Våren smyger sig fram. Riktigt långsamt och tyst, utdraget. Minusgrader på natten men en sol som värmer på dagen. I vår trädgård växer en ensam krokus. Snön smälter och man kan redan se gräset på vår gård. Snart, snart.
Jag skulle ha bloggat på söndagen, men under kvällen blev jag förkyld och hade inga krafter för något i ett par dagar. Nu hostar jag bara, men mår betydligt bättre.
Årets tionde vecka var en ganska vanlig vecka i mars. Vi jobbade, gick på dagis, lyxade till vardagen med en god pasta, firade kvinnodag, åkte till Ikea, pysslade, läste, lekte, åkte pulka, gick på promenader, njöt av solen, åkte till Hoplop med kompisar, korkade grillsäsongen och blev sjuka (än så länge bara jag).
Nu är vi redan i vecka 11 och jag känner mig hoppfull, även om det fortfarande är ganska kallt. Men ljuset! Det uppskattar man så otroligt mycket efter en såhär lång vinter.
Nu är vi äntligen inne i en vårmånad. Men det känns nog inte helt som vår, eftersom det varje dag kommer mer och mer snö. Den här vintern har varit så lång.
Men skönt att februari nu är slut. Om tre veckor tror jag det redan kan finnas knoppar i träden? Eller kanske det är för optimistiskt. Men om en månad är det ju redan påsk!
Vi har länge funderat på det och nu var det äntligen dags: det här året ska vi prova på hemstädning. Så fräscht det blev! Det var nog det bästa beslutet på länge. Varannan vecka kommer någon och dammsuger, tvättar golv och badrum, putsar damm och städar. Lyx!
I februari var Oliver sjuk två gånger. Först en vanlig förkylning och sedan magsjuka.. Det blev mycket Paw Patrol och pyssel här hemma.
Jag har aldrig besökt museum såhär många gånger på såhär kort tid som nu i år. En ny favorit syssla nu när vi har Museikort. WeeGee, Emma, Heureka, museo Leikki. Till näst ska det bli Kiasma och Naturhistoriska muséet.
Vi har också ätit en hel del ute på restaurang. Jag tänker mig att när det blir vår och sommar blir det också färre restaurangbesök. Det känns bara som att det inte finns så mycket annat att göra nu när vintern är så rekordlång. Så nu har det varit mycket restaurang, museum och lekrum i olika köpcentrum. Längtar efter grillmat på egen gård, ljusa kvällar på stranden och cykelturer i naturen.
Vi beställde hem lite grejer från Ikea. Så fina mönster och färger i Ikeas och Marimekkos nya kollektion.
Söndagar som innehåller goda luncher, playdates med nya vänner och goda bakelser är bra dagar. Nu har dessa två dagisbästisar anmälts till familjefotboll som börjar i maj och plötsligt känns våren lite, lite närmare.
Det är en vanlig sommardag i juli, mitt i semestertiderna. Vi har packat bilen full med saker för att kunna bo på holmen i en vecka. Med oss har vi allt det vi behöver; lakan, handdukar, vattendunkar, varma kläder, baddräkter, mat i mängder, vin, leksaker, böcker. Vi lastar väskorna från bilen till den lilla motorbåten som ska ta oss ut till holmen. Det är varmt och lite jobbigt med alla saker, men när vi har satt oss i motorbåten och känner den svalkande havsbrisen i håret, blundar jag och ler. Njuter. Havet glittrar när solstrålarna träffar ytan. Snart är vi framme.
Oliver vill köra båten. Det får han. Han sitter bredvid sin pappa och kramar hårt om ratten. Han ser så liten men ändå så stor ut. Han har ett viktigt uppdrag och en koncentrerad min. Mitt hår virvlar i vinden och slår knut på sig. Tänk att jag inte ens efter dessa 32 somrar har lärt mig att sätta fast håret när vi åker över till holmen. Efter bara tio minuter är vi framme. Daniel landar båten och jag hoppar över till de välbekanta klipporna. Hej igen, holmen. Jag har saknat dig.
