Gott nytt år!

IMG_3836

År 2018 var mitt mest händelserika år: jag gifte mig och köpte lägenhet! Det är svårt att toppa det men jag har på känn att år 2019 blir minst lika bra. Det här året orkar jag inte göra en sammanfattning av år 2018, men året innehöll många nya upplevelser, att gå utanför sin bekvämlighetszon, hektiska stunder blandade med avkopplande dagar i Vichtis, utmaningar, glada nyheter, stora beslut och självklart lite framtidsångest och stress. Men det jag än en gång har fått bekräftat är att allt löser sig bara man vill det tillräckligt mycket, jobbar hårt för det och har en positiv inställning. Och att jag alltid, alltid ska lita på min magkänsla.

Gott nytt år!

Min jul

Årets julafton var riktigt mysig. Termometern visade på minus 10 grader, solen sken och snön glittrade. Vilket perfekt julväder! Vi åt julgröt i Esbo och öppnade julklappar med min sida av familjen. Hälften av familjen befann sig utomlands, dvs. i Argentina, Indien och Sverige, men som tur har vi en så stor familj att det inte kändes tomt.

Eftersom jag har tre äldre bröder blev jag faster redan som trettonåring. Det betyder att jag har fått fira julafton tillsammans med barn nu i sexton år! Och det finns ju inget roligare än att se hur glada och ivriga barnen är på julen. Allt är så spännande och magiskt och det är svårt att inte smittas av deras iver.

Kring 18-tiden hoppade vi i bilen och körde till Vanda där vi åt en supergod middag tillsammans med Daniels familj. Efter det delade vi ut julklappar och när vi hade delat ut klapparna insåg vi att klockan var redan kring två på natten! Efter det åt vi ännu ost och drack portvin – det var ju trots allt julafton! Följande dag åkte vi till Vichtis och firade julafton nummer två med resten av Daniels familj. Vilken lyx med många jular!

Det här året bestämde vi med min familj att inte köpa julklappar åt varandra. Vi köpte gåvor bara till våra gudbarn och det var helt galet att inte ha ca femton julklappar att dela ut det här året, vilket jag vanligtvis brukar ha. Men jag tycker det är helt bra – det viktigaste med julen är ju kvalitetstid med familjen! Några dagar innan jul gick jag igenom gamla foton hemma hos mamma och insåg igen hur lyckligt lottad jag är som har en så stor och fin familj:

God jul!

IMG_3431.JPG

Kvällen innan julafton och äntligen har även jag känt av julstämningen. Netflix-brasan sprakar i bakgrunden, Daniel står i köket och lagar mat och sjunger julsånger medan jag smuttar på en julig drink med tranbär och skumpa. Imorgon firar vi julafton först med min mamma och på kvällen åker vi till Daniels pappa. På juldagen åker vi till Vichtis och firar med Daniels mamma. Julafton som skilsmässobarn har alltid varit lite komplicerat, men det är ju också en rikedom att ha flera familjer att fira jul med, trots att det alltid är ett pussel som man måste försöka få löst varje år.

Tänk att vi fick en vit jul i år! Imorgon tänker jag tvinga Daniel med på en morgonpromenad direkt när vi vaknat. Det gjorde vi också förra året och det är roligt att skapa nya, helt egna traditioner.

God jul!

Stora nyheter

kontraktet.jpg

I det här inlägget lämnade jag er med en cliffhanger om att något stort höll på att hända. Det var egentligen meningen att blogga om det för en vecka sedan, men förra veckan var helt galet hektisk och jag hann helt enkelt inte. Men det stora var alltså: vi köpte en lägenhet! Vi har älskat vår lägenhet i Ulrikasborg och det är ju trots allt vårt första gemensamma hem, men det senaste halvåret har vi gått omkring och tänkt att det nog snart är dags att köpa en egen lägenhet. Jag har alltid drömt om att bo på Drumsö och innan jag träffade Daniel var jag bombsäker på att det var där jag skulle bo när jag flyttade hemifrån. Hyrorna var så höga för en studerande att jag ju inte hade råd att bo där då och när Daniel flyttade till Helsingfors från Åbo kändes det naturligt att flytta med honom till hans pappas lägenhet. Men nu! Nu är vi helt äkta bostadsägare! Det känns fortfarande så absurt. I februari flyttar vi! Vi är så otroligt ivriga och det går inte en dag då jag inte tänker på den lägenheten och planerar inredningen. Jag kan inte ännu lägga ut bilder på den men i februari kommer bloggen att explodera av bilder från vårt nya hem. Vi kommer äntligen att ha en balkong! Jag har aldrig bott i en lägenhet med balkong. Och så kommer vi dessutom att se havet från balkongen! Jag har alltid drömt om att bo nära havet. Eller det har egentligen alltid varit ett kriterium för mig och nu kommer den drömmen att gå i uppfyllelse! Och vi har fönster mot båda hållen så lägenheten är helt jätteljus! Det var också ett kriterium för mig att hitta en ljus lägenhet.

