Holmen och nätterna

Den här sommaren har vi haft möjlighet att vara på holmen i två veckor! Jag kommer alltid att minnas Olivers första sommar i skärgården. Förra veckan var vi hela veckan där. Trots att vädret inte var det bästa så skapade vi så många fina minnen tillsammans. Vi badade bastu, eldade i stugan, simmade, läste mycket och tog tupplurer. Så avkopplande och skönt!

Dessutom sov Oliver i sitt eget rum och vi blev av med en matstund på morgonnatten. Så nu dricker han mjölk ungefär 23-tiden och nästa gång först på morgonen. Ännu är det en bit kvar till hela nätter (kommer de någonsin?) men man måste också vara tacksam för dessa små framsteg!

En date i månaden

Vi hann vara tio år tillsammans med Daniel innan vi skaffade barn. Jag minns att jag var lite orolig att något skulle förändras, eftersom jag var så nöjd med vårt liv just då. Vi bodde centralt, åt ofta ute på restaurang, gick spontant på bio när vi fick lust (väldigt ofta) och reste så mycket vi kunde. Jag minns att många sade att det inte behöver ändras bara för att man får barn. Men det är klart det till en viss grad gör det. Och speciellt till en början. Det blir kanske inte lika spontant och man måste planera mera än förr, men jag skulle nog säga att coronan har varit större orsak till att vi inte har levt som förut än att vi har fått ett barn. Vår resa till Grekland blev ju avbokad, biosalongerna stängdes och man kunde inte gå ut och äta på hela våren.

När Oliver föddes bestämde vi med Daniel att vi skulle försöka gå på date åtminstone en gång i månaden. I december, januari och februari gick vi på bio och brunch varje månad. Sen kom coronan. Så nu var det äntligen dags för vår date! Vi förde Oliver till Daniels mamma och styvfar, hoppade i båten och körde till en restaurang. Det var så roligt att sitta och umgås och prata, planera och skratta som alltid förut. Mycket viktigt med tid på tumanhand! Det var nog en av sommarens bästa dagar.

I skärgården med en baby

Jag har själv varit fem månader gammal då jag besökte skärgården för första gången. I trettio år har jag alltså tillbringat somrarna på vår holme. Så det kändes väldigt naturligt att ta med Oliver till holmen den här sommaren. Först var jag nog en aning nervös; hur skulle det gå utan rinnande vatten och vad skulle vi göra när han lär sig att krypa på klipporna?

Men allt gick hur bra som helst. Det är en ca 10 minuters båtfärd från hamnen till vår holme. Oliver tyckte det var mycket spännande med vågor och vind. Då var det viktigt med solglasögon, solhatt och flytväst. En gång somnade han faktiskt i min famn under den korta båtfärden. Jag antar att det var något med det stadiga brummandet från motorn och det trygga guppandet på vågorna som sövde ner honom.

Första gången hade vi med oss vagnen till holmen. Det kändes nog absurt eftersom holmen ju består av klippor och den är inte riktigt lämpad för några vagnpromenader. Men han sov då sin dagssömn i den, så den var verkligen viktig. Nu packade vi inte ens med vagnen, eftersom han har lärt sig att sova i sin resesäng på dagarna.

Det som har varit en aning besvärligt är mjölken. Det går ännu ungefär 600 ml mjölk per dag åt Oliver, så vi har med oss fem flaskor. Vi måste såklart diska flaskorna noggrant varje morgon och på en holme utan rinnande vatten blir det lite jobbigt. Jag hade antagligen stressat mer om Oliver hade varit mindre, men nu då han ändå äter riktig mat och får i sig smuts från golv och leksaker, så är jag inte helt hysterisk om den saken. Det hade nog varit mer stressigt att åka till holmen med en baby under 6 månader, tror jag. Men verkligen inte omöjligt!

Det som säkert också skulle vara bra att ha är nog en bärsele. Vi har ingen, så vi måste bära honom i famnen när vi går ute, vilket kan bli tungt då tyngden inte fördelar sig jämnt på kroppen.

Igår fick Oliver komma med in till bastun för första gången. I Vichtis har han varit inne med oss i några sekunder, men nu fick han bada i sitt badkar på golvet. Han var riktigt ivrig och klappade till och med i händerna!

Det är så roligt att se hur han njuter av både stug- och skärgårdslivet. Jag hoppas han får lika många fina barndomsminnen från skärgården som jag själv har.

Hur vi sover nu

När jag tänker på hur mycket sömnbrist kan påverka människans hjärna och kropp blir jag stressad. Kan det ha långvariga konsekvenser att man i över ett år bara sovit max 5 timmar i sträck? Eller är människan ändå så anpassningsbar att allt blir normalt när man sedan äntligen får sova en hel natts sömn igen?

