Det bästa

Idag är det jämnt en månad till vårt bröllop. Det här har tydligen förvandlats till en bröllopsblogg under den senaste tiden?

brudbukettBild

Trots att vi inte har planerat eller tänkt på bröllopet konstant under de senaste två åren så är det ju ändå något vi har sett fram emot redan en längre tid och vetat om sedan Daniel friade i juli 2016. Det kommer kanske att kännas konstigt och tomt när bröllopet är förbi, men samtidigt så är det ju den bästa tiden på året, eftersom vi har hela sommaren framför oss och en massa olika bröllopsresor på kommande. Därför valde vi att åka på vår bröllopsresa nästan en månad efter bröllopet, så att man får dra ut på det roliga.

Det bästa med bröllopet är ju att alla vill komma och fira vår kärlek. Jag har ju alltid vetat att vi är lyckligt lottade med stora familjer och bra vänner, men det är något som blir ännu tydligare då bröllopet närmar sig. Jag är så otroligt rörd och glad och imponerad över hur våra närmaste verkligen bryr sig om vår dag. Det är bröder som ringer och säger att de kan hjälpa. Det är pappor som åker till Tallinn för att hämta drickor. Det är mammor som pysslar och frågar och bryr sig. Det är svärföräldrar som flyger oss till Kina för att hitta den perfekta brudklänningen. Det är vänner som ordnar och deltar i polttaren. Det är brudfrämmor som sitter i timmar och lyssnar på mina visioner. Det är bästa vänner som kommer till bröllopslokalen och inspekterar och planer och hjälper. Det är gudmödrar som kommer och dekorerar innan festen. Det är allt det där och så mycket mer. Det är så mycket omsorg och stöd från alla håll och det blir bara mer för varje dag som går. På bröllopsdagen exploderar vi antagligen av kärlek.

Bröllopsnervositet

Photo 12-05-2018, 10.36.03

På lördagen fylldes vår lägenhet med ca 20 män då Daniels kompisar kom och rövade bort honom. Det var dags för hans polttare (svensexa, så konstigt ord på svenska)! Pojkarna kom in utan att ringa på dörrklockan och det bara vällde mer och mer typer in i vårt sovrum. Klockan 8 på morgonen! Som tur hade Daniels bestman skrivit till mig kvällen innan och varnat att det kommer att hända, men ändå var det absurt att ha så många människor hemma hos sig då man precis hade vaknat och satt där yrvaken i sin pyjamas. Daniel fick packa sin väska, dricka en öl och klä på sig en dinosauriedräkt. Efter en stund försvann de alla och jag fick ett samtal från Sonja. Hon berättade att vi tyvärr inte hade polttare samtidigt, men hon sa att hon kan träffa mig på stan istället. Det var årets varmaste dag så vi gick till Allas Sea Pool för en kaffe.

Photo 12-05-2018, 11.52.05

Photo 12-05-2018, 10.35.31

På kvällen träffade jag Sonja igen och hon bjöd på skumpa och fräscha snacks. Tuuli och Meeri kom också dit och vi kunde sitta ute tills det blev mörkt! Sommaren är äntligen här! Jag blev övernatten hos Sonja och hade mitt helt egna rum, vilken lyx! Det kändes också så nostalgiskt på något sätt, eftersom Sonja nu bor väldigt nära var hon bodde när vi var yngre och vi var typ hela tiden övernatten hos varandra. Dessutom kom min mamma och hämtade mig på morgonen då vi ju skulle fira morsdag. Som yngre fick vi hela tiden skjuts av våra föräldrar fram och tillbaka mellan våra hem. Så bortskämda var vi.

fruktochbär

sonjameeri

sonjaskumppa

IMG_7939

meeriskumppa

Idag är det bara 33 dagar kvar till bröllopet. Idag träffade vi vår präst för att gå igenom vigseln. Nervöst! Spännande! Roligt! Skrämmande! Jag ser så galet mycket fram emot dagen, men är också ganska nervös. Är allt fixat? Kommer allt att gå bra? Kommer dagen att gå för fort? Kommer jag att snubbla i kyrkan? Kommer alla att vara glada? Det ser vi väl om ungefär en månad!