Här var vår lista på kriterier när vi började söka lägenheter:

  • På Drumsö
  • Bra skick och nya ytor
  • Balkong
  • Nära havet
  • Ljus
  • Tre rum
  • Större kök

Vi kunde kryssa av allt från listan och det bästa av allt var att det kändes som vårt hem direkt då vi steg in i bostaden. Och den känslan ska man ju jaga efter då man kollar på lägenheter. Jag tror jättestarkt på den där magkänslan. Det ska kännas helt rätt och det gjorde det verkligen. Bara två månader tills vi flyttar!

Det värsta med jobbresor

Det värsta med att åka på jobbresa är inte att väckarklockan ringer 4.30. Det värsta är inte heller att behöva småprata med en ovanligt social taxichaufför då man helst bara vill ligga under ett varmt täcke och sova. Det värsta är inte heller att trängas i den långa kön vid säkerhetskontrollen eller att halva arbetsdagen går åt till att resa, vänta, förflytta sig från en plats till en annan. Det värst är nog känslan direkt då man stiger in i själva flygplatsen. Den där förväntansfulla, exalterade, lyckliga känslan som bubblar i ens mage i några sekunder på grund av alla ljud, lukter, stämningen, minnen. Den där bästa känslan i världen precis innan en resa. Den känslan slår emot mig fortfarande trots att jag på den senaste tiden åkt på flera arbetsresor. Jag ser människor dricka bubbel, lysa av iver och vara nykära och ivriga inför sina kommande äventyr. Och så sitter jag där med min rykande kaffekopp, bränner mig på tungan och bär på en tung datorväska från säkerhetskontrollen till gaten, som en trött zombie. Men jag är ändå glad att den där känslan fortfarande möter mig. Den får mig att drömma och planera framtida resor. Och då jag sitter där och väntar på min tur att ställa mig i kön till flygplanet, som en av alla andra zombies som ska på arbetsresa till Stockholm, tänker jag att det är ju nu jag sparar in pengarna så att jag i framtiden kan åka på de där efterlängtade äventyren.

Livet på holmen

Hälsningar från världens bästa holme! Här har vi varit sedan måndagen och ännu har vi några dagar kvar. Tyvärr har det regnat varje dag, men det är ändå skönt att vara här. Det är en helt annan livsrytm direkt då man stiger av båten och fötterna träffar de bekanta stenarna på stranden. Man vaknar långsamt, kollar om solen skiner eller inte, knäpper på gasspisen och kokar vatten till två koppar kaffe, läser en bok eller två, tittar på segelbåtarna som skyndar till Hangöregattan, lyssnar på sommarprat blandat med regnsmatter mot taket, planerar dagens lunch och middag, eldar i bastun, simmar i 11-gradiga havet, spelar kort, dricker vin på någons terass, skålar och hurrar om solen vågar sig fram till kvällen, glömmer bort klockan och telefonen och livet utanför holmen. Man bara är.

Det bästa

Idag är det jämnt en månad till vårt bröllop. Det här har tydligen förvandlats till en bröllopsblogg under den senaste tiden?

brudbukettBild

Trots att vi inte har planerat eller tänkt på bröllopet konstant under de senaste två åren så är det ju ändå något vi har sett fram emot redan en längre tid och vetat om sedan Daniel friade i juli 2016. Det kommer kanske att kännas konstigt och tomt när bröllopet är förbi, men samtidigt så är det ju den bästa tiden på året, eftersom vi har hela sommaren framför oss och en massa olika bröllopsresor på kommande. Därför valde vi att åka på vår bröllopsresa nästan en månad efter bröllopet, så att man får dra ut på det roliga.

Det bästa med bröllopet är ju att alla vill komma och fira vår kärlek. Jag har ju alltid vetat att vi är lyckligt lottade med stora familjer och bra vänner, men det är något som blir ännu tydligare då bröllopet närmar sig. Jag är så otroligt rörd och glad och imponerad över hur våra närmaste verkligen bryr sig om vår dag. Det är bröder som ringer och säger att de kan hjälpa. Det är pappor som åker till Tallinn för att hämta drickor. Det är mammor som pysslar och frågar och bryr sig. Det är svärföräldrar som flyger oss till Kina för att hitta den perfekta brudklänningen. Det är vänner som ordnar och deltar i polttaren. Det är brudfrämmor som sitter i timmar och lyssnar på mina visioner. Det är bästa vänner som kommer till bröllopslokalen och inspekterar och planer och hjälper. Det är gudmödrar som kommer och dekorerar innan festen. Det är allt det där och så mycket mer. Det är så mycket omsorg och stöd från alla håll och det blir bara mer för varje dag som går. På bröllopsdagen exploderar vi antagligen av kärlek.

Funderingar om lycka

happyinyc

Rädslan över att vara totalt lycklig. Det är något jag har försökt jobba bort genom åren. Jag vet att jag har blivit bättre på att inte vara så rädd för att släppa in lyckan. Förr kunde jag vara väldigt försiktig med att konstatera att nu är jag lycklig, nu mår jag så bra. Jag tänkte alltid att något hemskt händer alltid då man säger högt att allt är bra. Jag tänkte: vad om jag nu jinxar det?

