Brunch och ett besök hos mormor

På söndagen kände jag mig äntligen normal och frisk igen. Jag tog metron till stan och träffade Fia och Julia. Vi åt en mångsidig brunch på restaurang Sunn, med utsikt över domkyrkan. Det kändes så skönt och roligt att få lite kvalitetstid, skumpa och god mat.

Efter brunchen gick vi omkring i butiker och njöt av solen som stundvis värmde.

Idag på morgonen packade jag ihop våra saker (så sjukt mycket saker då man reser med en baby!) och så åkte Oliver och jag till Ekenäs, till Olivers mormor. Härligt med miljöombyte efter att ha varit instängd där hemma i en hel vecka. Och det är så mysigt i Ekenäs den här tiden på året. Vi ska gå på loppis, hälsa på en mammas kompis som har hönor, hundar, katter, kaniner och undulater, gunga i lekparken och umgås.

En morgonutflykt till Fölisön

Idag ville vi börja dagen med en liten utflykt. Eftersom vi fortfarande är en aning krassliga så kunde vi inte åka till något museum eller röra oss inomhus, så istället tog vi oss till Fölisön. Vi kände oss som riktiga småbarnsföräldrar när vi märkte att klockan var före 10 på en lördagsmorgon och vi var redan ute bland andra människor. För ett par år sedan skulle vi nog ha sovit ännu, eller legat i soffan och tittat på någon serie. Men nu med barn känns det roligare att ha planer och program på förmiddagen.

Det var länge sedan vi hade varit på Fölisön. Det var vackert och vi mötte flera tama ekorrar och fåglar. Det var inte så höstigt som jag hade förväntat mig. Det är väl först om ett par veckor som träden blir gula och röda?

Fölisön är ett utmärkt ställe för en liten promenad eller picknick ute i naturen. Oliver var också nöjd och glad!

Coronatest, tivoli och bio

Nu har jag nog varit dålig på att uppdatera bloggen, men jag skyller på min jobbiga förkylning. Nu har jag varit sjuk i en vecka och blir snart tokig av att bara stanna här hemma och att inte träffa andra människor. Som tur håller hostan och snuvan på att lätta. Det började med att Oliver verkade hängig och trött. Vi tänkte det berodde på att han fick tänder, men insåg sedan att han nog var förkyld. Förra lördagen, när jag blev sjuk, åkte jag till Busholmen för ett coronatest. Det gick väldigt smidigt och snabbt, även om det var en ganska obehaglig upplevelse då någon stack en pinne upp i ens näsa. Testet var som tur negativt, vilket vi också fick veta väldigt fort. Vi har ändå undvikit att träffa folk och att röra oss bland människor, då vi ju inte varit symtomfria.

Men ungefär en vecka före vi blev sjuka (så två veckor sedan, verkligen dåligt uppdaterad blogg!), fick Daniel och jag äntligen gå på bio!! Vi hade längtat efter det sedan februari, då vi var senast på bio. Före vi fick barn gick vi på bio nästan en gång i veckan. Och före covid-19 gick vi på bio en gång i månaden. Det är något så avslappnande att bara sjunka in i en bra film och att inte kunna ta fram telefonen eller hinna tänka på annat. Vi såg Tenet, som var galet bra. Christopher Nolan är en av mina favorit filmregissörer. Jag har aldrig blivit besviken på hans filmer. Interstellar är en film jag sett kanske tolv gånger. Och Dark Knight kanske trettio?

Jag älskar mat på hösten. Grytor, soppor, älg, anka, säsongsmat.

Före vi blev sjuka hann vi även gå på tivoli med Sonja, Joni och vår gudson Elliot. Oliver och Elliot fick åka karusell för första gången!

Med det här gänget skulle vi ha åkt till Grekland i maj. Jag hoppas det blir av en annan gång!

Efter det har vi bara försökt bli friska här hemma i sjukstugan. En vecka utan att träffa någon annan och bara några enstaka korta promenader då och då gör ju en smått galen. Som tur kan vi snart vistas bland folk igen! Det som gjorde mig mest ledsen var att jag och Sonja hade bokat en staycation för flera månader sedan, som vi var tvungna att inhibera. Först Grekland i maj och nu vår efterlängtade staycation… Som tur fick vi flyttat vår hotellvistelse till oktober. Grekland får väl vänta en längre tid.

Fyra boktips

Jag har alltid tänkt mig själv som en läsande person. Böcker och att gå omkring i bokhandeln och bläddra i pinfärska romaner är något av det bästa jag vet. Men jag fyller våra bokhyllor med verk som jag aldrig hinner läsa. Jaja, jag vet att man borde läsa färdigt alla sina böcker innan man köper nya, men gör folk verkligen det? Inte jag åtminstone. Jag tvivlar på att jag någonsin gått in i en bokhandel utan att köpa en roman. Men trots att det ständigt uppenbarar sig nya böcker i vårt hem, märker jag att jag nuförtiden läser allt mer sällan.

