Min babyshower!

Igår var det äntligen dags för min babyshower! I juni fick jag veta datumet för babyshowern och sedan dess har jag haft en countdown i min telefon som jag kollat med jämna mellanrum. Och igår var det äntligen 15.9! Kring 11-tiden ringde det på dörrklockan och jag möttes av Sonja, min brors fru och min mamma. De kom för att dekorera lägenheten och lägga fram maten. Jag fick vänta tålmodigt medan de förberedde inför kalaset. Spännande!

Vid 12 började resten av gästerna välla in i vår lägenhet. Det var så obeskrivligt roligt att se alla på en gång! Jag har känt mig så osocial de senaste veckorna då jag varit så trött och haft värkar att jag inte riktigt har hunnit träffa någon. Babyshower är ju det bästa konceptet när man får träffa alla på en gång!

Det serverades både alkoholfri och alkoholhaltig skumpa som fördrink. Jag räknade att vi var (åtminstone) fyra stycken gravida av alla 15 deltagare. Det är så roligt med vänner som får barn kring samma tider som man själv. Det känns som att år 2019 är ett riktigt babyår i våra kretsar.

Det dukades upp en otroligt imponerande brunch i vårt vardagsrum. Det var knytkalas, så jag vet inte riktigt vem som hämtade vad, men allt var så galet gott och fint!

Sonja hade fixat allt så fint och hon hade också planerat några roliga lekar. En lek där man skulle smaka på barnmat (som tur bara fruktsmaker som ju är goda!) och gissa vad för smak det var. Det var ganska svårt eftersom de egentligen smakade ganska lika, men jag fick alla rätt. Jee! Sedan hade alla deltagare hämtat babybilder från sin egen barndom och jag skulle pussla ihop vem som var vem. Det var förvånansvärt svårt men roligt! Och i den sista leken skulle alla deltagare fylla i lappar där de skulle skriva när de tror att baby O kommer, vad för färgs ögon han kommer att få, vilken hårfärg och vilka egenskaper han får av mamma och pappa. Det var så rörande att läsa lapparna när alla hade gått hem. Så fina minnen ❤

Jag blev chockad över mängden presenter jag (eller Oliver) fick. När dörren stängdes och sista gästerna for hällde jag ett glas alkoholfritt skumpa till mig och gick igenom alla vackra kort och gåvor och läste lapparna som alla hade fyllt i. Jag är så otroligt lyckligt lottad med så fina vänner och familj omkring mig.

Baby Oliver blev nu redan helt bortskämd med alla superfina presenter. Han fick en blöjtårta fylld med en massa nödvändiga produkter, många par urgulliga strumpor, en jätteskön babyfilt, vackra bodys, blusar och byxor, leksaker, böcker, en orkidé till sitt rum, sina första skor, stickade tofflor, en overall och en bärsjal!

Babyshower är ju den bästa idén någonsin! Nu behöver jag inte alls shoppa mer till O, för nu har han nog allt. När Daniel kom hem gick han ner till källaren och hämtade upp den stora lådan som innehöll vår vagn. Han monterade ihop den och nu har vi en vagn i babyrummet! Det blev genast mer verkligt att han faktiskt är på kommande snart. Tänk att han troligen är här inom fem veckor!

Vecka 33

Vecka 33 har kickat igång. Över 80 % av graviditeten är avklarad och det är bara ca 7 veckor kvar till beräknade!

I mitten av graviditeten hann jag tänka att jag har ju haft en relativt lätt graviditet eftersom jag inte alls spytt i början. Men genast då vecka 30 började kom även alla krämpor. Det är verkligen tungt för kroppen att bära på en liten minimänniska. Jag kämpade på jobbet trots att sittandet gav mig sjuka sammandragningar och en hel del andra värkar. Till slut fick mamma mig övertalad att gå till läkaren. Jag var såklart också orolig att babyn skulle komma redan då. Läkaren sade att det enda som hjälper i det här skedet är vila och därför är jag nu sjukskriven. På måndagen får jag veta om sjukledigheten fortsätter till mammaledigheten (10 dagar). Jag har sovit så dåligt på nätterna för att jag stressar över att jag inte är på jobb men på dagarna hinner jag inte ens bli uttråkad eller rastlös eftersom jag bara sover och vilar. Jag har ingen energi att göra något och så fort jag går i trappor eller tömmer diskmaskinen får jag värkar. Som tur är alla så förstående på jobbet och det verkar vara vanligare än jag trodde att man är tvungen att bli sjukskriven innan mammaledigheten. Men ändå känns det som att jag inte var färdig att stanna hemma ännu. Men kroppen säger stopp och i det här skedet måste jag ju lyssna på den. Om inte för min egen skull så för babyns.

