Klagobloggen

Var är det sköna, varma vårvädret som vi brukar få njuta av i maj? Tidigare år har man gått barbent ute i slutet av maj, men nu känns det omöjligt. Ena dagen snöar det och andra dagen regnar det.

Vi lever nu just i en ganska intressant och lite jobbig tid om man får klaga (vilket man får, för det här är ju min blogg). Det är rörrenovering i hela huset och rakt utanför fönstret står gubbarna och röker och har oljud. Borrljudet dånar i hela lägenheten och Oliver blir skrämd av de höga ljuden. Det betyder att jag hela tiden behöver bära omkring på honom och får alltså ingenting gjort (för att inte tala om någon egentid). Det som behöver göras är att tömma köket och tamburen och att packa, eftersom tiden springer iväg och snart är det dags för oss att flytta ut från den här lägenheten. På grund av oljuden kan Oliver då såklart inte sova ute på vår balkong eller inne i lägenheten. Så tre gånger om dagen måste man gå ut på promenad. Om det skulle vara varmt och soligt hade det ju inte varit något problem, men i ösregn och snöslask är det inte lika mysigt. Som tur kan man nuförtiden träffa någon kompis och gå tillsammans ute på promenad – det hjälper till humöret! Men det jobbiga med att gå på promenad med Oliver är att han sover bara 30 minuter. Alltid! På balkongen kan han ibland sova 1,5-2 timmar, men av någon anledning vaknar han alltid efter 30 minuter då vi är på promenad. Och då han sovit så lite är han också på ganska dåligt humör under dagen och har kort stubin (vem har nu inte det med den här sömnbristen?). Och nätterna är som vanligt hackiga. Usch så mycket klagomål det nu kom i ett inlägg, men ibland hjälper det att skriva av sig och tycka synd om sig själv. Och nu när jag fått spytt ut alla klagomål så kan jag igen fokusera framåt. Snart är ju sommaren här! Väl?

För att det inte ska bli för deppigt att läsa fyller jag inlägget med vackra, ljusröda blommor. Det blir nog bra.

Min första morsdag

Igår firade vi min första morsdag som mamma. Det kändes så fint och stort. Jag kommer alltid att minnas den dagen. Den började såklart med sovmorgon! Halv nie steg jag ändå upp för att jag hörde Olivers glada tjut från vardagsrummet. Daniel hade beställt brunchkass från Anton & Anton och en otroligt vacker blombukett från Wild Things Helsinki.

Klockan 13 hade vi ett videosamtal med min mamma och mina bröder med familj. Det var så roligt att ”se” alla igen efter en väldigt lång paus!

De hade lovat regn till morsdagen men som en glad överraskning sken solen hela dagen. Vi gick såklart ut på promenad i det fina vädret. Daniel plockade vitsippor istället för Oliver. Nästa år kan Oliver plocka vitsipporna själv, så fint!

När vi kommit hem från promenaden var det dags för pavlova och champagne. Wow! Daniel hade aldrig tidigare bakat en pavlova, så jag var väldigt imponerad. Den innehöll hallonsylt, lemoncurd, blåbär, hallon, jordgubbar och vispgrädde. SÅ gott och vackert!

Dessutom fick jag som gåva ett par Infinity hoops från Gauhar. Så fina! Och tidlösa. Jag kommer alltid att tänka på min första morsdag när jag bär dem. Och så fick jag också en prenumeration på tidningen Skriva! Så bortskämd jag blev.

Det bästa med hela dagen var stämningen och kärleken. Daniel var nervös och stressad för att han ville att dagen skulle vara perfekt (så sött!) och Oliver var bara ett enda stort leende hela dagen. Jag är så lyckligt lottad och tacksam för min lilla familj❤️

6 månader med Oliver

Idag klockan 13.14 fyller Oliver 6 månader! Ett halvt år! Det borde man ju nästan fira med tårta och bubbel. Oliver växer och växer. Nu är han 74 cm lång och väger 9,7 kg. Han har alltså vuxit 20 cm på ett halvt år! Det är ju inte så konstigt om man har lite rastlösa nätter och troligtvis växtvärk när man växer i den farten. Alla hans kläder håller på bli för små trots att han har några bodys i storlek 74. Som tur älskar jag att shoppa online, så det är helt okej att förnya hans garderob till sommaren.

Han är så aktiv och vill så hemskt gärna framåt. På golvet backar han och snurrar runt, så det är väl snart han ålar framåt. Jag kan tänka mig att det blir tunga dagar då man måste följa efter honom, så jag borde njuta nu när han ännu hålls på en meters radie.

Nätterna är fortfarande hackiga och vi ska snart hålla en sömnskola för honom. Eller egentligen ska vi försöka flytta honom till egen säng, vet inte om det kallas för sömnskola då? Han äter 4-5 rätter i dagen, så han borde klara sig på nätterna med 1-2 amningar, enligt hälsovårdaren. Jag ser fram emot längre nätter men är ändå lite kluven angående sömnskolan. Vi får väl se hur det går!

