Stugsemester

I början av januari tog vi några lediga dagar från jobb och dagis. Det var det bästa beslutet pålänge! Vi skulle ju egentligen ha rest till Spanien, men när resan avbokades ville vi ändå hitta på något roligt tillsammans. Vi hade fyra lediga dagar, men det kändes ändå längre än det. Vi tillbringade vår lilla minisemester i Vichtis. Där var vi omringade av skog och sjö, fick beundra vackra soluppgångar och åkte mycket pulka. Vi badade i yacuzzin, bakade muffins och lekte mycket. Fina minnen skapade vi den veckan.

Vintern när den är som bäst. Och åh skogen. Älskar doften och lugnet där. Det kändes också bra att få komma ut medan det ännu var ljust. Mycket ovanligt i januari.

Det kändes som något litet sportlov då vi spenderade dagarna ute i snön och kvällarna framför brasan och i bastun. Ett mysigt avbrott från vardagen.

Spanien byttes till Ekenäs

På fredagen var det egentligen meningen att vi skulle ha suttit på ett flygplan till Spanien. Vi skulle ha fått känna värmen från solen, känt havsbrisen mot huden, sett apelsin växa i träd och träffat min bror och hans Hana. Men istället får vi göra allt det där i maj. Då är det dessutom varmare och somrigare, så det är helt okej. Efter jobbdagen på fredagen tog vi med oss vårt pick och pack, hämtade Oliver från dagis och körde istället till Ekenäs för att hälsa på min mamma.

Väl framme fick vi soppa och Oliver var så ivrig över att vara i Ekenäs. Han har i flera veckor talat om att åka till Ekenäs, till mimmi. På lördagen gick vi till Lejonparken och när det var dags för Olivers vila gick han hem med sin mormor medan Daniel och jag fick gå på date!

Vi gick omkring i Ekenäs, köpte böcker, åt italiensk mat och stannade på ett kafé och åt munkar.

När Oliver vaknade tog vi med honom ut. Det var en vacker kväll och trots att det var kallt kändes det ändå hoppfullt att det var ganska ljust ännu klockan 16. Det är inte så länge kvar till våren! Okej några månader, men det kändes ändå hoppfullt.

Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.

Mellandagarna

Note to self: nästa år vill jag vara ledig på mellandagarna. Det skulle vara så mysigt att ha flera dagar att vara tillsammas med familjen, läsa julklappsböcker och åka pulka mitt på dagen. I år blev det inte så, men vi hade ändå en fin vecka. På juldagen åt jag julgodis och läste bok (Sinun, Margot) innan det var dags att åka till Vanda och äta julmiddag hos Daniels pappa.

I Vanda var Oliver så ivrig. Han fick leka med Daniels bröders gamla leksaker och vi fick dricka skumpa och äta utsökt mat. I julgranen fanns det levande ljus och glaskulor, men det gick ändå hur bra som helst.

På söndagen var vädret igen så otroligt vackert. Ljusröda bomullsmoln, snön som knarrar under skorna, apelsinfärgad sol som målar landskapet i mjuka pastellfärger.

Oliver fick jullov hela veckan, trots att Daniel och jag jobbade. På måndagen hängde han hos Daniels pappa i Vanda och på tisdagen kom hans mormor (mimmi, som han kallar henne) övernatten till oss. Daniel och jag åkte till stugan och jobbade ostört därifrån. Det var så konstigt att vara i Vichtis utan Oliver. Men också lite skönt att på kvällen gå i strandbastu, sen se på filmer sent in till natten och sova till 8.15!

Efter ett dygn i Vichtis åkte vi hem igen. Min mamma stannade några dagar och på fredagen var det redan nyårsafton. Och nu är det redan år 2022, galet hur fort tiden går!

