En vanlig lördag hos oss

Den här lördagen har varit så bra. Lugn, harmonisk, normal, trygg. Vi började dagen klockan 6.20. Det är så mycket lättare att vakna nuförtiden när morgnarna är så ljusa. Oliver kom till vår säng och vi gosade och läste lite tills det var dags att stiga upp för att äta frukost. Solen smög in i vårt kök och gjorde oss varma och glada.

Finns det något mysigare än lördagsmorgnar? När ingen har skyndsamt och man kan verkligen njuta av sitt kaffe och frukosten, läsa tidning och umgås, prata och lyssna.

9.30 var vi redan ute i solskenet. Vårsolen värmde trots att det bara var två grader varmt. Sakta men säkert kommer nog våren, som den alltid gör. Vi gick ner till änderna och hälsade på dem.

Jag blev förvånad över hur många människor som fortfarade gick på isen. Där satte en massa gubbar och pilkade och några skidade och promenerade med hundar och barn. Själv skulle jag nog inte våga ta den risken, men kanske isen fortfarande är tjock? Hoppas den snart skulle smälta.

När vi kom hem igen var det dags för lunch och vila. Medan Oliver sov passade vi på att läsa. Jag började på boken Klara and the sun av Kazuo Ishiguro. Resten av dagen har jag längtat efter att få fortsätta läsa på den. Jag älskar, älskar den känslan! Att ha en bok man längtar efter att få läsa. Som tonåring läste jag hans bok Never Let Me Go och den hade samma effekt på mig.

Efter Olivers dagssömn åkte vi till Plantagen för att få inspiration, men också för att skaffa lite narcisser och tillbehör till trädgården. Ärligt sagt är vi inne i en sådan fas att det inte är så värst avkopplande att gå i butiker. Oliver vill verkligen inte sitta i någon kärra eller vagn, utan ska helst springa huvudlöst omkring i butiken. Jag som helst rör mig väldigt diskret bland folk får alltid lite ångest när det ständigt ska uppstå små dramatiska ögonblick, som raserianfall när man inte får dra i allt man ser eller ha något som ser roligt ut. Det hör väl till när man har barn och snart lär jag mig kanske att sluta bry mig om vad andra i butiken tänker.

En tradition vi har när vi är i Pikkulaiva är att alltid gå och se på kaninerna och fiskarna i djurbutiken. Hoppas djuren också finns i Lippulaiva som öppnas om några veckor. Jag har helt tydligt blivit en ordentlig esbobo när jag genuint är så förväntansfull över att Lippulaiva ska öppnas.

Hemma har vi lekt med Duplo, sett på Paw Patrol, ätit god mat och korkat rosésäsongen. En perfekt men fullständigt vanlig lördag med andra ord.

Den vackra vintern

Har vintern varit exceptionellt vacker i år? Eller beror det på att vi är närmare naturen här i Esbo? Från vårt hem på Drumsö såg vi en glimt av havet, men för det mesta var vi omringade av bilvägar och andra höghus. Nu känns det som att vi får uppleva naturen så mycket mer. Vackra solnedgångar och otroliga ljusröda morgnar får mig att orka igenom den långa vintern.

Och snön är jag så oerhört tacksam över. Jag som aldrig egentligen varit så förtjust i snö har totalt ändrat åsikt det här året. Det har blivit en hel del promenader ute på isen och pulkaåkning! En så rolig aktivitet. Nu i skrivande stund regnar det dock snöslask… men kanske det ännu blir fina vinterdagar i februari.

Bilderna är tagna från vår söndagspromenad för några veckor sedan. Då var det -13 grader och vi drack kaffe ute på isen. En vacker och kall söndag!

Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.

Söndagstankar

Det där tunga novembermörkret har lagt sig över Finland. Men vi överlever genom att tända ljus på morgonen, pynta huset och balkongen med långa ljusslingor, lyssna på julmusik, inleda glöggsäsongen, baka jultårtor och gå på promenader alltid då solen tittar fram.

