Lekrum, trygga famnar och kusiner

Veckorna går fort men ändå kändes det som att det varit januari i flera år. Typ. Nu när jag varit frisk i snart två veckor så har jag hunnit med mycket mer än tidigare. Oliver har tex. besökt ett lekrum för första gången! Vi var där egentligen för min gudsons skull, men Oliver kunde ändå uppskatta alla färger och log åt de andra barnen. Sonja fick springa efter Elliot och klättra upp och ner för trapporna medan jag satt och ammade. Deras åldersskillnad är bara 9 månader men nu i den här åldern känns det som en stor skillnad. Men när de växer är ju 9 månader ingenting. Vi kallar dem för minibästisarna!

Vi har också besökt Iso Omena. Det var mycket spännande för Oliver och han fick igen nya intryck. Man märker att det nog gör gott för honom och mig att komma bort hemifrån!

Hej hej!

Vi har också haft besök här hemma. Bland annat Fami kom och hälsade på oss. Det är så fint att Oliver har så många trygga famnar i sin omgivning.

En dag tillredde jag en tomatsoppa och bjöd två av mina kusiner på lunch. Fia, som också är gudmor till Oliver, flyttade i december tillbaka till Finland. Hon hade bott sju år i Australien! Så roligt att vi alla tre nu bor i samma land. Äntligen!

En lekstund i babygymmet tillsammans med pappa.

Zonterapeutisk babymassage

Under de senaste två veckorna har Oliver blivit riktigt bortskämd med en lyxig massage och avkopplande zonterapi.

En lång och svår förlossning är ju också tung för babyn och då kan det bildas spänningar i kroppen. När vi hade Oliver på mage så märkte vi att han inte riktigt trivdes så och då var det svårt att träna hans nacke. Jag läste om zonterapi för spädbarn och det stod att om man varit med om en sugkoppsförlossning eller en utdragen förlossning rekommenderas babymassage och zonterapi. Några veckor senare råkade jag se reklam för Tiny Twinkle, som erbjuder zonterapeutisk babymassage och dessutom gör hembesök. Det underlättade verkligen att behandlingen var på hemmaplan för både Oliver och oss.

Behandlingen utfördes av Melinda, som är både barnmorska, zonterapeutisk babymassör och certifierad sömnkonsult. Melinda kom hem till oss tre gånger under 1,5 veckas tid. Först intervjuade hon oss och sedan började själva behandlingen. Oliver kände sig jättetrygg i hennes händer och man såg på honom att han njöt. Vi fick en massa bra tips på hur vi själva skulle massera honom. Tipsen har verkligen hjälpt när Oliver har haft magbesvär. Igår hade vi sista besöket och man såg en enorm skillnad. Oliver har inte längre problem med att bära sitt huvud när han är på mage och igår svängde han sig dessutom från mage till rygg! Nuförtiden ler han till och med när han ligger på mage. Efter behandlingen var han så avslappnad. Vi ska nog börja ge babymassage som en del av hans kvällsrutin. Jag kan verkligen rekommendera Melinda och babymassage överlag!

Fem veckor

På torsdagen klockan 13.14 skålade mamma och jag med kaffe eftersom Oliver då fyllde jämnt 5 veckor. Fem veckor låter så litet! Det känns ju som att han alltid varit med oss. Igår fick han sin sista dos antibiotika och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att han är frisk och hålls frisk. Jag märker att jag nu blivit helt paranoid om jag hör att någon hostar eller nyser. Jag stressar redan inför dopet då det troligen kommer att finnas någon förkyld gäst på plats. Oliver har ju varit förkyld nästan hälften av sitt liv då man tänker att han blev smittad när han var endast 3 veckor gammal och efter det fick han öroninflammation. Jag har inte ens ännu fått uppleva en normal vardag med en frisk Oliver, eftersom vi båda varit så sjuka. Jag har fortfarande sju dagar kvar av min antibiotikakur och kan bara säga att bröstinflammation är definitivt en av de smärtsammaste (och segaste) inflammationerna jag har drabbats av. Jag är så otroligt lyckligt lottad som fått hjälp av mamma förra veckan. Det är minst sagt utmanande att ta hand om ett sjukt barn när man själv är så sjuk att man gråter av minsta lilla och har noll krafter kvar. Den här första tiden har inte varit en dans på rosor men det kan väl bara bli bättre nu.

Hej från babybubblan!

