Kräftor och stranden

Här kommer ännu några bilder från sommaren. Det känns så avlägset nu då vardagen har kickat igång ordentligt. För en månad sedan inledde vi kräftsäsongen. Daniel älskar, älskar kräftor och vill helst ha kräftskiva varje veckoslut. För mig räcker det med en gång om året. Jag tycker om konceptet och stämningen på kräftskivor men själva maträtten är inte någon stor favorit.

I början av augusti blev det nästan direkt höst. Det är konstigt hur snabbt det kunde vända. Fram med regnkläder, gummistövlar och jackan!

En dag fick vi besök av Sonja och baby A. Så ljuvligt! Hon är snart två månader gammal. Man glömmer alltid hur små bebisar faktiskt är. Tänk att Oliver också har haft sådär små fingrar och tår! Tiden går så fort.

Före vardagen började fick vi njuta av en varm sommarfredag. Vi gick ner till stranden och lekte i sanden. Nu är det länge till nästa sommar. Men som tur är hösten också mysig.

End of an era

Idag är en känslosam dag. Jag har flera gånger varit nära att gråta. Det känns så stort, även om det är rätt tidpunkt och vi alla är färdiga för det. Det som väcker alla dessa känslor är att jag imorgon börjar jobba. Det betyder att min tid med Oliver på tumanhand är förbi. Jag har aldrig tyckt om stora förändringar eller avslut, så det var ganska väntat att jag skulle reagera såhär. Som sagt är jag helt redo att återvända till jobbet och jag längtar efter kreativitet, utmaningar, egen tid, tankearbete, kontorsliv och allt det där, men det känns ändå sorgligt. Kanske är det bara nu, då jag ändå är lite nervös för det nya, och kanske lägger det sig genast efter första dagen. Men idag är jag sentimental och håller Oliver i famnen lite längre, drar in doften av hans hår och blickar tillbaka på alla fina dagar och stunder vi har haft sedan han föddes för 1 år och 8 månader sedan. Jag kommer aldrig att glömma dem. Och jag är så glad och tacksam att jag hade möjlighet att stanna såhär länge hemma med honom. Och att jag har ett jobb att gå tillbaka till.

På morgonen när vi satt och åt frukost tillsammans sade jag: ”vet du, imorgon börjar mamma jobba”. Oliver sken upp och utbrast: ”Wow! High five!”. Han har helt rätt inställning. Det ska bli spännande men också roligt att återvända till arbetslivet.

Juli blev till augusti

I skrivande stund stormar det ute. Det är svårt att tro att det fortfarande är augusti. Det känns som oktober. Så då vill jag hellre titta på lite sommarbilder! Då när man ännu kunde sitta ute på kvällen i shorts och dricka en aperol spriz.

Daniel deltog i en Kikkoman-tävling och hittade på ett eget recept och tillverkade en stark men god sås. Såsen innehöll 12 (!) chilin. Jag tog några bilder han kunde delta med. Han vann andra pris och var mycket nöjd.

I slutet av juli firade min sida av familjen pappas 65-årsdag, trots att han hade födelsedag i december. På plats var 3/4 syskon, vilket ju ändå var rätt bra. Det är väldigt sällan som hela familjen kan vara samlad, eftersom en av mina bröder bor i Sverige och den andra tillbringar mycket tid på en olivgård i Spanien. Men det är alltid lika roligt när vi är samlade!

En lördag i juli blev det skärgårdskalas i Pörtö. Vi firade vår kompis Jennifer som fyllde 30 år. Det var en så lyckad och fin dag och vi träffade vänner som jag inte sett på två år.

En dag kom våra vänner Kride och Stina på besök. Trevligt med vänner som bor nära!

Och när månaden byttes till augusti kändes det redan som höst. Tänk att det kunde vända så snabbt. Värmeböljan försvann under en natt och sen var det bara att gräva fram tröjor och jackor. Men en så fin sommar fick vi njuta av, så det kändes inte så tungt den här gången. Vanligtvis kan jag ha en känsla av att vi inte har hunnit vara tillräckligt mycket på stugan eller att jag inte har hunnit göra vissa grejer, men i år kändes sommaren så lång och fin, så jag är mycket nöjd med den. Och redo för hösten och den nya vardagen.

På holmen

Det här året var det lite annorlunda på holmen jämfört med förra året. Förra året lärde sig Oliver att krypa framåt när vi var där och det här året var det fart och fläng hela tiden. Förra året tänkte vi att ”oj nej hur ska vi nu få en lugn stund” när han kom framåt några centimeter. Little did we know..