Läsning gör mig harmonisk och glad, så varför skulle jag inte skapa mer tid för det i vardagen? Ulrika (som förresten producerar så bra innehåll i sin blogg) skrev om precis detta; att skapa mer tid för läsning. Så nu ska jag verkligen ta tag i det under hösten!

Även om jag inte läst så mycket som jag önskat, så har jag ändå hittat några bra böcker som jag ville tipsa om:

Emelie Pine – Allt jag inte kan säga

Det här är en ganska kort bok, så den är väldigt lämplig att börja med om man haft en längre paus med läsningen. Den består av sex personliga essäer med fokus på ofrivillig barnlöshet, kvinnlighet, våldtäkt och sexism. Det låter kanske som om en väldigt tung bok, men även om jag grät några tårar, så skrattade jag också till ibland. Mycket lättläst bok som lämnade spår efter sig.

Märta Tikkanen – Måste försöka skri-

Den här boken lyssnade jag som ljudbok. Den är perfekt för att ha i öronen när man tillreder makaronilåda, går upp och ner för sandiga backar för att få sitt barn att somna, när man vill lugna ner sig i soffan efter en tung dag och när man sitter i bilen och åker långa vägar. Intressanta tankar, inspirerande och medryckande. Jag brukar tappa koncentrationen när jag lyssnar på ljudböcker, men av någon anledning passade den här boken perfekt för mig. Kanske det beror på att boken består av personliga brev. Det känns nästan som om Märta är min vän och har skrivit breven till mig.

Yrsa Keysendal – Friläge

Den här boken läste jag som e-bok, vilket var mycket lämpligt. Istället för att läsa bloggar och scrolla på instagram med telefonen, läste jag den här boken. Friläge handlar kort sagt om en gränslös och tävlingsinriktad vänskap. Den fängslande känslan i romanen gör att man bara vill fortsätta och fortsätta läsa.

Philip Teir – Jungfrustigen

Jag är svag för böcker som utspelar sig i min hemstad Helsingfors. Philip Teir är bra på att bygga fram trovärdiga karaktärer. Även den här boken är mycket lättläst, underhållande och svår att lägga ner.

De två andra böckerna samlar nu damm i min bokhylla. Till näst ska jag försöka läsa dem!

Har du några bra boktips du vill dela med dig av? Jag ser så mycket fram emot att ta itu med läsningen nu i höst!

Rörrenovering och stress

Min favorit årstid är här! Nu kan man nog säga att det är höst. Jag brukar vanligtvis vara väldigt inspirerad och peppad på hösten. Men nu när augusti byttes till september hann jag inte ens märka det. Jag fokuserade för mycket på stressen av att flytta med en nästan 10-månader gammal baby och framför allt fokuserade jag för mycket på alla oljud och obehag orsakade av rörrenoveringen i vår byggnad. Vi är nästan de enda som har flyttat in i husbolaget och resten av byggnaden är ett arbetsfält. Lägenheterna i den här trappan och våningen renoveras fortfarande, så dagarna består av en massa borrljud och hamrande. Men att fokusera på det fick mig att må dåligt. Jag sov inte på nätterna och varje gång jag vaknade av Olivers ljud tog det två timmar för mig att somna om. Och jag kunde inte sluta tänka på att det kommer att vara såhär nu resten av året.

Men förra veckan bestämde jag mig för att sluta tänka på det för mycket. Oliver har ändå somnat på sin dagssömn trots all kalabalik. Och han har blivit mer och mer van vid höga och plötsliga ljud. Och oljudet får oss åtminstone att lämna hemmet på dagarna. Jag vet ju själv att jag mår bättre av att komma ut och se folk. Så nu när jag har slutat stressa om det, så mår jag också bättre och kan fokusera på annat. Som att läsa, kanske ta itu med stickandet igen, inreda, planera, skriva, fota, blogga. Mycket skönare så! Och nu när lägenheten börjar se ut som vårt hem igen, går jag omkring och myser och njuter av att vara hemma och av att bo här i vår drömlägenhet igen.

Daniel fick sin födelsedagstårta två veckor efter den riktiga dagen. Bättre sent än aldrig!

