Första bröllopsdagen

Fotograf: Emilia Nyberg

Ett år sen världens bästa dag! Jag förstår inte ännu heller att det är redan ett år sen. Allt under den dagen var perfekt och idag när jag tittade på bilderna från bröllopet började jag gråta av tanken att jag aldrig mer får uppleva den dagen. Jobbigt med hormoner då man annars också är så känslig.. Men som tur har jag världens bästa man som tröstar mig, för mig på båtutflykter, lagar sjukt god mat, eldar i bastun och ger mig fina gåvor. Det har varit en perfekt första bröllopsdag med 27 grader i Vichtis!

It’s a boy!

Vi hade ju storslagna planer att barnmorskan skulle skriva könet på en lapp och vi skulle öppna lappen när vi åt ute på en fin restaurang ett par dagar senare. Men nyfikenheten tog över och redan några timmar efter ultraljudet öppnade vi lappen tillsammans och såg ordet ”pojke”. Jag började direkt storgråta lyckotårar och var glad att vi hade öppnat lappen hemma på vår soffa istället för på en fin restaurang.

Livet är så konstigt ibland. Sen jag var liten har jag drömt att jag har en son som heter Oliver. Drömmarna var alltid olika men alltid när jag hade ett barn så var det Oliver. Förra hösten drömde jag att jag ordnade Halloween-födelsedagskalas för Oliver och när jag plussade på stickan och räknade ut det beräknade datumet insåg jag att det just faller kring Halloween!

Nu kan vi med gott samvete fortsätta kalla minipersonen i magen för ”han”, som vi egentligen har gjort sedan jag plussade på stickan en solig eftermiddag i februari.

Jag skulle ju självklart ha varit lika lycklig om barnet hade varit en flicka och huvudsaken var ju förstås att allt verkade vara bra med vår miniperson! Men det ger mig igen mer orsak att lita på min magkänsla, vilket jag alltid brukar göra.

Vecka 21: Redan halvvägs!

Idag var vi på rutinultraljudet. Jag har egentligen inte varit så nervös för den men stunderna innan var väldigt spännande. Trots att magen växer och babyn sparkar aktivt där inne kan man ju inte veta om det är något fel med utvecklingen. Men allt var jättebra och vi såg små minifötter och minifingrar och en miniperson som vi redan älskar mer än allt annat!

Barnmorskan skrev könet på en lapp så att vi får kolla lappen på tumanhand. Imorgon ska vi äta på en fin restaurang för att fira och öppna lappen. Så sjukt spännande att vi snart vet lite mer om vår miniperson!

Vecka 20

Vecka 20. Så konstigt att jag nu är halvvägs in i graviditeten? Jag tänker fortfarande att det är helt i början men så är det ju inte. På söndagen kände Daniel för första gången rörelser genom magen. Och trots att jag känner rörelser med jämna mellanrum blir jag alltid lika glad av dem. Mitt i ett tre timmars möte på jobbet kan den lilla plötsligt börja sparka och vara rastlös och så börjar jag le för mig själv när jag inser att det inte bara är jag; vi är ju två. Och samma händer när jag vaknar klockan fyra på natten och inte får sömn. Sedan börjar lillen göra kullerbyttor i magen och så är vi plötsligt två som inte får sömn. Så otroligt mysig känsla!

Men annars då? Jag märker att jag och min kropp verkligen behöver semester men ändå är det den kommande semestern som stressar mig. Det finns så mycket att göra på jobbet och de här senaste dagarna har jag haft hög puls och känt mig andfådd pga stress. Jag måste varva ner och tänka på hur dåligt det är med stress. Andas in, andas ut. Kanske jag borde börja meditera.

Varje helgdag under våren har jag jobbat in och så har jag även jobbat extra under vissa veckoslut så nu på fredagen får jag en ledig dag! Och imorgon efter jobbet åker vi till Tyskland. Det blir en lång dag men ändå så roligt att få se en ny stad och att umgås med svärföräldrarna.

Vecka 19

46,1 % av graviditeten är avklarad, så snart är jag halvvägs. Tiden gick verkligen som långsammast i början. Nu springer tiden iväg och magen den bara växer och växer!

På måndagen hade jag en läkartid och där lyssnade vi igen på babyns hjärtljud. Jag blir alltid lika glad! Och nu i skrivande stund ligger jag på sängen i Vichtis och känner hur det sparkas och härjas inne i magen. Jag började känna av rörelserna redan kring vecka 14-15 men i början var det svårt att avgöra om det faktiskt var rörelser eller inte. Och nu har rörelserna blivit allt tydligare för var dag som går. Om fjorton dagar får vi veta om det är en liten flicka eller en liten pojke som bor och växer inuti min mage. Så spännande!

Valpar!

Förra veckoslutet hängde jag med en massa olika hundar. Det bara blev så men vad är bättre än det? På lördagen hade jag ett fotouppdrag och fotade min mammas väninnas tre megastora hundar (ska visa på bloggen sen när jag har gått igenom bilderna) och på söndagen fick jag träffa min brors två nya hundvalpar. De hade skaffat hundarna dagen innan men man märkte att hundarna kände att det var deras hem. Så otroligt söta små filurer! Man blir ju bara så glad av små ljusröda valpmagar, valptassar och valpnosar.

Vecka 18

Mitt mående går verkligen i vågor nu! Ena dagen känner jag mig mer som mig själv och har energi och nästa dag somnar jag direkt klockan 18 efter att jag har kommit hem från jobbet och lider hela dagen av migrän. Den här veckan har jag haft ett par väldigt dåliga dagar men jag hoppas det snart håller på att vända. Det jobbiga är när man inte alls kan förutspå sitt mående. Det blir svårt att planera program då man inte vet när migränen eller illamåendet kommer.

Förra fredagen var vi hos rådgivningen och där fick vi höra hjärtslagen. Det var först svårt att hitta dem och då hann jag bli lite orolig. Men den lilla typen hade bara gömt sig bra och låg säkert och sov då det var så tidigt på morgonen. Om tre veckor blir det rutinultraljud! Jag är nog nu lite nervös inför det men det gäller ju bara att vara positiv och tänka att allt är bra.