Julen

Årets jul var väldigt lugn men bra på alla sätt. Vi började fira redan 23:e med att mysa med julmusik, glögg och julgran. På julaftonsmorgon åt vi risgrynsgröt och tittade på barnprogram med jultema. Vid tolvtiden kom min mamma och så åt vi en satsad lunch som innehöll bland annat gravad lax, sillar, fiskpaté och annat gott som Daniel hade tillrett.

När Oliver hade vaknat från sin dagssömn gick vi på promenad för att orka äta igen några timmar senare.

På kvällen blev det romsmörgåsar och sedan fick Oliver öppna sina julklappar. Han fick så många fina gåvor och var så ivrig och uppspelt hela kvällen. När han hade lagt sig för natten åt vi skinka och annat gott, drack vin och portvin, pratade och öppnade julklappar.

Bästa traditionen

Hälsningar från Ekenäs! Nu är jag hemma hos min mamma och firar hennes födelsedag. Jag och Oliver stannar här till måndagen. Nu just sover Oliver och när jag öppnade bloggen för att skriva något nytt insåg jag att jag hade ett ofärdigt inlägg som utkast. Jag bloggade aldrig om vår Friendsgiving. I november, innan alla nya restriktioner, bjöd vi Sonja, Joni och gudsonen Elliot på middag hemma hos oss. Det är en tradition vi skapade för två år sedan. Första året var Sonja gravid och det andra året var Oliver bara ett par veckor gammal. Nu, det tredje året var det lite mer liv i huset, då pojkarna ville leka och härja. Jag kan föreställa mig samma tradition ännu när pojkarna är tonåringar och spelar Playstation i ett annat rum. Jag älskar den här traditionen!

Daniel hade förstås tillrett maten. Den var inspirerad av amerikanska Thanksgiving-måltiden med kalkon och gröna bönor etc. Jag bakade en New York cheesecake med hallon och blåbär. Allt var gott och det kändes så ljuvligt att kunna sitta och umgås, skratta och prata tillsammans. Sällskap och middagar med vänner har man verkligen inte blivit bortskämd med under det här året. Så vi njöt och var glada hela kvällen.

Min födelsedag

Förra veckan fyllde jag 31 år. Det känns som ett så främmande tal. Jag känner mig som typ 27 eller 28. Men nu är jag redan över 30. Det är väl så livet funkar, att man alltid känner sig några år yngre än vad man är. Och det är verkligen sant att tiden går fort då man har barn. Istället för att ha någon ålderskris, valde jag att njuta av dagen. Jag började redan kvällen innan själva dagen med att äta pepparkakor och mögelost. Jag har alltid hatat mögelost, men kanske det också ändrades när jag blev äldre? Det känns som en vuxen sak att tycka om.

På fredagen den 4.12 vaknade jag till att Daniel hade fixat frukost före sitt möte. Snällt och lyxigt!

Jag fick fira hela dagen i bästa sällskapet.

På mammas födelsedag får man se på Babblarna medan mamma dricker sin tredje kopp kaffe.

Daniel hade köpt en skumpa som hette ”Moshi moshi”. Det fick oss att sakna Japan. Undrar när vi kan åka dit igen..

När Oliver hade somnat fick vi njuta av en mycket god middag som Daniel hade tillrett. En perfekt 31-årsdag med andra ord.

Hejdå november!

Trots att veckorna går fort känns det som om det har varit november i ett halvår. November har varit ovanligt solig i år. Eller så minns jag åtminstone det. De senaste dagarna har varit gråa och regniga, men början av månaden var ganska fin. I november har vi lagat god mat, firat ettåringen och farsdagen, gått på promenader, gungat, lekt i sandlådan, övat på att gå, målat med fingerfärger på öppna dagis, läst böcker, haft sämre och bättre nätter, lekt med nya och gamla kompisar, klättrat i olika lekrum och så har Oliver lärt sig nya ord. Han utvecklas nu så fort.

Innan restriktionerna hann vi också ha en date night, fira ”Friendsgiving” och träffa bådas familjer. Trots corona, mörka dagar och regn har den här månaden varit bättre än vad den brukar vara. Skönt med en helt bra november. Men också skönt att det imorgon är december. Och det betyder också att min födelsedagsvecka är här!