På bilderna ovan är Oliver 5 dagar gammal och nu är det redan 18 dagar sedan han föddes! Det känns som att vi precis kommit hem från sjukhuset, men samtidigt känns det också som att vi varit Olivers föräldrar i flera år. Tiden är väldigt luddig här inne i babybubblan.

På ett sätt vill jag stanna tiden och kapsla in den här fasen så att jag alltid kan återvända till de här dyrbara stunderna med honom. Men samtidigt ser jag också fram emot att min kropp ska bli normal och att jag ska må fysiskt bra igen och jag vet att det kräver tid. Så därför ser jag ändå fram emot att lägga förlossningen och den tiden bakom mig. Och jag längtar så efter att se Olivers första riktiga leende och att se honom utvecklas för var vecka som går.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått dela den här upplevelsen (och hela livet) med någon som Daniel. Världens finaste pappa och soulmate. Han har varit så hjälpsam och omhändertagande och jag vet att jag inte skulle ha klarat mig utan honom de här första veckorna. De första dagarna var ganska tunga för honom eftersom han var tvungen att ta hand om både Oliver och mig. Som tur hade han sparat semesterdagar och kunde vara tre veckor hemma med oss. Om 4 dagar återvänder han till jobbet och jag hoppas så att jag har återhämtat mig tills dess!

Gulligt besök

Idag hade jag en bättre dag, då jag igår bestämde att jag inte skulle fokusera för mycket på värkarna. Och det hjälpte verkligen att få besök av Sonja och Elliot! De hämtade med sig rosor, chokladkex och gott humör. Jag är så lycklig över att det faktiskt blev så som vi alltid hade hoppats på; att Sonja och jag har möjlighet att vara mammalediga samtidigt och att våra bebisar kommer att vara födda samma år. Drömmen!

Små och stora gäster

Nu när vårt hem börjar bli färdigt så har vi haft en del gäster på besök, så roligt! Igår var min bror med familj på besök och så kom min pappa och borrade hål i våra väggar så att vi kunde hänga upp speglar.

Förra veckan hade vi dessutom äran att få den minsta gästen på besök, nämligen vår blivande gudson Elliot! Han var lika snäll och söt som vanligt. Det känns så bra att igen bo nära Sonja; bara 13 minuter med bil. Lyxigt!

Ljuset i vårt hem

Jag är så otroligt imponerad över hur ljus lägenhet vi nu har. Det där ljuset jag har längtat efter i så många år och nu äntligen flödar det in i vårt hem!

Igår byggde jag det här vita köksbordet. Eller byggde och byggde, men monterade ihop med hjälp av Ikea-instruktioner. 29 år har jag levt och det här var den första Ikeamöbeln jag monterade helt själv. Så stolt!

Det värsta med jobbresor

Det värsta med att åka på jobbresa är inte att väckarklockan ringer 4.30. Det värsta är inte heller att behöva småprata med en ovanligt social taxichaufför då man helst bara vill ligga under ett varmt täcke och sova. Det värsta är inte heller att trängas i den långa kön vid säkerhetskontrollen eller att halva arbetsdagen går åt till att resa, vänta, förflytta sig från en plats till en annan. Det värst är nog känslan direkt då man stiger in i själva flygplatsen. Den där förväntansfulla, exalterade, lyckliga känslan som bubblar i ens mage i några sekunder på grund av alla ljud, lukter, stämningen, minnen. Den där bästa känslan i världen precis innan en resa. Den känslan slår emot mig fortfarande trots att jag på den senaste tiden åkt på flera arbetsresor. Jag ser människor dricka bubbel, lysa av iver och vara nykära och ivriga inför sina kommande äventyr. Och så sitter jag där med min rykande kaffekopp, bränner mig på tungan och bär på en tung datorväska från säkerhetskontrollen till gaten, som en trött zombie. Men jag är ändå glad att den där känslan fortfarande möter mig. Den får mig att drömma och planera framtida resor. Och då jag sitter där och väntar på min tur att ställa mig i kön till flygplanet, som en av alla andra zombies som ska på arbetsresa till Stockholm, tänker jag att det är ju nu jag sparar in pengarna så att jag i framtiden kan åka på de där efterlängtade äventyren.

Den obligatoriska höstlistan

 

solrosgul

Hur känner du inför hösten 2018?

