Livet med egen trädgård

Nu har vi sett alla årstider här i Esbo. Det är över ett år sedan den lyckliga dagen då vi fick flytta in i vår radhuslägenhet i Esboviken. När vi gick på visning i februari 2021 blev vi genast förtjusta i huset och området. Vi kände direkt att det här var vårt blivande hem. Det vi inte hade sett från bilderna var att huset hade en enorm bakgård. Och då vi var på husvisning var gården täckt av snö, så det var svårt att begripa hur stor gården faktiskt var och vad man egentligen kunde göra med den. När snön smalt och det var dags att flytta in, blev vi positivt överraskade. Och även om det inte var gården som fick oss att köpa huset, så är det den jag älskar mest. Den har hämtat med sig så otroligt mycket glädje till oss. Vi har fått odla våra egna grönsaker och örter, välja vilka blommor vi vill ha i blomrabatten och dessutom fick vi ju i våras en ny, stor terrass som gjorde att huset känns ännu större nu när vi har extra utrymme att hänga på varje dag. Det är svårt att tro att jag bara för några år sedan var starkt av den åsikten att jag troligen alltid kommer att bo i lägenhet inne i stan. Nu skulle jag aldrig mera byta ut egen trädgård och terrass för att bo inne i centrum. Men det som jag har lärt mig är att man aldrig kan säga aldrig, för människor och åsikter ändras helt tydligt med åren. Men nu just älskar jag vår trädgård och kan inte föreställa mig ett liv utan en.

Sommarpaus

Det blev tydligen en liten bloggpaus här över sommaren. De pastellfärgade junikvällarna förvandlades till varma julidagar i skärgården och i den egna trädgården. I mitten av juli fick jag också njuta av semestern med resten av familjen. Vi åt otaliga mängder av saftiga jordgubbar, ärter och grillmat. Vi badade i hav och sjö. Vi beundrade blommorna och grönsakerna som växte glatt i trädgården. Vi träffade vänner, firade kärleken på ett vackert bröllop, gick på födelsedagskalas, vakade länge och steg upp för tidigt, tog tupplurer när Oliver sov, läste i solen, gick på bio, lekte i tält, tog färjan över till Tallinn, sov på hotell och till slut; blev riktigt ordentligt förkylda med hög feber och ont i lungorna. En ljuvlig semester med ett inte så underbart slut. Men sånt är livet. Och snart hoppas jag vi är friska igen.

Jag har varit lite kluven gällande bloggen. Ärligt sagt har jag inte ens lagt så mycket tanke på den under sommaren, men nu när kameran är fylld med bilder och hösten närmar sig känner jag igen lite inspiration. Vi får väl lite se hur det blir, men ville ändå komma och säga ett snabbt hej.

Veckan i Spanien

Nu börjar det vara ett tag sedan vår resa till Spanien, men jag tänker ändå nästan varje dag på hur roligt och härligt vi hade det där. Det var så skönt att komma bort från vardagen och rutinerna. Jag tror vi alla fick mycket mer energi efter vår resa. Efter en lång och kall vinter var det precis vad vi behövde; sand som fastnar under fötterna, havsdoft, blommor i alla färger, palmträd, skratt som ekar över spanska landskap, ostar i mängder, sena kvällar och sol, sol, sol.

Vi träffade min bror Sebbe och hans flickvän Hana nästan varje dag. Det kändes inte alls som att vi inte hade setts på 10 månader. Jag minns inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket som med dem på kvällarna på vår balkong.

Ungefär tjugo minuter från vårt hotell fanns en stor park med olika djur och en kaktusträdgård. Paloma Park i Benalmadena var verkligen ett fint ställe både för barn och vuxna. Vi såg kaniner, tuppar, hönor, kycklingar, katter, getter och sköldpaddor.

När vi hade spenderat ett par timmar i parken gick vi via en restaurang och köpte med oss lite seafood och glass till hotellet. När man reser med en 2,5 åring är det bra med hotellrum som har en stor balkong med vacker utsikt och kvällssol, så att man kan hänga där när barnet har somnat. Vårt hotellrum hade också kylskåp och ett litet kök, vilket också var behändigt.

Oliver tyckte om att vara vid poolen. Vi hann aldrig gå på babysim med honom pga coronan, så vi har inte spenderat så mycket tid i vatten, men det var bra att han gillade det. Det fanns en barnpool på hotellet, så där hängde vi en del på dagarna.