Nytt hår och en mysig fredag

På fredagen klippte jag mitt hår. Senast jag gjorde det var i början av mars, precis innan allt stängdes pga coronan. Så det var på tiden att klippa det igen. Jag har nog aldrig haft lika kort hår som nu. Men topparna var i så dåligt skick, så det var nödvändigt att klippa så mycket. Graviditeten, amningen och alla hormoner har påverkat håret väldigt mycket. Mitt hår var aldrig smutsigt när jag var gravid, trots att jag vanligtvis brukar behöva tvätta det varje dag. Men efter förlossningen blev det igen som vanligt och när jag sedan slutade amma på sommaren blev det total katastrof. Och här är vi nu. Men skönt att få det klippt åtminstone.

När jag kom hem från frisören väntade ett glas rött på mig. Lyx! Och när Oliver hade somnat tillredde Daniel en mycket god middag; biffar som varit 2 timmar i sous viden, ugnspotatis, vitlökssås och pimientos de padrón. Gott!! Medan han lagade maten kunde jag dra på mig yllesockorna, njuta av vinet och läsa. En mycket mysig fredag i november.

Olivers första 1-årskalas

På lördagen firade vi Oliver som snart fyller ett år! På grund av corona och stora familjer delade vi upp festligheterna så att vi firar två veckoslut i rad. På det första kalaset kom min familj och Olivers gudföräldrar och nästa lördag kommer Daniels familj. Jättesynd att inte kunna samla alla på en gång. Men på det här viset får vi ju dra ut på firandet och äta tårta varje vecka.

Oliver var mycket ivrig över sina ballonger.

Det var så ljuvligt att ha familj och vänner samlade. Oliver lekte glatt med sina kusiner, morbröder och gudföräldrar. Och han fick så många superfina gåvor!

Min ena bror överraskade oss med den här coola Batman-kakan gjord av choklad. Han är en såndän person som kan allt och är bra på allt. Lite avundsjuk på det!

Oliver var så glad hela dagen och fick äta hallon när vi andra åt tårta. På hans riktiga dag borde vi kanske laga någon kaka som han också kan äta.

Tapas och bubbel

På onsdagen fick vi plötsligt njuta av mitt-i-veckan-lyx och äta tapas och dricka bubbel. Daniels mamma och styvpappa kom och vaktade Oliver, medan vi tog metron in till centrum och åt supergod mat på Bar Con i Kampen. Stämningen och inredningen i restaurangen var mycket trevlig och det kändes som om vi var utomlands. Vi pratade om alla våra gemensamma resor och drömde om framtida äventyr. Det är så ovant att inte ha någon resa inbokad och jag har faktiskt lite ångest över det. Och det värsta är att inte alls veta när det lättar. Kommer det någonsin att bli normalt igen?

Så ljuvligt med en ganska spontan date night mitt i veckan. När vi kom hem möttes vi av en glad Oliver som hade varit i lekparken och haft det roligt. Natten efteråt var av det värsta slaget, men minnet av restaurangbesöket gav mig krafter att orka natten och följande dag. Otroligt hur mycket energi och glädje man kan få av små saker som att gå ut och äta med sin man.

Långvik och första natten borta från Oliver

För lite över en vecka sedan checkade Daniel och jag in på Långvik. Jag fick ett presentkort till hotellet när jag fyllde 30 år förra året, men på grund av corona och baby har vi inte tidigare haft möjlighet att använda det. Nu var det äntligen dags! Jag var lite nervös och funderade mycket på om vi skulle åka dit på tumanhand eller med Oliver. Jag hade aldrig varit borta från Oliver över natten, så det kändes spännande. Men sömnskulden och att få umgås med Daniel var avgörande; vi skaffade barnvakt.

Daniels pappa och styvmor kom och vaktade Oliver när vi åkte iväg. Med en klump i halsen pussade jag Oliver på pannan, sa hej då och fällde en tår när vi satte oss i bilen. Men direkt när vi gasade iväg på Västerläden pustade jag ut och började njuta av ett helt dygn med min man, utan något ansvar över en liten person.

