Fyra boktips

Jag har alltid tänkt mig själv som en läsande person. Böcker och att gå omkring i bokhandeln och bläddra i pinfärska romaner är något av det bästa jag vet. Men jag fyller våra bokhyllor med verk som jag aldrig hinner läsa. Jaja, jag vet att man borde läsa färdigt alla sina böcker innan man köper nya, men gör folk verkligen det? Inte jag åtminstone. Jag tvivlar på att jag någonsin gått in i en bokhandel utan att köpa en roman. Men trots att det ständigt uppenbarar sig nya böcker i vårt hem, märker jag att jag nuförtiden läser allt mer sällan.

Läsning gör mig harmonisk och glad, så varför skulle jag inte skapa mer tid för det i vardagen? Ulrika (som förresten producerar så bra innehåll i sin blogg) skrev om precis detta; att skapa mer tid för läsning. Så nu ska jag verkligen ta tag i det under hösten!

Även om jag inte läst så mycket som jag önskat, så har jag ändå hittat några bra böcker som jag ville tipsa om:

Emelie Pine – Allt jag inte kan säga

Det här är en ganska kort bok, så den är väldigt lämplig att börja med om man haft en längre paus med läsningen. Den består av sex personliga essäer med fokus på ofrivillig barnlöshet, kvinnlighet, våldtäkt och sexism. Det låter kanske som om en väldigt tung bok, men även om jag grät några tårar, så skrattade jag också till ibland. Mycket lättläst bok som lämnade spår efter sig.

Märta Tikkanen – Måste försöka skri-

Den här boken lyssnade jag som ljudbok. Den är perfekt för att ha i öronen när man tillreder makaronilåda, går upp och ner för sandiga backar för att få sitt barn att somna, när man vill lugna ner sig i soffan efter en tung dag och när man sitter i bilen och åker långa vägar. Intressanta tankar, inspirerande och medryckande. Jag brukar tappa koncentrationen när jag lyssnar på ljudböcker, men av någon anledning passade den här boken perfekt för mig. Kanske det beror på att boken består av personliga brev. Det känns nästan som om Märta är min vän och har skrivit breven till mig.

Yrsa Keysendal – Friläge

Den här boken läste jag som e-bok, vilket var mycket lämpligt. Istället för att läsa bloggar och scrolla på instagram med telefonen, läste jag den här boken. Friläge handlar kort sagt om en gränslös och tävlingsinriktad vänskap. Den fängslande känslan i romanen gör att man bara vill fortsätta och fortsätta läsa.

Philip Teir – Jungfrustigen

Jag är svag för böcker som utspelar sig i min hemstad Helsingfors. Philip Teir är bra på att bygga fram trovärdiga karaktärer. Även den här boken är mycket lättläst, underhållande och svår att lägga ner.

De två andra böckerna samlar nu damm i min bokhylla. Till näst ska jag försöka läsa dem!

Har du några bra boktips du vill dela med dig av? Jag ser så mycket fram emot att ta itu med läsningen nu i höst!

Rörrenovering och stress

Min favorit årstid är här! Nu kan man nog säga att det är höst. Jag brukar vanligtvis vara väldigt inspirerad och peppad på hösten. Men nu när augusti byttes till september hann jag inte ens märka det. Jag fokuserade för mycket på stressen av att flytta med en nästan 10-månader gammal baby och framför allt fokuserade jag för mycket på alla oljud och obehag orsakade av rörrenoveringen i vår byggnad. Vi är nästan de enda som har flyttat in i husbolaget och resten av byggnaden är ett arbetsfält. Lägenheterna i den här trappan och våningen renoveras fortfarande, så dagarna består av en massa borrljud och hamrande. Men att fokusera på det fick mig att må dåligt. Jag sov inte på nätterna och varje gång jag vaknade av Olivers ljud tog det två timmar för mig att somna om. Och jag kunde inte sluta tänka på att det kommer att vara såhär nu resten av året.

Men förra veckan bestämde jag mig för att sluta tänka på det för mycket. Oliver har ändå somnat på sin dagssömn trots all kalabalik. Och han har blivit mer och mer van vid höga och plötsliga ljud. Och oljudet får oss åtminstone att lämna hemmet på dagarna. Jag vet ju själv att jag mår bättre av att komma ut och se folk. Så nu när jag har slutat stressa om det, så mår jag också bättre och kan fokusera på annat. Som att läsa, kanske ta itu med stickandet igen, inreda, planera, skriva, fota, blogga. Mycket skönare så! Och nu när lägenheten börjar se ut som vårt hem igen, går jag omkring och myser och njuter av att vara hemma och av att bo här i vår drömlägenhet igen.

Daniel fick sin födelsedagstårta två veckor efter den riktiga dagen. Bättre sent än aldrig!

