Morgondopp

Nu har vi skapat en ny tradition och jag förstår inte hur det kunde ta såhär länge för oss att göra det. Sommaren är snart förbi, men nu börjar vi veckoslutsmorgnar med ett dopp i havet! Tänk att vi får bo såhär nära havet! Så tacksam.

Idag hade vi sovmorgon och sov till klockan 7. I veckor har vi vaknat mellan 5 och 6, så det kändes faktiskt lyxigt med en ostörd natt. När vi vaknade drog vi på oss våra baddräkter och badrockar, hoppade i bilen och körde ett par minuter ner till stranden. Ljuvligt att ha en strand och brygga såhär nära oss. Vattnet var inte ens kallt! Och morgonsolen värmde.

Efter doppet körde vi hem igen. Längtar redan efter morgondagens dopp! Får se om vi fortsätter med traditionen också på vintern?

På gården växer våra flera meter långa solrosor. Det känns lite sentimentalt att sommaren snart är förbi, men jag är nog ockå redo för hösten. Tror jag.

Livet med egen trädgård

Nu har vi sett alla årstider här i Esbo. Det är över ett år sedan den lyckliga dagen då vi fick flytta in i vår radhuslägenhet i Esboviken. När vi gick på visning i februari 2021 blev vi genast förtjusta i huset och området. Vi kände direkt att det här var vårt blivande hem. Det vi inte hade sett från bilderna var att huset hade en enorm bakgård. Och då vi var på husvisning var gården täckt av snö, så det var svårt att begripa hur stor gården faktiskt var och vad man egentligen kunde göra med den. När snön smalt och det var dags att flytta in, blev vi positivt överraskade. Och även om det inte var gården som fick oss att köpa huset, så är det den jag älskar mest. Den har hämtat med sig så otroligt mycket glädje till oss. Vi har fått odla våra egna grönsaker och örter, välja vilka blommor vi vill ha i blomrabatten och dessutom fick vi ju i våras en ny, stor terrass som gjorde att huset känns ännu större nu när vi har extra utrymme att hänga på varje dag. Det är svårt att tro att jag bara för några år sedan var starkt av den åsikten att jag troligen alltid kommer att bo i lägenhet inne i stan. Nu skulle jag aldrig mera byta ut egen trädgård och terrass för att bo inne i centrum. Men det som jag har lärt mig är att man aldrig kan säga aldrig, för människor och åsikter ändras helt tydligt med åren. Men nu just älskar jag vår trädgård och kan inte föreställa mig ett liv utan en.

Trädgården och terrassen

Nu är det redan juni! Man skulle kanske inte tro det med tanke på vädret. Ibland känns det mer som september då det regnar och blåser. Bilderna i inlägget är från början av maj, då när vi började fixa i vår trädgård. Att ha en egen trädgård och ny terrass har hämtat så mycket mer innehåll och glädje till den här familjen. Varje dag hänger vi åtminstone en stund på vår gård. Om vi inte röker fisk så odlar vi något eller röjer ogräs eller bara leker med bilar och bollar.

I samband med den nya terrassen fick vi också två enorma odlingslådor. Det blev ganska många besök till Rusta för att köpa mylla, men till slut fick vi dem fyllda. Nu har vi planterat:

  • Zuccini
  • Jordgubbar
  • Sallad
  • Dill
  • Basilika
  • Mynta
  • Solrosor
  • Vallmon
  • Pioner
  • Blommor

Det ska bli spännande att följa med vad som kommer att växa och hur blommorna kommer att se ut. Jag hoppas det snart skulle bli lite varmare så att man kan njuta ännu mer av gården.

Lite bilder från mars, då vi påbörjade terrassprojektet:

Middagsbjudning

Förra lördagen hade vi finbesök hos oss. Min kusin Julia och hennes Walter flyttade förra hösten till samma trakter som vi. Vi ser till och med deras hus från vårt vardagsrum, helt galet! Så på lördagen gick de en tiominuters promenad med sin lilla söta pudel Elsa och kom till oss på middag. Min andra kusin Fia hade lite längre väg, eftersom hon kom ända från Borgå. Men det är nog klart ändå närmare än Australien, där hon bodde i typ åtta år. Ljuvligt att se dem igen och att få vara värdar och ordna middagsbjudning! Förr ordnade vi fester och middagar nästan varannan månad, men nu har det verkligen inte blivit av. Man njuter extra mycket nuförtiden när man ser folk.

Oliver var också så glad över att ha gäster. Och speciellt glad var han över att se hunden Elsa. Hela dagen berättade han ivrigt att han skulle visa alla sina bilar till henne och leka med henne hela kvällen. Mitt hjärta brister lite när jag vet att han aldrig kommer att få uppleva att ha en egen hund (Daniel är svårt allergisk). Eller sen när han flyttar hemifrån kan han ju skaffa en, men den tiden vill jag inte ens tänka på.. Men som tur har han ändå en massa hundar i släkten.

