Det är höst i luften när jag besöker Ekenäs. Men bara vissa löv har ändrat färg. Solen värmer och det är ovanligt hett för att vara september. Havet ser alltid mörkare och kraftigare ut på hösten och jag går längs stranden med en kopp kaffe som bränner mot fingrarna. Oliver sover hos sin mormor medan jag får lite egentid. Jag bläddrar i böcker på loppis, köper med mig två kanelbullar på ett café och strosar omkring med min kamera. Havet är alltid lika närvarande i Ekenäs. Havsfåglar ropar och en svag doft av sjögräs smyger upp från vattnet. Jag tänker igen på att om jag skulle få välja, skulle jag leva nära havet hela livet. Hoppas det är möjligt.
En dag åker jag med Oliver och min mamma till en mammas kompis. Vi dricker hemlagad lingonsaft på terrassen och hälsar på hennes höns och tuppar. Oliver blir skrämd av fåglarnas plötsliga rörelser och kacklande. Han tycker heller inte alls om att röra i gräs eller kvistar. Han är nog helt tydligt en stadsbo, trots att han bott tre månader av sitt liv ute på landet.
Hemma hade han en mammafas, men hos sin mormor hade han helt tydligt en mormorfas och ville bara leka och skoja med henne. Det gör mig så glad att se hur trygg han är med sina mor- och farföräldrar. Idag ska Daniel och jag för första gången bort över natten, så det är otroligt viktigt att han känner sig bekväm med andra också. Jag vet att jag inte behöver vara orolig för hur det går här hemma, men ändå är jag jättenervös. Det ska nog också bli så galet skönt att få sova en hel natt och att få umgås med min Daniel.
amanda sofia 