Drömhuset

Vi har köpt ett hus! Allt hände sedan väldigt fort. Jag skrev det här inlägget om våra husdrömmar och om att vi inte hade skyndsamt att hitta vårt nästa hem. Och fem dagar senare hittade vi det! Jag visste direkt att det var något speciellt med huset, så när klockan blev 8.01 ringde jag till fastighetsmäklaren och bokade en visning. Hon blev chockad över hur snabbt någon ringde, men av erfarenhet hade jag märkt att de bästa husen såldes väldigt fort. I vissa fall hann vi inte ens gå på visning, för då var huset redan sålt (några timmar efter att annonsen hade publicerats). Så det gällde att vara snabb.

Vi gick på visning samma dag. Solen sken för första gången på väldigt länge och det låg något magiskt i luften när vi körde in till gården. Grannarna var samlade längs vägen för att de väntade på glassbilen som kom bakom knuten. Vi fick genast en så bra känsla av området. Mysigt, stämningsfullt, varmt. När vi steg in i huset kände jag det direkt. Magkänslan som sade att det var här vi skulle bo. Och jag såg på Daniel att han tänkte samma sak. Oliver sprang mest runt och ville röra i allting. Huset hade ett öppet kök, högt till tak, en balkong och en mycket stor bakgård, bastu, tre sovrum och havsutsik. Allt vi hade önskat oss.

Vi är så lyckliga över att äntligen ha en egen gård där vi kan odla tomater, vinbär och örter. Gården har dessutom ett äppelträd, så idylliskt. Igår blev köpet officiellt och i slutet av maj flyttar vi!

Långfredag

Jag har alltid tyckt om påsken. God mat, choklad, familj och ledighet, varför skulle man inte tycka om det? Och dessutom brukar det betyda att våren är här. Vi började firandet med att åka till min äldsta bror. Han har fyra barn, tre hundar, kaniner och katter, så Oliver var verkligen ivrig. Vi höll avstånd från varandra och träffades utomhus trots att vädret inte var det bästa. Vi grillade korv i regnet och gosade med en mjuk kanin. Oliver fick hoppa i pölar och var glad. Sedan skyndande vi hem för att hinna till vår bastutur. Min mamma lekte med Oliver under tiden.

Daniel tillredde en verkligen god påskmiddag med kött som varit i sousvide, klyftpotisar med knaprig yta, bearnaisesås, sparris och sallad. Min mamma stannade över natten och vi satt och umgicks med henne till midnatt. Vi hade en jätterolig och avslappnad påsk. Följande dag åkte vi dessutom ut till landet. Mysigt!

Glad påsk!

Idag var det första dagen som solen värmde och jag kände vår i luften. Måsarna har börjat ropa och snön har smultit nästan helt och hållet här på Drumsö. Ikväll har jag bakat en citronpaj som ska ätas imorgon när vi firar påsk. Det blir en liten påskmiddag med min mamma, Daniel och Oliver. Fint att ändå kunna fira på något sätt.

Oliver blir nog också jätteglad när han märker att vi båda är lediga och hemma med honom över ett förlängt veckoslut. Han är alltid som lyckligast när vi alla är samlade.

Åh som jag njuter av dessa ljusa vårkvällar! Jag hade glömt hur solig vår lägenhet blir på våren och sommaren.

Nu ska jag njuta av ett glas rosé framför en film. Glad påsk!

Söndag i Ekenäs

Det är mars. Det känns som mars och ser ut som mars. De där kalla, gråa och karga veckorna innan våren tittar fram. Vi köper tulpaner och väntar på vårstämningen. Snön smälter sakta. Igår åkte vi till Ekenäs för att äta lunch hos min mamma. Vi träffar inga andra människor och är försiktiga. Det är ödsligt i Ekenäs, så som det alltid är på vintern.

Oliver hoppar i vattenpölar och vi fryser i våra tunna jackor. Vi har klätt oss om om det vore vår, trots att det bara är två grader. Inne hos mamma är det varmt. Det är djungel i alla hennes fönster. Avokadoträd och klätterväxter som slingrar sig längs väggen. Oliver är lycklig över att vara hos sin mormor. Han springer runt i bostaden och känner igen alla detaljer, trots att det var flera veckor sedan vi var där senast. Innan vi åker hem kramar vi om min mamma och Oliver börjar gråta för att vi måste åka iväg.

