Våren smyger sig fram. Riktigt långsamt och tyst, utdraget. Minusgrader på natten men en sol som värmer på dagen. I vår trädgård växer en ensam krokus. Snön smälter och man kan redan se gräset på vår gård. Snart, snart.
Jag skulle ha bloggat på söndagen, men under kvällen blev jag förkyld och hade inga krafter för något i ett par dagar. Nu hostar jag bara, men mår betydligt bättre.
Årets tionde vecka var en ganska vanlig vecka i mars. Vi jobbade, gick på dagis, lyxade till vardagen med en god pasta, firade kvinnodag, åkte till Ikea, pysslade, läste, lekte, åkte pulka, gick på promenader, njöt av solen, åkte till Hoplop med kompisar, korkade grillsäsongen och blev sjuka (än så länge bara jag).
Nu är vi redan i vecka 11 och jag känner mig hoppfull, även om det fortfarande är ganska kallt. Men ljuset! Det uppskattar man så otroligt mycket efter en såhär lång vinter.
Nu är vi äntligen inne i en vårmånad. Men det känns nog inte helt som vår, eftersom det varje dag kommer mer och mer snö. Den här vintern har varit så lång.
Men skönt att februari nu är slut. Om tre veckor tror jag det redan kan finnas knoppar i träden? Eller kanske det är för optimistiskt. Men om en månad är det ju redan påsk!
Vi har länge funderat på det och nu var det äntligen dags: det här året ska vi prova på hemstädning. Så fräscht det blev! Det var nog det bästa beslutet på länge. Varannan vecka kommer någon och dammsuger, tvättar golv och badrum, putsar damm och städar. Lyx!
I februari var Oliver sjuk två gånger. Först en vanlig förkylning och sedan magsjuka.. Det blev mycket Paw Patrol och pyssel här hemma.
Jag har aldrig besökt museum såhär många gånger på såhär kort tid som nu i år. En ny favorit syssla nu när vi har Museikort. WeeGee, Emma, Heureka, museo Leikki. Till näst ska det bli Kiasma och Naturhistoriska muséet.
Vi har också ätit en hel del ute på restaurang. Jag tänker mig att när det blir vår och sommar blir det också färre restaurangbesök. Det känns bara som att det inte finns så mycket annat att göra nu när vintern är så rekordlång. Så nu har det varit mycket restaurang, museum och lekrum i olika köpcentrum. Längtar efter grillmat på egen gård, ljusa kvällar på stranden och cykelturer i naturen.
Vi beställde hem lite grejer från Ikea. Så fina mönster och färger i Ikeas och Marimekkos nya kollektion.
Söndagar som innehåller goda luncher, playdates med nya vänner och goda bakelser är bra dagar. Nu har dessa två dagisbästisar anmälts till familjefotboll som börjar i maj och plötsligt känns våren lite, lite närmare.
Den här vintern är väldigt lång. Nu har snön kommit tillbaka för att stanna, tror jag. Tråkigt då man längtar efter våren, men roligt om man är 3 år och älskar snö. Förra lördagen hade vi en magisk vinterdag i Vanda. Vi åkte Stiga och åt raclette och fondue på kvällen hos Daniels pappa. Så gott!
Under veckan blir det inte så många vardagsbilder. Jag längtar efter inspirationen för att fota. Det var länge sedan jag kände den inspirationen. Men kanske det känns så varje vinter?
På fredagen firade vi vår gudsons födelsedag. Det var 10 barn under 5 år, men inte alls så kaotisk som man kanske kunde ha föreställt sig. Fint ordnat och riktigt mysigt med barnkalas!
Igår bestämde vi oss för att åka till Tripla. Där åt vi god lunch och sedan blev det spontanbesök till Hoplop. Oliver var så ivrig!
Idag åkte vi till min pappa för att äta napolitanska, hemlagade pizzor. Supergott! Oliver fick leka med sina kusiner och åka pulka på gården. Skönt med en söndag utan söndagsångest. Om 42 dagar är det vår! Det låter ju lite dystert. Men varje dag blir det lite ljusare.
Söndag igen! Veckorna går fort. Förra söndagen besökte vi Heureka. Vi blev positivt överraskade när vi märkte att vi kom gratis in med Museikortet. Så bra! Det fanns mycket spännande att se och röra. Oliver fick bygga en egen träbil, vi lärde oss om jordens katastrofer och om artificiell intelligens. Och Daniel cyklade på den där cykeln högt uppe på en lina. Det var ganska nostalgiskt att besöka Heureka, då man senast hade varit där som barn.
