Höstlistan

Nu är september här. Det var länge sedan jag fyllde i en blogglista, så nu när jag såg att både Kugge och Malin hade fyllt i en septemberlista bestämde jag mig för att också göra det. Listor är ju så roliga!

Första tanken under månadens första morgon:
“Nej, inte ännu!” när jag hörde att Oliver var vaken. Som varje morgon. Vi har nu börjat ta honom till vår säng kring 6-tiden när han vaknar, med hopp om att han skulle somna om där och att vi skulle få fortsätta sova. Men han börjar bara leka, riva mig i håret, snurra och sätta sig upp i sängen. Tiden då han sov sina nätter mellan oss känns väldigt avlägsen.

Synen på månadens första morgon: kaffe i mängder!

Jag ska jobba med:
Jag har inte ännu heller vant mig vid tanken att jag inte kommer att jobba på en stund. Så mitt jobb just nu är att ta hand om Oliver. Och så tänker jag nog också jobba med utkastet av romanprojektet jag har haft paus med. Det känns så bortkastat om jag inte fortsätter med det, då jag ändå har lagt mycket tid och energi på det under årens lopp. Hur svårt ska det vara att komma igång med skrivandet igen!? Jag trodde ju att det skulle gå att skriva på sommaren, men jag skrev kanske 2-3 sidor under hela den tiden vi bodde i Vichtis.. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men så kan det gå.

Jag ska skriva:
Oj, jag såg inte att den här frågan fanns. Men svaret är samma som på förra frågan. Och så ska jag också fortsätta skriva dagbok, det är så terapeutiskt. Och bloggen såklart.

Maträtt jag vill testa:
Vi bestämde med Daniel att vi skulle börja laga en soppa i veckan. Den här veckan blev det en tomatsoppa och nästa vecka tänkte jag testa på någon ny soppa. Det är egentligen ganska avkopplande att lägga hörlurarna i öronen och laga mat i sällskap av en bra ljudbok. Dessutom i vårt superfina, splitternya kök!

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Hmm.. Kanske att packa upp våra saker efter renoveringen i vår lägenhet. Det börjar se ut som ett hem igen!

En målsättning som är möjlig att nå:
Att börja skriva igen. Och att delta i någon kurs under hösten. Jag hade redan hittat en skrivarkurs på Arbis, men följande morgon när jag skulle anmäla mig var den fullsatt. Typiskt! Man borde alltid slå till direkt när man ser något man vill ha.

Den här boken ska jag läsa:
Maskiner som jag av Ian McEwan ska jag börja läsa till näst. Och så vill jag gärna läsa Kjell Westös nyaste bok. Och i oktober utkommer äntligen Keplers nyaste deckare!

Jag är mest kluven till:
Kommer jag att ha tid, energi och vilja att skriva färdigt min roman? Eller ska jag lägga undan den och börja skriva på en ny historia?

Det här ger mig energi just nu:
Oliver, vårt hem, promenader på Drumsö, alla roliga planer till hösten.

Det här ser jag mest fram emot:
Att rörrenoveringen ska bli färdig i hela byggnaden, så att vi inte behöver lyssna på borrljud hela dagen. Och att gå på bio!!!! Har längtat efter bio så otroligt länge och snart händer det!

Jag klagar inte på vyn då vi går och gungar med Oliver.

När vi flyttade hem

För snart två veckor sedan var det dags att vinka hejdå till Vichtis. En fredagseftermiddag, efter Daniels arbetsdag, packade vi ihop vårt pick och pack, försökte få allt att rymmas i bilen och körde till slut hem till ön, till finaste Drumsö.

Ärligt sagt var det ett ganska tröttsamt veckoslut, även om det kändes skönt att flytta hem. Men Oliver vaknade hela natten igenom och grät. Jag antar att det kändes konstigt att flytta till ett ”nytt” hem där allt var inplastat och packat i lådor. Stackarn! Och hela lördagen gick åt till att städa och installera lampor och försöka få någon ordning på något. Som tur fick vi hjälp av Daniels pappa och styvmor, för annars hade vi nog inte fått något gjort. På eftermiddagen kom min pappa och borrade upp mörkläggningsgardiner, så att Oliver skulle sova ens litet bättre.

På lördagen hade vi fått vardagsrummet och sovrummet i skick, så att Oliver kunde vara på golvet och leka. Skönt!

Nästa morgon var det Daniels födelsedag! Det blev nog inte så festligt eller avkopplande för honom. Vi får ta igen det och fira en annan dag istället! Men jag beställde frukost till honom.

