Sista veckan på Drumsö

Åh plötsligt blev det sommar på en dag! Nu inleder vi sista veckan här på Drumsö. Vi bor i ett flyttkaos med lådor som man går omkring och snubblar på. Lite jobbigt med en baby som ålar sig framåt och ska se på och röra i allting han hittar. Men om en vecka bor vi redan i stugan! Och det känns som att sommaren nu äntligen, äntligen är här.

Pioner och andungar

Pionerna på fönsterbrädet är något av de vackraste just nu. Jag fick dem som namnsdagsgåva av Daniel!

Nu är det bara elva dagar tills vi flyttar härifrån. Det är tillfälligt, men ändå känns det tråkigt. Jag älskar ju den här ön och det känns sorgligt att lämna den nu när det håller på att bli sommar. Men när vi flyttar tillbaka i augusti har vi ett nytt kök och ett nytt badrum!

På måndagen när jag kom hem från en promenad möttes jag av en kvackande and i trappan. Det var så absurt och oväntat. Sedan hördes ett gulligt pipande ljud och en liten söt ankunge hoppade fram bakom knuten. Mamman verkade lite stressad och hittade inte ut. Jag öppnade dörren och gick åt sidan så att de skulle komma förbi mig. De försökte hoppa upp för trappan och yrade framför hissdörren. Till slut kom Daniel och bar upp vagnen och Oliver som låg där inne. Efter många om och men fick vi fåglarna ut till gården. Men efter en kvart hörde Daniel smått pip från trappan. Han gick och kollade och märkte att det fanns flera ungar som hade fallit in i ett hål i trappan! En av männen som renoverar i huset bar ut ungarna till mamman. Så det blev ändå ett lyckligt slut. Stackars ankmamma som säkert undrade var hennes ungar var och hur hon skulle få dem tillbaka!

Äppelpaj

Daniel bakade en jättegod äppelpaj för att lindra söndagsångesten. Egentligen har jag nog ingen söndagsångest (är ju dessutom föräldraledig) men klart jag hellre väljer att fortsätta ha veckoslut så att båda är lediga OCH så att tystnaden skulle fortsätta här hemma, dvs. inga oljud från bygget. Men om två veckor flyttar vi ut till landet där vi bor mitt i naturen med vy över sjön. Där vi grillar våra middagar och kan ta ett morgondopp varje morgon. Där det enda brummande ljudet kommer från enstaka båtar som kör förbi.

Klagobloggen

Var är det sköna, varma vårvädret som vi brukar få njuta av i maj? Tidigare år har man gått barbent ute i slutet av maj, men nu känns det omöjligt. Ena dagen snöar det och andra dagen regnar det.

Vi lever nu just i en ganska intressant och lite jobbig tid om man får klaga (vilket man får, för det här är ju min blogg). Det är rörrenovering i hela huset och rakt utanför fönstret står gubbarna och röker och har oljud. Borrljudet dånar i hela lägenheten och Oliver blir skrämd av de höga ljuden. Det betyder att jag hela tiden behöver bära omkring på honom och får alltså ingenting gjort (för att inte tala om någon egentid). Det som behöver göras är att tömma köket och tamburen och att packa, eftersom tiden springer iväg och snart är det dags för oss att flytta ut från den här lägenheten. På grund av oljuden kan Oliver då såklart inte sova ute på vår balkong eller inne i lägenheten. Så tre gånger om dagen måste man gå ut på promenad. Om det skulle vara varmt och soligt hade det ju inte varit något problem, men i ösregn och snöslask är det inte lika mysigt. Som tur kan man nuförtiden träffa någon kompis och gå tillsammans ute på promenad – det hjälper till humöret! Men det jobbiga med att gå på promenad med Oliver är att han sover bara 30 minuter. Alltid! På balkongen kan han ibland sova 1,5-2 timmar, men av någon anledning vaknar han alltid efter 30 minuter då vi är på promenad. Och då han sovit så lite är han också på ganska dåligt humör under dagen och har kort stubin (vem har nu inte det med den här sömnbristen?). Och nätterna är som vanligt hackiga. Usch så mycket klagomål det nu kom i ett inlägg, men ibland hjälper det att skriva av sig och tycka synd om sig själv. Och nu när jag fått spytt ut alla klagomål så kan jag igen fokusera framåt. Snart är ju sommaren här! Väl?

För att det inte ska bli för deppigt att läsa fyller jag inlägget med vackra, ljusröda blommor. Det blir nog bra.

