Husdrömmar

Jag älskar vårt hem. Och jag älskar ön vi bor på. Och att jag kan se havet från vårt vardagsrumsfönster. Det är verkligen inte något man kan ta för givet här i Helsingfors. Men ändå har jag börjat längta efter att bo i hus. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Väldigt länge var jag helt övertygad om att jag kanske alltid ville bo i centrum av Helsingfors eller på Drumsö. Men sen kom pandemin och allt skiftade. Vi tillbringar ju typ 95 % av vår vakna tid hemma nu. Och då märker man plötsligt hur det skulle vara trevligt med en egen gård. Och flera rum. Mer förvaringsutrymme. Öppet kök. Det är konstigt hur åsikter och planer kan ändras på ett år. Vi är inte nu påväg att flytta, men vi har börjat gå på husvisningar. Jag vet inte ännu om det är på fullt allvar, men samtidigt om jag räknar hur många visningar vi har gått på de senaste månaderna så tror jag nog det närmar sig 10. Om inte mer?

Det har också blivit av en besatthet att klicka fram Oikotie-appen och bläddra igenom de nyaste annonserna. Kanske det också är spännande nu när man inte kan göra så mycket annat. Man kan inte boka resor eller planera något. Då är det väl underhållande att försöka föreställa sig hur det skulle vara att bo i ett par- eller radhus i Esbo eller Helsingfors. Vi har inte alls skyndsamt och jag har också lite svårt med tanken att vi skulle flytta bort från finaste Drumsö. Men det skadar ju inte att gå på visningar och att ha något roligt att drömma om. Varje gång vi varit på visning har vi också blivit klokare på vad vi egentligen vill och inte vill ha. För Daniel är det t.ex. livsviktigt med ett öppet kök, eftersom han älskar att laga mat och vill kunna umgås med gästerna (sen när man äntligen får ordna middagsbjudningar) medan han tillreder maten. För mig är det viktigt med en gård. Och stora fönster, så att huset badar i naturljus. Och nu just har Daniel sitt kontor i vårt sovrum, så det skulle vara skönt med ett skilt kontor.

Men nu njuter vi ännu av livet på Drumsö och roar oss med att drömma om framtida hem. Skönt att inte ha bråttom.

Vårlängtan

Igår regnade det små istappar och idag ligger det en tjock, vit dimma över ön vi bor på. Det är grått, kallt och inte sådär jättemysigt väder. Men som tur hann vi få några vackra vinterveckor i februari. Bilderna är tagna förra veckan när jag tog kameran och hörlurarna med och gick på promenad medan jag talade med Jannika i telefon.

Snart är det mars och det är ju en vårmånad! Även om vintern har varit fin, så längtar jag efter torra trottoarer, vårjackor, sneakers, fågelkvitter, blommande träd och solen som värmer. Snart!

Stiga och bakelser

Vissa dagar och stunder bränner sig fast i minnet. Som den här dagen när solen sken och vi drog Oliver i Stigan här på ön. Ljuvligt med fina minnen från Olivers första ordentliga vinter.

Älskar alla årstider här på ön!

Annat fint med februari förutom solen är nog bakelserna. I Finland har vi både Runebergstårtor och Fastlagsbullar som man får njuta av mitt i vintern.

Vinterdagar

Förra veckan vällde snön ner. Jag hade glömt hur högljudd snöplogen är då den kör förbi vårt fönster mitt i natten. Det känns som en evighet sedan vi haft såhär mycket snö, men egentligen är det väl två år sedan.

Världen blev så mycket vackrare men -20 är nog för kallt tycker jag. Speciellt då man har en 1-åring som måste ut varje dag. Under de kallaste dagarna blev det nog inga långa promenader runt ön.

Vi får se hur länge snön stannar, men nu just piggar den upp mig ganska bra. Dagarna känns ljusare och jag njuter av vardagen med Oliver.

Hösten 2020

På hösten njöt vi av att vara tillbaka på Drumsö. Jag hade längtat efter promenaderna längs havet och Oliver hade nog saknat gungorna på stranden.

Ett tivoli uppenbarade sig plötsligt på Drumsö. Det var vi ju tvungna att besöka! Sonja, Joni och Elliot kom med oss och så fick pojkarna åka karusell för första gången.

Vi gick på promenad på Fölisön och jag åt en god brunch med kusinerna. Luften blev svalare och min favorit årstid var här. Jag och Oliver åkte till Ekenäs och tillbringade några fina höstdagar där.

I slutet av september åkte Daniel och jag till Långvik! Det var första gången jag var borta från Oliver en hel natt. Några tårar föll (mina) men ganska fort kunde jag bara koppla av och njuta av att ha kvalitetstid med Daniel.

Vi beundrade höstlöven på nära och långt håll. Vi var så nykära i vårt hem, så vi åkte bara en gång till Vichtis den hösten. Konstigt nog, eftersom jag älskar att vara där på hösten.

Den fjortonde oktober hände det som vi hade väntat på i nästan ett år; Oliver sov en hel natt. Aldrig hade jag förstått före jag fick barn att det kunde gå nästan ett helt år före man fick sova utan att vakna flera gånger under natten. Det firade vi med tapas och skumpa!

En lördag i oktober checkade Sonja och jag in på hotell i Helsingfors. Vi åt på restaurang och köpte sedan mängder av godis, choklad och chips, bytte om till pyjamas och såg på film i våra hotellsängar. Sådan lyx! På våren ska vi göra om det.

Oliver fyllde ett år och det firade vi med två kalas och ett besök till Sealife.

