Vecka 40

Höststormen viner utanför fönstret. Bilden är tagen för ett par veckor sedan i Vichtis, då min saknad efter stugan blev så enorm att vi bestämde oss för att åka dit för att bada bastu en solig lördag. Jag är så glad att vi gjorde det, för nu kommer vi säkert inte att åka dit på en stund. Och nu håller de vackraste löven på att flyga bort på grund av stormen.

Nu har jag inlett vecka 40 i min graviditet. 97,9 % är avklarat enligt appen och det är bara 6 dagar kvar till beräknat datum. Idag hade jag mitt sista rådgivningsbesök, men eftersom babyn inte ännu fötts så var vi tvungna att boka in ett extra besök till nästa vecka. Hela graviditeten har jag varit 100 % säker på att han kommer att födas i förtid, men nu är jag nog mer säker på att han kommer senare än väntat. Jag har sjuka sammandragningar nästan varje dag, speciellt när jag ska börja sova, men sedan lugnar de ner sig och försvinner när jag sover. Allt var bra på rådgivningsbesöket; stadiga hjärtslag, en baby som reagerar lätt då man rör honom och dessutom hade han fixerat sig! Han har ju varit i rätt position sedan vecka 30, men nu hade han äntligen fixerat sig.

Nu sover jag mer än förr (vaknade precis från en två timmars tupplur, trots att jag sovit helt okej inatt) eftersom det känns viktigt att samla krafter till förlossningen och första tiden med babyn. Nu när jag inte längre har svårt att gå (äntligen!) så är det inte så farligt att han inte fötts ännu. Jag klarar av att vänta på honom. Jag vet att jag kommer att sakna hans sparkar inuti min mage och den här tiden som aldrig kommer tillbaka med just den här babyn, så jag försöker att inte bli otålig utan njuter istället av de här sista dagarna.

Promenad längs havet

Den här hösten har jag verkligen känt av fomo (fear of missing out). Inte direkt på grund av att jag missat fester utan mer för att jag missat den vackra hösten, som ju är min favorit tid på året. Jag har saknat att gå ut och fota detaljer och stämningar i naturen. Nu på lördagen kände jag mig plötsligt pigg och kunde också röra på mig, så vi tog en promenad längs havet och jag fick äntligen fota lite! Trots att jag inte var länge ute så gjorde den här promenaden mig så otroligt lycklig och nöjd.

 

Sista tiden på tumanhand

Även om jag är ganska otålig och vill att babyn ska födas snart, så njuter jag också av den här sista tiden vi har på tumanhand med Daniel. Långsamma morgnar, tv-serier till klockan ett på natten, lyxiga och långa frukostar, spontana biobesök och tid att umgås, prata och skratta tillsammans. Om det är något jag är orolig över med att bli föräldrar är att vi inte kommer att ha så mycket tid på tumis. Men samtidigt tröstar jag mig med att vi har varit tillsammans i över 10 år och har därmed byggt en väldigt trygg bas och känner varandra så bra att vi vet hur vi ska kommunicera med varandra och vet när den andra behöver egentid och när vi behöver tid på tumanhand. Tror nog inte att jag behöver vara rädd för att inte ha tid för varandra, men det är ju ändå självklart att det kommer att ske en stor förändring eftersom vi välkomnar en tredje person in i vår lilla familj. Men bra ska det gå! Nu är det bara lite på en vecka till beräknade datumet. Spännande!

Vecka 38

93 % av graviditeten är nu avklarad! Tiden går fort men ändå långsamt. Jag börjar bli otålig och vill hålla honom i famnen nu men samtidigt är jag också lite nervös inför själva förlossningen. Men det kommer nog att gå bra. Och varje värk och smärta är ju ett steg närmare honom.

Igår var vi hos rådgivningen och mitt hemoglobin hade stigit och var nu äntligen bra! Det har jag också märkt i mitt mående. Jag är inte alls lika sömnig som för några veckor sedan.

Nu försöker jag bara koppla av och njuta av den här unika tiden precis innan han kommer.

Vem är Daniel?

Eftersom Daniel figurerar så ofta i min blogg tänkte jag att det var dags att låta honom svara på några frågor i form av en lista (älskar ju listor!). Så här kommer listan:

1. Beskriv dig själv med fem ord:

Social, tokig, glad, ambitiös och målmedveten. (Det här var fruktansvärt svårt, hur man än gör låter man som en douchebag)

2. Hur många syskon har du?

Tre fantastiska och unika bröder.