I bilen somnar Oliver av utmattning. Jag tittar ut på vyerna och tänker på min familj. Jag tänker på hur utspridda vi är och undrar när vi kommer att kunna vara samlade igen.

Veckoslutet

Små pyjamasfötter, hett kaffe och god frukost på fredagsmorgonen. Jag har märkt att det oftast är en bra stämning på fredagar, oavsett om man jobbar eller inte. Efter frukosten fick Oliver se en stund på barnprogram och jag fick läsa tidningen i lugn och ro.

Lycka är att ha en morfar som hämtar nya duplon medan man sover dagssömn. När Oliver vaknade hade han nya leksaker att bygga med. Duplon är nu just det roligaste han vet. Och jag tycker själv att det kan vara ganska terapeutiskt att bygga med dem. Också ett sätt att få Oliver att lugna ner sig och då har han även en liten paus från att springa runt, runt, runt i lägenheten.

Fredagar är nuförtiden ännu roligare än förr, eftersom vi har gått och bokat bastutur. Varje fredagen från kl 16-17 badar vi alltså bastu. Om vi inte är på stugan, men då badar vi nog troligen bastu där. När man tänker på saken är det ju ganska galet, men också roligt hur viktig bastun är för finländare. Vi har gått på ca 10 husvisningar och varje hus har haft en egen bastu. Det lär finnas mer än 3,5 miljoner bastur i Finland.

På lördagen lagade jag en liten brunch som bestod av pocherat ägg, sparris, gravad lax, avocado och hollandaise. Riktigt gott blev det! Och äntligen är sparrissäsongen inledd!

På lördagen var vi alla tre länge i lekparken och byggde snögubbar innan det började regna och allt det vita förvandlades till slask. Sen köpte vi nya gardiner och dekorationskuddar till sovrummet. Mycket spännande.

Och på kvällen, när Oliver hade somnat, fick vi ha en date night här hemma. Vi åt Hotpot, drack vin och umgicks. Det blir så lätt att man bara tittar på en serie eller film tillsammans när man är trött, så det är bra att ibland satsa på att umgås och verkligen prata. Konstigt (men bra) att vi ännu har så mycket att prata om, trots att vi är tillsammans (eller i samma lägenhet åtminstone) 24/7. Maten var jättegod! Vi hade blomkål, paprika, morötter, bok choy, svampar, kött och vitlök som vi lade i fonduepannan. I pannan puttrade en god sataysmakande buljong. Och till det åt vi nudlar.

Husdrömmar

Jag älskar vårt hem. Och jag älskar ön vi bor på. Och att jag kan se havet från vårt vardagsrumsfönster. Det är verkligen inte något man kan ta för givet här i Helsingfors. Men ändå har jag börjat längta efter att bo i hus. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Väldigt länge var jag helt övertygad om att jag kanske alltid ville bo i centrum av Helsingfors eller på Drumsö. Men sen kom pandemin och allt skiftade. Vi tillbringar ju typ 95 % av vår vakna tid hemma nu. Och då märker man plötsligt hur det skulle vara trevligt med en egen gård. Och flera rum. Mer förvaringsutrymme. Öppet kök. Det är konstigt hur åsikter och planer kan ändras på ett år. Vi är inte nu påväg att flytta, men vi har börjat gå på husvisningar. Jag vet inte ännu om det är på fullt allvar, men samtidigt om jag räknar hur många visningar vi har gått på de senaste månaderna så tror jag nog det närmar sig 10. Om inte mer?

Det har också blivit av en besatthet att klicka fram Oikotie-appen och bläddra igenom de nyaste annonserna. Kanske det också är spännande nu när man inte kan göra så mycket annat. Man kan inte boka resor eller planera något. Då är det väl underhållande att försöka föreställa sig hur det skulle vara att bo i ett par- eller radhus i Esbo eller Helsingfors. Vi har inte alls skyndsamt och jag har också lite svårt med tanken att vi skulle flytta bort från finaste Drumsö. Men det skadar ju inte att gå på visningar och att ha något roligt att drömma om. Varje gång vi varit på visning har vi också blivit klokare på vad vi egentligen vill och inte vill ha. För Daniel är det t.ex. livsviktigt med ett öppet kök, eftersom han älskar att laga mat och vill kunna umgås med gästerna (sen när man äntligen får ordna middagsbjudningar) medan han tillreder maten. För mig är det viktigt med en gård. Och stora fönster, så att huset badar i naturljus. Och nu just har Daniel sitt kontor i vårt sovrum, så det skulle vara skönt med ett skilt kontor.

