Hösten 2020

På hösten njöt vi av att vara tillbaka på Drumsö. Jag hade längtat efter promenaderna längs havet och Oliver hade nog saknat gungorna på stranden.

Ett tivoli uppenbarade sig plötsligt på Drumsö. Det var vi ju tvungna att besöka! Sonja, Joni och Elliot kom med oss och så fick pojkarna åka karusell för första gången.

Vi gick på promenad på Fölisön och jag åt en god brunch med kusinerna. Luften blev svalare och min favorit årstid var här. Jag och Oliver åkte till Ekenäs och tillbringade några fina höstdagar där.

I slutet av september åkte Daniel och jag till Långvik! Det var första gången jag var borta från Oliver en hel natt. Några tårar föll (mina) men ganska fort kunde jag bara koppla av och njuta av att ha kvalitetstid med Daniel.

Vi beundrade höstlöven på nära och långt håll. Vi var så nykära i vårt hem, så vi åkte bara en gång till Vichtis den hösten. Konstigt nog, eftersom jag älskar att vara där på hösten.

Den fjortonde oktober hände det som vi hade väntat på i nästan ett år; Oliver sov en hel natt. Aldrig hade jag förstått före jag fick barn att det kunde gå nästan ett helt år före man fick sova utan att vakna flera gånger under natten. Det firade vi med tapas och skumpa!

En lördag i oktober checkade Sonja och jag in på hotell i Helsingfors. Vi åt på restaurang och köpte sedan mängder av godis, choklad och chips, bytte om till pyjamas och såg på film i våra hotellsängar. Sådan lyx! På våren ska vi göra om det.

Oliver fyllde ett år och det firade vi med två kalas och ett besök till Sealife.

Det blev farsdag, jag klippte mitt hår och så ordnade vi Friendsgiving. Jag och Oliver deltog i några aktiviter och träffade vänner innan smittan igen spred sig så mycket att allt inhiberades.

Promenader och mat

Årets första måndag. På lördagen kom snön och jag tror den ska stanna ett tag. Under veckoslutet turades vi om med sovmorgon. Enda problemet med det är att jag aldrig lyckas somna om, trots att jag vet att jag behöver mer sömn. Men ändå skönt att få ta det lugnare på morgonen och att hela familjen kunde vara tillsammans i tre dygn.

Under veckoslutet gick vi på långa promenader, lagade god mat, lekte i snön. Jag bakade semlor och vi tittade på Mumin tillsammans. Vi åt våfflor och gungade.

Sommaren 2020

På sommaren kunde jag andas igen. Daniel tog ut sina pappaveckor kombinerat med semesterveckor och var ledig i åtta hela veckor! Den första juni packade vi bilen full med saker och flyttade till Vichtis. Hela sommaren var det vårt hem.

Under sommaren gjorde vi flera utflykter till bland annat Ekenäs, Vanda, Porkala, Helsingfors och Riihimäki.

Daniel och jag firade vår andra bröllopsdag med en lyxig middag ute på gården.

Midsommaren firades på världens bästa ställe; på vår holme. Det var första gången Oliver åkte båt och var i skärgården!

Vi fick finbesök till stugan under sommaren. Efter en vår utan socialt umgänge med någon kändes det konstigt att flytta ut till landet, bort från alla människor. Men som tur orkade några av våra vänner ta sig ut till vår stuga i Vichtis.

I juli spenderade vi en molnig och regnig vecka på holmen. Oliver lärde sig att krypa där!

Vi åkte också in till Helsingfors på staycation. Så fina minnen från den lilla resan.

Som en äkta finlandssvensk måste ju Oliver delta i sin första kräftskiva som 9-månader gammal. Han var nog lite skeptisk och slog kräftan med en gurka.

Vi besökte glasmuseumet i Riihimäki. Fint!

I augusti åt vi middag med Daniels familj innan det var dags att flytta hem igen. 21.8 fick vi packa ihop bilen igen och åka hem till Drumsö!

Vintern 2020

I början av året 2020 var det mycket prat om corona, ett nytt virus som spred sig snabbt i Kina. Då förstod man nog inte ännu hur året skulle sluta. Vi ordnade Olivers dop, träffade vänner, åkte till stugan, gick på dejter, åt god mat ute på restaurang, njöt av bruncher, gick på bio och umgicks med människor. Sonja och jag deltog i en kurs där man lärde sig binda blomkransar. Vi träffades ofta på kaffe och gick på promenader; njöt av att vara mammalediga tillsammans, sådär som vi alltid hade planerat. Och sen vände allt; det otäcka viruset hittade sig till resten av världen och det blev lockdown. Det kändes som om vi hade hamnat i en film om jordens undergång.