Yrkesmässigt: Det känns bra. Jag är ivrig och inspirerad! Det är väl ett gott tecken på att jag gjorde ett bra beslut med att ta emot det nya jobbet. Jag tror hösten kommer att bli väldigt lärorik! På måndagen åker jag igen till Stockholm för en skolning. Det känns som att jag varje dag lär mig något nytt och utvecklar mina kunskaper.

Privat: Det känns ännu bättre! Även om jag alltid längtar till veckoslut och ledig tid så älskar jag även vardagen i Helsingfors. När jag har stängt min dator och släckt lamporna på kontoret tar det bara 10 minuter för mig att komma hem. Eller gå på bio. Eller ta en kaffe med någon vän. Jag tror hösten 2018 kommer att bli super. Under de senaste 28 åren har jag märkt att jag alltid är som nöjdast då jag har mycket på gång. Trots att jag inte har tid med allt och ibland känner att det är för mycket så känner jag ändå mig själv och vet att det är ju såhär jag vill ha det. Under perioder i livet då jag inte haft ett jobb utan bara studerat på universitetet har jag varit så apatisk och haft små livskriser varannan minut. Jag har det alltså mycket heller såhär.

nov5

Vad är dina planer?

Jag tror att jag under hösten kommer att satsa en hel del på jobbet. Det blir väl så när man precis har börjat något nytt. Men så varvar jag förstås med Daniel-tid, egentid och kompistid. Det blir årsfester, Halloween-fester, spabehandlingar, biobesök, pyjamas partyn, veckoslut i Vichtis och bokkalaset i Ekenäs.

3

Photo 14-10-2017, 18.17.46

Vad är värst, kylan eller mörkret?

Svår fråga. Mörkret skulle jag nog ändå välja. Mår illa av tanken att vakna då det är kolmörkt och komma hem från jobbet då det är kolmörkt. Förra året hade vi bokat in en resa till Marocco i november, men nu har vi inga sådana planer. Måste väl bara försöka göra det bästa av situationen.

Top 3 godast höstmat?

  1. Fondue
  2. Äppelpaj
  3. Anka

Photo 23-08-2017, 16.50.46

Photo 19-08-2017, 10.32.34

En utflykt du vill göra i höst?

Jag skulle gärna åka på någon stadsresa men det kommer inte att hända. Jag måste kanske istället boka in små utflykter i Helsingfors, Esbo eller Vichtis.

 

En restaurang som är extra mysig på hösten?

Vi äter egentligen ganska sällan ute på restaurang eftersom Daniel lagar så sjukt god mat. Men för att lyxa till det i höstmörkret skulle det faktiskt vara roligt att prova någon ny restaurang i stan. Ingen aning var vi ska börja? Vår go-to restaurang är för tillfället Lungi i byggnaden bredvid oss.

ost2

En bok du vill läsa i höst?

Det finns så många! Jag klagar hela tiden på att jag inte har tid att läsa. Men det är nog bara ursäkter. Istället för att skriva det här kunde jag ju läsa? Eller istället för att ha Netflix-maraton kunde jag ju läsa? Istället för att läsa meningslösa frågor på Jodel kunde jag ju läsa? Ni förstår.

Här är ett par böcker jag gärna läser i höst:

Johanna Holmström – Själarnas ö
Jonas Gardell – Till minne av en villkorslös kärlek
Yuval Noah Harari – Sapiens

Photo 21-10-2017, 12.49.17

Photo 21-10-2017, 12.47.58

Någonting du ser fram emot extra mycket just nu?

Det kommande veckoslutet då min bror Sebbe och hans flickvän Hana kommer till Vichtis med oss. Och överlag veckoslut då vi kan tillbringa där ute i naturen och beundra hur löven byter färg och fåglarna rymmer iväg till varmare breddgrader.

Photo 30-09-2017, 14.17.01

Tankar om mitt nya jobb

Idag är det jämnt en månad sedan jag började på mitt nya jobb, så jag tänkte att jag kunde öppna mig lite mer om vad jag egentligen gör och om mina tankar kring jobbet och min karriär. Jag älskar själv att höra om vad andra jobbar med, vad som motiverar dem och hur de har kommit fram till vad det är de vill jobba med. Jobb och framtidsplaner har alltid varit närvarande i mitt liv och stundvis har det varit stressande och jag har haft mina kriser då jag inte vetat vad jag vill bli som stor och då jag haft för många drömmar och mål, men inte riktigt vetat hur jag skulle nå dem.

Kanske det är enklast att närma sig det här ämnet genom att skriva det i en lista (jag älskar listor!).

