Snart är det höst! Eller när kan man egentligen säga att det är höst? Rönnbären har exploderat i färg redan för länge sedan och havsbrisen känns krispigare. Eller inbillar jag mig bara? Jag har alltid älskat hösten och är nog helt klart en höstmänniska men jag har aldrig längtat efter hösten lika mycket som nu. Det är sällan man längtar efter oktober innan sommaren ens har börjat. Men det här året är ju förstås lite annorlunda. Jag längtar efter äppelpajer, doftande grytor, tända ljus, brasa i stugan, färgsprakande träd, höstkreativiteten och mörka kvällar. Det här året har jag ingen ångest över att sommaren är slut. Vanligtvis brukar jag känna en blandning av melankoli och förväntan under hösten. Det brukar kännas tungt att säga hejdå till en allt för kort sommar och veta att man de kommande nio-tio månaderna kommer att längta sig sönder till nästa sommar. Men det här året händer det så mycket spännande saker på hösten och jag tror att jag istället kommer att vilja stanna upp tiden under årets mörkaste och kallaste månader.