Pulka och is

I dessa coronatider är det så mysigt att kunna åka ut till stugan för lite miljöombyte. Senast vi var där fick Oliver prova att åka pulka för första gången. Först var han inte helt övertygad men efter en stund skrattade han högt när han åkte ner för backen tillsammans med Daniel, mig och sin Oma.

Annat som är bra med stugan är att det alltid finns någon där som vill leka med Oliver. Det betyder att vi kan föra honom till sina farföräldrar på morgonen och själva fortsätta sova en stund. Sådant uppskattar man verkligen efter några hackiga nätter.

Senast vi var på landet så hade isen inte ännu frusit fast, men nästa gång tror jag nog att man kan ta en promenad på isen. Jag är inte direkt sagt någon vintermänniska men promenader i vackra vinterlandskap kan man ju inte hata.

Julen

Årets jul var väldigt lugn men bra på alla sätt. Vi började fira redan 23:e med att mysa med julmusik, glögg och julgran. På julaftonsmorgon åt vi risgrynsgröt och tittade på barnprogram med jultema. Vid tolvtiden kom min mamma och så åt vi en satsad lunch som innehöll bland annat gravad lax, sillar, fiskpaté och annat gott som Daniel hade tillrett.

När Oliver hade vaknat från sin dagssömn gick vi på promenad för att orka äta igen några timmar senare.

På kvällen blev det romsmörgåsar och sedan fick Oliver öppna sina julklappar. Han fick så många fina gåvor och var så ivrig och uppspelt hela kvällen. När han hade lagt sig för natten åt vi skinka och annat gott, drack vin och portvin, pratade och öppnade julklappar.

Julstämning i Ekenäs

För ett par veckor sedan var jag i Ekenäs och beundrade den mysiga julstämningen i gamla stan. Med julbelysning och små tomtar i alla knutar märker man inte ens att det inte finns någon snö.

I Ekenäs åt vi god mat, gick på promenader och firade mammas födelsedag.

Nu är julen förbi och det känns helt okej. Det här året hann vi förbereda och njuta av julstämning hela månaden. Vår julgran får stå kvar en stund, men snart städar vi nog undan tomtarna och juldekorationerna.

Imorgon

Bara en natt kvar till julafton! Julgranen är pyntad, maten inhandlad, julklapparna paketerade och stämningen är på topp. Daniel förbereder maten för imorgon och jag städar lägenheten (med en liten paus för att blogga). För ett år sedan var Oliver ännu en baby utan dygnsrytm. Han sov i famnen och i den hyrda babysängen med hjul medan vi åt och firade. Nu blir det en lite annorlunda jul då han är mera medveten om vad som händer runt honom. Han har redan ”oooh”:at otaliga gånger åt julgranen och velat röra den och bollarna som hänger i den. Han leker och gömmer våra små tomtar som sitter på fönsterbrädet och så är han naturligtvis nyfiken på julklapparna som väntar under granen. Det ska bli så roligt att fira jul med honom!

Nu ska jag återvända till julstädningen innan Oliver vaknar från sin dagssömn. God jul!

Virkade elefanter och snygga mössor

Jag är så otroligt imponerad av (och lite avundsjuk på) folk som kan laga fina saker med sina händer. Pyssla, måla, sticka, virka. För vissa kommer det så naturligt, som t.ex. för min mamma. Hon har alltid älskat att sticka och virka. Och hon gör det så bra. Så det var verkligen på tiden att börja sälja hennes produkter. Jag förstår inte hur en person kan sticka så många mössor och sockor på så kort tid. Och så virkar hon också så gulliga leksaker för små barn. Jag skapade ett instagram-konto för henne, så om du vill beställa handgjorda, fina julklappar i år kan kolla in några av hennes verk: här.

Farsdagen

För en vecka sedan firade vi Daniels andra farsdag. Han fick bacon, ägg, bönor och kaffe till frukost. Så gjorde vi Hbls Duell, gick på promenad vid havet och njöt av det fina novembervädret.

Älskar ön.

Och dessa två!

Pojkarna fick matchande yllesockor.

Till slut skålade vi för Daniel. Oliver kunde inte ha en bättre pappa. Han är precis så skojig och rolig som jag tänkte att han skulle vara som pappa. Men också varm och trygg, en som tröstar när tänderna värker eller när tröttheten gör en ledsen.

Födelsedagskalas vol 2

Förra lördagen kom Daniels familj på 1-årskalas. Oliver fick igen många fina gåvor och mycket uppmärksamhet. Han var glad och nöjd hela dagen.

Tänk att ett år har gått såhär fort. Och så galet mycket han har lärt sig och utvecklats på ett år. Det är ju ganska logiskt att det blir lite sovet när hjärnan utvecklas i racerfart.

Olivers första 1-årskalas

På lördagen firade vi Oliver som snart fyller ett år! På grund av corona och stora familjer delade vi upp festligheterna så att vi firar två veckoslut i rad. På det första kalaset kom min familj och Olivers gudföräldrar och nästa lördag kommer Daniels familj. Jättesynd att inte kunna samla alla på en gång. Men på det här viset får vi ju dra ut på firandet och äta tårta varje vecka.

Oliver var mycket ivrig över sina ballonger.

Det var så ljuvligt att ha familj och vänner samlade. Oliver lekte glatt med sina kusiner, morbröder och gudföräldrar. Och han fick så många superfina gåvor!

Min ena bror överraskade oss med den här coola Batman-kakan gjord av choklad. Han är en såndän person som kan allt och är bra på allt. Lite avundsjuk på det!

Oliver var så glad hela dagen och fick äta hallon när vi andra åt tårta. På hans riktiga dag borde vi kanske laga någon kaka som han också kan äta.

Havet och hönor

Det är höst i luften när jag besöker Ekenäs. Men bara vissa löv har ändrat färg. Solen värmer och det är ovanligt hett för att vara september. Havet ser alltid mörkare och kraftigare ut på hösten och jag går längs stranden med en kopp kaffe som bränner mot fingrarna. Oliver sover hos sin mormor medan jag får lite egentid. Jag bläddrar i böcker på loppis, köper med mig två kanelbullar på ett café och strosar omkring med min kamera. Havet är alltid lika närvarande i Ekenäs. Havsfåglar ropar och en svag doft av sjögräs smyger upp från vattnet. Jag tänker igen på att om jag skulle få välja, skulle jag leva nära havet hela livet. Hoppas det är möjligt.

En dag åker jag med Oliver och min mamma till en mammas kompis. Vi dricker hemlagad lingonsaft på terrassen och hälsar på hennes höns och tuppar. Oliver blir skrämd av fåglarnas plötsliga rörelser och kacklande. Han tycker heller inte alls om att röra i gräs eller kvistar. Han är nog helt tydligt en stadsbo, trots att han bott tre månader av sitt liv ute på landet.

Hemma hade han en mammafas, men hos sin mormor hade han helt tydligt en mormorfas och ville bara leka och skoja med henne. Det gör mig så glad att se hur trygg han är med sina mor- och farföräldrar. Idag ska Daniel och jag för första gången bort över natten, så det är otroligt viktigt att han känner sig bekväm med andra också. Jag vet att jag inte behöver vara orolig för hur det går här hemma, men ändå är jag jättenervös. Det ska nog också bli så galet skönt att få sova en hel natt och att få umgås med min Daniel.