Sedan fortsätter lastandet av saker. Snälla kusiner och släktingar kommer emot oss och vill hjälpa oss med våra väskor. Vi säger nej nej, det behövs inte. Men ändå får vi hjälp. Det bli några varv mellan båten och stugan. Jag håller Oliver i handen och tillsammans går vi över rötter, kottar och stenar. Vi hälsar på mostrar, hundar och kusiner. Alla är på holmen. Det känns som att vi har kommit hem. Vi vandrar upp längs klipporna, över stora rötter och slitna, små broar. När vi har kommit till högsta toppen stannar vi och blickar ut över havet. Min kropp fylls av glädje. Äntligen är vi här. Det doftar skärgård och hem.
De första timmarna går åt till att packa upp saker. Alla dessa saker. Behöver vi verkligen så mycket? Det är snacks, drickor, mat, allt man kan tänk sig att behöva under en vecka. Så att vi inte får skyndsamt bort. Ett varmt gult sken fyller vår stuga och jag tänker att jag är lyckligare här än någon annanstans. Daniel får göra en spindel-check i sovrummen och efter det kan jag bädda våra sängar. Vi grillar mat, öppnar en rosé och leker med bilar. Oliver är upprymd, ivrig. Han vill utforska stugan och efter det allt som finns på holmen. Jag vet att han älskar holmen lika mycket som jag, och jag blir så varm av den tanken. Jag hoppas han får växa upp här och skapa egna minnen här när han är vuxen.
På kvällen samlas hela släkten på berget. Alla har med sig vin och snacks. Det här är allas happy place, tänker jag. Alla vi som har vuxit upp här, eller gift sig in i släkten. Vi pratar och skrattar tills solen går ner, vi spelar brädspel med en bomullshimmel bakom oss och fåglarna ropar, som de alltid gör i skärgården. De där trygga ljuden som jag saknar resten av året. Här finns bara vi och skärgården. Inget annat.
Den här vintern är väldigt lång. Nu har snön kommit tillbaka för att stanna, tror jag. Tråkigt då man längtar efter våren, men roligt om man är 3 år och älskar snö. Förra lördagen hade vi en magisk vinterdag i Vanda. Vi åkte Stiga och åt raclette och fondue på kvällen hos Daniels pappa. Så gott!
Under veckan blir det inte så många vardagsbilder. Jag längtar efter inspirationen för att fota. Det var länge sedan jag kände den inspirationen. Men kanske det känns så varje vinter?
På fredagen firade vi vår gudsons födelsedag. Det var 10 barn under 5 år, men inte alls så kaotisk som man kanske kunde ha föreställt sig. Fint ordnat och riktigt mysigt med barnkalas!
Igår bestämde vi oss för att åka till Tripla. Där åt vi god lunch och sedan blev det spontanbesök till Hoplop. Oliver var så ivrig!
Idag åkte vi till min pappa för att äta napolitanska, hemlagade pizzor. Supergott! Oliver fick leka med sina kusiner och åka pulka på gården. Skönt med en söndag utan söndagsångest. Om 42 dagar är det vår! Det låter ju lite dystert. Men varje dag blir det lite ljusare.
Den här veckan kom snön tillbaka. Vackert, men jag skulle nog ha klarat mig utan snö. Jag hade redan hunnit få vårkänslor. Men det är ju trots allt ännu februari. Ändå njuter jag av att dagarna är längre och fåglarna kvittrar. Om ett par veckor är vi ju redan inne i en vårmånad!
Vi har länge talat om att vi gärna investerar i nordisk design och konst, nu när vi är vuxna. Så för ett par dagar sedan flyttade denna färgglada och söta Toikka-fågeln hem till oss.
Jag drömmer om örter, blommor och grönska i trädgården. Nu just ligger det ett tungt lager av blöt snö på gården, men alltid kan man planera och längta. Jag hoppas våra Rhododendron-buskar har överlevt denna vinter. Stackrarna fick en massa snö på sig nämligen.
