Första jobbresan

Idag är det bara 9 dagar kvar till julafton. För bara en vecka sedan var det så vackert med snö och frost men nu har allt det vita regnat bort och vi kommer nog säkert inte att få en vit jul. Eller vem vet? Hur som helst är det rätt mysigt med jul i år.

Något som är mindre mysigt är att jag drog bort fyra visdomständer förra veckan. Eller inte jag, men en tandläkare. Jag var hemskt nervös och sov knappt en timme natten innan, men det var verkligen inte så farligt som jag hade trott. Det låter kanske galet att ta ut alla fyra på en gång, men det kändes ändå som rätt beslut, för nu är det gjort! Det var ganska obehagligt när hon drog ut dem, men jag var så starkt bedövad att jag inte kände någon värk. Jag blev dock väldigt yr av bedövningen och såg dubbelt efteråt. Som tur kunde Daniel leda mig till bilen när jag var färdig. I tre dagar åt jag soppor och starka värkmediciner och nu börjar det redan kännas bättre.

Vi har bakat jultårtor, lyssnat mycket på julmusik, tagit in en julgran och pyntat den, ätit julgröt och sett på julfilmer. Snart, snart! Det ska bli så ljuvligt att fira jul i vårt nya hus.

Årets Blossa var jättegod! Och den kom i en fin flaska, som vanligt.

Imorgon ska jag åka för första gången till Kuopio. Tänk att jag har jobbat i tre veckor och det här blir första gången jag träffar mitt team. Vi har ju haft kontakt varje dag men det är ändå lite annat att träffas IRL. Ska bli så roligt! Jag har förr rest en del via jobbet, speciellt till Stockholm. Det känns dock som i ett annat liv. Nu är jag lite nervös för att åka och så har jag dessutom lite dåligt samvete för att jag är borta från Oliver i två dagar. Det är så löjligt att känna så, men det är säkert bara den här första gången. Det går ju ingen nöd på honom (håller tummarna att han inte blir sjuk!!). Han kommer att ha hur roligt som helst med sin pappa. Och jag ska få sova i hotellakan och äta hotellfrukost!

End of an era

Idag är en känslosam dag. Jag har flera gånger varit nära att gråta. Det känns så stort, även om det är rätt tidpunkt och vi alla är färdiga för det. Det som väcker alla dessa känslor är att jag imorgon börjar jobba. Det betyder att min tid med Oliver på tumanhand är förbi. Jag har aldrig tyckt om stora förändringar eller avslut, så det var ganska väntat att jag skulle reagera såhär. Som sagt är jag helt redo att återvända till jobbet och jag längtar efter kreativitet, utmaningar, egen tid, tankearbete, kontorsliv och allt det där, men det känns ändå sorgligt. Kanske är det bara nu, då jag ändå är lite nervös för det nya, och kanske lägger det sig genast efter första dagen. Men idag är jag sentimental och håller Oliver i famnen lite längre, drar in doften av hans hår och blickar tillbaka på alla fina dagar och stunder vi har haft sedan han föddes för 1 år och 8 månader sedan. Jag kommer aldrig att glömma dem. Och jag är så glad och tacksam att jag hade möjlighet att stanna såhär länge hemma med honom. Och att jag har ett jobb att gå tillbaka till.

På morgonen när vi satt och åt frukost tillsammans sade jag: ”vet du, imorgon börjar mamma jobba”. Oliver sken upp och utbrast: ”Wow! High five!”. Han har helt rätt inställning. Det ska bli spännande men också roligt att återvända till arbetslivet.

Tankar om mitt nya jobb

Idag är det jämnt en månad sedan jag började på mitt nya jobb, så jag tänkte att jag kunde öppna mig lite mer om vad jag egentligen gör och om mina tankar kring jobbet och min karriär. Jag älskar själv att höra om vad andra jobbar med, vad som motiverar dem och hur de har kommit fram till vad det är de vill jobba med. Jobb och framtidsplaner har alltid varit närvarande i mitt liv och stundvis har det varit stressande och jag har haft mina kriser då jag inte vetat vad jag vill bli som stor och då jag haft för många drömmar och mål, men inte riktigt vetat hur jag skulle nå dem.

Kanske det är enklast att närma sig det här ämnet genom att skriva det i en lista (jag älskar listor!).

