Kalas i Helsingfors

Datenight kombinerat med 31-årskalas var ett väldigt fungerande koncept. För ett par veckor sedan fick Daniel och jag njuta av finaste sommarhelsingfors. Eftersom vi skulle på Tessis födelsedagsfest och hade barnvakt för kvällen, passade vi på att åka in till stan ett par timmar innan festen började. Vi tog varsin drink och åt goda pizzor medan vi betraktade människor som gick förbi i folkvimlet.

Efter att ha pratat ostört i någon timme gick vi till Akademen. Jag gick som vanligt runt och bläddrade i alla böcker och hittade Daniel såhär efter en (lång) stund. En väldigt vanlig syn i bokbutiker runt om i världen.

Sedan blev klockan 18 och vi hoppade på en spårvagn som tog oss till Tessis fest på hennes innergård.

Ljuvligt med skumpa, somrig tårta, glada människor och quiz! Det hade jag verkligen saknat.

Lapland Hotels Bulevardi

För en vecka sedan tog vi buss och metro in till Helsingfors och checkade in på Lapland Hotels Bulevardi. Det var nog ett av de finaste hotellen vi bott på. Vi hade en egen bastu i vårt rum! Hur galet är inte det? Vanligtvis, när vi reser utomlands brukar vi välja de billigaste hotellrummen, för det spelar ju ingen roll hurdant rum man har om man får utforska New York, London, Tokyo eller någon annan spännande stad. Då kan man hur bra som helst bo i en liten koja med säng. Nu när vi firade vår bröllopsdag i vår före detta hemstad ville vi ändå lyxa till det lite. Och jag är så glad att vi gjorde det!

Efter att vi beundrat vårt fina rum och lämnat våra saker tog vi en promend genom sommarhelsingfors. Älskar den staden på sommaren! Vi gick till Kaserntorgets stora uteservering och skålade i Aperol spritz.

När vi blev hungriga åt vi hamburgare i gassande solsken. Det var nostalgiskt att gå omkring i våra gamla hemtrakter. Före vi flyttade till Drumsö bodde vi sex år i Ulrikasborg. Det var en så kravlös tid i livet. Studier, deltidsjobb, fester, barer, Nylle, biobesök osv. Jag kan föreställa mig att bo där igen som gammal, om vi inte då blivit för vana att bo i ett större hem med egen gård, för det skulle ju vara omöjligt i de trakterna.

Sommarkväll som bäst!

Nästa morgon fick vi en utsökt frukost serverad till rummet. Åh en sådan lyx att få sova 9 timmar i sträck i prassliga hotellakan, i ett luftkonditionerat rum.

Nöjda, utvilade och lyckliga tog vi metron och bussen hem igen.

Pavlova, fotboll och grannar

Knoppar har förvandlats till löv, häggen har redan börjat blomma och snart slår väl syrenen också ut. Det är med andra ord försommar nu. Eller? Hursomhelst så har jag försummat bloggen på sistone. Det känns som att det har hänt mycket, men ändå inte. Vi är mitt inne i en flytt, vilket inte är det lättaste med en vild 1,5-åring. Men det blir nog bra! Och vi är alla så ivriga inför flytten. Om en vecka sover vi första natten i vårt nya hem. Längtar så!

Vi har fortsatt att träffa vänner utomhus. Bland annat på Casinostranden och i olika lekparker. Skönt att det nu blir varmare så att man kan vara lite socialare igen. Överlag känns det som att det finns hopp om ett normalare liv. Det är säkert inte länge kvar tills jag får vaccinet! Daniel fick vaccin redan för flera veckor sedan, eftersom han hör till riskgruppen.

Sedan firade vi såklart morsdag! Det var min andra morsdag som mamma. Jag fick läsa tidning i sängen medan pojkarna fixade frukost. Så fick jag egen tid medan de plockade vitsippor till mig. Jättefina Marimekko-koppar fick jag också som gåva. På eftermiddagen kom min mamma på besök och Daniel hade lagat en utsökt pavlova! Jag blev riktigt bortskämd hela dagen. Lyxigt!

I maj började Oliver spela fotboll! Varje vecka samlas samma grupp i min gamla hemstad och sparkar boll, lär sig nya saker och leker. Väldigt roligt men också lite kaotiskt. Gruppen består av barn i åldern 1-3.

Vi har också hunnit vara några dagar i Vichtis. Då fanns det ännu vitsippor och knappt några blad på träden. Det ser säkert så somrigt ut nu. Jag vet inte när vi nästa gång hinner åka dit när vi nu har så mycket med nya hemmet, men snart är det sommar och då blir det nog mer tid för utflykter och stugbesök.

