Sensommarhettan känns nästan tropisk. Luften står still och det enda jag hör är ett avlägset ljud av bilar från andra sidan sjön. Och några små fåglar som kvittrar och humlor som surrar vid mitt öra. Det är fortfarande sommar, det vet jag ju. Men ändå kan jag känna hösten smyga fram bakom hörnet. Det är nog antagligen för att Daniel har börjat jobba igen. Det är en märklig känsla att veta att jag inte kommer att återvända till jobbet den här hösten. För mig brukar hösten alltid vara så inspirerande. Jag känner mig alltid som mest kreativ och ivrig på att lära mig nytt, skapa och utveckla mig själv när löven blir gula och sommarvärmen byts till en frisk höstvind. Och det gör jag även nu, trots att jag inte kommer att få en månadslån eller åka till ett kontor för att jobba. Jag tror nog att jag kommer att hitta på andra sätt att få förverkliga mig själv det här året.
Jag har tillbringa flera, flera sömnlösa nätter under försommaren då jag har funderat på när jag ska börja jobba igen. Jag har skrivit listor med för- och nackdelar, googlat vad som rekommenderas och vad andra har valt att göra, pratat och bytt tankar med andra i liknande situation, drömt om jobbet på nätterna och också längtat efter att få jobba igen och att vistas i en kontorsmiljö. Det jag har kommit fram till är att det ju verkligen inte finns något rätt eller fel. Man måste bara gå enligt sin egen magkänsla och vad som känns rätt för en själv.
När jag sitter på golvet och Oliver kryper så snabbt han kan till mig och klättrar upp i min famn, blundar och trycker ansiktet mot min hals vet jag att jag har fattat rätt beslut för mig. Jag vet att jag är en så sentimental person som antagligen skulle sörja och ångra mig om jag återvände till jobbet för tidigt. Och efter noga uträkningar med ekonomin, kom vi fram till det beslutet att jag kan stanna hemma tills augusti 2021. Det känns både absurt, overkligt, men också skönt att ha fattat ett beslut. Men jag tror att jag måste pricka in dagar i veckan som jag ska skriva eller fota, så att jag inte tappar bort mig själv under året.
amanda sofia 
Så vackra bilder och även om det känns tudelat så har du säkerligen helt och hållet valt rätt
Tack! Jo, det tror jag också ☺️
Det är så knepigt det där med när man ska återvända till jobb. Jag sa ännu i början av det här året att jag gärna är hemma hela 2020. Men under våren så började jag inse att jag inte kommer orka vara hemma helt och hållet. Kanske om våren hade varit annorlunda i samhället också så hade jag haft bättre tålamod att “bara” vara hemma. Nu efter att ha jobbat tre veckor så känner jag ändå att mitt beslut att gå tillbaka i jobb 3 dagar i veckan var precis lagom. Håller som bäst på och skolar in lillen på dagis också och magkänslan inför det är också på topp! Så jag tror att för vår del så var det här ett bra beslut. Han är ändå 1,5 nu när han börjar på dagis. Nå mycket tidigare än så hade jag inte velat sätta honom tror jag.
Jaa, jättesvårt att kunna veta så mycket i förväg när barnen ändå utvecklas så fort. Man vill ju inte sätta dem på dagis helt för tidigt. 1,5 år är ju en jättebra ålder för dagisstart! Jag var mellan januari 2021 och augusti 2021, men kände att Oliver skulle vara för liten ännu i januari (kring 1 år). Men det är också svårt att veta nu. I januari känns det kanske annorlunda 😅 men det är sant, coronan påverkade faktiskt mitt beslut också. Så skönt o höra att det verkar gå bra på dagis! Och 3 dagar i veckan låter ju som en jättebra lösning nu i början. Verkar han trivas på dagis? ☺️
Vi har ännu bara varit på inskolning. Han börjar nästa vecka. Så få se hur den första tiden blir, lite nervöst. Men personalen är superhärlig och gruppen liten så jag tror det kommer bli riktigt bra.