På jobbet går det också framåt. Det känns som att jag har jobbat där i flera år redan, trots att det bara varit en månad. En kväll hade vi AW med kollegorna och åt supergoda bagels på Yeastiboi. Måste gå dit snart igen!
En kväll fick jag lust att måla, så vi åkte till K-Rauta och köpte målfärg. Sedan målade jag två pallar i en ljuvlig pastellfärg!
Sedan hände det; årets första sjukstuga. Ändå ganska fint att vi klarade oss hela januari utan någon förkylning. Men andra februari blev Oliver sjuk och vi turades om att sköta honom medan vi jobbade. Och på fredagen kom min mamma och hjälpte oss. Nu hoppas jag vi hålls friska resten av månaden.
På lördagen åkte vi till Vichtis! Solen sken och det kändes som vår i luften. Vi höll oss för det mesta inomhus, pga Olivers snuva, men det var ändå härligt att kunna åka till stugan efter en så lång paus. Nästa gång vi kommer dit har kanske all snö och is smultit! Det ser jag fram emot.
Oliver fick leka med Daniels föräldrar medan vi badade i strandbastun. Jag vågade inte ta ett dopp, men det var ändå skönt att bada bastu. Veckorna kommer nog att gå fort och snart är det vår igen.
Idag har vi bakat muffinsar, målat bastun, lekt, sett på Paw Patrol och tvättat kläder. Ute snöar det och våren känns mer avlägsen än igår.
Är det bara jag eller har januari varit extralång i år? Eller kanske det känns så varje år. I år har januari varit ganska händelserik då jag ju började på ett nytt jobb vid årsskiftet. I mitt förra jobb var jag 100% på distans (kontoret var i Kuopio) och det var till slut en av orsakerna till att jag ville byta jobb. Jätteskönt att kunna jobba distans, men att aldrig riktigt träffa sitt team, aldrig kunna äta lunch med kollegor eller prata om annat än jobbsaker via Teams-möten blev till slut ganska tråkigt och ensamt. Jag är så nöjd att jag nu kan jobba tre dagar på kontor och två dagar hemma. Kontorsdagarna går åt till möten, planering och nu i början förstås till att lära sig. Och på distansdagarna får jag sedan gjort allt det som planerades i början av veckan. Mest produktiv är man ju ändå då man jobbar ostört hemifrån, men det behövs ändå en balans. Vi tillbringar ändå en så stor del av livet på jobbet, så då är det viktigt att man känner att man har ett team, kolleger och en bra samhörighet. Så känner jag nu.
Snart är januari slut. Januari har varit tidiga bussresor in till stan, möten och roliga projekt, dåliga nätter, mys i soffan efter dagis och jobb, bibbahäng, museibesök, vardag men också sköna helgdagar utan program, väldigt tidiga morgnar, vackra soluppgångar, luncher inne i stan, mänskliga arbetstider, nya bekantskaper, jobbresa till Borgå, familjetid och goda veckoslutsmiddagar.
En lördag i början av månaden fick Daniel och jag gå på lunch och bio. Viktigt med tumistid med jämna mellanrum. Vi såg ”A man called Otto” och tyckte om den.
Vi besökte museumet ”Leikki” som var väldigt bra! Och sedan var vi en dag och badade i simhallen nära oss. Mysigt!
Vi brukar gå och mata änderna som bor nära oss. En rolig programpunkt och änderna blir alltid så glada.
Solen!! Den har man inte sett så mycket av ännu i år. Men kvällarna börjar bli ljusare och det känns bra.
En söndag tillbringade vi nästan fyra timmar i Hoplop med Sonjas familj. Oliver fick det som födelsedagsgåva av dem och han älskade varje sekund. Det går inte en dag utan att han pratar om Hoplop efter besöket.
Tulpaner, sol och ljust ännu efter 16.30! Ljuvligt.
Hösten var lika vacker som vanligt. Löven blev gula och veckorna gick fort. Vi åkte till Vichtis där vi gick på skogsutfärd och andades frisk luft i skogen.
Vi åt kräftor tillsammans med Daniels familj. Både med hans pappas och mammas sida av familjen. Roligt med många kräftkalas.
Ett veckoslut i september åkte jag med Oliver till Ekenäs för att hälsa på min mamma. Det var ovanligt hett för att vara slutet av september. Och det var verkligen exceptionellt låg vattennivå på stranden. Nästan sådär att man blev orolig och undrade vad det är som händer med naturen riktigt. Där var det vanligtvis brukar finnas hav, var nu bara mark och man kunde gå ända ut till bryggorna. Fåglarna såg också ganska förbryllade ut.
