Rörrenoveringen

Glad första juni! Nu är det officiellt sommar. Rörrenoveringen i vår lägenhet har satt igång. Medan alla andra verkade njuta av livet och sommaren (iallafall enligt instagram) höll vi oss inomhus och packade ihop vår bostad och alla våra saker. Det var minst sagt jobbigt men nu är det gjort!! Nu har vi flyttat till stugan. Solen skiner, syrenerna slår snart ut i blom och jag är så glad. Jag känner en enorm lättnad nu. Klart det blir jobbigt att packa upp allt igen, men vi tar det sen i augusti. Nu ska vi njuta av sommaren. Och om tre veckor börjar Daniels semester!

Skumpa och skratt i parken

Förra veckan, dagen före sommarvärmen kom, träffade jag mina två kusiner Fia och Julia. Vi hade bestämt för länge sedan att vi skulle ses i mars, men pga corona sköts det såklart upp som allt annat. Men nu bestämde vi oss för att träffas ute i parken för att dricka lite skumpa i den svala vårsolen. Vi skålade för Fia som fyllde 30 år och för Julia som hade förlovat sig. Galet att vi är så gamla och vuxna nu.

När vi ses med dessa två springer tiden iväg. Det är något speciellt att umgås med människor som har känt en hela livet. Man behöver inte förklara något om sig själv och allt känns väldigt naturligt och familjärt.

Dagen blev till kväll och vi bytte park och njöt av kvällssolen och öppnade en till flaska. Det var så skönt att bara få prata, skratta och umgås. När jag kom hem kring 21-tiden hade Oliver redan somnat. Jag var så otroligt glad att han kunde somna utan mig. Det hade inte hänt förut. Det var allt som allt en väldigt lyckad dag!

Sista veckan på Drumsö

Åh plötsligt blev det sommar på en dag! Nu inleder vi sista veckan här på Drumsö. Vi bor i ett flyttkaos med lådor som man går omkring och snubblar på. Lite jobbigt med en baby som ålar sig framåt och ska se på och röra i allting han hittar. Men om en vecka bor vi redan i stugan! Och det känns som att sommaren nu äntligen, äntligen är här.

Klagobloggen

Var är det sköna, varma vårvädret som vi brukar få njuta av i maj? Tidigare år har man gått barbent ute i slutet av maj, men nu känns det omöjligt. Ena dagen snöar det och andra dagen regnar det.

Vi lever nu just i en ganska intressant och lite jobbig tid om man får klaga (vilket man får, för det här är ju min blogg). Det är rörrenovering i hela huset och rakt utanför fönstret står gubbarna och röker och har oljud. Borrljudet dånar i hela lägenheten och Oliver blir skrämd av de höga ljuden. Det betyder att jag hela tiden behöver bära omkring på honom och får alltså ingenting gjort (för att inte tala om någon egentid). Det som behöver göras är att tömma köket och tamburen och att packa, eftersom tiden springer iväg och snart är det dags för oss att flytta ut från den här lägenheten. På grund av oljuden kan Oliver då såklart inte sova ute på vår balkong eller inne i lägenheten. Så tre gånger om dagen måste man gå ut på promenad. Om det skulle vara varmt och soligt hade det ju inte varit något problem, men i ösregn och snöslask är det inte lika mysigt. Som tur kan man nuförtiden träffa någon kompis och gå tillsammans ute på promenad – det hjälper till humöret! Men det jobbiga med att gå på promenad med Oliver är att han sover bara 30 minuter. Alltid! På balkongen kan han ibland sova 1,5-2 timmar, men av någon anledning vaknar han alltid efter 30 minuter då vi är på promenad. Och då han sovit så lite är han också på ganska dåligt humör under dagen och har kort stubin (vem har nu inte det med den här sömnbristen?). Och nätterna är som vanligt hackiga. Usch så mycket klagomål det nu kom i ett inlägg, men ibland hjälper det att skriva av sig och tycka synd om sig själv. Och nu när jag fått spytt ut alla klagomål så kan jag igen fokusera framåt. Snart är ju sommaren här! Väl?

