Virtuella fester

Isolerade i vårt hem. Det är ju det minsta vi nu kan göra för att försöka sakta ner smittspridningen. Men ändå tycks det vara väldigt svårt för många? Igår när vi gick på promenad här på ön så kom alla människor väldigt nära och brydde sig inte alls om att lämna avstånd när de sprang och flåsade förbi. Och så har jag fått höra att det finns folk som går till barer och restauranger ännu. Hur svårt kan det vara att stanna hemma nu när det behövs som mest? Det känns ju som en ganska liten uppoffring med tanke på vad konsekvenserna annars är.

På fredagen ordnade vi en virtuell after work via Zoom. Till en början var det ganska yrt (vi var omkring 15 personer) men ändå roligt att få se folk och höra hur de har det i dessa konstiga tider. Roligt var det ju dessutom att se glimtar ur varandras vardag. Det var vänner som satt i matbordet med sina barn, vänner som lagade mat och visade runt i sin lägenhet, vänner som körde bil och handlade i matbutiken och vänner som åt kvällsgröt med sitt barn innan läggdags. Mysigt på något sätt!

Jag vet att vi ju också gick ut på promenad, men jag hade trott att det skulle vara tryggt och mer öde. Men jag har aldrig sett lika mycket människor längs stranden här på Drumsö. Det är ju bra att folk rör på sig och får frisk luft, men det skulle vara bättre om man kunde lämna 1-2 meters avstånd mellan varandra. Till slut gick vi båda med halsdukarna framför munnen.

Förväntningar vs verklighet

När jag var gravid och någon frågade mig om jag såg fram emot att bli mammaledig var jag lite kluven. Jag brukar vanligtvis bli väldigt rastlös och behöva något kreativt projekt för att hålla igång hjärnan och hålla mig nöjd. Jag var orolig att jag skulle bli uttråkad då jag inte hade något jobb att gå till utan “bara skulle stanna hemma”. Jag planerade så många olika projekt som jag skulle ta itu med när babyn hade fötts; skriva färdigt min bok, lära mig ett nytt språk, gå en kurs eller två, studera något nytt osv. När jag berättade det här för människor med barn skrattade de och trodde att jag skämtade. De sade att jag inte på något sätt kommer att ha tid för det. Och det inser jag ju nu såhär fyra månader in i mammaledigheten. Men omöjligt är det ju verkligen inte. Men kanske lite orealistiskt att tänka att man skulle ha tid för allt det här på en gång? Det gäller väl att prioritera och välja det som är viktigast och roligast för en just då. Jag tror jag vet vad det är jag vill börja med. En distanskurs i kreativt skrivande kan man ju bra delta i under våren. Då skulle jag få hålla på med något kreativt, ha möjlighet att utveckla min bok och bara skapa den där tiden för att skriva.

När någon frågade mig för ett par månader sedan om babylivet var lättare eller svårare än jag hade tänkt mig så svarade jag att det nog var mer krävande än jag hade föreställt mig. Jag hade haft helt fel bild av hur det är att vara mammaledig. Men jag tror också att min roll som mamma inte ännu hade formats så bra då. Jag var inte ännu helt säker och bekväm i den rollen. Nu känns det som om jag har lärt känna Oliver mycket bättre och kan förstå vad han vill och inte vill. Jag har helt enkelt blivit säkrare i min mammaroll, vilket gör att vardagen också rullar bättre på. Så det tar nog en stund och man får inte kräva för mycket av sig själv som nybliven mamma.

En trött och ganska sliten (men inte uttråkad) mamma

Vardagslistan

Eftersom jag älskar listor tänkte jag fylla i en lista som handlar om min vardag. Listan hittade jag här. Min vardag är verkligen annorlunda nu än för ett halvt år och ett år sedan. Nu när jag har kommit igång med min nya vardag så älskar jag den. Det tog en stund att bli van och att skapa vissa rutiner men det känns som att jag nu har läget under kontroll.

Något jag värderar högt i min vardag:

Att inte behöva stiga tidigt upp. Oliver brukar sova till 9-10 och eftersom han vaknar ofta under nätterna (pga magont, hunger eller yrande i sängen) så är det skönt att ha möjlighet att sova länge på morgnarna. Om han skulle vakna helt pigg klockan 5 på morgonen skulle jag nog vara en zombie vid det här laget. Och så uppskattar jag överlag att inte ha någon stress.

Vi behöver nog en tavla ovanför soffan inser jag nu då jag ser bilden. Men hurdan?

Det här äter jag till frukost:

Det blir oftast en kopp kaffe och gröt med havremjölk, hallonsylt och banan. gott med havremjölk i gröten!

