Pulka och is

I dessa coronatider är det så mysigt att kunna åka ut till stugan för lite miljöombyte. Senast vi var där fick Oliver prova att åka pulka för första gången. Först var han inte helt övertygad men efter en stund skrattade han högt när han åkte ner för backen tillsammans med Daniel, mig och sin Oma.

Annat som är bra med stugan är att det alltid finns någon där som vill leka med Oliver. Det betyder att vi kan föra honom till sina farföräldrar på morgonen och själva fortsätta sova en stund. Sådant uppskattar man verkligen efter några hackiga nätter.

Senast vi var på landet så hade isen inte ännu frusit fast, men nästa gång tror jag nog att man kan ta en promenad på isen. Jag är inte direkt sagt någon vintermänniska men promenader i vackra vinterlandskap kan man ju inte hata.

Vinterdagar

Förra veckan vällde snön ner. Jag hade glömt hur högljudd snöplogen är då den kör förbi vårt fönster mitt i natten. Det känns som en evighet sedan vi haft såhär mycket snö, men egentligen är det väl två år sedan.

Världen blev så mycket vackrare men -20 är nog för kallt tycker jag. Speciellt då man har en 1-åring som måste ut varje dag. Under de kallaste dagarna blev det nog inga långa promenader runt ön.

Vi får se hur länge snön stannar, men nu just piggar den upp mig ganska bra. Dagarna känns ljusare och jag njuter av vardagen med Oliver.

Hösten 2020

På hösten njöt vi av att vara tillbaka på Drumsö. Jag hade längtat efter promenaderna längs havet och Oliver hade nog saknat gungorna på stranden.

Ett tivoli uppenbarade sig plötsligt på Drumsö. Det var vi ju tvungna att besöka! Sonja, Joni och Elliot kom med oss och så fick pojkarna åka karusell för första gången.

Vi gick på promenad på Fölisön och jag åt en god brunch med kusinerna. Luften blev svalare och min favorit årstid var här. Jag och Oliver åkte till Ekenäs och tillbringade några fina höstdagar där.

I slutet av september åkte Daniel och jag till Långvik! Det var första gången jag var borta från Oliver en hel natt. Några tårar föll (mina) men ganska fort kunde jag bara koppla av och njuta av att ha kvalitetstid med Daniel.

Vi beundrade höstlöven på nära och långt håll. Vi var så nykära i vårt hem, så vi åkte bara en gång till Vichtis den hösten. Konstigt nog, eftersom jag älskar att vara där på hösten.

Den fjortonde oktober hände det som vi hade väntat på i nästan ett år; Oliver sov en hel natt. Aldrig hade jag förstått före jag fick barn att det kunde gå nästan ett helt år före man fick sova utan att vakna flera gånger under natten. Det firade vi med tapas och skumpa!

En lördag i oktober checkade Sonja och jag in på hotell i Helsingfors. Vi åt på restaurang och köpte sedan mängder av godis, choklad och chips, bytte om till pyjamas och såg på film i våra hotellsängar. Sådan lyx! På våren ska vi göra om det.

Oliver fyllde ett år och det firade vi med två kalas och ett besök till Sealife.

Det blev farsdag, jag klippte mitt hår och så ordnade vi Friendsgiving. Jag och Oliver deltog i några aktiviter och träffade vänner innan smittan igen spred sig så mycket att allt inhiberades.

Nyårsafton

Det nya året firades traditionsenligt med Sonja, Joni och Elliot. Vi åt fondue, drack bubbel, lekte mycket och sprang efter pojkarna hela kvällen.

Sonja hade bakat en galet god kokos-chokladkaka som jag fortfarande kan gå och längta efter. Det var en väldigt mysig kväll och ett fint avslut på år 2020. Gästerna for hem vid klockan 20 (pojkarnas läggdags) men Daniel och jag försökte tappert vaka till midnatt. Vi drack vin och tittade på standup. Mycket roligt. Klockan 23.55 var jag redan i sängen i min pyjamas och klockan 0.01 släckte jag lampan och somnade. Ett annorlunda men ändå bra nyår.

Promenader och mat

Årets första måndag. På lördagen kom snön och jag tror den ska stanna ett tag. Under veckoslutet turades vi om med sovmorgon. Enda problemet med det är att jag aldrig lyckas somna om, trots att jag vet att jag behöver mer sömn. Men ändå skönt att få ta det lugnare på morgonen och att hela familjen kunde vara tillsammans i tre dygn.

Under veckoslutet gick vi på långa promenader, lagade god mat, lekte i snön. Jag bakade semlor och vi tittade på Mumin tillsammans. Vi åt våfflor och gungade.

Julen

Årets jul var väldigt lugn men bra på alla sätt. Vi började fira redan 23:e med att mysa med julmusik, glögg och julgran. På julaftonsmorgon åt vi risgrynsgröt och tittade på barnprogram med jultema. Vid tolvtiden kom min mamma och så åt vi en satsad lunch som innehöll bland annat gravad lax, sillar, fiskpaté och annat gott som Daniel hade tillrett.

När Oliver hade vaknat från sin dagssömn gick vi på promenad för att orka äta igen några timmar senare.