10 månader med Oliver

Nu är Oliver tio månader gammal. Tiden springer iväg! Snart är han ju redan ett år.. Helt galet. Vanligtvis hör det väl inte till att ha ett rådgivningsbesök vid 10-månadersåldern, men man fick boka in ett besök om man ville, vilket jag gjorde. Oliver är nu 76 cm lång och väger 10,9 kg. Han växer alltså helt enligt sin kurva, skönt. Helt tydligt växer han inte lika fort som för några månader sedan, vilket är naturligt då han börjat röra på sig mer.

Han har nu äntligen fått två tänder!! I flera månader skyllde vi på tänderna när nätterna var mardrömslika, men nu för ett par dagar sedan skymtade vi första tanden och en dag senare kom den andra fram. Jag kan lugnt säga att nätterna inte varit så bra. Men ändå skönt att veta att det antagligen nu beror på tänderna. Men det är också svårt att veta hur ofta man kan och ska ge värkmedicin? Vi får hoppas att det snart lugnar sig.

Det är så roligt att märka att Oliver verkligen förstår vad vi säger nu. Man blir nästan skrämd, eftersom man så länge bara antagit att han ju inte kan förstå oss. Språk och språkets utveckling är så otroligt fascinerande. Men i och med att han blir tvåspråkig, kan det ta en stund innan han själv börjar prata. Ord han nu säger: “nej”, “nä”, “där” och “mamma”. Det skulle också vara intressant att veta om han förstår bättre svenska eller finska. När jag säger “får mamma en puss” så ger han en stor, blöt puss på min kind, men på finska funkar det inte ännu. Men det är oklart om det är för att han inte förstår eller inte vill ge en puss till sin pappa som har kittlande skägg. Vi får väl se med tiden!

Idag har Oliver varit ganska närhetssjuk och krävande, men jag tror det beror på tänderna. Och för att nätterna nu varit så dåliga. Vanligtvis är han ganska glad och nöjd på dagarna. Men också mycket, mycket otålig och temperamentsfull. Jag ser inte fram emot att sluta ge ersättning på natten. Hälsovårdaren föreslog att vi skulle dela ut öronproppar åt grannarna när vi börjar med vår sömnskola senare i höst.

Grattis på 10-månadersdagen, Oliver!

Höstlistan

Nu är september här. Det var länge sedan jag fyllde i en blogglista, så nu när jag såg att både Kugge och Malin hade fyllt i en septemberlista bestämde jag mig för att också göra det. Listor är ju så roliga!

Första tanken under månadens första morgon:
“Nej, inte ännu!” när jag hörde att Oliver var vaken. Som varje morgon. Vi har nu börjat ta honom till vår säng kring 6-tiden när han vaknar, med hopp om att han skulle somna om där och att vi skulle få fortsätta sova. Men han börjar bara leka, riva mig i håret, snurra och sätta sig upp i sängen. Tiden då han sov sina nätter mellan oss känns väldigt avlägsen.

Synen på månadens första morgon: kaffe i mängder!

Jag ska jobba med:
Jag har inte ännu heller vant mig vid tanken att jag inte kommer att jobba på en stund. Så mitt jobb just nu är att ta hand om Oliver. Och så tänker jag nog också jobba med utkastet av romanprojektet jag har haft paus med. Det känns så bortkastat om jag inte fortsätter med det, då jag ändå har lagt mycket tid och energi på det under årens lopp. Hur svårt ska det vara att komma igång med skrivandet igen!? Jag trodde ju att det skulle gå att skriva på sommaren, men jag skrev kanske 2-3 sidor under hela den tiden vi bodde i Vichtis.. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men så kan det gå.

Jag ska skriva:
Oj, jag såg inte att den här frågan fanns. Men svaret är samma som på förra frågan. Och så ska jag också fortsätta skriva dagbok, det är så terapeutiskt. Och bloggen såklart.

Maträtt jag vill testa:
Vi bestämde med Daniel att vi skulle börja laga en soppa i veckan. Den här veckan blev det en tomatsoppa och nästa vecka tänkte jag testa på någon ny soppa. Det är egentligen ganska avkopplande att lägga hörlurarna i öronen och laga mat i sällskap av en bra ljudbok. Dessutom i vårt superfina, splitternya kök!

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Hmm.. Kanske att packa upp våra saker efter renoveringen i vår lägenhet. Det börjar se ut som ett hem igen!

En målsättning som är möjlig att nå:
Att börja skriva igen. Och att delta i någon kurs under hösten. Jag hade redan hittat en skrivarkurs på Arbis, men följande morgon när jag skulle anmäla mig var den fullsatt. Typiskt! Man borde alltid slå till direkt när man ser något man vill ha.

