Cykelturer och marknader i Old Delhi

Värmen slår oss i ansiktet direkt då vi stiger ut från flygfältet. Först tror jag att vi står nära någon maskin som blåser ut varm luft, men det gör vi inte. Vi är i Indien och jag har aldrig förr upplevt ett likadant klimat. Det är en fuktig och tropisk hetta som kryper nära in på huden. Vi slår följe med flygpersonalen och hoppar in i deras Finnairbuss som tar oss till hotellet. Och det är inte vilket hotell som helst, utan ett femstjärnigt Marriott hotell. Vi serveras en lyxig frukost och sover sedan en fem timmars powernap innan vi börjar vår första dag i Delhi.

IMG_1104.JPG

IMG_1106.JPG

Photo 10-08-2018, 13.05.45

Vi har bokat en större bil som rymmer oss alla. Det är jag och Daniel, Daniels mamma och styvpappa samt Daniels bror med flickvän som är på resa. Vår lokala guide är supervänlig och rolig. Han kör oss runt i Delhi och vi ser indiska miljöer susa förbi fönstret. Till slut kommer vi fram till Old Delhi och direkt då vi ska stiga av bilen blir himlen mörk och en häftig regnskur och åska väller över oss. Vi väntar en stund i bilen men efter 15 minuter bestämmer vi oss för att springa ut i regnet. Den tropiska hettan chockerar mig igen. Vi väntar ut regnet under ett tak och när skuren äntligen passerat hoppar vi alla tre par upp på olika cykelrikshan. Vi flyger genom Old Delhi. Dofter och lukter blandas ihop och vår kusk cyklar som en galning. Men han är trygg i sitt cyklande. Han väjer och styr som ett proffs trots det kaotiska vimlet. Vi är mitt inne i gamla Delhis pulserande hjärta med marknader, lokala människor, hemlösa hundar, heliga kossor, fruktstånd, getter, apor som klättrar på murarna och olika spännande dofter av kryddor och rökelser. Vi köper kryddor och indiska tesorter och när hettan blir för tryckande viker vi av vid en bar och dricker några indiska öl. På kvällen beställer vi bordet fullt av de godaste indiska rätterna och de färggranna smakerna exploderar i munnen. En perfekt första dag i Indien!

IMG_1112.JPG

IMG_1116.JPG

IMG_1119.JPG

IMG_1127.JPG

IMG_1139

IMG_1143.JPG

IMG_1155

IMG_1176

IMG_1179

IMG_1181.JPG

IMG_1187

En liten resa till Indien

Jag har väl tidigare också skrivit om hur bra svärföräldrar jag har? Förra året fick vi ju flyga till Kina för att köpa min brudklänning och nu som bröllopsgåva fick vi en resa till Indien! Helt sjukt coolt! Om ett par timmar lyfter flygplanet och sen är vi två nätter i Indien och flyger tillbaka hem på söndag. En kort men spännande resa! Jag ser fram emot att uppleva en helt ny kultur, smaka på den goda indiska maten och beundra vackra Taj Mahal!

Så det här blir nu alltså bröllopsresa nr 2 av 3. Man kan lätt säga att vi drar ut på bröllopsbubblan. Men man gifter ju sig bara en gång, så vi måste passa på!

Bröllopsresa till Zakynthos

IMG_9802.JPG

Nästan fyra veckor efter bröllopet flög vi på vår första bröllopsresa, nämligen vår minimoon. Resan var nog inte så mini, eftersom vi hängde en hel vecka under Greklands heta sol och njöt av livet för fullt. Det var en perfekt bröllopsresa! Vi tyckte det var en superbra idé att förlänga på bröllopsbubblan och inte åka direkt efter bröllopet. På det här sättet fick vi njuta längre av det roliga. Dessutom fick vi bröllopsfotografens bilder kvällen innan vi åkte iväg, så det var perfekt timing dessutom att komma tillbaka in i bröllopsstämningen.

