejsarsnitt. Min moderkaka hade ju flyttat på sig, så det borde inte vara samma problem. Men ändå tänker jag ju att månne det finns någon koppling mellan hur tidigt eller sent föräldrarna har fötts och hur tidigt eller sent ens baby kommer att födas. Nu när smärtorna är så olidliga så längtar jag ju mer än någonsin efter ett tecken på att han ska komma lite tidigare än beräknat. Men självklart är det ju viktigast att han är fullt utvecklad och mår bra. Men vi lever nog nu i så spännande tider; han kan ju födas närsomhelst.

Sjukhusväskan är med andra ord packad. Imorgon inleder vi (förhoppningsvis) hans födelsemånad. Äntligen!

Vecka 33

Vecka 33 har kickat igång. Över 80 % av graviditeten är avklarad och det är bara ca 7 veckor kvar till beräknade!

I mitten av graviditeten hann jag tänka att jag har ju haft en relativt lätt graviditet eftersom jag inte alls spytt i början. Men genast då vecka 30 började kom även alla krämpor. Det är verkligen tungt för kroppen att bära på en liten minimänniska. Jag kämpade på jobbet trots att sittandet gav mig sjuka sammandragningar och en hel del andra värkar. Till slut fick mamma mig övertalad att gå till läkaren. Jag var såklart också orolig att babyn skulle komma redan då. Läkaren sade att det enda som hjälper i det här skedet är vila och därför är jag nu sjukskriven. På måndagen får jag veta om sjukledigheten fortsätter till mammaledigheten (10 dagar). Jag har sovit så dåligt på nätterna för att jag stressar över att jag inte är på jobb men på dagarna hinner jag inte ens bli uttråkad eller rastlös eftersom jag bara sover och vilar. Jag har ingen energi att göra något och så fort jag går i trappor eller tömmer diskmaskinen får jag värkar. Som tur är alla så förstående på jobbet och det verkar vara vanligare än jag trodde att man är tvungen att bli sjukskriven innan mammaledigheten. Men ändå känns det som att jag inte var färdig att stanna hemma ännu. Men kroppen säger stopp och i det här skedet måste jag ju lyssna på den. Om inte för min egen skull så för babyns.

Förra fredagen var jag på ett extra ultraljud för att kolla var moderkakan nu ligger. Den hade som tur flyttat på sig ett par cm under de senaste månaderna så vi behövde inte boka in något kejsarsnitt! Allt var bra med babyn och han växer normalt. Han trivs på min högra sida och alltid när jag ligger på rygg sticker en liten rumpa fram på högra sidan av min mage. Gulligt! Han har redan lagt sig med huvudet neråt, vilket är en lättnad.

Nu har vi tvättat alla hans kläder och trots att jag såklart vill att han ska trivas i magen lite till så börjar jag bli otålig och vill träffa honom nu!

Vecka 29

Nu är det bara 82 dagar kvar till beräknade! Wow. Jag märker att tankar om förlossningen smyger sig in i mitt undermedvetna eftersom jag ibland drömmer om den. Jag litar till 100 % på sjukhuspersonalen och vet att jag kommer att vara i goda händer, men jag är ändå självklart orolig för smärtan och möjliga komplikationer. Det gäller väl bara att tänka att det är en så naturlig händelse och att kroppen är otrolig som klarar av det.

Men annars? Om en timme har jag rådgivning och där ska vi antagligen mäta mitt hemoglobin. Jag gissar att det fortfarande är ganska lågt. Nu när jag är i den tredje trimestern har det börjat komma fler krämpor. Det är ganska tungt att ta sig till olika ställen med metro o buss, samt att sitta i 8-9 timmar på kontoret. Men jag njuter ändå av vardagen och kontorslivet så länge jag kan eftersom jag “snart” blir mammaledig. Det känns fortfarande ganska overkligt.

Magen är nu enorm! Bilden är tagen förra veckan och det känns som att den växer varje dag, typ varje timme. Och det är nästan omöjligt att sova igenom en natt. Jag vaknar varje gång jag behöver vända mig och så sparkar babyn mot blåsan så jag måste upp ur sängen några gånger under natten. 11 veckor kvar tills vi får träffa honom!!

Vecka 27

Det känns så otroligt skönt med semester nu när termometern visar 27 grader i skuggan. Jag vet inte hur gravida kvinnor klarade sig förra året då hela sommaren var en evighetslång värmebölja. Jag söker mig till skuggan för att läsa böcker och svalkar mig då och då inne i stugan som är iskall tack vare den bästa uppfinningen; luftkonditioneringen. Hemma på Drumsö skulle det säkert vara väldigt svettigt just nu. Och för att inte tala om vårt förra hem inne i centrum där det alltid var så otroligt hett på somrarna. Jag klagar verkligen inte utan njuter för fullt. Det ska väl bli svalare nästa vecka, så man får väl passa på.

Mitt mående har varit bra om man inte räknar med tröttheten. Jag är så sjukt trött hela tiden. Jag har aldrig i mitt liv varit såhär trött som jag är nu varje dag. Morgnarna och dagarna går bra men senast kring 16-tiden börjar jag gäspa och vid 17-18 sover jag i 1-2 timmar om jag har möjlighet, vilket jag nu har haft på semestern.

Magen växer så det knakar och det är svårt att hitta en bekväm ställning när man ska sova eller se på tv-serier. Oliver sparkar och vänder sig ofta och det känns som att han har väldigt lite utrymme där i magen nu, så jag förstår inte hur han ska rymmas där ännu i 13 veckor? Enligt olika appar borde han vara ca 32 cm lång nu! Det känns ändå absurt att en 32 cm lång baby bor inne i min mage. När ska man bli van vid den tanken?

