20.7.2015 

Vi vaknar upp till ett vindstilla hav. Skönt med lite lugn. Sebbe och jag brygger kaffe med vår nya franska pressobryggare medan Daniel sover. Vi glömde köpa mjölk (och chokladkaka som vi alla längtat efter) så jag lär mig att dricka kaffet svart. Det är egentligen ganska gott. Tolv-tiden kör vi båten över till hamnen och lämnar Sebbe där, sedan kör vi tillbaka till holmen. Jag rotar lite i skåpet bakom huset och hittar en uttorkad pensel och en halv burk mörkgrön målfärg. Nu ska det målas!

Solen tittar blygsamt fram genom molnen medan jag målar en trappa som Sebbe snickrat ihop. Jag förundras igen över hur terapeutiskt det är med mjuka penseldrag över trä. Jag ska nog börja måla oftare, lovar jag. När jag målat färdigt bestämmer vi med Daniel att det är dags för ett dopp. Solen har igen gömt sig, men det regnar eller blåser åtminstone inte. En värmande sol är bara lyx och något man inte får förvänta sig eller hoppas på under den här sommaren. Havet är iskallt och jag har svårt att andas normalt precis innan jag doppar huvudet under ytan. Men efteråt är jag varm. Nu ska vi sätta grillen på och tillreda någon lunch åt oss. Vissa måndagar är helt enkelt bättre än andra.

19.7.2015

Solen kastar ett trött och gult sken över det stormiga havet och tallarna svajar med vinden. Det är ett typiskt Porkala-väder, som jag brukar kalla det. Här brukar det nästan alltid blåsa, på vår holme. Men det stör mig inte. Det känns tryggt och just så som det ska vara.

Det är tredje gången i år som jag besöker holmen, trots att vi redan är halvvägs in på sommaren. Men så brukar det bli nuförtiden. Man hinner besöka holmen endast ett par-tre gånger per år. Den här gången är det Daniel, Sebbe och jag som är här. Ute lägger sig solen och vi ska snart äta chips och spela Uno, Monopol eller något annat roligt med Radio Sun Classic i bakgrunden.