Saffransrisotto och spel

Det händer ju inte så mycket nuförtiden, så då när det händer något så uppskattar man det kanske mer än tidigare. För ett par veckor sedan bjöd vi in Daniels bror Hippu och hans flickvän Noona hem till oss på middag och spelkväll. På hösten flyttade de till samma husbolag som vi, så de hade verkligen inte lång väg när de kom till oss. De bor i en annan trappa än vi, men de kunde ändå komma inre vägen och behövde inte gå ut i -15 grader. Ganska roligt att bo i samma byggnad som sin bror i vuxen ålder. Det är jag nog lite avundsjuk på med tanke på att en av mina bröder bor i Sverige och den andra har köpt en olivgård i Spanien och flytt vintern dit. Men Daniels familj är också min familj, så jag är bara glad att någon bror har flyttat nära oss.

Daniel hade tillrett en utsökt middag, som vanligt. Det blev Risotto Milanese och kyckling med oliver, örter och annat gott. Till efterrätt blev vi serverade Crème brûlée som vi fick slutföra själva med en brännare. Och när Oliver hade lagt sig spelade vi roliga spel till midnatt. Jag vet inte när vi senast skulle ha suttit uppe till midnatt med vin och spel. Trots att det var trögt att stiga upp klockan sju följande morgon, så var det definitivt värt det.

Våren 2020

Våren var väldigt annorlunda. Vi, som alla andra, levde i en coronabubbla och var isolerade från allt socialt umgänge. Daniel började jobba hemifrån och Oliver njöt av att ha sina två viktigaste personer på samma plats dygnet runt. Vi firade påsk på tremanhand och skålade virtuellt med familjemedlemmar. Vi besökte stugan och gick på promenader i naturen. Rörrenoveringen var igång i vårt husbolag, men vi kunde ändå bo kvar i lägenheten. Det var så mycket oljud att det var svårt för Oliver att sova på balkongen, så vi föredrog ändå att bo i Vichtis.

När jag tittar på bilder från våren ser jag bara färgglada blommor, glada ansikten och skumpaglas i solen. Det ser så bekymmerslöst ut. Men i verkligheten kände jag en hel del ångest. Det var tungt att ha en baby, isolera sig från omvärlden och vara tvungen att flytta ut från sitt hem på grund av rörrenoveringen. Jag minns att jag kämpade väldigt hårt för att bara ha en positiv inställning över det hela och försöka bara se allt det fina; att få bo så nära naturen och att få ett fräscht och nyrenoverat hem att flytta till när allt var förbi. Men man får också vara ledsen och medge att det är tungt. Det är kanske enklare att säga det nu när den tiden är förbi? Det som också var väldigt tungt för mig var att jag inte kunde träffa min mamma under en längre period på våren, då coronan kom. Vi var alla så lyckliga när vi äntligen vågade trotsa risken och åka till Ekenäs för att hälsa på henne! Det behövde vi nog alla.

I stugan var det mysigt, som vanligt. Våren kändes i luften och trots ångesten var det ändå skönt att sommaren närmade sig och att Daniel skulle ha sin långa semester.

Om jag skulle välja årets bästa dag, så skulle det nog vara min första morsdag. Jag blev överöst av gåvor, blommor, tårtor och god mat. Det kändes så fint och stort att få fira att jag är mamma till Oliver. Och Daniel fixade allt så bra.

I slutet av maj drack jag skumpa med mina kusiner ute i solskenet. Det var så befriande och underbart efter en lång vår.

Första dejten

Ett av mina nyårslöften var att Daniel och jag skulle gå på dejt minst en gång i månaden. Vår första dejt som föräldrar blev en ordentlig bioupplevelse med popcorn och snacks. Före Oliver kom brukade vi springa på bio nästan varannan vecka, så det kändes så naturligt och bra att få gå på bio tillsammans igen. Vi såg Star Wars och trots att jag inte är något stort fan så var den underhållande. Får se vad vi hittar på till nästa dejt!

Marknader, kyrkor och en opera

För ett par veckor sedan flög vi till Tyskland över ett förlängt veckoslut. Daniels mamma och styvpappa har flyttat till Leipzig, som ligger ungefär 2 timmar ifrån Berlin och vi ville ju åka och hälsa på och se hurdan stad de nu bor i. Vi flög till Berlin och fick skjuts av Daniels snälla föräldrar ända fram till Leipzig! Jag var helt dödsslut när vi kom fram (först 8 timmar jobb, sedan ett fullproppat flyg som måste vänta på flygfältet i 2 timmar när vi alla redan satt på våra ställen + sedan ett två timmars flyg) så jag somnade direkt när vi kom fram. Nästa morgon började vi med frukost och sedan gick vi ut för att bekanta oss med staden!