Daniels pappa och den sidan av familjen kom hem till oss på spelkväll en fredag i september. Daniel lagade utsökta frikadeller med spaghetti. Vi spelade Ticket to ride sent in till natten.
Oliver och jag gick på skogsutfärd till en skog nära oss. Den här hösten har jag haft fredagarna lediga med Oliver och det har varit så ljuvligt med “Olivers och mammas dag”. Men från och med januari kommer han att vara på dagis också på fredagarna, och det vet jag nog att han är redo för. Vi måste bara pricka in flera tumisdagar under veckosluten.
Kvällarna var bomullslena och pastellfärgade. Nu när jag tittar ut ser jag bara smutsig och blöt snö.
Vi passade på att gå ut till skogen på många skogsutflykter när det ännu var relativt varmt och fint ute. Vi har en skog nära oss som vi brukar gå till. Den här gången hade vi packat med oss kaffe, smörgåsar och choklad.
I slutet av september kom Sebbe och Hana på besök från Spanien. En solig kväll åkte vi på höstseglats med Sebbe, min pappa, Daniel och Oliver. Det var kallt men otroligt vackert. Nästa sommar vill jag hinna segla mera.
Vädret blev kallare, kvällarna kom snabbare. Vi byggde kojor, lekte, var sjuka, var friska, mådde bra, mådde lite sämre, funderade på mycket, fattade stora beslut, åkte till Grekland på resa, umgicks med familj och vänner, badade bastu, lagade grytor, drack gott vin, gick på promenader, såg på film, spelade brädspel, gick på Bokmässan och hade ostkvällar, pizzakvällar och tortillakvällar med vänner. Allt som man vill och kan göra på hösten.
Hej! Hur mår ni, mina några lojala läsare? ❤️ Vi befinner oss i sjukstugan igen, tredje gången den här hösten och det är först början på september. Det tär en hel del på krafterna, måste jag medge. Och fjärde natten i rad utan ordentlig sömn gör att man känner sig ganska hopplös. Jag märker att jag sällan bloggar då det känns svårt eller då jag känner mig trött, men sedan slog det mig att kanske någon annan också mår dåligt nu och känner sig mindre ensam om hen ser att andra föräldrar också är utmattade. För så är det ju. Mellan alla roliga utflykter och resor är det ju vardag. Och vardag med små barn kan vara väldigt tung. Och det att man tycker så gör en inte till en svagare eller sämre förälder, även om jag ibland själv tänker så om mig själv (skulle aldrig tänka så om någon annan). Det betyder inte heller att man skulle älska sitt barn eller vardagen något mindre, bara för att man ibland inte orkar eller för att man känner sig slutkörd. Det som jag däremot har märkt att hjälper i stunden:
Prata med en vän eller familjemedlem om det. Vara öppen och ärlig om sitt mående, och säga hur det påriktigt känns just då.
Ta en andningspaus och gå ut på en ensampromenad.
Se på någon hjärndöd reality-serie när man har tid för det.
Ha något att se fram emot som kanske inte ens skulle bli av, som tex. ”På kvällen när jag får egentid ska jag äta en glass eller ta ett glas vin” eller ”sen när alla är friska ska jag checka in på hotell och sova en natt i krispiga hotellakan utan att någon ropar på mig”. I stunden behöver man bara något för att blicka framåt.
Efter mitt senaste inlägg bröt århundradets magsjuka ut i vår familj. Usch, jag vet inte när jag senast skulle ha varit så sjuk. Det började med Oliver som spydde hela dagen och följande natt fick Daniel och jag det ungefär samma tid. Men nu har vi överlevt det och kan gå vidare i livet.
Något positivt var att innan noroviruset bröt ut hittade vi några ouppackade lådor i förrådet. Lådorna innehöll gamla foton och minnen, hundra gamla dagböcker, massor Gogon (minns ni dem från 2000-talet?) och min farmors gamla teservis. Vacker och unik tycker jag.
Narcisserna blommar ute trots det kyliga vädret. Varför är det fortfarande så kallt?? Det är ju redan april! Jag hoppas min app ljuger när den säger att det ska snöa de kommande dagarna..
Sparrissäsongen är här, hurra! Trots att det är så kallt ute så har vi börjat grilla igen. Jag hade verkligen saknat grillmat och längtar efter nypotatis och att kunna äta middagar ute i solen. Får nog kanske vänta ännu en stund på det.
Vi tog in några äppelträdskvistar i en vas och riktigt snart slår blommorna ut! Ljuvligt med lite vårstämning inomhus.
