Familj och ny terrass

För ett par veckor sedan åkte vi på lunch till Vichtis, eftersom min svärmor fyllde år. Vi firade det med medelhavsinspirerad mat. Mina svärföräldrar är lite som flyttfåglar, när de återvänder till Finland efter ett halvt år i södern, då vet man att våren är snart här. Så vill jag också leva när jag har gått i pension. Oliver var också så glad över att ha dem hemma igen!

En dag kom min bror (enda som bor kvar i Finland) till oss för att hjälpa med vårt äppelträd. Han hade med sig alla verktyg och visste precis var man skulle klippa och hur mycket. Det är ganska praktiskt med en utbildad trädgårdsmästare i familjen. Vi klippte ganska mycket av trädet, eftersom den inte alls mådde bra. Vi får se vad det blir av det!

Härligt med vårtecken i trädgården. Det som vi nu just är så ivriga över här hemma är att vi om några veckor kommer att få en ny terrass! När vi flyttade hit tänkte vi att vi skulle själva bygga en terrass följande vår. Men ingendera av oss har någonsin byggt en terrass förut, och vi är inte sådär jätte händiga, så vi beslöt oss för att anlita en person som gör det för oss. Det var ett bra beslut för nu kommer vi att få en jättefin terrass på bara två-tre dagar. Jag längtar efter middagar under äppelträdet och sköna lässtunder i solstolarna. Snart!

Förra lördagen blev det igen middag hos svärföräldrar, hos Daniels pappa i Vanda. Vi blev bjudna på champagne och god mat.

Och så har vi även varit hos min pappa i Tusby. Det råkade bli en familjefylld vecka. Och idag kommer min mamma till oss för att jag och Daniel ska gå på bio!

Vi har hängt en hel del på gården. Det finns mycket att planera, röja och fixa. De har väl lovat snö till nästa vecka, men jag hoppas hoppas det inte stannar kvar på marken.

En vanlig lördag hos oss

Den här lördagen har varit så bra. Lugn, harmonisk, normal, trygg. Vi började dagen klockan 6.20. Det är så mycket lättare att vakna nuförtiden när morgnarna är så ljusa. Oliver kom till vår säng och vi gosade och läste lite tills det var dags att stiga upp för att äta frukost. Solen smög in i vårt kök och gjorde oss varma och glada.

Finns det något mysigare än lördagsmorgnar? När ingen har skyndsamt och man kan verkligen njuta av sitt kaffe och frukosten, läsa tidning och umgås, prata och lyssna.

9.30 var vi redan ute i solskenet. Vårsolen värmde trots att det bara var två grader varmt. Sakta men säkert kommer nog våren, som den alltid gör. Vi gick ner till änderna och hälsade på dem.

Jag blev förvånad över hur många människor som fortfarade gick på isen. Där satte en massa gubbar och pilkade och några skidade och promenerade med hundar och barn. Själv skulle jag nog inte våga ta den risken, men kanske isen fortfarande är tjock? Hoppas den snart skulle smälta.

När vi kom hem igen var det dags för lunch och vila. Medan Oliver sov passade vi på att läsa. Jag började på boken Klara and the sun av Kazuo Ishiguro. Resten av dagen har jag längtat efter att få fortsätta läsa på den. Jag älskar, älskar den känslan! Att ha en bok man längtar efter att få läsa. Som tonåring läste jag hans bok Never Let Me Go och den hade samma effekt på mig.

Efter Olivers dagssömn åkte vi till Plantagen för att få inspiration, men också för att skaffa lite narcisser och tillbehör till trädgården. Ärligt sagt är vi inne i en sådan fas att det inte är så värst avkopplande att gå i butiker. Oliver vill verkligen inte sitta i någon kärra eller vagn, utan ska helst springa huvudlöst omkring i butiken. Jag som helst rör mig väldigt diskret bland folk får alltid lite ångest när det ständigt ska uppstå små dramatiska ögonblick, som raserianfall när man inte får dra i allt man ser eller ha något som ser roligt ut. Det hör väl till när man har barn och snart lär jag mig kanske att sluta bry mig om vad andra i butiken tänker.

En tradition vi har när vi är i Pikkulaiva är att alltid gå och se på kaninerna och fiskarna i djurbutiken. Hoppas djuren också finns i Lippulaiva som öppnas om några veckor. Jag har helt tydligt blivit en ordentlig esbobo när jag genuint är så förväntansfull över att Lippulaiva ska öppnas.

Hemma har vi lekt med Duplo, sett på Paw Patrol, ätit god mat och korkat rosésäsongen. En perfekt men fullständigt vanlig lördag med andra ord.

