amanda sofia

Det är mars. Det känns som mars och ser ut som mars. De där kalla, gråa och karga veckorna innan våren tittar fram. Vi köper tulpaner och väntar på vårstämningen. Snön smälter sakta. Igår åkte vi till Ekenäs för att äta lunch hos min mamma. Vi träffar inga andra människor och är försiktiga. Det är ödsligt i Ekenäs, så som det alltid är på vintern.

Oliver hoppar i vattenpölar och vi fryser i våra tunna jackor. Vi har klätt oss om om det vore vår, trots att det bara är två grader. Inne hos mamma är det varmt. Det är djungel i alla hennes fönster. Avokadoträd och klätterväxter som slingrar sig längs väggen. Oliver är lycklig över att vara hos sin mormor. Han springer runt i bostaden och känner igen alla detaljer, trots att det var flera veckor sedan vi var där senast. Innan vi åker hem kramar vi om min mamma och Oliver börjar gråta för att vi måste åka iväg.

I bilen somnar Oliver av utmattning. Jag tittar ut på vyerna och tänker på min familj. Jag tänker på hur utspridda vi är och undrar när vi kommer att kunna vara samlade igen.