Som tur hade vi stugan, naturen, Drumsö, havet och framför allt: varandra.

Staycation på Klaus K

Jag har nog aldrig varit på lika många staycations som i år. Eller jag hade kanske aldrig ens varit på staycation förrän det här året? Om man inte kan resa utomlands måste man väl ändå försöka skapa den där resekänslan i sin hemstad. Dagen efter min födelsedag firade Daniel och jag genom att checka in på Klaus K.

Oliver fick kvalitetstid med sin älskade momi (som han kallar mimmi) medan vi fick dricka utsökta cocktails på en hemlig bar, beundra vackra Helsingfors som nu är dekorerad från topp till tå, promenera i våra gamla trakter och äta en härlig trerätters meny på en italiensk restaurang. Sedan drack vi skumpa och tittade på Undoing utan att behöva oroa oss för hur många gånger vi skulle vakna under natten. Och så fick vi vakna 9.20 nästa morgon. Lyx!

Staycation med bästa vännen

Vår vänskap började i ett litet klassrum för sjutton år sedan. Sonja och jag hade blivit placerade bredvid varandra och läraren hade sagt att man skulle lära känna personen man satt bredvid. Våra hundvalpar var exakt lika gamla och hade samma födelsedag, märkte vi fort. Det var där det började. Och nu sjutton år senare är vi fortfarande bästa vänner.

Vi har stött varandra genom livskriser, skrattat så vi inte har fått luft, druckit för mycket Tequila, vakat nätter för att prata och se på filmer, rest till New York, Grekland, Spanien, Berlin, Bulgarien och fram för allt London, skriksjungit till 80-talshitter på svettiga dansgolv, gråtit över brustna hjärtan, berättat hemligheter och filosoferat om livet, dansat på varandras bröllop, varit brudfrämmor till varandra, ordnat möhippor och babyshowers, blivit gudmödrar till varandras barn och skrivit eller ringt till varandra när allt har varit för mycket. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan Sonja.

De senaste åren har vi inte hunnit umgås lika mycket som förr. Vi har ändå setts ungefär en gång i veckan eller varannan vecka, men det är ändå inte samma sak när man har barnen med sig. Så förra lördagen blev det äntligen av att åka på en staycation i Helsingfors. Vi checkade in på hotellet, gick i butiker med munskydd, tog ett par drinkar på en takterass, åt en god middag, bytte om till pyjamas på hotellrummet och åt snacks medan vi såg på en film. Och pratade långt in i natten. Det kändes precis som förr. Och jag kunde inte ha önskat mig ett bättre bästisdygn.

Tapas och bubbel

På onsdagen fick vi plötsligt njuta av mitt-i-veckan-lyx och äta tapas och dricka bubbel. Daniels mamma och styvpappa kom och vaktade Oliver, medan vi tog metron in till centrum och åt supergod mat på Bar Con i Kampen. Stämningen och inredningen i restaurangen var mycket trevlig och det kändes som om vi var utomlands. Vi pratade om alla våra gemensamma resor och drömde om framtida äventyr. Det är så ovant att inte ha någon resa inbokad och jag har faktiskt lite ångest över det. Och det värsta är att inte alls veta när det lättar. Kommer det någonsin att bli normalt igen?

Så ljuvligt med en ganska spontan date night mitt i veckan. När vi kom hem möttes vi av en glad Oliver som hade varit i lekparken och haft det roligt. Natten efteråt var av det värsta slaget, men minnet av restaurangbesöket gav mig krafter att orka natten och följande dag. Otroligt hur mycket energi och glädje man kan få av små saker som att gå ut och äta med sin man.

Promenader på ön

Fina, fina höst på vackra Drumsö. Förra året den här tiden var jag så höggravid och hade ont precis varje dag. Jag kunde inte gå och fick till och med prova på att gå med kryckor i ett skede. Jag hade själv trängt bort minnet av hur tung den där sista tiden av graviditeten var. Usch! Men man kan alltså lugnt säga att jag inte kunde njuta av årets finaste tid förra året.

Så nu när jag har både tid och ork, så passar jag på att gå på långa promenader med Oliver. Jag minns ännu så tydligt hur jag måste gå på promenader hela vintern och våren för att få Oliver att somna i vagnen. Då kändes promenaderna stundvis jobbiga. Nu gör jag det för att jag vill. Ibland blir Oliver rastlös, men då stannar vi i någon park och gungar eller leker i sandlådan.