Vi delade upp barnvaktandet i olika skiften. Innan läggdags kom min mamma och tog hand om natten. Vi hade ändå varit i Ekenäs, hemma hos henne några dygn före det här, så det kändes naturligt. Och han hade inte alls gråtit efter oss. Natten gick också mycket bra! Han hade somnat på en kvart och vaknat bara ett par gånger, men somnat fort om. Han sov alltså bättre med sin mormor än med oss. På morgonen kom Daniels mamma och styvpappa och tog den sista vaktturen.

Och vi då? Vi njöt för fulla muggar. Vi drack drinkar, åt en lyxig meny med otroliga smakupplevelser och goda viner, skrattade och pratade om allt som man inte hunnit tala om under det senaste året. Ett så otroligt viktigt dygn för oss. Vi pratade till och med för första gången ordentligt om förlossningen, som lämnat sina spår i oss båda. Det var kanske inte det roligaste samtalsämnet, men ändå så viktigt att bearbeta och gå igenom tillsammans. Under vardagen hinner man inte prata om så stora saker.

Långvik var ett perfekt ställe för en liten getaway. Maten var så välplanerad och balanserad att jag kan fortfarande känna smaken av den krämiga svampsoppan, den fylliga risotton och den utsökta siken. Hotellet var omringat av natur, vilket gjorde upplevelsen harmonisk och avkopplande. Nästa morgon högg vi i den mångsidiga och mättande frukosten innan vi körde hem igen. Resten av dagen kramade vi och busade vi med Oliver, som vi hade saknat så otroligt mycket.

Brunch och ett besök hos mormor

På söndagen kände jag mig äntligen normal och frisk igen. Jag tog metron till stan och träffade Fia och Julia. Vi åt en mångsidig brunch på restaurang Sunn, med utsikt över domkyrkan. Det kändes så skönt och roligt att få lite kvalitetstid, skumpa och god mat.

Efter brunchen gick vi omkring i butiker och njöt av solen som stundvis värmde.

Idag på morgonen packade jag ihop våra saker (så sjukt mycket saker då man reser med en baby!) och så åkte Oliver och jag till Ekenäs, till Olivers mormor. Härligt med miljöombyte efter att ha varit instängd där hemma i en hel vecka. Och det är så mysigt i Ekenäs den här tiden på året. Vi ska gå på loppis, hälsa på en mammas kompis som har hönor, hundar, katter, kaniner och undulater, gunga i lekparken och umgås.

Glasmuseum och svampsoppa

På Daniels sista semesterdag ville vi åka på en utfärd. Vi hade nyligen blivit rekommenderade att besöka Glasmuseumet i Riihimäki, så vi valde det som vår destination för dagen. Oliver fick sova sin första dagssömn medan vi körde lite på en timme till Riihimäki. Oliver var väldigt glad när vi kom fram. Han tycker också om att åka på små äventyr!

Vi började med att äta en lunch på kaféet innan vi gick till museumet för att beundra alla vackra glasverk. Jag har alltid älskat glas och var mycket imponerad av alla färger och former. Som tur trivdes Oliver i vagnen. Med ett äldre barn skulle det kanske ha varit riskfyllt att besöka ett museum fullt av glas.

Det var så avkopplande och rofyllt att strosa runt bland konstverken. Kanske vi ändå borde skaffa muséikortet? Eller är det helt onödigt nu då man kanske inte kommer att kunna röra sig bland folk?

Efter museumet åkte vi till två olika outlets i närheten; Iittala och Havi. På båda ställena köpte vi en del saker till vårt nya men gamla hem. Om man är som jag och älskar ljus och servetter så rekommenderar jag verkligen ett besök till Havis outlet. Nu behöver jag inte köpa nya servetter på säkert 10 år! Och nu har vi verkligen förberett oss för en mysig och mörk höst fylld med färggranna ljus.

Hur många gånger har jag månne nämnt att jag kommer att sakna dessa vyer?

När vi kom tillbaka till Vichtis blev vi bjudna på en galet god svampsoppa. Jag brukar inte tycka om svamp, men oj så god den här soppan var! Den var gjord på svarta trumpetsvampar. Och som huvudrätt fick vi grillad mat. Och Oliver fick sin favorit: gurka.