När jag var liten ville jag bli:

Jag var kanske sex-sju år då jag insåg att jag vill bli författare. Skrivandet var redan då en stor del av mig. Det var något jag tyckte om att göra och något jag ofta fick beröm för i skolan.

Det här har jag studerat:

Socialpsykologi vid Helsingfors Universitet. Jag är alltså Politices Magister från Statsvetenskapliga fakulteten med socialpsykologi som huvudämne.

Det här har jag jobbat med under min karriär:

Copywriter, innehållsproducent, trädgårdsarbetare, kontorsassistent, rekryteringsassistent, frilansande copywriter, översättare och nu jobbar jag med marknadsföring inom fastighetsbranschen. Det roliga är att jag aldrig har studerat marknadsföring vid universitetet, men ändå har jag jobbat med marknadsföring i 5 år. Det är alltså hela min karriär, om man bortser från några somrar då jag planterade blommor i olika parker som sjuttonåring.

Vad gör jag nu?

Jag jobbar för ett företag med huvudkontor i Stockholm. Jag har ca 50 kolleger i Sverige, 10 i London och 2 i Finland. Det är en helt ny bransch för mig eftersom jag aldrig jobbat inom fastighetsvärlden förut. Det som är bekant för mig är själva marknadsföringen, vilket ju är ganska viktigt, då jag ansvarar för hela marknadsföringen i Finland.

Hur kändes det i början?

Svårt! Spännande! Nervöst! Nästan lite obehagligt. Allt var så nytt och skrämmande och när jag kom hem efter min första dag grät jag faktiskt. Jag visste inte vad jag hade gett mig in på och jag hade helt för höga förväntningar på mig själv (har det nog fortfarande, men..). Jag tänkte att jag måste kunna allt redan på första dagen. Jag ville genast leverera och visa att jag är bra. Men så funkar det ju inte. Det tar ju en stund att lära sig allt. Ingen är perfekt på sin första dag eller sin första vecka. Eller veckor.

Hur känns det nu?

Jättebra! Det har varit en ganska intensiv månad och det känns nästan som att jag har ändrats som en människa. Eller lite åtminstone. Med varje ny sak utvecklas man ju och under den här senaste månaden har jag upplevt så mycket nytt. Jag har fått mycket ansvar och lärt mig en massa och bekantat mig med alla mina kollegor i alla länder.

Vad har du gjort den senaste månaden?

På min första vecka lärde jag känna mina två finska kollegor. Det känns ovant att bara ha två kollegor, men också lite roligt. Nästan som att vi skulle jobba inom ett start-up företag, men ändå med tryggheten att jobba för ett relativt stort företag. På min tredje vecka åkte jag till Stockholm för tre dagar. Där ordnade jag ett stort event för våra kunder tillsammans med mina svenska kollegor. Jobbet började verkligen direkt! Den veckan var hektisk men spännande. På den fjärde veckan ordnade det finska teamet ett event för våra kunder i Finland. En hel del networking och fixande inför det evenemanget och följande morgon hoppade jag på ett flygplan och flög till Prag tillsammans med resten av företaget. Där spenderade vi fyra intensiva och långa dagar med workshops, seminarier, middagar, aktiviteter och teambuilding. Verkligen givande och jag var utanför min comfort zone i många omgångar. Men det är ju enda sättet att utvecklas! På måndagen landade vi igen i Finland och här är vi nu. Än så länge känns det bra och jag ser fram emot att få komma igång ordentligt.

Vad ska du göra på ditt nya jobb?

Jag har helt konkreta mål som jag måste nå under en viss tidsperiod. Det är ganska höga mål och under konferensen i Prag betonade de hur viktigt det är. Det känns både bra och skrämmande. Bra för att det känns som att det jag gör har en betydelse för företaget. Skrämmande för att jag är den enda som ska göra det – vad om jag inte lyckas? Jag har ansvar för företagets digitala marknadsföring men ska även ordna olika aktiviteter för våra kunder, som t.ex. evenemang en gång i månaden. Jag har alltid tyckt om att ordna fester, så vi får hoppas att det blir bra.

Det bästa med jobbet är att jag får vara kreativ och har ansvar. Och att kontoret ligger ca 10 minuter från vår lägenhet. Drömmen! Jag kan skriva ett liknande inlägg igen om ett halvt år och se hur jag trivs där då, men vi får hoppas att de positiva känslorna är kvar.