Juniveckoslut

Tänk att vi nu redan har inlett midsommarveckan. Som vanligt är jag rädd för att tiden ska gå för fort. Men nu ska jag sluta stressa om det och bara njuta. Jag älskar dessa ljusa junikvällar! När vi har lagt Oliver för natten brukar vi grilla och äta middag utomhus.

Vissa kvällar tar jag också ett kvällsdopp! Sjön börjar vara ganska varm nu. Får se hur kallt havsvattnet kommer att kännas nu när jag har vant mig vid sjötemperatur.

På lördagen firade vi att vi varit gifta i två år! Själva bröllopsdagen är egentligen imorgon, dvs. 16.6, men vi ville ändå fira på lördagen. Daniel lagade en utsökt middag (surf&turf) och jag fick äntligen dricka en Aperol spriz (som jag saknade förra sommaren).

Daniels mamma köpte ett lekrum/slott till Oliver! Där trivs han så bra och älskar att leka med sakerna på väggen. Han är nu i en fas att han älskar att föra oljud och smälla saker (trots att han blir livrädd om någon annan orsakar höga ljud). I lekslottet finns en många leksaker som han kan smälla och snurra på!

Frukost i solen med HBL och Duellen medan Oliver sov sin första dagssömn på söndagen. Oliver har annars nu någon ny grej att han vägrar sova dagssömn. Jätteroligt. Igår och idag tog det över en timme innan han somnade, trots att han gnuggade sig i ögonen och var helt tydligt trött.

På söndagen åkte vi in till byn och åt glass med Olivers farfar! Oliver fick till och med sitta på hans motorcykel. Spännande!

Syrenbloggen

Snart har syrenerna vissnat bort. Jag blir alltid lika förvånad över hur kort tid de egentligen blommar. Jag undrar förresten hur många gånger jag har nämnt syrenerna i den här bloggen? Jag verkar kanske lite besatt av dem. Bilderna togs för någon vecka sedan, innan denna otroliga värmebölja kom. Jag bestämde att jag vill varje år ha en bild av Oliver framför denna syrenbuske. Ser framför mig en gänglig tonåring som poserar motvilligt bland buskarna om några år.

Ett dygn i Ekenäs

På torsdagen åkte jag med Oliver på ett litet miniäventyr till Ekenäs för att hälsa på min mamma. Det är alltid lika idylliskt i den lilla staden! Jag älskar att gå omkring i gamla stan, där min mamma bor. Det känns som om man är mitt i någon Astrid Lindgren-bok.

Sommaren är definitivt som vackrast just nu med alla blommor och dofter!

Havet glittrade, stranden var fylld av folk och termometern visade att det var 23 grader i skuggan. Högsommarvärme i juni! I år kommer vi nog att spendera mycket tid i skuggan med Oliver. Om bara 6 dagar börjar Daniels semester! Då kan vi åka på olika utflykter hela sommaren. Jag märker att jag börjar längta efter resor, äventyr och utfärder nu när vi tillbringat så otroligt mycket tid hemma. Först var det en jobbig graviditet, sedan var det en massa problem i början av babylivet och när vi äntligen skulle bli aktiva och gå på öppna dagis och annat så kom coronan.. Men som tur är det nu sommar och allt börjar kännas normalt igen.

Ultraljud för ett år sedan

Idag för ett år sedan var vi väldigt nervösa. Eller jag åtminstone. Daniel körde med sin vanliga positiva attityd, men jag var mer paranoid. Vi hade nämligen tid för det andra ultraljudet, där vi skulle få se att allt var bra med fostret som sparkade i magen. Jag minns så tydligt känslan av kall gel mot magen och stunderna innan vi fick höra de stadiga hjärtljuden. Vi kunde pusta ut av lättnad när vi fick höra att allt var bra och precis så som det skulle. Vi ville inte höra könet där på mottagningen, utan bad läkaren (?) skriva upp det på en lapp som vi skulle öppna på vår bröllopsdag några dagar senare. Vi var så uppspelta och lyckliga hela den dagen. Den lilla lappen brände i Daniels plånbok och jag klarade av högst en timmes väntan när vi väl var hemma. Vi struntade i vår ursprungliga plan om att äta en god middag och öppna lappen några dagar senare. Vi satte oss på soffan och vek upp den lilla lappen. Poika. Jag började gråta. Det kändes så magiskt och stort att få veta att det var Oliver som växte där inne. Det är ju självklart ingen skillnad vilket kön babyn hade, men varje liten detalj om babyn kändes så stor och fin. Vi visste ju inget om fostret som växte inom mig, men vi längtade efter varje bit av information som förde oss närmare den lilla personen. Vi visste bara att musik, speciellt ABBA, fick babyn att dansa vilt. Tänk att det är ett år sedan vi fick veta att det var Oliver som skulle födas till den här världen.