Solen har tittat fram nu i några dagar och det gör mig så glad. Idag åkte jag till Plantagen och köpte större krukor för våra grönväxter, så att jag kan omplantera dem nu när ljuset har återvänt. Det är nog ännu lite för tidigt för förodling, men det var ändå roligt att lite planera vad för blommor och örter vi vill ha på vår gård denna vår.
Söndag igen! Veckorna går fort. Förra söndagen besökte vi Heureka. Vi blev positivt överraskade när vi märkte att vi kom gratis in med Museikortet. Så bra! Det fanns mycket spännande att se och röra. Oliver fick bygga en egen träbil, vi lärde oss om jordens katastrofer och om artificiell intelligens. Och Daniel cyklade på den där cykeln högt uppe på en lina. Det var ganska nostalgiskt att besöka Heureka, då man senast hade varit där som barn.
På jobbet går det också framåt. Det känns som att jag har jobbat där i flera år redan, trots att det bara varit en månad. En kväll hade vi AW med kollegorna och åt supergoda bagels på Yeastiboi. Måste gå dit snart igen!
En kväll fick jag lust att måla, så vi åkte till K-Rauta och köpte målfärg. Sedan målade jag två pallar i en ljuvlig pastellfärg!
Sedan hände det; årets första sjukstuga. Ändå ganska fint att vi klarade oss hela januari utan någon förkylning. Men andra februari blev Oliver sjuk och vi turades om att sköta honom medan vi jobbade. Och på fredagen kom min mamma och hjälpte oss. Nu hoppas jag vi hålls friska resten av månaden.
På lördagen åkte vi till Vichtis! Solen sken och det kändes som vår i luften. Vi höll oss för det mesta inomhus, pga Olivers snuva, men det var ändå härligt att kunna åka till stugan efter en så lång paus. Nästa gång vi kommer dit har kanske all snö och is smultit! Det ser jag fram emot.
Oliver fick leka med Daniels föräldrar medan vi badade i strandbastun. Jag vågade inte ta ett dopp, men det var ändå skönt att bada bastu. Veckorna kommer nog att gå fort och snart är det vår igen.
Idag har vi bakat muffinsar, målat bastun, lekt, sett på Paw Patrol och tvättat kläder. Ute snöar det och våren känns mer avlägsen än igår.
Är det bara jag eller har januari varit extralång i år? Eller kanske det känns så varje år. I år har januari varit ganska händelserik då jag ju började på ett nytt jobb vid årsskiftet. I mitt förra jobb var jag 100% på distans (kontoret var i Kuopio) och det var till slut en av orsakerna till att jag ville byta jobb. Jätteskönt att kunna jobba distans, men att aldrig riktigt träffa sitt team, aldrig kunna äta lunch med kollegor eller prata om annat än jobbsaker via Teams-möten blev till slut ganska tråkigt och ensamt. Jag är så nöjd att jag nu kan jobba tre dagar på kontor och två dagar hemma. Kontorsdagarna går åt till möten, planering och nu i början förstås till att lära sig. Och på distansdagarna får jag sedan gjort allt det som planerades i början av veckan. Mest produktiv är man ju ändå då man jobbar ostört hemifrån, men det behövs ändå en balans. Vi tillbringar ändå en så stor del av livet på jobbet, så då är det viktigt att man känner att man har ett team, kolleger och en bra samhörighet. Så känner jag nu.
Snart är januari slut. Januari har varit tidiga bussresor in till stan, möten och roliga projekt, dåliga nätter, mys i soffan efter dagis och jobb, bibbahäng, museibesök, vardag men också sköna helgdagar utan program, väldigt tidiga morgnar, vackra soluppgångar, luncher inne i stan, mänskliga arbetstider, nya bekantskaper, jobbresa till Borgå, familjetid och goda veckoslutsmiddagar.
