Sommar i Ekenäs

Hej från Ekenäs! Jag är här på besök hos min mamma som har bott här i ca 12-13 år. Det är alltid lika fint här, men jag föredrar nästan att besöka staden på hösten då det inte vimlar av turister. Men vackert och idylliskt är det verkligen nu när allt blommar och fåglarna kvittrar som galningar. Det doftar nyklippt gräs och termometern visar på 21 grader i skuggan. Sommaren är äntligen här!

Vecka 17

Jag lider fortfarande av migrän men tröttheten har lättat en aning. Fram till vecka 16 somnade jag direkt efter jobbet och kunde inte planera in något program på kvällarna eftersom jag visste att jag skulle vara helt för trött. Men under de senaste dagarna har jag märkt att jag ju hålls vaken utan att somna framför alla tv-serier och filmer vi försöker se på!

Magen går fortfarande att gömma med lösa kläder (tror jag?) men nu vet alla på mitt jobb så det finns ingen orsak att gömma det. Jag är ändå såklart ovan att se mig själv med mage och märker att jag omedvetet försöker gömma den. Det är kanske så nu i början då magen inte ännu är så stor att man genast skulle förstå att jag är gravid om man inte vet.

På fredagen ska vi gå till rådgivningen för andra gången. Det ska bli roligt! När vi var på första rådgivningsbesöket stressade jag över att hinna till ett möte på jobbet, så jag ville inte ställa några frågor som skulle leda till att det drog ut på tiden. Det ångrade jag lite efteråt, men nu har jag ju en ny chans att ställa frågor. Och jag tror vi ska lyssna på fostrets hjärtslag! Det är så länge sen vi hörde dem senast, så det ser jag förstås fram emot.

Inflyttningsfest

Igår ordnade vi inflyttningsfest för våra familjer. Vi bjöd in bådas närmaste familj och trots att fem inte kunde komma (min ena bror med familj och Daniels styvpappa) så var vi ändå 20 stycken! Hur stor familj har vi riktigt?! Men båda har tre bröder och mina bröder har dessutom familjer och sedan är våra bådas föräldrar frånskilda och alla har nya partners, så det blir en hel del. Och på hösten blir vi en till i den här stora ljuvliga familjen! Jag blir alltid lika varm och glad när jag ser hur fin familj vi har. Det känns verkligen som om alla har känt varandra i hundra år och alla kommer så otroligt bra överens. Det är också så rörande att höra och se hur mina brorsbarn är ivriga över att få en till kusin på hösten. Så gulligt!


-8698487652532097774_img_2475

Vi fick så många sjukt fina gåvor igår! En massa vackra blommor och växter, skålar, en korg, ekologiskt rengöringsmedel, handdukar, en nätt silvervas, en uppblåsbar madrass som vi länge behövt skaffa och ett stort presentkort till Ikea! Så nu kan vi börja inreda babyrummet!

Två otroligt lyckliga och nöjda Drumsöbor.

Magen

Och plötsligt var den där! Bilden är tagen på söndagen och det var första gången jag märkte hur stor den blivit. Jag har känt mig svullen och större än normalt sedan Japanresan, dvs. ungefär kring vecka 6-7 men det var nog i vecka 15 som magen ploppade ut ordentligt. Och nu har den fortsatt att växa sedan söndagen. Helt otroligt! Jag undrar hur det kommer att se ut och kännas i vecka 35 eller 40 då jag tycker att den redan är ganska stor. Dessutom är jag bara 163 cm lång så jag vet inte hur mycket utrymme den har att växa? Vi får väl se! Det känns så galet och obeskrivligt fint att en liten, liten person håller på att växa där inne.

Jag är nu alltså inne i vecka 16 och som det kanske märks har jag tänkt blogga aktivare nu eftersom jag vill dokumentera den här graviditeten så att jag många år senare kan bläddra bakåt och ha allt nedskrivet.