3. Vad är din favoritmat?

Oj nej vad svårt! Matlagning är verkligen min passion. Det finns så mycket och beror på varifrån vinden blåser. Min favoritmat är väldigt beroende på säsongen. Sen finns de ju en kavalkad av olika rätter och hur man äter (förrätt, huvudrätt, efterrätt – primipiatti, secondi piatti etc.). Men just nu – till hösten – om jag ska tänka enligt den västerländska modellen av tre rätter så skulle jag säga den här menyn: A) carpaccio b) pollo cacciatore med saffran risotto c) kokos-lime pannacotta d) comte 36 månader. Bonus varv med dryck a) Casal Garcia b) Pasqua Villa Borghetti Valpolicella Classico 2018 c) espresso b) portvin. Ja, jag är en food snob!

 

4. Hur känns det att bli pappa? Vad är du mest nervös över? Vad ser du mest fram emot?

Skrämmande/spännande/förväntansfullt/lycklig/nervös. En potpurri av känslor som är svåra att forma i ord eller meningar. Jag är nog mest nervös över hur jag blir som en pappa, över hur markant livet kommer att förändras och så känner jag redan oro för barnet och undrar om jag kommer att bli en bra förebild till mitt barn – basic run of the mill “att bli far” -tankar. När det kommer till kritan tänker jag ändå att det blir en ny medlem i vår familj och försöker att inte tänka på ”hurdan jag ska vara” utan jag tänker leva i stunden och vara mig själv. Blir bäst så. Det jag ser mest fram emot är att ha en familj och en annan människa att dela mitt och Mandys liv med. Spel och filmkvällar med familjen och att ha en person som är en kulmination av min och Mandys kärlek. Och så ser jag också fram emot att ha en legitimerad orsak att använda faijaläppän (pappaskämt).

5. Vad gör dig glad?

Många saker, familjen som inkluderar Mandy och våra bådas familjer, vänner, fester, mat, resor och materiella saker som ”stil” (blir riktigt glad av att ha fyndat något som jag finner unikt och snyggt som framhäver min personlighet och stil).

6. Något som du vill bli bättre på?

Det finns så många saker jag vill bli bättre på – jag har en ganska ”sträng” uppfattning om min kompetens. Att jag skulle vara bra på något har jag svårt att definiera för att jag vill alltid vara bättre. Om jag måste välja en sak så skulle jag kanske vilja bli bättre på att skriva naturligt med en självklarhet.

7. En plats du skulle vilja besöka?

Finns så många ställen – men ett ställe jag definitivt vill se är New Zealand.

8. Hur har ditt år 2019 varit?

Minst sagt händelserik. Vi har köpt en bostad, Mandy blev gravid, vi åkte till Japan på bröllopsresa, jag har fyllt 30(?!), skaffat en ny bil och så har jag börjat på ett nytt jobb. Alla de här sakerna är fantastiska och jag har varit lyckligt lottad (jag tog i trä).

9. Vad spenderar du mest pengar på?

Vår lägenhet (obviously, men lite tråkigt svar, jag antar vi syftar på materiella saker). Då skulle jag säga köksredskap och ”gentlemans style” slipsar, klockor, manschettknappar, bouttoniere, skjortor, skor, etc. Materialist javisst!

10. Vad kommer du dricka och äta i höst?

Grytor, risotton, rostbiffar med goda robusta rödvin (+ så klart god whiskey).

11. Vilka är dina tre favoritresor?

Vår roadtrip i USA (älskar California), vår honeymoon i Japan och vår minimoon i Grekland.

12. Hur ser din drömbostad ut?

Min drömbostad är modern – fyrkantig, högt i tak, enorma fönster, två våningar, nära centrum och att man ser havet.

Gulligt besök

Idag hade jag en bättre dag, då jag igår bestämde att jag inte skulle fokusera för mycket på värkarna. Och det hjälpte verkligen att få besök av Sonja och Elliot! De hämtade med sig rosor, chokladkex och gott humör. Jag är så lycklig över att det faktiskt blev så som vi alltid hade hoppats på; att Sonja och jag har möjlighet att vara mammalediga samtidigt och att våra bebisar kommer att vara födda samma år. Drömmen!