En dag promenerade vi till Sealife. Det tyckte Oliver om och det var det han berättade till alla när vi kom hem, att vi hade varit i Sealife i Espanja. Det var så roligt att se honom så ivrig av allt det nya han såg och hälsa på alla med ett glatt ”hola”. Även om han kanske inte kommer att minnas sin första resa så var det en av mina viktigaste resor. Vi skapade så många nya fina familjeminnen.

En kväll kom Sebbe och Hana till vårt hotell med egna oliver och mandlar från deras gård, hemlagad sylt och en massa utsökta ostar. Åh vad gott allt var!! Och så roligt vi hade. Den kvällen saknar jag.

Det blev en hel del kvällar med rosé på vår balkong. Vi njöt verkligen av livet där!

Efter 6 ljuvliga dagar under den spanska solen blev det dags för vår sista dag. Det är alltid lite ångestfyllt med resans sista dag då man hunnit skapa sina små rutiner under resan. Vi började sista dagen med att gå till stranden, såklart. Havet var ännu ganska kallt (trots att det hela veckan var 32 grader i luften) så Oliver doppade inte sig, men vi andra gjorde det. På eftermiddagen hängde vi igen med Sebbe och Hana. Men då tog jag faktiskt noll bilder. Det kändes viktigare att vara med dem i stunden. Och sorgligt kändes det att krama dem hejdå, men vi ses nog snart igen och nästa gång vi åker till Spanien vill vi besöka deras olivgård.

Den sista kvällen läste jag en bok medan Daniel nattade Oliver. Sedan tankade vi i oss av den sköna sommarkvällen, pratade om alla nya minnen och åt goda körsbär. Följande morgon flög vi hem. Nu längtar jag redan efter vår nästa resa!

Trädgården och terrassen

Nu är det redan juni! Man skulle kanske inte tro det med tanke på vädret. Ibland känns det mer som september då det regnar och blåser. Bilderna i inlägget är från början av maj, då när vi började fixa i vår trädgård. Att ha en egen trädgård och ny terrass har hämtat så mycket mer innehåll och glädje till den här familjen. Varje dag hänger vi åtminstone en stund på vår gård. Om vi inte röker fisk så odlar vi något eller röjer ogräs eller bara leker med bilar och bollar.

I samband med den nya terrassen fick vi också två enorma odlingslådor. Det blev ganska många besök till Rusta för att köpa mylla, men till slut fick vi dem fyllda. Nu har vi planterat:

  • Zuccini
  • Jordgubbar
  • Sallad
  • Dill
  • Basilika
  • Mynta
  • Solrosor
  • Vallmon
  • Pioner
  • Blommor

Det ska bli spännande att följa med vad som kommer att växa och hur blommorna kommer att se ut. Jag hoppas det snart skulle bli lite varmare så att man kan njuta ännu mer av gården.

Lite bilder från mars, då vi påbörjade terrassprojektet:

Hej från Spanien!

Hälsningar från värmen! I skuggan är det 25 grader. En skön havsbris gör att värmen inte känns tryckande. Fåglarna kvittrar och träden är fyllda med väldoftande blommor. Jag älskar att vara här! Resan gick bra och Oliver somnade i flyget efter 1,5 timme. Han kämpade så fint hela resan, även om det blev en sen ankomst till hotellet. Klockan 3 på natten började vi sova och klockan 6 vaknade han. Så den första dagen var vi alla lite zombies, men njöt ändå av att vara framme. Vi bekantade oss med området och gick till stranden för att plocka snäckor. Sedan träffade vi dessutom min bror och hans flickvän som bor i Spanien! Såå roligt att se dem igen.

Roligt att se allt med Olivers ögon. Stranden var spännande med så mycket sand och små stenar som man kunde leka med. Vi doppade inte oss den här gången, men kanske imorgon!

En glad semester-Daniel ❤️

Spegelselfie och shorts! Hoppas sommaren har kommit ordentligt igång i Finland när vi kommer tillbaka.

Idag provade vi på poolen. Det var också roligt, tyckte Oliver. Nu ska jag läsa min bok på balkongen medan Oliver sover dagssömn.

