Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.

Söndagstankar

Det där tunga novembermörkret har lagt sig över Finland. Men vi överlever genom att tända ljus på morgonen, pynta huset och balkongen med långa ljusslingor, lyssna på julmusik, inleda glöggsäsongen, baka jultårtor och gå på promenader alltid då solen tittar fram.

Det är söndag idag, så vi dricker hett kaffe och äter frukost och går sedan ut på vår traditionella söndagspromenad till stranden. Oliver ropar av glädje när han ser stranden, krälar sig ur vagnen och skyndar ner till sanden. Han tar sin lilla spade från vagnen och börjar gräva, men blir förvånad när sanden är så hård. Det går ju inte längre att bygga sandslott här. Vi förklarar och berättar om vintern. Vi beundrar de små vattenpölarna som har förvandlats till is. Det kommer ett roligt ljud när isen krackelerar under våra skor. Frosten har lagt sig i sjögräset som ligger på stranden, en glittrande kvarleva av sommaren. Vi minns de heta sommardagarna då vi vadade i havet och välkomnade den svalkande havsbrisen på vår varma hud. Nu känns havsbrisen kall mot kinderna och vi drar kragen över munnen, skyddar oss från vinden. Novembersolen värmer ändå svagt. Plötsligt börjar det virvla små, små snöflingor ner från himlen. Snöflingorna smälter direkt då de landar på oss. Vad stör det att årets mörkaste tid är här när vi ändå ibland får uppleva stunder som dessa? Och vad spelar det för roll fast vi har flera månader kvar av kyla, snöslask och regn när tiden ändå går så fort? Vi blinkar och snart är det redan nya knoppar i träden och en ny sommar påväg in i vårt liv.

Sent i oktober

Snart har alla löv fallit. Ute piskar regnet mot fönsterrutorna. Vinden viner och det känns tydligt att vi bor så nära havet nu. En ordentlig höststorm härjar ovanför oss. Den här hösten har gått så fort. Jag känner att jag inte riktigt hinner med nu. I år har jag inte alls hunnit tända ljus, laga grytor eller läst någon bra bok under en varm filt. Jag har inte hunnit njuta av hösten ännu. Vanligtvis brukar hösten vara den mest kreativa och inspirerande tiden på året men så känns det verkligen inte nu. Kanske hittar jag tillbaka till det i något skede, kanske inte. Vi får väl se. Som tur har vi ändå hunnit gå på några promenader i höst och bekantat oss med våra nya hemtrakter.

Tänk att månaden snart byts till november. Jag tycker det var bara några dagar sedan sommar. Om 1,5 vecka firar vi redan Olivers 2-årsdag! Vi får hoppas att vi alla är friska då och kan ordna ett litet kalas.

Rutiner och traditioner

Det har varit ganska tyst här på bloggen nu den senaste tiden. Det beror nog delvis på att det inte händer så mycket som är värt att blogga om och delvis på att det sen igen händer för mycket så att det inte finns tid eller ork att blogga. Under den här hösten har Oliver varit förkyld tre (!) gånger. Tre olika snuvor på såhär kort tid är ju galet. Men det var väl ändå ganska förväntat att han skulle bli sjuk i något skede nu när han börjat på dagis. Nu hoppas jag att han hålls frisk en längre stund!

Nu när vardagen har börjat rulla har vi också skapat våra rutiner och några traditioner. På torsdagar brukar vi till exempel alltid gå i bastu hela familjen. Okej, Oliver brukar leka i badkaret medan vi turas om att bada bastu med Daniel, men det är ändå något vi gör tillsammans och Oliver skiner alltid upp när vi säger att idag blir det bastu. Och på söndagar brukar vi gå ner till stranden på en promenad. Det är nog något mysigt och tryggt med rutiner!

Jag tror den här stranden har varit med i varenda blogginlägg jag skrivit sedan vi flyttade hit. Så blir det väl när man bor såhär nära en strand. Jag ser fram emot promenader där också på vintern! Kanske man kan gå på isen då?

Några blommor trivs ännu på balkongen. Men snart blir det säkert för kallt för dem. Vanligtvis skulle jag kanske ha lite ångest för den kommande vintern, men det här året ser jag bara fram emot att få uppleva olika årstider i vårt nya hem och i våra nya trakter!