Den här boken ska jag läsa:
Maskiner som jag av Ian McEwan ska jag börja läsa till näst. Och så vill jag gärna läsa Kjell Westös nyaste bok. Och i oktober utkommer äntligen Keplers nyaste deckare!

Jag är mest kluven till:
Kommer jag att ha tid, energi och vilja att skriva färdigt min roman? Eller ska jag lägga undan den och börja skriva på en ny historia?

Det här ger mig energi just nu:
Oliver, vårt hem, promenader på Drumsö, alla roliga planer till hösten.

Det här ser jag mest fram emot:
Att rörrenoveringen ska bli färdig i hela byggnaden, så att vi inte behöver lyssna på borrljud hela dagen. Och att gå på bio!!!! Har längtat efter bio så otroligt länge och snart händer det!

Jag klagar inte på vyn då vi går och gungar med Oliver.

När vi flyttade hem

För snart två veckor sedan var det dags att vinka hejdå till Vichtis. En fredagseftermiddag, efter Daniels arbetsdag, packade vi ihop vårt pick och pack, försökte få allt att rymmas i bilen och körde till slut hem till ön, till finaste Drumsö.

Ärligt sagt var det ett ganska tröttsamt veckoslut, även om det kändes skönt att flytta hem. Men Oliver vaknade hela natten igenom och grät. Jag antar att det kändes konstigt att flytta till ett ”nytt” hem där allt var inplastat och packat i lådor. Stackarn! Och hela lördagen gick åt till att städa och installera lampor och försöka få någon ordning på något. Som tur fick vi hjälp av Daniels pappa och styvmor, för annars hade vi nog inte fått något gjort. På eftermiddagen kom min pappa och borrade upp mörkläggningsgardiner, så att Oliver skulle sova ens litet bättre.

På lördagen hade vi fått vardagsrummet och sovrummet i skick, så att Oliver kunde vara på golvet och leka. Skönt!

Nästa morgon var det Daniels födelsedag! Det blev nog inte så festligt eller avkopplande för honom. Vi får ta igen det och fira en annan dag istället! Men jag beställde frukost till honom.

Sedan klädde vi på oss finkläder och åkte till kyrkan. Min fina guddotter skulle nämligen konfirmeras! Det kändes skönt med en paus från flyttkaoset, men direkt efter konfirmationen var vi tvungna att fortsätta fixa i lägenheten.

När vi blev hungriga beställde jag hem Daniels favorit; ramen.

På kvällen öppnade vi ändå en flaska bubbel för att fira Daniel som fyllde 31 år. Och trots att det varit tungt, så är det ändå skönt att vara hemma.

Plättar och träningar mitt i natten

Under våra sista semesterdagar åkte vi bland annat till min pappa och blev serverade goda plättar med inhemska bär. Hos Olivers morfar finns det alltid en massa spännande leksaker att utforska.

Påväg tillbaka till stugan tittade vi på en live streaming av ett bröllop som vi var bjudna till. Våra vänner gifte sig på Utö och vi var så ledsna över att missa det, men som tur kunde vi se själva vigseln via nätet. Så fint! Men säkert ännu finare i verkligheten, ute vid havet.

På Daniels sista semesterdag åkte vi till rangen och slog lite golfbollar. Det var inte alls lika enkelt som det varit några dagar tidigare. Konstigt! Men det visar bara att man måste fortsätta träna för att upprätthålla rätt teknik och känsla. Före det åt vi lunch på klubbhuset.

Daniels semester tog slut. Han var lite vemodig, vilket man ju alltid är efter en semester. Men samtidigt var han mycket nöjd med sin långa semester och pappaledighet, så han var nog också ivrig på att återvända till jobbet.

För ungefär två veckor sedan började Oliver stiga upp mot stöd. Såhär stod han överallt. Nu har han tränat det och kommer snabbt och stadigt upp på benen. Det jobbiga är att han nu tränar på det varje natt. Igår steg han upp i sin säng säkert tjugo gånger under natten. Varje gång vi hade somnat om så hörde jag en massa stönande och såg sedan ett huvud sticka upp från sängen. Hur länge ska en sådan fas hålla på?

En kväll kom Daniels bror och flickvän på besök till Vichtis. Vi åt middag ihop och det är alltid lika gulligt att se hur älskad Oliver är.

Green card

För ett par veckor sedan deltog jag och mina två kusiner Sandra och Julia i en introduktionskurs i golf. Under fyra timmar lärde vi oss en hel del och fick även träna att slå bollar på rangen. Det var förvånansvärt roligt! Men också ganska svårt. Kursen var lärorik och arrangerades av GoGolf. I slutet av kursen fick vi alla Green card och ska nu då börja spela. Det är lite svårare att hitta tid för det just nu, men ändå trevligt med en ny hobby! Och roligt att delta i kursen tillsammans med två kusiner. Kanske vi deltar i en fördjupande kurs på våren?