Här är vyn från vår balkong. Havet är på andra sidan vårt hotell, men det är något speciellt med bergsvy och palmer. Det får mig att tänka på Los Angeles ❤️

Min tredje morsdag som mamma

I år fick jag fira min tredje morsdag som mamma. Så otroligt fint! Något jag är tacksam för varje dag. Det är verkligen ingen självklarhet och hur tungt det än är ibland så tar jag det aldrig för givet. Tiden springer iväg fortare än någonsin när man har en toddler. Han utvecklas så himla fort och det är svårt att tänka att det bara är 2,5 år sedan han föddes, sedan han var en liten baby som tittade upp på oss för första gången med sina stora, kloka ögon. Nu pratar han redan långa meningar, har den bästa humorn, skrattar med oss så vi kiknar, hjälper oss med att laga mat, odla i trädgården och städa. Han är en så självklar del av oss och jag minns knappt ett liv utan honom. På morsdagen kommer alla känslor upp. Inte bara om att vara mamma, men också om min egen mamma. På lördagen före morsdagen hann vi ta en sväng via Ekenäs och föra en morsdagsblomma till henne. Vi har kommit varandra närmare sedan jag själv blev mamma och jag är så lycklig över hurdan relation hon har med Oliver. Om jag någonsin blir en farmor, hoppas jag att jag kommer att vara lika nära med mitt barnbarn som hon är med Oliver. Det är något så speciellt och fint med deras relation.

På lördagskvällen, när Oliver hade somnat, öppnade Daniel och jag en flaska champagne och pratade sent in på natten. Det var ett roligt sätt att börja morsdagsfirandet! Nästa morgon fick jag sova lite längre och blev sedan serverad en ordentlig frukost och hemlagade, gulliga kort. Samt en Urna från Marimekko, så fin!!!

Oliver plockade vitsippor från vår trädgård och vi kunde sitta ute i solen och äta tårta och dricka kaffe. Vårsolen värmde lite.

På kvällen tillredde Daniel en utsökt morsdagsmiddag och jag blev igen bjuden på bubbel. Lyxigt! En så fin och bra morsdag hade jag.

Ticket to Ride och ändrade planer

På tisdagen tog dagisstrejken slut. Det har varit en ganska hektisk vecka fylld med otillräcklighetskänslor, lite sömn och en del ångest. Men nu har vi äntligen fått återgå till det normala. Och fina stunder har vi också haft. Särskilt glad är jag över att min mamma och svärmor hjälpt oss så mycket. Så tacksam för dem ❤️ Och som innan strejken är jag fortfarande så tacksam för personalen på Olivers dagis. Och jag vet att han under strejken saknade dagis och sina kompisar där. Före strejken blev Oliver dessutom förkyld, så han var extralänge hemma.

På grund av förkylningen kunde vi inte fira vappen med någon. Vi hade blivit bjudna på vappenfest, men ibland blir det såhär och då får man anpassa sig. Vi blåste ut serpentiner, drack mjöd och dukade fram kex. Det fick bli en liten hemmavapp istället. Det var också riktigt festligt och mysigt.

På kvällen plockade vi fram Ticket to ride spelet och umgicks. Det blir lätt så att man inte hinner umgås i vardagen mellan möten och lekar, så kvällar som dessa värderar jag högt. Hur lockande det än är att bara knäppa på tv:n och se på någon serie tillsammans, så borde man kanske oftare damma av ett brädspel och lägga på en spotify-lista med nostalgiska låtar som får en att prata om och skratta åt glada minnen. Det blev alltså sist och slutligen en helt lyckad och bra vapp.

Att resa med en 2,5 åring

Tiden innan en resa är minst lika viktig för mig som själva resan. Speciellt nu då det varit en så lång paus med resandet märker jag att jag varje dag går och drömmer om vårt kommande äventyr. Om bara några veckor ska vi flyga till Spanien! Vi har redan en gång varit tvungna att avboka en resa till Grekland och en gång har vi skjutit upp denna resa, men nu! Jag hoppas med alla mina krafter att ingen av oss är sjuk då och att vi kommer iväg. Jag vet att resan verkligen inte blir som när vi reste på tumanhand. Det blir inga långa lässtunder i solen eller avkoppling med en iskall drink i handen. Det kommer att bli fart och fläng från morgon till kväll. Men det ser jag också fram emot! Att få resa med Oliver och att se hans reaktion på allt det nya vi upplever. Längtar efter spansk mat, havsbrisen, sand mellan tårna, solen som bränner mot huden, doften av solkräm, kvalitetstid, utflykter, blommor i naturen, att få höra spanska, att få se min bror och hans flickvän, dricka skumpa på vår lilla hotellbalkong och att få vakna upp i krispiga hotellakan. Nu är det inte länge kvar!