Lördagsmiddag

På lördagen sken solen och alla var glada. Musiken flödade ur högtalarna och vi hjälptes åt att tillreda maten och att städa. Liten danspaus här och där. Oliver cyklade snällt omkring i vardagsrummet medan vi fixade de sista sakerna. Jag stannade upp och ville föreviga den här stunden i mitt huvud, fånga den och ta fram den om tjugo år. Minnas stämningen och skrattet, glädjen och kärleken.

Klockan tre steg gästerna in genom dörren. Vi hade bjudit in våra bästa vänner med sina två barn. Tänk att vi nu är ett helt gäng på sju personer. Så fint. Pojkarna lekte tillsammans, tittade på barnprogram och kommenterade till varandra vad de såg, vi pratade och åt gott, baby A sov lugnt och åt, som tvåmånaders babyn brukar göra. Det var just sådär som jag alltid hade föreställde mig att framtiden skulle vara när jag var fjorton år. Då när Sonja och jag blev bästa vänner. Men det blev nog ännu bättre än jag någonsin hade föreställt mig. Det är så obeskrivligt fint med en sån vänskap som varar genom livets alla skeden.

Daniel hade tillrett eftermarinerad ytterfilé i sousviden, grillade räkor och pimientos de padron, bulgursallad med vattenmelon, grön sallad och aioli. Till efterrätt blev det glass med olika toppings. Gott, gott! Nu blev jag hungrig.

Koloniträdgården

Den sista lördagen innan Oliver började på dagis var så härlig. Solen sken och vi gick igen ner till stranden. Det blåste men det störde inte oss. Vi åt varsin glass och lekte, tankade i oss känslan av att vara lediga tillsammans.

Efter strandbesöket gick vi till koloniträdgården som ligger i närheten. Det är alltid roligt att gå dit för lite trädgårdsinspiration. Vi beundrade blommorna och träffade trevliga människor som skötte om sina odlingar. Vi fick smaka på goda bär och planerade vad vi ska plantera i vår trädgård nästa vår.

Nytt kök och Stora Kalvholmen

Vi håller på planerar vår kommande köksrenovering. Köket är stilrent och modernt nu men det finns bara inte tillräckligt med förvaringsutrymme för oss, så vi kommer att skaffa lite till skåp och sådant. Överlag tycker vi om hur det ser ut, men vi ska nog göra det lite mer praktiskt. Renoveringen kommer att bli någon gång under hösten, det är ännu inte helt fastspikat. Men jag ska visa before och after bilder när allt är färdigt!

I juli åkte vi på flera olika mindre och större utflykter. Vi tog t.ex. färjan över till Stora Kalvholmen en eftermiddag. Jag hade hört om stället men aldrig besökt holmen tidigare. Så fint! Och så lätt att komma dit. Vi tog bilen till Nokkalan Majakka, där vi hoppade på en färja och åkte typ 10 minuter tills vi var framme. Ett par timmar senare tog vi samma färja tillbaka, som den här gången körde via Gäddvik. Det var en vacker sommarkväll så det var fint att kunna beundra skärgården i Esbo.

På Stora Kalvholmen åt vi räksmörgåsar och njöt av goda glassar. Vi gick runt holmen som inte var sådär jättestor. Oliver tyckte det var spännande med frigående höns på caféet. Rekommenderar verkligen ett besök till den ön! På holmen fanns en stor lekpark, caféer, stränder och skog. Det var en mysig och harmonisk stämning på ön.

Hemma har vi njutit av vår balkong, den egna trädgården och av att kunna äta grillmat varje dag. Det känns som att vår livskvalitet ökade med flera grader när vi flyttade till det här huset. Vi älskar det! Här mår vi bra.

Bröllopsdag

Den 16.6 var det jämnt tre år sedan vi gifte oss. Det känns märkligt att det har gått tre år men samtidigt har det också hänt en hel del under de senaste tre åren. Vi hann köpa vår första lägenhet, båda har bytt jobb, jag blev gravid, vi blev föräldrar och så sålde vi lägenheten och flyttade till Esbo. Allt på bara tre år!