Vi tog en fördrink ute i solen och gick sedan in för att äta grillmat som Daniel hade tillrett. Jättegott! Och lyxigt med någon som älskar att laga mat, så behöver jag inte tänka på den biten.

Till efterrätt blev det Creme Brülee, även om gasen tog slut på den lilla brännaren. Det blev ändå riktigt krämigt och gott! När Oliver hade gått och lagt sig satt vi och drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Om bland annat megastora spindlar i Australien, koalan som följde Fia nästan hela vägen hem en gång, resor, vilda ungdomskvällar, realityshows och annat viktigt i livet. Så fin kväll på alla sätt! Mera sånt, tack.

Veckan som gick

Efter mitt senaste inlägg bröt århundradets magsjuka ut i vår familj. Usch, jag vet inte när jag senast skulle ha varit så sjuk. Det började med Oliver som spydde hela dagen och följande natt fick Daniel och jag det ungefär samma tid. Men nu har vi överlevt det och kan gå vidare i livet.

Något positivt var att innan noroviruset bröt ut hittade vi några ouppackade lådor i förrådet. Lådorna innehöll gamla foton och minnen, hundra gamla dagböcker, massor Gogon (minns ni dem från 2000-talet?) och min farmors gamla teservis. Vacker och unik tycker jag.

Narcisserna blommar ute trots det kyliga vädret. Varför är det fortfarande så kallt?? Det är ju redan april! Jag hoppas min app ljuger när den säger att det ska snöa de kommande dagarna..

Sparrissäsongen är här, hurra! Trots att det är så kallt ute så har vi börjat grilla igen. Jag hade verkligen saknat grillmat och längtar efter nypotatis och att kunna äta middagar ute i solen. Får nog kanske vänta ännu en stund på det.

Vi tog in några äppelträdskvistar i en vas och riktigt snart slår blommorna ut! Ljuvligt med lite vårstämning inomhus.

Förra veckans höjdpunkt var ju definitivt att Lippulaiva öppnade sina dörrar. Äntligen! Vi fyndade rosor för ett par euro och var mycket imponerade över hur fräscht och trevligt köpcentrum vi fått så nära oss. Nu har vi allt vi behöver bara en 10 minuters promenad från oss. Där finns ett satsat lekrum, ett bibliotek, loppis, Lidl, Alko, Prisma i två våningar, restauranger och caféer och allt möjligt. Det var så mycket människor där, så jag hann inte ens se vad allt där fanns, men det jag såg var jag nöjd med.

På fredagsmorgon började vårt terrassprojekt och på lördagskväll var det redan färdigt. Det skulle aldrig ha gått så snabbt om vi hade valt att själva bygga den. Jag ska visa före och efter bilder här i bloggen. Vi är SÅ nöjda med slutresultatet. Nu har vi också beställt hem ett stort matbord och stolar som ska bo på terrassen. Och sen behövs ännu solstolar och en massa krukor. Jag kommer mer eller mindre att bo på vår terrass sen när det blir lite varmare väder.

Familj och ny terrass

För ett par veckor sedan åkte vi på lunch till Vichtis, eftersom min svärmor fyllde år. Vi firade det med medelhavsinspirerad mat. Mina svärföräldrar är lite som flyttfåglar, när de återvänder till Finland efter ett halvt år i södern, då vet man att våren är snart här. Så vill jag också leva när jag har gått i pension. Oliver var också så glad över att ha dem hemma igen!

En dag kom min bror (enda som bor kvar i Finland) till oss för att hjälpa med vårt äppelträd. Han hade med sig alla verktyg och visste precis var man skulle klippa och hur mycket. Det är ganska praktiskt med en utbildad trädgårdsmästare i familjen. Vi klippte ganska mycket av trädet, eftersom den inte alls mådde bra. Vi får se vad det blir av det!

Härligt med vårtecken i trädgården. Det som vi nu just är så ivriga över här hemma är att vi om några veckor kommer att få en ny terrass! När vi flyttade hit tänkte vi att vi skulle själva bygga en terrass följande vår. Men ingendera av oss har någonsin byggt en terrass förut, och vi är inte sådär jätte händiga, så vi beslöt oss för att anlita en person som gör det för oss. Det var ett bra beslut för nu kommer vi att få en jättefin terrass på bara två-tre dagar. Jag längtar efter middagar under äppelträdet och sköna lässtunder i solstolarna. Snart!

Förra lördagen blev det igen middag hos svärföräldrar, hos Daniels pappa i Vanda. Vi blev bjudna på champagne och god mat.