För att det inte ska bli för deppigt att läsa fyller jag inlägget med vackra, ljusröda blommor. Det blir nog bra.

Virtuella fester

Isolerade i vårt hem. Det är ju det minsta vi nu kan göra för att försöka sakta ner smittspridningen. Men ändå tycks det vara väldigt svårt för många? Igår när vi gick på promenad här på ön så kom alla människor väldigt nära och brydde sig inte alls om att lämna avstånd när de sprang och flåsade förbi. Och så har jag fått höra att det finns folk som går till barer och restauranger ännu. Hur svårt kan det vara att stanna hemma nu när det behövs som mest? Det känns ju som en ganska liten uppoffring med tanke på vad konsekvenserna annars är.

På fredagen ordnade vi en virtuell after work via Zoom. Till en början var det ganska yrt (vi var omkring 15 personer) men ändå roligt att få se folk och höra hur de har det i dessa konstiga tider. Roligt var det ju dessutom att se glimtar ur varandras vardag. Det var vänner som satt i matbordet med sina barn, vänner som lagade mat och visade runt i sin lägenhet, vänner som körde bil och handlade i matbutiken och vänner som åt kvällsgröt med sitt barn innan läggdags. Mysigt på något sätt!

Jag vet att vi ju också gick ut på promenad, men jag hade trott att det skulle vara tryggt och mer öde. Men jag har aldrig sett lika mycket människor längs stranden här på Drumsö. Det är ju bra att folk rör på sig och får frisk luft, men det skulle vara bättre om man kunde lämna 1-2 meters avstånd mellan varandra. Till slut gick vi båda med halsdukarna framför munnen.

Februari 2019

Om januari var spännande så var februari händelserik. Vi flyttade till Drumsö, till lägenheten vi hade köpt i november. Vi inredde lägenheten, packade upp och planerade vår bröllopsresa till Japan. Det mest händelserika var väl att jag kissade på en sticka som visade att vi skulle bli föräldrar senare i år! Samma dygn åkte Sonja till sjukhuset för att föda sitt barn, vårt gudbarn.

Tessi öppnade sin skönhetssalong Söndag och vi träffade vår lilla gudson. Vi åkte till Vichtis och beundrande det vackra vintervädret.

Januari 2019

Januari var en spännande månad eftersom jag då började på nytt jobb. Efter flera års sökande efter det perfekta jobbet hade jag äntligen hittat det! Det var en ny vardag, eftersom Daniel och jag då började samåka till jobbet, eftersom våra kontor låg 4 minuter ifrån varandra. Ett veckoslut i januari åkte Sonja och jag till ett vintrigt Åbo och stannade där över natten. Det var bådas julklapp till varandra. Vi lagade nachos, tittade på Bachelorette, shoppade, promenerade, gick på brunch och njöt av riktig bästistid. Och ett annat veckoslut i januari firade vi hennes baby shower.

Daniel och jag hann med ett veckoslut i Vichtis, men annars njöt vi av att fortfarande bo så centralt i Helsingfors. Vi gick på promenader och beundrade våra favorit trakter och vyer innan det var dags att flytta bort. Vi packade ihop våra liv och allt som samlats under de 6 åren vi hade bott i lägenheten. Jag gick på brunch med Julia, som varit min nästan-granne i flera år. Det var sorgligt att vinka hejdå till lägenheten som var vårt första gemensamma hem, men vi var också väldigt ivriga på att flytta till vår helt egna lägenhet på Drumsö!

Promenad längs havet

Den här hösten har jag verkligen känt av fomo (fear of missing out). Inte direkt på grund av att jag missat fester utan mer för att jag missat den vackra hösten, som ju är min favorit tid på året. Jag har saknat att gå ut och fota detaljer och stämningar i naturen. Nu på lördagen kände jag mig plötsligt pigg och kunde också röra på mig, så vi tog en promenad längs havet och jag fick äntligen fota lite! Trots att jag inte var länge ute så gjorde den här promenaden mig så otroligt lycklig och nöjd.