Men även om det inte fanns så många lugna stunder i år så kändes det så fint att få visa holmen till Oliver nu när han förstår sin omgivning på ett annat sätt. Han stortrivdes på holmen och det är jag så glad för! Han talar fortfarande mycket om Porkala och att åka båt. Får se om han kommer ihåg stället nästa gång vi åker dit, vilket troligen blir först nästa sommar.

Det finns så mycket spännande att utforska på holmen; stenar, växter, skog, stranden, stugan. Sällan har man tråkigt där.

Dessa dagar på holmen kommer jag verkligen att sakna och tänka på hela vintern.

Hårklippning i Vichtis

Jag älskar att titta på bilder från årets sommar för jag kan lugnt säga att det varit den bästa sommaren pålänge. Vi har faktiskt njutit för fullt och gjort allt vi ville göra under semestern. Daniel började jobba idag och snart är det också min tur. Vardagen kommer att ändras totalt, men vi är alla redo för det. Spännande! Innan vi sätter igång med hösten har jag en del kvar att blogga om sommaren. I slutet av juli tillbringade vi några sköna dagar i Vichtis.

I värmeböljan var det skönt att kunna doppa sig i sjön när det blev för hett. Dessutom var stugan sval tack vare luftkonditioneringen. Det kändes lyxigt! Jag är en sådan som inte alls tål för varmt väder. Daniel däremot älskar när det är 30 grader och stekhett.

En dag bestämde vi oss för att klippa Olivers hår. Det hade blivit helt för långt och kom i ögonen. När Daniel klippte bort lockarna i nacken kunde jag inte låta bli att gråta. Det kändes på något sätt stort och sorgligt. Han förvandlades från en toddler till en stilig pojke. Han trivdes själv mycket bättre med det kortare håret, så det var ett bra beslut!

En dag åkte vi till Daniels gudfar som bor nära vår stuga. Det har blivit en tradition att åka dit varje sommar. Det är alltid lika roligt att träffa honom! Oliver talar fortfarande om Pekka-setä.

Åh bastubad och dopp i sjön; vad jag saknar det. Det här året hann vi inte vara så hemskt mycket i Vichtis. Speciellt om man jämför med förra året, då vi ju bodde där hela sommaren på grund av vår rörsanering på Drumsö. Det här året hade vi en hel del att fixa hemma i vårt nya hus och så ville vi också vara på holmen när det var så fint väder. Som tur kan man åka till Vichtis året runt. Egentligen är hösten i Vichtis det mysigaste jag vet! Jag hoppas på många höstveckoslut där i stugan med brasa, bastu, skogspromenader och spel.

Nytt kök och Stora Kalvholmen

Vi håller på planerar vår kommande köksrenovering. Köket är stilrent och modernt nu men det finns bara inte tillräckligt med förvaringsutrymme för oss, så vi kommer att skaffa lite till skåp och sådant. Överlag tycker vi om hur det ser ut, men vi ska nog göra det lite mer praktiskt. Renoveringen kommer att bli någon gång under hösten, det är ännu inte helt fastspikat. Men jag ska visa before och after bilder när allt är färdigt!

I juli åkte vi på flera olika mindre och större utflykter. Vi tog t.ex. färjan över till Stora Kalvholmen en eftermiddag. Jag hade hört om stället men aldrig besökt holmen tidigare. Så fint! Och så lätt att komma dit. Vi tog bilen till Nokkalan Majakka, där vi hoppade på en färja och åkte typ 10 minuter tills vi var framme. Ett par timmar senare tog vi samma färja tillbaka, som den här gången körde via Gäddvik. Det var en vacker sommarkväll så det var fint att kunna beundra skärgården i Esbo.

På Stora Kalvholmen åt vi räksmörgåsar och njöt av goda glassar. Vi gick runt holmen som inte var sådär jättestor. Oliver tyckte det var spännande med frigående höns på caféet. Rekommenderar verkligen ett besök till den ön! På holmen fanns en stor lekpark, caféer, stränder och skog. Det var en mysig och harmonisk stämning på ön.

Hemma har vi njutit av vår balkong, den egna trädgården och av att kunna äta grillmat varje dag. Det känns som att vår livskvalitet ökade med flera grader när vi flyttade till det här huset. Vi älskar det! Här mår vi bra.

Dagar i Ekenäs

I mitten av juli åkte vi till min mamma i Ekenäs. Mamma bor i gamla stan och jag älskar att gå omkring bland de pittoreska husen och idylliska vyerna. Nu var det såklart fullt av sommarturister (som jag själv säkert räknas till) vilket är lite störande, men bortsett från det var det väldigt vackert.

Vi skulle på min brorsdotters kalas i Snappertuna följande dag, så vi fick både njuta av en sommarstad och skärgården under vårt besök. Det var så roligt att träffa familjen igen. Min bror bor med sin familj i Sverige, så på grund av coronatider hade vi inte setts på typ ett år?! Galet. Oliver tyckte speciellt mycket om att åka båt med min bror. Varje dag sen det hände har han sagt ”Robban kör båt, stora vågor”. Hoppas vi snart skulle kunna åka på besök till Sverige!