När jag var liten ville jag bli:

Jag var kanske sex-sju år då jag insåg att jag vill bli författare. Skrivandet var redan då en stor del av mig. Det var något jag tyckte om att göra och något jag ofta fick beröm för i skolan.

Det här har jag studerat:

Socialpsykologi vid Helsingfors Universitet. Jag är alltså Politices Magister från Statsvetenskapliga fakulteten med socialpsykologi som huvudämne.

Det här har jag jobbat med under min karriär:

Copywriter, innehållsproducent, trädgårdsarbetare, kontorsassistent, rekryteringsassistent, frilansande copywriter, översättare och nu jobbar jag med marknadsföring inom fastighetsbranschen. Det roliga är att jag aldrig har studerat marknadsföring vid universitetet, men ändå har jag jobbat med marknadsföring i 5 år. Det är alltså hela min karriär, om man bortser från några somrar då jag planterade blommor i olika parker som sjuttonåring.

Vad gör jag nu?

Jag jobbar för ett företag med huvudkontor i Stockholm. Jag har ca 50 kolleger i Sverige, 10 i London och 2 i Finland. Det är en helt ny bransch för mig eftersom jag aldrig jobbat inom fastighetsvärlden förut. Det som är bekant för mig är själva marknadsföringen, vilket ju är ganska viktigt, då jag ansvarar för hela marknadsföringen i Finland.

Hur kändes det i början?

Svårt! Spännande! Nervöst! Nästan lite obehagligt. Allt var så nytt och skrämmande och när jag kom hem efter min första dag grät jag faktiskt. Jag visste inte vad jag hade gett mig in på och jag hade helt för höga förväntningar på mig själv (har det nog fortfarande, men..). Jag tänkte att jag måste kunna allt redan på första dagen. Jag ville genast leverera och visa att jag är bra. Men så funkar det ju inte. Det tar ju en stund att lära sig allt. Ingen är perfekt på sin första dag eller sin första vecka. Eller veckor.

Hur känns det nu?

Jättebra! Det har varit en ganska intensiv månad och det känns nästan som att jag har ändrats som en människa. Eller lite åtminstone. Med varje ny sak utvecklas man ju och under den här senaste månaden har jag upplevt så mycket nytt. Jag har fått mycket ansvar och lärt mig en massa och bekantat mig med alla mina kollegor i alla länder.

Vad har du gjort den senaste månaden?

På min första vecka lärde jag känna mina två finska kollegor. Det känns ovant att bara ha två kollegor, men också lite roligt. Nästan som att vi skulle jobba inom ett start-up företag, men ändå med tryggheten att jobba för ett relativt stort företag. På min tredje vecka åkte jag till Stockholm för tre dagar. Där ordnade jag ett stort event för våra kunder tillsammans med mina svenska kollegor. Jobbet började verkligen direkt! Den veckan var hektisk men spännande. På den fjärde veckan ordnade det finska teamet ett event för våra kunder i Finland. En hel del networking och fixande inför det evenemanget och följande morgon hoppade jag på ett flygplan och flög till Prag tillsammans med resten av företaget. Där spenderade vi fyra intensiva och långa dagar med workshops, seminarier, middagar, aktiviteter och teambuilding. Verkligen givande och jag var utanför min comfort zone i många omgångar. Men det är ju enda sättet att utvecklas! På måndagen landade vi igen i Finland och här är vi nu. Än så länge känns det bra och jag ser fram emot att få komma igång ordentligt.

Vad ska du göra på ditt nya jobb?

Jag har helt konkreta mål som jag måste nå under en viss tidsperiod. Det är ganska höga mål och under konferensen i Prag betonade de hur viktigt det är. Det känns både bra och skrämmande. Bra för att det känns som att det jag gör har en betydelse för företaget. Skrämmande för att jag är den enda som ska göra det – vad om jag inte lyckas? Jag har ansvar för företagets digitala marknadsföring men ska även ordna olika aktiviteter för våra kunder, som t.ex. evenemang en gång i månaden. Jag har alltid tyckt om att ordna fester, så vi får hoppas att det blir bra.

Det bästa med jobbet är att jag får vara kreativ och har ansvar. Och att kontoret ligger ca 10 minuter från vår lägenhet. Drömmen! Jag kan skriva ett liknande inlägg igen om ett halvt år och se hur jag trivs där då, men vi får hoppas att de positiva känslorna är kvar.