Jobbresor och hemtest

Hur svårt det än är att släppa oron och ångesten så försöker vi ändå leva ganska normalt. Nu just har vi sjukstuga på gång här hemma. Vi hade hållits friska i ett par månader, vilket är vårt rekord sedan Oliver började dagis i augusti. Senast vi var sjuka var väl kring julen?

Veckoslutet innan Olivers feber steg kunde vi njuta av vårsolen. Det kändes verkligen som att våren var helt bakom knuten. Nu i skrivande stund väller snön ner från himlen, så kanske det var för optimistiskt tänkt. Men nu är det ju redan mars, så nog kommer värmen och solen snart tillbaka..

Tulpaner i alla olika färger har även bidragit till min vårlängtan. Jag är så otålig och skulle vilja plantera och odla och fixa i trädgården!

Förra veckan åkte jag på jobbresa till Mikkeli, eller St Michel som det heter på svenska. Jag har annars alltid tyckt att det svenska namnet är lite roligt. Det låter så mycket mer internationellt än vad det är. Det tog nästan fyra timmar att komma fram till stugan vi skulle jobba i, men väl framme var jag imponerad över vyerna. Stugan var belägen vid en sjö, men annars omringad av djup skog. Inga andra människor såg vi under våra två dygn där. Det var jätteroligt att träffa och umgås med teamet och att planera marknadsföring, målgrupper och kampanjer nästan dygnet runt. Intensiva men bra dagar.

När jag kom hem på torsdagen låg Oliver redan och snarkade i sin säng. Och mina skuldkänslor bara växte. Men han hade haft två jättebra dagar med sin pappa. De hade bakat en paj, lekt och badat bastu. Det gick ingen nöd på honom. Nästa morgon sprang han till mig och frågade: ”Mamma e du hemma nu? E du hemma med väskorna?” ❤️

Daniel har lagat fräsch och god mat, som vanligt. En kväll korkade vi dessutom grillsäsongen! På lördagen blev Oliver tyvärr sjuk och nu är vi här, dag 4 i sjukstugan. Hemtestet säger att det inte är corona, men det har varit två exponeringar på dagis förra veckan, så jag vet inte om man kan lita på hemtestets resultat. Vi får väl testa idag igen.

Krig

Världen brinner och det blir allt svårare att sova om nätterna. Jag känner mig otillräcklig, liten, hjälplös. Ett hårt grepp klämmer om mitt hjärta varje gång jag läser något om Ukraina. Vi skänker pengar och diskuterar, bearbetar, känner, läser, lyssnar, försöker förstå att det här verkligen händer. Jag ser bilder av barn i Ukraina som förlorar allt. Vi kramar om varandra extra hårt och jag tänker på min farfar som ryckte in i kriget, trots att han var så ung när vinterkriget bröt ut. Jag önskar nu att jag hade frågat mera. Hur kändes det att bli anfallen? Att inte veta om man kommer att överleva nästa dag? Att skjuta och höra skott och explosioner? Att se sitt hemland, sin hemstad förstöras? Att knappt ha blivit vuxen och genast skickas ut i krig för att försvara sitt land. Hur kommer man över sådant? Gör man det någonsin?

Vi kramar om varandra och försöker ta paus från nyheterna ibland. Försöker njuta av vårsolen, springa och leka med Oliver, ringa och tala länge med familjemedlemmar, planera trädgården och se fram emot sommaren, andas. Men det känns ibland svårt. Och orättvist. Varje kväll innan jag börjar sova tänker jag på allt jag är tacksam över och allt jag älskar. Livet är inte längre så självklart och det går inte längre att ta något för givet.

Tulpaner, ljusa kvällar och hotell

Nu är det bara åtta dagar kvar av februari och sedan är vi redan inne på en vårmånad! Idag kände jag vår i luften. Fåglarna kvittrade och solen värmde. Det har varit lite tyst här på bloggen, för det känns som att det inte händer så mycket just nu. Det är mycket vardag här. Jobb, dagis, middag, barnprogram, lek, bastu, läggdags, jobb eller tv-serier när Oliver har somnat. Och repeat. Dessutom har vi igen fått sömnlösa nätter här. I en vecka har Oliver nu vaknat flera gånger under natten och ropat på oss. Varje natt! Vi hade redan vant oss vid hela nätter, så det känns lite jobbigt att komma tillbaka till det här.

Men annars så är jag så lycklig över att det nuförtiden är ljust ännu när man hämtar Oliver från dagis klockan 16. Vi har överlevt den mörkaste tiden, hurra!