En lördag i början av månaden fick Daniel och jag gå på lunch och bio. Viktigt med tumistid med jämna mellanrum. Vi såg ”A man called Otto” och tyckte om den.
Vi besökte museumet ”Leikki” som var väldigt bra! Och sedan var vi en dag och badade i simhallen nära oss. Mysigt!
Vi brukar gå och mata änderna som bor nära oss. En rolig programpunkt och änderna blir alltid så glada.
Solen!! Den har man inte sett så mycket av ännu i år. Men kvällarna börjar bli ljusare och det känns bra.
En söndag tillbringade vi nästan fyra timmar i Hoplop med Sonjas familj. Oliver fick det som födelsedagsgåva av dem och han älskade varje sekund. Det går inte en dag utan att han pratar om Hoplop efter besöket.
Tulpaner, sol och ljust ännu efter 16.30! Ljuvligt.
Det har blivit lite av en ny tradition att pyssla eller göra något kreativt tillsammans med Fia och Julia. På sommaren gick vi på en Paint & Friends kurs där man fick hämta med eget vin och sedan fick man tillgång till målfärger och målarverktyg, samt tips av en mer erfaren konstnär som hjälpte en med rätt teknik och val av färger och former. Och sedan fick man vara kreativ och måla, måla, måla. Det var jätteroligt! Och i december var det dags för en ny workshop! Fia hämtade med sig alla tillbehör och sedan lärde hon oss hur man stöper ljus.
Det var en del förberedelser och behövdes lite olika material, men det var ändå lättare än jag trodde att det skulle vara. Med oss var också Julias lilla hund Elsa. Hon är så söt och mänsklig. Ibland går hon på två tassar och ler! Väldigt personlig och gullig hund.
Vi drack skumpa, lyssnade på musik och babblade medan vi tillverkade färggranna ljus. Daniel och Oliver hade åkt till stugan, så vi fick ha huset för oss själva. Vi hade så roligt och tiden gick allt för fort. Plötsligt märkte vi att klockan var redan två på natten. Julia och Elsa tog en kort promenad hem till sig (de bor typ 10 minuters promenadavstånd från oss) och Fia, som bor i Borgå, blev övernatten. Så mysigt att nästa dag kunna vakna upp och äta frukost tillsammans. Det kändes nästan som när vi var små. Då övernattade vi väldigt ofta hos varandra och spelade playstation sent in till natten. Nostalgiskt!
Och åå ljusen! Så fina de blev. De såg nästan ut som godis. Vad för workshop ska vi prova på till näst?
Hej och gott nytt år! Det nya året har redan kommit igång och snart är det ju nästan februari. Jag har nu jobbat tre veckor på det nya jobbet och jag älskar det! Men nytt jobb och småbarnsliv är alltid utmanande att få ihop och ibland känns det som att det inte blir så mycket tid över till att koppla av och återhämta sig. Men det brukar ju alltid ta en stund att vänja sig vid något nytt. Bloggen har varit ganska bortglömd på sistone, men jag tycker om att blogga och att ha ett ställe där jag samlar bilder och minnen, så jag tänkte nu börja med ett nytt koncept där jag bloggar på söndagar. Får se hur länge det håller, men jag tänkte åtminstone prova. Det första söndagsinlägget tänkte jag att kunde handla om vår resa till Grekland!
I början av oktober flög vi till Kreta. Det var en väldigt bra idé att åka till värmen precis innan det blev mörkt och ruskigt i Finland. Det måste vi komma ihåg att göra i framtiden också.
När vi kom fram var det ganska stormigt och svalt, men efter två dagar blev det ljuvligt sommarväder. Inte för varmt, men ändå så att man riktigt njöt av solen och kunde simma i havet.
Sedan Oliver föddes har vi nu varit på två utlandsresor och det som man alltid kollar på när man bokar hotell, är att det finns en balkong eller ett annat rum, så att man kan umgås efter att Oliver har somnat kring 20-tiden.
