Havis Amanda och arga grannar

Våren är här! Det är vad vappen betyder för mig. Det här året började firandet på kontoret med lite skumpa och sedan en kort promenad hem och därifrån till Havis Amanda för att se på när mössan lades på huvudet och för att hälsa på alla andra finlandssvenskar med ett glas skumpa i handen.

Efter det åkte vi till Andy och Jennifer i Esbo där vi hade knytkalas, drack vin och skumpa, lyssnade på finska låtar och spelade spel och var tydligen högljudda eftersom grannen till slut kom och klagade, oops! Men det var en riktigt lyckad vapp i år trots regn på Första maj.

 

Babyshower

Igår var det dags för Tuulis babyshower! Förra året ungefär samma tider träffades vi med samma gäng i samma lokal för att fira hennes möhippa och nu var det dags att fira att deras lilla person kommer i juni.

Det var knytkalas och det bjöds på en massa godsaker och alkoholfri skumpa. Folk hämtade gåvor och foton av sig själv som baby så att hon skulle gissa vem som var vem.

Efter brunchen hoppade jag i bilen och vi körde till Vichtis där vi badade bastu, gick igenom gamla foton, åt gillmat och planerade bröllop!

Srirachadrinkar och gamla kompisar i New York

Under vår resa till New York bodde vi i Chinatown. Vi hade bara besökt området snabbt under våra tidigare resor till New York. Stundvis kändes det nog mer som om vi var i Kina än i New York, men bara vi gick några kvarter bort från hotellet ändrades stämningen totalt. Det är märkligt hur en stad kan innehålla så många olika nyanser och stämningar.

På första kvällen googlade vi lite vart vi kunde gå på en drink. Google föreslog en bar som hette Mr Fong’s. När vi kom fram till stället där baren borde ha funnits trodde vi först att vi hade gått fel. Det fanns ingen skylt på dörren och det såg stängt ut. Men sedan vågade Daniel dra i dörren, som gick upp och vi steg in i den coola baren Mr Fong’s. Vi kom ganska lämpligt och efter en halv timme var baren fullsmockad. Vi smakade på några spännande drinkar. Min drink innehöll: Gin, lavendel och citron. Daniels drink innehöll: Crabble’s Ginger Beer, Sriracha, Worcesterchire, lime, chili, salt på kanten. Lite annorlunda, men gott!

Några dagar senare bestämde vi träff med Daniels gamla seglarkompis Trey. Daniel bodde i New York en sommar som 17-åring (den sommaren vi träffades för första gången på Hangöregattan!) eftersom han hade fått ett seglingsstipendium från skolan. Han bodde hos en familj som hade en son i hans egen ålder. De har hållit kontakt under alla dessa år och nu elva år senare tog vi en drink tillsammans med honom. Han var så trevlig och vi bjöd honom självklart till Finland över sommaren och han bjöd oss till sin sommarvilla i Hamptons.

Tips! Gå på en drink eller två till Mr Fong’s om ni rör er i Chinatown, New York.

 

 

30825349_10156133025450867_1520455172_o.jpg

Årets första dopp

På fredagen tog vi årets första dopp i sjön! Vackra iskristaller flöt runt oss och kroppen tänkte gå i chocktillstånd för några sekunder då det iskalla vattnet omgav mig. Men känslan efteråt var otroligt skön. Nästa dag sken solen så att resten av isen smalt. Små blåsippor gömde sig i knutarna, fåglarna kvittrade glatt och små gröna knoppar hade uppenbarat sig i träden. Nu är det vår!!!  

Funderingar om lycka

happyinyc

Rädslan över att vara totalt lycklig. Det är något jag har försökt jobba bort genom åren. Jag vet att jag har blivit bättre på att inte vara så rädd för att släppa in lyckan. Förr kunde jag vara väldigt försiktig med att konstatera att nu är jag lycklig, nu mår jag så bra. Jag tänkte alltid att något hemskt händer alltid då man säger högt att allt är bra. Jag tänkte: vad om jag nu jinxar det?

