Det är fyra år sedan jag hörde din röst för första gången. Du var arg och tyckte det var för tidigt, trots att det hade gått tio dagar över det beräknade datumet. Det är fyra år sedan jag äntligen fick hålla dig i min famn. Efter en lång väntan var du äntligen här.
Åren flyger förbi och det går inte en dag då jag inte tänker på hur lycklig jag är över att få vara din mamma. Och att det var just du som föddes till oss den där kalla novemberdagen för fyra år sedan. De där första stunderna har fastnat i mitt minne som bilder ur en film. Årets första snöflingor som virvlar ner utanför sjukhusfönstret. Smärtan som dämpas direkt då jag får dig i min famn. Det där första skriket. Pyttesmå tår och fingrar. Lyckotårar. Lättnaden att det äntligen är förbi. Men också oron när de säger att allt inte är bra. Det är en del av vår berättelse, din och min. Om hur du fick din början. Det håller mig inte längre vaken om nätterna. Allt gick ju bra till slut. Och nu är vi här, fyra år senare. Du sitter bredvid mig och håller min hand. “Jag älskar dig mamma” säger du och kramar mig hårt. Tack, finaste Oliver. Grattis på 4-årsdagen!
Den här våren och försommaren har verkligen varit hektisk och ganska händelserik.
Förutom mycket nytt och stort på jobbet så har vi dessutom haft ovanligt mycket roligt program under veckosluten. En helg i maj åkte Daniel och jag till Långvik för lite tumistid. Vi satt länge och diskuterade och umgicks ostört, åt utsökta rätter och spelade roliga spel medan vi drack öl. Det känns viktigt att boka in tumistid också, eftersom det lätt faller bort i vardagen.
Vi alla älskar vår gård. Det har varit så fint att se hur årstiderna skiftar, hur blommorna börjar smyga fram från marken, höra hur humlorna surrar och att få vattna och vårda våra växter. Ännu också så lycklig över att vi flyttade hit till Esbo.
Några besök till Vichtis har vi också hunnit med. Båtutfärder, bastubad, grillmat, kvällsdopp i sjön. Saknar stuglivet!
Filmkväll med snacks! Att ha filmkväll med Oliver är något jag längtat efter sedan (och innan) han föddes. Vi brukar ta grönsaker, dipp och saft och se på Cars eller Paw Patrol filmen. Så mysigt! Jag ser också så mycket fram emot att kunna gå på bio med honom. Men tror det får vänta ett par år ännu!
Försommarens höjdpunkt var Tessis och Rikis bröllop! Så lycklig över att de har hittat varandra. Och så lycklig över att ha en vän som Tessi i mitt liv! ❤️ Ett ljuvlig sommarbröllop.
Vi festade loss och när festen tog slut tog vi taxi till hotellet och fick äta hotellfrukost följande morgon. Gott!
I juni firade vi också min svärfar som fyllde 70 år! Vi blev bjudna på utsökt middag, som vanligt.
16.6 firade vi bröllopsdag i skärgården. Årets första ordentliga besök till holmen!
Sedan kom midsommaren. Hur kan vi redan vara halvvägs in i sommaren? Nu ska vi njuta!! Vi firade midsommar på holmen med kusiner och hundar. God mat och roligt sällskap! Sena kväller och ljusa nätter. Tidiga morgnar men mycket skratt.
I dag är det prick 5 år sedan vi gifte oss! Det känns som igår, men ändå har det hunnit hända så mycket under de senaste fem åren. Vi har flyttat två gånger, fått nya jobb, rest till många nya ställen och det största så klart; blivit föräldrar. Jag är så lycklig över att det är just Daniel jag får dela mitt liv med.
Jag blir så glad och varm när jag tittar på bilder från vårt bröllop. Den roligaste dagen i mitt liv! Att få fira kärleken tillsammans med sin familj och alla vänner; världens bästa uppfinning. Om jag någonsin skulle bli fast i en loop som i Groundhog day, så skulle det här definitivt vara en dag jag skulle kunna uppleva om och om igen.