IMG_9790

Daniel och jag hade aldrig åkt på någon strandsemester tillsammans. Alla resor vi har åkt på har faktiskt varit stadsresor eller roadtrips. Men vi tyckte att en avkopplande och enkel resa till Greklands vackra natur kunde passa utmärkt som en bröllopsresa. Och det gjorde det definitivt! I en vecka fick vi beundra det otroligt klara och turkosa havet, de imponerande bergen och förstås av varandras sällskap. Ibland fick vi båda sådana Kalifornien-känslor att vi började längta till LA, trots att vi hade det hur bra som helst på Zakynthos. Men Kalifornien-saknaden är väl något vi alltid kommer att behöva leva med. Det var kombinationen av bergen, palmerna och den karga kusten som påminde om Highway 1.

IMG_9828

Under resan åt vi god mat (Daniel åt varje gång seafood), hyrde en bil och åkte runt, spelade minigolf, simmade i havet, hade picknick under en klippa vid havet, hyrde en trampbåt, läste flera böcker vid poolen, drack goda drinkar, spelade kort och bara njöt.

IMG_9827

IMG_9847

IMG_9878

IMG_9902

IMG_9917

IMG_9926

IMG_9938

IMG_9940

Bröllopet del 1

img_1437

Trots att det är sex veckor sedan den bästa dagen i mitt liv minns jag ändå allt så tydligt. Flera gånger efteråt har jag tänkt: “Oj bara jag skulle få uppleva den dagen om och om igen” som i Groundhog Day. Om jag var tvungen att leva en dag på repeat så skulle det definitivt vara 16.6.2018.

Allt började med att väckarklockan ringde 8.00. Sonja och jag sov i vår dubbelsäng och Fia sov på soffan i vårt vardagsrum. Jag hade somnat rätt snabbt efter en middag med flickorna, men vaknat klockan 5 och inte fått sömn. Det var ju lite pirrigt. Vi satte på musik (partysånger från 2008), dukade fram frukost, öppnade en skumpaflaska och gjorde oss i ordning. Klockan 9 ringde det på dörren och två glada flickor kom in med sina kappsäckar. Vi hade verkligen tur med våra frisörer och sminkörer. Det kändes som om vi hängde med våra kompisar och de gjorde stämningen mindre nervös. Och så sjukt duktiga de var!

Vi hade sagt att vi gärna skulle vara färdiga klockan 12. Några minuter innan klockan slog tolv smällde tambursdörren fast och kvar blev vi tre. Nervösa, pirriga, glada, ivriga och fixade med fina frisyrer och smink. Sonja och Fia hjälpte mig in i min klänning (vilket var ett litet projekt med all mängd tyll och korsettdelen som måste spännas), klädde på sig sina vackra klänningar och sedan beställde vi taxi. Då blev jag nervös!

img_1452

e4a0a659-f552-46b7-8b43-326a28c19b09

Som tur hade jag valt de bästa brudfrämmorna som fick mig att skratta och slappna av. Jag minns att jag oroade mig för att komma in i taxin med min stora, puffiga klänning. De sade att isåfall lägger de mig ner liggandes på baksätet och springer vid sidan om taxin till kyrkan, haha. Men vi rymdes alla tre in i taxin som körde oss den korta vägen till Tyska kyrkan.

c6958201-5b01-434b-bb82-a134bba39104

Jag märker att jag nu också blir nervös bara av att tänka på den här stunden! Taxin rullade fram till Tyska kyrkan och alla bröllopsgästerna stod samlade utanför. De skulle ju inte få se mig innan vigseln, tänkte jag. Taxichauffören förstod ju problemet, så han trängde in den stora bilen genom en smal grind, så att jag inte behövde stiga ut bland gästerna. Dessutom visade det sig att fönstren i taxin var mörka, så gästerna såg väl inte oss. Tyska kyrkans kanslist välkomnade oss och ledde oss till det hemliga rummet där vi kunde vänta tills kyrkklockorna skulle ringa. Min pappa kom också med och där kände jag hur hjärtat slog som trummor i mina öron. Där skulle vi stå och vänta i ungefär femton minuter, om inte mer. Äntligen ringde klockorna och vi började gå genom den evighetslånga gången under marken som ledde till kyrkan. Det var inte helt lätt med min stora klänning, men mina brudfrämmor såg till att slöjan eller klänningen inte fastnade någonstans. När vi väl var framme vid dörren stegade mina brudfrämmor fram längs altaret.