7 månader med Oliver

Igår blev Oliver sju månader gammal. Han fortsätter att vara en glad och aktiv baby. Han är väldigt rörlig och tar sig snabbt bakåt och åt sidan. Han kommer också framåt genom att åla, men kryper inte ännu. Han blir varje dag snabbare på att röra sig och det blir nog inte många lugna stunder när han är vaken. Han har alltid varit väldigt intresserad av sin omgivning, men det är roligt att se hur han nu märker nya saker. Igår var han väldigt fascinerad över äggen som kokade i kastrullen och stirrade länge på ångan ovanför kastrullen.

I nästan sju månader sov han i vår säng, men nu för tre dagar sedan fick han flyttas till egen säng. Det började bli farligt att ha honom i vår säng när han är så rörlig OCH vi sover nog alla bättre såhär. Jag trodde det skulle vara jobbigare och mer hysteriskt att flytta honom till egen säng, men det gick förvånansvärt bra. När vi provade det första gången för en månad sedan var det helt för hjärtskärande och han var väldigt upprörd. Men han var kanske inte färdig för det då.

Det är ju nog säkert ännu för tidigt att säga hurdan personlighet han kommer att få, men det som man redan märker är att han inte gnäller i onödan, dvs. han är en ganska nöjd baby. Men han kan bli väldigt arg väldigt fort och sedan lugna sig snabbt (måste väl hålla med Daniel om att det är en egenskap han har ärvt från mig). Han ler mycket och trivs bland människor. Han observerar sin omgivning noga och har gjort det helt från början. Han tycker om sin egen röst och vill gärna överrösta oss med sitt pladder. Jag tror han blir lika pratsam och social som sin pappa. Utseendemässigt liknar han helt en mini-Daniel men med lite rundare och större ögon. Det ska bli spännande att se hurdan person han utvecklas till!

Junidagar

Nu har vi redan bott en vecka här ute på landet. Jag älskar hur nära naturen är när vi bor här. Fågelkvittret och regnet hörs så tydligt genom väggarna. Än en gång är jag så glad att rörrenoveringen är nu på sommaren och inte i november!

Som jag tidigare nämnt här på bloggen så älskar Daniel matlagning och jag älskar att fota. Vi bestämde oss för att skapa ett matkonto på Instagram under sommaren. Här hittar man den om man vill följa med vad vi äter och kanske få inspiration för matlagning.

Oliver är så lyckligt lottad som har tre farbröder och tre morbröder som orkar leka och busa med honom. Här är han så nöjd och glad i sin farbrors famn!

En dag efter Daniels jobbdag åkte vi in till byn för att köpa mat och blommor. Vi har ju ingen egen gård där hemma på Drumsö, så vi passar på att njuta av gården och terrassen här i Vichtis.

Nu just ösregnar det där ute, men vi trivs ändå så bra här!

Försommaren

Jag älskar den här tiden på året. Okej, vem gör inte det? Naturen doftar extragott och alla färger känns på något sätt tydligare. Fjärilarna dansar yrvaket omkring och fåglarna kvittrar glatt. Allt det gröna är fortfarande så nytt och det känns som att allt håller på att vakna till liv.

Första dagen

Första natten var ganska dålig men Oliver vaknade ändå på gott humör. Det är ju så mycket nytt för honom nu så helt logiskt att det påverkar sömnen. Jag tror han kommer att trivas så bra här ute på landet. Vi gör det åtminstone! Det är så otroligt skönt att slippa allt oljud och dammoln från renoveringen. Jag är definitivt en stadsmänniska men trivs ändå så bra här ute i naturen. Vi får väl se hur det känns om en vecka! Men om jag börjar längta för mycket efter Helsingfors kan vi ju alltid ta en utflykt dit.

Rörrenoveringen

Glad första juni! Nu är det officiellt sommar. Rörrenoveringen i vår lägenhet har satt igång. Medan alla andra verkade njuta av livet och sommaren (iallafall enligt instagram) höll vi oss inomhus och packade ihop vår bostad och alla våra saker. Det var minst sagt jobbigt men nu är det gjort!! Nu har vi flyttat till stugan. Solen skiner, syrenerna slår snart ut i blom och jag är så glad. Jag känner en enorm lättnad nu. Klart det blir jobbigt att packa upp allt igen, men vi tar det sen i augusti. Nu ska vi njuta av sommaren. Och om tre veckor börjar Daniels semester!