Gravid på resa i Japan

Innan vi ens förlovade oss visste vi att vi ville åka till Zansibar på bröllopsresa. Daniel hade varit där som barn och förälskat sig i stället. Jag såg fram emot alla promenader på tropiska stränder, dopp i det turkosa havet och att få smaka på otroligt färska frukter. Men när bröllopet närmade sig och vi skulle boka vår resa insåg vi att det inte var ett lämpligt resmål för oss just då. Det finns nämligen en stor risk för att få zikaviruset då man besöker Zansibar. Och samma gäller största delen av alla tropiska destinationer, märkte vi till vår besvikelse. Zikaviruset är inte annars farligt för vuxna människor men om är gravid eller om man vill försöka skaffa barn inom ett halvt år efter resan så rekommenderas det inte. Vi ville inte ta några onödiga risker så Zansibarresan fick vänta! Och Japan hade vi talat om minst lika länge, så vår stora bröllopsresa fick bli dit istället.
I mars reste vi då till Tokyo. Det blev ingen champagne för mig på den bröllopsresan, eftersom jag då var gravid i vecka 5.
8377117918939408253_img_0967
Hur var det då att resa till Japan som gravid?
Överlag var jag ganska stressad under de 12 första veckorna av graviditeten. Jag gick omkring och oroade mig om missfall och var verkligen bekymrad över att det skulle hända när vi var så långt borta hemifrån eller på ett 10,5 timmars flyg. Men förutom det gick det bra! Allt var fortfarande så nytt så det kändes spännande att få bearbeta nyheten utomlands och tillsammans med Daniel i sexton dagars tid. Varje mening som handlade om fostret var att “OM allt går bra…” Jag kommer säkert alltid att förknippa Japan med en konstant hunger. Det var inte det lättaste att ständigt behöva leta efter något matställe som dög för mig.
Maten i Japan
Vi hade ingen frukost på hotellet, eftersom vi vanligtvis tycker mer om att utforska nya caféer och restauranger när vi reser. Men då man är gravid borde man kanske anpassa sig och prioritera maten! Det var några morgnar som började dåligt eftersom jag var så hungrig och om jag inte fick mat i mig direkt blev jag både illamående och arg – inte en lätt kombination kan jag säga. Men Daniel var verkligen det bästa ressällskapet och hade tålamod med mig. En stor del av resan gick verkligen åt till att leta efter mat till mig. I början vågade jag inte smaka på ramen eftersom varje lukt och smak fick mig lätt illamående. Men på tredje dagen övertalade Daniel mig att smaka och efter det var jag nöjd! Det smakade ju hur gott som helst. Resten av resan åt jag typ bara ramen. Ingen sushi smakade jag på eftersom man inte får äta rå fisk. Men nu har jag något att se fram emot nästa gång vi åker till Japan.
img_2090
Det enda negativa
Trots lätt illamående, konstant hunger och den där otroliga tröttheten som vägrar lätta så gick allt bra. Japan är ett väldigt lätt land att vara gravid i, som turist åtminstone. Det fanns toaletter överallt och allt var väldigt rent. Dessutom fanns det olika automater överallt så om man plötsligt blev törstig eller sugen på något kunde man hitta det vid sidan om gatan i en automat. Det enda som jag verkligen har trauma av var flyget från Japan till Finland. Flyget till Helsingfors tog 10,5 timme. De första fem timmarna gick bra, inga problem. Men när det hade gått en tillräckligt långt tid efter maten kom migränen och illamåendet. Jag ville verkligen inte spy på flygplanet och det gick inte att somna, så de sista fem timmarna led jag verkligen. Jag tror inte det blir någon babymoon för oss på grund av den här upplevelsen. Men lösningen hade väl varit att ta mer mat till flyget och inte bara nötter och godis, som jag hade.
Men annars kan jag lätt rekommendera att åka till Japan även om man råkar vara gravid!

En liten resa till Tyskland

img_2236

Hur kan det redan vara 3 år sedan vi reste till Berlin?! Det kändes som om vi var där för typ ett halvt år sen, men tiden bara springer iväg. Jag bläddrade lite i gamla Berlinbilder av en orsak. I juni åker vi nämligen till Tyskland för att hälsa på Daniels mamma och styvpappa som hyr en lägenhet där. Vi flyger till Berlin och tar bussen eller tåget ner till Leipzig där vi spenderar ett veckoslut tillsammans med Daniels föräldrar. Jag ser så fram emot det! Jag älskade verkligen Berlin och jag tror att Leipzig kan vara minst lika coolt. Vi ska gå på opera (jag har aldrig varit, så det blir något att checka av från min bucketlist) och sedan ska vi åtminstone äta gott och åka på en båtutflykt om det är fint väder. Bara fem veckor kvar till vår lilla resa!

img_2154

img_2213

img_2223

img_2258

img_2280

img_2285

img_2262

img_2393

img_2350

img_2414

img_2478

img_2470

img_2493

Trivial pursuit, snö och syrenbusken

Trots att det senaste blogginlägget publicerades för fem dagar sedan känns det ändå som om jag lite glömt bort och försummat den här bloggen. Kanske för att det enda jag nuförtiden bloggar om är enstaka Japan-inlägg då och då. Det ska ske en förändring på den fronten och från och med nu ska jag börja blogga aktivare igen. Innan det måste vi ju catcha up och gå igenom vad som har blivit obloggat på sistone:

På långfredagen åkte vi till Vichtis. Det kändes som en evighet sedan sist! Något av det mysigaste med Vichtis och vår stuga är att på gården finns en liten kota där man kan grilla lax över öppen eld eller t.ex. steka plättar om man vill! Vi använder den ganska sällan men på påsken stekte vi lax tillsammans med Daniels mamma och styvpappa.