Men vad är det för liv om man inte vågar omfamna den där härliga bubblande lyckan som kanske kommer från att det är fredag, solen skiner, våren är snart här och bröllopet/resan/semestern närmar sig. Och inte bara en tillfällig, situationsbunden glädje, utan en genuin eufori och tacksamhet för livet överlag.

Dessutom tror jag att lycka attraherar mer lycka och framgång i livet. Det är så tydligt och självklart, men ändå är det svårt att alltid komma ihåg att tillämpa det i vardagen. Ibland kan det vara utmanande att inte fokusera på det negativa eller att inte vara rädd eller nervös för en situation eller framtiden. Men jag är helt övertygad om att då man vill något här i livet måste man våga tro på det och vara säker på att man i något skede av livet kommer att få det. Om det enda man vill är att ha ett liv fyllt med resor kommer man att dras till personer som känner likadant. Om ens högsta dröm är att bli författare, tror jag att man ska föreställa sig och visualisera sig små och konkreta steg för att nå det målet. I flyget mellan Finland och Sverige satt jag hela vägen och tänkte på vad jag skulle servera på min release fest sedan när min bok är skriven. Jag ska inte fokusera på hur lång väg det fortfarande är tills boken är utgiven, utan på det att boken någon dag kommer att ligga i min bokhylla. Och rädslan över att säga högt och jinxa den här drömmen finns tyvärr fortfarande där, men jag måste försöka träna bort det tankesättet.

Solen går ner 20.43

ljusrödatulpaner.JPG

Är det bara jag eller känns det inte som om livskvaliteten skulle stiga nu när våren äntligen är här? I sju månader har man gått och frusit i mörkret och kylan och bara längtat efter doften av vårregn, ljudet av fågelkvitter, fiskmåsens rop från havet, värmande solstrålar och ljusa kvällar. Och nu är den tiden äntligen här! Jag glömmer alltid hur bra det verkligen känns när våren visar sina första tecken. Och för att få känna den pirriga känslan måste man ju tåla snö, mörker och kyla. Så är det bara. Kanske det ändå är helt okej att ha flera årstider? Eller så är det här tankesättet bara en försvarsmekanism, något vi behöver för att överleva halva året här uppe i Norden. Hur som helst, så är jag förväntansfull och glad över att det än en gång blivit ljusare tider. Snart kan jag börja cykla, köpa vårskor, gå ute i tunn jacka, dricka skumpa på en terass i kvällssolen och planera sommaren.

1, 2, 3, 4.

New York tips: Katz’s Deli

Vår andra dag i New York började med en uppfriskande promenad till Lower East Side. Vi skulle äta pastrami sandwichesKatz’s Deli. Restaurangen är känd för sin pastrami, men även för den ikoniska scenen i When Harry Met Sally.

katzdeli1

Jag var först lite tveksam inför pastramin då det såg så “köttigt” ut, men blev förvånad över hur gott och mört det var. Dyrt, men definitivt värt ett besök om man är i New York. Lokalen var fylld av en äkta New York-stämning och vi hade tur som kom precis innan den värsta rusningen.

katzdeli2.JPG

Att komma ihåg inför nästa resa till NYC

På onsdagskväll landade vi efter en lång och tröttsam hemresa på Vanda flygfält. Jag brukar vanligtvis vara väldigt känslig för jetlag, men den här gången upplevde jag inte det så starkt här hemma. Istället var jag jetlagged varje dag i New York, så jag tror att min kropp inte hann anpassa sig till den amerikanska tidszonen, vilket ju var helt bra.

förstadagen1.JPG

Vår lilla resa var väldigt lyckad och efteråt har jag lidit lite av post-New York-depression, som alltid efter en resa dit. Men under resans gång lärde jag mig några nya saker som jag måste komma ihåg till nästa gång:

