Första intrycket av Marrakech

katt1.JPG

Nu är vi tillbaka i mörka Norden. Trots att november kommer varje år blir man ändå alltid överraskad av hur ruskigt det verkligen är. Kontrasten mellan den marockanska solen och det blöta, råkalla och mörka Helsingfors är enorm. Men som tur fick vi ändå tanka i oss en rejäl dos energi, d-vitaminer och nya minnen under vår vecka i Marocko.

marocko3

marocko2

Vi bodde en ungefär 5 minuters promenad från Jemaa El Fna, dvs. den kända, livliga marknadsplatsen i Marrakech. Det var verkligen en unik upplevelse att besöka torget. Direkt då vi kom in på området möttes vi av musik från trummor och blåsinstrument, hästar som sprang förbi, handlarnas rop, doften av rökelser blandat med kryddor och mat, samt en jäktad och lite kaotisk stämning. Först var det lite för mycket för mig, med alla dessa nya intryck. Då var det bästa beslutet att vända om och ta en kaffe på en takterass med utsikt över marknaden, så att man kunde observera livet där nere på torget i lugn och ro innan man dök in i tumultet.

marocco

cykelimarocko

Genast efter en liten kaffepaus kändes torget och stämningen mindre överväldigande och mer inbjudande. Marknadsplatsen består av ett öppet torg, men intill torget ligger smala, trånga gränder fyllda med ca 15 000 hantverksaffärer eller souks som säljer allt från väskor i äkta läder till tekoppar och färggranna tallrikar, lampor och mattor.

taillrikar2

katt2

Här om någonstans lönar det sig att pruta. Det hör dessutom till och är något man ganska snabbt blir van vid. Vi fyndade en massa saker för nästan inga pengar alls. Det lönar sig att fråga om priset i flera olika souks innan man köper något, eftersom nästan alla souks säljer lite liknande saker. Ganska fort märkte vi också att vissa saker, som t.ex. tallrikar var mycket, mycket billigare en bit ifrån Jemaa El Fna.

mattor

Vi tillbringande flera timmar vandrandes mellan dessa dammiga, livliga, smala gränderna och njöt av stämningen.

Högt över molnen

satuvichtis

pasiflyger

I skrivande stund sitter jag i ett flygplan någonstans högt ovanför Ryssland. Om ungefär fyra timmar landar vi i Xian, Kina. Det har varit en händelserik dag då jag för första gången i mitt liv fick sitta i cockpiten medan flygplanet lyfte. Det var verkligen en unik upplevelse! Jag trodde att det skulle vara skrämmande att sitta där, men det kändes faktiskt tryggare än att sitta på en vanlig plats. Efter det har vi blivit bortskämda här på flyget med gratis champagne, rödvin och mer utrymme. Lyxigt!

finnair

cockpit

 

danielflyger

champagne

Sommaren

cyklarna

smultron

ekenäs

orangeskärgård

gulablommor1

lila

Det känns lite vemodigt att sommaren nu är över. Hur kan den alltid kännas så kort? Men det var ändå en bra sommar trots vädret och trots att vi alla ständigt klagade på vädret. Det blev en hel del väntande (när börjar sommaren riktigt? när kommer värmen?), men också avkopplande på stugan, jobb, cykelturer i Helsingfors, tankar om framtiden, firande och festande, bröllop och möhippor, skumpa i åskväder, simturer i regn, bastubadande i kvällssolen, deckare i solstolen och pastellfärgade vardagskvällar i stan.

Lycklig i skärgården

porkala1

porkala2

porkala3

porkala4

porkala5

porkala6

porkala7

porkala8.JPG

Förra veckoslutet var ett av sommarens absolut bästa; jag fick vara på mitt favorit ställe! Ibland tänker jag att man borde skriva en bok om hur fint det är, men sen tänker jag att alla vet väl det redan. Och den boken har jag ju i mitt huvud. Den där känslan av att komma till holmen efter en allt för lång paus, när man efter många om och men äntligen sitter i motorbåten med luften virvlande i ens hår och man ser första glimten av den bekanta holmen. Och när man stiger i land och fylls av en glädje man inte känner någon annanstans. Där har man vuxit upp och holmen har blivit en del av en. Man känner igen varje liten kotte, vrå, rot och sten. Det känns som att komma hem.