Hotelläventyr i Helsingfors

Jag tänkte först skriva att vi varit på Staycation, men det stämmer ju inte längre nu när vi ju bor i Esbo. Vi har alltså rest in till Helsingfors och övernattat på hotell. Jag hittade ett bra erbjudande och gav det som present till Daniel. Ett bra sätt att fira fars dagen på, tyckte jag. Och hela familjen.

Jag lyckades hålla presenten som en hemlighet väldigt länge. På fredagen gömde jag några lappar runt i huset och gjorde en skattjakt till Daniel. Han fick klura ut gåtor, svara på frågor och hitta lappar på olika gömställen. Den sista lappen var ett kort där det stod att vi skulle åka på en liten getaway till Helsingfors. Han blev så glad och överraskad när jag berättade att vi åker nästa dag!

Så på lördagen körde vi 20 minuter med bilen och checkade sedan in på Radisson Blu Seaside. Det visade sig sedan att både det finska och svenska landslaget i hockey bodde på samma hotell som vi, lite roligt.

Efter att vi hade checkat in tog vi en liten promenad i trakterna. Vi var väldigt nostalgiska över att vara där. I sex år bodde vi i Ulrikasborg, inte långt ifrån hotellet. I ett parallellt universum bor vi väl fortfarande där, hela familjen. Då när vi bodde där föreställde jag mig alltid att jag i framtiden skulle gå med en barnvagn på de gatorna och leka med mitt barn i de lekparkerna där inne i centrum. Men så blev det ändå inte och det är också helt okej. Men ändå roligt att besöka de trakterna med Oliver och tänka hur det skulle ha varit.

Vi gick till Sandvikens Saluhall som var väldigt stämningsfull och charmig. Vi beställde en supermegagod hamburgare åt Oliver och tog varsin öl medan vi umgicks och läste muminböcker vi tagit med oss. Vi ska komma oftare till stan, lovade vi varandra medan vi stal Olivers franskisar.

Det hade såklart blivit mörkt när vi kom ut från Saluhallen. Vi gick tillbaka till hotellet och sedan var det vår tur att äta middag. Vi åt på Bistro Gimis och var väldigt nöjda med maten och servicen. Oliver fick pennor och papper att rita på. Vid sju gick jag till hotellrummet för att lägga Oliver. Fars dagen till ära fick Daniel gå ner till lobbybaren och avnjuta en drink. Jag såg ett avsnitt av Solsidan och somnade klockan 21.15! Och åhh så gott jag sov i prassliga och krispiga hotellakan. Nästa dag åt vi lyxig hotellfrukost och firade fars dag igen!

Solen sken och värmde till och med. Såhär fint väder brukar det ju aldrig vara på fars dagen, tänkte vi. Vi visade spårvagnar och staden till Oliver. Vi promenerade ner till Stockmann och Oliver var väldigt förtrollad av julfönstret. En så fin tradition, det där julfönstret. Alla barnen tryckte sina kalla näsor mot fönstret och sken upp när de såg de magiska sagofigurerna dansa på andra sidan.

Olivers 2-årskalas

Mellan alla förkylningar hann vi ordna ett 2-årskalas för Oliver. Jag är så glad att det blev av! Vi hade bjudit in våra familjer och Olivers gudföräldrar. Senast vi samlades med det här gänget var på Olivers dop för snart två år sedan, så det var jätteroligt att kunna ordna ett litet kalas. På grund av förkylningar och resor var det flera som inte kunde komma men vi blev väl ändå 12 stycken till slut.

Oliver fick en massa fina gåvor! Han var mycket nöjd. Det konstiga var att han var enda barnet på kalaset, men han hade roligt ändå.

Vi bjöd på pastasallader, kakor, kaffe och vin.