Första hösten på Drumsö

Hej oktober! Jag har väntat på dig.

Jag kan inte ännu heller riktigt förstå att vi hittade en så fin lägenhet inom vår budget på Drumsö. Tänk att vi får bo här! Såhär nära havet och naturen, men ändå bara 10 minuter från centrum av Helsingfors. Den första hösten här blev kanske inte helt som jag hade tänkt mig då jag inte kan gå på långa promenader och beundra alla vackra färger och stränder. Men som tur ser man havet från vår balkong! Och som tur kommer det fler höstar här.

Vecka 37

“Your baby is now the size of a watermelon” säger mina graviditetsappar. Och så känns det nog verkligen! Jag minns så tydligt när appen sade att han var lika stor som ett riskorn, ett blåbär, vindruva, plommon, apelsin etc. Alltid när vi samåkte till jobbet (Daniels och mitt kontor låg ca 4 minuters avstånd från varandra) brukade Daniel gissa veckans storlek. Lite saknar jag den tiden också, trots att allt var så osäkert och jag var orolig att något skulle gå fel. Men då hade jag inga krämpor och mådde ändå relativt bra. Nu kan jag tyvärr inte säga samma sak. Men ändå är jag ju så glad att graviditeten närmar sig sitt slut. Nu är jag i vecka 37! Trettiosju. Själv föddes jag i den här veckan, vilket är helt galet. 36+2 föddes jag. Då var det för att moderkakan låg i vägen och började blöda, vilket ledde till ett kejsarsnitt. Min moderkaka hade ju flyttat på sig, så det borde inte vara samma problem. Men ändå tänker jag ju att månne det finns någon koppling mellan hur tidigt eller sent föräldrarna har fötts och hur tidigt eller sent ens baby kommer att födas. Nu när smärtorna är så olidliga så längtar jag ju mer än någonsin efter ett tecken på att han ska komma lite tidigare än beräknat. Men självklart är det ju viktigast att han är fullt utvecklad och mår bra. Men vi lever nog nu i så spännande tider; han kan ju födas närsomhelst.

Sjukhusväskan är med andra ord packad. Imorgon inleder vi (förhoppningsvis) hans födelsemånad. Äntligen!

Grytor och spelkvällar

Snart är det igen veckoslut (veckorna går nog nu skrämmande snabbt). Förra veckoslutet hade vi tänkt åka till stugan i Vichtis men i och med mina krämpor och smärtor bestämde vi oss för att stanna hemma. Som tur älskar jag vårt hem, annars skulle jag lätt känna mig instängd här. Jag saknar Vichtis, naturen och stugan så otroligt mycket, men allt finns ju kvar där och väntar på oss.

Förra veckoslutet njöt vi av god mat och varandras sällskap. Det är nog jätteviktigt att ta vara på den här tiden då det bara är vi två. Vi sov länge, åt croissants till frukost, tillredde höstens första gryta och spelade både brädspel och videospel. Vi såg på tv-serier, filmer och gick ett tag ut på kaffe vid havet. Jag har knappt lämnat lägenheten den senaste veckan eftersom det gör så ont att gå, så redan att gå ut på en kaffe gjorde mig så glad.

Imorgon är det igen fredag och jag tror planerna ser ganska lika ut det här veckoslutet; äta gott, vila, prata och skratta tillsammans och kanske gå ut lite om kroppen låter mig.

Baby shower i ett paket

Förra veckan fick jag plötsligt ett paket postat till mig. Eftersom jag nu på sistone har shoppat en hel del på nätet försökte jag komma på vad jag nu hade beställt. Men det var inget jag själv hade beställt utan det var en superrolig överraskning!

Jannika, som bor i Stockholm, hade tyvärr inte möjlighet att delta i min baby shower. Istället hade hon kommit på den bästa idén; att skicka en mini baby shower per post!

Hon hade fixat några baby shower-lekar, skrivit ett vackert brev och köpt en supergullig gåva från New York.

Musse Pigg hittade direkt sin plats i spjälsängen. Så gullig! Och så snällt av Jannika. Baby O (och jag) är så lyckligt lottad med så många fina personer som ser fram emot hans födsel.