Papegojor och parallella universum

sand1

En flock av pelikaner flyger med jämna mellanrum ovanför oss och deras enorma vingslag får mig att tänka på dinosaurier. Vi är i San Diego där solen alltid skiner och alla dricker lokalbryggd öl medan surfarna flyter avslappnat fram på de stora vågorna.

”Tänk, i ett parallellt universum har vi båda fötts och vuxit upp här i San Diego”

Här vill vi bo.

Solen lägger ett gult sken över havet och en klump växer i min mage; kommer vi någonsin att återvända?

sand3

Vid trapporna ner till havet träffar vi en man jag har glömt namnet på. Han är trevlig, som amerikaner brukar vara. Han berättar att han aldrig har rest utanför Kalifornien och att han sparar det tills allting är perfekt i livet och tills han har träffat någon han vill dela alla upplevelser med. Han har aldrig i sitt liv sett snö och för honom är det ett drömscenario att resa till Norden. Jag tänker på hur jag alltid längtar mig sönder till Kalifornien och att det finns människor där som verkligen vill resa till Norden. Eller så var han bara artig, som amerikaner också brukar vara.

sand2.JPG

Det är kväll och vi sitter på en låg mur och blickar ut över solnedgången. Barn som tjuter av glädje springer ner till havet och jagas av de stora vågorna. En tjusig hund med blåa ögon snusar förbi. Alla har hund här, många har flera. Himlen målas ljusröd och surfarna rider smidigt fram på vågorna. Människor samlas på stranden för att ta in allt det vackra, stunden innan solen dyker ner i Stilla havet. Bakom oss hörs ett högljutt tjatter och vi undrar varifrån det kommer. Till slut ser vi några gröna papegojor i palmträden ovanför oss. Jag tänker på hur mycket jag vill stanna här i den här stunden på stranden då solen faller ner i havet och vaknar upp på andra sidan jorden medan papegojorna ropar glatt bakom oss.

sand4

sand5

sand6

sand7.JPG

Ocean Beach och Sunset Cliffs i San Diego

sandiego1
San Diego är en stad jag märker att jag ofta går och tänker på. Staden ligger ett par timmars bilväg från LA, dvs. om man åker vid rätt tillfälle och missar rusningen. I värsta fall kan resan ta flera, flera timmar. För oss tog det ca 4-5 timmar att komma fram. Men när vi körde in i den varma, coola staden där alla gick omkring med flipflops och kepsar och sandstranden sträckte sig bredvid oss, glömde vi bort den jobbiga bilresan. Efter ett besök till Finnish American Chamber of Commerce, där vi träffade några trevliga personer, körde vi raka vägen till vårt hotell. Hotellet hade en otrolig utsikt över havet, eftersom det låg nästan på stranden. Vi övernattade på Ocean Beach Hotel, som var rätt billigt, men framför allt hade det bästa läget tyckte vi.

sandiego2

sandiego3

sandiego4

Om man åker till Kalifornien måste man besöka San Diego och om man besöker San Diego måste man åka till Ocean Beach. Hela området var så avslappnat och tidlöst. Det kändes lite som om vi var i San Junipero, staden från Black Mirror. Avsaknaden av andra turister gjorde upplevelsen så mycket bättre. Området vi bodde på bestod av en ganska lång gata fylld med micro breweries, små butiker och coola restauranger. Gatan löpte ner till stranden och pieren, där man kunde stå i sanden och beundra solnedgången, de enorma vågorna och de skickliga surfarna.

sandiego5

sandiego6

sandiego7

Bilderna är tagna i Sunset Cliffs, ett ställe man definitivt måste besöka om man reser till San Diego.

Mina första makrobilder

makro2

Det är få saker här i livet som får mig att stänga av hjärnan helt och hållet och bara vara i stunden. Men då jag får utforska världen genom min kameralins händer det. Jag bara knäpper av hjärnan och försvinner in i något slags fotoläge. Jag kryper omkring i buskar och bryr mig inte det minsta om spindlar, kräk eller något annat som kunde kräla på mig då jag letar efter en bra detalj, stämning eller färg att föreviga.

Förra veckan provade jag första gången mitt makroobjektiv. Jag hade inte mycket tid på mig, men hann ändå testa det en aning. Jag har en hel del att lära mig och det ser jag framemot att göra!

makro1

makro3

makro5

makro4