Och så har vi även varit hos min pappa i Tusby. Det råkade bli en familjefylld vecka. Och idag kommer min mamma till oss för att jag och Daniel ska gå på bio!

Vi har hängt en hel del på gården. Det finns mycket att planera, röja och fixa. De har väl lovat snö till nästa vecka, men jag hoppas hoppas det inte stannar kvar på marken.

Första vårdagen

Termometern på balkongen visar över trettio grader. I skuggan är det svalare men när jag blundar kunde det lika bra vara juni och inte mars. Solen gassar och jag tar av mig ylletröjan. Det är årets första varma vårdag. Jag känner solens mjuka smekning mot min hud. Jag har saknat den här värmen. Fåglarna kvittrar hysteriskt och jag hör ett konstant ljud av vatten som rinner, snön som smälter och gräver sig in i marken. Redo för att lämna oss. En avlägsen fiskmås ropar någonstans längre bort. Och jag känner en sådan oerhörd tacksamhet. Känslan fyller hela min kropp. Tacksamhet över att få bo här med egen gård och balkong. Tacksamhet för att få känna solen mot min hud, höra fåglarna sjunga och ha en hel vår och sommar framför mig.

En vanlig lördag hos oss

Den här lördagen har varit så bra. Lugn, harmonisk, normal, trygg. Vi började dagen klockan 6.20. Det är så mycket lättare att vakna nuförtiden när morgnarna är så ljusa. Oliver kom till vår säng och vi gosade och läste lite tills det var dags att stiga upp för att äta frukost. Solen smög in i vårt kök och gjorde oss varma och glada.

Finns det något mysigare än lördagsmorgnar? När ingen har skyndsamt och man kan verkligen njuta av sitt kaffe och frukosten, läsa tidning och umgås, prata och lyssna.

9.30 var vi redan ute i solskenet. Vårsolen värmde trots att det bara var två grader varmt. Sakta men säkert kommer nog våren, som den alltid gör. Vi gick ner till änderna och hälsade på dem.

Jag blev förvånad över hur många människor som fortfarade gick på isen. Där satte en massa gubbar och pilkade och några skidade och promenerade med hundar och barn. Själv skulle jag nog inte våga ta den risken, men kanske isen fortfarande är tjock? Hoppas den snart skulle smälta.

När vi kom hem igen var det dags för lunch och vila. Medan Oliver sov passade vi på att läsa. Jag började på boken Klara and the sun av Kazuo Ishiguro. Resten av dagen har jag längtat efter att få fortsätta läsa på den. Jag älskar, älskar den känslan! Att ha en bok man längtar efter att få läsa. Som tonåring läste jag hans bok Never Let Me Go och den hade samma effekt på mig.

Efter Olivers dagssömn åkte vi till Plantagen för att få inspiration, men också för att skaffa lite narcisser och tillbehör till trädgården. Ärligt sagt är vi inne i en sådan fas att det inte är så värst avkopplande att gå i butiker. Oliver vill verkligen inte sitta i någon kärra eller vagn, utan ska helst springa huvudlöst omkring i butiken. Jag som helst rör mig väldigt diskret bland folk får alltid lite ångest när det ständigt ska uppstå små dramatiska ögonblick, som raserianfall när man inte får dra i allt man ser eller ha något som ser roligt ut. Det hör väl till när man har barn och snart lär jag mig kanske att sluta bry mig om vad andra i butiken tänker.

En tradition vi har när vi är i Pikkulaiva är att alltid gå och se på kaninerna och fiskarna i djurbutiken. Hoppas djuren också finns i Lippulaiva som öppnas om några veckor. Jag har helt tydligt blivit en ordentlig esbobo när jag genuint är så förväntansfull över att Lippulaiva ska öppnas.

Hemma har vi lekt med Duplo, sett på Paw Patrol, ätit god mat och korkat rosésäsongen. En perfekt men fullständigt vanlig lördag med andra ord.

Den vackra vintern

Har vintern varit exceptionellt vacker i år? Eller beror det på att vi är närmare naturen här i Esbo? Från vårt hem på Drumsö såg vi en glimt av havet, men för det mesta var vi omringade av bilvägar och andra höghus. Nu känns det som att vi får uppleva naturen så mycket mer. Vackra solnedgångar och otroliga ljusröda morgnar får mig att orka igenom den långa vintern.

Och snön är jag så oerhört tacksam över. Jag som aldrig egentligen varit så förtjust i snö har totalt ändrat åsikt det här året. Det har blivit en hel del promenader ute på isen och pulkaåkning! En så rolig aktivitet. Nu i skrivande stund regnar det dock snöslask… men kanske det ännu blir fina vinterdagar i februari.

Bilderna är tagna från vår söndagspromenad för några veckor sedan. Då var det -13 grader och vi drack kaffe ute på isen. En vacker och kall söndag!

Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.