Jag läste inlägget jag skrev i februari om hur vi sover. Här är inlägget. Då var Oliver 3 månader gammal och jag vaknade med ca 1-2 timmars mellanrum för att amma honom. Nu är Oliver 8 månader och nätterna har förbättrats. Jag låter kanske vidskeplig, men varje gång jag har sagt att nu har nätterna varit bra, så då har det vänt och blivit dåligt. Men med en förbättring menar jag att vi inte vaknar med en timmes mellanrum mer. Nätterna är fortfarande besvärliga, men mycket bättre än förr.

Såhär ser Olivers rytm ut nu:

  • 7.30 Vaknar Oliver
  • 7.30-8 Gröt, 100 ml mjölk
  • 10-11.45 Dagssömn
  • 12 Lunch, 100 ml mjölk
  • 14 Mellanmål
  • 14.45-16 Dagssömn
  • 16.30-17 Middag, 100 ml mjölk
  • 18.30 Gröt, 200 ml mjölk
  • 19.00 Kvällssaga, pyjamas på och läggdags
  • ca 23-00 mjölk
  • ca 4-5 mjölk

Jag är så nöjd att vi nu har fått en rytm. Det har underlättat allas liv och jag tror det har en stor inverkan på att nattsömnen har förbättrats. Den största skillnaden var när han äntligen började sova dagssömnen inomhus i sin säng. Det hände för ungefär en månad sedan. Då blev hans dagssömn från 30 minuter till 1,5 timme! Både den första och den andra dagssömnen är ofta kring en timme. Tidigare sov han alltså bara i vagnen.

Det som också har hjälpt min ork är att vi har börjat ge ersättning på natten. Jag har slutat amma helt och hållet för ett par veckor sedan. Eftersom Daniel nu är pappaledig (han använder nu sina tre veckor) har han möjlighet att mata Oliver på natten, vilket har varit skönt. Jag vaknar nog ändå alltid till varje ljud och har svårt att somna om, men det är ändå en stor skillnad på att sätta sig upp i sängen och börja amma flera gånger i natten.

Nu när vi är på holmen har vi provat att ha Olivers säng i ett skilt rum. Vår stuga här på holmen har alltså tre små sovrum bredvid varandra. Vi har båda dörrarna öppna, så vi hör honom ändå trots att vi sover i ett skilt rum. Jag vaknar ibland till hans små ljud, men det känns ändå såhär efter två nätter att jag sover bättre när han inte sover helt bredvid oss. Vi får väl se hur det går sen när vi flyttar hem igen! Hans rum är ganska långt borta från vårt rum, så att springa dit flera gånger under natten för att ge mjölk och trösta honom lockar inte precis. Men kanske vi snart slutar med att ge mjölk på natten?

Ett dygn med bästa vänner

För jämnt en vecka sedan fick vi vänner på besök! Sonja, Joni och deras son Elliot kom till oss över natten. Daniels föräldrar var snälla och gjorde en house swap med oss. De övernattade en natt i vår lilla stuga, så att vi kunde sova i samma hus med våra gäster.

När gästerna kom sov Oliver sin första dagssömn. Vi fick istället hänga på terrassen med vår gudson och hans föräldrar. Lite tapas och rosa champagne måste vi ju njuta av till ära av att vi alla var samlade.

När Oliver vaknade fick små pojkarna bekanta sig med varandra. På grund av coronan har vi ju inte alls träffats som förut, så det kändes viktigt att få hänga ett helt dygn tillsammans. Oliver tyckte det var så roligt att följa med vad den 9-månader äldre kompisen höll på med och så var han väldigt bekväm i sina gudföräldrars sällskap. Det kändes nästan som om han skulle komma ihåg dem trots den långa pausen.

Det var också ljuvligt att se gudsonen Elliot, som hade vuxit och utvecklats så mycket på den senaste tiden!

Daniel ansvarade för maten (som vanligt) och han kockade en lyxig måltid till oss. Vi åt grillad lax, safranrisotto, majs, zuccini, grillad vårlök och en vattenmelonssallad med fetaost. Mycket gott!

Kring 19 var det dags för pojkarna att lägga sig. Oliver sov första gången i sin resesäng och till vår förvåning gick det helt bra. Fördelen med resesängen är att han inte kan slänga sina nappar mitt i natten eller slå sitt huvud i spjälorna. Nackdelen är att den är väldigt låg, så när han vaknar på natten måste man hänga över kanten för att lägga handen på honom.

När pojkarna hade somnat kunde vi alla äntligen pusta ut, ta en drink och verkligen lyssna och prata med varandra. Utanför huset var det storm med ösregn och hagel, men plötsligt sken solen och himlen pryddes av en vacker och tydlig regnbåge.

Jag ansvarade för efterrätten och det fick bli en ostkaka med vitchoklad och blåbär plockade från gården. Vi satt uppe till midnatt och talade om allt och inget. En perfekt kväll!

Följande morgon blev det frukost och lek tills våra gäster tackade för sig och åkte hem. Vi ska definitivt göra om det! Man får så mycket energi av att hänga ett dygn med sina kompisar.