Förra fredagen var jag på ett extra ultraljud för att kolla var moderkakan nu ligger. Den hade som tur flyttat på sig ett par cm under de senaste månaderna så vi behövde inte boka in något kejsarsnitt! Allt var bra med babyn och han växer normalt. Han trivs på min högra sida och alltid när jag ligger på rygg sticker en liten rumpa fram på högra sidan av min mage. Gulligt! Han har redan lagt sig med huvudet neråt, vilket är en lättnad.

Nu har vi tvättat alla hans kläder och trots att jag såklart vill att han ska trivas i magen lite till så börjar jag bli otålig och vill träffa honom nu!

Staycation och kräftkalas

I augusti fyllde Daniel 30 år! Vi var sjutton år när vi träffades och snart är vi båda 30 år, gifta bostadsägare som ska bli föräldrar om några veckor. Sjukt hur snabbt tiden går! Som gåva gav jag Daniel en “pappalåda” fylld med saker och tillhörande rim. I lådan fanns bl.a små seglarstrumpor, “I love dad”-body, en god öl, salmiak, skumpa, slips, bröstnäsduk, ett Playstation-spel, en finare krydda, vaniljsmakande kaffe (av någon anledning älskar han sånt) och mjölkersättning. En blandning av baby-saker och saker han tycker om. Han verkade bli glad av gåvan! När han hade öppnat pappalådan drog jag fram en väska jag packat i smyg och beställde en Uber åt oss. Pappalådan var nämligen inte den huvudsakliga presenten.

Min egentliga gåva var en staycation på Clarion Hotel i Helsingfors! Jag hade bokat ett superiorrum med otrolig vy över Busholmen och havet.

Väl framme beundrade vi utsikten och väntade på att poolen på taket skulle öppnas. Vi hade rum på femtonde våningen, dvs. Nästhögsta våningen i hotellet.

När vi kom till poolen (som var utomhus!) och bastun fick jag tyvärr sammandragningar och värkar så jag var tvungen att gå till rummet för att vila, men födelsedagsbarnet njöt i bastun och poolen, så det störde inte hans dag.

När jag hade sovit på rummet i en timme hade jag igen mer krafter. Vi tog hissen ner till restaurangen där jag hade bokat bord. Jag beställde en jättegod lemonade och Daniel fick en cocktail. Sedan njöt vi av en god trerättersmiddag och av varandras sällskap resten av kvällen. Följande morgon åt vi hotellfrukost och checkade ut. Det var vår första men absolut inte sista staycation. Älskar konceptet och det kändes faktiskt som en miniresa!

Följande dag sov jag en några timmars powernap innan det var dags att fortsätta firandet i Vanda, hemma hos Daniels pappa. Där bjöds det på tårta, kräftor och roligt sällskap.

Åh vad jag saknar tiden då jag kan sitta och umgås med människor fortfarande efter klockan 22 utan att gäspa och hålla på att somna mitt i en mening. Men nu är det inte många veckor kvar! Det kan nog hända att tröttheten fortsätter efter att babyn har fötts (all sömnskuld) men kanske det ändå inte då känns som att jag är en zombie. Eller kanske det gör det?! När får jag egentligen känna mig pigg igen?

Välkommen, höst!

höstmandy.jpg

Snart är det höst! Eller när kan man egentligen säga att det är höst? Rönnbären har exploderat i färg redan för länge sedan och havsbrisen känns krispigare. Eller inbillar jag mig bara? Jag har alltid älskat hösten och är nog helt klart en höstmänniska men jag har aldrig längtat efter hösten lika mycket som nu. Det är sällan man längtar efter oktober innan sommaren ens har börjat. Men det här året är ju förstås lite annorlunda. Jag längtar efter äppelpajer, doftande grytor, tända ljus, brasa i stugan, färgsprakande träd, höstkreativiteten och mörka kvällar. Det här året har jag ingen ångest över att sommaren är slut. Vanligtvis brukar jag känna en blandning av melankoli och förväntan under hösten. Det brukar kännas tungt att säga hejdå till en allt för kort sommar och veta att man de kommande nio-tio månaderna kommer att längta sig sönder till nästa sommar. Men det här året händer det så mycket spännande saker på hösten och jag tror att jag istället kommer att vilja stanna upp tiden under årets mörkaste och kallaste månader.

Saker till babyn

Förra veckan fick min söta gudson provköra vårt nya babygym. Han verkade tycka om färgerna och leksakerna som hängde i gymmet, så jag antar att han godkände det!

Det är nu 74 dagar till beräknade och det betyder alltså att 73,6 % av graviditeten är avklarad, wow. Så vi närmar oss verkligen slutet nu. Och så känns det nog i kroppen också. Eftersom beräknade datumet närmar sig med stormsteg är det dags att skriva inköpslistor. Jag älskar listor, så det är helt okej för mig. Vi har redan köpt en hel del stora saker (spjälsäng, vagn, bilstol, babygym etc) meeen det är ändå en hel del kvar som måste införskaffas.