Vi hade en ganska lugn takt under hela resan, vilket jag verkligen uppskattade. Vi kikade in i St Thomas Church där Johan Sebastian Bach ligger begraven.

På fredagen gick vi på marknad, strosade omkring, shoppade, stannade och åt lite tysk korv, köpte babykläder och umgicks. När vi var färdiga med det promenerade vi till lägenheten för att göra oss redo för kvällsprogrammet; middag och opera!

Det råkade sig att samma veckoslut som vi besökte Leipzig var det en väldigt stor, gotisk festival i staden. Länge undrade vi varför staden var fylld med så excentriska personer klädda i otroligt satsade gotiska outfits, tills Daniels mamma gick och frågade någon av de svartklädda personerna och vi fick svaret. Det var jätteroligt att se hur människor i så olika åldrar hade satsat på sin klädsel. Det kändes ibland som om vi var på en helt annan planet.

Vi åt en så otroligt god middag på en charmig, grekisk restaurang bredvid ån. Jag kan nu i efterhand märka att jag går och längtar efter den krämiga tsatsikin från restaurangen.

Sedan fick vi lite skyndsamt till operan, men hann ändå nätt och jämnt. Det var första gången jag såg en opera och det var verkligen en rolig upplevelse. Jag förstod inte så mycket av vad som hände eftersom de såklart sjöng på italienska och texten var på tyska, men de sjöng fint och omgivningen var vacker. Vi såg La Traviata. På pausen googlade jag förstås vad som hade hänt och vad pjäsen handlade om, vilket var bra för jag hade nog helt missförstått handlingen.

Det var vår första hela dag i Leipzig! Kan verkligen rekommendera staden för ett förlängt veckoslut.

Första bröllopsdagen

Fotograf: Emilia Nyberg

Ett år sen världens bästa dag! Jag förstår inte ännu heller att det är redan ett år sen. Allt under den dagen var perfekt och idag när jag tittade på bilderna från bröllopet började jag gråta av tanken att jag aldrig mer får uppleva den dagen. Jobbigt med hormoner då man annars också är så känslig.. Men som tur har jag världens bästa man som tröstar mig, för mig på båtutflykter, lagar sjukt god mat, eldar i bastun och ger mig fina gåvor. Det har varit en perfekt första bröllopsdag med 27 grader i Vichtis!

Vecka 5: Målbilder och flytten

I oktober hittade vi vår drömlägenhet. Vi visste båda direkt då vi steg in genom dörren att det här är precis något vi letat efter. När vi såg balkongen och blev överraskade över att man såg en bit av havet tittade vi på varandra och tänkte att det här var den bästa lägenheten hittills. Det var bara en känsla som sköljde över oss båda, en stark sådan, och det kändes som vårt blivande hem. Några dagar senare tog vi min pappa med för att inspektera lägenheten och fråga sådant vi själva inte kanske hade tänkt på då vi aldrig förr köpt en bostad. Pappa frågade en massa frågor, knackade på golv och väggar, hummade och granskade allting kritiskt. När vi kom ut från lägenheten bekräftade han det vi hade tänkt och sade direkt att det ju verkade som ett jättebra kap! Några veckor senare skrev vi på kontraktet en mörk men spännande novemberkväll. Och de här tre månader av väntan har känts så olidligt långa. När vi klev över flyttlådor och var irriterad på själva kaoset som kommer med flytten hade jag en målbild i huvudet. Jag såg oss dricka den där första koppen kaffe och äta croissanter i vårt nya ljusa hem! Och nu doftar lägenheten av croissanter som jag precis tog ut från ugnen och jag har stått och stirrat ut på snöyran utanför lägenheten och sörplat i mig ett par koppar kaffe. Det känns fortfarande så overkligt att vi nu bor här!!

Flytten igår gick väldigt effektivt. Bådas pappor, min bror Fredrik (enda brodern som är i Finland), min pappas fru, Sonja och Joni var så otroligt hjälpsamma och snabba. Ett par varv mellan lägenheterna och sedan var vi färdiga och kunde fira med goda pizzor! Så tacksam för all flytthjälp!

 

Hej från bröllopsresan!