Sedan klädde vi på oss finkläder och åkte till kyrkan. Min fina guddotter skulle nämligen konfirmeras! Det kändes skönt med en paus från flyttkaoset, men direkt efter konfirmationen var vi tvungna att fortsätta fixa i lägenheten.

När vi blev hungriga beställde jag hem Daniels favorit; ramen.

På kvällen öppnade vi ändå en flaska bubbel för att fira Daniel som fyllde 31 år. Och trots att det varit tungt, så är det ändå skönt att vara hemma.

Idag flyttar vi hem!

Imorse vaknade jag klockan 5.45, ivrig som ett barn på julafton. För idag är det äntligen dagen vi länge väntat på; dagen då vi flyttar hem! Det ska bli så otroligt spännande att se det färdiga köket och badrummet. Och jag längtar efter vår säng, dusch, soffan och Drumsö! Det ska bli roligt att se hur Oliver anpassar sig till stadslivet från det här lugna och harmoniska landelivet. Jag tror det kommer att passa honom jättebra, för där kommer han att ha mycket att titta på och få nya intryck varje dag. Idag, efter Daniels sista möte, packar vi bilen och kör hem!

Staycation i Helsingfors

Snart har vi bott tre månader på landet. Under den här exilen har jag saknat Helsingfors. Det märkte jag ännu tydligare när vi åkte på en Staycation in till stan. Vi bokade vår miniresa till 3.8 för att det är vår årsdag. Så på förmiddagen åkte vi i regnet in till Helsingfors.

Vi parkerade bilen i Kluuvi, satte regnskyddet på Olivers vagn och gick runt på stan. Vi åt lunch och njöt av att vara i stan bland människor. I sex år bodde vi vid Femkanten och kunde gå på tio minuter till Stockmann, Forum och Esplanaden. Nu när vi var där märkte jag hur mycket jag faktiskt saknar det, även om vi älskar Drumsö.

Efter lunchen hade det slutat regna. Vi kände oss som turister när vi gick med våra take away-koppar vid Salutorget.

Oliver somnade i vagnen och vi gick till Senatstorget. Torget hade förvandlats till en stor uteservering! Daniel tog en öl och jag ett glas vin, för vi var ju på semester. Det kändes verkligen som om vi var utomlands, trots att vi turistade i vår egen hemstad.

När Oliver vaknade från sin nap var det dags att checka in på hotellet. Vi bodde på Sokos Hotel Original, för att vi hade hittat ett superbra erbjudande och det var så centralt. Hotellet hade bäddat mysigt till Oliver också och han var väldigt förtjust i sin säng och att bo på hotell. Han var mycket nöjd och glad hela dagen!

Efter att vi hade checkat in så gick vi igen lite på stan. Det blev en fin och ljus sommarkväll. Vi tog varsin drink på en uteservering och Oliver fick gnaga på några gurkskivor. Han älskade att titta på alla människor som vimlade förbi.

Skål för alla våra 11 år tillsammans!

På hotellet fick Oliver sin kvällsgröt och mjölk och somnade nästan direkt när vi lade honom i sängen. Daniel hämtade take away-mat till oss och så såg vi filmen Howl’s Moving Castle medan vi åt lösgodis i den sköna hotellsängen. Lyxigt!

Följande morgon bläddrade vi i böcker på Akademen och gick i Esplanadparken medan Oliver sov i vagnen. En perfekt Staycation som jag lever länge på! Man borde definitivt turista oftare i sin hemstad, speciellt nu när man inte riktigt kan resa utomlands.

Rörrenoveringen

Glad första juni! Nu är det officiellt sommar. Rörrenoveringen i vår lägenhet har satt igång. Medan alla andra verkade njuta av livet och sommaren (iallafall enligt instagram) höll vi oss inomhus och packade ihop vår bostad och alla våra saker. Det var minst sagt jobbigt men nu är det gjort!! Nu har vi flyttat till stugan. Solen skiner, syrenerna slår snart ut i blom och jag är så glad. Jag känner en enorm lättnad nu. Klart det blir jobbigt att packa upp allt igen, men vi tar det sen i augusti. Nu ska vi njuta av sommaren. Och om tre veckor börjar Daniels semester!

Skumpa och skratt i parken

Förra veckan, dagen före sommarvärmen kom, träffade jag mina två kusiner Fia och Julia. Vi hade bestämt för länge sedan att vi skulle ses i mars, men pga corona sköts det såklart upp som allt annat. Men nu bestämde vi oss för att träffas ute i parken för att dricka lite skumpa i den svala vårsolen. Vi skålade för Fia som fyllde 30 år och för Julia som hade förlovat sig. Galet att vi är så gamla och vuxna nu.