10 månader med Oliver

Nu är Oliver tio månader gammal. Tiden springer iväg! Snart är han ju redan ett år.. Helt galet. Vanligtvis hör det väl inte till att ha ett rådgivningsbesök vid 10-månadersåldern, men man fick boka in ett besök om man ville, vilket jag gjorde. Oliver är nu 76 cm lång och väger 10,9 kg. Han växer alltså helt enligt sin kurva, skönt. Helt tydligt växer han inte lika fort som för några månader sedan, vilket är naturligt då han börjat röra på sig mer.

Han har nu äntligen fått två tänder!! I flera månader skyllde vi på tänderna när nätterna var mardrömslika, men nu för ett par dagar sedan skymtade vi första tanden och en dag senare kom den andra fram. Jag kan lugnt säga att nätterna inte varit så bra. Men ändå skönt att veta att det antagligen nu beror på tänderna. Men det är också svårt att veta hur ofta man kan och ska ge värkmedicin? Vi får hoppas att det snart lugnar sig.

Det är så roligt att märka att Oliver verkligen förstår vad vi säger nu. Man blir nästan skrämd, eftersom man så länge bara antagit att han ju inte kan förstå oss. Språk och språkets utveckling är så otroligt fascinerande. Men i och med att han blir tvåspråkig, kan det ta en stund innan han själv börjar prata. Ord han nu säger: “nej”, “nä”, “där” och “mamma”. Det skulle också vara intressant att veta om han förstår bättre svenska eller finska. När jag säger “får mamma en puss” så ger han en stor, blöt puss på min kind, men på finska funkar det inte ännu. Men det är oklart om det är för att han inte förstår eller inte vill ge en puss till sin pappa som har kittlande skägg. Vi får väl se med tiden!

Idag har Oliver varit ganska närhetssjuk och krävande, men jag tror det beror på tänderna. Och för att nätterna nu varit så dåliga. Vanligtvis är han ganska glad och nöjd på dagarna. Men också mycket, mycket otålig och temperamentsfull. Jag ser inte fram emot att sluta ge ersättning på natten. Hälsovårdaren föreslog att vi skulle dela ut öronproppar åt grannarna när vi börjar med vår sömnskola senare i höst.

Grattis på 10-månadersdagen, Oliver!

Höstlistan

Nu är september här. Det var länge sedan jag fyllde i en blogglista, så nu när jag såg att både Kugge och Malin hade fyllt i en septemberlista bestämde jag mig för att också göra det. Listor är ju så roliga!

Första tanken under månadens första morgon:
“Nej, inte ännu!” när jag hörde att Oliver var vaken. Som varje morgon. Vi har nu börjat ta honom till vår säng kring 6-tiden när han vaknar, med hopp om att han skulle somna om där och att vi skulle få fortsätta sova. Men han börjar bara leka, riva mig i håret, snurra och sätta sig upp i sängen. Tiden då han sov sina nätter mellan oss känns väldigt avlägsen.

Synen på månadens första morgon: kaffe i mängder!

Jag ska jobba med:
Jag har inte ännu heller vant mig vid tanken att jag inte kommer att jobba på en stund. Så mitt jobb just nu är att ta hand om Oliver. Och så tänker jag nog också jobba med utkastet av romanprojektet jag har haft paus med. Det känns så bortkastat om jag inte fortsätter med det, då jag ändå har lagt mycket tid och energi på det under årens lopp. Hur svårt ska det vara att komma igång med skrivandet igen!? Jag trodde ju att det skulle gå att skriva på sommaren, men jag skrev kanske 2-3 sidor under hela den tiden vi bodde i Vichtis.. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men så kan det gå.

Jag ska skriva:
Oj, jag såg inte att den här frågan fanns. Men svaret är samma som på förra frågan. Och så ska jag också fortsätta skriva dagbok, det är så terapeutiskt. Och bloggen såklart.

Maträtt jag vill testa:
Vi bestämde med Daniel att vi skulle börja laga en soppa i veckan. Den här veckan blev det en tomatsoppa och nästa vecka tänkte jag testa på någon ny soppa. Det är egentligen ganska avkopplande att lägga hörlurarna i öronen och laga mat i sällskap av en bra ljudbok. Dessutom i vårt superfina, splitternya kök!

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Hmm.. Kanske att packa upp våra saker efter renoveringen i vår lägenhet. Det börjar se ut som ett hem igen!

En målsättning som är möjlig att nå:
Att börja skriva igen. Och att delta i någon kurs under hösten. Jag hade redan hittat en skrivarkurs på Arbis, men följande morgon när jag skulle anmäla mig var den fullsatt. Typiskt! Man borde alltid slå till direkt när man ser något man vill ha.

Den här boken ska jag läsa:
Maskiner som jag av Ian McEwan ska jag börja läsa till näst. Och så vill jag gärna läsa Kjell Westös nyaste bok. Och i oktober utkommer äntligen Keplers nyaste deckare!