Grattis finaste Oliver!

Stanna tiden

Vi sitter i gungstolen och gungar sakta. Du trycker din kind tryggt mot min bröstkorg och blir lugn i min famn. Det känns som evigheter sedan du var så liten att du kunde sova i min famn. Du brukade somna medan du åt och sedan låg du där i tre timmar. Mina armar brukade domna och kroppen bli stel, men jag visste att du snart skulle vara för stor och jag ville ta vara på den stunden.

Nu är du redan ett halvt år gammal. Dina personlighetsdrag blir allt tydligare och du blir aktivare för var dag som går. På nätterna håller du hårt fast vid min arm när du ska somna. Ibland öppnar du ögonen för att se att jag ännu är där. När du ser mig kan du fortsätta sova.

En morgon talar din pappa om tiden då du flyttar hemifrån och jag brister ut i gråt. Helt sådär bara. Jag skyller på hormonerna, men vet att det är mer än så. Det skrämmer mig hur snabbt tiden går. Men jag vet ju att vi har så många år, en hel livstid tillsammans. En hel livstid av kramar, filmkvällar, äventyr, bastubad, spel, sagostunder, middagar och skratt. Mycket skratt. Jag ser på dig att du kommer att vara en person med nära till skratt, som din mamma och pappa. Det blir jag så glad över. Nu är mammas pussar och pappas kittlande det roligaste du vet. Och ditt skratt är det vackraste jag någonsin har hört.

Vi sitter i gungstolen och gungar. Du trycker dig hårt mot mig och tittar upp på mig med dina stora, blåa ögon. Jag pussar dig på kinden och ditt skratt tjuter i hela stugan. Snälla, väx inte för fort.

Vappen och första maj 2020

I år var det minst sagt en annorlunda vappen och första maj. Förra året var vi på fest och berättade där för folk att vi skulle få barn senare i höst. Det här året firade vi på tremanhand med god mat och promenad i det kyliga men soliga vädret.

Vi började firandet med att höja en virtuell skål med Sonja, Joni och vår gudson. Vi har alltid firat vappen tillsammans, så det kändes sorgligt att inte kunna göra det i år.

Efter den virtuella skålen fick Oliver sova sin sista dagssömn och vi åt vår goda middag. Daniel hade lagat pulled pork som varit i sous viden i 18 timmar. Gott!

Nästa dag var det Olivers första första maj! Studentmössorna på och kring 12 ringde det på dörrklockan. Vårt vappenpaket från Vanhakylä gård hade anlänt! Kassen innehöll supergoda munkar och mjöd, potatissallad och korvar. Jag är så glad att vi beställde paketet. Vi hann till och med se på film när Oliver sov, vilket händer så sällan.

På eftermiddagen gick vi ut i solen med varsitt glas skumpa i handen. Det kändes lite konstigt att gå med skumpa och barnvagn, men det var ju första maj trots allt.

Tillbaka till stan

Vi är så tacksamma och lyckligt lottade som har möjlighet att bo här ute i naturen när vi vill. Det har varit väldigt mysigt att leva stugliv i ett par veckor. Vi har blivit bortskämda med god mat och frisk luft här vid sjön. Nu är det ändå dags att packa ihop alla våra saker (såå mycket saker med en bebis) och köra tillbaka hem till stan. Hemma ska vi fira vappen och börja packa och tömma där hemma. Sista maj ska vi flytta ut från lägenheten för då börjar renoveringen. Spännande! Som tur är sommaren som bäst just då, allt är ju framför oss och vi kommer att bo både vid sjön och i skärgården på vår holme. Jag är fortfarande så chockad och glad över att renoveringen blir av just på sommaren, då vi kan bo på våra bådas landeställen.

Även om det har varit skönt här på lande så går jag omkring som ett blekt spöke. Vi sover typ inte alls om nätterna nu, eftersom Oliver håller på att få tänder. Jag ser tänderna under tandköttet, men de har inte ännu kommit fram. Han är tydligen allergisk för värkmedicin, så det kan vi inte ge honom och jag tycker så synd om honom när han vaknar med jämna mellanrum för att gråta. Amning är det enda som hjälper en stund. Då somnar han om men vaknar igen typ 45 minuter senare. Tungt! På dagarna är han ändå sig själv, dvs. babblar och skrattar hela tiden.

En långsam vår

Snart har vi bott här i stugan i ett par veckor. Den här våren känns så lång och långsam. När ska det bli sommar och när ska allt vara normalt igen? Medan vi väntar på det har vi inlett grillsäsongen, köpt årets första glass från glasskiosk och badat bastu. Det känns fortfarande helt absurt att det inte blir någon vappen eller första maj i år. Vi ska ändå försöka fira på tremanhand. Vi har beställt ett ”vappenpaket” (innehåller mat och mjöd) och ska ha videosamtal med vänner. Som tur kommer vappen varje år!