När vi ses med dessa två springer tiden iväg. Det är något speciellt att umgås med människor som har känt en hela livet. Man behöver inte förklara något om sig själv och allt känns väldigt naturligt och familjärt.

Dagen blev till kväll och vi bytte park och njöt av kvällssolen och öppnade en till flaska. Det var så skönt att bara få prata, skratta och umgås. När jag kom hem kring 21-tiden hade Oliver redan somnat. Jag var så otroligt glad att han kunde somna utan mig. Det hade inte hänt förut. Det var allt som allt en väldigt lyckad dag!

Sista veckan på Drumsö

Åh plötsligt blev det sommar på en dag! Nu inleder vi sista veckan här på Drumsö. Vi bor i ett flyttkaos med lådor som man går omkring och snubblar på. Lite jobbigt med en baby som ålar sig framåt och ska se på och röra i allting han hittar. Men om en vecka bor vi redan i stugan! Och det känns som att sommaren nu äntligen, äntligen är här.

Klagobloggen

Var är det sköna, varma vårvädret som vi brukar få njuta av i maj? Tidigare år har man gått barbent ute i slutet av maj, men nu känns det omöjligt. Ena dagen snöar det och andra dagen regnar det.

Vi lever nu just i en ganska intressant och lite jobbig tid om man får klaga (vilket man får, för det här är ju min blogg). Det är rörrenovering i hela huset och rakt utanför fönstret står gubbarna och röker och har oljud. Borrljudet dånar i hela lägenheten och Oliver blir skrämd av de höga ljuden. Det betyder att jag hela tiden behöver bära omkring på honom och får alltså ingenting gjort (för att inte tala om någon egentid). Det som behöver göras är att tömma köket och tamburen och att packa, eftersom tiden springer iväg och snart är det dags för oss att flytta ut från den här lägenheten. På grund av oljuden kan Oliver då såklart inte sova ute på vår balkong eller inne i lägenheten. Så tre gånger om dagen måste man gå ut på promenad. Om det skulle vara varmt och soligt hade det ju inte varit något problem, men i ösregn och snöslask är det inte lika mysigt. Som tur kan man nuförtiden träffa någon kompis och gå tillsammans ute på promenad – det hjälper till humöret! Men det jobbiga med att gå på promenad med Oliver är att han sover bara 30 minuter. Alltid! På balkongen kan han ibland sova 1,5-2 timmar, men av någon anledning vaknar han alltid efter 30 minuter då vi är på promenad. Och då han sovit så lite är han också på ganska dåligt humör under dagen och har kort stubin (vem har nu inte det med den här sömnbristen?). Och nätterna är som vanligt hackiga. Usch så mycket klagomål det nu kom i ett inlägg, men ibland hjälper det att skriva av sig och tycka synd om sig själv. Och nu när jag fått spytt ut alla klagomål så kan jag igen fokusera framåt. Snart är ju sommaren här! Väl?

För att det inte ska bli för deppigt att läsa fyller jag inlägget med vackra, ljusröda blommor. Det blir nog bra.

Virtuella fester

Isolerade i vårt hem. Det är ju det minsta vi nu kan göra för att försöka sakta ner smittspridningen. Men ändå tycks det vara väldigt svårt för många? Igår när vi gick på promenad här på ön så kom alla människor väldigt nära och brydde sig inte alls om att lämna avstånd när de sprang och flåsade förbi. Och så har jag fått höra att det finns folk som går till barer och restauranger ännu. Hur svårt kan det vara att stanna hemma nu när det behövs som mest? Det känns ju som en ganska liten uppoffring med tanke på vad konsekvenserna annars är.

På fredagen ordnade vi en virtuell after work via Zoom. Till en början var det ganska yrt (vi var omkring 15 personer) men ändå roligt att få se folk och höra hur de har det i dessa konstiga tider. Roligt var det ju dessutom att se glimtar ur varandras vardag. Det var vänner som satt i matbordet med sina barn, vänner som lagade mat och visade runt i sin lägenhet, vänner som körde bil och handlade i matbutiken och vänner som åt kvällsgröt med sitt barn innan läggdags. Mysigt på något sätt!

Jag vet att vi ju också gick ut på promenad, men jag hade trott att det skulle vara tryggt och mer öde. Men jag har aldrig sett lika mycket människor längs stranden här på Drumsö. Det är ju bra att folk rör på sig och får frisk luft, men det skulle vara bättre om man kunde lämna 1-2 meters avstånd mellan varandra. Till slut gick vi båda med halsdukarna framför munnen.