Det är inte bara uppvak mitt i natten, nu har också morgnarna blivit tidigare och tidigare. Vi hinner ha en hel del program innan det är dags för dagis kl 8, som tex att pyssla, rita och bygga koja.

Förra lördagen fick vi ändå en paus från vardagen då Daniel och jag checkade in på hotell! Vi tog bussen och metron in till stan, checkade in på Glo Hotel Art, blev bjudna på varsitt glas vin av hotellet och gick på bio! Det var så galet länge sedan vi var på bio. Jag njöt varje sekund.

Efter bion tog vi hämtmat till rummet, öppnade en flaska bubbel och pratade till midnatt. Nästa morgon vaknade jag 9.30!! Och så fick vi hotellfrukost till rummet. En sån lyx!

Vårkänslor i luften idag. Hoppfullt!

Stugsemester

I början av januari tog vi några lediga dagar från jobb och dagis. Det var det bästa beslutet pålänge! Vi skulle ju egentligen ha rest till Spanien, men när resan avbokades ville vi ändå hitta på något roligt tillsammans. Vi hade fyra lediga dagar, men det kändes ändå längre än det. Vi tillbringade vår lilla minisemester i Vichtis. Där var vi omringade av skog och sjö, fick beundra vackra soluppgångar och åkte mycket pulka. Vi badade i yacuzzin, bakade muffins och lekte mycket. Fina minnen skapade vi den veckan.

Vintern när den är som bäst. Och åh skogen. Älskar doften och lugnet där. Det kändes också bra att få komma ut medan det ännu var ljust. Mycket ovanligt i januari.

Det kändes som något litet sportlov då vi spenderade dagarna ute i snön och kvällarna framför brasan och i bastun. Ett mysigt avbrott från vardagen.

Den vackra vintern

Har vintern varit exceptionellt vacker i år? Eller beror det på att vi är närmare naturen här i Esbo? Från vårt hem på Drumsö såg vi en glimt av havet, men för det mesta var vi omringade av bilvägar och andra höghus. Nu känns det som att vi får uppleva naturen så mycket mer. Vackra solnedgångar och otroliga ljusröda morgnar får mig att orka igenom den långa vintern.

Och snön är jag så oerhört tacksam över. Jag som aldrig egentligen varit så förtjust i snö har totalt ändrat åsikt det här året. Det har blivit en hel del promenader ute på isen och pulkaåkning! En så rolig aktivitet. Nu i skrivande stund regnar det dock snöslask… men kanske det ännu blir fina vinterdagar i februari.

Bilderna är tagna från vår söndagspromenad för några veckor sedan. Då var det -13 grader och vi drack kaffe ute på isen. En vacker och kall söndag!

Spanien byttes till Ekenäs

På fredagen var det egentligen meningen att vi skulle ha suttit på ett flygplan till Spanien. Vi skulle ha fått känna värmen från solen, känt havsbrisen mot huden, sett apelsin växa i träd och träffat min bror och hans Hana. Men istället får vi göra allt det där i maj. Då är det dessutom varmare och somrigare, så det är helt okej. Efter jobbdagen på fredagen tog vi med oss vårt pick och pack, hämtade Oliver från dagis och körde istället till Ekenäs för att hälsa på min mamma.

Väl framme fick vi soppa och Oliver var så ivrig över att vara i Ekenäs. Han har i flera veckor talat om att åka till Ekenäs, till mimmi. På lördagen gick vi till Lejonparken och när det var dags för Olivers vila gick han hem med sin mormor medan Daniel och jag fick gå på date!

Vi gick omkring i Ekenäs, köpte böcker, åt italiensk mat och stannade på ett kafé och åt munkar.

När Oliver vaknade tog vi med honom ut. Det var en vacker kväll och trots att det var kallt kändes det ändå hoppfullt att det var ganska ljust ännu klockan 16. Det är inte så länge kvar till våren! Okej några månader, men det kändes ändå hoppfullt.

Resandet

Åh vad jag saknar att resa! Det är snart tre år sedan jag reste utomlands (om man inte räknar med vår lilla Tallinnresa). Då var jag gravid och besökte mina svärföräldrar i Leipzig. Vem hade trott att det var den sista resan pålääänge? Vi hade ju bokat en resa till våren 2020 men som alla andras resor så inhiberades den. Och idag skulle vi egentligen ha suttit på en solig balkong i Spanien med ett glas bubbel i handen, men förra veckan var vi tvungna att fatta ett beslut och vi bestämde att flytta på resan till maj. Det kändes inte tryggt att resa nu och vi vill kunna njuta av resan utan att behöva oroa oss om att bli sjuka utomlands och att inte komma hem. Så det kändes som rätt beslut, även om jag gärna hade åkt på en resa.