Här leker Oliver med sin kompis Saga som är en månad yngre än han. Så trevligt med vänner som har barn i samma ålder!

Oliver är alltid så ivrig hos sin morfar, för där finns så massor olika duplon och andra leksaker. På sommaren ska vi kanske ut och segla med morfars segelbåt. Hur kommer det att gå med en 1,5 åring som knappt orkar sitta stilla? Ett äventyr blir det åtminstone!

Vi hann också äta middag hos Daniels bror och flickvän som bor i samma husbolag som vi. I ungefär ett halvt år hann vi vara grannar. Synd att vi inte kommer att vara det mer om en vecka! Vi hade en så rolig kväll hemma hos dem och blev bjudna på en så god middag. Nästa gång blir det grillkalas hemma hos oss!

Bästisdygn

På lördagen checkade Sonja och jag in på hotell, det var nämligen dags för ett bästisdygn! Jag fick hotellvistelsen som en födelsedagsgåva av henne i december men vi valde att vänta tills maj för vår efterlängtade Staycation. 15.5 råkade dessutom vara våra bådas namnsdag, Sonja och Sofia (mitt mellannamn). Som hotell valde vi Hotell Helka, nära Kampen.

Efter incheckningen köpte vi mat och gick till en park där vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Så viktigt med tumistid!

Och om några veckor föds Sonjas baby! Så ljuvligt! En liten sommarbebis.

Vi firade att det äntligen blivit sommar genom att äta goda glassar på en uteservering. Det kändes lite som en miniresa när vi kunde gå omkring i sommarhelsingfors, prata ostört och bara leva utan någon tidtabell eller ansvar.

I vårt hotell ordnades det en konstutställning i vissa rum. Konstutställningen hör till projektet Purkutaide. Idén bakom projektet är att det finns så många utrymmen i världen som ligger tomma och oanvända och samtidigt finns det konstnärer utan ställe att utöva sin konst, så de valde att slå ihop dessa två och visa upp konst i bland annat tomma hotellrum. En superbra idé och trevligt program såhär i coronatider när man inte vill trängas med andra på konstmuseum.

På kvällen köpte vi en massa godis och snacks, knäppte på en film och pratade till midnatt innan vi somnade i krispiga hotellakan. Följande morgon fick vi äta en god hotellfrukost. Så mycket energi vi båda fick av ett bästisdygn!

Date night!

När vi blev föräldrar lovade vi varandra att vi skulle ha date night minst en gång i månaden. I början var det faktiskt lättare att hålla det löftet, men sen ändrades allt på grund av coronan. Men nu på lördagen var det äntligen dags för ett restaurangbesök i Helsingfors! Oliver fick bli hemma hos oss med min mamma.

Vår date night var på Fiasco by Ultima, en italiensk restaurang nära salutorget. Det var länge sedan vi varit ute och äta på kvällen. Mycket välkommet alltså! Vi började med varsitt glas prosecco. Och så babblade vi igenom hela kvällen.

På grund av corona och restriktionerna i Finland var det ett lite annorlunda restaurangbesök. Vanligtvis skulle vi väl ha börjat äta kring 19, men nu fick man inte längre dricka en droppe alkohol efter klockan 18. Vi ville gärna dricka vin till maten, så vi hade ett bord reserverat till oss redan klockan 16.30 (!!).

Menyn var så välplanerad och maten så utsökt! Vi var otroligt nöjda med allt.

Efteråt gick vi en stund omkring i Helsingfors, tog sedan metron till Drumsö och hoppade på ett par elskotrar. Det var första gången jag åkte med en sådan och oj så roligt det var! Där flög vi omkring i den ljusa vårkvällen, mätta, lyckliga och skrattiga innan vi smög in i lägenheten och lovade varandra att göra det snart igen.

Drumsöhemmet

Nu är vår lägenhet till salu. Det känns spännande men också lite sorgligt. Det var ju där allt det stora hände!

Vi flyttade in i februari 2019. Vi var så otroligt ivriga och förväntansfulla. Nu hade vi äntligen en egen balkong, mer utrymme, tre rum, stora fönster, ett vardagsrum som badade i ljus också på vintern. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet med den lägenheten. Så mycket älskade vi den att vi gick med på att överleva en stor rörsanering, bara vi fick bo där, i den lägenheten och på den ön.

Det var i den lägenheten som graviditetstestet för första gången visade positivt. Bara ett par veckor efter att vi flyttat in. Något magiskt var det ju med den lägenheten, tänkte jag. Och den bostaden blev Olivers första hem. Jag minns fortfarande så tydligt de där första sekunderna i vårt hem när vi plötsligt var tre. Vi hade precis kommit hem från sjukhuset och det kändes så overkligt att vara hemma igen. Daniel sprang omkring i lägenheten och checkade alla rum för att kolla om det var för kallt eller varmt. En mycket stressad och orolig pappa var han de där första stunderna, sött.