Jag är mest kluven till:
Kommer jag att ha tid, energi och vilja att skriva färdigt min roman? Eller ska jag lägga undan den och börja skriva på en ny historia?

Det här ger mig energi just nu:
Oliver, vårt hem, promenader på Drumsö, alla roliga planer till hösten.

Det här ser jag mest fram emot:
Att rörrenoveringen ska bli färdig i hela byggnaden, så att vi inte behöver lyssna på borrljud hela dagen. Och att gå på bio!!!! Har längtat efter bio så otroligt länge och snart händer det!

Jag klagar inte på vyn då vi går och gungar med Oliver.

När vi flyttade hem

För snart två veckor sedan var det dags att vinka hejdå till Vichtis. En fredagseftermiddag, efter Daniels arbetsdag, packade vi ihop vårt pick och pack, försökte få allt att rymmas i bilen och körde till slut hem till ön, till finaste Drumsö.

Ärligt sagt var det ett ganska tröttsamt veckoslut, även om det kändes skönt att flytta hem. Men Oliver vaknade hela natten igenom och grät. Jag antar att det kändes konstigt att flytta till ett ”nytt” hem där allt var inplastat och packat i lådor. Stackarn! Och hela lördagen gick åt till att städa och installera lampor och försöka få någon ordning på något. Som tur fick vi hjälp av Daniels pappa och styvmor, för annars hade vi nog inte fått något gjort. På eftermiddagen kom min pappa och borrade upp mörkläggningsgardiner, så att Oliver skulle sova ens litet bättre.

På lördagen hade vi fått vardagsrummet och sovrummet i skick, så att Oliver kunde vara på golvet och leka. Skönt!

Nästa morgon var det Daniels födelsedag! Det blev nog inte så festligt eller avkopplande för honom. Vi får ta igen det och fira en annan dag istället! Men jag beställde frukost till honom.

Sedan klädde vi på oss finkläder och åkte till kyrkan. Min fina guddotter skulle nämligen konfirmeras! Det kändes skönt med en paus från flyttkaoset, men direkt efter konfirmationen var vi tvungna att fortsätta fixa i lägenheten.

När vi blev hungriga beställde jag hem Daniels favorit; ramen.

På kvällen öppnade vi ändå en flaska bubbel för att fira Daniel som fyllde 31 år. Och trots att det varit tungt, så är det ändå skönt att vara hemma.

Plättar och träningar mitt i natten

Under våra sista semesterdagar åkte vi bland annat till min pappa och blev serverade goda plättar med inhemska bär. Hos Olivers morfar finns det alltid en massa spännande leksaker att utforska.

Påväg tillbaka till stugan tittade vi på en live streaming av ett bröllop som vi var bjudna till. Våra vänner gifte sig på Utö och vi var så ledsna över att missa det, men som tur kunde vi se själva vigseln via nätet. Så fint! Men säkert ännu finare i verkligheten, ute vid havet.

På Daniels sista semesterdag åkte vi till rangen och slog lite golfbollar. Det var inte alls lika enkelt som det varit några dagar tidigare. Konstigt! Men det visar bara att man måste fortsätta träna för att upprätthålla rätt teknik och känsla. Före det åt vi lunch på klubbhuset.

Daniels semester tog slut. Han var lite vemodig, vilket man ju alltid är efter en semester. Men samtidigt var han mycket nöjd med sin långa semester och pappaledighet, så han var nog också ivrig på att återvända till jobbet.

För ungefär två veckor sedan började Oliver stiga upp mot stöd. Såhär stod han överallt. Nu har han tränat det och kommer snabbt och stadigt upp på benen. Det jobbiga är att han nu tränar på det varje natt. Igår steg han upp i sin säng säkert tjugo gånger under natten. Varje gång vi hade somnat om så hörde jag en massa stönande och såg sedan ett huvud sticka upp från sängen. Hur länge ska en sådan fas hålla på?

En kväll kom Daniels bror och flickvän på besök till Vichtis. Vi åt middag ihop och det är alltid lika gulligt att se hur älskad Oliver är.

Green card

För ett par veckor sedan deltog jag och mina två kusiner Sandra och Julia i en introduktionskurs i golf. Under fyra timmar lärde vi oss en hel del och fick även träna att slå bollar på rangen. Det var förvånansvärt roligt! Men också ganska svårt. Kursen var lärorik och arrangerades av GoGolf. I slutet av kursen fick vi alla Green card och ska nu då börja spela. Det är lite svårare att hitta tid för det just nu, men ändå trevligt med en ny hobby! Och roligt att delta i kursen tillsammans med två kusiner. Kanske vi deltar i en fördjupande kurs på våren?