Farmers’ Market och en cool bar

IMG_9071

IMG_9075

IMG_9078

 

17976763_10155028800625867_1919887693_o

IMG_9088

Ett måste då man besöker Los Angeles är nog definitivt Farmers’ Market i Hollywood. Det är öppet varje söndag och där kan man gå och smaka på en massa närproducerade frukter och ingredienser. Aldrig har jag ätit så saftiga apelsiner som där eller druckit lika god färskpressad lemonade, eller ätit lika goda quesadillas med så äkta smaker. Efter Farmers’ Market körde vi till the Grove där vi gick i butiker, drack lite till lemonade och shoppade. På kvällen drack vi skumpa i en jättecool bar i Santa Monica. Det var som ett stort vardagsrum fyllt med soffor och tv-skärmar och de spelade just sådan musik vi älskade när vi var yngre. Och dessutom fick Daniel se på NHL-matchen trots att det var San José Sharks som spelade, dvs. rivalerna till LA Kings. Allt som allt en lyckad dag och kväll.

Venice Beach

clownen

weedweek

venicebeach

mandybech

danielbeach

IMG_9037

slackline

Vi vaknar tidigt i vårt lilla rum i airbnb-lägenheten, fortfarande exalterade över att vara tillbaka. Utanför fönstret kvittrar fåglarna och en avlägsen gräsklippare brummar sakta på. Det låter som vår. Solen tränger sig in genom gardinen och vi skyndar ut till värmen. Det är bråttom; vi får inte missa en sekund av Kalifornien. Vi promenerar nio kvarter för att komma till frukoststället vi brukade besöka för två år sedan. Vi beställer in the usual och dricker flera koppar kaffe innan vi tar bussen ner till Venice Beach. Där vimlar det av liv som vanligt. Vi går på den mjuka, vita sanden och river snabbt av oss våra skor. Våra vinterbleka armar och ben blir snåla på solstrålarna medan vi sitter och läser våra böcker och observerar människorna omkring oss. När solen lägger sig märker vi att vi har bränt oss. Med svidande näsor och röda ben promenerar vi hela vägen tillbaka till Santa Monica. Vi spontanköper biobiljetter till biosalongen där man kan ligga ner och se på filmen. Jetlaggen tynger våra ögonlock och det är svårt att inte somna.

All the leaves are brown and the sky is gray

IMG_8972

Under de senaste två dagarna har det varit omöjligt att skaka av sig den sorgliga känslan av att vi igen måste lämna Kalifornien bakom oss. Sekunderna, minuterna, timmarna där var alldeles för korta. Jag ville inte blogga eller lägga tid på något annat än bara vara där i stunden och det gjorde vi. I 10 dagar fick vi hänga i staden som känns som vårt andra hem på andra sidan jorden.

Igår blev bergen, palmerna och Stilla havet bakom oss när flygplanet lyfte. Klumpen i magen växte ju högre vi kom. När vi landade i Oslo vällde snön ner från himlen, vilket gjorde att vårt flyg som skulle ta oss hem var tre timmar försenat. När vi efter ett dygn på resande fot äntligen satte oss i taxin, trötta, förkylda och lite ledsna började radion spela California dreamin’. Vi skrattade och lovade varandra att åka tillbaka så fort som möjligt. Idag har sången spelats på repeat i mitt huvud. I’d be safe and warm if I was in LA. 

Mullholland drive

losangelessss

dandyla

danielmullhollan

la

hollywood

Vi går fortfarande omkring och förundras över att vi verkligen är tillbaka här igen. Det känns bättre än vad vi hade kunnat förvänta oss. Men nu tycker jag att vi borde trycka på en paus-knapp, för tiden går alldeles för fort.

Bilderna är tagna från Mullholland Drive från vår första dag. Idag kommer vi att få en närmare titt på Hollywood-skylten då vi hajkar i Griffith Park. Det är en molnig dag, men ändå nästan 20 grader varmare än hemma i Finland.

Våfflor och Getty Center

IMG_8491

Vår första dag här i Los Angeles började med en promenad till ett mycket populärt våffelställe som råkade befinna sig några kvarter från vår airbnb-lägenhet. Vi har ätit där en gång förut, men då besällde jag helt fel rätt. Vem beställer en sandwich när man är på en restaurang som heter Bru’s Wiffle – A Waffle Joint? Den här gången var jag lite smartare och åt en utsökt och lite spicy våffla med höna, salsa och ost. Mycket bra!