Det blev farsdag, jag klippte mitt hår och så ordnade vi Friendsgiving. Jag och Oliver deltog i några aktiviter och träffade vänner innan smittan igen spred sig så mycket att allt inhiberades.

Promenader och mat

Årets första måndag. På lördagen kom snön och jag tror den ska stanna ett tag. Under veckoslutet turades vi om med sovmorgon. Enda problemet med det är att jag aldrig lyckas somna om, trots att jag vet att jag behöver mer sömn. Men ändå skönt att få ta det lugnare på morgonen och att hela familjen kunde vara tillsammans i tre dygn.

Under veckoslutet gick vi på långa promenader, lagade god mat, lekte i snön. Jag bakade semlor och vi tittade på Mumin tillsammans. Vi åt våfflor och gungade.

Sommaren 2020

På sommaren kunde jag andas igen. Daniel tog ut sina pappaveckor kombinerat med semesterveckor och var ledig i åtta hela veckor! Den första juni packade vi bilen full med saker och flyttade till Vichtis. Hela sommaren var det vårt hem.

Under sommaren gjorde vi flera utflykter till bland annat Ekenäs, Vanda, Porkala, Helsingfors och Riihimäki.

Daniel och jag firade vår andra bröllopsdag med en lyxig middag ute på gården.

Midsommaren firades på världens bästa ställe; på vår holme. Det var första gången Oliver åkte båt och var i skärgården!

Vi fick finbesök till stugan under sommaren. Efter en vår utan socialt umgänge med någon kändes det konstigt att flytta ut till landet, bort från alla människor. Men som tur orkade några av våra vänner ta sig ut till vår stuga i Vichtis.

I juli spenderade vi en molnig och regnig vecka på holmen. Oliver lärde sig att krypa där!

Vi åkte också in till Helsingfors på staycation. Så fina minnen från den lilla resan.

Som en äkta finlandssvensk måste ju Oliver delta i sin första kräftskiva som 9-månader gammal. Han var nog lite skeptisk och slog kräftan med en gurka.

Vi besökte glasmuseumet i Riihimäki. Fint!

I augusti åt vi middag med Daniels familj innan det var dags att flytta hem igen. 21.8 fick vi packa ihop bilen igen och åka hem till Drumsö!

Vintern 2020

I början av året 2020 var det mycket prat om corona, ett nytt virus som spred sig snabbt i Kina. Då förstod man nog inte ännu hur året skulle sluta. Vi ordnade Olivers dop, träffade vänner, åkte till stugan, gick på dejter, åt god mat ute på restaurang, njöt av bruncher, gick på bio och umgicks med människor. Sonja och jag deltog i en kurs där man lärde sig binda blomkransar. Vi träffades ofta på kaffe och gick på promenader; njöt av att vara mammalediga tillsammans, sådär som vi alltid hade planerat. Och sen vände allt; det otäcka viruset hittade sig till resten av världen och det blev lockdown. Det kändes som om vi hade hamnat i en film om jordens undergång.

Som tur hade vi stugan, naturen, Drumsö, havet och framför allt: varandra.

Staycation på Klaus K

Jag har nog aldrig varit på lika många staycations som i år. Eller jag hade kanske aldrig ens varit på staycation förrän det här året? Om man inte kan resa utomlands måste man väl ändå försöka skapa den där resekänslan i sin hemstad. Dagen efter min födelsedag firade Daniel och jag genom att checka in på Klaus K.

Oliver fick kvalitetstid med sin älskade momi (som han kallar mimmi) medan vi fick dricka utsökta cocktails på en hemlig bar, beundra vackra Helsingfors som nu är dekorerad från topp till tå, promenera i våra gamla trakter och äta en härlig trerätters meny på en italiensk restaurang. Sedan drack vi skumpa och tittade på Undoing utan att behöva oroa oss för hur många gånger vi skulle vakna under natten. Och så fick vi vakna 9.20 nästa morgon. Lyx!

Staycation med bästa vännen

Vår vänskap började i ett litet klassrum för sjutton år sedan. Sonja och jag hade blivit placerade bredvid varandra och läraren hade sagt att man skulle lära känna personen man satt bredvid. Våra hundvalpar var exakt lika gamla och hade samma födelsedag, märkte vi fort. Det var där det började. Och nu sjutton år senare är vi fortfarande bästa vänner.

Vi har stött varandra genom livskriser, skrattat så vi inte har fått luft, druckit för mycket Tequila, vakat nätter för att prata och se på filmer, rest till New York, Grekland, Spanien, Berlin, Bulgarien och fram för allt London, skriksjungit till 80-talshitter på svettiga dansgolv, gråtit över brustna hjärtan, berättat hemligheter och filosoferat om livet, dansat på varandras bröllop, varit brudfrämmor till varandra, ordnat möhippor och babyshowers, blivit gudmödrar till varandras barn och skrivit eller ringt till varandra när allt har varit för mycket. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan Sonja.

De senaste åren har vi inte hunnit umgås lika mycket som förr. Vi har ändå setts ungefär en gång i veckan eller varannan vecka, men det är ändå inte samma sak när man har barnen med sig. Så förra lördagen blev det äntligen av att åka på en staycation i Helsingfors. Vi checkade in på hotellet, gick i butiker med munskydd, tog ett par drinkar på en takterass, åt en god middag, bytte om till pyjamas på hotellrummet och åt snacks medan vi såg på en film. Och pratade långt in i natten. Det kändes precis som förr. Och jag kunde inte ha önskat mig ett bättre bästisdygn.