Familjen ❤️

Det var ett fint kalas! Nästa morgon lekte Oliver ivrigt med alla sina nya leksaker. Imorgon fyller han 2 år! De senaste dagarna har jag tänkt mycket på den första tiden med honom. Vart försvann den tiden? Allt gick så fort. Just var han ju vår lilla baby och nu pratar han redan, har en mycket stark vilja och ett stort hjärta. Han är redan sin egen lilla person. Vår älskade Oliver ❤️

Ljusröda morgnar och en olivgård i Spanien

En morgon var himlen såhär magiskt vacker. Som sockervadd eller de ljusröda molnen i Mumindalen.

En promenad hem från dagis då när det ännu fanns löv i träden. Jag är annars så tacksam och glad över att Oliver fick en plats på just det här dagiset. Det är bara en 10 minuters promenad från oss och personalen är så bra! Jag känner att Oliver är i mycket trygga händer varje dag. På morgonen brukar han fortfarande bli lite ledsen när han ska till dagis och så säger han ”nej, behöver inte” men när han väl är framme brukar det gå jättebra. När vi hämtar honom kring fyra brukar han leka glatt på gården. Det är skönt att veta att han har roligt där och kan vara sig själv.

Hemma hos Olivers morfar. Där brukar han alltid få spela på en ståltrumma. Då var min bror Sebbe fortfarande i Finland. Nu har han och hans flickvän Hana rest tillbaka hem till sin olivgård i Spanien. Här kan man följa deras äventyr. För ett år sedan köpte de en liten olivgård i Spanien och nu har de renoverat och byggt lite nytt också på gården. Så inspirande och coolt! En kväll när jag gick på promenad ute i kylan pratade jag med Sebbe i telefon. Han plockade mandlar i shorts och t-skjorta medan jag var invirad i halsdukar och mössor och frös på min promenad. De lever nog verkligen drömmen! På våren åker vi kanske och hälsar på dem.

Inglasad terrass

För några veckor sedan (före den värsta förkylningen) besökte vi Daniels pappa i Vanda. Vi beundrade deras nya inglasade terrass som blev otroligt fin. Det blev som ett till rum! Och jag blev nästan lite sugen på att själv ha en inglasad terrass. Där skulle man kunna sitta insvept i en varm filt och dricka glögg och läsa en bok mitt i vintern.

I Vanda firade vi Daniels födelsedag. Vi brukar vanligtvis äta kräftor, men eftersom vi alla haft så mycket program under hösten så hann vi inte göra det i år. Men det blev istället romsmörgåsar, grillmat och den traditionella födelsedagskakan. Inte så illa det heller!

Rutiner och traditioner

Det har varit ganska tyst här på bloggen nu den senaste tiden. Det beror nog delvis på att det inte händer så mycket som är värt att blogga om och delvis på att det sen igen händer för mycket så att det inte finns tid eller ork att blogga. Under den här hösten har Oliver varit förkyld tre (!) gånger. Tre olika snuvor på såhär kort tid är ju galet. Men det var väl ändå ganska förväntat att han skulle bli sjuk i något skede nu när han börjat på dagis. Nu hoppas jag att han hålls frisk en längre stund!

Nu när vardagen har börjat rulla har vi också skapat våra rutiner och några traditioner. På torsdagar brukar vi till exempel alltid gå i bastu hela familjen. Okej, Oliver brukar leka i badkaret medan vi turas om att bada bastu med Daniel, men det är ändå något vi gör tillsammans och Oliver skiner alltid upp när vi säger att idag blir det bastu. Och på söndagar brukar vi gå ner till stranden på en promenad. Det är nog något mysigt och tryggt med rutiner!

Jag tror den här stranden har varit med i varenda blogginlägg jag skrivit sedan vi flyttade hit. Så blir det väl när man bor såhär nära en strand. Jag ser fram emot promenader där också på vintern! Kanske man kan gå på isen då?

Några blommor trivs ännu på balkongen. Men snart blir det säkert för kallt för dem. Vanligtvis skulle jag kanske ha lite ångest för den kommande vintern, men det här året ser jag bara fram emot att få uppleva olika årstider i vårt nya hem och i våra nya trakter!