Det är söndag idag, så vi dricker hett kaffe och äter frukost och går sedan ut på vår traditionella söndagspromenad till stranden. Oliver ropar av glädje när han ser stranden, krälar sig ur vagnen och skyndar ner till sanden. Han tar sin lilla spade från vagnen och börjar gräva, men blir förvånad när sanden är så hård. Det går ju inte längre att bygga sandslott här. Vi förklarar och berättar om vintern. Vi beundrar de små vattenpölarna som har förvandlats till is. Det kommer ett roligt ljud när isen krackelerar under våra skor. Frosten har lagt sig i sjögräset som ligger på stranden, en glittrande kvarleva av sommaren. Vi minns de heta sommardagarna då vi vadade i havet och välkomnade den svalkande havsbrisen på vår varma hud. Nu känns havsbrisen kall mot kinderna och vi drar kragen över munnen, skyddar oss från vinden. Novembersolen värmer ändå svagt. Plötsligt börjar det virvla små, små snöflingor ner från himlen. Snöflingorna smälter direkt då de landar på oss. Vad stör det att årets mörkaste tid är här när vi ändå ibland får uppleva stunder som dessa? Och vad spelar det för roll fast vi har flera månader kvar av kyla, snöslask och regn när tiden ändå går så fort? Vi blinkar och snart är det redan nya knoppar i träden och en ny sommar påväg in i vårt liv.

Sent i oktober

Snart har alla löv fallit. Ute piskar regnet mot fönsterrutorna. Vinden viner och det känns tydligt att vi bor så nära havet nu. En ordentlig höststorm härjar ovanför oss. Den här hösten har gått så fort. Jag känner att jag inte riktigt hinner med nu. I år har jag inte alls hunnit tända ljus, laga grytor eller läst någon bra bok under en varm filt. Jag har inte hunnit njuta av hösten ännu. Vanligtvis brukar hösten vara den mest kreativa och inspirerande tiden på året men så känns det verkligen inte nu. Kanske hittar jag tillbaka till det i något skede, kanske inte. Vi får väl se. Som tur har vi ändå hunnit gå på några promenader i höst och bekantat oss med våra nya hemtrakter.

Tänk att månaden snart byts till november. Jag tycker det var bara några dagar sedan sommar. Om 1,5 vecka firar vi redan Olivers 2-årsdag! Vi får hoppas att vi alla är friska då och kan ordna ett litet kalas.

Rutiner och traditioner

Det har varit ganska tyst här på bloggen nu den senaste tiden. Det beror nog delvis på att det inte händer så mycket som är värt att blogga om och delvis på att det sen igen händer för mycket så att det inte finns tid eller ork att blogga. Under den här hösten har Oliver varit förkyld tre (!) gånger. Tre olika snuvor på såhär kort tid är ju galet. Men det var väl ändå ganska förväntat att han skulle bli sjuk i något skede nu när han börjat på dagis. Nu hoppas jag att han hålls frisk en längre stund!

Nu när vardagen har börjat rulla har vi också skapat våra rutiner och några traditioner. På torsdagar brukar vi till exempel alltid gå i bastu hela familjen. Okej, Oliver brukar leka i badkaret medan vi turas om att bada bastu med Daniel, men det är ändå något vi gör tillsammans och Oliver skiner alltid upp när vi säger att idag blir det bastu. Och på söndagar brukar vi gå ner till stranden på en promenad. Det är nog något mysigt och tryggt med rutiner!

Jag tror den här stranden har varit med i varenda blogginlägg jag skrivit sedan vi flyttade hit. Så blir det väl när man bor såhär nära en strand. Jag ser fram emot promenader där också på vintern! Kanske man kan gå på isen då?

Några blommor trivs ännu på balkongen. Men snart blir det säkert för kallt för dem. Vanligtvis skulle jag kanske ha lite ångest för den kommande vintern, men det här året ser jag bara fram emot att få uppleva olika årstider i vårt nya hem och i våra nya trakter!

Lördagsmiddag

På lördagen sken solen och alla var glada. Musiken flödade ur högtalarna och vi hjälptes åt att tillreda maten och att städa. Liten danspaus här och där. Oliver cyklade snällt omkring i vardagsrummet medan vi fixade de sista sakerna. Jag stannade upp och ville föreviga den här stunden i mitt huvud, fånga den och ta fram den om tjugo år. Minnas stämningen och skrattet, glädjen och kärleken.