Det ska bli spännande att se dessa två växa upp tillsammans! Jag är så glad att vi fick barn såhär nära varandra. De kommer att ha mycket glädje av varandra hela livet igenom tror jag.

Efter ett roligt dygn uppe i stora huset var det dags att flytta tillbaka till vår stuga!

På golfbanan med en baby

Förra veckan var vi på golfbanan med mina svärföräldrar. Det kändes först som en främmande tanke att ta med barnvagnen och en 8-månaders baby till golfbanan. Men min svärmor ringde till Hillside Golf för att kolla om det var okej för dem, vilket det var. Jag har förstått att vissa golfklubbar inte tillåter barnvagnar på golfbanan, men som tur gjorde Hillside det. Det finns ju klart alltid en risk att bollen skulle kunna komma på en, men Oliver var hela tiden inne i sin vagn som hade skydd och det var inte så många som spelade just då.

Oliver tyckte det var så roligt att följa med. Han skrattade högt varje gång någon slog bollen. Det måste ha sett komiskt ut när vuxna står allvarliga och koncentrerade och sedan svingar de plötsligt hela kroppen och en liten boll flyger iväg tvärs över gräsmattan. En helt ny och spännande upplevelse för honom. Mitt sällskap spelade en bana som hade 9 hål och det var just lämpligt för Oliver. Om det skulle ha varit 18 hål skulle han kanske inte ha orkat. 9 hål tog ungefär två timmar! Så medan de andra spelade följde jag med och skuffade på Oliver i sin vagn och njöt av de fina vyerna.

Makrofotografering

Det är något så avkopplande och tillfredsställande med makrofotografering. Jag skulle nog säga att det är min favorit fotograferingsstil. Det är nog lite som att plocka bär eller svamp; man går i naturen och letar ständigt efter nästa objekt att fota. Och det är beroendeframkallande. När man fotar närbilder skapar man verkligen bilden, eftersom allt är precis som vanligt, men man bara letar efter rätt vinkel, färg, form, motiv. Jag skulle säkert kunna tillbringa timmar i naturen och bara söka efter nästa bild, och nästa och nästa..

Nuförtiden när jag får tid för mig själv väljer jag antingen skrivande eller fotande. Det känns alltid till en början lite kämpigt. Hjärnan känns trög och tröttheten försöker ta över. Men sedan går jag ut, klickar några bilder och kommer in i ett harmonisk lugn. Skrivandet kräver mycket mer så det kan jag nog erkänna att jag inte gjort så mycket. Jag försöker skriva tre sidor för hand nästan varje dag. Det för kanske inte mitt romanprojekt framåt, men det har säkert ändå en positiv inverkan på både kreativiteten och orken. Men man måste också vara snäll mot sig själv och låta huvudet och kroppen vila när nätterna fortfarande är så jobbiga.

Höst i juli och jobbiga faser

Solen skiner nu äntligen och jag hoppas att sommarvädret nu fortsätter. Det kändes inte alls mysigt med höststorm och regn i början av juli. Men om man ska tro väderleksrapporten ser det ju lovande ut!

Vi har nu igen haft program nästan varje dag. Det har varit så roligt att träffa människor men Oliver har nu de senaste dagarna varit på riktigt dåligt humör. Han är vanligtvis väldigt glad och nöjd, men har helt tydligt någon fas på gång. Han provar kanske lite sin makt och försöker bestämma och kommendera. Kan så små redan komma i trotsålder? Jobbigt är det. Men kanske det bara är en fas och snart blir allt normalt igen?

Innan läggdags läste Daniel en fotobok som jag gett till honom som bröllopsdagsgåva. Oliver var mycket fascinerad av vår Japanresa.

I morfars famn lugnade sig Oliver äntligen. Min pappa hade köpt någon rolig trumma som de provade tillsammans. Bra att det finns andra famnar att lugna sig i när inget riktigt duger.

Semesterdagar

Dagarna springer iväg och vi njuter av semestern. Det är klart en stor skillnad på semester nu och före barn, men ändå skönt att vara två som vaktar att Oliver inte drar i sladdar eller sätter fingrarna i något eluttag.

Förra veckan besökte vi Sonja, Joni och gudsonen Elliot. Det var så roligt att se dem efter en så lång paus! Nu när vi bor här i Vichtis är det inte lika lätt att träffas spontant på en promenad eller kaffe. Men som tur kommer de hit på besök snart!

Förra veckan hann vi också åka till Daniels gudfar som bor i ett så förtjusande och idylliskt trähus. Nästa gång måste jag ta kameran med! Vi blev bjudna på en jättegod paj och glass med jordgubbar. Det har blivit en tradition att åka dit med båt, men nu hade de lovat regn så vi tog bilen. Men roligt att han bor nära Vichtis!

Annars har vi badat bastu nästan varje kväll, läst böcker, spelat kortspel, lagat och ätit god mat, plockat blommor, lyssnat på regn och ropat ”nej!” till Oliver när han skyndat till ställen han inte får ta sig till. Skönt med semester!