38 dagar kvar till bröllopet

Wow. Jag kan inte riktigt förstå att det bara är 38 dagar kvar till bröllopet. Fem veckor och tre dagar kvar till Den stora dagen. Men det finns nog ändå tydliga tecken på att det närmar sig:

  • Varje vecka har vi flera inbokade grejer som har med bröllopet att göra
  • Jag börjar fundera på små detaljer och stora bröllopsrelaterade problem precis innan jag ska somna
  • Jag pinnar på Pinterest ovanligt ofta
  • Jag börjar bli nervös
  • Igår mötte vi upp med cateringen för att diskutera dagens schema och maten
  • Jag börjar bli nyfiken på när det blir dags för polttare/möhippa?

Det som vi ännu har på to-do listan såhär fem veckor innan bröllopet:

  • På måndagen träffar vi prästen
  • På tisdagen åker vi till bröllopslokalen för att se hur vi ska placera borden etc
  • På onsdagen åker vi till banken för att göra ett äktenskapsförord
  • Veckan efter det ska vi hämta min brudklänning från sömmerskan
  • Träffa fotografen
  • Träffa frisören/sminkaren som gör testfrisyr och testsmink till mig
  • Köpa borddukar
  • Prata med en florist
  • Bestämma sångerna till kyrkan
  • Fixa detaljer och dekorationer till bröllopslokalen
  • Träffa bridal party för en genomgång av dagen

+ säkert en massa annat jag inte nu just kommer på. Det börjar verkligen bli lite nervöst. Men allt ordnar sig och det är ju bara en rolig och bra nervositet.

Bilderna är från vintern då jag använde mitt presentkort till blombutiken för att skapa en brudbukett. Vissa blommor kommer jag att ändra i buketten, men vill ändå att den ska vara ganska grön med många eukalyptuskvistar.

Lördag i Helsingfors

Nu har vi inlett den där tiden då alla kryper ut ur sina hålor och Helsingfors kryllar av människor. Solen skiner och det är för varmt med halsduk. Man möter människor som går i dunjacka och andra som går i shorts och t-shirt.

img_0912

På lördagen gick vi på en promenad och precis när vi satte oss ner på en bänk i solen ringde Daniels pappa och frågade om vi vill komma på kaffe med honom. Det ville vi förstås! När solen skiner på en lördag måste man ju vara ute, så när vi träffade min bror Sebbe som skulle komma övernatten till oss konstaterade vi alla tre att det definitivt är terassväder. Så vi gick till Mattolaituri och njöt av vårsolen.

Jag älskar att bo såhär centralt i Helsingfors då man kan gå överallt och bestämma sig plötsligt för att promenera till Delikatessen för att handla middagsingredienser, gå till Akademen för att man har lust att köpa en ny pocketbok, gå på kaffe till något mysigt café eller dricka skumpa vid havet.

PS. Nu är det bara 6 veckor kvar till bröllopet! Hur galet är inte det?

 

Den försiktiga våren

eerie4

eerie1

eerie3

eerie2

Det här året har våren verkligen smugit fram på tå. Långsamt och sakta. Nu just skulle jag så gärna bo ute på landet för att se hur stora förändringar som sker i naturen under en dag. Jag tror att nästa gång vi är i Vichtis har knopparna redan brustit. Den här gången vi var där fanns det ännu inga gröna löv någonstans. Men snart.

Havis Amanda och arga grannar

Våren är här! Det är vad vappen betyder för mig. Det här året började firandet på kontoret med lite skumpa och sedan en kort promenad hem och därifrån till Havis Amanda för att se på när mössan lades på huvudet och för att hälsa på alla andra finlandssvenskar med ett glas skumpa i handen.

Efter det åkte vi till Andy och Jennifer i Esbo där vi hade knytkalas, drack vin och skumpa, lyssnade på finska låtar och spelade spel och var tydligen högljudda eftersom grannen till slut kom och klagade, oops! Men det var en riktigt lyckad vapp i år trots regn på Första maj.

 

Babyshower

Igår var det dags för Tuulis babyshower! Förra året ungefär samma tider träffades vi med samma gäng i samma lokal för att fira hennes möhippa och nu var det dags att fira att deras lilla person kommer i juni.

Det var knytkalas och det bjöds på en massa godsaker och alkoholfri skumpa. Folk hämtade gåvor och foton av sig själv som baby så att hon skulle gissa vem som var vem.

Efter brunchen hoppade jag i bilen och vi körde till Vichtis där vi badade bastu, gick igenom gamla foton, åt gillmat och planerade bröllop!