På vår tredje bröllopsdag satt jag i vår trädgård med Oliver i famnen och skrattade åt Daniel som klippte vår gräsmatta för första gången. Det kändes så absurt att tänka på vem vi var på den där varma junidagen i kyrkan, nervösa och glada, precis nygifta och med hela vårt gemensamma liv framför oss. 28-åriga jag hade ingen aning om att jag skulle sitta i min egen trädgård och bo i ett radhus i Esbo bara tre år senare, med en livlig 1,5 åring i famnen. Som 28-åring kändes det så avlägset för mig. Men här är vi nu och lyckligare än någonsin!

På själva dagen firade vi med en godare middag och rosé på balkongen. Vi gav varandra presenter och så tittade vi på bröllopsbilder. Det var fint!

Jag fick ett par Birkenstock-sandaler jag hade önskat mig. Så bekväma och fina!

Det kändes som om vi var utomlands när vi satt på vår balkong och åt jordgubbar. På veckoslutet firade vi stort med hotellövernattning!

Att flytta med en 1,5-åring

Note to self: flytta aldrig mer. Gör det bara inte! Klart jag visste att det skulle vara jobbigt, men wow.. Själva flytten är nu förbi, men vi lever fortfarande i ett flyttkaos. Daniel jobbar om dagarna och jag tar hand om Oliver, så det går väldigt långsamt att packa upp och fixa allt färdigt. Som tur har vi ändå fått mycket hjälp av min mamma som kört från Ekenäs flera gånger för att hänga med Oliver när vi har åkt till Drumsö för att tömma bostaden. Vi bestämde nu dessutom att köpa städhjälp för den gamla bostaden för att underlätta livet en aning.

Några dagar innan själva flytten kom Sonja, Joni och Elliot för att titta på det nya hemmet och hjälpa med några lådor. I en veckas tid förde vi lådor och saker varje kväll. När själva flyttdagen kom var det främst de största möblerna kvar att flytta. Det kändes som ett bra beslut av oss! Dessutom köpte vi flytthjälp för de stora möblerna. Kan verkligen rekommendera Muuttolegendat om man känner att man vill göra det lättare för sig.

Någonstans där bakom alla flyttlådor finns ett kök.

När Oliver äntligen hade somnat kring 21 öppnade Daniel och jag en flaska champagne och pustade ut på vår balkong. Då visste vi inte ännu hur hemsk natt vi hade framför oss. Oliver vaknade med 30 minuters mellanrum hela natten igenom, trots att vi tog honom i vår säng. Han grät och jag hade så dåligt att vara. Jag tänkte att vi nu har förstört honom när vi flyttat från hans första hem, hans tryggpunkt. Nästa dag såg vi att han hade fått en ny tand, så det var nog inte bara ångest över flytten som höll honom vaken.

Äntligen en egen trädgård! Det är fortfarande en djungel, för det är såklart inte högst på prioritetslistan. Men på veckoslutet hinner vi kanske rensa lite? Oliver är mycket fascinerad över (och ibland lite rädd för) alla humlor, flugor, sniglar, skalbaggar han hittar i trädgården.

Jag ser fram emot att bekanta mig med våra nya hemtrakter. Än så länge verkar det verkligen härligt. OM jag någonsin mer kommer att flytta i mitt liv så måste jag komma ihåg att göra det i maj/juni. Det är svårt att vara på dåligt humör och stressad när naturen visar sin vackraste sida. Helt tydligt är det möjligt, men det gör det kanske hela lite lättare. Även om det har varit jobbigt har vi nog också verkligen njutit av vårt nya hem. Varje dag är vi alla tre helt förundrade att vi verkligen får bo här. Det känns nästan för bra för att vara sant. Men det är sant och här bor vi nu och flyttar inte bort pålääääänge.

Nycklarna till nya hemmet

Nu har vi fått nycklarna till vårt nya hem! Vi har åkt dit nästan varje dag för att föra lådor och saker. Varje gång vi är där blir jag mer och mer förälskad i huset. Oliver älskar också att vara där, vilket är ett gott tecken.

Gården ser ut som en djungel, men när vi har fått alla saker flyttade över så tar vi tag i det projektet. Det blir så spännande! På lördagen sover vi första gången i vårt nya hem!

Åh älskar den här vyn!

Och vårt äppelträd. Så idylliskt!