Då var det så varmt att man kunde äta årets första frukost utomhus (i skrivande stund tittar jag ut från fönstret i vår stuga och ser snöflingor dala ner… i maj!).

Det var så skönt att vara ett förlängt veckoslut i Vichtis. På söndagen behövde vi inte åka hem, utan kunde stanna kvar och fira påsk. Daniels bror och flickvän kom också till Vichtis och vi hade påskäggsjakt och spelade Trivial Pursuit, som har blivit en tradition då vi alla är samlade.

Lördagsfrukost i vårt nya hem. När slutar jag kalla det för vårt nya hem? Vi har nu bott där i tre månader, så det känns ännu relativt nytt.

Första drinken ute på vår egna balkong! Det känns så lyxigt med en hel egen balkong som dessutom har kvällssol.

Sen har vi också haft lite gulligt och glatt besök av vänner som kom på lunch!

Och så kom vappen och första maj!

Vappen (30.4) firade vi hemma hos vår kompis Niklas som hade 30-årsfest och på första maj tog vi metron till Kajsaniemi och drack bubbel med halva svenskfinland. Nästa år kommer första maj att vara på en fredag, då måste man ju ordna något stort och festligt!

Och nu är vi här! I nutid. I vår lilla stuga i Vichtis med en kopp kaffe i handen och snö utanför fönstret. Jag vaknade klockan fyra på natten till ett himla fågelkvitter och förstod inte alls var jag var. Jag hann undra över hur det kan höras såhär högt fågelkvitter på Drumsö, men sedan insåg jag att jag var här; mitt i naturen och att det var ljudet av naturen som blomstrat till liv efter en lång vinterdvala. Framför stugan har vi en syrenbuske som jag älskar! Förra året missade jag tiden då syrenerna blommade ut på grund av all bröllopsplanering och förberedelser. Det här året får jag verkligen inte missa det. Trots att det snöar har buskens knoppar nu slagit ut, så jag tror inte att det är så många veckor kvar tills blommorna dyker upp!

 

Vår söta gudson

Idag fick den sötaste gudsonen sitt fina namn! Det var nämligen hans dopfest. Innan dopet var jag lite nervös över att hålla honom i famnen under själva akten, men allt gick jättebra och all nervositet försvann direkt då jag fick honom i famnen. Han hölls lugn under hela ceremonin och rev mig bara en gång i håret. Hans namn blev Elliot Alarik, så vackert!

Bambin i Nara

Staden Nara var definitivt en av resans höjdpunkter! Det tog ungefär en timme med tåg från Kyoto. Nara har en gång varit Japans huvudstad (ca år 700 så det var en tid sedan) och nu är staden mest känd för sina tempel och tama hjortar. I Nara rör sig över 1000 vilda men tama hjortar runt omkring i staden. Enligt japansk folktro är hjortarna heliga.

I Naras olika parker fanns det möjlighet att köpa kex som man fick mata de tama hjortarna med. Det kändes surrealistiskt att stå där och klappa på hjortarna och ge dem kex. De var så otroligt söta och jag var så lycklig när jag fick umgås med dem. I början blev jag lite skrämd då jag inte var förberedd på att en hel flock skulle komma så nära för att de var så sugna på kexen jag hade i handen. Jag gav alla mina 10 kex på en gång medan Daniel var mer sparsam med sina och delade ut dem till utvalda favoriter under dagens gång.

När man lyfte upp händerna förstod hjortarna att kexet var slut och sedan backade de. Imponerande!

En baby bambi! Den hade jag gärna tagit med mig hem.

Jag köpte mera kex för att kunna skämma bort de söta djuren.

Det är inte varje dag man får känna sig som en Disneyprinsessa som blir kompis med alla skogens djur.

De flesta hjortarna var väldigt tama och åt glupskt från handen men här träffade vi en lite blygare flock som efter många om och men vågade tassa sig fram till oss och riktigt försiktigt ta några tuggor från mitt kex. Här kunde jag ha spenderat flera dagar med hjortarna!

Alltid när vi är på resa brukar Daniel villa smaka på alla konstiga och speciella maträtter och bakverk. Jag är imponerad över hur mycket konstigheter han har smakat på och själv är jag verkligen inte sådan, vilket egentligen är lite synd. Det hör ju till resandet att prova på sådant man inte är van vid och få nya intryck och upplevelser. Det här var något slags risbakverk Daniel smakade på i Nara. Det var tydligen inte så gott.

Efter att vi hade klappat färdigt och hälsat på säkert hundra hjortar var det dags att ta tåget tillbaka till Kyoto. Den kvällen åt vi middag på en restaurang där vi själva kunde steka vår mat. Här steker Daniel en av sina favorit maträtter; dvs. bläckfisk.

Om ni är på väg till Japan och om ni älskar djur: besök Nara!!