Allt det här får mig att tänka på hur flyktig tiden är och på att inga faser håller på för evigt. När man är mitt i någon jobbig period kan det kännas som att det aldrig blir bra. Men med tiden blir det nog bra. Och ett år senare minns man knappt hur det kändes. Det är kanske självklart för många, men jag måste nog alltid då och då påminna mig själv om det.

En morgonutflykt till Fölisön

Idag ville vi börja dagen med en liten utflykt. Eftersom vi fortfarande är en aning krassliga så kunde vi inte åka till något museum eller röra oss inomhus, så istället tog vi oss till Fölisön. Vi kände oss som riktiga småbarnsföräldrar när vi märkte att klockan var före 10 på en lördagsmorgon och vi var redan ute bland andra människor. För ett par år sedan skulle vi nog ha sovit ännu, eller legat i soffan och tittat på någon serie. Men nu med barn känns det roligare att ha planer och program på förmiddagen.

Det var länge sedan vi hade varit på Fölisön. Det var vackert och vi mötte flera tama ekorrar och fåglar. Det var inte så höstigt som jag hade förväntat mig. Det är väl först om ett par veckor som träden blir gula och röda?

Fölisön är ett utmärkt ställe för en liten promenad eller picknick ute i naturen. Oliver var också nöjd och glad!

Höstlistan

Nu är september här. Det var länge sedan jag fyllde i en blogglista, så nu när jag såg att både Kugge och Malin hade fyllt i en septemberlista bestämde jag mig för att också göra det. Listor är ju så roliga!

Första tanken under månadens första morgon:
“Nej, inte ännu!” när jag hörde att Oliver var vaken. Som varje morgon. Vi har nu börjat ta honom till vår säng kring 6-tiden när han vaknar, med hopp om att han skulle somna om där och att vi skulle få fortsätta sova. Men han börjar bara leka, riva mig i håret, snurra och sätta sig upp i sängen. Tiden då han sov sina nätter mellan oss känns väldigt avlägsen.

Synen på månadens första morgon: kaffe i mängder!

Jag ska jobba med:
Jag har inte ännu heller vant mig vid tanken att jag inte kommer att jobba på en stund. Så mitt jobb just nu är att ta hand om Oliver. Och så tänker jag nog också jobba med utkastet av romanprojektet jag har haft paus med. Det känns så bortkastat om jag inte fortsätter med det, då jag ändå har lagt mycket tid och energi på det under årens lopp. Hur svårt ska det vara att komma igång med skrivandet igen!? Jag trodde ju att det skulle gå att skriva på sommaren, men jag skrev kanske 2-3 sidor under hela den tiden vi bodde i Vichtis.. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men så kan det gå.

Jag ska skriva:
Oj, jag såg inte att den här frågan fanns. Men svaret är samma som på förra frågan. Och så ska jag också fortsätta skriva dagbok, det är så terapeutiskt. Och bloggen såklart.

Maträtt jag vill testa:
Vi bestämde med Daniel att vi skulle börja laga en soppa i veckan. Den här veckan blev det en tomatsoppa och nästa vecka tänkte jag testa på någon ny soppa. Det är egentligen ganska avkopplande att lägga hörlurarna i öronen och laga mat i sällskap av en bra ljudbok. Dessutom i vårt superfina, splitternya kök!

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Hmm.. Kanske att packa upp våra saker efter renoveringen i vår lägenhet. Det börjar se ut som ett hem igen!

En målsättning som är möjlig att nå:
Att börja skriva igen. Och att delta i någon kurs under hösten. Jag hade redan hittat en skrivarkurs på Arbis, men följande morgon när jag skulle anmäla mig var den fullsatt. Typiskt! Man borde alltid slå till direkt när man ser något man vill ha.

Den här boken ska jag läsa:
Maskiner som jag av Ian McEwan ska jag börja läsa till näst. Och så vill jag gärna läsa Kjell Westös nyaste bok. Och i oktober utkommer äntligen Keplers nyaste deckare!

Jag är mest kluven till:
Kommer jag att ha tid, energi och vilja att skriva färdigt min roman? Eller ska jag lägga undan den och börja skriva på en ny historia?

Det här ger mig energi just nu:
Oliver, vårt hem, promenader på Drumsö, alla roliga planer till hösten.

Det här ser jag mest fram emot:
Att rörrenoveringen ska bli färdig i hela byggnaden, så att vi inte behöver lyssna på borrljud hela dagen. Och att gå på bio!!!! Har längtat efter bio så otroligt länge och snart händer det!

Jag klagar inte på vyn då vi går och gungar med Oliver.