Livet här på ön Zakynthos är problemfritt och harmoniskt. Vi har märkt att vi nog är riktiga livsnjutare. Och så ska det ju vara på en bröllopsresa! De flesta bilderna från resan är på min kamera, så jag får inte dem överförda till bloggen just nu och nätet är ganska långsamt, men det är kanske helt bra att vara offline alltid då och då. Jag ville bara kika in här och säga att allt är så bra just nu. Och att jag verkligen kan rekommendera Zakynthos för andra som vill njuta lite av livet.

9 dagar till bröllopet!

Wow. Nästa lördag gifter vi oss! Om tiden innan bröllopet har gått så här fort, hur fort kommer inte själva dagen att gå? Ikväll kommer bridal party på middag till oss och vi går igenom schemat för dagen och vad som ska göras och vad toastmasters ska säga. Det som stressar mig en aning är att jag inte kommer att kunna dekorera festlokalen själv, eftersom det är en annan fest i samma lokal kvällen innan, så jag måste bara skriva en utförlig lista och lita på att pojkarna kan fixa och dekorera så som jag vill ha det och har visualiserat det. Det blir en ganska lång lista!

Det är ganska mycket på gång just nu, men det ska bli helt det bästa att vakna på bröllopsmorgonen, äta frukost med mina brudfrämmor, dricka lite skumpa, bli fixad av en professionell sminkare, klä på mig klänningen och hoppa in i taxin som tar oss till kyrkan. Jag blir så nervös bara av tanken! Men också så lycklig och pirrig och förväntansfull. Snart, snart, snart!

Bröllopsnervositet

Photo 12-05-2018, 10.36.03

På lördagen fylldes vår lägenhet med ca 20 män då Daniels kompisar kom och rövade bort honom. Det var dags för hans polttare (svensexa, så konstigt ord på svenska)! Pojkarna kom in utan att ringa på dörrklockan och det bara vällde mer och mer typer in i vårt sovrum. Klockan 8 på morgonen! Som tur hade Daniels bestman skrivit till mig kvällen innan och varnat att det kommer att hända, men ändå var det absurt att ha så många människor hemma hos sig då man precis hade vaknat och satt där yrvaken i sin pyjamas. Daniel fick packa sin väska, dricka en öl och klä på sig en dinosauriedräkt. Efter en stund försvann de alla och jag fick ett samtal från Sonja. Hon berättade att vi tyvärr inte hade polttare samtidigt, men hon sa att hon kan träffa mig på stan istället. Det var årets varmaste dag så vi gick till Allas Sea Pool för en kaffe.

Photo 12-05-2018, 11.52.05

Photo 12-05-2018, 10.35.31

På kvällen träffade jag Sonja igen och hon bjöd på skumpa och fräscha snacks. Tuuli och Meeri kom också dit och vi kunde sitta ute tills det blev mörkt! Sommaren är äntligen här! Jag blev övernatten hos Sonja och hade mitt helt egna rum, vilken lyx! Det kändes också så nostalgiskt på något sätt, eftersom Sonja nu bor väldigt nära var hon bodde när vi var yngre och vi var typ hela tiden övernatten hos varandra. Dessutom kom min mamma och hämtade mig på morgonen då vi ju skulle fira morsdag. Som yngre fick vi hela tiden skjuts av våra föräldrar fram och tillbaka mellan våra hem. Så bortskämda var vi.

fruktochbär

sonjameeri

sonjaskumppa

IMG_7939

meeriskumppa

Idag är det bara 33 dagar kvar till bröllopet. Idag träffade vi vår präst för att gå igenom vigseln. Nervöst! Spännande! Roligt! Skrämmande! Jag ser så galet mycket fram emot dagen, men är också ganska nervös. Är allt fixat? Kommer allt att gå bra? Kommer dagen att gå för fort? Kommer jag att snubbla i kyrkan? Kommer alla att vara glada? Det ser vi väl om ungefär en månad!

Babyshower

Igår var det dags för Tuulis babyshower! Förra året ungefär samma tider träffades vi med samma gäng i samma lokal för att fira hennes möhippa och nu var det dags att fira att deras lilla person kommer i juni.

Det var knytkalas och det bjöds på en massa godsaker och alkoholfri skumpa. Folk hämtade gåvor och foton av sig själv som baby så att hon skulle gissa vem som var vem.

Efter brunchen hoppade jag i bilen och vi körde till Vichtis där vi badade bastu, gick igenom gamla foton, åt gillmat och planerade bröllop!