Nu är det bara 82 dagar kvar till beräknade! Wow. Jag märker att tankar om förlossningen smyger sig in i mitt undermedvetna eftersom jag ibland drömmer om den. Jag litar till 100 % på sjukhuspersonalen och vet att jag kommer att vara i goda händer, men jag är ändå självklart orolig för smärtan och möjliga komplikationer. Det gäller väl bara att tänka att det är en så naturlig händelse och att kroppen är otrolig som klarar av det.
Men annars? Om en timme har jag rådgivning och där ska vi antagligen mäta mitt hemoglobin. Jag gissar att det fortfarande är ganska lågt. Nu när jag är i den tredje trimestern har det börjat komma fler krämpor. Det är ganska tungt att ta sig till olika ställen med metro o buss, samt att sitta i 8-9 timmar på kontoret. Men jag njuter ändå av vardagen och kontorslivet så länge jag kan eftersom jag “snart” blir mammaledig. Det känns fortfarande ganska overkligt.
Magen är nu enorm! Bilden är tagen förra veckan och det känns som att den växer varje dag, typ varje timme. Och det är nästan omöjligt att sova igenom en natt. Jag vaknar varje gång jag behöver vända mig och så sparkar babyn mot blåsan så jag måste upp ur sängen några gånger under natten. 11 veckor kvar tills vi får träffa honom!!
amanda sofia 