Jag älskar mitt jobb, men jag märker nu att jag börjar vara redo för semester. Det hjälper inte direkt heller att vi har nu någon fas då vi vaknar 4-5 tiden varje morgon med uppvak mitt i natten. Om det är något man har lärt sig under de här 3,5 åren som förälder är det att allt går i faser och fastän man sover dåligt en vecka, så plötsligt vänder det och man får sova hela nätter igen. Så det lönar sig inte att bli orolig eller tänka att man aldrig kommer att få sova igen. Även om det mitt i natten, i stunden, är svårt att komma ihåg.
Veckorna går som vanligt fort. Syrenen har redan blommat och allt det där ljusgröna, nya har börjat bli mörkare och fylligare. Försommar blir till midsommar och nu är det inte länge kvar till semestern. Egentligen njuter jag också av den här tiden, när hela semestern och sommaren är framför en. Allt går sen ändå så fort, så det lönar sig att ta vara på allt när man kan! Och det här är nog första året som jag inte går omkring och bara väntar på att få vara ledig. Så kan det gå också; man kan faktiskt älska sitt jobb. Men ändå tror jag både min kropp och hjärna behöver lite paus, lite semester. Det ska bli skönt.
Vi har hunnit tillbringa några veckoslut i Vichtis. Och nu i skrivande stund sitter jag och blickar ut över havet i Porkala. Ljuvligt att vara här igen.
Veckorna springer iväg och om en vecka är det redan juni. Det blev en lång bloggpaus som började då jag insjuknade i corona i slutet av mars. Men eftersom min svärmor undrade så snällt vad som riktigt hände med mitt söndagsbloggande, kände jag att det var dags för en liten uppdatering här. Jag tror inte jag längre binder mig till att blogga varje söndag, men jag försöker titta in då och då. Det har samlats en hel del bilder i min telefon, men jag tänkte att jag börjar med att berätta om ett otroligt lyckat bröllop vi fick ta del av för ett par veckor sedan.
Lördagen den 13.5 var det Petros och Michelles stora dag! Solen värmde och det kändes som årets första riktigt soliga och varma vårdag. Vilken tur med vädret de hade! Daniel och jag klädde oss i blåa finkläder (det var inte meningen att vi skulle matcha, men så kan det gå) och tog bilen in till Helsingfors. Vi förde våra saker till Sokos Hotel Vaakuna, var vi träffade Sonja och Joni. Vi hade alla lämnat våra barn hos sina morföräldrar och checkade in på hotell! En så perfekt idé.
Brudparet hade ordnat transport från Helsingfors in till Borgå, där vigseln ägde rum. Wow en så vacker vigsel! När en av våra vänner sjöng Bo Kaspers Orkester – Paradiset (som vi också hade som vår första dans på vårt bröllop) kunde jag inte låta bli att gråta.
Allt var så genomtänkt på bröllopet och vi fick alla åka busstransport från kyrkan till festlokalen! Sån lyx att bara få njuta av dagen utan att behöva tänka på hur man ska förflytta sig till nästa plats.
Väl framme fick vi igen beundra hur välordnat allt var. Så genomtänkt in i minsta detalj. Och festlokalen var så prydligt dekorerad.
Maten var perfekt!! Jag blir hungrig bara jag tänker på vad som serverades där.
Och vårt bordssällskap kunde man inte heller klaga på. Vi skrattade genom hela kvällen. Det kändes som att vi slungades många, många år tillbaka i tiden. Det var skratt, skumpa, dans, drinkar, vänner man inte sett på evigheter. En sån otroligt bra stämning. Och det är också något speciellt med att gå på barndomsvänner bröllop. Petro och jag lärde känna varandra redan på första klassen i lågstadiet och hon är egentligen min äldsta vän. Det kändes så fint att få delta i hennes stora dag.
Solnedgångsbilder med bästisen ❤️
Så mycket kärlek, värme, glädje i en dag! Bäst, bäst, bäst.
Jag hade tänkt skriva om hur ljuvligt det känns med vår i luften. Men idag när jag vaknade och tittade ut såg jag ett helt nytt lager av snö i vår trädgård. Och snöflingorna fortsätter att dala ner. Nå, vid det här skedet borde man ju vara van vid det. Det händer ju varje år att man är säker på att våren äntligen har kommit, men sedan blir det plötsligt vinter igen.
I trädgården växer små krokusar och ännu igår var gården äntligen fri från all snö. Ibland känns det som att det tar för länge för våren att komma, men samtidigt är det ju ganska fint att ha hela våren framför sig. Fågelkvitter, knoppar i träden, solen som värmer, ljusa kvällar och morgnar. Allt det kommer snart.