Stugsemester

I början av januari tog vi några lediga dagar från jobb och dagis. Det var det bästa beslutet pålänge! Vi skulle ju egentligen ha rest till Spanien, men när resan avbokades ville vi ändå hitta på något roligt tillsammans. Vi hade fyra lediga dagar, men det kändes ändå längre än det. Vi tillbringade vår lilla minisemester i Vichtis. Där var vi omringade av skog och sjö, fick beundra vackra soluppgångar och åkte mycket pulka. Vi badade i yacuzzin, bakade muffins och lekte mycket. Fina minnen skapade vi den veckan.

Vintern när den är som bäst. Och åh skogen. Älskar doften och lugnet där. Det kändes också bra att få komma ut medan det ännu var ljust. Mycket ovanligt i januari.

Det kändes som något litet sportlov då vi spenderade dagarna ute i snön och kvällarna framför brasan och i bastun. Ett mysigt avbrott från vardagen.

Spanien byttes till Ekenäs

På fredagen var det egentligen meningen att vi skulle ha suttit på ett flygplan till Spanien. Vi skulle ha fått känna värmen från solen, känt havsbrisen mot huden, sett apelsin växa i träd och träffat min bror och hans Hana. Men istället får vi göra allt det där i maj. Då är det dessutom varmare och somrigare, så det är helt okej. Efter jobbdagen på fredagen tog vi med oss vårt pick och pack, hämtade Oliver från dagis och körde istället till Ekenäs för att hälsa på min mamma.

Väl framme fick vi soppa och Oliver var så ivrig över att vara i Ekenäs. Han har i flera veckor talat om att åka till Ekenäs, till mimmi. På lördagen gick vi till Lejonparken och när det var dags för Olivers vila gick han hem med sin mormor medan Daniel och jag fick gå på date!

Vi gick omkring i Ekenäs, köpte böcker, åt italiensk mat och stannade på ett kafé och åt munkar.

När Oliver vaknade tog vi med honom ut. Det var en vacker kväll och trots att det var kallt kändes det ändå hoppfullt att det var ganska ljust ännu klockan 16. Det är inte så länge kvar till våren! Okej några månader, men det kändes ändå hoppfullt.

Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.

Mellandagarna

Note to self: nästa år vill jag vara ledig på mellandagarna. Det skulle vara så mysigt att ha flera dagar att vara tillsammas med familjen, läsa julklappsböcker och åka pulka mitt på dagen. I år blev det inte så, men vi hade ändå en fin vecka. På juldagen åt jag julgodis och läste bok (Sinun, Margot) innan det var dags att åka till Vanda och äta julmiddag hos Daniels pappa.

I Vanda var Oliver så ivrig. Han fick leka med Daniels bröders gamla leksaker och vi fick dricka skumpa och äta utsökt mat. I julgranen fanns det levande ljus och glaskulor, men det gick ändå hur bra som helst.

På söndagen var vädret igen så otroligt vackert. Ljusröda bomullsmoln, snön som knarrar under skorna, apelsinfärgad sol som målar landskapet i mjuka pastellfärger.

Oliver fick jullov hela veckan, trots att Daniel och jag jobbade. På måndagen hängde han hos Daniels pappa i Vanda och på tisdagen kom hans mormor (mimmi, som han kallar henne) övernatten till oss. Daniel och jag åkte till stugan och jobbade ostört därifrån. Det var så konstigt att vara i Vichtis utan Oliver. Men också lite skönt att på kvällen gå i strandbastu, sen se på filmer sent in till natten och sova till 8.15!

Efter ett dygn i Vichtis åkte vi hem igen. Min mamma stannade några dagar och på fredagen var det redan nyårsafton. Och nu är det redan år 2022, galet hur fort tiden går!

Hotelläventyr i Helsingfors

Jag tänkte först skriva att vi varit på Staycation, men det stämmer ju inte längre nu när vi ju bor i Esbo. Vi har alltså rest in till Helsingfors och övernattat på hotell. Jag hittade ett bra erbjudande och gav det som present till Daniel. Ett bra sätt att fira fars dagen på, tyckte jag. Och hela familjen.

Jag lyckades hålla presenten som en hemlighet väldigt länge. På fredagen gömde jag några lappar runt i huset och gjorde en skattjakt till Daniel. Han fick klura ut gåtor, svara på frågor och hitta lappar på olika gömställen. Den sista lappen var ett kort där det stod att vi skulle åka på en liten getaway till Helsingfors. Han blev så glad och överraskad när jag berättade att vi åker nästa dag!

Så på lördagen körde vi 20 minuter med bilen och checkade sedan in på Radisson Blu Seaside. Det visade sig sedan att både det finska och svenska landslaget i hockey bodde på samma hotell som vi, lite roligt.