Kalas i Helsingfors

Datenight kombinerat med 31-årskalas var ett väldigt fungerande koncept. För ett par veckor sedan fick Daniel och jag njuta av finaste sommarhelsingfors. Eftersom vi skulle på Tessis födelsedagsfest och hade barnvakt för kvällen, passade vi på att åka in till stan ett par timmar innan festen började. Vi tog varsin drink och åt goda pizzor medan vi betraktade människor som gick förbi i folkvimlet.

Efter att ha pratat ostört i någon timme gick vi till Akademen. Jag gick som vanligt runt och bläddrade i alla böcker och hittade Daniel såhär efter en (lång) stund. En väldigt vanlig syn i bokbutiker runt om i världen.

Sedan blev klockan 18 och vi hoppade på en spårvagn som tog oss till Tessis fest på hennes innergård.

Ljuvligt med skumpa, somrig tårta, glada människor och quiz! Det hade jag verkligen saknat.

Tankar om dagisstart

Jordgubbar och denna vy; något jag aldrig kommer att tröttna på.

Det känns som att veckorna rusar iväg och jag vill bara krampaktigt klänga mig fast vid den här lediga tiden tillsammans med min lilla familj. Det är ännu nästan en månad kvar tills Oliver börjar på dagis och jag börjar jobba. Alla dagar är viktiga nu! Igår beställde jag namnlappar till hans kläder och saker på dagis. På natten hade jag svårt att sova när jag bara tänkte på dagisstarten. Det kommer säkert att gå hur bra som helst, men ändå känner jag en klump i magen varje gång jag tänker på det. Hur ska de första dagarna gå? Kommer Oliver att kunna sova dagssömn på dagis? Hur kommer det att kännas för Oliver att vara så länge borta hemifrån? Kommer han att ha någon att leka med? Hur kommer personalen att klicka med honom? Kommer han att ha roligt? Hur blir nätterna? Hur ska det gå att börja jobba samma dag som han börjar på dagis? Så många frågor snurrar i mitt huvud. Jag borde nu bara försöka njuta av sommaren och sluta tänka för mycket på det.

Vi har varit några dagar i Vichtis. Skönt med strandbastu och god mat. Oftast sover vi alla ganska bra här men igår var ett undantag.

Oliver har fått plocka blåbär, smultron och hallon från buskarna. Gott!

Oliver i sin Omas famn!

Sjöliv och öliv

Efter några dagar i skärgården åkte vi hem, tvättade kläder, duschade och körde till Vichtis. Det är alltid en stark kontrast mellan skärgårdslivet och livet här vid sjön. Den känns speciellt tydlig då man besöker båda ställena under en och samma dag. I skärgården händer det konstant något. Alla ljud, färger och dofter är på något vis explosiva. Vart man än tittar ser man olika fåglar som har sina små intriger. Svanar, tärnor, måsar, kråkor, Skarven, doppingar. De skriker och för oljud, men på ett behagligt sätt. Det är något så tryggt med skärgårdsljud. Holmen ligger bredvid ett farled, så det åker ständigt olika segelbåtar och motorbåtar förbi. Man har alltid något att titta på och hålla sig sysselsatt med när man är på holmen. Och när solen börjar lägga sig målas himlen alltid i overkligt vackra nyanser, naturen varvar ner och ett tilltalade lugn rullar in. När solen skrider fram igen på morgonnatten sätter fåglarna igång med sitt oväsen. När det stormar och åskar på holmen vibrerar det ända in i benmärgen. Allting känns mer påtagligt där, mitt ute på havet. Där är det bara holmen och vi. Och alla hysteriska fåglar såklart.

Livet vid en sjö är annorlunda. Det är mer dämpat, harmoniskt kanske. Trots att det är en väldigt stor sjö brukar det sällan finnas vågor på ytan. Lövträden rasslar behagligt i den svaga vinden och en mild doft av gräs och skog fyller mina lungor när jag andas in. Fjärilar och sländor flyger förbi, stannar upp och tittar på mig och fortsätter sedan sin färd. Små ödlor smyger snabbt förbi mig när jag går ner till sjön. När vattnet omsluter min kropp är det sällan kallt. När jag vadar i det ljumma vattnet ser jag några fiskmåsar längre bort. Varför är måsarna så tysta här?

När jag har simmat färdigt lägger jag mig på bryggan i solen. Det är verkligen en rikedom att få uppleva dessa två världar. Jag har vuxit upp med havet vid min sida, men livet vid sjön har jag också lärt mig att älska.