Förra lördagen åkte vi ganska spontant till Tallinn. Det kändes som vår där. Tulpanerna var framme och det fanns ingen snö någonstans. Vi var inte så länge iland den här gången, bara ett par timmar. Men vi tänkte att vi kanske skulle åka dit på sommaren igen. Det går ändå så snabbt och enkelt.
Den här gången hann vi inte gå till Telliskivi, men det är nog området man ska besöka om man åker till Tallinn.
I Tallinn lekte vi i lekparker, åt glass på café, gick omkring i gamla stan och i några butiker. Sedan åkte vi tillbaka med färjan igen och var hemma redan 19-tiden. En fin liten kryssning.
På söndagen åkte vi in till Helsingfors, var vi träffade min pappa och Marita. Vi skulle nämligen gå på museum med dem! Den här gången blev det Naturhistoriska museumet. Charmig byggnad och spännande med olika, stora djur. Oliver hade väldigt skyndsamt igenom museumet och hade inte riktigt ro att stanna och titta på djuren. Som tur hade vi alla museikort, så det var okej att det inte blev ett så jättelångt besök. Efter museumet gick vi till Story för att äta lunch och sedan ännu på kaffe och efterrätt till ett café. En väldigt trevlig söndag.
Våren smyger sig fram. Riktigt långsamt och tyst, utdraget. Minusgrader på natten men en sol som värmer på dagen. I vår trädgård växer en ensam krokus. Snön smälter och man kan redan se gräset på vår gård. Snart, snart.
Jag skulle ha bloggat på söndagen, men under kvällen blev jag förkyld och hade inga krafter för något i ett par dagar. Nu hostar jag bara, men mår betydligt bättre.
Årets tionde vecka var en ganska vanlig vecka i mars. Vi jobbade, gick på dagis, lyxade till vardagen med en god pasta, firade kvinnodag, åkte till Ikea, pysslade, läste, lekte, åkte pulka, gick på promenader, njöt av solen, åkte till Hoplop med kompisar, korkade grillsäsongen och blev sjuka (än så länge bara jag).
Nu är vi redan i vecka 11 och jag känner mig hoppfull, även om det fortfarande är ganska kallt. Men ljuset! Det uppskattar man så otroligt mycket efter en såhär lång vinter.
Nu är vi äntligen inne i en vårmånad. Men det känns nog inte helt som vår, eftersom det varje dag kommer mer och mer snö. Den här vintern har varit så lång.
Men skönt att februari nu är slut. Om tre veckor tror jag det redan kan finnas knoppar i träden? Eller kanske det är för optimistiskt. Men om en månad är det ju redan påsk!
Vi har länge funderat på det och nu var det äntligen dags: det här året ska vi prova på hemstädning. Så fräscht det blev! Det var nog det bästa beslutet på länge. Varannan vecka kommer någon och dammsuger, tvättar golv och badrum, putsar damm och städar. Lyx!
I februari var Oliver sjuk två gånger. Först en vanlig förkylning och sedan magsjuka.. Det blev mycket Paw Patrol och pyssel här hemma.
Jag har aldrig besökt museum såhär många gånger på såhär kort tid som nu i år. En ny favorit syssla nu när vi har Museikort. WeeGee, Emma, Heureka, museo Leikki. Till näst ska det bli Kiasma och Naturhistoriska muséet.
Vi har också ätit en hel del ute på restaurang. Jag tänker mig att när det blir vår och sommar blir det också färre restaurangbesök. Det känns bara som att det inte finns så mycket annat att göra nu när vintern är så rekordlång. Så nu har det varit mycket restaurang, museum och lekrum i olika köpcentrum. Längtar efter grillmat på egen gård, ljusa kvällar på stranden och cykelturer i naturen.
Vi beställde hem lite grejer från Ikea. Så fina mönster och färger i Ikeas och Marimekkos nya kollektion.
Söndagar som innehåller goda luncher, playdates med nya vänner och goda bakelser är bra dagar. Nu har dessa två dagisbästisar anmälts till familjefotboll som börjar i maj och plötsligt känns våren lite, lite närmare.