Jag hade varit på Kreta ett par gånger som barn och det kändes nostalgiskt att vara där igen. Eftersom resan var utanför högsäsongen behövde vi inte trängas med en massa andra turister.
Ett annat önskemål gällande hotellet var definitivt lekrum eller lekplats. Det här hotellet hade ett par olika lekplatser, barnbassäng och lekrum. Lyxigt, tyckte Oliver.
Något som var ännu lyxigare var att vissa restauranger hade lekrum bredvid matbordet, så man kunde låta Oliver leka med alla nya leksaker, lära känna andra barn i hans ålder från både Sverige och Norge och så kunde vi äta i lugn och ro och prata med varandra. Win-win! Oliver fick flera nya internationella kompisar under den här resan.
Vi bodde på ett hotell med utsikt över havet och stranden! Det här var en vacker soluppgång. Då känns det inte så hemskt att bli uppväckt innan klockan sex.
Färggranna blommor och en känsla av sommar i oktober. Som pensionär vill jag nog bo i något varmt land.
Det är lite annorlunda att resa med ett litet barn, men verkligen inget jag skulle byta ut. Vi har hunnit resa mycket före Oliver kom, och kontrasten mellan dessa resor är stor, men ändå inte så stor som jag hade tänkt mig. Vi äter ändå ute på restaurang, åker på utflykter, utforskar staden, besöker museum och utställningar, umgås, spelar och skrattar. Men eftersom vi nu är tre, så funderar vi såklart på vad Oliver skulle tycka om och kombinerar alla våra önskemål. Vi letar kanske efter en restaurang med lekrum eller tar med oss leksaker, går på utställning där barn trivs och väljer hotell med lekplats. Det går hur bra som helst. Och det kommer nog en tid då vi kan resa till Tokyo, New York och Los Angeles igen. Nu just föredrar jag dessa resor där man njuter, ligger på stranden, äter glass och leker i solen.
Vintern kom tidigt i år. I november lade sig den första snön som ett mjukt duntäcke över hela Finland och vi fick njuta av en vacker vintervärld flera veckor före jul. Oliver och jag åkte till ett snöigt Ekenäs för en natt. Det ligger alltid en lite mystisk stämning över den här byn på vintern. Sommarstad, säger de flesta. Men jag föredrar Ekenäs under vintern.
I Ekenäs var jag nervös eftersom jag väntade på ett viktigt besked. Jag hade nämligen sökt nytt jobb och på måndagen skulle jag få veta om de hade valt mig eller någon annan. Bäst att hålla sig sysselsatt då man väntar på något stort. Vi gick på promenad i vackra Ekenäs.
Oliver älskar Ekenäs. Minst en gång i veckan pratar han om att han vill åka dit, till sin mimmi. Det känns alltid lika mysigt att åka på besök till henne. Hon lagar jättegod mat, leker med Oliver, har flera enorma bokhyllor som man kan låna böcker från och det bästa; hon låter mig sova på morgonen.
På kvällen bakade vi bullar. De blev jättegoda. Följande morgon fick vi plötsligt väldigt skyndsamt hem, eftersom jag på morgonen kände att jag nog sen ändå ville vara hemma när de skulle ringa till mig klockan 11. I bilen påväg hem kunde jag inte tänka på något annat än beskedet. Nervositeten fyllde min kropp. Vad om jag inte får det? Det kändes ju så rätt, som gjort för mig.
Klockan 11.01 ringde min telefon och jag fick höra de bästa orden på länge: ”Jag har goda nyheter; du gissar säkert vad jag ska berätta?”
Några dagar senare åkte jag för tredje gången in till kontoret mitt i Helsingors centrum. Den här gången var det inte för en intervju, utan för att skriva under mitt arbetskontrakt. Den andra januari börjar jag mitt drömjobb och jag har aldrig känt en likadan glädje och iver över ett jobb. Jag är så glad!
amanda sofia 