Det vi ännu måste köpa:

  • – Stokkes hopfällbara badkar
  • – Bilstolsåkpåse (så att babyn hålls varm i bilen, eftersom man inte ska ha ytterkläder på en baby som sitter fastspänd i bilstolen)
  • – Bärsele/bärsjal
  • – Philips Avent bröstpump
  • – Dregellappar
  • – Madrasskydd
  • – Babybok att fylla i
  • – Mjuka handdukar
  • – Engångsunderlag till blöjbyten
  • – Amningsbh och amningsskydd
  • – Leksaker
  • – Wetwipes
  • – Nappflaskor
  • – Nappar
  • – Böcker
  • – Sängmobil
  • – Blöjor
  • Graviditetslistan

    → Vilken vecka är du i nu?

    På måndagen börjar vecka 30. Så konstigt att det bara är 10 veckor kvar till beräknade!

     

    → När är du beräknad?

    I slutet av oktober.

    → När fick du reda på att du var gravid?

    16 februari 2019. Bilderna i det här inlägget är tagna den dagen vi fick veta, dvs. stunderna innan jag tog ett graviditetstest. Det sjuka är att Sonja (min bästa vän) hade precis åkt in till sjukhuset och höll på att föda Elliot i samma veva som jag och Daniel kikade på testet och såg de två strecken.

     

    → Hur tog du det?

    Jag började såklart gråta av glädje. Jag kunde inte tro att det var sant! Efter många månader hade det äntligen lyckats. Jag har nog aldrig varit lika lycklig som just då. Och sedan började ju förstås oron.. Tänk om något skulle gå fel?

     

    → Mådde du mycket illa i början?

    Två dagar innan jag plussade, på Alla Hjärtans dag, fick jag en hemsk migrän. Och så minns jag nog början av graviditeten; migrän, hunger, trötthet och illamående om jag inte ständigt åt något saltigt. Men jag vet många som har haft det mycket värre i början så kan väl säga att i jämförelse med många mådde jag rätt bra.

     

    → Hade du mycket halsbränna?

    Om jag dricker för mycket bubbligt (t.ex. alkoholfri skumpa eller Sprite) kan jag få halsbränna, men innan jag blev gravid hade jag ganska ofta halsbränna, så jag skulle säga att det har fortsatt likadant.

    → Är du känslig?

    Jaa, jätte. Jag är annars också en väldigt känslig person och nu är jag kanske 10000000 gånger värre. Jag börjar gråta av allt. På Drumsös Facebook-grupp skrev någon att deras hund hade rymt och plötsligt hjälptes hela ön åt att hitta den här hunden och jag kunde inte annat än läsa kommentarerna och gråta över hur fint det var att alla ville hjälpa. Och igår hörde jag en sång som fick mig att tänka på vårt bröllop och då grät jag över att den dagen är förbi och kommer aldrig mer. Så ja, det blir mycket tårar. Och så blir jag också väldigt lätt arg, men det är inte heller något nytt.

     

    → När kände du bebisens första sparkar?

    Redan i vecka 14, vilket får mamma att tro att han kommer att födas tidigt, före beräknade. Vi får väl se!

    → Sparkar bebisen mycket?

    Väldigt mycket! Han är så aktiv. Inte för att jag har någon annan bebis att jämföra med. Han sparkar och rör på sig antagligen helt normalt.

     

    → Är du ofta orolig?

    I början var jag orolig och hade svårt att tänka att allt skulle gå bra. Men ändå ville jag inte gå på någon extra ultra, utan väntade till vecka 12 där vi fick se att allt var bra och att en liten miniperson faktiskt sparkade och levde inuti mig. Efter det slutade egentligen min oro och jag kunde vara lycklig.

     

    → Har du fått bristningar?

    Nej, inte ännu. Kanske det kommer senare?

     

    → Har du foglossning?

    De senaste dagarna har jag haft mycket värkar men vet inte om det är foglossning eller sammandragningar?

     

    → Har du sammandragningar?

    Samma svar som på förra frågan. Värkarna kommer om jag ansträngt mig för mycket eller suttit på kontoret i 8-9 timmar.

     

    → Hur vill du att din förlossning ska se ut?

    Jag försöker att inte tänka eller stressa för mycket om förlossningen, eftersom jag ändå inte kan påverka den. Man får helt enkelt ta den som den kommer.

     

    → Hur många ultraljud har du gjort?

    Två stycken, vilket är det normala. Har en extra inbokad till slutet av augusti för att kolla var placentan nu är placerad.

     

    → Vet du vad det blir för kön?

    Ja, det blir en pojke!