Det är en vanlig sommardag i juli, mitt i semestertiderna. Vi har packat bilen full med saker för att kunna bo på holmen i en vecka. Med oss har vi allt det vi behöver; lakan, handdukar, vattendunkar, varma kläder, baddräkter, mat i mängder, vin, leksaker, böcker. Vi lastar väskorna från bilen till den lilla motorbåten som ska ta oss ut till holmen. Det är varmt och lite jobbigt med alla saker, men när vi har satt oss i motorbåten och känner den svalkande havsbrisen i håret, blundar jag och ler. Njuter. Havet glittrar när solstrålarna träffar ytan. Snart är vi framme.
Oliver vill köra båten. Det får han. Han sitter bredvid sin pappa och kramar hårt om ratten. Han ser så liten men ändå så stor ut. Han har ett viktigt uppdrag och en koncentrerad min. Mitt hår virvlar i vinden och slår knut på sig. Tänk att jag inte ens efter dessa 32 somrar har lärt mig att sätta fast håret när vi åker över till holmen. Efter bara tio minuter är vi framme. Daniel landar båten och jag hoppar över till de välbekanta klipporna. Hej igen, holmen. Jag har saknat dig.
Sedan fortsätter lastandet av saker. Snälla kusiner och släktingar kommer emot oss och vill hjälpa oss med våra väskor. Vi säger nej nej, det behövs inte. Men ändå får vi hjälp. Det bli några varv mellan båten och stugan. Jag håller Oliver i handen och tillsammans går vi över rötter, kottar och stenar. Vi hälsar på mostrar, hundar och kusiner. Alla är på holmen. Det känns som att vi har kommit hem. Vi vandrar upp längs klipporna, över stora rötter och slitna, små broar. När vi har kommit till högsta toppen stannar vi och blickar ut över havet. Min kropp fylls av glädje. Äntligen är vi här. Det doftar skärgård och hem.
De första timmarna går åt till att packa upp saker. Alla dessa saker. Behöver vi verkligen så mycket? Det är snacks, drickor, mat, allt man kan tänk sig att behöva under en vecka. Så att vi inte får skyndsamt bort. Ett varmt gult sken fyller vår stuga och jag tänker att jag är lyckligare här än någon annanstans. Daniel får göra en spindel-check i sovrummen och efter det kan jag bädda våra sängar. Vi grillar mat, öppnar en rosé och leker med bilar. Oliver är upprymd, ivrig. Han vill utforska stugan och efter det allt som finns på holmen. Jag vet att han älskar holmen lika mycket som jag, och jag blir så varm av den tanken. Jag hoppas han får växa upp här och skapa egna minnen här när han är vuxen.
På kvällen samlas hela släkten på berget. Alla har med sig vin och snacks. Det här är allas happy place, tänker jag. Alla vi som har vuxit upp här, eller gift sig in i släkten. Vi pratar och skrattar tills solen går ner, vi spelar brädspel med en bomullshimmel bakom oss och fåglarna ropar, som de alltid gör i skärgården. De där trygga ljuden som jag saknar resten av året. Här finns bara vi och skärgården. Inget annat.
Den här vintern är väldigt lång. Nu har snön kommit tillbaka för att stanna, tror jag. Tråkigt då man längtar efter våren, men roligt om man är 3 år och älskar snö. Förra lördagen hade vi en magisk vinterdag i Vanda. Vi åkte Stiga och åt raclette och fondue på kvällen hos Daniels pappa. Så gott!
Under veckan blir det inte så många vardagsbilder. Jag längtar efter inspirationen för att fota. Det var länge sedan jag kände den inspirationen. Men kanske det känns så varje vinter?
På fredagen firade vi vår gudsons födelsedag. Det var 10 barn under 5 år, men inte alls så kaotisk som man kanske kunde ha föreställt sig. Fint ordnat och riktigt mysigt med barnkalas!
Igår bestämde vi oss för att åka till Tripla. Där åt vi god lunch och sedan blev det spontanbesök till Hoplop. Oliver var så ivrig!
Idag åkte vi till min pappa för att äta napolitanska, hemlagade pizzor. Supergott! Oliver fick leka med sina kusiner och åka pulka på gården. Skönt med en söndag utan söndagsångest. Om 42 dagar är det vår! Det låter ju lite dystert. Men varje dag blir det lite ljusare.
amanda sofia 