Men nu njuter vi ännu av livet på Drumsö och roar oss med att drömma om framtida hem. Skönt att inte ha bråttom.

Ett år

För ett år sedan stängdes samhället och coronaviruset spred sig i oroväckande takt. Magkänslan sade att det skulle hålla på länge, men man hoppades ändå att det skulle lätta till sommaren, vilket det egentligen gjorde. Och på sommaren kändes det hoppfullt. Man kunde vara utomhus, njuta av värmen och naturen som vaknade till liv efter en lång koma. Havet, sjön, solen gav krafter. Och sedan stängdes nästan allt ner igen i november. Och här är vi nu. Mars 2021. Det är inte mycket som har ändrats sedan förra våren. Man börjar vara så trött nu. Trött på restriktioner, på isoleringen, på att inte kunna planera in i framtiden, att inte kunna boka resor eller träffa vänner. Men kanske man vågar tro på att det kommer en ny tid, en tid då vi får träffa folk, krama om vänner, boka resor, äta ute på restaurang, åka buss, besöka familj som bor utomlands, gå på bio och konserter, dansa på bröllop, ordna fester. Nu har vi alla kämpat såhär länge, så kanske den tiden kommer snart? Nu finns det väl inget annat man kan göra än att vara försiktig, hålla ut, stanna hemma, hitta små saker att glädjas över. Åtminstone njuter jag varje dag det är sol. Och av att morgnarna är ljusare och kvällarna längre.

Såhär liten var Oliver för ett år sedan. Tänk att han var sådär skallig då! Nu har han så mycket och tjockt hår. Han har helt tydligt fått sin pappas hår som dessutom blir lockigt när det är vått.

Vinterbad och pyjamas party

Veckorna springer iväg. Nu är det redan mars! Solen skiner och snön smälter. Imorgon ska det kanske vara minusgrader, men man får väl njuta nu så länge man kan. Och dessutom vet vi ju att våren är på kommande. Det om något blir man på gott humör av.

Det är inte så mycket som händer på dagarna eller kvällarna nuförtiden. Så då när det händer något uppskattar man det extra mycket. För några veckor sedan fyllde vår gudson 2 år. Det blev ju såklart inget stort kalas, men vi fick ändå fira den söta två-åringen.

Förra veckoslutet åkte vi till stugan. Daniel och jag gick i bastun medan Oliver lekte med Daniels föräldrar. Himlen blev sådär magiskt ljusröd som sockervadd och jag vågade ta mig ett dopp i vattnet. Årets första dopp! Mina fötter värkte av kylan men det var värt det. Och efteråt kändes det skönt.

På lördagen gjorde vi något roligt, vi bytte nämligen hus med Daniels föräldrar för en natt. De sov en natt i vår lilla stuga och vi fick flytta upp till det större huset.

Sonja, Joni och Elliot kom på besök och på det här viset kunde vi sitta uppe och prata med våra vänner när pojkarna hade lagt sig för natten. Ett mycket lyckat koncept!

Vi åt middag, grillade marshmallows i kotan, lekte, sprang omkring och drack skumpa när barnen hade somnat. Pojkarna sov rastlöst och vaknade tidigt, säkert för att det var så spännande och roligt med ett pyjamas party.

Vårlängtan

Igår regnade det små istappar och idag ligger det en tjock, vit dimma över ön vi bor på. Det är grått, kallt och inte sådär jättemysigt väder. Men som tur hann vi få några vackra vinterveckor i februari. Bilderna är tagna förra veckan när jag tog kameran och hörlurarna med och gick på promenad medan jag talade med Jannika i telefon.

Snart är det mars och det är ju en vårmånad! Även om vintern har varit fin, så längtar jag efter torra trottoarer, vårjackor, sneakers, fågelkvitter, blommande träd och solen som värmer. Snart!