Promenader på ön

Fina, fina höst på vackra Drumsö. Förra året den här tiden var jag så höggravid och hade ont precis varje dag. Jag kunde inte gå och fick till och med prova på att gå med kryckor i ett skede. Jag hade själv trängt bort minnet av hur tung den där sista tiden av graviditeten var. Usch! Men man kan alltså lugnt säga att jag inte kunde njuta av årets finaste tid förra året.

Så nu när jag har både tid och ork, så passar jag på att gå på långa promenader med Oliver. Jag minns ännu så tydligt hur jag måste gå på promenader hela vintern och våren för att få Oliver att somna i vagnen. Då kändes promenaderna stundvis jobbiga. Nu gör jag det för att jag vill. Ibland blir Oliver rastlös, men då stannar vi i någon park och gungar eller leker i sandlådan.

Allt det här får mig att tänka på hur flyktig tiden är och på att inga faser håller på för evigt. När man är mitt i någon jobbig period kan det kännas som att det aldrig blir bra. Men med tiden blir det nog bra. Och ett år senare minns man knappt hur det kändes. Det är kanske självklart för många, men jag måste nog alltid då och då påminna mig själv om det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s