Idag flyttar vi hem!

Imorse vaknade jag klockan 5.45, ivrig som ett barn på julafton. För idag är det äntligen dagen vi länge väntat på; dagen då vi flyttar hem! Det ska bli så otroligt spännande att se det färdiga köket och badrummet. Och jag längtar efter vår säng, dusch, soffan och Drumsö! Det ska bli roligt att se hur Oliver anpassar sig till stadslivet från det här lugna och harmoniska landelivet. Jag tror det kommer att passa honom jättebra, för där kommer han att ha mycket att titta på och få nya intryck varje dag. Idag, efter Daniels sista möte, packar vi bilen och kör hem!

Glasmuseum och svampsoppa

På Daniels sista semesterdag ville vi åka på en utfärd. Vi hade nyligen blivit rekommenderade att besöka Glasmuseumet i Riihimäki, så vi valde det som vår destination för dagen. Oliver fick sova sin första dagssömn medan vi körde lite på en timme till Riihimäki. Oliver var väldigt glad när vi kom fram. Han tycker också om att åka på små äventyr!

Vi började med att äta en lunch på kaféet innan vi gick till museumet för att beundra alla vackra glasverk. Jag har alltid älskat glas och var mycket imponerad av alla färger och former. Som tur trivdes Oliver i vagnen. Med ett äldre barn skulle det kanske ha varit riskfyllt att besöka ett museum fullt av glas.

Det var så avkopplande och rofyllt att strosa runt bland konstverken. Kanske vi ändå borde skaffa muséikortet? Eller är det helt onödigt nu då man kanske inte kommer att kunna röra sig bland folk?

Efter museumet åkte vi till två olika outlets i närheten; Iittala och Havi. På båda ställena köpte vi en del saker till vårt nya men gamla hem. Om man är som jag och älskar ljus och servetter så rekommenderar jag verkligen ett besök till Havis outlet. Nu behöver jag inte köpa nya servetter på säkert 10 år! Och nu har vi verkligen förberett oss för en mysig och mörk höst fylld med färggranna ljus.

Hur många gånger har jag månne nämnt att jag kommer att sakna dessa vyer?

När vi kom tillbaka till Vichtis blev vi bjudna på en galet god svampsoppa. Jag brukar inte tycka om svamp, men oj så god den här soppan var! Den var gjord på svarta trumpetsvampar. Och som huvudrätt fick vi grillad mat. Och Oliver fick sin favorit: gurka.

Om att stanna hemma

Sensommarhettan känns nästan tropisk. Luften står still och det enda jag hör är ett avlägset ljud av bilar från andra sidan sjön. Och några små fåglar som kvittrar och humlor som surrar vid mitt öra. Det är fortfarande sommar, det vet jag ju. Men ändå kan jag känna hösten smyga fram bakom hörnet. Det är nog antagligen för att Daniel har börjat jobba igen. Det är en märklig känsla att veta att jag inte kommer att återvända till jobbet den här hösten. För mig brukar hösten alltid vara så inspirerande. Jag känner mig alltid som mest kreativ och ivrig på att lära mig nytt, skapa och utveckla mig själv när löven blir gula och sommarvärmen byts till en frisk höstvind. Och det gör jag även nu, trots att jag inte kommer att få en månadslån eller åka till ett kontor för att jobba. Jag tror nog att jag kommer att hitta på andra sätt att få förverkliga mig själv det här året.

Jag har tillbringa flera, flera sömnlösa nätter under försommaren då jag har funderat på när jag ska börja jobba igen. Jag har skrivit listor med för- och nackdelar, googlat vad som rekommenderas och vad andra har valt att göra, pratat och bytt tankar med andra i liknande situation, drömt om jobbet på nätterna och också längtat efter att få jobba igen och att vistas i en kontorsmiljö. Det jag har kommit fram till är att det ju verkligen inte finns något rätt eller fel. Man måste bara gå enligt sin egen magkänsla och vad som känns rätt för en själv.

När jag sitter på golvet och Oliver kryper så snabbt han kan till mig och klättrar upp i min famn, blundar och trycker ansiktet mot min hals vet jag att jag har fattat rätt beslut för mig. Jag vet att jag är en så sentimental person som antagligen skulle sörja och ångra mig om jag återvände till jobbet för tidigt. Och efter noga uträkningar med ekonomin, kom vi fram till det beslutet att jag kan stanna hemma tills augusti 2021. Det känns både absurt, overkligt, men också skönt att ha fattat ett beslut. Men jag tror att jag måste pricka in dagar i veckan som jag ska skriva eller fota, så att jag inte tappar bort mig själv under året.