Efter att vi hade checkat in tog vi en liten promenad i trakterna. Vi var väldigt nostalgiska över att vara där. I sex år bodde vi i Ulrikasborg, inte långt ifrån hotellet. I ett parallellt universum bor vi väl fortfarande där, hela familjen. Då när vi bodde där föreställde jag mig alltid att jag i framtiden skulle gå med en barnvagn på de gatorna och leka med mitt barn i de lekparkerna där inne i centrum. Men så blev det ändå inte och det är också helt okej. Men ändå roligt att besöka de trakterna med Oliver och tänka hur det skulle ha varit.

Vi gick till Sandvikens Saluhall som var väldigt stämningsfull och charmig. Vi beställde en supermegagod hamburgare åt Oliver och tog varsin öl medan vi umgicks och läste muminböcker vi tagit med oss. Vi ska komma oftare till stan, lovade vi varandra medan vi stal Olivers franskisar.

Det hade såklart blivit mörkt när vi kom ut från Saluhallen. Vi gick tillbaka till hotellet och sedan var det vår tur att äta middag. Vi åt på Bistro Gimis och var väldigt nöjda med maten och servicen. Oliver fick pennor och papper att rita på. Vid sju gick jag till hotellrummet för att lägga Oliver. Fars dagen till ära fick Daniel gå ner till lobbybaren och avnjuta en drink. Jag såg ett avsnitt av Solsidan och somnade klockan 21.15! Och åhh så gott jag sov i prassliga och krispiga hotellakan. Nästa dag åt vi lyxig hotellfrukost och firade fars dag igen!

Solen sken och värmde till och med. Såhär fint väder brukar det ju aldrig vara på fars dagen, tänkte vi. Vi visade spårvagnar och staden till Oliver. Vi promenerade ner till Stockmann och Oliver var väldigt förtrollad av julfönstret. En så fin tradition, det där julfönstret. Alla barnen tryckte sina kalla näsor mot fönstret och sken upp när de såg de magiska sagofigurerna dansa på andra sidan.

Olivers 2-årskalas

Mellan alla förkylningar hann vi ordna ett 2-årskalas för Oliver. Jag är så glad att det blev av! Vi hade bjudit in våra familjer och Olivers gudföräldrar. Senast vi samlades med det här gänget var på Olivers dop för snart två år sedan, så det var jätteroligt att kunna ordna ett litet kalas. På grund av förkylningar och resor var det flera som inte kunde komma men vi blev väl ändå 12 stycken till slut.

Oliver fick en massa fina gåvor! Han var mycket nöjd. Det konstiga var att han var enda barnet på kalaset, men han hade roligt ändå.

Vi bjöd på pastasallader, kakor, kaffe och vin.

Familjen ❤️

Det var ett fint kalas! Nästa morgon lekte Oliver ivrigt med alla sina nya leksaker. Imorgon fyller han 2 år! De senaste dagarna har jag tänkt mycket på den första tiden med honom. Vart försvann den tiden? Allt gick så fort. Just var han ju vår lilla baby och nu pratar han redan, har en mycket stark vilja och ett stort hjärta. Han är redan sin egen lilla person. Vår älskade Oliver ❤️

Ljusröda morgnar och en olivgård i Spanien

En morgon var himlen såhär magiskt vacker. Som sockervadd eller de ljusröda molnen i Mumindalen.

En promenad hem från dagis då när det ännu fanns löv i träden. Jag är annars så tacksam och glad över att Oliver fick en plats på just det här dagiset. Det är bara en 10 minuters promenad från oss och personalen är så bra! Jag känner att Oliver är i mycket trygga händer varje dag. På morgonen brukar han fortfarande bli lite ledsen när han ska till dagis och så säger han ”nej, behöver inte” men när han väl är framme brukar det gå jättebra. När vi hämtar honom kring fyra brukar han leka glatt på gården. Det är skönt att veta att han har roligt där och kan vara sig själv.

Hemma hos Olivers morfar. Där brukar han alltid få spela på en ståltrumma. Då var min bror Sebbe fortfarande i Finland. Nu har han och hans flickvän Hana rest tillbaka hem till sin olivgård i Spanien. Här kan man följa deras äventyr. För ett år sedan köpte de en liten olivgård i Spanien och nu har de renoverat och byggt lite nytt också på gården. Så inspirande och coolt! En kväll när jag gick på promenad ute i kylan pratade jag med Sebbe i telefon. Han plockade mandlar i shorts och t-skjorta medan jag var invirad i halsdukar och mössor och frös på min promenad. De lever nog verkligen drömmen! På våren åker vi kanske och hälsar på dem.