Min första morsdag

Igår firade vi min första morsdag som mamma. Det kändes så fint och stort. Jag kommer alltid att minnas den dagen. Den började såklart med sovmorgon! Halv nie steg jag ändå upp för att jag hörde Olivers glada tjut från vardagsrummet. Daniel hade beställt brunchkass från Anton & Anton och en otroligt vacker blombukett från Wild Things Helsinki.

Klockan 13 hade vi ett videosamtal med min mamma och mina bröder med familj. Det var så roligt att ”se” alla igen efter en väldigt lång paus!

De hade lovat regn till morsdagen men som en glad överraskning sken solen hela dagen. Vi gick såklart ut på promenad i det fina vädret. Daniel plockade vitsippor istället för Oliver. Nästa år kan Oliver plocka vitsipporna själv, så fint!

När vi kommit hem från promenaden var det dags för pavlova och champagne. Wow! Daniel hade aldrig tidigare bakat en pavlova, så jag var väldigt imponerad. Den innehöll hallonsylt, lemoncurd, blåbär, hallon, jordgubbar och vispgrädde. SÅ gott och vackert!

Dessutom fick jag som gåva ett par Infinity hoops från Gauhar. Så fina! Och tidlösa. Jag kommer alltid att tänka på min första morsdag när jag bär dem. Och så fick jag också en prenumeration på tidningen Skriva! Så bortskämd jag blev.

Det bästa med hela dagen var stämningen och kärleken. Daniel var nervös och stressad för att han ville att dagen skulle vara perfekt (så sött!) och Oliver var bara ett enda stort leende hela dagen. Jag är så lyckligt lottad och tacksam för min lilla familj❤️

6 månader med Oliver

Idag klockan 13.14 fyller Oliver 6 månader! Ett halvt år! Det borde man ju nästan fira med tårta och bubbel. Oliver växer och växer. Nu är han 74 cm lång och väger 9,7 kg. Han har alltså vuxit 20 cm på ett halvt år! Det är ju inte så konstigt om man har lite rastlösa nätter och troligtvis växtvärk när man växer i den farten. Alla hans kläder håller på bli för små trots att han har några bodys i storlek 74. Som tur älskar jag att shoppa online, så det är helt okej att förnya hans garderob till sommaren.

Han är så aktiv och vill så hemskt gärna framåt. På golvet backar han och snurrar runt, så det är väl snart han ålar framåt. Jag kan tänka mig att det blir tunga dagar då man måste följa efter honom, så jag borde njuta nu när han ännu hålls på en meters radie.

Nätterna är fortfarande hackiga och vi ska snart hålla en sömnskola för honom. Eller egentligen ska vi försöka flytta honom till egen säng, vet inte om det kallas för sömnskola då? Han äter 4-5 rätter i dagen, så han borde klara sig på nätterna med 1-2 amningar, enligt hälsovårdaren. Jag ser fram emot längre nätter men är ändå lite kluven angående sömnskolan. Vi får väl se hur det går!

Grattis finaste Oliver!

Stanna tiden

Vi sitter i gungstolen och gungar sakta. Du trycker din kind tryggt mot min bröstkorg och blir lugn i min famn. Det känns som evigheter sedan du var så liten att du kunde sova i min famn. Du brukade somna medan du åt och sedan låg du där i tre timmar. Mina armar brukade domna och kroppen bli stel, men jag visste att du snart skulle vara för stor och jag ville ta vara på den stunden.

Nu är du redan ett halvt år gammal. Dina personlighetsdrag blir allt tydligare och du blir aktivare för var dag som går. På nätterna håller du hårt fast vid min arm när du ska somna. Ibland öppnar du ögonen för att se att jag ännu är där. När du ser mig kan du fortsätta sova.

En morgon talar din pappa om tiden då du flyttar hemifrån och jag brister ut i gråt. Helt sådär bara. Jag skyller på hormonerna, men vet att det är mer än så. Det skrämmer mig hur snabbt tiden går. Men jag vet ju att vi har så många år, en hel livstid tillsammans. En hel livstid av kramar, filmkvällar, äventyr, bastubad, spel, sagostunder, middagar och skratt. Mycket skratt. Jag ser på dig att du kommer att vara en person med nära till skratt, som din mamma och pappa. Det blir jag så glad över. Nu är mammas pussar och pappas kittlande det roligaste du vet. Och ditt skratt är det vackraste jag någonsin har hört.

Vi sitter i gungstolen och gungar. Du trycker dig hårt mot mig och tittar upp på mig med dina stora, blåa ögon. Jag pussar dig på kinden och ditt skratt tjuter i hela stugan. Snälla, väx inte för fort.