Bild004

Bild005.jpg

Bild008.jpg

Pappa och jag väntade ännu några minuter. Kanslisten sa åt mig att försöka slappna av och le, njuta av varje stund. När vi började gå kände jag hur nervositeten lättade och jag fick se alla våra nära och kära samlade för att fira vår kärlek, för att fira oss. Jag fick kalla kårar och blev helt varm. Och det bästa av allt var att se Daniel framme vid altaret. Han log så stort och fick mig känna mig så trygg. Jag har aldrig sett honom lika lycklig och nervös. När vi tog i varandras händer kände jag hur han bara skakade. Jag kände mig plötsligt inte alls nervös. Efter en stund slutade hans hand att skaka och senare sade han att det var för att jag var vid hans sida. Han berättade att han (som aldrig brukar vara nervös) hade varit jättenervös när han stått där framme och väntat på mig i så många, långa minuter.

Bild013.jpg

Bild025

Vi hade bett om en kort vigsel och det fick vi. Jag minns knappt vad prästen sade, men jag minns hur lycklig jag var. Daniels mamma läste en del ur bibeln och min bror Fredrik sjöng och spelade en sång som han hade skrivit själv. Det var en av de vackraste sångerna jag har hört och den passade så bra till oss, trots att han en gång i tiden skrev den till sin egen fru när de hade förlovat sig. Så fint!

Bild027

Bild035

Bild 5-11: Emilia Nyberg

Sedan var vi plötsligt gifta! Hurra! Den bästa känslan! Vi gömde oss i ett litet rum medan gästerna ställde sig utanför kyrkan. Det var en så overklig känsla att se på varandra och konstatera att nu var den delen över och nu är vi man och fru! När vi sedan gick ut ur kyrkan möttes vi igen av ett stort gäng glada vänner, familj och släktingar. Hela den stunden i kyrkan och efter kyrkan lever jag länge på. Eller förstås hela dagen, men det får ni höra om en annan gång.

Hej från bröllopsresan!

Livet här på ön Zakynthos är problemfritt och harmoniskt. Vi har märkt att vi nog är riktiga livsnjutare. Och så ska det ju vara på en bröllopsresa! De flesta bilderna från resan är på min kamera, så jag får inte dem överförda till bloggen just nu och nätet är ganska långsamt, men det är kanske helt bra att vara offline alltid då och då. Jag ville bara kika in här och säga att allt är så bra just nu. Och att jag verkligen kan rekommendera Zakynthos för andra som vill njuta lite av livet.

En snabb hälsning från Zakynthos

En kall och mörk kväll i januari satte vi oss ner och gick igenom olika alternativ för en minimoon, dvs. en liten bröllopsresa strax efter bröllopet. Valet föll på Zakynthos, en vacker ö i Grekland! Under året har jag längtat hit otaliga gånger och nu är den här veckan äntligen här! Vår första bröllopsresa har nu alltså kickat igång.

Resan kunde inte ha haft en bättre start. Vi blev nämligen överraskade med champagne! Daniels mamma hade fixat så att personalen på flyget kom och gratulerade oss och hämtade små flaskor champagne. Alla var så vänliga och glada och då människor omkring oss hörde att vi var på bröllopsresa blev även de glada och gratulerade oss.

Vi är supernöjda med vårt hotell och vårt rum! Hittills har allt varit så bra. Nu ska vi gå och ta en drink vid havet. Det är närmare 30 grader och vi njuter för fullt!

Bröllopstårtan!

I mars gick vi på caketasting och hittade den perfekta bröllopstårtan för oss. Det blev ingen traditionell gräddtårta, utan istället flera eleganta cheesecakes. Smaken vi valde var champagne-passion och den var så luftig, fräsch och lätt. Den smakade lite solero-glass, vilket var min favorit glass när jag var liten. Vi beställde tårtan via Tårta på tårta och var supernöjda med slutresultatet. Tårtorna var både vackra och den godaste cheesecaken jag någonsin ätit! Som dekoration hade de vackra pärlor tillverkade av vitchoklad och några eukalyptuskvistar.