     

    → Vilka är dina favoritkläder?

    Pyjamas och lösa klänningar som inte spänner.

     

    → Vad är dina favoriträtter?

    Samma som innan jag var gravid. Graviditeten har alltså inte påverkat mina matvanor förutom att jag förstås följer rekommendationerna på vad man inte ska äta (som opastöriserade mjölkprodukter, rå fisk och rått kött).  

     

    → Vilken sovställning är bäst?

    Sovandet är inte så skönt för mig nuförtiden. Vanligtvis sover jag på rygg, men det kan jag ju inte göra nu, så det måste bli på ena sidan. Jag vaknar ständigt till att det tynger på den sidan jag sover på, vänder om och vaknar igen efter en stund av samma problem. Jobbigt!

    Vecka 29

    Nu är det bara 82 dagar kvar till beräknade! Wow. Jag märker att tankar om förlossningen smyger sig in i mitt undermedvetna eftersom jag ibland drömmer om den. Jag litar till 100 % på sjukhuspersonalen och vet att jag kommer att vara i goda händer, men jag är ändå självklart orolig för smärtan och möjliga komplikationer. Det gäller väl bara att tänka att det är en så naturlig händelse och att kroppen är otrolig som klarar av det.

    Men annars? Om en timme har jag rådgivning och där ska vi antagligen mäta mitt hemoglobin. Jag gissar att det fortfarande är ganska lågt. Nu när jag är i den tredje trimestern har det börjat komma fler krämpor. Det är ganska tungt att ta sig till olika ställen med metro o buss, samt att sitta i 8-9 timmar på kontoret. Men jag njuter ändå av vardagen och kontorslivet så länge jag kan eftersom jag “snart” blir mammaledig. Det känns fortfarande ganska overkligt.

    Magen är nu enorm! Bilden är tagen förra veckan och det känns som att den växer varje dag, typ varje timme. Och det är nästan omöjligt att sova igenom en natt. Jag vaknar varje gång jag behöver vända mig och så sparkar babyn mot blåsan så jag måste upp ur sängen några gånger under natten. 11 veckor kvar tills vi får träffa honom!!

    Sista semesterdagarna på holmen

    Idag började vardagen igen. Jag trodde att det skulle vara tyngre att återvända till kontoret, men genast när jag steg in i byggnaden insåg jag hur mycket jag tycker om mitt jobb och njuter av den här vardagen. Snart är det ju dags för en helt annorlunda vardag! Men innan semestern tog slut hann vi njuta av några dagar på mitt happy place: på vår holme i Porkala skärgård. Där inledde vi kräftsäsongen med finska kräftor:

    Det här året har jag besökt holmen endast två gånger! Jag blir genast lite ledsen när jag tänker på det, eftersom jag alltid är som lyckligast där. Men det här året får verkligen vara ett undantag och nästa år kommer jag att tillbringa mycket mer tid där. Det var så märkligt att gå omkring på holmen och tänka att nästa sommar går jag här med en baby! Och överlag en konstig tanke att det här var vår sista semester på tumanhand. Nästa gång vi semestrar är vi tre och jag gissar att det inte blir lika många avkopplande lässtunder i solen och sköna sovmorgnar.

    Bröllop vid havet

    Förra lördagen fick vi gå på ett vackert sommarbröllop i Helsingfors. Bröllopet ordnades på varvet på Blekholmen (NJK) där vi faktiskt också hade tänkt ordna bröllop då när vi först började planera det. Läget är ju så otroligt imponerande; omringat av havet och Helsingfors, wow!

    Själva vigseln ordnades utomhus med havet, båtar, skepp och färjor i bakgrunden. Det var 31 grader i skuggan och alla svettades och viftade med sina programblad för att få lite svalka; men hettan störde verkligen inte stämningen.

    Det var sjukt god mat, fina dekorationer, trevligt program och en massa kärlek. Det är alltid lika roligt och fint med bröllop!

    Leksaker från 80-talet

    Det kändes så nostalgiskt att gå igenom mina och brödernas gamla leksaker och barnböcker från 80-90-talet. Vi fick en stor låda med gamla bilar, duplon och legon som får bli Olivers när han är tillräckligt gammal för att leka med så små leksaker. Förra veckan passade jag på att tvätta leksakerna trots att det är en tid tills han kan leka med dem. Så nu har han en hel låda som väntar på honom i stugan!

    Överlag försöker vi hitta billiga, secondhand saker till stugan så att vi inte alltid behöver släpa med oss så mycket hemifrån. Min svärmor har till exempel varit så snäll och köpt en begagnad vagn och Daniels styvpappa har köpt en begagnad flytväst! Det finns en hel del grejer att fixa ännu men vi har åtminstone de största grejerna; vagn, bilstol, säng och kläder.