Srirachadrinkar och gamla kompisar i New York

Under vår resa till New York bodde vi i Chinatown. Vi hade bara besökt området snabbt under våra tidigare resor till New York. Stundvis kändes det nog mer som om vi var i Kina än i New York, men bara vi gick några kvarter bort från hotellet ändrades stämningen totalt. Det är märkligt hur en stad kan innehålla så många olika nyanser och stämningar.

På första kvällen googlade vi lite vart vi kunde gå på en drink. Google föreslog en bar som hette Mr Fong’s. När vi kom fram till stället där baren borde ha funnits trodde vi först att vi hade gått fel. Det fanns ingen skylt på dörren och det såg stängt ut. Men sedan vågade Daniel dra i dörren, som gick upp och vi steg in i den coola baren Mr Fong’s. Vi kom ganska lämpligt och efter en halv timme var baren fullsmockad. Vi smakade på några spännande drinkar. Min drink innehöll: Gin, lavendel och citron. Daniels drink innehöll: Crabble’s Ginger Beer, Sriracha, Worcesterchire, lime, chili, salt på kanten. Lite annorlunda, men gott!

Några dagar senare bestämde vi träff med Daniels gamla seglarkompis Trey. Daniel bodde i New York en sommar som 17-åring (den sommaren vi träffades för första gången på Hangöregattan!) eftersom han hade fått ett seglingsstipendium från skolan. Han bodde hos en familj som hade en son i hans egen ålder. De har hållit kontakt under alla dessa år och nu elva år senare tog vi en drink tillsammans med honom. Han var så trevlig och vi bjöd honom självklart till Finland över sommaren och han bjöd oss till sin sommarvilla i Hamptons.

Tips! Gå på en drink eller två till Mr Fong’s om ni rör er i Chinatown, New York.

 

 

30825349_10156133025450867_1520455172_o.jpg

Årets första dopp

På fredagen tog vi årets första dopp i sjön! Vackra iskristaller flöt runt oss och kroppen tänkte gå i chocktillstånd för några sekunder då det iskalla vattnet omgav mig. Men känslan efteråt var otroligt skön. Nästa dag sken solen så att resten av isen smalt. Små blåsippor gömde sig i knutarna, fåglarna kvittrade glatt och små gröna knoppar hade uppenbarat sig i träden. Nu är det vår!!!  

Funderingar om lycka

happyinyc

Rädslan över att vara totalt lycklig. Det är något jag har försökt jobba bort genom åren. Jag vet att jag har blivit bättre på att inte vara så rädd för att släppa in lyckan. Förr kunde jag vara väldigt försiktig med att konstatera att nu är jag lycklig, nu mår jag så bra. Jag tänkte alltid att något hemskt händer alltid då man säger högt att allt är bra. Jag tänkte: vad om jag nu jinxar det?

Men vad är det för liv om man inte vågar omfamna den där härliga bubblande lyckan som kanske kommer från att det är fredag, solen skiner, våren är snart här och bröllopet/resan/semestern närmar sig. Och inte bara en tillfällig, situationsbunden glädje, utan en genuin eufori och tacksamhet för livet överlag.

Dessutom tror jag att lycka attraherar mer lycka och framgång i livet. Det är så tydligt och självklart, men ändå är det svårt att alltid komma ihåg att tillämpa det i vardagen. Ibland kan det vara utmanande att inte fokusera på det negativa eller att inte vara rädd eller nervös för en situation eller framtiden. Men jag är helt övertygad om att då man vill något här i livet måste man våga tro på det och vara säker på att man i något skede av livet kommer att få det. Om det enda man vill är att ha ett liv fyllt med resor kommer man att dras till personer som känner likadant. Om ens högsta dröm är att bli författare, tror jag att man ska föreställa sig och visualisera sig små och konkreta steg för att nå det målet. I flyget mellan Finland och Sverige satt jag hela vägen och tänkte på vad jag skulle servera på min release fest sedan när min bok är skriven. Jag ska inte fokusera på hur lång väg det fortfarande är tills boken är utgiven, utan på det att boken någon dag kommer att ligga i min bokhylla. Och rädslan över att säga högt och jinxa den här drömmen finns tyvärr fortfarande där, men jag måste försöka träna bort det tankesättet.