Förra veckans höjdpunkt var ju definitivt att Lippulaiva öppnade sina dörrar. Äntligen! Vi fyndade rosor för ett par euro och var mycket imponerade över hur fräscht och trevligt köpcentrum vi fått så nära oss. Nu har vi allt vi behöver bara en 10 minuters promenad från oss. Där finns ett satsat lekrum, ett bibliotek, loppis, Lidl, Alko, Prisma i två våningar, restauranger och caféer och allt möjligt. Det var så mycket människor där, så jag hann inte ens se vad allt där fanns, men det jag såg var jag nöjd med.
På fredagsmorgon började vårt terrassprojekt och på lördagskväll var det redan färdigt. Det skulle aldrig ha gått så snabbt om vi hade valt att själva bygga den. Jag ska visa före och efter bilder här i bloggen. Vi är SÅ nöjda med slutresultatet. Nu har vi också beställt hem ett stort matbord och stolar som ska bo på terrassen. Och sen behövs ännu solstolar och en massa krukor. Jag kommer mer eller mindre att bo på vår terrass sen när det blir lite varmare väder.
Hur svårt det än är att släppa oron och ångesten så försöker vi ändå leva ganska normalt. Nu just har vi sjukstuga på gång här hemma. Vi hade hållits friska i ett par månader, vilket är vårt rekord sedan Oliver började dagis i augusti. Senast vi var sjuka var väl kring julen?
Veckoslutet innan Olivers feber steg kunde vi njuta av vårsolen. Det kändes verkligen som att våren var helt bakom knuten. Nu i skrivande stund väller snön ner från himlen, så kanske det var för optimistiskt tänkt. Men nu är det ju redan mars, så nog kommer värmen och solen snart tillbaka..
Tulpaner i alla olika färger har även bidragit till min vårlängtan. Jag är så otålig och skulle vilja plantera och odla och fixa i trädgården!
Förra veckan åkte jag på jobbresa till Mikkeli, eller St Michel som det heter på svenska. Jag har annars alltid tyckt att det svenska namnet är lite roligt. Det låter så mycket mer internationellt än vad det är. Det tog nästan fyra timmar att komma fram till stugan vi skulle jobba i, men väl framme var jag imponerad över vyerna. Stugan var belägen vid en sjö, men annars omringad av djup skog. Inga andra människor såg vi under våra två dygn där. Det var jätteroligt att träffa och umgås med teamet och att planera marknadsföring, målgrupper och kampanjer nästan dygnet runt. Intensiva men bra dagar.
När jag kom hem på torsdagen låg Oliver redan och snarkade i sin säng. Och mina skuldkänslor bara växte. Men han hade haft två jättebra dagar med sin pappa. De hade bakat en paj, lekt och badat bastu. Det gick ingen nöd på honom. Nästa morgon sprang han till mig och frågade: ”Mamma e du hemma nu? E du hemma med väskorna?” ❤️
Daniel har lagat fräsch och god mat, som vanligt. En kväll korkade vi dessutom grillsäsongen! På lördagen blev Oliver tyvärr sjuk och nu är vi här, dag 4 i sjukstugan. Hemtestet säger att det inte är corona, men det har varit två exponeringar på dagis förra veckan, så jag vet inte om man kan lita på hemtestets resultat. Vi får väl testa idag igen.
Note to self: nästa år vill jag vara ledig på mellandagarna. Det skulle vara så mysigt att ha flera dagar att vara tillsammas med familjen, läsa julklappsböcker och åka pulka mitt på dagen. I år blev det inte så, men vi hade ändå en fin vecka. På juldagen åt jag julgodis och läste bok (Sinun, Margot) innan det var dags att åka till Vanda och äta julmiddag hos Daniels pappa.
I Vanda var Oliver så ivrig. Han fick leka med Daniels bröders gamla leksaker och vi fick dricka skumpa och äta utsökt mat. I julgranen fanns det levande ljus och glaskulor, men det gick ändå hur bra som helst.
På söndagen var vädret igen så otroligt vackert. Ljusröda bomullsmoln, snön som knarrar under skorna, apelsinfärgad sol som målar landskapet i mjuka pastellfärger.
Oliver fick jullov hela veckan, trots att Daniel och jag jobbade. På måndagen hängde han hos Daniels pappa i Vanda och på tisdagen kom hans mormor (mimmi, som han kallar henne) övernatten till oss. Daniel och jag åkte till stugan och jobbade ostört därifrån. Det var så konstigt att vara i Vichtis utan Oliver. Men också lite skönt att på kvällen gå i strandbastu, sen se på filmer sent in till natten och sova till 8.15!
Efter ett dygn i Vichtis åkte vi hem igen. Min mamma stannade några dagar och på fredagen var det redan nyårsafton. Och nu är det redan år 2022, galet hur fort tiden går!
amanda sofia 