Det var i den lägenheten Oliver tog sina första steg, hade sina 1-årskalas och lärde sig att säga mer än mamma och pappa. Vi firade julafton, nyår, 30-årsfödelsedagar, första mors- och farsdagar. I två år och tre månader hann vi skapa våra mest värdefulla minnen där och därför känns det lite vemodigt att lämna det bakom oss. Men också fint att någon annan snart kan skapa minnen för livet i den lägenheten. Och att vi snart får flytta till vårt drömhus!

Husdrömmar

Jag älskar vårt hem. Och jag älskar ön vi bor på. Och att jag kan se havet från vårt vardagsrumsfönster. Det är verkligen inte något man kan ta för givet här i Helsingfors. Men ändå har jag börjat längta efter att bo i hus. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Väldigt länge var jag helt övertygad om att jag kanske alltid ville bo i centrum av Helsingfors eller på Drumsö. Men sen kom pandemin och allt skiftade. Vi tillbringar ju typ 95 % av vår vakna tid hemma nu. Och då märker man plötsligt hur det skulle vara trevligt med en egen gård. Och flera rum. Mer förvaringsutrymme. Öppet kök. Det är konstigt hur åsikter och planer kan ändras på ett år. Vi är inte nu påväg att flytta, men vi har börjat gå på husvisningar. Jag vet inte ännu om det är på fullt allvar, men samtidigt om jag räknar hur många visningar vi har gått på de senaste månaderna så tror jag nog det närmar sig 10. Om inte mer?

Det har också blivit av en besatthet att klicka fram Oikotie-appen och bläddra igenom de nyaste annonserna. Kanske det också är spännande nu när man inte kan göra så mycket annat. Man kan inte boka resor eller planera något. Då är det väl underhållande att försöka föreställa sig hur det skulle vara att bo i ett par- eller radhus i Esbo eller Helsingfors. Vi har inte alls skyndsamt och jag har också lite svårt med tanken att vi skulle flytta bort från finaste Drumsö. Men det skadar ju inte att gå på visningar och att ha något roligt att drömma om. Varje gång vi varit på visning har vi också blivit klokare på vad vi egentligen vill och inte vill ha. För Daniel är det t.ex. livsviktigt med ett öppet kök, eftersom han älskar att laga mat och vill kunna umgås med gästerna (sen när man äntligen får ordna middagsbjudningar) medan han tillreder maten. För mig är det viktigt med en gård. Och stora fönster, så att huset badar i naturljus. Och nu just har Daniel sitt kontor i vårt sovrum, så det skulle vara skönt med ett skilt kontor.

Men nu njuter vi ännu av livet på Drumsö och roar oss med att drömma om framtida hem. Skönt att inte ha bråttom.

Vårlängtan

Igår regnade det små istappar och idag ligger det en tjock, vit dimma över ön vi bor på. Det är grått, kallt och inte sådär jättemysigt väder. Men som tur hann vi få några vackra vinterveckor i februari. Bilderna är tagna förra veckan när jag tog kameran och hörlurarna med och gick på promenad medan jag talade med Jannika i telefon.

Snart är det mars och det är ju en vårmånad! Även om vintern har varit fin, så längtar jag efter torra trottoarer, vårjackor, sneakers, fågelkvitter, blommande träd och solen som värmer. Snart!

Stiga och bakelser

Vissa dagar och stunder bränner sig fast i minnet. Som den här dagen när solen sken och vi drog Oliver i Stigan här på ön. Ljuvligt med fina minnen från Olivers första ordentliga vinter.

Älskar alla årstider här på ön!

Annat fint med februari förutom solen är nog bakelserna. I Finland har vi både Runebergstårtor och Fastlagsbullar som man får njuta av mitt i vintern.

Vinterdagar

Förra veckan vällde snön ner. Jag hade glömt hur högljudd snöplogen är då den kör förbi vårt fönster mitt i natten. Det känns som en evighet sedan vi haft såhär mycket snö, men egentligen är det väl två år sedan.

Världen blev så mycket vackrare men -20 är nog för kallt tycker jag. Speciellt då man har en 1-åring som måste ut varje dag. Under de kallaste dagarna blev det nog inga långa promenader runt ön.

Vi får se hur länge snön stannar, men nu just piggar den upp mig ganska bra. Dagarna känns ljusare och jag njuter av vardagen med Oliver.