
Det här året var det lite annorlunda på holmen jämfört med förra året. Förra året lärde sig Oliver att krypa framåt när vi var där och det här året var det fart och fläng hela tiden. Förra året tänkte vi att ”oj nej hur ska vi nu få en lugn stund” när han kom framåt några centimeter. Little did we know..
Men även om det inte fanns så många lugna stunder i år så kändes det så fint att få visa holmen till Oliver nu när han förstår sin omgivning på ett annat sätt. Han stortrivdes på holmen och det är jag så glad för! Han talar fortfarande mycket om Porkala och att åka båt. Får se om han kommer ihåg stället nästa gång vi åker dit, vilket troligen blir först nästa sommar.






Det finns så mycket spännande att utforska på holmen; stenar, växter, skog, stranden, stugan. Sällan har man tråkigt där.






Dessa dagar på holmen kommer jag verkligen att sakna och tänka på hela vintern.