IMG_8659

IMG_1531

IMG_1525

Hur jag hittade min brudklänning i Kina

Ganska snabbt efter att vi hade slagit fast att vi skulle gifta oss sommaren 2018 började jag förstås fundera på min brudklänning. Jag googlade och pinnade och stressade en aning över att jag inte riktigt hittade någon stil jag tyckte om. Jag ville ha något klassiskt och elegant, men hittade inget i Finland. Eller fina var de ju nästan alla, men ingen som passade mig och min stil. Och det värsta var att jag inte alls visste vad jag letade efter. På min examensfest, ett år innan bröllopet, kom Daniels mamma med den perfekta idén: vi åker till Kina och kollar på klänningar!

Eftersom både Daniels mamma och styvpappa jobbar på Finnair fick vi flyga tillsammans med dem till Kina över ett förlängt veckoslut i september. Vi åkte i cockpiten och på tillbakavägen fick vi flyga i business class. Jag kommer aldrig att glömma den resan! Det var så sjukt coolt på alla sätt och jag tänker ofta på hur roligt det var. Det kändes inte ens som en så kort resa, trots att vi var där bara två nätter.

pasiflyger

satupasi2

kineser

china2017

Photo 18-09-2017, 7.27.27

Photo 18-09-2017, 6.37.25 (1)

Förutom att äta galet god mat, suga in av den nya kulturen, gå på livliga gator, shoppa lite och se Terracotta armén hann vi dessutom gå in i tiotals olika butiker fyllda med vita och fluffiga brudklänningar. I Xian fanns det en hel gata dedikerad till brudklänningar, vilket där och då kändes överväldigande: hur ska jag någonsin kunna hitta en klänning?! Men som förstås ju var en bra sak då det fanns så många klänningar att välja mellan.

Vi började resan med en tre timmars powernap, tog en kaffe och for direkt till första klänningsbutiken. Den affären var inte på bröllopsgatan, utan den hade Daniels styvpappa hittat på en av sina tidigare resor till Xian då han utforskat området innan vår resa (hur snälla svärföräldrar har jag inte?). Direkt då vi steg in i butiken blev jag nervös. Butiken var väldigt fin och vi tog av oss våra skor och fick vita tofflor istället. Kvinnan i butiken hämtade en stor mapp och bad mig visa hurdan klänning jag skulle vilja ha. Jag bläddrade i mappen och fick smått panik. Jag hade ju ingen aning hurdan klänning jag ville ha! Men jag pekade på den elegantaste jag hittade och hon nickade, log snällt och förde mig till ett annat rum. Där drog hon för gardinen, sa att jag skulle klä av mig och sedan hjälpte hon mig kliva in i klänningen.

Photo 16-09-2017, 8.55.35

Gardinen drogs undan och på andra sidan satt Daniel och mina svärföräldrar. De tyckte om klänningen men vi var alla överens om att jag måste prova fler klänningar. Vi kunde ju inte åka ända till Kina, prova en klänning och välja den första bästa. Dessutom visade det sig att den kostade över 2000 euro. Jag var ändå inte helt övertygad och den kändes inte helt rätt, men jag tyckte om klänningens midja och materialet av fållen. Trots att jag inte valde den här klänningen styrde den mig åt rätt riktning. Nu visste jag lite bättre hurdana klänningar jag skulle prova i nästa butik.

Vi hoppade på bussen och åkte till centrum av Xian, där bröllopsgatan fanns. Vi gick in i flera butiker och jag kände igen paniken krypa på. Jag ville ju inte prova någon klänning och hittade ingenting! Då föreslog Daniels styvpappa att vi skulle gå och ta en öl. Vilken perfekt idé! Där kunde jag igen slappna av och bestämde mig för att i nästa butik prova någon klänning, oberoende om det är en klänning jag vill ha eller inte. Alltid kan man ju prova! Efter det var det hur enkelt som helst att prova på olika modeller. Vi visade upp bilden vi tog i den första butiken och efter det provade jag säkert 10 klänningar.

Photo 16-09-2017, 11.51.49

Photo 16-09-2017, 11.52.13.jpg

Den här klänningen var mitt andrahandsval. Här tyckte jag om överdelen, men inte om spetsdetaljerna vid midjan. Släpet var också lite för stort för mig, men materialet och färgen blev jag förtjust i.