  • Stanna helst inte bara i 5 nätter i New York, det är en helt för kort tid!
  • Och OM du stannar i New York en så kort tid: välj direktflyg om det är möjligt. Nu var vi ju sparsamma och sparade cirka 700 euro med att välja Norwegian, men medan vi satt och halvsov på Oslos flygfält under vår 5 timmars mellanlandning önskade vi nog att vi hade valt Finnair och flugit rakt hem från New York.
  • Åk till New York under sommaren eller allra tidigast i maj. Vi hade inte så bra tur med vädret då vi var där.
  • Spara en semesterdag till efter att du kommit hem om flyget landar sent på kvällen. Ett dygn på resande fot, sömnskuld, eventuellt jetlag och tidig väckning med efterföljande arbetsdag är inte att rekommendera.

Men trots dessa anteckningar till mitt framtida jag, var resan som helhet väldigt bra. Vi fick mycket tid att umgås, skratta tillsammans och diskutera om allt mellan himmel och jord, vilket man inte riktigt hinner på vardagarna då man jobbar och om man inte jobbar talar man mycket om jobbet. Det är viktigt att komma bort från vardagen då och då. Och det kändes som sagt så rätt att komma tillbaka dit.

förstadagen2.JPG

förstadagen3.JPG

förstadagen5.JPG

förstadagen6.JPG

Amerikansk frukost och filminspelning i New York

På vår första dag i New York vaknade vi till stadens pulserande ljud rakt utanför fönstret. På grund av jetlagen vaknade jag redan innan 6 efter en helt för kort natt. Några timmar senare gick vi ut i regnet och promenerade till en amerikansk diner några kvarter från hotellet. Alltid när vi äter frukost på liknande ställen här i USA tänker vi att det borde öppnas en diner där hemma också. En där man får beställa french toasts, BLT och amerikanska pannkakor medan någon alltid kommer och fyller på kaffekoppen då den är tom.

Resten av dagen promenerade vi runt i lower Manhattan och Chinatown. Vi shoppade, gick till 9/11 monumentet och blev illa till mods, drack stora koppar kaffe, stötte på en filminspelning av serien Bull, gick in på en cool bar och smakade på spännande cocktails och spelade kort, åt kinesisk mat från Chinatown och slocknade i sängen redan innan 22.

Framme i New York

Jag har sagt flera gånger att jag inte förstår mig på människor som inte tycker om att resa.

Men igår i flygplanet, efter nästan ett dygn på resande fot, fastklämd bredvid två tjattrande personer som satt och redigerade bilder på sig själva och talade om sitt utseende i 9 timmar (jag överdriver tyvärr inte) förstod jag kanske lite tanken att aldrig mer flyga så långt bort. Speciellt med mellanlandning. Mitt mantra under hela flyget var ”det var så billiga biljetter, vi sparade ju pengar”.

Säkerhetskontrollen i Stockholm tog extralänge så vi kom iväg nästan en timme för sent. Daniel och jag fick inte sitta bredvid varandra. På grund av vädret blev den beräknade flygtiden 9 timmar och 45 min trots att den ursprungligen skulle vara 8 timmar. Det var som vanligt långa köer vid immigrationen. Men vid ett på natten lokal tid var vi framme på vårt hotell (21 timmar efter att vi startat hemifrån) och jag somnade direkt då huvudet träffade kudden.

Resan var minst sagt jobbig, men känslan av att vara här igen är ändå oslagbar. Flygresorna kommer alltid att vara jobbiga, tunga och obekväma då man bestämmer sig för att åka hit till USA (om man inte flyger i business class såklart), men det är ändå totalt värt det då man väl är framme. Snart glömmer jag nog hur ansträngande det var och jag vet att jag aldrig kommer att sluta boka flygbiljetter till varken New york eller LA.

Det känns så bra att vara tillbaka.