30.7.2016

I arton dagar har jag burit på en stor hemlighet och nu är det äntligen dags att avslöja den.

IMG_0951

Den trettionde juli firade Daniel och jag vår 7-årsdag på min happy place i skärgården. På dagen fick jag sitta i solen och läsa medan Daniel skämde bort mig med en lyxig frukost. Efter det gick vi på en promenad runt ön och märkte att vi var helt ensamma på hela holmen. Det var märkligt, eftersom det oftast kryllar av hundar och människor där. Plötsligt kom Daniel på idén att vi skulle simma till grannholmen (som är obebodd och hör till släkten). Jag har alltid haft litet obehag för djupa vatten och varit allmänt rädd för att simma, men det lät som ett roligt äventyr så jag gick med på det (men bara om vi kunde simma med flytvästar på, så äventyrlig är jag). Så hoppade vi i och började simma. Strömmarna under oss var starka och halvvägs till holmen fick jag panik.

Daniel lugnade ner mig och till slut intalade jag mig själv att det blir bara värre om jag hyperventilerar, så jag stillade min ångest och fortsatte att simma. Väl framme var jag alldeles skakig, men så glad att jag hade vågat.

När vi kommit tillbaka till vår holme åt vi romsmörgåsar uppe på öns högsta klippa, så att vi kunde blicka ut över farleden. Efter det föreslog jag att vi skulle gå ner till stranden, närmare havet. Vi klättrade ner och satte oss på mitt favoritställe på hela ön. Solen spred ett gulaktigt sken över skärgården. Vi drack rödvin, åt ärter och sedan svängde Daniel om sig för att gräva efter sitt årsdagskort från väskan. Jag drack en klunk rödvin och tittade på måsarna som stred om en fisk, och när jag tittade tillbaka stod han plötsligt där. På ett knä! Med en svart ask i handen! Han visade ringen och sade en massa vackra ord om mig och vår relation och frågade om jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Jag blev så överrumplad och överraskad och började gråta av lycka. Havet glittrade i bakgrunden då Daniel placerade ringen på mitt finger och vi lovade att vara varandras för evigt.

Resten av kvällen var vi helt virriga, chockade och nykära. Vi ringde till våra föräldrar, skålade i cava, kallade varandra för ”fästman” och ”fästmö” och tog ett dopp i solnedgången.

IMG_0992

IMG_1026

IMG_1029

IMG_1069

Det var den finaste dagen i mitt 26-åriga liv och jag kommer aldrig att glömma den.

Midsommar 2016

IMG_7827

IMG_7843

Årets midsommar var så bra. Jag kommer inte på ett lämpligare sätt att inleda semestern på. Bra sällskap, god mat och långa, ljusa nätter i skärgården.

IMG_7848

IMG_7856

IMG_7859

IMG_7869

IMG_7879

IMG_7881

IMG_7890

Vi hade förberett oss för regn och blev överraskade när solen tittade fram och gav oss tre vackra kvällar.

IMG_7908

IMG_7922

IMG_7930

IMG_7951

IMG_7946

Bänkarna och klipporna var fortfarande blöta, så vi var alla utrustade med regnkläder och stövlar, men det hör ju lite till den finska midsommaren.

IMG_7972

IMG_7983

IMG_7996

IMG_8005

När vi kom hem tömde vi våra väskor och fyllde våra kappsäckar. På morgonnatten ska vi nämligen rulla våra resväskor till flygfältet och sedan flyga till Köpenhamn, där vi hoppar på tåget som tar oss till Skåne. Det känns som om jag hela tiden packar upp och packar ner, men jag trivs nog i känslan av att ständigt vara på väg någonstans.

Semesterkänslor

Ett, två, tre – nu! Äntligen började den, semestern! Nu ska vi packa inför midsommaren och sedan köra till skärgården och äntligen stiga iland på vår holme. Jag har saknat den så! Det har nästan känts som om jag svikit min egen holme då jag spenderat så mycket tid i Vichtis. Men det här veckoslutet blir det grillmat, spel, skratt och skumpa på mina helt egna klippor. Nu börjar min fyra veckors betalda semester! Känslan:

pinterest1

Bilder: pinterest

Sommarbeslut

a2

Ett av sommarens svåraste beslut var att vakna till det här dagen efter vår årsdag och att sedan avgöra om vi skulle stanna till kvällen eller åka till Helsingfors som planerat. Det hade ännu inte varit en enda solig, molnfri och spegelblank dag under sommaren, så det kändes jobbigt att lämna skärgården. Men samtidigt visste vi att vi skulle åka i något skede av dagen, och då blir den dagen oftast den där “åka-hem-dagen” som ändå inte är så värst avkopplande. Så vi diskade och städade och vinkade hejdå till holmen. Sedan körde vi in till stan och njöt av den första sommardagen i Helsingfors istället.

a1

a3

a4

a5

a6

a7

a8

a9

a10

a11

Vi åt lunch på Salutorget och delade en crêpe med bär, choklad och grädde till efterrätt. Sedan gick vi omkring i stan och njöt av vår lediga och soliga dag.

Dag två på holmen

2

hav

vildarosor

20.7.2015 

Vi vaknar upp till ett vindstilla hav. Skönt med lite lugn. Sebbe och jag brygger kaffe med vår nya franska pressobryggare medan Daniel sover. Vi glömde köpa mjölk (och chokladkaka som vi alla längtat efter) så jag lär mig att dricka kaffet svart. Det är egentligen ganska gott. Tolv-tiden kör vi båten över till hamnen och lämnar Sebbe där, sedan kör vi tillbaka till holmen. Jag rotar lite i skåpet bakom huset och hittar en uttorkad pensel och en halv burk mörkgrön målfärg. Nu ska det målas!

Solen tittar blygsamt fram genom molnen medan jag målar en trappa som Sebbe snickrat ihop. Jag förundras igen över hur terapeutiskt det är med mjuka penseldrag över trä. Jag ska nog börja måla oftare, lovar jag. När jag målat färdigt bestämmer vi med Daniel att det är dags för ett dopp. Solen har igen gömt sig, men det regnar eller blåser åtminstone inte. En värmande sol är bara lyx och något man inte får förvänta sig eller hoppas på under den här sommaren. Havet är iskallt och jag har svårt att andas normalt precis innan jag doppar huvudet under ytan. Men efteråt är jag varm. Nu ska vi sätta grillen på och tillreda någon lunch åt oss. Vissa måndagar är helt enkelt bättre än andra.

På holmen

gräslök

gräslök2

hav2

hav4

hav3

hav6

IMG_6827

sol

mumin

eld

19.7.2015

Solen kastar ett trött och gult sken över det stormiga havet och tallarna svajar med vinden. Det är ett typiskt Porkala-väder, som jag brukar kalla det. Här brukar det nästan alltid blåsa, på vår holme. Men det stör mig inte. Det känns tryggt och just så som det ska vara.

Det är tredje gången i år som jag besöker holmen, trots att vi redan är halvvägs in på sommaren. Men så brukar det bli nuförtiden. Man hinner besöka holmen endast ett par-tre gånger per år. Den här gången är det Daniel, Sebbe och jag som är här. Ute lägger sig solen och vi ska snart äta chips och spela Uno, Monopol eller något annat roligt med Radio Sun Classic i bakgrunden.