Ett år

För ett år sedan stängdes samhället och coronaviruset spred sig i oroväckande takt. Magkänslan sade att det skulle hålla på länge, men man hoppades ändå att det skulle lätta till sommaren, vilket det egentligen gjorde. Och på sommaren kändes det hoppfullt. Man kunde vara utomhus, njuta av värmen och naturen som vaknade till liv efter en lång koma. Havet, sjön, solen gav krafter. Och sedan stängdes nästan allt ner igen i november. Och här är vi nu. Mars 2021. Det är inte mycket som har ändrats sedan förra våren. Man börjar vara så trött nu. Trött på restriktioner, på isoleringen, på att inte kunna planera in i framtiden, att inte kunna boka resor eller träffa vänner. Men kanske man vågar tro på att det kommer en ny tid, en tid då vi får träffa folk, krama om vänner, boka resor, äta ute på restaurang, åka buss, besöka familj som bor utomlands, gå på bio och konserter, dansa på bröllop, ordna fester. Nu har vi alla kämpat såhär länge, så kanske den tiden kommer snart? Nu finns det väl inget annat man kan göra än att vara försiktig, hålla ut, stanna hemma, hitta små saker att glädjas över. Åtminstone njuter jag varje dag det är sol. Och av att morgnarna är ljusare och kvällarna längre.

Såhär liten var Oliver för ett år sedan. Tänk att han var sådär skallig då! Nu har han så mycket och tjockt hår. Han har helt tydligt fått sin pappas hår som dessutom blir lockigt när det är vått.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s