När går jag och lägger mig:

Kring 19-20 tiden brukar jag amma Oliver i sängen så att han somnar. Då brukar vi se på tv-serier med Daniel i vårt rum (stor tv i sovrummet är verkligen guld!). Oftast vaknar Oliver ännu kring 21-22 och när jag har ammat honom då så brukar jag lägga mig.

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

Gå till labben!

Det här äter jag till lunch:

Det varierar så mycket. Oftast rester från kvällen innan för det går snabbt att värma upp eller så typ pasta med pesto. Det skulle vara trevligt att ha tid för matlagning på dagarna men nu just känns det som att jag inte riktigt har det. Eller så kanske jag prioriterar annat.

När jag går upp:

Kring klockan 8-9 när Oliver vaknar. Jag brukar vakna av att två megastora ögon stirrar upp på mig. Gulligt sätt att vakna!

En vanlig vardagsmiddag:

Daniel är nog den i vårt hushåll som älskar att laga mat. På vardagarna är det ganska svårt att hinna laga något speciellt, men det brukar bli wok eller pasta bolognese eller chili con carne, makaronilåda, seafood pasta eller så beställer vi hem mat med Wolt då vi är för trötta eller upptagna med Oliver.

En maträtt jag saknar är Daniels sommarpasta (recept här)

Vad jag gör på vardagskvällar:

När Daniel har kommit hem brukar jag oftast gå i en varm dusch för att t.ex. tvätta bort mjölkspyor från håret. Sedan brukar jag leka med Oliver, byta blöjor, amma, äta, bada Oliver, se på någon tv-serie. Jag hinner inte med så mycket på kvällarna eftersom Daniel kommer hem ca 17-18 och Oliver ska sova typ 19-20. Men ibland åker vi alla tre till t.ex. Ikea eller Hagalund för att gå i butiker eller äta ute.

Har jag söndagsångest:

Nej. Så otroligt skönt! Min söndagsångest slutade faktiskt för ett år sedan när jag började på mitt nuvarande jobb. Söndagsångest är en bra mätare på om man är på rätt jobb eller inte.

Lekrum, trygga famnar och kusiner

Veckorna går fort men ändå kändes det som att det varit januari i flera år. Typ. Nu när jag varit frisk i snart två veckor så har jag hunnit med mycket mer än tidigare. Oliver har tex. besökt ett lekrum för första gången! Vi var där egentligen för min gudsons skull, men Oliver kunde ändå uppskatta alla färger och log åt de andra barnen. Sonja fick springa efter Elliot och klättra upp och ner för trapporna medan jag satt och ammade. Deras åldersskillnad är bara 9 månader men nu i den här åldern känns det som en stor skillnad. Men när de växer är ju 9 månader ingenting. Vi kallar dem för minibästisarna!

Vi har också besökt Iso Omena. Det var mycket spännande för Oliver och han fick igen nya intryck. Man märker att det nog gör gott för honom och mig att komma bort hemifrån!

Hej hej!

Vi har också haft besök här hemma. Bland annat Fami kom och hälsade på oss. Det är så fint att Oliver har så många trygga famnar i sin omgivning.

En dag tillredde jag en tomatsoppa och bjöd två av mina kusiner på lunch. Fia, som också är gudmor till Oliver, flyttade i december tillbaka till Finland. Hon hade bott sju år i Australien! Så roligt att vi alla tre nu bor i samma land. Äntligen!

En lekstund i babygymmet tillsammans med pappa.

Zonterapeutisk babymassage

Under de senaste två veckorna har Oliver blivit riktigt bortskämd med en lyxig massage och avkopplande zonterapi.

En lång och svår förlossning är ju också tung för babyn och då kan det bildas spänningar i kroppen. När vi hade Oliver på mage så märkte vi att han inte riktigt trivdes så och då var det svårt att träna hans nacke. Jag läste om zonterapi för spädbarn och det stod att om man varit med om en sugkoppsförlossning eller en utdragen förlossning rekommenderas babymassage och zonterapi. Några veckor senare råkade jag se reklam för Tiny Twinkle, som erbjuder zonterapeutisk babymassage och dessutom gör hembesök. Det underlättade verkligen att behandlingen var på hemmaplan för både Oliver och oss.