Klockan tre steg gästerna in genom dörren. Vi hade bjudit in våra bästa vänner med sina två barn. Tänk att vi nu är ett helt gäng på sju personer. Så fint. Pojkarna lekte tillsammans, tittade på barnprogram och kommenterade till varandra vad de såg, vi pratade och åt gott, baby A sov lugnt och åt, som tvåmånaders babyn brukar göra. Det var just sådär som jag alltid hade föreställde mig att framtiden skulle vara när jag var fjorton år. Då när Sonja och jag blev bästa vänner. Men det blev nog ännu bättre än jag någonsin hade föreställt mig. Det är så obeskrivligt fint med en sån vänskap som varar genom livets alla skeden.

Daniel hade tillrett eftermarinerad ytterfilé i sousviden, grillade räkor och pimientos de padron, bulgursallad med vattenmelon, grön sallad och aioli. Till efterrätt blev det glass med olika toppings. Gott, gott! Nu blev jag hungrig.

Koloniträdgården

Den sista lördagen innan Oliver började på dagis var så härlig. Solen sken och vi gick igen ner till stranden. Det blåste men det störde inte oss. Vi åt varsin glass och lekte, tankade i oss känslan av att vara lediga tillsammans.

Efter strandbesöket gick vi till koloniträdgården som ligger i närheten. Det är alltid roligt att gå dit för lite trädgårdsinspiration. Vi beundrade blommorna och träffade trevliga människor som skötte om sina odlingar. Vi fick smaka på goda bär och planerade vad vi ska plantera i vår trädgård nästa vår.

Nytt kök och Stora Kalvholmen

Vi håller på planerar vår kommande köksrenovering. Köket är stilrent och modernt nu men det finns bara inte tillräckligt med förvaringsutrymme för oss, så vi kommer att skaffa lite till skåp och sådant. Överlag tycker vi om hur det ser ut, men vi ska nog göra det lite mer praktiskt. Renoveringen kommer att bli någon gång under hösten, det är ännu inte helt fastspikat. Men jag ska visa before och after bilder när allt är färdigt!

I juli åkte vi på flera olika mindre och större utflykter. Vi tog t.ex. färjan över till Stora Kalvholmen en eftermiddag. Jag hade hört om stället men aldrig besökt holmen tidigare. Så fint! Och så lätt att komma dit. Vi tog bilen till Nokkalan Majakka, där vi hoppade på en färja och åkte typ 10 minuter tills vi var framme. Ett par timmar senare tog vi samma färja tillbaka, som den här gången körde via Gäddvik. Det var en vacker sommarkväll så det var fint att kunna beundra skärgården i Esbo.

På Stora Kalvholmen åt vi räksmörgåsar och njöt av goda glassar. Vi gick runt holmen som inte var sådär jättestor. Oliver tyckte det var spännande med frigående höns på caféet. Rekommenderar verkligen ett besök till den ön! På holmen fanns en stor lekpark, caféer, stränder och skog. Det var en mysig och harmonisk stämning på ön.

Hemma har vi njutit av vår balkong, den egna trädgården och av att kunna äta grillmat varje dag. Det känns som att vår livskvalitet ökade med flera grader när vi flyttade till det här huset. Vi älskar det! Här mår vi bra.

Bröllopsdag

Den 16.6 var det jämnt tre år sedan vi gifte oss. Det känns märkligt att det har gått tre år men samtidigt har det också hänt en hel del under de senaste tre åren. Vi hann köpa vår första lägenhet, båda har bytt jobb, jag blev gravid, vi blev föräldrar och så sålde vi lägenheten och flyttade till Esbo. Allt på bara tre år!

På vår tredje bröllopsdag satt jag i vår trädgård med Oliver i famnen och skrattade åt Daniel som klippte vår gräsmatta för första gången. Det kändes så absurt att tänka på vem vi var på den där varma junidagen i kyrkan, nervösa och glada, precis nygifta och med hela vårt gemensamma liv framför oss. 28-åriga jag hade ingen aning om att jag skulle sitta i min egen trädgård och bo i ett radhus i Esbo bara tre år senare, med en livlig 1,5 åring i famnen. Som 28-åring kändes det så avlägset för mig. Men här är vi nu och lyckligare än någonsin!

På själva dagen firade vi med en godare middag och rosé på balkongen. Vi gav varandra presenter och så tittade vi på bröllopsbilder. Det var fint!

Jag fick ett par Birkenstock-sandaler jag hade önskat mig. Så bekväma och fina!

Det kändes som om vi var utomlands när vi satt på vår balkong och åt jordgubbar. På veckoslutet firade vi stort med hotellövernattning!