En morgon var himlen såhär magiskt vacker. Som sockervadd eller de ljusröda molnen i Mumindalen.
En promenad hem från dagis då när det ännu fanns löv i träden. Jag är annars så tacksam och glad över att Oliver fick en plats på just det här dagiset. Det är bara en 10 minuters promenad från oss och personalen är så bra! Jag känner att Oliver är i mycket trygga händer varje dag. På morgonen brukar han fortfarande bli lite ledsen när han ska till dagis och så säger han ”nej, behöver inte” men när han väl är framme brukar det gå jättebra. När vi hämtar honom kring fyra brukar han leka glatt på gården. Det är skönt att veta att han har roligt där och kan vara sig själv.
Hemma hos Olivers morfar. Där brukar han alltid få spela på en ståltrumma. Då var min bror Sebbe fortfarande i Finland. Nu har han och hans flickvän Hana rest tillbaka hem till sin olivgård i Spanien. Här kan man följa deras äventyr. För ett år sedan köpte de en liten olivgård i Spanien och nu har de renoverat och byggt lite nytt också på gården. Så inspirande och coolt! En kväll när jag gick på promenad ute i kylan pratade jag med Sebbe i telefon. Han plockade mandlar i shorts och t-skjorta medan jag var invirad i halsdukar och mössor och frös på min promenad. De lever nog verkligen drömmen! På våren åker vi kanske och hälsar på dem.
amanda sofia 