På kvällen blev det romsmörgåsar och sedan fick Oliver öppna sina julklappar. Han fick så många fina gåvor och var så ivrig och uppspelt hela kvällen. När han hade lagt sig för natten åt vi skinka och annat gott, drack vin och portvin, pratade och öppnade julklappar.

Sommaren 2020

På sommaren kunde jag andas igen. Daniel tog ut sina pappaveckor kombinerat med semesterveckor och var ledig i åtta hela veckor! Den första juni packade vi bilen full med saker och flyttade till Vichtis. Hela sommaren var det vårt hem.

Under sommaren gjorde vi flera utflykter till bland annat Ekenäs, Vanda, Porkala, Helsingfors och Riihimäki.

Daniel och jag firade vår andra bröllopsdag med en lyxig middag ute på gården.

Midsommaren firades på världens bästa ställe; på vår holme. Det var första gången Oliver åkte båt och var i skärgården!

Vi fick finbesök till stugan under sommaren. Efter en vår utan socialt umgänge med någon kändes det konstigt att flytta ut till landet, bort från alla människor. Men som tur orkade några av våra vänner ta sig ut till vår stuga i Vichtis.

I juli spenderade vi en molnig och regnig vecka på holmen. Oliver lärde sig att krypa där!

Vi åkte också in till Helsingfors på staycation. Så fina minnen från den lilla resan.

Som en äkta finlandssvensk måste ju Oliver delta i sin första kräftskiva som 9-månader gammal. Han var nog lite skeptisk och slog kräftan med en gurka.

Vi besökte glasmuseumet i Riihimäki. Fint!

I augusti åt vi middag med Daniels familj innan det var dags att flytta hem igen. 21.8 fick vi packa ihop bilen igen och åka hem till Drumsö!

Våren 2020

Våren var väldigt annorlunda. Vi, som alla andra, levde i en coronabubbla och var isolerade från allt socialt umgänge. Daniel började jobba hemifrån och Oliver njöt av att ha sina två viktigaste personer på samma plats dygnet runt. Vi firade påsk på tremanhand och skålade virtuellt med familjemedlemmar. Vi besökte stugan och gick på promenader i naturen. Rörrenoveringen var igång i vårt husbolag, men vi kunde ändå bo kvar i lägenheten. Det var så mycket oljud att det var svårt för Oliver att sova på balkongen, så vi föredrog ändå att bo i Vichtis.

När jag tittar på bilder från våren ser jag bara färgglada blommor, glada ansikten och skumpaglas i solen. Det ser så bekymmerslöst ut. Men i verkligheten kände jag en hel del ångest. Det var tungt att ha en baby, isolera sig från omvärlden och vara tvungen att flytta ut från sitt hem på grund av rörrenoveringen. Jag minns att jag kämpade väldigt hårt för att bara ha en positiv inställning över det hela och försöka bara se allt det fina; att få bo så nära naturen och att få ett fräscht och nyrenoverat hem att flytta till när allt var förbi. Men man får också vara ledsen och medge att det är tungt. Det är kanske enklare att säga det nu när den tiden är förbi? Det som också var väldigt tungt för mig var att jag inte kunde träffa min mamma under en längre period på våren, då coronan kom. Vi var alla så lyckliga när vi äntligen vågade trotsa risken och åka till Ekenäs för att hälsa på henne! Det behövde vi nog alla.

I stugan var det mysigt, som vanligt. Våren kändes i luften och trots ångesten var det ändå skönt att sommaren närmade sig och att Daniel skulle ha sin långa semester.

Om jag skulle välja årets bästa dag, så skulle det nog vara min första morsdag. Jag blev överöst av gåvor, blommor, tårtor och god mat. Det kändes så fint och stort att få fira att jag är mamma till Oliver. Och Daniel fixade allt så bra.

I slutet av maj drack jag skumpa med mina kusiner ute i solskenet. Det var så befriande och underbart efter en lång vår.

Vintern 2020

I början av året 2020 var det mycket prat om corona, ett nytt virus som spred sig snabbt i Kina. Då förstod man nog inte ännu hur året skulle sluta. Vi ordnade Olivers dop, träffade vänner, åkte till stugan, gick på dejter, åt god mat ute på restaurang, njöt av bruncher, gick på bio och umgicks med människor. Sonja och jag deltog i en kurs där man lärde sig binda blomkransar. Vi träffades ofta på kaffe och gick på promenader; njöt av att vara mammalediga tillsammans, sådär som vi alltid hade planerat. Och sen vände allt; det otäcka viruset hittade sig till resten av världen och det blev lockdown. Det kändes som om vi hade hamnat i en film om jordens undergång.

Som tur hade vi stugan, naturen, Drumsö, havet och framför allt: varandra.

Stugan

Några dagar innan jul åkte vi till stugan. Vi hade inte varit där på flera månader. Senast vi var där hade det gått för kort tid sedan vi flyttade hem därifrån (bodde där i 3 månader på grund av rörrenovering i vår lägenhet) och vi stannade då bara en natt. Nu hade det gått så lång tid att vi hade börjat längta efter naturen, stugan och bastun.

Ute var det grått och blött, men ändå fint att vara där. Frisk luft, vacker omgivning och brasa i stugan. Väldigt mysigt och avkopplande. Jag längtar redan efter nästa stugbesök!