Nu ska jag sluta blogga och hoppa in i båten för att åka på en båtutfärd och äta lunch på ett sommarcafé. Skönt!

Vecka 25

Jag skippade förra veckans veckoinlägg för det blir lätt upprepningar då man bloggar om samma ämne varje vecka. Nu är jag i vecka 25 och det betyder att det är bara 15 veckor kvar till beräknade! Det känns så absurt. Måendet går fortfarande i vågor och energinivån är för det mesta ganska låg. Järntabletterna har alltså inte ännu hjälpt något. På tisdagen somnade jag genast när jag kom hem och sov från 19-7.00. Och ändå känns det som om jag har sömnskuld! Imorgon ska jag på sockerbelastning och är lite nervös inför det. Hur ska det gå att fasta i 12 timmar och att bara dricka den där sockerdrickan utan någon mat? Jag är orolig att det kommer att leda till migrän..

I skrivande stund håller Daniel på att montera ihop spjälsängen! Det blir genast mer verkligt när man ser alla små babykläder och tillbehör i hans egna rum. 109 dagar kvar till beräknade och 9 dagar kvar till semestern!

Vecka 23

Idag hade vi igen rådgivning och det visade sig att jag hade lågt hemoglobin, vilket förklarar min trötthet. Jag har behövt sova en timme varje dag efter jobbet, vilket är ganska svårt då man ju gärna också njuter av fina sommarkvällar. Men hoppas järntabletterna nu hjälper mot detta! Magen har igen vuxit och det betyder ju en hel del värkar i kroppen, men annars är allt jättebra. Idag kunde jag äntligen beställa mammalådan och det känns ju som en liten milstolpe i sig. Vi har nu beställt vagn (eller ett set med många olika delar, som bilstol etc) och lite kläder men resten av inköpen ska ännu skaffas. Jag har en jättelång lista på saker som ska köpas och ser fram emot att börja bena av den. Jag har en så stark nesting-mode på gång nu och vill skaffa allt på en gång! Men dyrt blir det ju så det känns ändå bättre att köpa lite åt gången.

Vecka 22

Den här veckan har vi haft semester! Och det var verkligen en bra timing med tanke på vädret men också mitt mående. Den här veckan har jag haft en hel del olika värkar överallt. Kroppen förbereder sig väl bara på att babyn ska växa och ha utrymme där inne i magen, men stundvis har jag svårt att gå. Enligt alla appar är det nu man ska vara som mest energisk, men jag har inte alls känt av den energin. Som tur har jag möjlighet att ta tupplurer på dagarna och sova 10 timmars nätter. Semester, jag behövde dig verkligen!! Vi får hoppas att dessa värker försvinner under veckan då jag har tid att vila.

Snart är det midsommar och vi blev bjudna till två roliga fester. Jag kände redan tidigt på mig att det finns en risk för att jag inte kommer att ha så mycket ork på sommaren och vi var tvungna att tacka nej till dessa fester. Nu är jag lättad att vi gjorde det, eftersom mitt mående verkligen inte går att lita på. Vi kommer att fira midsommar på min holme och det blir nog ändå helt jättelyckat! Vi kommer att äta gott och umgås med min familj och släkt. Och så kan jag ta powernaps alltid när jag behöver det.

Men annars? Olivers sparkar blir allt starkare och det känns som att han kommer att bli väldigt aktiv. Jag har ju inget att jämföra med, men aktiv är han åtminstone. Enligt apparna är han nu ungefär lika stor som en äggplanta, galet!

Vecka 21: Redan halvvägs!

Idag var vi på rutinultraljudet. Jag har egentligen inte varit så nervös för den men stunderna innan var väldigt spännande. Trots att magen växer och babyn sparkar aktivt där inne kan man ju inte veta om det är något fel med utvecklingen. Men allt var jättebra och vi såg små minifötter och minifingrar och en miniperson som vi redan älskar mer än allt annat!

Barnmorskan skrev könet på en lapp så att vi får kolla lappen på tumanhand. Imorgon ska vi äta på en fin restaurang för att fira och öppna lappen. Så sjukt spännande att vi snart vet lite mer om vår miniperson!

Vecka 20

Vecka 20. Så konstigt att jag nu är halvvägs in i graviditeten? Jag tänker fortfarande att det är helt i början men så är det ju inte. På söndagen kände Daniel för första gången rörelser genom magen. Och trots att jag känner rörelser med jämna mellanrum blir jag alltid lika glad av dem. Mitt i ett tre timmars möte på jobbet kan den lilla plötsligt börja sparka och vara rastlös och så börjar jag le för mig själv när jag inser att det inte bara är jag; vi är ju två. Och samma händer när jag vaknar klockan fyra på natten och inte får sömn. Sedan börjar lillen göra kullerbyttor i magen och så är vi plötsligt två som inte får sömn. Så otroligt mysig känsla!

Men annars då? Jag märker att jag och min kropp verkligen behöver semester men ändå är det den kommande semestern som stressar mig. Det finns så mycket att göra på jobbet och de här senaste dagarna har jag haft hög puls och känt mig andfådd pga stress. Jag måste varva ner och tänka på hur dåligt det är med stress. Andas in, andas ut. Kanske jag borde börja meditera.

Varje helgdag under våren har jag jobbat in och så har jag även jobbat extra under vissa veckoslut så nu på fredagen får jag en ledig dag! Och imorgon efter jobbet åker vi till Tyskland. Det blir en lång dag men ändå så roligt att få se en ny stad och att umgås med svärföräldrarna.