Det var annars lite stressigt att prova klänningar i Kina. “Provrummet” var bara en del i butiken som skiljdes åt av en gardin. Bakom gardinen provade flera kvinnor sina klänningar och det kunde vara ganska trångt. I någon av butikerna satt personalens små pojkbarn inne i provrummet och stirrade då man bytte om och det var inte helt lätt att kommunicera med någon då ingen riktigt kunde engelska. Vi var alltid tvungna att försöka kommunicera med gester, handrörelser och google translate.

Jag köpte ingen klänning på första dagen, utan jag ville “sova på saken”. Nästa dag åkte vi till Terracotta armén och på eftermiddagen återvände vi igen till bröllopsgatan. En klänning provade jag åtminstone 5 gånger och när jag kom den femte gången verkade personalen lite störd. Det var ju inte helt smidigt att prova den, eftersom den alltid måste spännas där bak osv. Jag fick aldrig den där “det här är min drömklänning!” -känslan, men jag visste ändå att jag skulle ha blivit ledsen om någon annan hade hunnit köpa den före mig. Det avgjorde saken! Vi prutade och fick ner priset med några hundringar. Efteråt skålade vi såklart för att jag äntligen hade hittat klänningen! Jag förstår inte ännu heller hur mitt ressällskap orkade springa av och an i alla butiker. Så snälla de var!

IMG_8542

IMG_1450

Hemma i Finland förde jag klänningen till en sömmerska som sydde upp den och så köpte jag en smalare underkjol, eftersom den från Kina fick mig att känna mig som en gräddbakelse.

Det var en otroligt lyckad resa på alla sätt och jag rekommenderar att åka till Xian (eller utomlands överlag) för att shoppa brudklänningar om det råkar komma en sådan möjlighet. Klänningen skulle antagligen ha kostat 10 gånger mer om jag hade köpt den i Finland. Och så fick vi ju en massa minnen och upplevelser på köpet!

Bröllopsveckan och ett nytt jobb

bröllopsskor

örhängen

naglarna

Under bröllopsveckan var det mycket på gång. Det var inte bara bröllopet som snurrade i tankarna utan det råkade sig att en rekryterare kontaktade mig ett par veckor innan den stora dagen och ville gärna ha mig på intervju. Så jag var dessutom mitt inne i en rekryteringsprocess med två intervjuer och olika förhandsuppgifter då vi fixade de sista grejerna inför lördagen.

Veckan innan bröllopet (eller under “Bröllopsveckan”) fixade vi bl.a. detta:

  • Övning i Tyska kyrkan – tyckte verkligen om den kyrkan! Den var inte alls för stor och läget var ju perfekt för porträttfotografering efter vigseln.
  • Jag fixade naglarna i en salong. Jag hade inte tänkt göra det, men eftersom jag hade credits på mitt Timma-konto och aldrig varit på manikyr tänkte jag att nu om någonsin var det ju dags! Det fick bli en svag ljusröd gellackning.
  • Köpte sista sakerna (plastglas till bålen, ingredienser till bålen, alkoholfria drickor, bålskålar)
  • Förde alkoholen och dekorationer till bröllopslokalen (eller okej, Daniel och hans bestmen gjorde det)
  • Gjorde sista ändringarna i bordsplaceringen
  • Försökte njuta av varje stund före bröllopet

På fredagen när Daniel och jag hade sagt hejdå till varann (vi valde att sova på skilda ställen natten innan bröllopet) fick jag ett telefonsamtal från Sverige; Jag fick jobbet! Så i augusti börjar jag som Digital Marketing Coordinator för ett svenskt företag med finskt kontor vid Esplanaden. Jag trivdes verkligen på mitt förra jobb, men det känns helt rätt att gå mot nya utmaningar i höst. Man måste ju alltid sträva framåt och det kunde inte ha kommit vid ett lämpligare tillfälle (trots att det stundvis kändes överväldigande att ordna bröllop och förbereda sig inför intervjuer). Nu får jag njuta av sommaren i ungefär sex veckor och fortsätta leva i vår bröllopsbubbla innan det blir start på det nya jobbet.

IMG_1421

Sista lunchen tillsammans som ogifta – Så god laxsoppa på Maxill!