Jag vet att allt kommer att gå bra (bara vi kommer iväg) men är ändå lite nervös över hur det kommer att gå på flygplatsen och i flygplanet. Oliver springer iväg så fort han får en möjlighet och så ska han ju röra i precis allting. Och har svårt att sitta stilla. Så alla tips om att flyga med en 2,5 åring tas gärna emot! Vi flyger ganska sent på kvällen och är framme på natten. Blir ju säkert en intressant upplevelse 😅

Middagsbjudning

Förra lördagen hade vi finbesök hos oss. Min kusin Julia och hennes Walter flyttade förra hösten till samma trakter som vi. Vi ser till och med deras hus från vårt vardagsrum, helt galet! Så på lördagen gick de en tiominuters promenad med sin lilla söta pudel Elsa och kom till oss på middag. Min andra kusin Fia hade lite längre väg, eftersom hon kom ända från Borgå. Men det är nog klart ändå närmare än Australien, där hon bodde i typ åtta år. Ljuvligt att se dem igen och att få vara värdar och ordna middagsbjudning! Förr ordnade vi fester och middagar nästan varannan månad, men nu har det verkligen inte blivit av. Man njuter extra mycket nuförtiden när man ser folk.

Oliver var också så glad över att ha gäster. Och speciellt glad var han över att se hunden Elsa. Hela dagen berättade han ivrigt att han skulle visa alla sina bilar till henne och leka med henne hela kvällen. Mitt hjärta brister lite när jag vet att han aldrig kommer att få uppleva att ha en egen hund (Daniel är svårt allergisk). Eller sen när han flyttar hemifrån kan han ju skaffa en, men den tiden vill jag inte ens tänka på.. Men som tur har han ändå en massa hundar i släkten.

Vi tog en fördrink ute i solen och gick sedan in för att äta grillmat som Daniel hade tillrett. Jättegott! Och lyxigt med någon som älskar att laga mat, så behöver jag inte tänka på den biten.

Till efterrätt blev det Creme Brülee, även om gasen tog slut på den lilla brännaren. Det blev ändå riktigt krämigt och gott! När Oliver hade gått och lagt sig satt vi och drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Om bland annat megastora spindlar i Australien, koalan som följde Fia nästan hela vägen hem en gång, resor, vilda ungdomskvällar, realityshows och annat viktigt i livet. Så fin kväll på alla sätt! Mera sånt, tack.

Överraskningsfester och bubbel på terrassen

Påsken var verkligen fylld med roligt program och festligheter. På långfredagen åkte vi till Järvenpää. Min pappa hade hyrt en festlokal och ordnade en överraskningsfest till sin Marita, som fyllde 60 år. Min bror med familj åkte in från Sverige och det var så roligt att träffa alla. En bror var fortfarande kvar i Spanien, men honom träffar vi om några veckor när vi åker på resa.

Marita blev glatt överraskad och festen var jättelyckad. God mat, mycket skratt, en gudomlig tårta, familj, improvisatiosshow och bastubad för barnen. Jag är så glad över att Oliver fick träffa sina kusiner. Själv har jag haft så mycket glädje av mina kusiner och det är så fint att Oliver har så många ljuvliga typer i sitt liv. Hans äldsta kusin är 19 år och yngsta fyllde 9 i februari.

Kring 21-tiden tackade vi för oss och gick ut i den ljusa vårkvällen. Även om det ännu låg is på sjön, så kände vi ändå vår i luften.

Nästa dag åkte vi till Vanda för att fira påsk med Daniels pappa och den sidan av familjen. Vi blev igen överösta med god mat, chokladägg och bra sällskap.

På söndagen firade vi påsk hemma hos oss. Min mamma kom till oss övernatten. Vi sökte påskägg, drack bubbel ute på vår nya terrass, åt lamm och spelade sällskapsspel. Så mysigt!

På måndagen gick vi på en promenad i solen. Stranden var fortfarande täckt av is, men nu när jag tittar ut från fönstret ser jag att isen har smultit. Älskar att se det öppna havet! Vi drömde om framtida picknickar på stranden. Och gick sedan hem för att beställa en ny picknickkorg. Snart, snart..

Senare på måndagen kom Olivers kusiner igen på besök. Vi måste ju passa på att träffas när min bror och hans familj var i Finland. Så fint att få se familjen så många gånger under ett veckoslut. Det var alltså precis så som en påsk ska vara, med mycket familjehäng, matkoma och överdos av choklad.