IMG_8494

IMG_8497

IMG_8505

Efter frukosten körde vi ca 15 minuter för att komma till The Getty Center. Det störde oss att vi inte hade besökt stället trots att vi hade varit en månad i LA.

IMG_8527

Stället var helt amazing. Vi funderade länge på om vi skulle åka till Getty Center eller Getty Villa, men efter lite googlande bestämde vi oss för Center. Villan får vänta tills nästa gång!

IMG_8535

IMG_8557

Getty Center var en superbra start på vår resa. Vi båda var mycket förtjusta i stället! Otroliga vyer över hela LA, en kaktus garden, sol och värme, samt fin arkitektur. Det bästa med besöket var ändå fotografiska avdelningen med en mycket intressant och aktuell utställning som kritiserade massmedian. Uställningen heter Breaking News: Turning the Lens on Mass Media. Konstnärer hade bland annat klippt ut bilder från tidningar och sammanställt bilder på lyckliga amerikanska familjer ihop med brutala krigsbilder från Vietnam-kriget. 

IMG_8598

IMG_8612

garden

vallmo

Efter Getty Center (som förresten var gratis!) körde vi till Mullholland Drive, men det får ni se senare, eftersom jag nu måste göra mig redo för vår andra dag i soliga Kalifornien.

Hello California

prosecco.JPG

Bådas väckarklockor börjar ringa hysteriskt och vi reser oss från sängen med lätta steg. Att åka på resa är nog den enda rimliga orsaken till att vi vaknar på gott humör innan klockan ens slagit fem på morgonen. Stora blöta snöflingor dalar ner på oss och fastnar i våra hår när vi drar våra kappsäckar genom Helsingfors. Staden sover och det enda man hör är spårvagnens gnissel. Vi konstaterar båda att vi inte kommer att sakna det här ruskiga vädret. Det ska bli skönt att komma till värmen, tänker jag när jag tittar ut på det finska landskapet från det lilla fönstret i flygplanet. Innan vi ens har hunnit lyfta har Daniel somnat. Han sover djupt och ibland sneglar jag orolig på honom när han i sömnen nästan lutar sitt huvud mot granntantens axel. Daniel vaknar när vi landar i Stockholm.

Vi går ombord på det nya, moderna Norwegian-flyget. Flyget är nästan fullbokat och redan efter några minuter minns jag varför jag hatar att flyga. Jag tänker irriterat att det nog bara är en viss sorts människor som fäller ner sina ryggstöd på flygstolarna utan att fråga personen bakom om det är ok. Jag känner mig instängd. Jag läser på Kepler och försöker sova lite, utan framgång. Daniel ser på tv-serier som han har med på sin Ipad. Flygplanet surrar och för oljud. Varje timme kollar jag hur mycket det är kvar av flyget. Tiden går så långsamt.

När det har gått sju timmar känns det som om vi snart är framme, trots att det fortfarande är tre och en halv timme kvar. Jag försöker sova för en fjärde gång, men allting är så obekvämt. Jag avundas verkligen människor som lyckas somna var som helst. Det hade underlättat så mycket och tiden hade gått så mycket fortare. Jag försöker och försöker. Till slut förvandlas jag till en av där irriterande människorna: jag fäller ner mitt ryggstöd. Allting är så situationsbundet och det är så lätt att bortförklara sitt eget beteende, hinner jag tänka innan jag slumrar till och äntligen somnar.

När vi kommit genom säkerhetskontrollen och fått våra väskor stiger vi ut i den varma luften. Vi hoppar på en buss som tar oss till bilhyrningsstället. Först är jag irriterad, trött och illamående efter den långa resan, men när vi åker en bit och jag ser palmerna och staden jag saknat faller alla bekymmer bort. Vi får välja en liten, vit bil som vi lägger våra väskor i. Vi hoppar in i bilen och börjar köra. Vi åker längs 405 och pekar och skrattar och förundras över känslan av att vara tillbaka. Det känns som om vi aldrig åkt härifrån. 

Nu är det tjugosex timmar sedan vi startade vår resa och sammanlagt har jag sovit 45 minuter. Inatt kommer jag att sova extremt djupt och vakna så lycklig som man bara kan vakna.

17948460_10155014777400867_1714159627_o