Men vad är det för liv om man inte vågar omfamna den där härliga bubblande lyckan som kanske kommer från att det är fredag, solen skiner, våren är snart här och bröllopet/resan/semestern närmar sig. Och inte bara en tillfällig, situationsbunden glädje, utan en genuin eufori och tacksamhet för livet överlag.

Dessutom tror jag att lycka attraherar mer lycka och framgång i livet. Det är så tydligt och självklart, men ändå är det svårt att alltid komma ihåg att tillämpa det i vardagen. Ibland kan det vara utmanande att inte fokusera på det negativa eller att inte vara rädd eller nervös för en situation eller framtiden. Men jag är helt övertygad om att då man vill något här i livet måste man våga tro på det och vara säker på att man i något skede av livet kommer att få det. Om det enda man vill är att ha ett liv fyllt med resor kommer man att dras till personer som känner likadant. Om ens högsta dröm är att bli författare, tror jag att man ska föreställa sig och visualisera sig små och konkreta steg för att nå det målet. I flyget mellan Finland och Sverige satt jag hela vägen och tänkte på vad jag skulle servera på min release fest sedan när min bok är skriven. Jag ska inte fokusera på hur lång väg det fortfarande är tills boken är utgiven, utan på det att boken någon dag kommer att ligga i min bokhylla. Och rädslan över att säga högt och jinxa den här drömmen finns tyvärr fortfarande där, men jag måste försöka träna bort det tankesättet.

Solen går ner 20.43

ljusrödatulpaner.JPG

Är det bara jag eller känns det inte som om livskvaliteten skulle stiga nu när våren äntligen är här? I sju månader har man gått och frusit i mörkret och kylan och bara längtat efter doften av vårregn, ljudet av fågelkvitter, fiskmåsens rop från havet, värmande solstrålar och ljusa kvällar. Och nu är den tiden äntligen här! Jag glömmer alltid hur bra det verkligen känns när våren visar sina första tecken. Och för att få känna den pirriga känslan måste man ju tåla snö, mörker och kyla. Så är det bara. Kanske det ändå är helt okej att ha flera årstider? Eller så är det här tankesättet bara en försvarsmekanism, något vi behöver för att överleva halva året här uppe i Norden. Hur som helst, så är jag förväntansfull och glad över att det än en gång blivit ljusare tider. Snart kan jag börja cykla, köpa vårskor, gå ute i tunn jacka, dricka skumpa på en terass i kvällssolen och planera sommaren.

1, 2, 3, 4.

Den perfekta lördagen

skogen.JPG

Om jag skulle få som uppgift att skriva om en perfekt lördag skulle jag skriva om en dag som igår; jag vaknar till att solen fyller stugan med ett orangeljus, stiger upp och beundrar den vackra soluppgången ett par minuter och kryper sedan tillbaka under täcket och sover till 10. Jag lagar frukost och dukar fram, vi lyssnar på Ted och Kaj-podcasten medan vi äter. Vi klär på oss ordentliga skor och går på en skogspromenad och kliver över stora snöhögar medan solen värmer. Utan solglasögon hade vi antagligen blivit blinda. Vi diskuterar om skrivandet och andra inspirerande ämnen. Jag får bolla idéer med Daniel medan vi flyttar oss från skogen till isen och går runt några holmar, trots att jag lovade min mamma att vi inte skulle gå på isen. Solen värmer fortfarande och isen spricker plötsligt. Jag skriker och tror att jag ska falla i. Det är tydligen inget farligt, utan bara ett lager av is som spricker. Det lugnar mig ändå inte, men en promenad med några adrenalinkickar är ju helt okej.

När vi kommer tillbaka till stugan vill vi inte ännu gå in, så vi brygger kaffe med kokos- och mandelmjölk, tar kopparna med oss och sätter oss ute i eftermiddagssolen och njuter. Daniel älskar vintern och dagar som dessa, men jag kan inte låta bli att påminna honom om mina vårkänslor med jämna mellanrum. Vi går in och Daniel börjar laga indisk mat medan jag sätter mig ner och skriver. Det har jag inte gjort på några veckor nu. Kanel, kokos och doften av indiska kryddor sprider sig i stugan och jag tar paus för att äta. Sedan skriver jag i nästan tre timmar medan Daniel värmer bastun. Det finns ingen bättre känsla än känslan av att man har kommit framåt med något projekt och ser att sidorna ökar.

I bastun känns det plötsligt som sommar och vi minns ljudet av rasslande löv utanför, hur vågorna kluckar mot båten och stunden då vi hoppar ner i en spegelblank sjö för att svalka oss från bastun.

Kvällen avslutas med en film, Slumdog millionare, som vi båda sett tidigare, men som igen förvånar mig hur bra den är.

ljusrödvinter.JPG

Det var min perfekta lördag!