Jag har klarat mig förvånansvärt bra utan att ha en resa bokad. Förr kändes det nästan deppigt att inte veta när man skulle resa till näst. Men nu har man haft en del annat att tänka på och dessutom har det ju inte ens gått att resa på grund av corona. Men jag är ändå så glad att det finns bilder från alla våra äventyr! När jag bläddrade igenom bilderna kunde jag nästan känna kryddoften i Marocko, se de blinkande neonljusen i New York och känna smaken av ramen i Tokyo. Det kommer nog en dag då vi kommer att få resa igen. Det blir kanske aldrig helt som förut, men det blir nog bättre snart. Det måste det ju bli.

Julafton

Trots att jag inte hade någon semester kring julen, kändes det ändå som att julen var extralång i år. Kanske för att vi tog in en julgran redan 14 december och började julpynta redan i slutet av november. Men varför skulle man inte maximera det mysiga när det annars är så mörkt ute?

Julaftonsmorgonen började med risgrynsgröt. Sedan såg vi på obligatoriska julprogram, som The Snowman. Oliver tyckte om den!

Termometern visade -13 grader. Iskallt! Vi gick ändå ut en sväng och njöt av det vackra solskenet. Och tänk att vi fick en vit jul! Det snöade mycket dagen före julafton.

När Oliver sov sin dagssömn dukade vi fram jullunchen (sill, gravad lax, en massa olika såser, jullimpa etc). Min mamma kom från Ekenäs och vi öppnade champagnen och njöt av den goda maten.

Efter lunchen vaknade Oliver. Vi lekte, såg på julfilm och umgicks tills det var dags för julklappar. Vi beslöt att vi i år öppnar dem före middagen, eftersom Oliver ändå skulle lägga sig kring 19.30.

Julgubben knackade på dörren och hade lämnat en säck full med julklappar åt oss. Oliver blev överöst med fina gåvor. Och jag var så imponerad över hans tålamod. Jag trodde han skulle riva upp alla sina gåvor på en gång, men istället öppnade han en present och lekte med den tills någon av oss sa att han fick öppna en till. Dessutom tyckte han också om att se vad vi andra fick. ”Åå vad kan det vara?” sa han varje gång någon av oss öppnade en julklapp. Och när alla julklapparna var slut tittade han mot ytterdörren och sade ”tack joulupukki!”.

En massa fina gåvor fick vi alla! Jag fick böcker, stickade vantar och en mössa, örhängen, Marimekko-muggar, pussel, airpods (!), parfym, Gröna kulor och choklad. Bäst!

Efter julklappsutdelningen åt vi middag. Jag blir mätt bara när jag tänker på julmaten. Det var så gott! När Oliver hade lagt sig stannade vi uppe och spelade quiz och åt choklad och drack vin. En jättemysig julafton hade vi.

Mellandagarna

Note to self: nästa år vill jag vara ledig på mellandagarna. Det skulle vara så mysigt att ha flera dagar att vara tillsammas med familjen, läsa julklappsböcker och åka pulka mitt på dagen. I år blev det inte så, men vi hade ändå en fin vecka. På juldagen åt jag julgodis och läste bok (Sinun, Margot) innan det var dags att åka till Vanda och äta julmiddag hos Daniels pappa.

I Vanda var Oliver så ivrig. Han fick leka med Daniels bröders gamla leksaker och vi fick dricka skumpa och äta utsökt mat. I julgranen fanns det levande ljus och glaskulor, men det gick ändå hur bra som helst.

På söndagen var vädret igen så otroligt vackert. Ljusröda bomullsmoln, snön som knarrar under skorna, apelsinfärgad sol som målar landskapet i mjuka pastellfärger.

Oliver fick jullov hela veckan, trots att Daniel och jag jobbade. På måndagen hängde han hos Daniels pappa i Vanda och på tisdagen kom hans mormor (mimmi, som han kallar henne) övernatten till oss. Daniel och jag åkte till stugan och jobbade ostört därifrån. Det var så konstigt att vara i Vichtis utan Oliver. Men också lite skönt att på kvällen gå i strandbastu, sen se på filmer sent in till natten och sova till 8.15!

Efter ett dygn i Vichtis åkte vi hem igen. Min mamma stannade några dagar och på fredagen var det redan nyårsafton. Och nu är det redan år 2022, galet hur fort tiden går!