Behandlingen utfördes av Melinda, som är både barnmorska, zonterapeutisk babymassör och certifierad sömnkonsult. Melinda kom hem till oss tre gånger under 1,5 veckas tid. Först intervjuade hon oss och sedan började själva behandlingen. Oliver kände sig jättetrygg i hennes händer och man såg på honom att han njöt. Vi fick en massa bra tips på hur vi själva skulle massera honom. Tipsen har verkligen hjälpt när Oliver har haft magbesvär. Igår hade vi sista besöket och man såg en enorm skillnad. Oliver har inte längre problem med att bära sitt huvud när han är på mage och igår svängde han sig dessutom från mage till rygg! Nuförtiden ler han till och med när han ligger på mage. Efter behandlingen var han så avslappnad. Vi ska nog börja ge babymassage som en del av hans kvällsrutin. Jag kan verkligen rekommendera Melinda och babymassage överlag!

Fem veckor

På torsdagen klockan 13.14 skålade mamma och jag med kaffe eftersom Oliver då fyllde jämnt 5 veckor. Fem veckor låter så litet! Det känns ju som att han alltid varit med oss. Igår fick han sin sista dos antibiotika och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att han är frisk och hålls frisk. Jag märker att jag nu blivit helt paranoid om jag hör att någon hostar eller nyser. Jag stressar redan inför dopet då det troligen kommer att finnas någon förkyld gäst på plats. Oliver har ju varit förkyld nästan hälften av sitt liv då man tänker att han blev smittad när han var endast 3 veckor gammal och efter det fick han öroninflammation. Jag har inte ens ännu fått uppleva en normal vardag med en frisk Oliver, eftersom vi båda varit så sjuka. Jag har fortfarande sju dagar kvar av min antibiotikakur och kan bara säga att bröstinflammation är definitivt en av de smärtsammaste (och segaste) inflammationerna jag har drabbats av. Jag är så otroligt lyckligt lottad som fått hjälp av mamma förra veckan. Det är minst sagt utmanande att ta hand om ett sjukt barn när man själv är så sjuk att man gråter av minsta lilla och har noll krafter kvar. Den här första tiden har inte varit en dans på rosor men det kan väl bara bli bättre nu.

Hej från babybubblan!

På bilderna ovan är Oliver 5 dagar gammal och nu är det redan 18 dagar sedan han föddes! Det känns som att vi precis kommit hem från sjukhuset, men samtidigt känns det också som att vi varit Olivers föräldrar i flera år. Tiden är väldigt luddig här inne i babybubblan.

På ett sätt vill jag stanna tiden och kapsla in den här fasen så att jag alltid kan återvända till de här dyrbara stunderna med honom. Men samtidigt ser jag också fram emot att min kropp ska bli normal och att jag ska må fysiskt bra igen och jag vet att det kräver tid. Så därför ser jag ändå fram emot att lägga förlossningen och den tiden bakom mig. Och jag längtar så efter att se Olivers första riktiga leende och att se honom utvecklas för var vecka som går.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått dela den här upplevelsen (och hela livet) med någon som Daniel. Världens finaste pappa och soulmate. Han har varit så hjälpsam och omhändertagande och jag vet att jag inte skulle ha klarat mig utan honom de här första veckorna. De första dagarna var ganska tunga för honom eftersom han var tvungen att ta hand om både Oliver och mig. Som tur hade han sparat semesterdagar och kunde vara tre veckor hemma med oss. Om 4 dagar återvänder han till jobbet och jag hoppas så att jag har återhämtat mig tills dess!

Gulligt besök

Idag hade jag en bättre dag, då jag igår bestämde att jag inte skulle fokusera för mycket på värkarna. Och det hjälpte verkligen att få besök av Sonja och Elliot! De hämtade med sig rosor, chokladkex och gott humör. Jag är så lycklig över att det faktiskt blev så som vi alltid hade hoppats på; att Sonja och jag har möjlighet att vara mammalediga samtidigt och att våra bebisar kommer att vara födda samma år. Drömmen!

Små och stora gäster

Nu när vårt hem börjar bli färdigt så har vi haft en del gäster på besök, så roligt! Igår var min bror med familj på besök och så kom min pappa och borrade hål i våra väggar så att vi kunde hänga upp speglar.

Förra veckan hade vi dessutom äran att få den minsta gästen på besök, nämligen vår blivande gudson Elliot! Han var lika snäll och söt som vanligt. Det känns så bra att igen bo nära Sonja; bara 13 minuter med bil. Lyxigt!

Ljuset i vårt hem

Jag är så otroligt imponerad över hur ljus lägenhet vi nu har. Det där ljuset jag har längtat efter i så många år och nu äntligen flödar det in i vårt hem!

Igår byggde jag det här vita köksbordet. Eller byggde och byggde, men monterade ihop med hjälp av Ikea-instruktioner. 29 år har jag levt och det här var den första Ikeamöbeln jag monterade helt själv. Så stolt!